Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i sambolagstiftningen införa arvsrätt mellan sambor.
I dagens moderna Sverige finns det betydligt fler samlevnadsformer än vad som fanns förut i Sverige. Det finns bland annat mambos, särbos, kombos och sambos. De allra flesta som i dag gifter sig är sambor en tid innan de gifter sig, medan vissa förblir sambor livet ut.
Samboförhållandet innebär att ett par lever tillsammans under äktenskapsliknande former, men lagen ger inte sambor samma rättsliga skydd som dem som är äkta makar. Den nuvarande sambolagen behandlar bara gemensam bostad och bohag. Enligt sambolagen är efterlevande sambo dödsbodelägare men har ingen automatisk arvsrätt. Den 1 juli 2003 trädde en ny sambolagstiftning i kraft. Denna sambolagstiftning har bara ett fåtal skillnader jämfört med den tidigare. De förändringar som genomfördes var välkomna då, men i dag är lagstiftningen långt ifrån tillräcklig.
Det är problematiskt att sambor inte garanteras samma trygghet som gifta par vid exempelvis dödsfall och separation. En av de största skillnaderna i dag mellan sambor och äkta makar är att sambor inte ärver varandra. Enligt sambolagen är efterlevande sambo dödsbodelägare men har ingen automatisk arvsrätt. När en sambo dör får den kvarlevande bara behålla halva bostaden och halva bohaget. Resten ärver eventuella barn, föräldrar eller syskon till den avlidne. Det går endast att skydda varandra genom att upprätta ett testamente. Sambor är heller inte underhållsskyldiga gentemot varandra och är inte självklart förmånstagare till varandras livförsäkringar.
Med anledning av det ovan anförda anser jag att sambor bör skyddas i sambolagstiftningen på samma sätt som äkta makar i händelse av frånfälle, och därför bör arvsrätt som för äkta makar införas mellan sambor i lagstiftningen.