2010/11:JuU17 Genomförande av FN:s vapenprotokoll

Justitieutskottets betänkande 2010/11:JuU17
Genomförande av FN:s vapenprotokoll

Sammanfattning

Utskottet behandlar regeringens proposition 2010/11:72 Genomförande av FN:s vapenprotokoll.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner FN:s vapenprotokoll, som är ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet. Propositionen innehåller även förslag till vissa ändringar i vapenlagstiftningen som föranleds av vapenprotokollet. Vidare föreslår regeringen vissa lagändringar med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (ändringsdirektivet).

Den mest ingripande förändringen i regeringens lagförslag gäller krav på märkning av skjutvapen, vapendelar och förpackningar med ammunition. Förslagen innebär i korthet att skjutvapen, vapendelar och förpackningar med ammunition ska märkas vid tillverkningen på ett närmare angivet sätt. Även vapen och vapendelar som förs in i Sverige ska förses med märkning. Den som bryter mot dessa bestämmelser ska kunna dömas till ansvar. Detsamma gäller den som förfalskar eller olovligen utplånar, avlägsnar eller ändrar angiven märkning. Det föreslås även att skjutvapen och vapendelar som har varit föremål för sådana brott ska kunna förverkas.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

I betänkandet behandlas också en motion från den allmänna motionstiden 2010.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen. I betänkandet finns en reservation (S, MP, V).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Godkännande av FN:s vapenprotokoll
	Riksdagen godkänner tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:72 punkt 1.

Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,

2. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), med den ändringen att kommatecknet i 2 a kap. 7 § första meningen ska utgå,

3. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:72 punkt 2.

3.	Handlingsplan mot lätta vapen med ett genusperspektiv
	Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju241.

Reservation (S, MP, V)

Stockholm den 29 mars 2011

På justitieutskottets vägnar

Kerstin Haglö

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kerstin Haglö (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Christer Adelsbo (S), Helena Bouveng (M), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Caroline Szyber (KD), Kent Ekeroth (SD), Lena Olsson (V), Carl-Oskar Bohlin (M), Mattias Jonsson (S) och Agneta Börjesson (MP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I maj 2001 antog FN protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition, det s.k. vapenprotokollet. Vapenprotokollet är ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Protokollets huvudsakliga syfte är att främja, underlätta och förstärka samarbetet mellan staterna för att förebygga, bekämpa och eliminera olaglig tillverkning och handel med skjutvapen m.m. Både Sverige och EU har undertecknat vapenprotokollet men ännu inte tillträtt det.

Inom EU finns bestämmelser om kontroll av vapen i rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (vapendirektivet). I maj 2008 antogs ett nytt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (ändringsdirektivet). Syftet med ändringsdirektivet är dels att anpassa vapendirektivet till bestämmelserna i FN:s vapenprotokoll, dels att förbättra vapendirektivet med anledning av bl.a. vissa problem som påtalats i kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 15 december 2000 om genomförande av vapendirektivet. Ändringsdirektivet skulle ha varit genomfört senast den 28 juli 2010.

Regeringens förslag grundas på departementspromemorian Genomförande av FN:s vapenprotokoll m.m. (Ds 2009:22) och remissbehandlingen av den. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2009/5706/L4).

Lagförslaget har granskats av Lagrådet. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Vapenprotokollet finns i bilaga 3. Vapendirektivet och ändringsdirektivet finns i bilagorna 4 och 5.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner FN:s vapenprotokoll. Propositionen innehåller även förslag till vissa ändringar i vapenlagstiftningen som föranleds av vapenprotokollet. Vidare föreslår regeringen vissa lagändringar med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (ändringsdirektivet).

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Utskottets överväganden

Godkännande av FN:s vapenprotokoll

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner FN:s vapenprotokoll.

FN:s vapenprotokoll

I november 2000 antog FN:s generalförsamling, genom resolution 55/25, konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och två tilläggsprotokoll, ett om människohandel och ett om människosmuggling. I maj 2001 antog generalförsamlingen vapenprotokollet som är konventionens tredje tilläggsprotokoll (resolution 55/255). Konventionen och de tre tilläggsprotokollen har trätt i kraft.

