Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att punktskrift erkänns som läs- och skriftspråk för personer med grav synnedsättning.
Teckenspråket har varit ett erkänt officiellt språk för personer med dövhet och grav hörselnedsättning sedan 1981. Punktskriften borde ha samma ställning som läs- och skriftspråk för personer med grav synnedsättning.
Idag förbises punktskriften i språklagen, detta trots att FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige ratificerat, erkänner punktskriften som läs- och skriftspråk.
För alla, cirka 100 000 personer i Sverige, med synnedsättning är det svårt eller helt omöjligt att läsa tryckt text. För dem med grav synnedsättning är punktskrift därför det mest naturliga läs- och skriftspråket.
I Sverige är punktskriftsläsare en diskriminerad grupp. Trots att många är beroende av punktskrift i vardagen används det väldigt sällan i samhället. Bara en liten del av alla böcker ges även ut på punktskrift. Väldigt få produkter inom dagligvaruhandeln är märkta med punktskrift, och offentliga miljöer saknar i regel punktskriftsmärkning.
Utifrån FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning borde regeringen pröva hur punktskriften fullt ut kan erkännas som läs- och skriftspråk för personer med grav synnedsättning.