Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydligare prissättning vid försäljning av mobiltelefonabonnemang.
När det gäller reklamen för mobiltelefoni är det mer regel än undantag att abonnenterna tecknar sig för ett abonnemang och får telefonen ”gratis”. I alla fall är det så enligt erbjudandet.
Ofta framhävs priset noll eller en krona i annonsen. Men den som synar erbjudandena ser ofta en finstilt text där det står någonting annat om villkoren. Man tvingas då att teckna ett abonnemang och det abonnemanget kan kosta allt från 6 000–13 000 kronor. Och det är en fast kostnad som man kan få betala oavsett om man utnyttjar abonnemanget eller inte, enligt en konsumentombudsman.
Det här är vilseledande marknadsföring då man enligt marknadsföringslagen inte får beskriva en produkt som kostnadsfri om det slutliga priset är ett annat. I annonserna måste det dessutom tydligt framgå vilka villkor som gäller, men också på den punkten slarvar bolagen.
I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns bestämmelser som handlar om vilka rättigheter en konsument har vid köp av elektroniska kommunikationer som telefoni- och Internettjänster från en operatör och vilka skyldigheter operatören har. Enligt 5 kap. 15 § ska ett avtal mellan en slutanvändare och den som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster eller anslutning till ett allmänt telefonnät bl.a. innehålla uppgifter om priser och taxor, hur information om gällande taxor och underhållsavgifter kan erhållas, avtalets löptid, villkoren för förlängning och upphörande av tjänsten samt villkoren för förlängning och uppsägning av avtalet.
Problemet är dock inte att informationen inte finns, utan att den är svårtillgänglig eller svårtolkad. Detta medför att det idag finns alltför många, särskilt ungdomar, hos Kronofogdemyndigheten med stora skulder just avseende mobiltelefoni.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag på hur intentionerna i motionen ska uppfyllas. Detta bör riksdagen regeringen till känna.