Sverige har undertecknat och tillträtt konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tilläggsprotokollen om människohandel och människosmuggling. Såväl Sverige som EU har undertecknat vapenprotokollet men ännu inte tillträtt det.

Vapenprotokollet kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och ska tolkas tillsammans med konventionen. Protokollets syfte är att främja, underlätta och förstärka samarbetet mellan parterna för att förebygga, bekämpa och eliminera olaglig tillverkning av och handel med vapen. Tillämpningsområdet för protokollet är förebyggande av olaglig tillverkning av och handel med vapen samt utredning och lagföring av brott när de är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

I syfte att underlätta identifiering och spårning av vapen innehåller protokollet bestämmelser om märkning av skjutvapen och ammunition vid tillverkning samt av skjutvapen vid införsel. Staterna ska också se till att det vid överlåtelse av ett skjutvapen från ett statligt lager till varaktig civil användning finns en lämplig unik märkning som gör att alla parter kan identifiera det överlåtande landet. Staterna åtar sig vidare i protokollet bl.a. att kriminalisera vissa uppräknade gärningar, om de begås uppsåtligen.

Propositionen

FN:s generalförsamling inledde arbetet med konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och de tre tilläggsprotokollen för mer än tio år sedan. Enligt regeringen har det under denna period blivit allt tydligare att internationellt samarbete är en nödvändig förutsättning för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Regeringen framhåller att illegal spridning av vapen i allt större utsträckning har blivit ett inslag i organiserad brottslighet och terrorism. Illegala vapen förvärrar väpnade konflikter och orsakar onödigt mänskligt lidande samt bidrar till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Regeringen anför vidare att förekomsten av illegala vapen motverkar en hållbar samhällsutveckling i krisområden, vilket blir tydligt i områden som varit drabbade av väpnade konflikter. De flesta sådana områden är också källor för olaglig vapenhandel. Som exempel nämner regeringen Balkanområdet. Regeringen pekar också på att det förekommer vapenförmedling från organiserade brottsliga sammanslutningar till terroristorganisationer. Om inga åtgärder vidtas för att begränsa den illegala vapenhanteringen, kan det enligt regeringen förväntas att den, och den därmed sammanhängande brottsligheten, blir än mer utbredd. För att vända en sådan utveckling krävs ett effektivt internationellt samarbete med förebyggande åtgärder. Enligt regeringen kan vapenprotokollet utgöra en gemensam plattform för ett sådant samarbete mellan länder och få stor betydelse för kampen mot spridningen av illegala vapen.

Sverige har avstått från att tillträda protokollet i avvaktan på resultatet av förhandlingarna inom EU om vilka ändringar i vapendirektivet som vapenprotokollet föranleder. Eftersom arbetet med ändringarna i vapendirektivet nu är avslutade anser regeringen att det inte längre finns skäl för Sverige att vänta med att tillträda protokollet. Regeringen anser därför att Sverige ska tillträda FN:s vapenprotokoll.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att åtgärder måste vidtas för att bekämpa den illegala vapenhanteringen. Detta förutsätter ett effektivt internationellt samarbete. I likhet med regeringen anser utskottet att vapenprotokollet kan utgöra en gemensam plattform för ett sådant samarbete. Utskottets förhoppning är att protokollet får stor betydelse för kampen mot spridningen av illegala vapen och därmed också för kampen mot den gränsöverskridande organiserade brottsligheten.

Sammanfattningsvis välkomnar utskottet regeringens förslag och föreslår att riksdagen godkänner FN:s vapenprotokoll.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lagändringar för genomförandet av FN:s vapenprotokoll och ändringsdirektivet.

Lagändringarna innebär bl.a. att det införs krav på märkning av vapen och vapendelar vid tillverkning och införsel.

Vidare införs straffbestämmelser som innebär att den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna om märkning döms till böter eller fängelse högst ett år.

FN:s vapenprotokoll

Som framgår ovan kompletterar vapenprotokollet FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och ska tolkas tillsammans med konventionen. Brott som anges i vapenprotokollet ska betraktas som brott enligt konventionen.

Vapenprotokollets syfte är att främja, underlätta och förstärka samarbetet mellan parterna för att förebygga, bekämpa och eliminera olaglig tillverkning av och handel med vapen. Tillämpningsområdet för protokollet är förebyggande av olaglig tillverkning av och handel med vapen samt utredning och lagföring av brott när de är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

I syfte att underlätta identifiering och spårning av vapen innehåller protokollet bestämmelser om märkning av skjutvapen och ammunition vid tillverkning samt av skjutvapen vid införsel.

