Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en bred översyn av regelverket och insatserna kring barn som har upplevt eller bevittnat våld.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett helhetsgrepp vad gäller insatserna för barn som har upplevt eller bevittnat våld.
Enligt Brottsförebyggande rådet polisanmäldes år 2009 2 200 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–6 år och 8 800 misshandelsbrott mot barn i åldern 7–14 år. Mörkertalet när det gäller sådana brott är dock stort eftersom våldet ofta inte anmäls. Kommittén mot barnmisshandel har uppskattat att ungefär tio procent av alla barn i Sverige någon gång har upplevt våld i hemmet och att cirka hälften av dessa barn upplever det ofta. Rädda Barnen redovisar att det finns mellan 100 000 och 190 000 barn som bevittnar våld i hemmet. Tyvärr har det visat sig att barn många gånger inte uppmärksammas när en närstående, oftast en mamma, misshandlas. Varje barn som har utsatts för eller sett våld måste få adekvat stöd och hjälp.
Alliansregeringen har genomfört ett flertal åtgärder på detta område. Den har förtydligat regelverket för hälso- och sjukvårdens skyldighet att fånga upp utsatta barn. Dessutom har den tydliggjort kommunernas ansvar för stöd till barn som har upplevt våld inom familjen. Därutöver har den gjort en satsning på föräldrastöd som ska erbjudas alla föräldrar under barnets hela uppväxt.
Alla som arbetar med barn har skyldighet att anmäla misstanke om att barn far illa till socialnämnden så att barnet kan få stöd och hjälp. Polisen är skyldig att notera om det finns barn i en familj där misshandel har skett av samma anledning.
Barnahus, som finns på ett flertal platser landet, arbetar med barn som misstänks vara utsatta för vålds- eller sexualbrott i nära relationer. I ett barnahus kommer myndigheterna till barnet i en barnanpassad miljö. Erfarenheterna av barnahusen är positiva och barnperspektivet har stärkts. Ett annat gott exempel är den så kallade Trappanmodellen som syftar till individuella samtal med barn som har upplevt våld inom familjen.
Ovanstående arbete är på många sätt utomordentligt, men fortfarande är det så att många barn som har utsatts för eller bevittnat våld inte uppmärksammas. Därför anser jag att regeringen bör göra en bred översyn av regelverket och insatserna kring barn som har upplevt eller bevittnat våld. Därutöver anser jag att regeringen bör föreslå ändringar för ett helhetsgrepp vad gäller insatserna för barn som har upplevt eller bevittnat våld så att dessa barn får adekvat stöd och hjälp.