Finansutskottets betänkande 2010/11:FiU39 | |
Nya regler för elektroniska pengar | |
Sammanfattning
Finansutskottet tillstyrker regeringens proposition 2010/11:124 Nya regler för elektroniska pengar. I propositionen föreslås en ny lag om elektroniska pengar samt följdändringar i annan lagstiftning, i syfte att genomföra EU-direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (det nya e-penningdirektivet).
Det nya e-penningdirektivet ersätter direktiv 2000/46/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (det gamla e-penningdirektivet). Det nya direktivet söker, med vissa angivna undantag, åstadkomma en fullständig harmonisering av det område som regleras.
Den föreslagna lagen om elektroniska pengar ersätter lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar. Den nya lagen föreslås innehålla regler om tillståndsplikt och förutsättningar för tillstånd, utgivning och inlösen av elektroniska pengar samt skyddskrav m.m. Genom ändringarna anpassas reglerna om elektroniska pengar till den reglering av betaltjänster och de nya typer av institut som införts genom lagen (2010:751) om betaltjänster.
Lagrådet har granskat lagförslagen (se Lagrådets yttrande, prop. 2010/11:124 bilaga 6 s. 263 f.).
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011, med undantag för den föreslagna ändringen i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. som förslås träda i kraft den 15 juli 2011.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Nya regler för elektroniska pengar |
Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om elektroniska pengar, 2. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), 3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 6. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 7. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 8. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 9. lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, 10. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 11. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag, 12. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 13. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ, 14. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 15. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, 16. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 17. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:124. |
Stockholm den 19 maj 2011
På finansutskottets vägnar
Tommy Waidelich
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tommy Waidelich (S), Elisabeth Svantesson (M), Pia Nilsson (S), Göran Pettersson (M), Jörgen Hellman (S), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Meeri Wasberg (S), Carl B Hamilton (FP), Bo Bernhardsson (S), Annie Johansson (C), Marie Nordén (S), Staffan Anger (M), Anders Sellström (KD), Johnny Skalin (SD), Ulla Andersson (V), Jessica Rosencrantz (M) och Jonas Eriksson (MP).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I proposition 2010/11:124 Nya regler för elektroniska pengar föreslår regeringen att en ny lag om elektroniska pengar antas. Dessutom föreslås ett antal följdändringar i annan lagstiftning. Genom dessa ändringar genomförs bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG. Förslagen har granskats av Lagrådet. Regeringens förslag återges i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Bakgrund
Varför föreslås lagändringarna?
Det gamla e-penningdirektivet har inte fungerat som det var tänkt, utan anses ha hindrat framväxten av en verklig inre marknad för tjänster på området för elektroniska pengar och utvecklingen av användarvänliga sådana tjänster. Det nya direktivet syftar därför till att undanröja hinder mot marknadstillträde, att göra det enklare att starta och driva affärsverksamhet för utgivning av elektroniska pengar och att ge stöd för nya användaranpassade tjänster.
Direktivet har ett nära samband med betaltjänstdirektivet, som är tänkt att lägga grunden för harmoniserade regler beträffande betaltjänster. Där ges också regler om tillståndsplikt för en ny typ av finansiellt institut, s.k. betalningsinstitut. Delar av betaltjänstdirektivet är tillämpliga även på affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar. Genom hänvisningar i det nya e-penningdirektivet till bestämmelser i betaltjänstdirektivet harmoniseras regleringen för institut för elektroniska pengar med reglerna för betalningsinstitut. De betaltjänster som betalningsinstitut får tillhandahålla kan också tillhandahållas av institut för elektroniska pengar. När sådana tjänster tillhandahålls av institut för elektroniska pengar gäller i stort sett samma regler som för betalningsinstitut. Ett mål har varit att villkoren för alla betaltjänstleverantörer ska vara lika.
Det nya e-penningdirektivet
Det nya e-penningdirektivet ska tillämpas på utgivare av elektroniska pengar. Enligt artikel 1 i direktivet ska medlemsstaterna erkänna vissa angivna kategorier av utgivare av elektroniska pengar. Dessa är kreditinstitut, dvs. banker och kreditmarknadsföretag, institut för elektroniska pengar och postgiroinstitut. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker ska erkännas som utgivare när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet. Dessutom ska medlemsstaterna och deras regionala eller lokala myndigheter erkännas som utgivare när de agerar i egenskap av offentliga myndigheter. Av skäl 17 till direktivet följer också att medlemsstaterna av försiktighetsskäl bör säkerställa att endast dessa aktörer och den som omfattas av ett undantag enligt e-penningdirektivet tillåts att ge ut elektroniska pengar.
