2010/11:AU6 Ny lag om europeiska företagsråd

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU6
Ny lag om europeiska företagsråd

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 2010/11:60 Ny lag om europeiska företagsråd. Propositionen innehåller förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare. Regeringen föreslår att lagen (1996:359) om europeiska företagsråd ersätts av en ny lag. Jämfört med den nuvarande lagen innehåller den föreslagna lagen vissa nya bestämmelser, bl.a. i fråga om förhandlingarna om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller något annat informations- och samrådsförfarande. Vidare föreslås det att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen får ansvar för att arbetstagarrepresentanterna ges utbildning. Dessutom föreslås bestämmelser som förtydligar begreppen gränsöverskridande fråga, information och samråd.

Regeringen föreslår också följdändringar i bl.a. lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda och lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 6 juni 2011.

Med anledning av propositionen har två motioner väckts av Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet med yrkanden om förändringar i regeringens lagförslag, t.ex. när det gäller begreppen samråd och gränsöverskridande fråga, arbetstagarnas rätt att välja utbildning och omfattningen av arbetstagarledamöternas tystnadsplikt.

Utskottet anser att propositionen bör antas av riksdagen och föreslår att motionerna avslås.

Företrädarna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet följer upp motionerna med en gemensam reservation till vilken Miljöpartiet ansluter sig.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Regleringar för möten, samråd m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2010/11:A7 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkandena 1–4 och

2010/11:A8 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkandena 1–8.

Reservation (S, MP, V)

Antagande av lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag enligt bilaga 2 till

a) lag om europeiska företagsråd med den ändringen att "iv" i 58 § första stycket ska bytas ut mot "i",

b) lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda,

c) lag om ändring i lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag,

d) lag om ändring i lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ,

e) lag om ändring i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:60 punkterna 1–5.

Stockholm den 5 april 2011

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Tomas Tobé

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Tobé (M), Ylva Johansson (S), Maria Plass (M), Raimo Pärssinen (S), Katarina Brännström (M), Maria Stenberg (S), Patrik Björck (S), Hans Backman (FP), Ann-Christin Ahlberg (S), Johan Andersson (S), Hanif Bali (M), Mehmet Kaplan (MP), Lars-Axel Nordell (KD), Sven-Olof Sällström (SD), Josefin Brink (V), Abir Al-Sahlani (C) och Christoffer Järkeborn (M).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Den nuvarande lagen på området, lagen (1996:359) om europeiska företagsråd, trädde i kraft den 22 september 1996. Genom denna lag genomfördes rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (1994 års direktiv).

Arbetsmarknadsutskottet höll i september 2008 en överläggning med regeringen genom arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om förslaget till ett nytt direktiv om inrättande av europeiska företagsråd, KOM(2008) 419.

I maj 2009 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare. Direktivet ska, enligt propositionen, vara genomfört i medlemsstaterna och börja tillämpas fr.o.m. den 6 juni 2011. Det ersätter 1994 års direktiv.

Ett förslag till genomförande av direktivet lämnades i promemorian Ny lag om europeiska företagsråd (Ds 2010:10). Promemorian har remissbehandlats, och regeringen har begärt in Lagrådets yttrande, vilket finns som bilaga till propositionen.

Regeringen överlämnade den 3 februari 2011 propositionen Ny lag om europeiska företagsråd (prop. 2010/11:60) till riksdagen. Lagen föreslås träda i kraft den 6 juni 2011, då den nuvarande lagen ska upphöra att gälla.

Två motioner har väckts med anledning av propositionen, 2010/11:A7 och 2010/11:A8. Motionerna refereras i fortsättningen utan angivande av årtal (2010/11).

