Försvarsutskottets betänkande

2010/11:FöU7

Avgift enligt Studsvikslagen

Sammanfattning

I betänkandet – som behandlar proposition 2010/11:126 Avgift enligt Studsvikslagen – föreslås att den tid som kärnkraftsföretagen betalar en avgift för avvecklingen av vissa verksamheter vid bl.a. Studsvik ska förlängas, och avgiften ska tas ut t.o.m. utgången av 2017.

Det föreslås även vissa förtydliganden i fråga om vilka verksamheter och åtgärder som omfattas av Studsvikslagen. Vidare föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som ska ingå i den kostnadsberäkning som ska göras enligt lagen och som används vid bedömningen av om inbetalade avgiftsmedel är tillräckliga för att finansiera avvecklingen av verksamheterna.

Utskottet tillstyrker proposition 2010/11:126 Avgift enligt Studsvikslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Avgift enligt Studsvikslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,

2. lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:126.

Stockholm den 31 maj 2011

På försvarsutskottets vägnar

Peter Hultqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Cecilia Widegren (M), Hans Wallmark (M), Åsa Lindestam (S), Annicka Engblom (M), Peter Jeppsson (S), Anders Hansson (M), Eva Sonidsson (S), Allan Widman (FP), Clas-Göran Carlsson (S), Staffan Danielsson (C), Anna-Lena Sörenson (S), Johan Forssell (M), Peter Rådberg (MP), Mikael Oscarsson (KD) och Torbjörn Björlund (V).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas proposition 2010/11:126, i vilken det föreslås att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för avvecklingen av vissa verksamheter vid bl.a. Studsvik ska tas ut t.o.m. utgången av 2017. I propositionen föreslås också att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) justeras i några avseenden. Det föreslås vissa förtydliganden i fråga om vilka verksamheter och åtgärder som omfattas av Studsvikslagen. Vidare föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som ska ingå i den kostnadsberäkning som ska göras enligt lagen och som används vid bedömningen av om inbetalade avgiftsmedel är tillräckliga för att finansiera avvecklingen av verksamheterna.

Någon följdmotion har inte väckts med anledning av propositionen.

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 19 maj 2006 att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) ska upphöra att gälla vid utgången av 2009 (prop. 2005/06:183, bet. 2005/06:MJU24, rskr. 2005/06:287). I Studsvikslagen regleras den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för avvecklingen av viss verksamhet vid Studsvik. Riksdagen beslutade den 24 maj 2007 att höja denna avgift med 0,1 öre per levererad kilowattimme el till 0,3 öre per levererad kilowattimme el fr.o.m. den 1 juli 2007 (prop. 2006/07:93, bet. 2006/07:FöU7, rskr. 2006/07:168). Riksdagen beslutade den 22 april 2009 att flytta fram tidpunkten för upphävandet av Studsvikslagen till utgången av 2011, dvs. att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar enligt lagen ska tas ut även under 2010 och 2011 (prop. 2008/09:121, bet. 2008/09:FöU8, rskr. 2008/09:222).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Avgifter enligt Studsvikslagen

Regeringen förslår att Lagen om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) ska upphöra att gälla vid utgången av 2017. Det ska förtydligas i lagtexten att isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet och ytterligare några anläggningar i Studsvik omfattas av Studsvikslagen.

I Studsvikslagen regleras den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för avvecklingen av viss historisk verksamhet med koppling till framväxten av det svenska kärnkraftsprogrammet. Tillståndshavarna för de anläggningar som omfattas av Studsvikslagen är skyldiga att för sina verksamheter göra en beräkning av kostnaderna för dessa avvecklingsåtgärder. I de beräknade kostnaderna ska ingå dels en uppskattning av kostnaderna för samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels kostnaderna för de åtgärder som man avser att vidta inom en tidsrymd av minst tre år. Kostnadsberäkningen ska ses över årligen och varje år lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten, som kontrollerar om avgiften ligger på rätt nivå.

Strålsäkerhetsmyndigheten har utrett framtida kostnader, osäkerheter och ansvar för verksamheter som omfattas av Studsvikslagen och gjort en grundlig utvärdering av vilka problem och finansiella risker som kan uppstå för staten med anledning av att Studsvikslagen upphör att gälla den 1 januari 2012. Uppdraget redovisades i en rapport i mars 2010.

