2010/11:JuU23 Medling och förlikning – ökade möjligheter att komma överens

Justitieutskottets betänkande 2010/11:JuU23
Medling och förlikning – ökade möjligheter att komma överens

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2010/11:128 Medling och förlikning – ökade möjligheter att komma överens. Utskottet behandlar även en följdmotion som har väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslår regeringen dels en ny lag om medling, dels ändringar i befintlig reglering om medling och förlikning. Förslagen omfattar såväl medling i domstol och hyres- och arrendenämnd som medling i privat regi. Enligt den föreslagna medlingslagen ska talefrister och preskriptionstider inte kunna löpa ut under pågående medling. Vidare ska tystnadsplikt gälla för medlare. En medlingsöverenskommelse ska kunna förklaras verkställbar av tingsrätt.

I propositionen föreslår regeringen även att tingsrättens skyldighet att i pågående tvistemål verka för att parterna kommer överens genom förlikning eller särskild medling skärps. Vidare föreslås nya regler om förlikning och särskild medling i hovrätten.

Regeringen anför att syftet med förslagen är att öka möjligheterna att lösa tvister på frivillig väg. Genom förslagen genomförs vidare Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område i svensk rätt.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag och avstyrker motionen. I betänkandet finns en reservation (SD).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om medling i vissa privaträttsliga tvister,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:128 och avslår motion 2010/11:Ju17.

Reservation (SD)

Stockholm den 7 juni 2011

På justitieutskottets vägnar

Kerstin Haglö

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kerstin Haglö (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Ulrika Karlsson i Uppsala (M), Christer Adelsbo (S), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Caroline Szyber (KD), Kent Ekeroth (SD), Carl-Oskar Bohlin (M), Mattias Jonsson (S), Agneta Börjesson (MP) och Marianne Berg (V).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I april 2007 redovisade Utredningen om alternativa former för tvistlösning vid tingsrätt sitt uppdrag i betänkandet Alternativ tvistlösning (SOU 2007:26). I betänkandet lämnades bl.a. förslag om medling och förlikning i domstol. Betänkandet har remissbehandlats, och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2007/4441/DOM).

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog 2008 ett direktiv (2008/52/EG) om vissa aspekter på medling på privaträttens område (medlingsdirektivet). Direktivets huvudsakliga syfte är att främja tillgången till tvistlösning liksom uppgörelser i godo genom att uppmuntra användandet av medling och genom att skapa ett väl avvägt samspel mellan medling och sedvanliga domstolsförfaranden. Medlemsstaterna skulle ha genomfört direktivet senast den 21 maj 2011. Medlingsdirektivet finns i bilaga 3.

I departementspromemorian Medling i vissa privaträttsliga tvister (Ds 2010:39) föreslås hur medlingsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Promemorian har remissbehandlats och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2010/8844/DOM).

Propositionen behandlar dels de förslag i betänkandet som gäller medling och förlikning i tvistemål, dels förslagen i promemorian.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Regeringen har godtagit de förslag som Lagrådet lämnat vid sin granskning av lagförslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011.

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister och övriga lagförslag i propositionen.

Riksdagen avslår en motion om att den nya medlingslagen även ska omfatta vårdnads- och umgängestvister.

Jämför reservation (SD).

Propositionen

Medlingsdirektivet

Inom EU antogs 2008 ett direktiv om vissa aspekter på medling på privaträttens område (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG). Medlingsdirektivet, som finns i bilaga 3, föreskriver inte att medlemsstaterna måste tillhandahålla medling men det ställer vissa krav på den medlingsverksamhet som finns i medlemsstaterna. Direktivet syftar närmare bestämt till att öka attraktionskraften hos medling genom att möjliggöra verkställighet av medlingsöverenskommelser samt genom bestämmelser om konfidentialitet och medlingens inverkan på talefrister och preskriptionstider.

Medlingsdirektivet ska tillämpas på gränsöverskridande tvister på privaträttens område. Från tillämpningsområdet undantas bl.a. skattefrågor, tullfrågor, förvaltningsrättsliga frågor och straffrätten. Vidare görs undantag för sådana rättigheter som parterna inte förfogar över enligt tillämplig lagstiftning. I beaktandesats 10 i direktivet upprepas och utvecklas att direktivet inte bör tillämpas på rättigheter och skyldigheter som parterna enligt berörd tillämplig lag inte får besluta om själva, såsom vissa familje- och arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter. Förutom att det ska vara fråga om en privaträttslig tvist ska det alltså handla om en fråga som parterna förfogar över.