Bakgrund till den nya lagen om europeiska företagsråd

Inledning

Arbetstagarinflytandet inom Europeiska unionen (EU) och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) regleras, förutom av 1994 års direktiv, bl.a. också av tre andra direktiv om arbetstagarinflytande i europabolag och europakooperativ och vid gränsöverskridande fusioner. Dessa tre senare direktiv har genomförts i Sverige genom lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ och lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

Gällande svensk lag om europeiska företagsråd

Den nu gällande lagen om europeiska företagsråd avser gemenskapsföretag som har minst 1 000 arbetstagare i EES-länderna (dvs. EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein) och minst 150 arbetstagare i vart och ett av minst två EES-länder. Lagen gäller också för företagsgrupper som har minst 1 000 arbetstagare i EES-länderna, minst två av sina företag i olika EES-länder och minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i ett EES-land och minst ett annat av sina företag med minst 150 arbetstagare i ett annat EES-land.

Förfarandet för information till och samråd med arbetstagarna kommer till stånd genom att det bildas en förhandlingsdelegation för arbetstagarna i de olika länderna som har till uppgift att tillsammans med gemenskapsföretaget, eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen, träffa ett avtal om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd.

Lagen innehåller bestämmelser om arbetstagarnas förhandlingsdelegation, t.ex. om när en delegation ska bildas, hur dess sammansättning ska vara, hur de svenska ledamöterna ska utses och vem som har ansvaret för kostnaderna för förhandlingsdelegationen. Lagen innehåller också regler om hur förhandlingarna ska föras. Lagstiftningen syftar till att parterna ska träffa ett avtal om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd. Lagen anger vad sådana avtal ska innehålla i vissa avseenden. I avtalet om europeiska företagsråd ska bl.a. frågor om företagsrådets sammansättning och mandatperiod behandlas, liksom frågor om vilket förfarande för information och samråd som ska följas. Avtal om något annat förfarande för information och samråd ska innehålla riktlinjer för detta förfarande och regler om arbetstagarnas rätt till information och rätt att sammanträda m.m. I övrigt råder avtalsfrihet.

Lagen innehåller också bestämmelser om vilka regler som ska gälla om avtal inte träffas, de s.k. stupstocksreglerna i 24–35 §§, eller om förhandlingsdelegationen och gemenskapsföretaget eller företagsgruppen kommer överens om att dessa regler ska gälla. Stupstocksreglerna omfattar bl.a. regler för det europeiska företagsrådets sammansättning, hur de svenska ledamöterna ska utses och vad informationen och samrådet ska omfatta. Det ges också vissa regler om arbetsutskott. Avslutningsvis finns det i lagen bestämmelser om bl.a. vilket skydd som gäller för de arbetstagarrepresentanter som fullgör uppgifter enligt lagen, vilken tystnadsplikt som får föreskrivas för arbetstagarrepresentanterna och vilka regler som gäller för skadestånd och rättegång. Lagen om europeiska företagsråd är dispositiv till förmån för kollektivavtal som sluts eller godkänns av en central arbetstagarorganisation. Förutsättningen för avvikelser är dock att kollektivavtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än vad som följer av 1994 års direktiv.

I den konsekvensanalys i fråga om europeiska företagsråd som gjorts av Europeiska kommissionen, SEC(2008)2166, som avser år 2006 framkommer bl.a. följande.

– Direktivet omfattar 120 företag med säte i Sverige; i dessa har 57 europeiska företagsråd inrättats.

– Cirka 780 företag med verksamhet i Sverige omfattas; drygt 410 av dessa har europeiska företagsråd.

– Det är oerhört sällsynt att företagsråd kommer till stånd genom tillämpning av direktivets tilläggsbestämmelser; nästan alla företagsråd har inrättats genom avtal.

– I hela EES är det vanligast med företagsråd inom industrin (verkstads- eller kemisektorerna); det är även relativt vanligt inom t.ex. hotellnäringen och byggsektorn.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (det nya direktivet). I med detta direktiv upphör 1994 års direktiv i princip att gälla fr.o.m. den 6 juni 2011. Syftet med det nya direktivet är i huvudsak att säkerställa ett mer effektivt utövande av arbetstagares rättigheter till gränsöverskridande information och samråd, att öka andelen europeiska företagsråd, att förbättra rättssäkerheten, att komma till rätta med vissa praktiska tillämpningsproblem och att bättre samordna de olika EU-direktiven på området information till och samråd med arbetstagare.

