Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ratificera ILO:s konvention 94.
Stat, kommun, landsting och deras bolag köper varor och tjänster för flera hundra miljarder svenska kronor varje år från många länder. Hela tanken med den inre marknaden bygger på att vi köper och säljer av varandra. Den offentliga upphandlingen omgärdas av detaljerade regler som bygger på EU-lagstiftning. Syftet med dessa regler är att det allmänna ska få valuta för sina pengar och att ingen enskild ska kunna sko sig på det allmännas bekostnad. Men för dem som arbetar här är skyddet inte lika starkt. Utstationerade arbetare är särskilt utsatta jämfört med arbetare som har sin hemvist här. Inte minst de nyligen uppmärksammade domarna från EU-domstolen om Laval, Ruffert och Viking har gjort oss uppmärksamma på detta.
Sveriges riksdag tog under november 2007 beslut om en ny lag om offentlig upphandling. Den nya lagstiftningen ställer inte krav på ratificering av ILO:s konvention 94 trots att många andra länder i EU tidigare gjort det. Visserligen får myndigheter ställa sociala och miljömässiga villkor enligt den nya lagen, vilket är en alldeles för svag formulering.
En ratificering av ILO:s konvention 94 skulle, liksom ett krav på kollektivavtal vid upphandling, förbättra möjligheterna att motverka social dumpning eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentliga upphandlingar. En ratificering underlättar således upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i Sverige.