Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återupprätta den svenska modellen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa lagen om anställningsskydd till förmån för starka och goda avtal mellan arbetsmarknadens parter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i ett första steg avskaffa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.
I dagens samhällsdebatt låter det som att lagen om anställningsskydd (LAS) är en central del av den klassiska, svenska modellen. Den klassiska, svenska modellen som har blivit vida känd har inte LAS som garant utan avtal som det som upprätthåller hela systemet. Det som är annorlunda med den svenska modellen jämfört med andra länder är att makten finns hos arbetsmarknadens parter, hos fackföreningar och arbetsgivare och att man kommer överens genom avtal dem emellan. Det är vad den svenska modellen handlar om.
LAS är en produkt av 70-talets lagstiftningsiver, då politiker tog till lagstiftningspennan och på det sättet gjorde om den svenska modellen i grunden. Fram till 70-talet då LAS infördes reglerades anställningsskyddet genom Saltsjöbadsavtalet, det huvudavtal som slutits mellan parterna. I detta avtal fanns regleringarna. Den svenska modellens glansperiod var en period utan LAS – det måste vi komma ihåg.
Den svenska modellen måste återupprättas. Med emfas vill jag hävda arbetsmarknadens parter i detta. Det är inte vi som lagstiftare som vet bäst vilka villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. Av detta skäl vill jag avskaffa lagen om anställningsskydd och återgå till den modell som var innan införandet på 1970-talet, då allt skydd reglerades i avtal mellan parterna. Det skapar branschflexibilitet och därmed också större trygghet för bägge parter.
Det politiska läget i Sverige idag gör det omöjligt att reducera politikers makt till förmån för arbetsmarknadens parter. Det är på den politiska kartan omöjligt för majoriteten av de politiska partierna att frånhända sig makten att bestämma. I ett läge som nu råder då ingen majoritet finns för att återupprätta den klassiska, svenska modellen är det minsta man kan kräva att göra den mer flexibel.
Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd är både föråldrade, diskriminerande och tillväxthämmande. Turordningsreglerna måste avskaffas. Huvudprincipen kan inte vara sist-in-först-ut och sedan är det upp till arbetsmarknadens parter att komma överens om turordningslista. Huvudprincipen kan inte vara anställningsår utan kompetens.
Lagen om anställningsskydd är inte bara diskriminerande mot invandrare, kvinnor och ungdomar som oftast har kortast anställningstid. Den är också hämmande gentemot dem som arbetat länge på samma arbetsplats. Rörligheten begränsas då man med många anställningsår i bagaget inte vill byta arbete med risken att hamna sist i LAS-kön.
Ett borttagande av turordningsreglerna skulle göra att Sverige blir mer rättvist. I dag får en ung människa per automatik ett rött utvisningskort vid uppsägningar, innan ens kompetens blivit värderad. Det är en av anledningarna till att Sverige har bland Europas absolut högsta ungdomsarbetslöshet. Det måste vara företagets behov och den anställdes kompetens som avgör. Då kan erfarenhet och en lång tjänstgöringstid vara en fördel, men också en högskoleutbildning och nya tankar och idéer.
Detta bör ges regeringen tillkänna.