Regeringen föreslår att det nya direktivet ska genomföras genom en ny lag, bl.a. mot bakgrund av att det nya direktivet innehåller ett antal inte obetydliga ändringar eller tillägg. I förhållande till den nuvarande lagen innehåller den föreslagna lagen vissa nya bestämmelser. De gäller i huvudsak förhandlingarna om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller något annat informations- och samrådsförfarande. Bland annat preciseras vilka skyldigheter som vilar på gemenskapsföretaget eller företagsgruppen i fråga om den information som ska överlämnas till arbetstagarna inför sådana förhandlingar. Vidare föreslår regeringen att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen får ansvar för att arbetstagarrepresentanterna ges utbildning. Regeringen föreslår även regler som ska tillämpas vid en väsentlig omstrukturering i företaget eller företagsgruppen samt vissa ändringar i de bestämmelser som ska tillämpas om inte ett europeiskt företagsråd eller något annat informations- och samrådsförfarande inrättas genom ett avtal. Regeringen föreslår dessutom bestämmelser som bl.a. förtydligar begreppet gränsöverskridande fråga och innebörden av den information till och det samråd med arbetstagarna som lagen syftar till. Enligt propositionen kommer gemenskapsföretag och företagsgrupper med vissa avtal i huvudsak att vara undantagna från den nya lagen.

Utskottets överväganden

Vissa frågor om europeiska företagsråd och antagande av lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt regeringens proposition om en ny lag om europeiska företagsråd. I den nya lagen förtydligas vissa begrepp och det ges nya bestämmelser om förhandlingar om att inrätta ett europeiskt företagsråd eller något annat informations- och samrådsförfarande. En ny regel innebär att arbetstagarrepresentanterna får rätt till utbildning.

Utskottet avstyrker motionsförslag om kompletteringar i fråga om reglerna om samråd och innebörden av gränsöverskridande fråga och väsentlig omstrukturering. Vidare avstyrker utskottet motionsförslag relaterade till ett företags ansvar för att begära förhandling.

Utskottet föreslår att riksdagen antar propositionens lagförslag och avslår motionerna.

Jämför reservation (S, MP, V).

I ärendet har två följdmotioner väckts som riktar in sig på bl.a. innebörden av reglerna om samråd och termerna ”väsentlig omstrukturering” och ”gränsöverskridande fråga”, företagets ansvar för att begära och inleda förhandlingar, situationen om avtal inte träffas, regleringen av mötesfrekvensen, rätten för representanterna för arbetstagarna att välja utbildning och tystnadsplikten för arbetstagarrepresentanterna. Utskottet uppehåller sig fortsättningsvis vid dessa frågeställningar.

I lagen definieras ett antal begrepp, däribland gemenskapsföretag, ett företag som har verksamhet i minst två EES-stater, kontrollerande företag, ett företag som utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag, kontrollerat företag, ett företag som ett annat företag utövar ett bestämmande inflytande över, och företagsgrupp, en grupp av företag som har företag i minst två EES-stater, där ett kontrollerande företag och minst ett kontrollerat företag ingår. För uttrycket gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp används fortsättningsvis endast ”företaget etc.”.

Begreppet samråd

Bakgrund och propositionen

Med samråd avses enligt det nya direktivet ”upprättande av en dialog och utbyte av åsikter mellan arbetstagarrepresentanterna och den centrala ledningen eller varje annan mer passande ledningsnivå, vid ett sådant tillfälle, på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt för arbetstagarrepresentanterna att, på grundval av de uppgifter de fått, inom rimlig tid kunna avge ett yttrande (utskottets kursivering), vilket kan beaktas av behörigt organ inom gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, om de föreslagna åtgärder som berörs av samrådet, utan att det påverkar företagsledningens ansvar” (artikel 2 g).

