Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av arbetsmiljölagstiftningen.
Eget arbete är viktigt både för den enskilda människan och för det offentliga. I dagens Sverige bär alltför många människor på känslan av att inte komma till sin rätt. Fler i arbete innebär inte bara att fler människor känner sig sedda och behövda, utan även att vi kan trygga välfärden. Detta betyder samtidigt att vi bör ha en lagstiftning där människor ska finna ett tydligt skydd mot kränkande särbehandling (vuxenmobbning) i arbetslivet.
Kränkande särbehandling är ett brott mot arbetsmiljölagen (1977:1160) och behandlas särskilt i Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling 1993:17. ”Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.” Arbetsgivaren ”skall planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs”.
Trots detta finns otaliga rapporter om och statistik på hur människor far illa på arbetsplatser runtom i landet. 10 000 till 30 000 långtidssjukskrivningar anses bero på kränkande särbehandling på arbetet. Dessa uppgifter är uppskattningar utifrån begränsade lokala undersökningar. Någon rikstäckande granskning har inte gjorts. Oavsett det faktiska antalet så döljer sig bakom varje siffra en enskild människa som far illa och som inte går till jobbet. Dessutom mår många människor som går till arbetet inte bra där på grund av kränkande särbehandling. Att i detalj reglera dessa frågor är självfallet ingen enkel, men en viktig, uppgift.
Att stärka den enskildes rätt och minska sjukskrivningarna är någonting som gagnar både det offentliga och enskilda företag. Jag anser att regeringen bör verka för att en översyn av arbetsmiljölagstiftningen genomförs för att därmed se om regelverket och åtgärderna för att förhindra kränkande särbehandling på arbetsplatser kan bli tydligare. Skyddet för den drabbade bör stärkas och kraftigare sanktioner för arbetsgivare som inte i tillräckligt hög grad motverkar kränkande särbehandling bör införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.