Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de trafikuppgifter som ska lagras av leverantörer i Sverige ej ska få lagras utanför Sveriges gränser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en ny bestämmelse om grovt dataintrång med strängare straffskala.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den tillsynsmyndighet som ansvarar för övervakningen av hanteringen av trafikuppgifter årligen rapporterar till Sveriges riksdag om omfattningen av begärda trafikuppgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att leverantörers skyldighet att lagra uppgifter ska uppgå till ett år.
Sverigedemokraterna har att ta ställning till proposition 2010/11:46 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG. Lagförslaget har sitt ursprung i ett EU-direktiv som varit föremål för heta debatter inom EU men även bland de nationalstater som antagit och implementerat direktivet på nationell nivå.
Sverigedemokraternas inställning till EU är känd, vi är motståndare till EU-projektet eftersom det bygger på ett överstatligt tänk som har som mål att förminska och underminera nationalstaten och dess suveränitet. Det samarbete som det svenska folket röstade ja till 1994, det mellanstatliga samarbete som skulle innebära ekonomiska fördelar och en öppen marknad, har utvecklats till en byråkratisk maskin som har som enda mål att utvidga sin makt. Detta är inte förenligt med våra grundläggande värderingar och principer.
Eftersom införandet av EU-direktiv dock är tvingande med vite som sanktion är det ej möjligt för Sverigedemokraterna att ta ställning för eller emot ett införande av gällande lagförslag. Det som däremot blir viktigt att tydliggöra är vår inställning i de frågor som inte direkt omfattas av direktivet eller där direktivet tillåter Sverige att på nationell nivå besluta om vilken väg man väljer att ta.
Det finns två andra viktiga aspekter, bland annat att det föreligger en naturlig konflikt mellan att å ena sidan ha en så effektiv brottsbekämpning som möjligt, å andra sidan en integritetsaspekt att ta hänsyn till. Sveriges utmaningar för framtiden handlar inte bara om att bekämpa en eskalerande organiserad brottslighet och en brottslighet som breder ut sig i vardagen med en våldtäktsvåg och en misshandelsvåg som detta land inte sett motstycke till i modern tid. Sverige står nu också inför ett ökande terrorhot som kommer utifrån men också inifrån. Liksom många andra europeiska länder har Sverige blivit utsatt för islamsk terrorism i form av en självmordsbombare som under intensiv julhandel valde att spränga sig själv i luften. En sådan typ av ideologisk krigsförklaring står Sverige handfallet inför. Det är något helt unikt som också kräver effektiva verktyg för att säkerställa både trygghet och liv för det svenska folket.
Samtidigt måste adekvat hänsyn tas till medborgarnas integritet, det får inte vara så att privatlivet sätts på undantagstillstånd, då det strider mot de mänskliga rättigheterna. Med detta i åtanke ställer sig Sverigedemokraterna avvaktande positiva till lagförslaget och inväntar den försenade utvärderingen från kommissionen som ska komma i januari 2011.
Sverigedemokraterna anser att trafikuppgifter ej ska få lagras i ett annat land eftersom säkerheten kan ifrågasättas. Dessutom kan ytterligare komplikationer uppstå i de fall säkerhetsintrång eller brott mot hur hanteringen av trafikuppgifterna ska hanteras. En svensk medborgare kan då hamna i en situation där denne måste driva en process mot en myndighet eller företag i annat land än Sverige, vilket givetvis minskar rättssäkerheten för personen i fråga samt kraftigt försvårar eventuella rättsliga processer och undersökningar som individen i fråga vill driva med anledning av den felhantering eller det dataintrång som det kan handla om.
Att bekämpa brottsligheten är en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna men samtidigt ställs då självfallet krav på att kunna ställa de företag och personer som hanterar trafikuppgifterna till svars på ett effektivt och smidigt sätt. I likhet med Säkerhetspolisens, Krisberedskapsmyndighetens och Sveriges advokatsamfunds invändningar ifrågasätter vi alltså möjligheten att lagra trafikuppgifter utomlands och menar att detta endast ska ske inom Sveriges gränser.
