Riksdagen avslår regeringens förslag till implementering av datalagringsdirektivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör förhandla på EU-nivå för datalagringsdirektivets avskaffande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör slå vakt om den personliga integriteten.
EU:s datalagringsdirektiv1 är en av flera integritetskränkande ”antiterrorlagar” sedan den 11 september 2001.
Med den föreslagna lagstiftningen har det skett ett paradigmskifte i svensk rätt där tvångsmedel nu kan användas mot personer som inte är misstänkta för brott. Rättssäkerheten som har sin grund i att inte bara ge enskilda rätt till en rättvis rättegång utan också i en lagstiftning som är förutsebar och behandlar alla lika inför lagen, är inte längre garanterad.
Regeringens tolkning av rättssäkerhet verkar vara att sänka gränsen för miniminivån för den personliga integriteten och cementera principen om att alla är skyldiga innan de har bevisats oskyldiga. Denna politik bygger på en skrämseltaktik som sprider rädsla i vårt samhälle. Miljöpartiet motsätter sig datalagringsdirektivet och ser inte hur frånsägandet av vår starkaste rättssäkerhetsprincip – alla är oskyldiga tills de bevisats skyldiga – kan göra Sverige till ett tryggare land.
Alltsedan datalagringsdirektivets tillblivelse i EU har Miljöpartiet kritiserat dess framtagande, därför att ingreppet i den personliga integriteten inte står i proportion till nyttan av lagen. Eventualiteten ”att inte ha rent mjöl i påsen” är nu det preventiva argumentet för att använda tvångsmedel mot medborgarna. Vi riskerar mycket genom att ålägga alla telefoni- och Internetoperatörer att kartlägga användarnas kommunikationsmönster. Den informationen som ansamlas kan komma att användas i andra syften än de som är tänkta. Såvitt vi vet finns inget register i världen med uppgifter med integritetskänsliga data som aldrig läckt information. Regeringen sätter svenska folkets medborgerliga rättighet till integritet på spel genom att införa denna lag.
Miljöpartiet förstår att regeringen kan bli tvungen att implementera ett direktiv om inte Sverige ska drabbas av dryga böter från kommissionen, men anser att regeringen nu bör agera för att riva upp eller omförhandla direktivet. Men vi ställer oss ändå frågan hur en regering vars justitieminister gjort sig känd för sitt motstånd mot datalagringsdirektivet – nu när hon måste lägga förslaget till riksdagen till och med väljer att gå utöver direktivets minimikrav genom att även låta misslyckade uppringningsförsök och lokalisering av mobilen vid kommunikationens slut omfattas av de data som ska kartläggas av operatörerna.
En regering som är starkt ideologiskt driven av ideal som leder till privatisering av den ena statliga verksamheten efter den andra, väljer en pragmatisk väg när det gäller den personliga integriteten. Hur kommer det sig att det är lättare att kompromissa med den personliga integriteten för regeringen?
Tysklands författningsdomstol och Rumäniens högsta domstol har redan stoppat deras respektive version av datalagringsdirektivet. Frågan är nu vad som krävs för att regeringen ska åta sig ett försvar av svenska medborgares personliga integritet? Kommer man driva på förhandlingar i EU? Eller kommer regeringen att ducka och oskyldiga riskera att drabbas? I sådant fall är det högst aktuellt att driva ett sådant fall till Europadomstolen eftersom den är så nära en författningsdomstol Sverige kan komma.
Inom kort blir det möjligt att samla en miljon namnunderskrifter i ett medborgarinitiativ i EU för att uppmana kommissionen att lyfta fram en fråga. Vi ställer oss mycket positiva till initiativ för att riva upp integritetskränkande EU-lagar.
| [1] | Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG. |