En medlingslag för privaträttsliga tvister

I syfte bl.a. att genomföra medlingsdirektivet föreslår regeringen en lag om medling i vissa privaträttsliga tvister. Den föreslagna lagen innehåller bl.a. definitioner av begreppen medling och medlingsöverenskommelse. Enligt förslaget ska en talefrist eller preskriptionstid som löper när medlingen inleds löpa ut tidigast en månad efter avslutad medling. Om en medlingsöverenskommelse innehåller en förpliktelse av ett sådant slag att den kan medföra verkställighet i Sverige, ska tingsrätten på ansökan av parterna genom beslut förklara överenskommelsen verkställbar (verkställbarhetsförklaring).

Att medlingsdirektivet fokuserar på en sådan medling där parterna fritt disponerar över tvisteföremålet ligger enligt regeringen i linje med medlingen som en avtalsbaserad tvistlösningsform. Regeringen påpekar att även om medling också förekommer i indispositiva tvister, krävs i dessa fall myndighets godkännande för att en överenskommelse mellan parterna ska kunna göras gällande. Vidare, anför regeringen, finns det redan möjligheter att få sådana överenskommelser verkställbara genom medverkan av såväl domstol som annan myndighet. Enligt regeringen framstår behovet av att ytterligare reglera denna typ av tvister som klart begränsat. Vidare konstaterar regeringen att en ordning som även innefattar indispositiva tvister ställer helt andra krav på den prövning som ska göras.

I beaktandesats 21 i direktivet erinras det om att det i Bryssel II-förordningen (rådets förordning (EG) 2201/2003 av den 27 november 2003) föreskrivs att en överenskommelse mellan parter måste vara verkställbar i den medlemsstat där den ingicks för att den ska kunna vara verkställbar i en annan medlemsstat. I samma beaktandesats anges att direktivet inte bör uppmuntra till att kringgå den ordningen. Mervärdet av att införa en ordning som möjliggör verkställbarhet vid sidan av Bryssel II-förordningen framstår enligt regeringen som litet. Vidare framhåller regeringen att det inte framstår som lämpligt att för dessa tvister möjliggöra konfidentialitet för uppgifter som en part lämnar gentemot den andra parten, när det är fråga om omständigheter som rör ett barns bästa eller andra skyddsvärda intressen som parterna inte fritt förfogar över.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att indispositiva tvister inte bör omfattas av övervägandena i propositionen. Den nya medlingslagen föreslås därför endast gälla sådana privaträttsliga tvister som i Sverige är dispositiva, dvs. tvister där förlikning om saken är tillåten.

För medling eller förlikningsverksamhet som sker i Sverige inom ramen för ett mål eller ärende hos domstol, annan myndighet eller skiljenämnd finns regelverk i respektive processlag. Regeringen föreslår därför att den nya medlingslagen inte ska gälla för en sådan medling eller förlikningsverksamhet.

Direktivet gäller gränsöverskridande tvister men förhåller sig positivt till att även inhemsk medling inkluderas. Regeringen föreslår att medling i Sverige utan något gränsöverskridande inslag ska omfattas av den nya medlingslagen. Däremot bör, enligt regeringen, medling i en annan medlemsstat i EU utan gränsöverskridande inslag inte omfattas av lagen. Regeringen anser inte heller att lagen bör omfatta medling utanför EU och Efta.

Förlikning och medling i domstol

Regeringen konstaterar att parterna i allmänhet har mycket att vinna på att träffa en förlikning i en pågående process. Detta är en sedan länge etablerad form av frivillig tvistlösning. Enligt regeringen finns det utrymme att ytterligare öka möjligheterna för parterna i en domstolsprocess att komma överens på frivillig väg och i övrigt förbättra förutsättningarna för en sådan verksamhet. Detta gäller enligt regeringen inte minst särskild medling i domstol, som för närvarande används endast i begränsad omfattning.

Regeringen föreslår att rättens skyldighet att verka för förlikning skärps. För att tingsrätten ska kunna underlåta att väcka frågan om förlikning bör det enligt regeringen finnas konkreta skäl som talar emot det. I propositionen föreslås därför att 42 kap. 17 § rättegångsbalken ändras på så sätt att tingsrätten ska verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter. Enligt regeringen gör sig fördelarna med den föreslagna ordningen gällande också i indispositiva tvistemål. Den föreslagna regleringen omfattar därför även dessa mål.

Alternativet att förordna om särskild medling bör enligt regeringen övervägas i fler fall än som sker enligt nuvarande ordning. Som exempel nämns i propositionen att medlingsförfarandet inte bör reserveras för mål som kan antas kräva stora resurser. Att tydligare lyfta fram särskild medling kräver enligt regeringen att förlikningsförhandlingar och särskild medling i 42 kap. 17 § rättegångsbalken i större utsträckning likställs. I propositionen föreslås därför att tingsrätten vid tillämpning av första stycket i paragrafen, i ett mål där förlikning är tillåten, får besluta om särskild medling om parterna samtycker till det.