Enligt skäl 5 och artikel 1.4 tillämpas direktivet inte på penningvärden som lagras på särskilda förskottsbetalade betalningsinstrument, som är avsedda för specifika behov och som har ett begränsat användningsområde. Med det sistnämnda avses att innehavaren av de elektroniska pengarna endast kan köpa varor och tjänster i lokaler som tillhör utgivaren eller inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt en affärsöverenskommelse med en professionell utgivare eller från ett begränsat varu- eller tjänsteutbud. Sådana begränsade nätverk kan innebära att betalningsinstrumentet endast kan användas för att köpa varor och tjänster i en specifik butik eller butikskedja eller från ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, oberoende av var försäljningsstället är geografiskt beläget. Vidare framgår att direktivet inte bör tillämpas på penningvärden som används för inköp av digitala varor eller tjänster, då varans eller tjänstens själva karaktär innebär att operatören tillför ett inneboende värde, t.ex. åtkomst, distribution eller sökmöjligheter (skäl 6 och artikel 1.5). Det förutsätter dock att varan eller tjänsten endast kan användas med hjälp av digital utrustning som t.ex. mobiltelefoner eller datorer och att operatören för teleutrustningen eller den digitala eller informationstekniska utrustningen inte agerar enbart som mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leverantören av varorna eller tjänsterna.
Definitioner i direktivet
Elektroniska pengar: Varje elektroniskt eller magnetiskt lagrat penningvärde i form av en fordran på utgivaren som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner och som godtas av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren av elektroniska pengar.
Institut för elektroniska pengar: En juridisk person som i enlighet med direktivet har beviljats auktorisation att ge ut elektroniska pengar.
Utgivare av elektroniska pengar: Institut för elektroniska pengar, kreditinstitut, postgiroinstitut, europeiska och nationella centralbanker liksom medlemsstaterna och deras myndigheter samt institut och juridiska personer som omfattas av vissa angivna undantag.
Genomsnittligt utestående elektroniska pengar: Genomsnittet av det sammanlagda belopp av skulder hänförliga till elektroniska pengar som getts ut vid utgången av varje kalenderdag under de sex föregående kalendermånaderna, beräknat den första kalenderdagen i varje kalendermånad och tillämpat för denna kalendermånad.
Institut för elektroniska pengar
I artikel 6.1 anges vilka verksamheter som institut för elektroniska pengar ska ha rätt att bedriva. Förutom utgivning av elektroniska pengar får ett institut för elektroniska pengar tillhandahålla bl.a. de betaltjänster som anges i en bilaga till betaltjänstdirektivet. Det får även bevilja kredit på vissa villkor. Även vissa operativa tjänster och därtill anknutna sidotjänster får tillhandahållas. Däremot får institut för elektroniska pengar inte ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten. De medel som tas emot betraktas inte som insättningar utan ska utan dröjsmål bytas ut mot elektroniska pengar. Som huvudregel krävs tillstånd för att ge ut elektroniska pengar. Tillsyn ska utföras av en utsedd behörig myndighet. Startkapitalet ska uppgå till minst 350 000 euro. Kapitalbasen får aldrig understiga startkapitalet och inte heller ett belopp motsvarande 2 % av genomsnittet av de utestående elektroniska pengarna. Medel som mottas i utbyte mot elektroniska pengar som ges ut ska antingen hållas åtskilda eller täckas av en försäkring eller motsvarande garanti från ett försäkringsbolag eller ett kreditinstitut som inte tillhör samma grupp som betalningsinstitutet.
Artikel 9 innehåller en dispositiv bestämmelse som möjliggör för medlemsstaterna att helt eller delvis avstå från, eller tillåta sina behöriga myndigheter att avstå från, att tillämpa villkor om tillstånd, tillsyn, startkapital, kapitalbas och skyddskrav om i) den sammanlagda affärsverksamheten genererar ett genomsnittligt belopp av utestående elektroniska pengar som inte överstiger den gräns som medlemsstaten fastställt (och inte heller överstiger fem miljoner euro) och ii) ingen av de fysiska personer som är ansvariga för ledningen eller driften av affärsverksamheten har dömts för brott som rör penningtvätt eller finansiering av terrorism eller annan ekonomisk brottslighet.
