Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att göra det straffbart att ljuga i en förundersökning.
Idag är det fullt möjligt att fullt avsiktligt förhindra utredningen av ett brott utan att straffas för det. Det enda man behöver göra är att ljuga för förundersökningsledaren, som då tvingas använda en massa tid åt att försöka reda ut vad som är lögn och vad som är sanning.
Lögner kan förstås allvarligt försvåra en utredning. Som utredare kan man råka ut för att den man ska förhöra försöker undanhålla grundläggande fakta som t.ex. sin identitet, släktskap eller vänskap med medmisstänkta eller var personen befunnit sig vid olika tidpunkter. Sådant går naturligtvis att kontrollera, men det tar orimligt mycket tid och kraft. Förseningen kan dessutom innebära att man blir tvungen att släppa en skyldig person som sitter anhållen eller häktad. Det extra kontrollarbetet innebär ett enormt slöseri med redan ansträngda resurser som skulle kunna användas på ett mycket effektivare sätt. Genom att kriminalisera uppsåtliga lögner under förundersökningen ges den misstänkte incitament att tala sanning, något som tyvärr helt saknas idag.
Att ljuga är inte en rättighet. Om en person ljuger för myndigheterna i andra fall döms han eller hon till ansvar och detta borde självfallet även gälla i förundersökningar om brott. Därför borde det utredas om det kan göras möjligt att införa straffansvar för uppsåtligt försvårande av utredning. På så vis skulle brott kunna lösas både smidigare och snabbare till stort gagn för effektiva brottsutredningar samt för hela rättsväsendet.