Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över hur villkoren för förtroendevalda kan förbättras.
Att vara förtroendevald idag är förenat med en del risker. Oavsett om det är fackligt, politiskt eller av annan karaktär, upplevs det inte alltid positivt av arbetsgivare att de anställda innehar ett förtroendeuppdrag. Det finns ett antal exempel där personer blivit nekade ledighet för sina uppdrag, trots att det endast rört sig om ett par dagars ledighet för en kongress, eller några timmar i månaden.
Det är inte rimligt, att människor avstår från ideella uppdrag, att vara fritidspolitiker eller fackligt engagerad, av rädsla för att förlora jobbet eller förlora möjligheter till avancemang på arbetsplatsen.
I Försäkringskassans regler vid sjukskrivning eller vid permanent sjukersättning, eller för personer med a-kasseersättning, har det också varit mycket krångel för dem som behövt de sociala kontakterna, få känna sig nyttiga och behövda, men fått ”böta” för det genom att få sin ersättning sänkt eller helt indragen.
Det måste tydliggöras att det är helt avgörande för den svenska demokratin, att människor får engagera sig. Det är en stor tillgång med personer som har ett engagemang för olika frågor i samhället. Rätten till tjänstledighet för riksdagsuppdraget eller rätt till ledighet för kommunala uppdrag är ju lagstadgad; den senare i 4 kap. kommunallagen. Men för en del uppdrag är det inte alltid klart vad som gäller och det kan också se olika ut, beroende på praxis och också vad kollektivavtalen säger. Det behövs också en tydlighet i fråga om vad som gäller vid olika typer av offentliga ersättningar så att både handläggare och enskilda själva vet vad som gäller. Godtycklighet har tyvärr rått alltför mycket i dessa fall. Det gäller till exempel villkoren för ersättning för resor eller rätt till ledighet från förtroendeuppdrag för att exempelvis kunna vara föräldraledig.
Jag anser att det måste ses över hur villkoren för förtroendevalda kan förbättras. Det har skett vissa förbättringar för förtroendevalda, exempelvis 2002. Jag anser dock att detta inte är tillräckligt. Ingen ska behöva avstå från förtroendeuppdrag för att det blir för mycket krångel eller att det leder till att personen drabbas av en försämrad ekonomi eller en försämrad situation på sin arbetsplats. Skyddet för den enskilde måste stärkas.