Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett generellt och förenklat förfarande för faderskapsbekräftelse.
Vid ett barns födelse anger den så kallade faderskapspresumptionen att maken i ett gift par anses vara fader till barnet. Någon sådan faderskapspresumption saknas för sammanboende par, oavsett hur länge paret bott tillsammans. Faderskapet måste istället fastställas genom att socialtjänsten utreder vem som är fadern. Då fadern är känd för modern sker detta genom att mannen skriftligen bekräftar faderskapet bevittnat av två personer samt att detta skriftligen bekräftas av såväl modern som socialtjänsten.
Proceduren kring erkännandet av faderskapet kan i vissa fall upplevas som stötande av dem som lever i ett långvarigt fast förhållande. Trots att lagstiftningen gäller lika i hela landet råder stora skillnader i hur kommunerna hanterar processen. I vissa kommuner är det möjligt att göra faderskapserkännandet innan barnet är fött, i andra inte. I de fall där faderskapserkännandet görs efter barnets födelse kan det uppstå allvarliga problem om t.ex. fadern skulle gå bort. Barnet saknar då bland annat arvsrätt. Det innebär också att fadern inte från början är formellt delaktig. För att understödja förutsättningar för ett jämställt föräldraskap är det viktigt att båda föräldrarna redan från början ses som fullvärdiga föräldrar.
Vi anser att det bör införas ett förenklat förfarande vid inskrivningen på barnmorskemottagningen, i de fall där mannen som erkänner faderskapet lever tillsammans med modern i samboförhållande. Då skulle faderskapet erkännas med hjälp av en blankett i god tid före barnets födelse. Detta ska ske som ett generellt förfarande. Liksom tidigare ska det dock gå att fastställa faderskapet genom gentest om osäkerhet föreligger.