Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om läsfrämjande åtgärder.
Läsandet, särskilt det skönlitterära, har alltid varit en klassfråga. ”En bok för alla” med rimliga priser och läsfrämjande verksamhet har varit ett bra sätt att bryta detta klassmönster. ”En bok för alla” har också spelat en betydande roll för bibliotekens utåtriktade verksamhet och de arbetsplatsbibliotek som under många årtionden byggts upp på arbetsplatser runt om i vårt land.
Att statsstödet till ”En bok för alla” dragits in är en oerhört olycklig utveckling som inneburit kraftigt försämrade villkor för verksamheten. Genom att inte stödja verksamheten ekonomiskt har man övergivit både barn och vuxna som är ovana att läsa. Det är dessa vuxna som kan bryta mönstret genom att se till att deras egna barn börjar läsa redan i tidig ålder. Det innebär att stora delar av satsningen med ”En bok för alla” på några årtionden kommer att gå förlorad om inte läget förändras.
Den grupp som nås genom ”En bok för alla” är ofta inte samma som de som nås genom att marknaden själv ger ut billiga pocketböcker. Det är därför inte enbart en fråga om pengar, utan satsningen på ”En bok för alla” är en folkbildande satsning för stora grupper som annars inte skulle ta del av detta. Det är angeläget att se över hur detta behov av läsfrämjande åtgärder kan tillgodoses för att öka barns och vuxnas läsande.