Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kvinnors fattigdom.
Inkomsten är den sammanlagda bruttolönen, inklusive vissa skattepliktiga ersättningar såsom sjukpenning, föräldrapenning och ersättning vid arbetslöshet. Kvinnor har som grupp väsentligt lägre inkomst än män. Det beror bland annat på att kvinnor jobbar deltid i högre utsträckning än män, tar ut större andel av föräldraförsäkringen och har längre och fler sjukskrivningar. I senare skede av livet leder den lägre inkomsten till att kvinnor får lägre pensioner än män. Samtidigt lever kvinnor längre än män.
Sjukpenning och arbetslöshetsersättning har försämrats med regeringens politik. Den som har inkomst via pension, sjukpenning, a-kassa eller föräldrapenning betalar dessutom högre skatt än den som yrkesarbetar, också detta till följd av regeringens politik.
Den samlade ekonomiska politiken och skatteförändringarna har starkt gynnat män som grupp och missgynnat kvinnor som grupp.
Inkomstklyftan mellan kvinnor och män har ökat mellan 2006 och 2010. Av regeringens samlade skatte- och utgiftsförslag 2006–2010 har 57,5 procent gått till män och 42,5 procent till kvinnor. Politiken har inneburit att den tiondel som tjänar mest har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela svenska folket. Den tiondelen består till 76 procent av män.
En rad nya, ofinansierade skattesänkningar diskuteras av olika företrädare för de borgerliga partierna. Nya steg i fråga om förvärvsavdraget diskuteras, vilkas lejonpart går till högre inkomsttagare. I propositionen Ett ytterligare förstärkt jobbskatteavdrag skrev statsrådet att det fjärde steget i förvärvsavdraget statistiskt beräknades fördelas så att 56 procent gick till män och 44 procent till kvinnor. Ett nytt steg i förvärvsavdraget kommer dessutom att öka klyftan gentmot dem som har andra inkomster än förvärvsinkomster, till exempel pensionärerna.
Värnskattens avskaffande har också diskuteras, det vill säga att ta bort den övre brytpunkten för statlig skatt över vilken skatten är 25 procent. Någon har till och med förordat ”platt” skatt, det vill säga att ta bort all progressivitet i skattesystemet. 14 procent av männen men bara 5 procent av kvinnorna bland de heltidsarbetande hade inkomster över den övre brytpunkten. Ett avskaffande av värnskatten skulle drastiskt höja nettolönen för män som grupp relativt kvinnor som grupp.
Då arbetslösheten är rekordhög tillhör ensamstående mammor och kvinnliga pensionärer dem som drabbas hårdast. Var tredje ensamstående mamma är fattig, vilket betyder att över 340 000 barn tvingas växa upp i relativ fattigdom. De knappa förhållandena hänger kvar resten av livet, och idag lever nästan en fjärdedel av alla ensamstående kvinnliga pensionärer i fattigdom.
Fattigdomen har ett starkt samband med kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden. Trots den långa jämställdhetskampen betraktas fortfarande mannen som familjeförsörjare och kvinnan som omsorgsgivare. Typiska kvinnoyrken är ofta deltidsarbeten och kommunerna anpassar öppettiderna på förskolorna efter detta. Trots detta kräver regeringen inte att kommunerna ska erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, inga extra statsbidrag delas heller ut för att hjälpa kommunerna med uppgiften. Förslaget från den tidigare s-regeringen om laglig rätt till heltid har regeringen lagt i papperskorgen. Allt detta bidrar till att klyftan mellan mäns och kvinnors inkomster växer och att andelen fattiga kvinnor ökar. Arbetar inte kvinnor heltid blir de fattiga som ensamförsörjare både när de är unga och när de är gamla.