Direktivet föreslås i denna del bli genomfört genom lagförslagets 2 § 2. Enligt bestämmelsen ska ”samråd” ske genom upprättande av en dialog och utbyte av åsikter mellan arbetstagarrepresentanterna och gemenskapsföretaget eller företagsgruppen vid en tidpunkt, på ett sätt och med ett innehåll som ger arbetstagarrepresentanterna möjlighet att, på grundval av de uppgifter de fått, inom rimlig tid lämna synpunkter (utskottets kursivering) på föreslagna åtgärder så att de kan beaktas i beslutsprocessen av gemenskapsföretaget eller företagsgruppen.

Motionerna

Socialdemokraterna påpekar i motion A7 yrkande 2 i denna del att lagförslaget utelämnat direktivets ordalydelse om att även kunna avge ett yttrande. Det har bytts ut mot en möjlighet att lämna synpunkter. Partiet anser att det klart bör framgå att samråd även innefattar rätten att avge ett skriftligt yttrande.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 6 att det av den föreslagna lagens 2 § 2 tydligt bör framgå att den innefattar arbetstagarnas rätt att lämna ett skriftligt yttrande. I lagförslaget har direktivets uttryck ”avge ett yttrande” ersatts med ”lämna synpunkter”. Partiet uppfattar det senare uttrycket som betydligt svagare och närmast förknippat med ett utbyte av åsikter medan att ”avge ett yttrande” är mer formellt och kan förstås som en skrivelse, ett utlåtande eller ett betänkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka vikten av att förfarandet för samråd ska vara ändamålsenligt och genomföras så att beslut i gemenskapsföretaget eller företagsgruppen kan fattas på ett effektivt sätt. Enligt direktivet ska samråd ske på ett sätt som gör det meningsfullt. Det innebär bl.a. att det ska ske innan gemenskapsföretaget eller företagsgruppen fattar beslut. Utskottet noterar att direktivet reglerar arbetstagarnas rätt till information och samråd, men inte i vilken omfattning arbetstagarsidans synpunkter ska få genomslag vid beslutsfattandet.

I motionerna framförs det synpunkter på ordvalet ”lämna synpunkter” i det svenska lagförslaget. Utskottet vill peka på att uttrycket i den svenska språkversionen av direktivet visserligen översatts till ”avge yttrande” men att motsvarande skrivning i den engelska språkversionen är ”to express an opinion”.

Regeringen gör bedömningen att de synpunkter som arbetstagarrepresentanter i det enskilda fallet vill föra fram mycket väl kan lämnas i form av skriftliga yttranden och att det förmodligen oftast också framstår som det mest lämpliga. Utskottet instämmer i detta och ansluter sig även till regeringens bedömning att det dock inte kan sägas finnas någon absolut sådan rätt. Utskottet noterar att lagförslaget har utformats i enlighet med liknande bestämmelser bl.a. i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag (46 § andra stycket).

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 yrkande 2 i denna del (S) och A8 yrkande 6 (V).

Innebörden av ”väsentlig omstrukturering” och ”gränsöverskridande fråga”

Bakgrund och propositionen

Uttrycket väsentlig omstrukturering förekommer på flera ställen i lagförslaget, bl.a. i 8 § andra stycket.

Bestämmelserna i 8 § reglerar undantag för gemenskapsföretag eller företagsgrupper som redan har ett avtal som faller under vissa angivna punkter. För dessa företag gäller endast den nya lagens skadestånds- och rättegångsregler. Emellertid ska vid en väsentlig omstrukturering av sådana gemenskapsföretag eller företagsgrupper även vissa andra bestämmelser gälla.

Varken i det nya direktivet eller i lagförslaget finns det någon definition eller något klarläggande av uttrycket väsentlig omstrukturering. Av ingressen till det nya direktivet (skäl 40) framgår det dock att t.ex. fusion, förvärv eller uppdelning kan vara en väsentlig omstrukturering.

