Riksdagen avslår regeringens proposition 2010/11:42.
Propositionen innehåller ett förslag till ändring i lagen om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Ändringen är en följd av förändringen med anledning av de tidigare, sjukförsäkringsreformen och etableringsreformen.
Förslaget innebär att kravet på samtycke för behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter tas bort. Det ska dock alltjämt krävas att uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Dessutom föreslås dels en följdändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring med anledning av införandet av socialförsäkringsbalken, dels en mindre ändring i semesterlagen.
Särskilda restriktioner gäller enligt personuppgiftslagen för vissa typer av personuppgifter. De är enligt huvudregeln förbjudet att behandla uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Det är även förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualitet.
Regeringen hävdar att de föreslagna ändringarna i huvudsak är följdändringar av tidigare genomförda åtgärder och att förändringarna syftar till att underlätta relationen och samarbetet mellan de olika myndigheterna Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket. Det ska bli lättare att kommunicera elektroniskt i ärendehanteringen.
Flera remissinstanser, bland dem Datainspektionen, LO och Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, avstyrker dock förslaget. Det påpekas att det krävs en mer omfattande och djup analys av hur skyddet av den personliga integriteten ska kunna upprätthållas. Vidare att borttagande av samtyckeskravet är ett synnerligen stort ingrepp i den enskildes integritet. Det påtalas även att för att borttagandet av samtyckeskravet ska kunna godtas är det nödvändigt att säkerställa att de aktuella uppgifterna inte används i otillbörliga syften eller att informationen sprids till obehöriga.
Miljöpartiet tvivlar inte på att regeringens syfte med den föreslagna förändringen är gott. Man vill komma åt problemet med att det skriftliga samtycket alltför ofta leder till att ärendehanteringen drar ut på tiden. Det är ett problem som också innebär att enskilda människor riskerar att alltför länge få vänta på det stöd som de är berättigade till.
Mot den bakgrunden är det djupt olyckligt att regeringen inte berett frågan på ett tillräckligt seriöst sätt. Förarbetet är präglat av slarv, remisstiden har varit alltför kort och vad värre är, man har dessutom i hög grad bortsett från de synpunkter som lämnats från viktiga remissinstanser. Det saknas också statistik om hur många människor som förs mellan systemen och försäkringarna, vilket gör det svårt att få grepp om problemets omfattning.
Vår sammantagna bedömning av regeringens förslag är att rättssäkerheten får stå tillbaka till förmån för förenkling och snabbhet. Det är oacceptabelt enligt vår mening. Vår inställning är den motsatta, vi accepterar i inget sammanhang att rättssäkerheten ens naggas i kanten.
Mot bakgrund av vad som ovan anförs föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag om borttagande av kravet på samtycke för behandling av vissa personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.