Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten för ett EU-land att förbjuda GMO-grödor.
Genmodifiering är en relativt ny teknik som vi ännu vet mycket lite om. Tekniken innebär att man förändrar växters, djurs eller mikroorganismers ärftliga egenskaper med hjälp av konstgjorda DNA-sekvenser. Idag används genetiskt modifierade organismer (GMO) främst i Nord- och Sydamerika och då i soja, majs och bomull. I övriga världen är odlingen mycket begränsad på grund av den stora osäkerheten kring riskerna.
För att ett medlemsland ska få odla GMO inom EU krävs tillstånd. Först ska GMO-grödan riskbedömas av den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA. Därefter ska kommissionen formulera ett beslut som slutligen ska godkännas genom omröstning i en genomförandekommitté.
EU-kommissionen vill nu öppna upp för nationell beslutanderätt så att enskilda medlemsländer själva ska kunna införa begränsningar eller förbud mot GMO. Detta även om en gröda har blivit EU-godkänd. Åtgärden får inte stå i strid med EU:s fördrag eller med EU:s internationella förpliktelser, t.ex. WTO.
Sveriges regering har ställt sig avvaktande till detta förslag och skriver i en rådspromemoria den 1 oktober i år att man vill ”slå vakt om det internationella regelsystemet för handel såväl som den inre marknadens funktionssätt”. Man menar vidare att denna förändring försämrar relationerna med EU:s handelspartners. I en intervju med Sveriges radio den 27 augusti i år sa landsbygdsminister Eskil Erlandsson följande: ”Är detta förenligt med den inre marknaden? Är detta förenligt med WTO?” Han svarade själv på frågorna: ”Det kan man väl tolka som en negativism ett hot mot den inre marknaden.”.
Vi ställer oss frågande till varför Sveriges borgerliga regering inte kan respektera enskilda medlemsländers önskan att vidta åtgärder mot GMO? Hur ett medlemsland ska producera sina livsmedel på ett säkert och miljövänligt sätt borde i stor utsträckning kunna bestämmas av medlemslandet självt. Detta om något är en demokratifråga.
Vi vet som sagt inte vad GMO innebär för förändringar i naturen, men vi vet att det påverkar ekosystemen i sin helhet. I och med den osäkerhet som finns kring riskerna med GMO bör regelverket för godkännande skärpas och subsidiaritetsprincipen och försiktighetsprincipen gälla. Vi anser att Sverige bör driva vikten av att låta medlemsländerna själva besluta om huruvida man vill tillåta GMO eller ej. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.