Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en tremetersregel för kustnära fiske.
Det svenska kustfisket har en stark tradition för boende längs våra kuster och större insjöar. Möjligheten för kustbefolkningen att husbehovsfiska har funnits i hundratals år och är ett viktigt inslag för att upprätthålla en levande kustbygd. Samtidigt minskar idag antalet husbehovsfiskare som garnfiskar i skärgården.
Sedan 2009 har Fiskeriverket ensidigt vidtagit åtgärder för kustfisket i Bottenviken riktat mot nätfiske av framförallt sik, där även öring bedöms kunna utgöra bifångst. Förbudet mot att lägga nät för sikfiske på grundare vatten än tre meter har inneburit att denna typ av fiske i princip har förbjudits eftersom fisken under lektid söker sig mot grundare vatten för äggläggning. Möjligheten att fånga sik på djupare vatten under denna tid är mycket begränsad.
Eftersom sik är den mest betydelsefulla husbehovsfisken i Bottenviken har Fiskeriverkets beslut att kraftigt inskränka fiskemöjligheterna därmed starkt begränsat möjligheterna för kustbefolkningens husbehovsfiske. Samtidigt pekar Fiskeriverkets bedömningar på att öringstammen de facto ökar i Bottenviken.
Huvuddelen av öringfångsten görs via handredskap. Fritidsfiskarna som fiskar med nät är inte det stora hotet för öringstammen vare sig i Bottenviken eller i andra svenska fiskevatten. Dock är den kustbefolkning som fiskar sik, och i förekommande fall öring, beroende av dessa fångster på ett helt annat sätt än sportfiskare som inte har samma anknytning till den miljö där de verkar. Den ensidiga åtgärden att under vissa tider förbjuda fiske på grundare vatten än tre meter drabbar därför lokalbefolkningen hårdare än turister och sportfiskare, varför tremetersregeln snarast bör upphöra.