Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att utöka de finska förvaltningsområdena i Sverige.
I slutet av 2008 fanns det enligt statistik som SR Sisuradio beställt från SCB 436 000 personer födda i Finland eller med minst en förälder född i Finland, d.v.s. sverigefinländare (sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar). Räknar man in den tredje generationen (med minst en mor- eller farförälder född i Finland) är antalet 675 000.
I regeringens proposition 2008/09:158 om bl.a. utvidgning av förvaltningsområdena för finska och samiska nämns att rätten till service och omvårdnad inom ramen för äldreomsorg helt eller delvis på finska, meänkieli respektive samiska även fortsättningsvis ska finnas inom de utvidgade förvaltningsområdena. Det nämns också att rätten även ska gälla i kommuner utanför ett förvaltningsområde om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i finska, meänkieli eller samiska. Kommunen ska också enligt propositionen verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.
Raimo Pärssinen (S) begär i motion 2008/09:K376 ett tillkännagivande om att regeringen förbättrar minoritetspolitiken vad avser den finska minoriteten. Motionären anser att det är viktigt att se över möjligheterna att utöka förvaltningsområdet för det finska språket.
Den finska minoriteten i Sverige är en betydande del av Sveriges totalpopulation. Det innebär att kraven på bra omvårdnad och service till den finska minoritetsgruppen på sikt blir alltmer omfattande, eftersom stora delar av gruppen har stora vård- och omvårdnadsbehov inom såväl hälso- och sjukvård som äldreomsorg. Många äldre som blir dementa tappar det svenska språket, och deras enda möjliga kommunikationsspråk blir då finskan. De kommuner som är utsedda förvaltningsområden har skapat förutsättningar för att följa propositionens intentioner. Nu bör regeringen se över hur lagstiftningen även skulle kunna innefatta hela Sverige.
Det är därför lämpligt att se över möjligheterna att innefatta hälso- och sjukvården inom de finska förvaltningsområdena. En sådan översyn av lagstiftningen skulle kunna innehålla ambitionen att sjukvårdshuvudmännen ska bemanna länssjukhusen med finskspråkig sjukvårdsutbildad personal som kan ge råd och stöd till finsktalande patienter, samt personal inom äldreomsorgen och primärvården.
Regeringen bör därför skyndsamt se över möjligheterna att utöka de finska förvaltningsområdena till att gälla hela Stockholms län, Malmö och Göteborg och i nästa steg innefatta alla Sveriges kommuner.