I det nya direktivet förekommer uttrycket gränsöverskridande fråga på ett flertal ställen. Enligt artikel 1.4 anses ”sådana frågor som berör hela gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag eller minst två av deras driftsställen eller företag som är belägna i olika medlemsstater” vara gränsöverskridande frågor. I artikel 1.1 anges det att målet med direktivet är att förbättra arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag. Enligt artikel 1.3 ska information till och samråd med arbetstagare ske på den lednings- och representationsnivå som är relevant med hänsyn till den fråga som behandlas. De europeiska företagsrådens befogenheter samt det informations- och samrådsförfarande för arbetstagare som omfattas av direktivet begränsas därför till gränsöverskridande frågor.

Det slås också fast i det nya direktivets ingress att man bör se till såväl omfattningen av de möjliga följdverkningarna som till den lednings- och representationsnivå som berörs för att avgöra om en fråga är gränsöverskridande. Det sägs vidare att sådana frågor som berör hela företaget eller gruppen eller minst två medlemsstater därför bör anses vara gränsöverskridande frågor. Hit hör sådana frågor som oberoende av antalet medlemsstater som berörs är viktiga för den europeiska arbetsstyrkan på grund av de konsekvenser de kan få eller som innefattar överföringar av verksamhet mellan medlemsstaterna (skäl 16).

Enligt lagförslagets definition av gränsöverskridande fråga avses ”en fråga som berör hela gemenskapsföretaget eller företagsgruppen eller minst två av deras verksamheter i olika EES-stater” (förslagets 3 § första stycket sjunde strecksatsen).

Motionerna

Socialdemokraterna vill i motion A7 yrkande 1 att det i lagen förtydligas att det med väsentlig omstrukturering i företag eller företagsgrupper ska avses fusion, förvärv eller delning. Om frågan ska anses vara reglerad i avtalet ska det uttryckligen framgå av avtalet hur omstruktureringar ska hanteras. Partiet anser vidare i yrkande 2 i denna del att ett tillägg bör göras till definitionen av gränsöverskridande fråga i lagförslagets 3 § om att den berörda lednings- och representationsnivån ska beaktas.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 2 att det ska införas ett förtydligande i lagen av vad som avses med väsentlig omstrukturering och att det uttryckligen måste framgå av avtalet hur en omstrukturering ska hanteras för att frågan ska anses vara reglerad i avtalet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de exempel på väsentlig omstrukturering som anges i direktivets ingress också nämns i propositionen (t.ex. på s. 54 f., s. 102 ff. och s. 108). Utskottets uppfattning är att man i det enskilda fallet måste göra en bedömning av vad som är en väsentlig omstrukturering med utgångspunkt i direktivet. Utskottet anser det dock inte vara nödvändigt att införa exemplen i lagtexten men instämmer med regeringen i att de kan utgöra ett betydelsefullt underlag vid bedömningen av om en sådan situation föreligger. Utskottet välkomnar de uttalanden som regeringen gjort i propositionen och anser att dessa på ett tillräckligt sätt uppfyller kravet på tydlighet.

Begreppet gränsöverskridande fråga definieras i sjunde strecksatsen i lagförslagets 3 § första stycket. Utskottet noterar att det av författningskommentaren till paragrafen framgår att man vid tolkningen av begreppet bör se till vilka konsekvenser eller möjliga följdverkningar ett beslut i en fråga får (s. 100). Regeringen konstaterar att det ofta kan vara av betydelse på vilken nivå i gemenskapsföretag eller företagsgrupper ett beslut fattas. Vidare ger regeringen exempel på gränsöverskridande frågor. Dit hör frågor som, oberoende av antalet medlemsstater som berörs, är viktiga för den europeiska arbetsstyrkan på grund av de konsekvenser de kan få eller som innefattar överföringar av verksamhet mellan medlemsstaterna.

Utskottet gör bedömningen att den föreslagna lagtextens definition av gränsöverskridande fråga i kombination med uttalandena i propositionen uppfyller kravet på tydlighet i lagstiftningen.

Utskottet vill dessutom betona att det ytterst är EU-domstolen som avgör och utvecklar begreppens innebörd ytterligare.

Motionerna A7 yrkandena 1 och 2 i denna del (S) och A8 yrkande 2 (V) avstyrks mot denna bakgrund.

Företagets ansvar att begära och inleda förhandling

Bakgrund och propositionen

Enligt det nya direktivet ansvarar den centrala ledningen för att skapa de villkor och medel som är nödvändiga för att ett europeiskt företagsråd eller något annat informations- och samrådsförfarande ska kunna inrättas i gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag (artikel 4.1). Denna bestämmelse, som är oförändrad i förhållande till 1994 års direktiv, är i första hand genomförd genom 13 § första stycket i den nuvarande lagen och motsvaras av förslagets 17 §.

Initiativ till förhandlingar om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller införande av något annat förfarande för information till och samråd med arbetstagare eller nya sådana förhandlingar får tas av företaget etc. eller skriftligen av minst 100 arbetstagare eller behöriga representanter för dem vid minst två verksamheter eller företag i minst två EES-stater (förslagets 19 §).

I ingressen till det nya direktivet anges det att det bör fastställas vissa tilläggsföreskrifter (skäl 32). Artikel 7 i det nya direktivet reglerar när de tilläggsföreskrifter som återfinns i direktivets bilaga 1 ska gälla.

Av lag förslagets 35 § framgår att ett europeiskt företagsråd ska inrättas enligt 37–52 §§, nedan kallade tilläggsföreskrifterna, om

1. företaget etc. och arbetstagarnas förhandlingsdelegation kommer överens om att inrätta ett företagsråd enligt tilläggsföreskrifterna,

2. företaget etc. vägrar att inleda förhandlingar med förhandlingsdelegationen inom sex månader från det att arbetstagarna har begärt förhandlingar enligt 19 §, eller

3. företaget etc. och förhandlingsdelegationen inte har nått en överenskommelse om ett avtal om europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd inom tre år från den tidpunkt då någon av parterna tog initiativ till förhandlingar enligt 19 §.

Motionerna

Socialdemokraterna anser i motion A7 yrkande 4 i denna del att det tydligare bör framgå att det först och främst är företaget som ska begära förhandling med arbetstagarnas förhandlingsdelegation i syfte att bilda ett europeiskt företagsråd. Det är knappt hälften av alla företag som uppfyller kriterierna för att kunna inrätta ett europeiskt företagsråd som faktiskt har gjort det. Oftast kommer förhandlingsinitiativet från arbetstagarparten eftersom många företag intar en passiv hållning i frågan. Lagstiftaren kan inte alltid förvänta sig att arbetstagarparten ska kunna ta ett sådant initiativ. Det kanske bara finns en begränsad facklig närvaro på företaget och inte någon lokal facklig organisation. Därför måste företaget ta ett större ansvar för att förhandlingarna ska komma igång. Företagets ansvar måste dessutom kopplas till en angiven tidsgräns inom vilken företaget ska inleda förhandling. Först då kan skadeståndssanktionen i lagen bli effektiv.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 1 att det av lagen tydligt ska framgå att det i första hand är företagets skyldighet att begära förhandling och att det i lagen bör införas en tidsgräns för när förhandlingar ska ha inletts. Av den nuvarande lagen framgår uttryckligen att företag aktivt ska verka för inrättande av ett europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd, och att det är företaget som ska begära förhandling med arbetstagarnas förhandlingsdelegation i syfte att nå ett avtal. Trots det har inte ens hälften av de företag som uppfyller kriterierna inrättat ett europeiskt företagsråd. Den nuvarande lagen har uppenbarligen inte varit tillräcklig för att garantera arbetstagarna den grundläggande rätten till information och samråd på lämpliga nivåer. Många företag lever inte upp till kravet på aktivitet och underlåter att begära förhandlingar. I stället är det ofta arbetstagarparten som tar initiativ till sådana. I den nya lagen föreslås förändringar som rör initiativet till förhandling; enligt förslagets 19 § får företaget eller minst 100 arbetstagare eller behöriga representanter för dem ta initiativ till förhandlingar. Vänsterpartiet anser att det måste framgå av den nya lagen att det i första hand är företagens skyldighet att begära förhandlingar. Med anledning av det klena resultatet hittills bör det även införas en tidsgräns för när förhandlingar ska ha inletts. Utan en sådan tidsgräns blir inte sanktionsregeln effektiv.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser liksom regeringen att ansvaret för företaget etc. att skapa förutsättningar för att ett informations- och samrådsförfarande i någon form införs tydligt bör framgå av den nya lagen. Det är lämpligt att detta kommer till uttryck på samma sätt som i den nuvarande lagen, dvs. genom att det i lagtexten anges att företaget etc. aktivt ska verka för detta (förslagets 17 §).

