Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta ett nationellt museum till Tage Danielssons minne.
”Utan tvivel är man inte riktigt klok” är bara ett i en lång rad av välkända och uppskattade svenska citat som har författaren, filmregissören, skådespelaren och revyartisten Tage Danielsson som upphovsman.
Tage Danielsson föddes den 5 februari 1928 och blev snabbt från 1960-talet och framåt en mycket folkkär profil, fram till sin alltför tidiga bortgång i en cancersjukdom för nu 25 år sedan. Trots att Tage Danielsson inte fick uppleva sin egen 60-årsdag var han oerhört produktiv med både ett stort antal böcker, dikter, filmer, revyer, musikaler m.m. Tillsammans med Hans Alfredsson bildade han på 1960-talet AB Svenska Ord och ”Hasseåtage” var ett begrepp som kom att stå i centrum av svensk underhållning under flera decennier. 1980 utsågs Tage Danielsson till hedersdoktor vid Linköpings universitet, staden i vilken han var född och uppvuxen och alltid hade ett gott förhållande till liksom att stadens innevånare såg upp till honom och hans bedrifter.
Tage Danielsson hade också en allvarlig och samhällsengagerad sida som kom att bli alltmer framträdande ju äldre han blev. Välkänd här är bland annat hans antikärnkraftsmonolog ”Om sannolikhet”. Sitt sista offentliga framträdande gjorde han vid humanistdagarna i Linköping den 3 september 1985. Han står idag staty i Linköping, och två priser delas också ut till hans minne – ett vardera vartannat år. Det mest kända av dessa är det som delas ut av sällskapet Tage Danielssons vänner, även om det är kommunen Linköping som skjuter till medel för det monetärt större priset.
Nyligen har en betraktelse över ”Tage Danielssons tid” kommit ut i bokform författad av Klas Gustafson. Men ännu saknas en plats där svenskarna kan mötas och tillsammans ta aktiv del av de många olika delarna av hans rika produktion.
På ursprungligt förslag från sällskapet Tage Danielssons vänner finner jag det, på grund av hans särställning inom svensk underhållning och samhällsdebatt under senare delen av 1900-talet, motiverat att överväga inrättandet av ett statligt museum till hans ära. Ett sådant museum skulle med fördel kunna fungera interaktivt, det vill säga att besökarna själva väljer att ta del av de delar ur hans produktion från olika medier i en omgivning som samtidigt påminner dem om den historiska tid under vilken han var verksam. På så sätt skulle också ett sådant museum förmedla för besökarna en tidstypisk bild av Sverige och samhällsdebatten då under tiden från 1960 till 1985.