Regeringens motivering att det i samtliga medlemsländer finns rättsregler för dataskydd som grundar sig på EU:s dataskyddsdirektiv (95/46/EG) och på direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation är inte tillfredsställande nog, inte minst med tanke på att rättssäkerheten och korruptionen skiljer sig åt markant mellan olika EU-länder men även att en individ inte ska ställas inför större praktiska problem att driva eventuella processer som beskrivet ovan
Med en lagstiftning om tvång för leverantörer att lagra trafikuppgifter är det av intresse att de brottsbekämpande myndigheterna inte överanvänder den möjlighet som det innebär att begära ut trafikuppgifter som kan komma att lagras. Detta har man löst på så sätt att de brottsbekämpande myndigheterna föreslås erlägga en avgift per begärd trafikuppgift. Här finns också en aspekt ur en samhällelig vinkel, nämligen den att medborgarna har rätt att få veta hur många ärenden som de brottsbekämpande myndigheterna begär ut. Sverigedemokraterna anser det vara av största vikt att Sveriges riksdag blir underrättad årligen om hur många trafikuppgifter som, med stöd av den nya lagen, begärs ut av de myndigheter som har befogenhet att göra det. Det finns ett allmänintresse i denna lag som måste tillgodoses.
I regeringens förslag finns inga skärpta krav för straff när det kommer till missbrukande av trafikuppgifter som kan komma att lagras. Såsom lagen ser ut i dag finns det ett antal möjligheter att beivra missbruk när det gäller trafikuppgifter. Det kan falla inom området dataintrång men även egenmäktigt förfarande, brott mot personuppgiftslagen m.m. Dessa lagrum har varit tillräckliga med hänsyn till de uppgifter som leverantörerna hittills lagrat, uppgifter som uteslutande haft som syfte att få den affärsmässiga verksamheten att fungera. Med det nya lagförslaget och tvånget om att lagra trafikuppgifter som anges i propositionen blir situationen annorlunda. Här rör det sig om en mycket större mängd trafikuppgifter som kommer att omfatta en stor del av svenska medborgarnas kommunikation under en mycket längre tid. Mot bakgrund av den mängd integritetskänsliga uppgifter som kommer att lagras hos leverantörerna kan ett dataintrång få vittgående följder för både enskilda, företag och viktiga samhällsintressen. Straffskalan är inte tillräckligt sträng för att en adekvat påföljd ska kunna dömas ut vid grövre brott. Det innebär att en bestämmelse om grovt dataintrång med en strängare straffskala bör införas.
I enlighet med Trafikuppgiftsutredningen görs bedömningen att lagringstiden bör ligga på ett års tid till skillnad från propositionens förslag på sex månader. De trafikuppgifter som skulle finnas tillgängliga genom en lagringstid på ett år är nödvändiga vid ett stort antal utredningar som gäller grov brottslighet. Enligt utredningen skulle en lagringstid på sex månader innebära en stark tidspress för de brottsbekämpande myndigheterna. Ett stort antal åklagare menar att de handlagt mål med allvarlig brottslighet där samtalslistor med uppgifter som varit mer än sex månader gamla varit av avgörande betydelse. Vår bedömning är därför att en lagringstid på ett år är nödvändig för att lagen ska kunna tillämpas fullt ut i syfte att skydda medborgarnas och brottsoffrens intresse av att allvarliga brott utreds och lagförs. Den organiserade brottsligheten och den inhemska terrorismen är verksamheter som i många fall planeras och pågår under lång tid. I dessa fall kan det vara nödvändigt med en längre lagringstid för att kraftigt förbättra möjligheterna till lagföring. En längre lagringstid innebär en klar effektivisering av detta verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. I avvägningen mellan detta och integritetsaspekten menar vi att en lagringstid på ett år till skillnad från sex månader bara har en liten inverkan på integritetsskyddet. Detta vägs även upp av att vi vill införa hårdare bestämmelser vid missbruk av trafikuppgifterna. Ett års lagringstid innebär också att vi valt att bestämma lika lång lagringstid som flertalet av övriga länder i EU.