Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nationell samling bakom en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Sverige år 2022.
Regeringen aviserade redan i sin första regeringsdeklaration hösten 2006 att man ville främja svenskt värdskap för stora idrottsevenemang. Detta uttalande välkomnades av många både inom och utom idrottsrörelsen. År 2007 arrangerades alpina VM i Åre som på många sätt var det största vintersportevenemanget i Sverige genom tiderna. Året efteråt var det dags för skidskytte-VM i Östersund och även det blev en mycket stor framgång med större publiktillslutning än de mest optimistiska förhoppningarna.
Kommentarerna efter de båda stora VM-arrangemangen i Sverige har samstämmigt vitsordat den höga kvaliteten på arrangemangen, ett resultat av erfaren och skicklig operativ ledning, men också av hängivet arbete av tusentalet volontärer under VM-veckorna.
Sverige tillhör stormakterna inom vintersport men har dock ännu inte stått värd för ett olympiskt vinterspel. I ett frågesvar i riksdagen under förra mandatperioden har statsministern framhållit att frågan om ett vinter-OS absolut kunde ”vara intressant, även om jag inte står här och lovar ett OS”. Han framhöll också att en sådan diskussion lämpligen börjar ”med att Lena Adelsohn Liljeroth för den diskussionen med ledningen för idrottsrörelsen i Sverige”.
Efter de organisatoriska och idrottsliga framgångarna i Åre och Östersund borde det nu vara dags för en nationell samling bakom ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att få ett vinter-OS till Sverige. Redan vinterspelen 2022 bör vara rimliga att anordna.
Olympiska spelen är idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, våga lite mer, prova sina gränser.
Sverige, som aldrig stått värd för olympiska vinterspel, borde rimligen ha mycket goda chanser att tilldelas arrangörskapet av ett vinter-OS. Men det gäller att samla nationen, regeringen, näringslivet och idrottsrörelsen och verkligen satsa på en offensiv kandidatur. I så fall finns det goda förutsättningar att lyckas – men annars kan det mycket väl bli så att Norge får stå värd för sina tredje vinterspel innan Sverige får sitt första.
Det till synes självklara upplägget för ett vinter-OS är för många Åre-Östersund. Andra alternativa koncept borde dock kunna prövas för att skapa största möjliga uppslutning bakom en svensk ansökan.
Det finns många mycket starka skäl för att satsa på ett vinter-OS i Sverige:
För det första hör det till att en kultiverad nation någon gång bjuder tillbaka när man själv vart fjärde år låter sig bjudas på fest av andra. Detta borde gälla särskilt om man är en stor och stark aktör.
För det andra vore ett svenskt vinter-OS en oerhörd vitamininjektion för idrott och folkhälsa i största allmänhet. I ett läge när övervikt och fetma håller på att bli ett allt större problem för sjukvården och samhället finns särskilda skäl att stimulera idrott och fysisk aktivitet.
För det tredje är vi övertygade om att ett vinter-OS i Sverige har goda möjligheter att också samhällsekonomiskt bli en riktigt bra affär. För alpina VM i Åre blev omsättningen över 400 miljoner kronor och med mycket stora spridningseffekter med tillväxt och nya jobb för turism och övrigt näringsliv både på kort och längre sikt.
En satsning på ett svenskt vinter-OS förutsätter att Sveriges Olympiska Kommitté och idrottsrörelsen går i spetsen, samt att svenskt näringsliv kraftfullt ställer sig bakom. På det politiska planet är det angeläget att skapa bredast möjliga uppslutning. Regering och riksdag bör tydligt ta ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att regering och riksdag principiellt ser positivt på en OS-ansökan till vinterspelen 2022 skulle vara en viktig signal. Det är hög tid för Sverige att bjuda världens vinteridrottare till OS-fest!