Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skilja Svenska kyrkan från partipolitiken.
För drygt tio år sedan avslutades en flera hundra år lång tradition där stat och kyrka var fast knutna till varandra. Även om en förändring av grundlagen och förändringen av kyrkoordningen gjorde tydligt att stat och kyrka skulle separeras så kan man ändå skönja att politiseringen av kyrkan snarare har stärkts under dessa tio år.
Att staten bör vara sekulär finns det en stor politisk enighet om. Men att kyrkan bör vara ett trossamfund utan påverkan av partipolitiska strukturer och ideologier verkar vara svårare för politiker att acceptera. Därför styr de politiska partierna kyrkan och partierna kan, då de har majoritet i kyrkomötet, även forma kyrkans teologiska profil och dess ställningstaganden i etiska frågor. Detta är en rest och kvarleva från statskyrkans tid. Denna sammanblandning av kyrka och partipolitik sticker ut särskilt eftersom det endast är ett enda av Sveriges alla trossamfund som styrs på detta sätt.
Det är tid att fullfölja separationen mellan stat och kyrka. I vårt moderna samhälle där myndigheter, stat och kommun är sekulära borde det vara självklart att de politiska partierna inte har makten i kyrkan. Riksdagen bör därför tydligt deklarera en viljeinriktning – att skilja Svenska kyrkan från partipolitiken. Detta bör ges regeringen tillkänna.