Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör se över om barnahus bör bli ett permanent inslag i varje län och om barnahusen ska ha gemensamma minimikriterier.
Ett så kallat barnahus är en inrättning där man har samlat alla delar av samhället som hjälper barn som har farit illa på samma plats. På Barnahuset i Västerås finns till exempel både polispersonal och personal från BUP och socialtjänsten. På så sätt behöver inte barnet slussas runt, och allt från förhör till rehabilitering sker effektivare och snabbare.
Målgruppen är barn och ungdomar som utsätts för brott, och även barn som har bevittnat brott. När ett barn befaras ha utsatts för ett allvarligt brott mobiliseras många myndigheter. Polis och åklagare har skyldighet att utreda brott. Socialtjänsten utreder om barnet behöver skydd och hjälp, och är barnet traumatiserat kopplas också barn- och ungdomspsykiatrin in. Barnet riskerar därmed att slussas runt mellan många olika ställen. Grundtanken med ett barnahus är att barnet ska få ”vara still” och att olika vuxna ska finnas på plats eller komma dit. Med barnahus förbättras barnperspektivet. Barnet är mer i fokus, får ett bättre stöd i rättsprocessen och dessutom ett bättre krisstöd under pågående utredning.
Alla barnahus som idag har etablerats befinner sig i olika faser, och barnombudsmannen Lena Nyberg ser flera skäl till att fortsätta utveckla satsningen: ”En viktig fråga inför framtiden är om det bör finnas gemensamma kriterier för en svensk barnahusmodell. Idag skiljer sig verksamheterna något från varandra, till exempel vad gäller målgrupper och erbjudanden. Gemensamma kriterier kan vara ett sätt att införa minimikvaliteter i verksamheterna och på så sätt garantera barn likvärdiga resurser och ett likvärdigt bemötande, oavsett var i landet de bor.”