Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en ny skrivelse som uppfyller skrivelsens ändamål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riva upp de lagar om signalspaning som antogs hösten 2008 och om att inrätta en utredning för hur signalspaningen ska ske med hänsyn till den personliga integriteten.
När lagen om signalspaning om försvarsunderrättelseverksamhet antogs, beslutades även att ytterligare stärka integritetsskyddet genom en årlig skrivelse om integritetsskydd rörande detta.
Regeringens skrivelse är en sorglig läsning för den som månar om den personliga integriteten. Skrivelsen är endast en uppradning av lagarna som riksdagen beslutat om som rör signalspaningen samt vilka myndigheter som arbetar som kontrollinstanser för detta.
På s. 10 kan vi dock utröna att Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet under perioden januari till augusti 2010 genomfört sex inspektioner, varav fyra vid Försvarets radioanstalt, en vid Försvarsmakten samt en vid Försvarets materielverk. Kontroll på enskilds begäran har skett fem gånger av inspektionen. I inga av fallen har några oegentligheter funnits, i form av otillbörlig inhämtning eller behandling.
Med denna information vet vi att Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet gör sitt jobb, men inte så mycket mer. Skrivelsen är inte tänkt som en årlig påminnelse om riksdagsbeslut i fråga om signalspaning samt vilka myndigheter som arbetar med frågan. Skrivelsen är tänkt som en kontrollstation för riksdagen, där de folkvalda till landets högst beslutande församling får insyn i en verksamhet som om den inte sker på ett tillbörligt sätt kan rubba förtroendet för Försvarsmakten och inte minst de folkvalda i slutändan.
Vi förstår likaväl som regeringen att det inte går att detaljerat redovisa arbetet kring signalspaningen på grund av dess känsliga och sekretessbelagda art. Men borde vi inte ha få veta i generella drag, i alla fall hur många godkända spaningar som har genomförts? Vilka myndigheter, av dem som får, har ansökt om signalspaning?
Denna generella information behöver inte skada Sveriges intressen och säkerhet, den skulle däremot kunna ge bättre insyn för riksdagens ledamöter att bedriva sitt demokratiska arbete som kontrollstation för signalspaningen.
Skrivelsen är som sagt under all kritik. Miljöpartiet vill se att regeringen snarast återkommer med en ny skrivelse som visar att man tar sitt uppdrag från riksdagen på allvar. I övrigt står vi i Miljöpartiet fast vid vårt förslag att lagarna som rör signalspaning tills vidare bör avskaffas, och en utredning bör utröna hur vi ska bedriva signalspaning med hänsyn till integritetsskyddet.