Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet att snarast komplettera diskrimineringslagstiftningen så att bristande tillgänglighet utgör en diskrimineringsgrund.
Enligt uppgift är den samlade rörelsen för personer med funktionsnedsättning starkt kritisk och orolig för att bristande tillgänglighet inte ingår som diskrimineringsgrund i gällande lagstiftning. Bakgrunden är den diskriminering som personer med funktions-nedsättning utsätts dagligen för vid mycket vardagliga tillfällen såsom att resa kollektivt, handla, gå på bio eller att ta ut pengar på banken.
Handikappombudsmannen har argumenterat för att bristande tillgänglighet skall utgöra diskrimineringsgrund. Ombudsmannen har hänvisat till att cirka 80 % av anmälningarna till myndigheten om diskriminering har sin grund i bristande tillgänglighet.
Vi vill gärna se Sverige som ett föregångsland men det finns många länder som gått längre i detta avseende än vad Sverige gjort. Exempel på detta är USA och Storbritannien.
Ett diskrimineringsskydd mot bristande tillgänglighet är en försättning för FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.
Landets 1,3 miljoner människor med funktionsnedsättningar behöver en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering.
Mot denna bakgrund finns ett behov att snarast komplettera diskrimineringslagstiftningen så att bristande tillgänglighet utgör diskrimineringsgrund.