Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de juridiska skillnader som i dag finns mellan Svenska kyrkan och andra trossamfund ska avskaffas.
Svenska kyrkan och staten skildes formellt åt år 2000. Syftet med reformen var att ge Svenska kyrkan en mer självständig ställning i förhållande till staten. Reformen var principiellt mycket viktig och förändrade i grunden statens relation med Svenska kyrkan, men skilsmässan fullbordades aldrig. I dag är förvisso inga kyrkliga organ statliga eller kommunala myndigheter men Svenska kyrkan har alltjämt en privilegierad särställning och är alltjämt reglerad i en särskild lag, lagen om Svenska kyrkan (1998:1591).
I lagen om Svenska kyrkan stadgas bl.a. att Svenska kyrkan är ”ett evangelisk-lutherskt trossamfund” och ”en öppen folkkyrka”. Lagen reglerar Svenska kyrkans organisation och uppgift, verksamhet som firandet av gudstjänst, bedrivande av undervisning, diakoni och mission. Det är orimligt att staten genom lagstiftning skall reglera vilken ideologisk eller religiös inriktning ett särskilt samfund ska ha eller vilken verksamhet samfundet ska bedriva. Denna rätt bör rimligen endast Svenska kyrkans medlemmar ha och inte ledamöterna i Sveriges riksdag.
Den process som steg för steg har skilt Svenska kyrkan från staten har varit både riktig och viktig. Svensken föds inte längre in i Svenska kyrkan och kyrkan är heller inte längre en del av staten. Nästa naturliga steg vore därför att avskaffa Svenska kyrkans privilegier, avskaffa lagen om Svenska kyrkan (1998:1951) och i juridisk mening jämställa Svenska kyrkan med övriga religiösa samfund. Detta kräver att även lagen om trossamfund (1998:1593) reformeras. Nämnda förändringar är principiellt viktiga och ger dessutom Svenska kyrkan möjlighet att utvecklas i sin egen takt och efter egen vilja.