Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om amatörboxning i Sverige.
Begreppet amatörboxning är vilseledande, eftersom en amatörboxare som vill nå toppen tränar professionellt och många amatörboxare numera försörjer sig ekonomiskt på sin gren. Istället kommer begreppet från tidigare förhållanden, då man fram till 1980-talet var mycket striktare på att skilja amatörer och proffs. Skillnaderna mellan amatör- och professionell boxning utgörs idag av regler och utrustning vid utövandet.
Amatörboxning ingår sedan 1904 i Olympiska sommarspelen, och sedan 1974 anordnas världsmästerskap i amatörboxing. Olympisk damtävling hålls för första gången 2012.
I Sverige regleras amatörboxning av kampsportslagen. Det ställer till med ett antal rent praktiska bekymmer samtidigt som det fördyrar sporten med ökad byråkrati och direkta kostnader för tillståndsansökan och annat.
Svensk amatörboxning utreddes i utredningen SOU 1982:22 ”Svensk amatörboxning och skadeverkningarna” där det står att ”Utredningen anser att det också i fortsättningen bör tillkomma amatörboxningens organisation inom Riksidrottsförbundet att – i likhet med vad som gäller inom andra idrotter – utforma regler och säkerhetsföreskrifter i samråd med idrottsmedicinsk expertis utan statsmakternas inblandning” (s. 90).
Sverige är ensamt i världen om att peka ut en olympisk sport som så farlig att den behöver detaljregleras med en speciell lagstiftning. Det bör vi upphöra med.