Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förbättrad avrapportering till riksdagen om produktionen av nya förband.
Riksrevisionens redogörelse över utfallet av arbetet med den nordiska stridsgruppen 2008 visar att denna, tillsammans med övriga militärexpeditioner utrikes, har utgjort en gökunge i försvarsbudgeten. Det är också tydligt att stridsgruppen inte har förmått utvecklas till en praktiskt användbar styrka, tack vare långvariga problem med rekrytering och materielanskaffning. Informationen om att NBG 2008 hade spräckt sina kostnadsramar vidarebefordrades inte av regeringen till riksdagen. Detta är allvarligt.
Det svenska försvaret har omvandlats materiellt och strukturellt till ett försvar som inte är anpassat att försvara vårt territorium. Reellt växer det svenska försvaret gradvis in i Natostrukturen, dock utan att detta har kommunicerats till svenska folket eller ens i särskilt hög grad till dess valda representanter. Den allmänna uppfattningen bland mannen på gatan torde fortfarande vara att våra militära styrkor existerar till hemlandets försvar, en uppfattning som bemöts med hån i riksdagsdebatten av företrädare för regeringspartierna.
Det är i ljuset av detta man bör se den bristande avrapporteringen till riksdagen. Det har sedan länge skett en gradvis förskjutning av inriktningen av det svenska försvaret som inte i tillräckligt hög grad har föregåtts av faktabaserade val och tydliga strategiska ställningstaganden. Det är därför av stor vikt att riksdagen hålls informerad om utvecklingen inom alla förband som sätts upp för utrikes tjänst och att denna avrapportering sker utan att regeringen försöker dölja kostnadsförändringar eller förändrade målsättningar. Regeringen bör tillsammans med Försvarsmakten fastställa start- och slutdatum för viktiga faser vid produktionen av nya förband, det kan gälla exempelvis sättande av de operativa ramvillkoren, målsättningsarbetet, behovssättningen, aviseringen, korrigering och dirigeringen.