Underlaget i ärendet visar att osäkerheten vid bedömningen av framtida utbetalningar av medel ur Studsviksfonden är stor. Regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att de framtida utbetalningarna kan förväntas bli högre än vad som tidigare har angetts av tillståndshavarna och som legat till grund för tidigare beslut om den avgift som betalas enligt Studsvikslagen.

Enligt riksdagens beslut upphör Studsvikslagen att gälla vid utgången av 2011. Det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden då inte kommer att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas av Studsvikslagen.

Om upphävandet av lagen senareläggs till utgången av 2017 och avgiftsnivån hålls oförändrad, blir – enligt regeringen – belastningen på de avgiftsskyldiga ungefär densamma som om avgiften för 2011 skulle ha höjts till 1,4 öre per levererad kilowattimme el. En förlängning med sex år ger den stabilitet som behövs för att i god tid kunna analysera om inbetalade avgiftsmedel kommer att räcka för finansieringen av avvecklingsåtgärderna. Med en sådan förlängning kvarstår möjligheten att revidera avgiftens storlek, eftersom tillståndshavarna årligen ska lämna beräkningsunderlag och Strålsäkerhetsmyndigheten göra nya analyser av kostnadsutvecklingen. Det är viktigt att avgiften inte sätts för högt, eftersom eventuella överskjutande medel inte återbetalas (prop. 2005/06:183 s. 32).

Regeringen gör bedömningen att en oförändrad avgift – 0,3 öre per levererad kilowattimme – med inbetalningar t.o.m. utgången av 2017 med stor sannolikhet kommer att innebära att medlen i Studsviksfonden räcker för att täcka de avvecklingsåtgärder som omfattas av Studsvikslagen. Statens risk minskar i motsvarande grad eftersom framtida beräkningar leder till en noggrannare bedömning av de faktiska kostnaderna.

Kostnadsberäkning

Regeringen föreslår att den som har tillstånd till verksamhet som omfattas av Studsvikslagen till den myndighet som regeringen bestämmer lämnar kostnadsberäkningar och andra uppgifter som behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

En reaktorinnehavare ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter om sin planerade leverans av elström.

Regeringen ska kunna meddela föreskrifter om vad som ska ingå i en kostnadsberäkning.

I Studsvikslagen finns regler om skyldighet att upprätta en beräkning av kostnaderna för den verksamhet som omfattas av lagen.

I de beräknade kostnaderna ska ingå dels en uppskattning av kostnaderna för samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels kostnaderna för de åtgärder som man avser att vidta inom en tidsrymd av minst tre år.

Strålsäkerhetsmyndigheten har föreslagit att kraven på att göra en kostnadsberäkning anges i förordningen (1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. i stället för i lagen. Myndigheten har också föreslagit att det förtydligas i förordningen vad som ska ingå i en kostnadsberäkning. Regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att det bör preciseras vad som ska ingå i en kostnadsberäkning.

Regeringen bör således bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som ska ingå i en kostnadsberäkning. Det bör på samma sätt som i dag göras en beräkning av den förväntade totala kostnaden för verksamheter och åtgärder som omfattas av Studsvikslagen. I föreskrifterna får vidare preciseras bl.a. vilka behandlings- och rivningsåtgärder som ska ingå i en kostnadsberäkning. Regeringen får även, utan något särskilt bemyndigande i lagen, meddela föreskrifter om tidpunkten för redovisningen av kostnadsberäkningarna. Utgångspunkten bör som tidigare vara att en kostnadsberäkning ska redovisas varje år.

Möjlighet att besluta om föreläggande m.m.

Avgifter som har betalats enligt Studsvikslagen ska kunna användas för att ersätta kostnader för verksamheter och åtgärder som omfattas av lagen. Regeringen ska kunna meddela föreskrifter om användningen.

Det bör vara möjligt för den myndighet som regeringen bestämmer att, på samma sätt som enligt finansieringslagen, förelägga en reaktorinnehavare eller tillståndshavare att göra det som krävs enligt Studsvikslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Ett föreläggande bör kunna förenas med vite. Genom ett föreläggande kan myndigheten se till att tillståndshavaren ger in en sådan beräkning av de förväntade kostnaderna för avvecklingsåtgärder som krävs enligt lagen.

Ett beslut om föreläggande ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt.

Det ska vara straffbelagt att med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätta skyldigheterna att lämna en kostnadsberäkning och andra uppgifter enligt Studsvikslagen genom att lämna en oriktig uppgift. Förslaget innebär att Studsvikslagens straffbestämmelse får samma innehåll som finansieringslagens.

