Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utvidgad hatbrottslagstiftning.
Hatbrott redovisas i Sverige för främlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska och homofobiska motiv. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes 5 800 hatbrott 2009. 4 100 av brotten, hade främlingsfientliga motiv, 1 060 hade homofobiska motiv, 600 hade antireligiösa motiv och 30 hade transfobiska motiv.
Straffrättsligt regleras hatbrott i straffskärpningsgrunderna i brottsbalken (29 kap. 2 §). Där står att det är en försvårande omständighet om motivet till ett brott varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller liknande. Det betyder att motivet till brottet kan påverka gärningens straffvärde, straffet kan alltså bli strängare om det är ett hatbrottsmotiv. I förarbetena till lagtexten nämns att straffskärpningsparagrafen också kan användas när brottsoffret utsatts på grund av könsidentitet eller könsuttryck, men detta är inte kunskap som alla aktörer inom rättsväsendet är bekanta med. Den mycket låga siffran hatbrott med transfobiska motiv beror med största sannolikhet bland annat just på denna bristande kunskap.
Ofta blandas könsidentitet och könsuttryck ihop med sexuell läggning, men dessa olika egenskaper hos en människa har ingenting med varandra att göra. I gruppen transpersoner ingår bland annat transsexuella (som identifierar sig såsom tillhörande ”det motsatta könet” och ofta vill förändra sin kropp så att den bättre överensstämmer med identiteten), transvestiter (som till exempel klär sig med ”det motsatta könets” kläder) och andra personer som har en könsidentitet eller ett könsuttryck som skiljer sig från den som vore väntad vid en jämförelse med det kön som registrerades vid personens födsel.
Straffskärpningsregeln finns för att tydligt signalera att samhället ser extra allvarligt på brott som offret utsatts för på grund av någon personlig egenskap. Sådana brott kan i förlängningen sägas hota själva grunden för det demokratiska samhället.
I den diskrimineringslag som trädde i kraft den 1 januari 2009 är en av de nya diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet eller uttryck, där alla transpersoner, utom transsexuella ingår. Diskriminering av transsexuella behandlas lagtekniskt under diskrimineringsgrunden ”kön”. Kristdemokraterna var pådrivande bakom införandet av den nya diskrimineringsgrunden då vi anser att transpersoner många gånger är utsatta för fördomar och andra människors okunskap på ett sätt som kan föranleda trakasserier och annat missgynnande. Jag anser i linje med detta att också hatbrottslagstiftningen bör förtydligas så att skyddet för transpersoner och rättssäkerheten i tillämpningen av straffskärpningsparagrafen förbättras. Detta bör ges regeringen tillkänna.