Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpt straff vid försvunna rånbyten.
Landet har under de senaste åren drabbats av ett antal stora rån. I det uppmärksammade s.k. helikopterrånet blev det längsta straffet som utdelades sju års fängelse. Rånarna kom över 39 miljoner kronor av vilka bara en bråkdel återfunnits. Trots att brott av det här slaget ofta löses återfinns sällan bytet från rånen. Det innebär att de dömda kan invänta frigivning och då tillskansa sig bytet, precis som torde bli fallet gällande helikopterrånet. Om de som döms för brotten är tidigare ostraffade i Sverige blir tiden som frihetsberövade endast något år. Båda dessa förhållanden är enligt min uppfattning oacceptabla och bidrar till att dagens straff inte är tillräckligt stränga. Därför bör införas en straffskärpningsgrund som särskilt tar sikte på att skärpa straffen vid försvunna rånbyten. I varje enskilt fall får göras en bedömning i vilken utsträckning straffet bör förlängas. Här bör hänsyn tas bl.a. till storleken av rånbytet och i vilken utsträckning den tilltalade har försökt bidra till att rånbytet återfinns.