Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av behovet av tillgänglighetsanpassade bostäder.
Vi blir allt äldre och därmed får vi allt fler som av åldersskäl har speciella behov. Om önskemål finns är det viktigt att ge möjligheter för äldre att bo kvar i sitt hem med service så länge det är möjligt. Kvarboende är en bra grundprincip.
Många äldre känner otrygghet i att behöva lämna det som varit deras hem i många år. Det är dock ett stort problem att de flesta bostäder inte är anpassade till de äldres behov och för att de ska kunna bo kvar och klara sig med hemtjänst. Detta skapar stora problem för både boende och hemtjänstpersonalen. Trånga toalettutrymmen och hallar gör det omöjligt att få in hjälpmedel som rullator. Det skapar också problem för hemtjänstpersonalen att på ett ergonomiskt sätt kunna hjälpa den boende. Det är ett hinder för en välutvecklad hemtjänst. Att tvättstugorna oftast ligger i källaren med dåligt upplysta källartrappor gör det hela ännu värre.
En bättre anpassning för att möjliggöra omvårdnadsservice i hemmen kan vara motiverat även för yngre personer med rörelsehinder. Det kan i dessa fall vara andra begränsningar som förutsätter hjälpmedel för att vardagen ska fungera. Alla äldre vill dock inte bo kvar hemma. De anser att vardagen blir för mödosam även med den bästa möjliga servicen. Det är dock svårt att få en plats på ett särskilt boende för dessa äldre. Det är viktigt att öka tillgängligheten till bostäder som är utformade för äldres behov. Då kan fler få hjälp. Det är något som även hjälper till att förbättra hemtjänstpersonalens arbetssituation.
När det gäller denna typ av grundläggande demografiska omställningar är långsiktighet central. Vi måste redan nu planera för var den stora gruppen fyrtio- och femtiotalister ska bo när de blir äldre. Det bör med anledning av det ovan anförda göras en kartläggning av det framtida behovet av tillgänglighetsanpassade bostäder.