Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att i det juridiska systemet införa kommunarrest för grov kvinnofridskränkning.
Omkring 29 100 fall av misshandel mot kvinnor över 15 år anmäldes under 2009. Andelen kvinnor som uppger att de utsatts för våld eller hot i arbetslivet har ökat påtagligt. Den allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst sker inom ramen för en nära relation. Drygt en fjärdedel av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av någon närstående. I 85 procent av fallen med dödligt våld mot kvinnor är brottsplatsen den gemensamma bostaden. Samhället visar gång på gång att vi inte ens klarar av att skydda de kvinnor som är allra mest utsatta.
Nationella trygghetsundersökningen visar dock att den vanligaste typen av våld mot kvinnor inte är det våld som sker i en nära relation utan det våld som utövas av en bekant person som inte är närstående.
När kvinnor utsätts för våld av en ytlig bekant sker det ofta i samband med arbetet. Vi får dock inte bortse ifrån att mörkertalet troligen är relativt stort framförallt i de fall där gärningspersonen är en närstående.
Gärningsmän som upprepat bryter mot besöksförbud ska obligatoriskt förses med elektronisk fotboja. I oerhört svåra fall kan även livvaktsskydd behövas där gärningsmannen är känd och sprider terror. I riktigt grova fall av våld mot kvinnor, så kallad grov kvinnofridskränkning, där besöksförbudet ständigt kränks borde ”omvänd” kommunarrest kunna införas för män som misshandlar. Det vill säga att förövaren ska utestängas från att bosätta sig i samma kommun som brottsoffret. Kvinnan ska inte behöva känna rädsla utan hennes frihet ska gå före förövarens rätt till frihet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.