Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strandskydd.
Syftet med strandskyddet är att säkerställa förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bibehålla goda livsvillkor för djur och växtliv. Att ha tydliga regler som begränsar utbyggandet i tätbefolkade områden är viktigt för att trygga att landets strandnära miljöer inte överexploateras.
Endast 10 procent av Sveriges stränder är dock idag påverkade av bebyggelse. I landsbygdsområden, såsom till exempel stora delar av Sörmland, ter sig ett landsomfattande, uniformt och strikt strandskydd som ett bekymmer. Att kunna bebygga stränder i landsbygdsområden är viktigt för att främja utvecklingen, turistnäringen och inte minst för att öka attraktionen för nyinflyttning.
Alliansregeringen har sett till att länsstyrelserna fått uppgiften att granska kommunala dispenser och de kommunala planer som behandlar strandskyddet och vid behov överpröva. Samtidigt har kommunerna fått större makt över beslutsprocessen genom att kunna medge undantag från strandskyddet för åtgärder för landsbygdsutveckling. Länsstyrelserna har fått makten över områden där dispensplikten inte gäller för komplementåtgärder i anslutning till befintlig bebyggelse.
Alla dessa åtgärder är viktiga och utgör relevanta steg i rätt riktning. Emellertid bör lagstiftningen reformeras ytterligare i syfte att medge större frihet till kommunerna. Så som lagstiftningen är utformad idag ska kommunen ange landsbygdsutvecklingsområden i sin översiktsplan med hänsyn till bland annat olycksrisk och översvämningar och att det är inom dessa utvalda områden som det ska bli enklare att beviljas dispens från strandskyddet.
Lagstiftningen borde utvecklas så att kommunen har rätt att i varje enskilt fall fatta beslut om dispens från strandskyddet enligt landsbygdsutvecklingen och att detta inte ska vara begränsat till några få områden i översiktplanen.