Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta samtliga berörda myndigheter få ett tydligare uppdrag om att samverka i frågan om att finna arbetssätt kring delgivning, som kan minska inställda huvudförhandlingar.
Det har under lång tid varit ett välkänt faktum att många huvudförhandlingar i landets tingsrätter ställts in. De senaste 15 åren har inte mindre än var fjärde huvudförhandling i brottmål i landets alla tingsrätter ställts in av olika anledningar.
Att förhandlingar ställs in får negativa konsekvenser – både för enskilda personer som kallats till förhandlingen och för domstolarnas möjligheter att avsluta mål i rimlig tid. Det leder till ineffektivitet, rättssäkerhetsproblem och höga kostnader.
Utevaro och delgivningssvårigheter är två huvudsakliga orsaker till att tingsrätter beslutar för att ställa in. Utevaro kan kopplas till brister i delgivning men också till att det finns en ovilja att komma till förhandlingen.
När Riksrevisionen tidigare i år presenterade sin rapport ”Inställda huvudförhandlingar i brottmål” framkom att de åtgärder som regering, domstolar och myndigheter inom rättsväsendet hittills vidtagit för att minska antalet inställda förhandlingar inte har varit tillräckliga.
En effektivare hantering av mängdbrotten är en viktig del av lösningen att komma tillrätta med inställda förhandlingar eftersom inställda förhandlingar till stor del är kopplade till mängdbrott. Det faktum att handläggningstiderna hos polis och åklagare är långa innan ärendet ens når tingsrätterna ökar exempelvis risken för att kontaktuppgifter blir inaktuella. Därför måste de berörda myndigheterna – Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten – i ännu högre grad arbeta med att samverka i syfte att finna metoder för att effektivisera rättskedjan. Alla tre myndigheter bör av regeringen få ett uppdrag att tillsammans medverka för att angripa problemet med inställda huvudförhandlingar.
Men ett större ansvar måste också läggas på individen. Ett sätt kan vara att låta domstolarna avgöra mål i den tilltalades utevaro om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än högst sex månaders fängelse. Idag ges möjlighet i lagen att göra så om påföljden är högst tre månader. En förändring av detta bör ses över.