Motion till riksdagen
2010/11:C257
av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Ändring av namnlagen


m1811

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ändring av namnlagen.

Motivering

En del lagar har ett par år på nacken och är skrivna under en tid då normen var lite annorlunda än idag. En sådan lag är namnlagen. Förr var traditionen att kvinnan tog mannens efternamn vid giftermål, vilket inte alltid är fallet idag. Familjesituationer ser inte heller ut som de gjorde förr och människor kan bo ihop utan att vara gifta. Det är heller inte självklart att nygifta alltid tar mannens efternamn, det kan lika gärna vara kvinnans om det passar bättre. Internationella relationer blir också fler och efternamn från olika kulturer och traditioner förs vidare till barnen. Exempelvis kan en mamma från Sverige med ett efternamn och en pappa från Brasilien önska att deras barn har namn från dem båda med anledning av eventuellt dubbelt medborgarskap.

Då par gifter sig vill den ena parten ibland behålla sitt eget efternamn, men för att familjen ändå ska få ett gemensamt namn lägger de till den andra partens efternamn. I praktiken har de ett dubbelnamn och när de sedan får barn vill de ofta att barnen ska få samma namnkonstruktion. Då visar det sig att mellannamnet inte får ärvas utan bara efternamnet.

Det innebär i praktiken att syskon kan få olika efternamn. Om en kvinna när hon gifter sig behåller sitt eget efternamn får barnet kvinnans och mannens efternamn. Om kvinnan senare bestämmer sig för att lägga till mannens efternamn (t.ex. för att förenkla en flytt utomlands) får de syskon som föds efter det enbart mannens efternamn. Så länge föräldrarna hade olika efternamn var det ok för barnen att få två efternamn, men när mamman tog pappans efternamn förvandlades hennes gamla efternamn till ett mellannamn. Mellannamn går inte att ärva, så därför får syskonen olika efternamn. Under tiden som översynen av namnlagen pågår hamnar familjer i dilemma kring sina barns namn.

En översyn av namnlagen har påbörjats. Översynen är efterlängtad av många och det är angeläget att processen skyndas på. Det vore även önskvärt om man i den utredning som pågår kan förhålla sig till de mellannamn som i dag finns så att de framöver kan omvandlas till efternamn om så önskas. Då skulle barnet vid beslut kunna få båda föräldrarnas efternamn, och gifta par skulle kunna ha båda makarnas efternamn.

Stockholm den 26 oktober 2010

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)