Protokollet ålägger staterna att kriminalisera vissa uppräknade gärningar, om de begås uppsåtligen. Protokollet innehåller också bestämmelser om förverkande, beslag och bortskaffande.

Vidare innehåller protokollet vissa bestämmelser om registrering av uppgifter om skjutvapen, vapendelar och ammunition som är nödvändiga för spårning och identifiering av skjutvapen samt för att förebygga och upptäcka olaglig tillverkning eller handel. Protokollet innehåller också krav på att staterna upprättar eller behåller ett effektivt system för licensiering eller tillståndsgivning för export, import och transit.

Protokollet innehåller även bestämmelser om utbyte av information och annat samarbete samt bestämmelser om vapenmäklare och vapenmäklarverksamhet.

Vapenprotokollet i dess helhet finns i bilaga 3.

Vapendirektivet och ändringsdirektivet

Den 18 juni 1991 antog EU:s ministerråd direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, vapendirektivet (EGT L 256, 13.9.1991, s. 51, Celex 391L0477). Direktivet, som trädde i kraft den 1 januari 1993, innehåller bestämmelser om en delvis harmonisering av lagstiftningen om skjutvapen och om förutsättningar för förflyttning av vapen inom EU.

Vapendirektivet är ett s.k. minimidirektiv och anger de lägsta krav som medlemsstaternas lagstiftning ska uppfylla. Staterna tillåts alltså att ha en högre skyddsnivå. Den speciella procedur med europeiska skjutvapenpass som avser jägare och tävlingsskyttar ska dock alltid kunna tillämpas med begränsningar som är närmare angivna i direktivet.

Den svenska vapenlagstiftningen är anpassad till vapendirektivet (prop. 1995/96:52 En ny vapenlag och bet. 1995/96:JuU12).

I maj 2008 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, ändringsdirektivet (EUT L 179, 8.7.2008, s. 5, Celex 308L0051). Ändringsdirektivet skulle ha varit genomfört senast den 28 juli 2010.

Syftet med ändringsdirektivet är att dels anpassa vapendirektivet till bestämmelserna i FN:s vapenprotokoll för att möjliggöra gemenskapernas anslutning till protokollet, dels vidta förbättringar av vapendirektivet med anledning av bl.a. vissa problem som påtalades i kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 15 december 2000 om genomförandet av vapendirektivet.

Bestämmelsen om medlemsstaternas sanktionssystem för överträdelser har ändrats genom ändringsdirektivet. Medlemsstaterna ska fastställa ett sanktionssystem för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med direktivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Vidare innehåller ändringsdirektivet bl.a. nya bestämmelser om kommissionens rapporteringsskyldighet till Europaparlamentet och rådet med anledning av direktivet.

Medlemsstaterna skulle senast den 28 juli 2010 ha satt i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet.

Vapendirektivet och ändringsdirektivet i dess helhet finns i bilagorna 4 och 5.

Propositionen

Allmänt

Såväl vapenprotokollet som vapendirektivet och ändringsdirektivet anger de lägsta krav som staterna ska uppfylla. Det är alltså tillåtet för staterna att ha en högre skyddsnivå i sin nationella vapenlagstiftning.

I propositionen anför regeringen att svensk vapenlagstiftning kan sägas vara restriktiv och hålla en internationellt sett hög skyddsnivå. Regeringens utgångspunkt är att den nivån ska behållas.

Regeringen har funnit att svensk vapenlagstiftning till stora delar väl uppfyller protokollets och direktivens krav. Vissa bestämmelser saknar dock motsvarighet i svensk rätt, och regeringen föreslår därför ett antal lagändringar.

Märkning av skjutvapen och ammunition

I propositionen föreslås bl.a. att mantel till skjutvapen ska jämställas med skjutvapen vid tillämpningen av vapenlagen.

