Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om eventuellt fortsatt svenskt deltagande i EU:s stridsgrupper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen och redovisa hur man fortsättningsvis bättre styr beslutsfattandet om det svenska deltagandet i EU:s stridsgrupper när det gäller ambitionsnivå, ekonomi, organisation, uppgifter m.m.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag på hur regeringen och Försvarsmakten regelbundet och med större tydlighet ska informera riksdagen om ambitioner och konsekvenser för Sveriges militära medverkan i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Sveriges medverkan och beslutet att vara ramnation för den nordiska stridsgruppen 2008 fattades av riksdagen 2004 på förslag (prop.2004/05:4) av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Den nu aktuella stridsgruppen NBG 2011 har regeringen ensidigt beslutat att sätta upp.
En nyligen genomförd granskning av Riksrevisionen visar att kostnaderna för NBG 2008 ökade kraftigt i jämförelse med den information som getts till riksdagen. Från 1 miljard till 4 miljarder kronor, utan att Riksrevisionen kunnat finna att beslut för denna omfattande kostnadsfördyring fattats, varken av regering eller Försvarsmakten, än mindre riksdagen, som har uppgiften att fatta ett sådant beslut.
Vi måste dra lärdom utifrån dessa erfarenheter, som Riksrevisionen klargör i sin rapport.
Efter erfarenheterna från NBG 2008 var det enligt vår mening synnerligen angeläget att beslutet om stridsgruppen NBG 2011 föregåtts av ett beslut i riksdagen på samma sätt som skedde inför NBG 2008. Motivet är att det är riksdagen som beslutar om vilka förband som Försvarsmakten ska organisera. Nu gällande beslut om dessa fattade riksdagen 2009 och avser förbandsutvecklingen 2014.
Att delta i en av EU:s stridgrupper, inte minst som ramnation, är ett långtgående politiskt åtagande mot EU och de övriga medverkande länderna. Det är vidare ekonomiskt betungande och organisatoriskt krävande för både insats- och grundorganisationen att delta i en sådan, och inte minst att vara den ansvariga sammanhållande nationen.
Därtill tillkommer de omfattande kostnaderna för en eventuell insats, vilket enligt skrivelsen regeringen i det nu aktuella fallet anger till 1,1–1,5 miljarder kronor. Därför bör det redovisas för riksdagen vilka konsekvenser ett sådant åtagande får för möjligheterna att genomföra den insatsorganisation som riksdagen har beslutat om och vilken påverkan på materielförsörjningen insatsen kommer att få.
Det måste vara tydligt att det är riksdagen som ska besluta om ett eventuellt deltagande – och på vilket sätt – i EU:s stridsgrupper inte minst med hänvisning till de politiska åtagandena gentemot EU och övriga länder, samt de ekonomiska konsekvenserna.