Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda faktureringsavgifter.
Alla konsumenter förstår inte att en extra avgift påförs när de väljer att handla mot faktura i en butik. Många märkeskedjor uppmuntrar sina kunder att bli medlemmar med olika former av förmåner. Bland det vanligaste är att man som medlem får handla mot faktura, vilket vid köptillfället kan kännas förmånligt. Det är dock inte ovanligt att den metoden innebär att en faktureringsavgift läggs till priset.
I likhet med kortavgifterna för bankerna har dessa faktureringsavgifter blivit en viktig inkomstkälla för företagen. Före datoriseringen fanns det naturligtvis legitima motiv att ta betalt för faktureringen, som då innebar ett omfattande merarbete. I dagens moderna datasystem är tidsskillnaden mellan ett kontantköp, ett kortköp och ett fakturaförfarande endast marginellt i butiken. De extra sekunder som hanteringen av en fakturering innebär använder expediten oftast till att förklara något kring produkten eller till att ge annan information och på så vis motivera kunden att återkomma i framtiden. Det går därför inte att påstå att någon av de tre metoderna skulle vara mer tidskrävande än de andra för butiken. Merkostnaden i form av en räntefri kredit används ofta som ett säljargument så det kan rimligen inte vara motiv för en faktureringskostnad som i många fall kan bli en större kostnad för konsumenten än vad en rimlig ränta skulle ha blivit.
Många kunder upplever på grund av detta att prisinformationen i butiken är undermålig. Att olika betalformer ger så olika totalkostnad framgår ofta inte. Det har gjorts försök att beräkna dessa kostnader, och då har man uppskattat att många barnfamiljer som har svag ekonomi och därför ofta väljer fakturering kan drabbas av extra kostnader på närmare 2 000 kr per år.
Det ställs idag stora krav på en medborgare och konsument när det gäller att välja och förstå vad alla valmöjligheter innebär. Den fråga man kan ställa sig är om det är rimligt att faktureringsavgifter skall få förekomma vid försäljning till konsumenter. Erbjudanden kan vara nog så svåra att förstå ändå utan att detta moment skall tillkomma.
Förenklingar för näringsidkare är ett kärt ämne. På det området har regeringar i årtionden haft höga ambitioner men tyvärr inte varit särskilt framgångsrika. När det gäller förenklingar för konsumenter har diskussionen knappt börjat. Att momsen är olika beroende på om man äter på en restaurang eller om man tar maten med sig ut i gröngräset i närheten är ett av många exempel på regler som förvirrar. Att priset bör vara olika på grund av att det är olika produkter som säljs är rimligt men att momsen därtill är olika rör bara till det hela.
Tydligare krav på information om i vilka lägen en faktureringsavgift tillkommer riskerar bara att göra det än svårare att hålla isär begreppen. Ökade informationskrav innebär även ökade kostnader, vilket inte är önskvärt.
Regeringen bör i stället tillsätta en grupp med företrädare för näringen och konsumenterna för att ta fram ett underlag inför ett beslut om att förbjuda faktureringsavgifter vid konsumentköp. Det är viktigt att såväl fördelar som problem vid ett förbud får en grundlig beskrivning. Det är även viktigt med tydlighet när det gäller gränsdragningarna för när förbudet gäller.
Att faktureringsavgifter bör förbjudas vid försäljning till konsumenter torde knappast vara politiskt kontroversiellt. Med dagens datoriserade kassaregister bör det inte råda någon tvekan om att alla egentligen vinner på den ökade tydlighet som avskaffandet av faktureringsavgifter skulle innebära.
Mot bakgrund av det anförda är det alltså min önskan att regeringen i samarbete med berörda parter tar fram ett förslag till riksdagen om att lagstifta om förbud mot faktureringsavgifter vid försäljning till slutkonsumenter.