Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ställa krav på att ta hänsyn till resekostnader när idrottsanslagen fördelas.
Idrotten stöds med betydande belopp från statsbudgeten varje år. Det är bra och viktigt att särskilt barn och ungdomar bereds tillfälle att vara med i olika idrottsaktiviteter.
Staten har överlåtit bidragsgivningen till Riksidrottsförbundet och det innebär att man kan ställa vissa krav på idrottsrörelsen. Ett sådant krav är att motverka dopning. Det är något som vi alla ställer upp på och som är viktigt inte minst för barn och ungdomars idrottande. Barn och ungdom ska inte via idrotten få en inkörsport till droger och illegal verksamhet.
Minst lika viktigt är att barn och ungdomar i hela landet får samma möjligheter att delta i idrottslivet. De barn och ungdomar som råkar ha oturen att födas eller bo i de avlägsnaste delarna av landet har idag inte samma möjligheter att delta i idrottsarrangemang som de som bor i mer tätbefolkade områden. Det som hindrar är resorna. Inte nog med att det tar lång tid att ta sig till och från turneringar och andra arrangemang, man har dessutom från klubbarnas sida stora kostnader för detta.
Nackdelen av att bo långt bort kan man inte ta bort, men däremot kan kostnaderna för detta kompenseras. Det är inte rättvist att de som bor långt bort ska tvingas betala mer för resor till och från arrangemangen. Staten bör därför inleda en dialog med Riksidrottsförbundet om hur de i sin bidragsgivning till de olika specialförbunden ska ta hänsyn till detta när idrottsanslagen ska fördelas.