Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetet mot barnsexturism bör få en högre prioritet hos Rikskriminalpolisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förenklade möjligheter att anmäla misstanke om barnsexturism bör införas vid fler svenska beskickningar med stationerad polissambandsman.
Barnsexturism är när personer reser till ett annat land och begår sexuella övergrepp på barn. Resenärerna kallas ofta ”barnsexturister” men inkluderar affärsresenärer, utlandsstationerade trupper, biståndsarbetare med flera. Bland barnsexturisterna finns även svenskar. Enligt FN:s barnkonvention har Sverige ett ansvar att stoppa svenska förövare, även om brottet begås utomlands. Det är dags att ta det ansvaret.
1995 uppmärksammades den så kallade ”66-åringen” stort i svenska medier. Mannen hade två år tidigare utnyttjat en 13-årig pojke på sin semester i Thailand. Rätten valde visserligen att tro på pojkens berättelse men gav samtidigt 66-åringen ett lägre straff med motiveringen att ”osäkerhet råder om pojken åsamkats någon nämnvärd skada”. Vidare att mannen ”drabbats av betydande olägenheter och obehag till följd av den stora uppmärksamhet massmedia har ägnat fallet”.
Endast ett fåtal svenskar har sedan dess dömts för barnsexhandel utomlands. En viktig orsak till att brottsligheten fortgår är att det saknas statliga åtgärder mot barnsexturism. Det gör att Sverige fått kritik från FN:s barnrättskommitté så sent som år 2009. Barnrättskommittén övervakar hur länderna lever upp till FN:s barnkonvention. Kommittén anser att regeringen systematiskt måste samla in kunskap om övergrepp mot barn som begås utomlands, samt åtal och domar. Någon sådan information finns inte idag. Regeringen uppmanas även bedriva opinionsbildande verksamhet för att påverka attityder kring brottsområdet. Förövare som begått övergrepp mot barn utomlands måste åtalas och dömas i Sverige, om inte åtal sker på plats. Möjligheten att åtala i Sverige har funnits sedan 1960-talet men knappt utnyttjats.
Under 2008 offentliggjordes en rapport av forskarna Christian och Eva Diesen, Stockholms universitet. Rapporten togs fram på initiativ av Ecpat. Den visar att sexualbrott mot barn utomlands slentrianmässigt läggs ner i Sverige – trots att förövaren kan dömas i svensk domstol. Det råder i princip straffrihet för sådana brott, konstaterar rapporten. Så här kan det inte fortsätta, arbetet mot barnsexturism måste prioriteras och det måste bli enklare att anmäla en misstanke om barnsexturism.
I Thailand har en ”anmälningshotline”, för att kunna ta emot tips av denna typ från regionen, inrättats som ett resultat av ett samarbete mellan svensk polis, den svenska sambandsmannen på plats och ambassaden. Dylika ”hotlines” bör inrättas i fler länder där svensk barnsexturism är vanligt förekommande och det finns en polissambandsman. Information om dessa anmälningskanaler bör också kommuniceras till allmänheten på bred front.