Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över möjligheterna för fler att bygga en ekonomisk buffert.
Uttrycket en årslön på banken blev på sin tid kritiserat. Men nog känner de människor som har en årslön på banken större frihet och självständighet i livet?
Problemet ansågs naturligtvis vara att ett så stort sparande är svårt eller omöjligt för de allra flesta. När skatter och utgifter är betalda återstår inte så mycket av en normal inkomst att ägna åt stora besparingar.
Enligt Luxemburg Wealth Study har svenskarna en mycket ojämn förmögenhetsfördelning, till och med mer ojämnt fördelad än i USA. En huvudorsak till detta är att så få svenskar har någon förmögenhet alls – en bråkdel av italienarens, trots högre inkomster.
Och enligt den första upplagan av Global Wealth Report från Credit Suisse kontrollerar de rikaste tio procenten i Sverige hela 72 procent av alla tillgångar – i Tyskland, Italien och Norge är siffran runt 50 procent.
Detta är ingen slump utan resultatet av en medveten politik. Trots att vi arbetar ihop högre inkomster än i de flesta jämförbara länder har vi små besparingar. Idén har varit att staten ska ta hand om den ekonomiska tryggheten åt medborgarna.
Höga skatter och omfattande offentliga socialförsäkringar har skyddat svenskens inkomst i en rad olika lägen i livet. Men det är självklart en annan frihet att disponera rejäla besparingar än att fylla i blanketter till Försäkringskassan.
En ekonomisk buffert kan man själv ju använda som man vill, ta ut när man vill, investera som man vill utan att be en myndighet om lov – hur väl fungerande den än må vara.
Alliansregeringen har genomfört flera viktiga beslut för att öka möjligheterna för fler att bygga en ekonomisk buffert. Jobbskatteavdraget och andra skattesänkningar har naturligtvis varit viktiga i detta avseende. Reformerna av socialförsäkringarna för att uppmuntra återgång i arbete likaså.
Regeringen har även utlovat fortsatt försäljning av statens ägande i olika företag, som Telia Sonera, SBAB, m fl. Detta görs av mycket goda skäl, för staten ska inte äga eller driva företag.
Att använda intäkterna till att minska statsskulden är också bra. Sverige har nu en lägre statsskuld än före finanskrisen, vilket är internationellt unikt. Även utan extra resurser från försäljning av statliga företag blir statsskulden den lägsta på 40 år 2014.
Statens företag ska ju vara folkets egendom. Ett alternativ till att använda alla intäkter till att minska statsskulden ytterligare skulle kunna vara att låta intäkterna tillfalla just folket.
Statens ägande av företag motsvarar över 50 000 kronor per svensk. Även bara hälften av denna summa skulle vara ett betydande bidrag till mångas besparingar.
De exakta formerna för hur detta lämpligast skulle ske bör utredas närmare.