Utgivning och inlösen av elektroniska pengar
Medlemsstaterna ska förbjuda andra fysiska och juridiska personer än utgivare av elektroniska pengar att ge ut elektroniska pengar. Utgivning ska ske till det nominella beloppet, och det gäller även vid inlösen. En begäran om inlösen ska kunna avse en del av eller hela värdet av de elektroniska pengarna. En avgift för inlösen får endast tas ut om det angetts i avtalet med innehavaren och endast om begäran sker innan avtalet upphört, om innehavaren avslutat ett tidsbestämt avtal eller om begäran sker tidigast ett år efter att avtalet upphörde. Vidare är det förbjudet att ta ut ränta eller andra förmåner som är knutna till den period under vilken innehavaren av elektroniska pengar innehar de elektroniska pengarna.
Förfaranden för klagomål och tvistelösning utanför domstol
Betaltjänstdirektivets regler om förfaranden för klagomål och tvistelösning utanför domstol ska vara tillämpliga för utgivare av elektroniska pengar med avseende på de skyldigheter som följer av betaltjänstdirektivets avdelning IV om rättigheter och skyldigheter i fråga om tillhandahållande och användning av betaltjänster.
Införlivande med svensk rätt
Direktivet ska vara infört i nationell rätt senast den 30 april 2011. Artikel 18 i direktivet innehåller dock övergångsbestämmelser som främst berör de som redan bedriver sådan verksamhet som omfattas av direktivets regler. Övergångsbestämmelserna medger att viss verksamhet kan drivas vidare även efter den 30 april 2011 utan att tillstånd enligt det nya regelverket erhållits. Detta gäller dock endast under en begränsad tid.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Bakgrund och syften
Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Detta innebär att medlemsstaterna inte är bundna av t.ex. ett direktivs terminologi och systematik. Avgörande är att nationell rätt uppnår det resultat i sak som direktivet eftersträvar.
Det nya e-penningdirektivet söker, med vissa angivna undantag, åstadkomma en fullständig harmonisering av det område som regleras. Detsamma gäller för betaltjänstdirektivet. Det nya e-penningdirektivet innehåller – liksom det gamla – främst ett näringsrättsligt regelverk, dvs. regler om villkor för att starta och driva institut för elektroniska pengar och för tillsyn av sådan verksamhet. Vissa regler som rör civilrättsliga frågor finns emellertid i e-penningdirektiven, t.ex. om inlösen av elektroniska pengar. Till detta kommer betaltjänstdirektivets reglering av såväl näringsrättsliga som civilrättsliga frågor i de delar dessa regler är tillämpliga även på elektroniska pengar.
Regeringen anser att en enkel och klar svensk lagstiftning bör eftersträvas. Samtidigt måste emellertid de elektroniska pengarnas särskilda karaktär beaktas från såväl näringsrättsliga som civilrättsliga utgångspunkter. De civilrättsliga frågorna om betalningar genomlystes vid införandet av det gamla e-penningdirektivet
En ny lag
Det nya e-penningdirektivet är tänkt att genomföras i huvudsak i en ny lag om elektroniska pengar, och lagen (2002:149) om utgivning av e-pengar upphävs. Flera remissinstanser anser att man i stället borde överväga att införa bestämmelserna som en del av betaltjänstlagen. En remissinstans menar att den finansiella lagstiftningen bör samlas i en finansmarknadslagstiftning. Enligt regeringen finns det dock inte utrymme att nu överväga den frågan.
Tillämpningsområde
Lagen om elektroniska pengar ska vara tillämplig vid all utgivning av elektroniska pengar. Dessutom tas det också in bestämmelser om rätt att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet. Dessutom införs undantag från tillämpningsområdet i enlighet med direktivets bestämmelser. Utgångspunkten är att all utgivning av elektroniska pengar ska ske under samma förutsättningar. En ny lag bör därför innefatta även bankers och kreditmarknadsföretags utgivning av elektroniska pengar. Direktivets regler om tillstånd och tillsyn samt rörelseregler gäller bara för utgivare som inte är tillståndspliktiga enligt andra bestämmelser.
Undantag ska gälla dels för penningvärden som lagras på instrument som enbart kan utnyttjas inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes säljställe eller i fråga om ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, dels för penningvärden som används för köp av digitala varor eller tjänster, då varans eller tjänstens själva karaktär innebär att operatören tillför ett inneboende värde och varan eller tjänsten endast kan användas med hjälp av digital utrustning.