Den mest ingripande förändringen i regeringens lagförslag gäller emellertid krav på märkning av skjutvapen och ammunition. För att uppfylla vapenprotokollets och ändringsdirektivets krav i detta hänseende föreslår regeringen att det i svensk rätt införs ett krav på märkning av skjutvapen och vapendelar vid tillverkningen. Märkningen ska vara unik och innehålla tillverkarens namn, landet eller platsen för tillverkningen, serienumret och tillverkningsåret. Den ska placeras på de olika delar av vapnet som är nödvändiga för dess funktion, dvs. på vapnets slutstycke eller trumma, på dess eldrör eller pipa samt på dess stomme, låda och mantel.

Vidare föreslår regeringen att den som tillverkar ammunition till ett märkningspliktigt vapen ska åläggas att märka varje förpackning med komplett ammunition med uppgift om ammunitionstyp, kaliber och varupartiets identifikationsnummer samt tillverkarens namn. Kravet på märkning ska dock inte gälla handladdad ammunition för eget bruk för den som enligt vapenlagen är berättigad att inneha jakt- eller sportskyttevapen.

När ett märkningspliktigt vapen överlåts från staten till annan för permanent civilt bruk ska den myndighet som överlåter vapnet se till att det har en unik märkning som gör det möjligt att utläsa att överlåtelsen har skett från en svensk myndighet.

Vidare föreslår regeringen att den som för in märkningspliktiga skjutvapen, vapendelar eller obrukbara vapen till Sverige ska åläggas att inom en månad efter införseln se till att vapnet eller vapendelen har en unik märkning med identifikationsnummer eller annan uppgift som möjliggör identifikation. Någon motsvarande skyldighet vid införsel av ammunition föreslås inte.

Straffrättsliga frågor

Som redan framgått kräver vapenprotokollet att vissa gärningar kriminaliseras om de begås med uppsåt. Ändringsdirektivet kräver att staterna fastställer ett sanktionssystem för överträdelser av de nationella bestämmelser som meddelas enligt direktivet.

Svensk vapenlagstiftning och krigsmateriellagstiftning innehåller redan i dag vissa sanktioner och ingripandemöjligheter, såsom återkallelse av tillstånd. För att Sverige fullt ut ska leva upp till protokollets krav på kriminalisering och samverkan (bl.a. i form av utlämning för brott) föreslår regeringen vissa nya straffbestämmelser. Enligt förslaget ska det således bli straffbart att uppsåtligen bryta mot bestämmelserna om märkning vid tillverkning eller vid införsel. Påföljden för dessa gärningar föreslås bli böter eller fängelse högst ett år.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen framhåller är svensk vapenlagstiftning restriktiv och den håller en internationellt sett hög skyddsnivå. Utskottet delar regeringens uppfattning att den nivån ska behållas. Regeringen har funnit att svensk vapenlagstiftning till stora delar uppfyller de krav som uppställs i vapenprotokollet och ändringsdirektivet, men har lämnat förslag till vissa lagändringar som framför allt handlar om märkning av vapen.

Regeringens lagförslag har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Enligt utskottet framstår lagförslagen som väl avvägda och utskottet föreslår att riksdagen, med en smärre redaktionell ändring, antar dessa.

Handlingsplan mot lätta vapen med ett genusperspektiv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om en nationell handlingsplan mot lätta vapen med ett genusperspektiv.

Jämför reservation (S, MP, V).

Motionen

I motion Ju241 (FP) yrkas att Sverige ska ta fram en nationell handlingsplan med genusperspektiv för kampen mot små och lätta vapen.

Bakgrund

Med små och lätta vapen (Small Arms Light Weapon, SALW) avses i princip handeldvapen som bärs och avfyras av en person. Begreppet omfattar också lätta vapen som är avsedda att bäras och användas av upp till tre personer. Exempel på den förra kategorin är pistoler och automatkarbiner, exempel på den senare är tunga kulsprutor, granatgevär och bärbara luftvärnsmissiler.

I budgetpropositionen (prop. 2010/11:1 utg.omr. 5 s. 12–13) framhåller regeringen, när det gäller små och lätta vapen, EU:s strategi från 2005 för bekämpning av olaglig ansamling och handel med sådana vapen. Regeringen anför vidare att rådet 2008 beslutade att en klausul om små och lätta vapen ska infogas i EU:s avtal med tredjeland framöver. Vidare anför regeringen (s. 21) att Sverige ska fortsätta att verka för att FN:s handlingsprogram för att bekämpa illegal handel med lätta vapen från 2001 genomförs.

Det kan vidare nämnas att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har antagit ett dokument om lätta vapen. Dokumentet omfattar såväl normer som konkreta åtgärder. De deltagande staterna har gjort åtaganden som gäller bl.a. kontroll av produktion, försäljning och innehav av lätta vapen samt öppenhet kring handeln med lätta vapen.

Utrikesutskottet har tidigare behandlat motioner med önskemål om en nationell handlingsplan för små och lätta vapen. I betänkande 2007/08:UU7 (s. 17–21) anförde utrikesutskottet bl.a. att hotet från en okontrollerad spridning av små och lätta vapen måste tas på stort allvar och att insatser för att förhindra spridningen av sådana vapen är av stor vikt i det konfliktförebyggande och fredsbyggande arbetet. Utrikesutskottet välkomnade vidare att regeringen i internationella forum verkar pådrivande för åtgärder mot spridningen av små och lätta vapen. Den då aktuella motionen avstyrktes. Utrikesutskottet vidhöll denna sin uppfattning i betänkande 2008/09:UU11 (s. 52–55). Frågor om små och lätta vapen var föremål för behandling även i betänkande 2008/09:UU14 (s. 26–29). Då anförde utrikesutskottet bl.a. att Sverige verkar för att varje land ska inrätta och genomföra en ansvarsfull exportpolitik med heltäckande lagar och regler.

Justitieutskottet behandlade under våren 2009 ett motionsyrkande om att Sverige bör inrätta en nationell strategi för hantering av små och lätta vapen (bet. 2008/09:JuU22 s. 40–46). Utskottet avstyrkte yrkandet, bl.a. med hänvisning till då pågående utredningar om vapenlagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

Handeldvapen och lätta vapen är de vapentyper som orsakar flest dödsoffer och mest lidande runt om i världen. Antalet dödsoffer för lätta vapen har av FN uppskattats till 500 000 personer per år. Kampen mot spridningen av små och lätta vapen är därför en angelägen uppgift. För att denna kamp ska bli framgångsrik krävs framför allt ett effektivt internationellt samarbete.

Som framgår ovan verkar Sverige redan i dag på flera sätt för att på internationell nivå bekämpa den illegala vapenhanteringen och den brottslighet som följer med den. Enligt utskottet är FN:s vapenprotokoll, som Sverige nu tillträder, ett viktigt instrument i den kampen. Utskottet vill också särskilt lyfta fram regeringens arbete för att genomföra FN:s handlingsprogram mot illegal handel med små och lätta vapen från 2001. Däremot ser utskottet inte skäl för riksdagen att begära en sådan nationell handlingsplan som föreslås i motionen. Riksdagen bör avslå yrkandet.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Handlingsplan mot lätta vapen med ett genusperspektiv, punkt 3 (S, MP, V)

av Kerstin Haglö (S), Christer Adelsbo (S), Elin Lundgren (S), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Lena Olsson (V), Mattias Jonsson (S) och Agneta Börjesson (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:Ju241.

Ställningstagande

Med hänsyn till det stora antalet dödsoffer och det stora lidande som de små och lätta vapnen orsakar kan dessa vapen med rätta kallas för massförstörelsevapen. Vapentyperna används bl.a. för att underlätta våldtäkter i konfliktområden, vilket leder till stor osäkerhet för kvinnor. De små och lätta vapnen kommer nästan uteslutande från industriländer. Trots detta är det främst utvecklingsländerna som har tagit problemet på allvar och tagit fram nationella handlingsplaner mot dessa vapen.

Sverige bör ta fram en nationell handlingsplan för hanteringen av små och lätta vapen. Handlingsplanen bör inkludera ett genusperspektiv så att kvinnors situation uppmärksammas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:72 Genomförande av FN:s vapenprotokoll:

Riksdagen godkänner tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,

2. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

3. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2010

2010/11:Ju241 av Christer Winbäck (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nationell handlingsplan för kampen mot små och lätta vapen där ett genusperspektiv särskilt inkluderas så att kvinnors situation uppmärksammas.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

FN:s vapenprotokoll

Bilaga 4

Vapendirektivet

Bilaga 5

Ändringsdirektivet