Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den könsneutrala äktenskapsbalken bör ändras så att äktenskap enbart kan ingås i civil ordning.
Sedan 2009 är den svenska äktenskapsbalken könsneutral, det vill säga att två personer av samma kön har samma rätt att ingå äktenskap som två personer av olika kön. Detta är en liberal jämlikhetsreform av stor betydelse. Nu är det dags att också diskutera formerna för ingående av äktenskap.
I Sverige ingås de flesta äktenskap genom en religiös vigselceremoni som också har juridisk giltighet. Denna vigselrätt har alltid legat hos Svenska kyrkan, och sedan slutet av 1800-talet har också juridiskt giltiga vigslar kunnat förrättas inom andra trossamfund. Ur liberal synvinkel är det viktigt att dra en tydlig gräns mellan den offentliga myndighetsutövningen och fristående organisationers (t.ex. trossamfunds) inre verksamhet. Vi menar att den myndighetsutövning som det innebär att förrätta en äktenskapsceremoni ska ligga hos offentliga organ.
Det ligger en inneboende motsättning i att låta fria religiösa samfunds ceremonier utgöra en form av myndighetsutövning. Denna ordning är skadlig både för de religiösa samfundens självständighet och för upprätthållandet av statens icke-konfessionella natur. Exempelvis kommer det alltid att finnas vissa trossamfund som har vigselrätt och vissa som saknar den. Det är principiellt oacceptabelt att staten på det sättet tar sig rätten att betygsätta trossamfund och ge befogenheter enbart åt vissa. För oss som liberaler är det en central utgångspunkt att skilja mellan de juridiska (civilrättsliga) och religiösa (välsignelsen av äktenskapet) delarna.
I många andra länder – Frankrike och Nederländerna är bara två exempel – har man ett system med obligatorisk civil vigsel. Det är alltså den borgerliga vigselförrättningen som blir juridiskt gällande. Det står naturligtvis var och en fritt att sedan, om man så vill, komplettera med en religiös vigselceremoni.
Vi vill alltså att systemet med obligatorisk civil vigsel införs även i Sverige. Genom civiläktenskap markeras trossamfundens självständighet gentemot staten och skillnaden mellan den sekulära äktenskapsrätten och den religiösa äktenskapssynen. Systemet innebär inte heller i sig en större administration än dagens system.