Olika typer av elektroniska pengar
Elektroniska pengar bör både kunna lagras på en betalningsanordning som tillhör innehavaren av de elektroniska pengarna och fjärrlagras på en server, och då hanteras av innehavaren via ett specifikt konto för elektroniska pengar. Regeringen anser att det bör klargöras i lagmotiven hur medel som utgör elektroniska pengar avgränsas från kontotillgodohavanden. I det nya e-penningdirektivet förklaras det – liksom i det gamla – att elektroniska pengar har en särskild karaktär som ersättare för mynt och sedlar. Vad denna karaktär består i sägs dock inte, och inte heller vilka civilrättsliga verkningar som följer av hänvisningen i e-penningdefinitionen till betaltjänstdirektivet. I betaltjänstdirektivets skäl 9 förklaras dock att bestämmelser fastställs för utförande av betalningstransaktioner där medlen är elektroniska pengar, att utgivning av elektroniska pengar inte regleras och att betalningsinstitut inte får ge ut elektroniska pengar.
Inom EU anses utgivning av elektroniska pengar så särskiljande i förhållande till övrig verksamhet som kreditinstitut kan bedriva att det behövs ett eget regelverk för det. Ett skäl är den dubbla karaktären hos elektroniska pengar i form av dels ett betalningsmedel (dvs. pengar som ges ut) och dels ett betalningssätt (en metod att överlämna eller överföra pengar). Institut för elektroniska pengar tillhandahåller inte bara tjänster för betalningar – de ger också ut pengar.
Vare sig i e-penningdirektivet eller i betaltjänstdirektivet ges något svar på frågan om vilken civilrättslig syn som ska gälla för elektroniska pengar. Enligt regeringen återstår därför att genom en tolkning av direktiven försöka bedöma om den syn som regeringen redovisat i lagstiftningsärendet för att införa det gamla e-penningdirektivet kan behållas när det nya e-penningdirektivet genomförs, med dess hänvisning till betaltjänstdirektivet.
Elektroniska pengar utgör en form av betalningsmedel som hittills har hanterats i kontantliknande transaktionsmönster men som enligt det nya direktivets uttryckliga bestämmelser även kan lagras på betalkonton eller betalningsinstrument. För att klargöra detta föreslår regeringen att uttrycket ”utan att finnas på ett individualiserat konto” som finns i den nuvarande definitionen tas bort i definitionen av elektroniska pengar.
Förhållandet mellan institut för elektroniska pengar och några andra verksamhetsformer
Undantaget från tillståndsplikt för bankrörelse i lagen om bank- och finansieringsrörelse för utgivning av elektroniska pengar behålls. Av skäl 9 till betaltjänstdirektivet framgår att betalningsinstitut inte får ge ut elektroniska pengar. Ett betalningsinstitut som önskar ge ut elektroniska pengar måste ansöka om och få antingen tillstånd att ge ut elektroniska pengar (som institut för elektroniska pengar) eller undantag från tillståndsplikt (som registrerad utgivare).
Förutsättningar för tillstånd och undantag
Kraven på tillstånd och förfarandet för att auktoriseras som institut för elektroniska pengar utformas så att de motsvarar vad som gäller för betalningsinstitut enligt betaltjänstlagen. Banker, kreditmarknadsföretag, myndigheter och motsvarande utländska företag eller organ behöver inte tillstånd för att ge ut elektroniska pengar. För andra institut och myndigheter ska undantag från kravet på tillstånd beviljas om vissa förutsättningar för undantag enligt betaltjänstlagen är uppfyllda och den planerade verksamheten är begränsad så att de utestående skulder som är hänförliga till elektroniska pengar aldrig överstiger fem miljoner euro. Tillståndsreglerna ska i princip motsvara vad som gäller för betalningsinstitut och få beviljas svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar.
Medlemsstaterna har möjlighet att införa undantag från tillståndsplikten enligt det nya e-penningdirektivet på samma villkor som gäller enligt betaltjänstdirektivet. Beloppsgränsen skiljer sig dock åt. Undantag från tillståndsplikt får beviljas om den sammanlagda affärsverksamheten genererar ett genomsnittligt belopp av utestående elektroniska pengar som inte överstiger fem miljoner euro och ingen av de fysiska personer som är ansvariga för ledningen eller driften av affärsverksamheten har dömts för brott som rör penningtvätt eller finansiering av terrorism eller annan ekonomisk brottslighet. Enligt betaltjänstdirektivet uppgår beloppsgränsen till tre miljoner euro för omfattningen av betalningstransaktioner.
