Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fördelningen av riksdagsmandat till länen.
Utjämningsmandaten i valet till riksdagen var en del av författningskompromissen från 1967. Efter valet 2010 har frågan om hur utjämningsmandaten fördelas, inom partierna och mellan länen, aktualiserats.
Den jämkade uddatalsmetoden används i fördelning av mandat mellan partierna. Inom partierna används normalt den s.k. heltalsmetoden, eller d’Hondts metod som den också kallas, vid fördelning av mandat. Fördelningen av de utjämningsmandat som tillfallit ett parti i ett riksdagsval fördelades ursprungligen efter den jämkade uddatalsmetoden, dvs. även om partiet i en valkrets inte erhållit mandat delades röstetalet med 1,4 för att få fram ett jämförelsetal. Sedermera (1988) ändrades detta system så att den jämkade uddatalsmetoden är huvudregel, men om partiet i en valkrets inte erhållit något mandat ska divisorn för jämförelsetalet vara 1, dvs. röstetalet. Motiveringen var att det skulle underlätta den regionala spridningen av mandat.
Det är ett gott syfte att tillförsäkra en god regional spridning av riksdagsmandaten. Dock har uddatalsmetoden visat sig ha brister och ger inte alltid ett proportionerligt utfall.
I Grundlagsutredningens slutbetänkande (SOU 2008:125) föreslogs dessvärre inga ändringar vad gäller proportionaliteten i valsystemet vid val till riksdagen.
Motionären anser att regeringen på nytt bör uppmärksamma fördelningsprincipen av både fasta mandat och utjämningsmandat till länen i förhållande till antalet invånare och partiernas röster i länet.