Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsa antalet motioner som ledamöter i Sveriges riksdag tillåts lägga fram.
Under riksmötet 2009/10 behandlades 8 793 motionsyrkanden varav 22, en halv procent, bifölls eller delvis bifölls. I medierna används antalet motioner ofta som en måttstock för en riksdagsledamots aktivitetsnivå, och det kan vara förklaringen till att inlämnade motioner under förra mandatperioden ökade med 54 procent från 2 617 motioner riksmötet 2006/07 till 4 022 riksmötet 2009/10. Motionerna håller som regel låg kvalitet. Det senaste decenniet har ledamöter motionerat om allt från genusanalyser av försäljningar av statliga bolag till färgsättningen på mjölkförpackningar. Färre inlämnade motioner skulle ge utrymme för utskotten att förankra de mer seriösa motionerna med regeringen istället för att av slentrian alltid yrka avslag.
Färre motioner skulle även ge utskotten mer tid att fokusera på EU-bevakningen. Under mandatperioden 2006–2010 fattades en rad beslut som ökade riksdagsutskottens ansvar för att bevaka EU:s lagstiftningsprocess. Genom betänkandet ”Riksdagen i en ny tid” fick regeringen och riksdagsutskotten ett delat ansvar för att anordna samråd om Sveriges ställningstaganden i EU:s ministerråd, liksom om vissa andra EU-relaterade frågor. Den nya samrådsskyldigheten ger riksdagens utskott uppgifter som tidigare sköttes exklusivt av EU-nämnden.
Till följd av Lissabonfördraget kan riksdagen göra subsidiaritetsprövningar av EU-kommissionens lagförslag. En subsidiaritetsprövning är en prövning av huruvida en viss politisk åtgärd bäst utförs på EU-nivå. Om Sveriges riksdag anser att en åtgärd hör hemma på en mer lokal nivå kan riksdagen, tillsammans med ett tillräckligt antal andra nationella parlament, tvinga kommissionen att dra tillbaka ett lagförslag. För att denna subsidiaritetskontroll ska fungera krävs att utskotten aktivt följer kommissionens arbete. Detta i kombination med samrådsskyldigheten ger utskotten en ökad arbetsbörda.
Flertalet beslut i Sveriges riksdag styrs av EU-lagstiftning, och det är därför angeläget att vi lägger energi på att påverka EU:s beslut. Ju större mängd motioner riksdagen har att behandla desto mindre tid blir kvar till EU-bevakningen. Det är knappast i medborgarnas intresse att behandlingen av motioner – som i regel saknar praktisk betydelse – får gå ut över Sveriges möjligheter att påverka processer som får verkliga konsekvenser för medborgarna.
Med anledning av det ovan anförda bör riksdagen inrätta ett regelverk som begränsar antalet motioner som en ledamot har rätt att lägga fram.