Regeringen anser att de undantagsregler som anges i artikel 8 bör genomföras i lagen om utgivning av elektroniska pengar. Hur genomsnittligt utestående skulder hänförliga till elektroniska pengar ska beräknas bör regleras genom föreskrifter på lägre nivå än i lag. Finansinspektionen ska registrera dem som beviljas undantag – registrerade utgivare – på motsvarande sätt som den som medgetts undantag enligt betaltjänstlagen. Den som inte längre uppfyller kraven för undantag ska ansöka om tillstånd.
Tillåten verksamhet
Ett institut för elektroniska pengar ska, utöver att utge elektroniska pengar, få bedriva närliggande verksamhet och all sådan verksamhet som betalningsinstitut får bedriva enligt betaltjänstlagen. Institut för elektroniska pengar får inte bedriva inlåning. Genom det nya e-penningdirektivet utvidgas de verksamheter som ett institut för elektroniska pengar får bedriva. Kredit får beviljas om kreditgivningen är en sidoverksamhet, krediten beviljas i samband med en betalningstransaktion och återbetalning sker inom en kort tid som aldrig överstiger tolv månader. Kredit får inte beviljas ur medel som erhållits eller innehas för att genomföra en betalningstransaktion, och institutets kapitalbas ska vara tillfredsställande med hänsyn till det totala kreditbelopp som är beviljat.
Regler för verksamheten m.m.
Institut för elektroniska pengar ska ha ett startkapital som uppgår till minst 350 000 euro. Institutet ska löpande uppfylla kapitalkrav som anges närmare i lagen. Skyddskrav som motsvarar betaltjänstlagens regler införs för institut för elektroniska pengar. Regler motsvarande dem i betaltjänstlagen införs också om bevarande av uppgifter, revision, huvudkontor, hemvist och tystnadsplikt. Kapitalkravs- och skyddskravsreglerna ska gemensamt säkerställa konsumentskyddet. Startkapitalet på 350 000 euro innebär en sänkning i förhållande till det gamla e-penningdirektivet som stadgade att det krävdes ”minst en miljon euro”. Kapitalbasen får aldrig understiga startkapitalet (oavsett vilken verksamhet som bedrivs) och ska lägst uppgå till 2 % av genomsnittet av de utestående elektroniska pengarna.
Utgivning och inlösen av elektroniska pengar m.m.
Elektroniska pengar ska ges ut till det nominella beloppet och kunna lösas in till samma belopp. Bestämmelserna om villkor för inlösen ska vara dispositiva i de fall där inlösaren inte är konsument. Utgivaren får inte ge ut ränta eller liknande förmåner på elektroniska pengar. Rätten till inlösen kan göras gällande mot den som gett ut elektroniska pengar (utgivaren). Detta gäller även när inlösen av elektroniska pengar sker genom ombud. Någon kan t.ex. sälja kort som getts ut av någon annan. Det anses då som distribution och inte som utgivning. Försäljaren av korten har i de fallen ingen skyldighet att lösa in dem. Avgifter för inlösen ska vara proportionerliga mot och motsvara utgivarens faktiska kostnader för inlösen. Kravet på proportion ska inte jämföras i första hand med utgivarens faktiska kostnader utan mer självständigt. Det är rimligt att kostnaden då sätts i relation också till det belopp som löses in. Enligt artikel 12 ska medlemsstaterna förbjuda utgivare av elektroniska pengar att bevilja ränta eller andra förmåner som är knutna till den period under vilken innehavaren av elektroniska pengar innehar de elektroniska pengarna. Förbudet ligger i linje med de elektroniska pengarnas ändamål, nämligen att de ska användas för betalningstransaktionen.
Tillsyn m.m.
Institut för elektroniska pengar ska stå under Finansinspektionens tillsyn. Inspektionen ges motsvarande möjligheter som mot betalningsinstitut att kontrollera verksamheten och att ingripa om det behövs. Särskilda regler om informationsplikt för vissa fall införs för institut för elektroniska pengar.
Penningtvätt och terrorism m.m.
Bestämmelserna om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, om upplysningsskyldighet, om meddelandeförbud och om ansvar gäller också för institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare.
Ombud, filialer och uppdragsavtal
Utgivning av elektroniska pengar genom ombud förbjuds. Ombud ska dock få användas för att distribuera elektroniska pengar och lösa in sådana samt för att tillhandahålla betaltjänster. Särskilda regler ska gälla för uppdragsavtal.