Ikraftträdande

Enligt den nuvarande lagstiftningen upphör Studsvikslagen att gälla vid utgången av 2011. De föreslagna ändringarna, som innebär en förlängning av kärnkraftsföretagens skyldighet att betala en avgift enligt lagen, bör därför träda i kraft den 1 januari 2012.

Utskottets överväganden

Den senaste höjningen av avgiften, till 0,3 öre per kilowattimme fr.o.m. den 1 juli 2007, beslutades av riksdagen efter förslag i prop. 2006/07:93 (bet. 2006/07:FöU7, rskr. 2006/07:168). Riksdagen beslutade den 22 april 2009 att flytta fram tidpunkten för upphävandet av Studsvikslagen till utgången av 2011, dvs. att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar enligt lagen ska tas ut även under 2010 och 2011 (prop. 2008/09:121, bet. 2008/09:FöU8, rskr. 2008/09:222).

Underlaget i ärendet visar att osäkerheten vid bedömningen av framtida utbetalningar av medel ur Studsviksfonden är stor. Utskottet noterar att regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att de framtida utbetalningarna kan förväntas bli högre än vad som tidigare har angetts av tillståndshavarna och som legat till grund för tidigare beslut om den avgift som betalas enligt Studsvikslagen.

Eftersom det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden inte kommer att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas av lagen, är det skäligt att ytterligare avvecklingskostnader täcks av de företag som har tillstånd till verksamheten. Det finns också en risk att staten får skjuta till medel.

Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström. Den årliga kostnaden för de avgiftsskyldiga beror därför på mängden el som levereras från kärnkraftsverken.

Regeringen har övervägt olika alternativ att finansiera de kvarvarande avvecklingsåtgärderna. Ett alternativ för finansieringen är att förlänga avgiftsskyldigheten enligt Studsvikslagen några år. Ett annat alternativ är att höja avgiftsbeloppet väsentligt under endast ett år.

Förslagen berör dem som är betalningsskyldiga enligt Studsvikslagen, dvs. reaktorinnehavarna, och de företag som har rätt till ersättning ur Studsviksfonden.

Om avgiften under ett år i stället höjs till 1,4 öre per levererad kilowattimme blir engångskostnaden ungefär 940 miljoner kronor för de avgiftsskyldiga. Alternativet med en kraftig höjning av avgiften under endast ett år bedöms som mindre lämpligt eftersom det får betydande ekonomiska konsekvenser för de betalningsskyldiga under det året. De kvarvarande osäkerheterna i beräkningsunderlagen för avgiften talar också emot en sådan lösning.

Förslaget om att förlänga skyldigheten att betala avgift enligt lagen till utgången av 2017 bedöms innebära en kostnad för de betalningsskyldiga om sammanlagt ca 1 200 miljoner kronor. Förslagen ger enligt regeringens bedömning förutsättningar för de företag som har rätt till ersättning ur fonden att ta ett fortsatt ansvar för de avvecklingsåtgärder som omfattas av lagen.

En förlängning med sex år ger den stabilitet som behövs för att i god tid kunna analysera om inbetalade avgiftsmedel kommer att räcka för att finansiera av avvecklingsåtgärderna. Med en sådan förlängning kvarstår möjligheten att revidera avgiftens storlek, eftersom tillståndshavarna årligen ska lämna beräkningsunderlag och Strålsäkerhetsmyndigheten göra nya analyser av kostnadsutvecklingen. Utskottet delar regeringens mening att det är viktigt att avgiften inte sätts för högt, eftersom eventuella överskjutande medel inte återbetalas.

Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö innebär att människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön, bl.a. vid utsläpp av radioaktivitet från kärnteknisk verksamhet. Medlen i Studsviksfonden bedöms genom förlängningen av inbetalningstiden till 2017 med stor sannolikhet räcka för att täcka de avvecklingsåtgärder som omfattas av Studsvikslagen. Utskottet vill framhålla att förslagen därför bidrar till att miljökvalitetsmålet om säker strålmiljö kan uppfyllas.

Förslagen har enligt regeringen inga statsfinansiella konsekvenser eller några finansiella konsekvenser för de kommuner där verksamheter som omfattas av Studsvikslagen är belägna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:126 Avgift enligt Studsvikslagen:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,

2.    lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag