Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ytterligare insatser för att bekämpa barnsexturism.
Barns kroppar köps och säljs i sexuella syften på en global marknad. Efterfrågan på dessa är förutsättningen för att denna handel överhuvudtaget kan existera. Barnen förs antingen till sexköparna (trafficking) eller tillhandahålls på plats dit sexköparna åker (barnsexturism). Det finns uppskattningar om att tre miljoner barn utnyttjas varje år i samband med barnsexturism.
Svenskars köp av sexuella tjänster av minderåriga utomlands skulle, vid en försiktig uppskattning, troligtvis hamna på 3000–4000 köp/år. Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, och forskaramanuens Eva Diesen konstaterar dock i en forskningsrapport från 2008, att det i praktiken är risk- och straffritt att resa utomlands och begå sexuella övergrepp mot barn. Åtalsfrekvensen är 3 % vad gäller sexualbrott mot barn begångna utomlands.
Rikskriminalpolisen har dock sedan januari 2009, med tillfälliga medel, givits möjlighet att utöka antalet tjänster från en till fyra för att kunna förstärka arbetet mot barnsexturism. Detta gjordes möjligt tack vare regeringens särskilda satsning mot människohandel och tjänsterna finansieras av bidrag från Operativa rådet. Denna tillfälliga utökning av tjänster har i realiteten inneburit en förbättring av det brottsförebyggande arbetet mot barnsexturism. Då denna finansiering är tidsbegränsad bör nu särskilda medel tillföras för att möjliggöra en långsiktig, permanent finansiering av dessa fyra tjänster, vilket är en förutsättning för att uppnå resultat mot brottsligheten.
Sverige har ytterst få fällande domar inom detta område. En orsak som underströks i ovan nämnda forskningsrapport är att anmälningar av detta slag per automatik har lagts ner för att de har ansetts för svåra att utreda. Flertalet gånger har inte ens den misstänkte hörts eller ens blivit informerad om att han varit misstänkt. Detta bidrar i hög utsträckning till uppfattningen att det är riskfritt att utnyttja barn sexuellt utomlands. Av denna anledning bör anmälningsmöjligheterna utökas och underlättas men också bättre kommuniceras. I Thailand har en anmälnings-hotline, för att kunna ta emot tips av denna typ från regionen, inrättats som ett resultat av ett samarbete mellan svensk polis, den svenska sambandsmannen på plats och ambassaden. Liknande hotlines bör inrättas i fler länder där svensk barnsexturism är vanligt förekommande. Information om dessa anmälningskanaler bör också kommuniceras till allmänheten på bred front.
FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att göra för lite mot barnsexturismen. I handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn formulerar regeringen sin målsättning med att ”inga barn i andra länder skall utsättas för sexuell exploatering av personer från Sverige”. För att förverkliga denna målsättning måste arbetet mot barnsexturism prioriteras och resurserna måste utökas.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.