Marknadstillträde inom EES och förhållandet till tredjeländer
Regler om marknadstillträde inom EES införs. Dessa regler motsvarar i stor utsträckning vad som gäller enligt betaltjänstlagen. Det införs även regler om marknadstillträde för företag från länder utanför EES.
Förfaranden för klagomål och tvistelösning utanför domstol
Det finns lämpliga och effektiva förfaranden för hantering av klagomål som rör påstådda överträdelser av tillämpliga regler i betaltjänstlagen som utgivare av elektroniska pengar kan ha gjort sig skyldiga till i samband med tillhandahållande av betaltjänster. Det finns också effektiva och lämpliga förfaranden för att avgöra tvister mellan utgivare av elektroniska pengar och konsumenter som är användare av elektroniska pengar, om rättigheter och skyldigheter vid tillhandahållande av betaltjänster.
Överklagande
Finansinspektionens beslut enligt den nya lagen får överklagas hos en allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Ett beslut av inspektionen om att förelägga den som bedriver en viss verksamhet att lämna de uppgifter som behövs för att inspektionen ska kunna bedöma om verksamheten är tillståndspliktig får dock inte överklagas. Ett beslut att meddela föreskrifter får heller inte överklagas. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagen om elektroniska pengar ska träda i kraft den 1 juli 2011. Redan verksamma institut för elektroniska pengar och de som medgetts undantag från 2002 års e-penninglag ska få fortsätta att ge ut elektroniska pengar. Uppgifter ska inom en viss tid lämnas till Finansinspektionen så att inspektionen kan pröva om utgivarna uppfyller den nya lagens krav. Det har inte varit möjligt att genomföra direktivet inom den föreskrivna tidsfristen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011 med undantag för ändringarna i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. som föreslås träda i kraft den 15 juli 2011.
Konsekvensanalys
Någon annan lösning än en ny lag är enligt regeringen inte aktuell. Regeringen anser att den föreslagna regleringen överensstämmer med vad som krävs enligt det nya e-penningdirektivet, och de möjligheter som ges för undantag för vissa fall har i allt väsentligt tillvaratagits. De ekonomiska och praktiska konsekvenserna av ett införande av direktivet bedöms av regeringen som mycket begränsade för betalningsanvändarna och de institut som tillhandahåller betaltjänster. Användningen av elektroniska pengar är dessutom minimal. Företag som i dag tillhandahåller betaltjänster inom ramen för en anmälningspliktig verksamhet kan behöva analysera regleringen för att fastställa om de berörs av den och om de i så fall är skyldiga att söka tillstånd som institut för elektroniska pengar. Detta bör dock enligt regeringens mening vara relativt enkelt. För domstolarna får införandet av direktivet begränsade konsekvenser, och det finns inget behov av resurstillskott med anledning av de nya reglerna. För Finansinspektionen kan regelarbetet och bedömningen av frågor om förutsättningar för undantag medföra behov av ytterligare arbetskraft för bl.a. regelgivning och tillsyn. Regeringen anser att detta bör kunna finansieras inom befintliga ramar.
Lagrådet
Förslagen har granskats av Lagrådet, och regeringen har följt Lagrådets förslag förutom när det gäller utformningen av 5 kap. 25 § lagen om elektroniska pengar. Bestämmelsen handlar om vite, och regeringen anser att regeringens skrivning är lämpligare än den skrivning som Lagrådet föreslår.
Utskottets överväganden
Nya regler för elektroniska pengar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ny lag om elektroniska pengar samt de förslag till ändringar av andra lagar som föreslås för att genomföra EU-direktivet om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (det nya e-penningdirektivet).
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottet innebär förslagen i denna proposition att direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (det nya e-penningdirektivet) genomförs i svensk lagstiftning på ett väl avvägt sätt. Finansutskottet tillstyrker propositionen.
Eftersom det gamla e-penningdirektivet snarare har hindrat framväxten av en verklig inre marknad för tjänster på området för elektroniska pengar och utvecklingen av användarvänliga sådana tjänster anser utskottet att det är bra med en ny reglering på området.
Det nya regelsystem som nu införs i EU-länderna innebär att regleringen för institut för elektroniska pengar harmoniseras med den reglering som gäller för betalningsinstitut. Ett mål med regleringen har varit att göra villkoren lika för alla betaltjänstleverantörer.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2010/11:124 Nya regler för elektroniska pengar:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om elektroniska pengar,
2. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
6. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
7. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,
8. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
9. lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
10. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
11. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,
12. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
13. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ,
14. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
15. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
16. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
17. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