De nu gällande bestämmelserna i 42 kap. 17 § rättegångsbalken om skyldighet att verka för att parterna förliks m.m. gäller endast processen i tingsrätten. Det förekommer emellertid att även hovrätten agerar i syfte att få parterna att träffa en förlikning. Regeringen ifrågasätter inte detta, utan framhåller tvärtom att fördelarna med en förlikning gör sig gällande även i hovrätten. Det finns därför anledning att reglera hovrättens förlikningsverksamhet. Hovrättens roll som överinstans talar dock enligt regeringen emot att hovrätten får en lika omfattande skyldighet i detta hänseende som förslaget innebär för tingsrätten. I propositionen föreslås därför en ny bestämmelse som innebär att om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter bör hovrätten verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning. Enligt regeringen bör vidare hovrätten liksom tingsrätten ha en lagreglerad möjlighet att även i indispositiva mål verka för att parterna löser sin tvist på frivillig väg.

Även hovrätten ska vidare kunna besluta om särskild medling i dispositiva tvistemål om parterna samtycker till det.

Regeringen anser att en förlikning i domstol efter särskild medling även i fortsättningen ska göras verkställbar på samma sätt som hittills, dvs. genom att rätten stadfäster den i en dom. Enligt regeringen framstår det som en brist att hyres- och arrendenämnderna inte kan stadfästa förlikningar. Regeringen föreslår därför att även en förlikning som har ingåtts efter medling i en hyres- och arrendenämnd ska kunna stadfästas på samma sätt som i domstolar.

Motionen

I motion 2010/11:Ju17 begär motionärerna att regeringen ska återkomma till riksdagen med lagförslag som gör lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister tillämplig även på vårdnads- och umgängestvister. Motionärerna vill även att regeringen samtidigt tar fram lagförslag om undantag i medlarnas tystnadsplikt för sådana tvister, när det behövs för att ta till vara barnets bästa.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att vidta åtgärder för att stärka medlingens attraktionskraft och öka användningen av medling och förlikning. Utskottet välkomnar därför propositionen. Regeringens förslag framstår enligt utskottet som väl avvägda, och utskottet ställer sig bakom såväl förslaget till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister som övriga lagförslag.

Av de skäl som regeringen anför i propositionen instämmer utskottet i att indispositiva tvister inte bör omfattas av medlingslagen. Liksom regeringen kan utskottet konstatera att direktivet gör undantag för sådana rättigheter som parterna inte förfogar över enligt tillämplig lagstiftning. Utskottet delar också regeringens uppfattning att behovet av att även låta överenskommelser i indispositiva tvister omfattas av den föreslagna regleringen framstår som begränsat med hänsyn till de möjligheter som redan finns att få sådana överenskommelser verkställbara. Till detta kommer det som anges i beaktandesats 21 i medlingsdirektivet om att direktivet inte bör uppmuntra till att kringgå Bryssel II-förordningens krav när det gäller verkställbarhet.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar regeringens förslag till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister och övriga lagförslag i propositionen samt avslår motion JuU17.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Regeringens lagförslag (SD)

av Kent Ekeroth (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om medling i vissa privaträttsliga tvister,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:128 och motion 2010/11:Ju17.

Ställningstagande

Mot bakgrund av de brister när det gäller vårdnads- och umgängestvister som har diskuterats vid olika familjerätter i Sverige finns det anledning att fundera över om den nuvarande modellen för lösande av sådana tvister, dvs. medling och samarbetssamtal, verkligen är ändamålsenlig.

Det medlingsinstitut som regeringen för fram i propositionen framstår som väl avvägt och skulle enligt min mening ge större tyngd åt överenskommelser som har träffats i en familjerättslig tvist. Den nya medlingslagen skulle kunna vara ett starkt verktyg för tvistande föräldrar och ge dem ett tillfälle att försöka komma överens. Fördelarna med medling är alltför stora för att inte tillämpas i vårdnads- och umgängestvister, och medlingslagen bör därför vara tillämplig även på sådana tvister. Till skillnad från regeringen kan jag inte finna att medlingsdirektivet uppställer något hinder mot detta, se beaktandesats 20 och artikel 7.1 a i direktivet.

Samtidigt som medlingslagen blir tillämplig på vårdnads- och umgängestvister bör ett undantag införas för medlarnas tystnadsplikt när det gäller uppgifter som medlaren har fått del av i ett medlingsförfarande i en sådan tvist, när det behövs för att ta till vara barnets bästa.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag som tillgodoser det anförda.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:128 Medling och förlikning – ökade möjligheter att komma överens:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om medling i vissa privaträttsliga tvister,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Följdmotionen

2010/11:Ju17 av Margareta Sandstedt och Kent Ekeroth (båda SD):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag om att mål om vårdnad och umgänge med barn ska kunna omfattas av tillämpningen av lag om medling i vissa privaträttsliga tvister samt förslag till lag om undantag från tystnadsplikten för medlare i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Medlingsdirektivet