Utskottet ansluter sig till den föreslagna ordningen att företagets skyldighet inträder först när de allmänna formella förutsättningarna är uppfyllda eller när en situation som motsvarar kriterierna för en väsentlig omstrukturering inträffar och ett initiativ till förhandling tagits. Ett sådant initiativ kan tas av företaget etc. (förslagets 19 § punkt 1) eller skriftligen av minst 100 arbetstagare eller behöriga representanter för dem vid minst två verksamheter eller företag i minst två EES-stater (förslagets 19 § punkt 2). När ett sådant initiativ tagits av arbetstagarna och företaget vägrar att inleda förhandlingar ska ett företagsråd inrättas enligt tilläggsföreskrifterna (förslagets 37–52 §§) inom sex månader från förhandlingsframställan (förslagets 35 § punkt 2). Ett europeiskt företagsråd ska också inrättas om en förhandlingsdelegation inrättats men en överenskommelse inte nåtts om ett företagsråd eller annat förfarande för information och samråd inom tre år från det att någon av parterna tog initiativ till förhandlingar (förslagets 35 § punkt 3).

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen, som framgår ovan, redan har tidsgränser och anser inte att det är påkallat att införa ytterligare tidsgränser.

Utskottet vill också peka på att företaget kan bli skadeståndsskyldigt om det inte med tillräcklig kraft verkar för att ett informations- och samrådsförfarande i någon form införs. Noteras bör dock att skadeståndsskyldighet inte uppkommer om 37–52 §§ i stället blir tillämpliga, t.ex. på grund av ett företags förhandlingsvägran (författningskommentaren s. 106).

Motionerna A7 yrkande 4 i denna del (S) och A8 yrkande 1 (V) avstyrks.

Om avtal inte träffas

Bakgrund och propositionen

En utgångspunkt i det nya direktivet, liksom i 1994 års direktiv, anges i ingressens skäl 19: ”I överensstämmelse med principen om parternas självständighet är arbetstagarrepresentanterna och ledningen för företaget eller företagsgruppens kontrollerande företag skyldiga att avtala om vilken form av europeiskt företagsråd eller annan form av informations- och samrådsförfaranden som ska införas, hur det ska vara sammansatt, vilka befogenheter det ska ha, hur det ska fungera, vilka förfaranden som ska tillämpas och vilka ekonomiska resurser som ska finnas för att passa just deras omständigheter.”

Arbetstagarrepresentanterna kan dock besluta att inte begära att ett europeiskt företagsråd inrättas, och de berörda parterna kan också besluta om andra förfaranden för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare än de som följer av direktivet (skäl 31).

Artikel 7 i det nya direktivet reglerar när de tilläggsföreskrifter som återfinns i direktivets bilaga 1 ska gälla.

Direktivets tilläggsföreskrifter motsvaras i lagförslaget av 37–52 §§. Dessa bestämmelser ska enligt lagförslaget (35 §) tillämpas i tre fall, nämligen om

1. företaget etc. och arbetstagarnas förhandlingsdelegation kommer överens om att inrätta ett företagsråd enligt tilläggsföreskrifterna,

2. företaget etc. vägrar att inleda förhandlingar med förhandlingsdelegationen inom sex månader från det att arbetstagarna har begärt förhandlingar, eller

Förslaget motsvaras i huvudsak av 23 § i 1996 års lag. En skillnad är dock att det i den bestämmelsen även finns en fjärde punkt som avser situationen när ett avtal upphör att gälla och ett nytt avtal inte träffas inom sex månader, vilket innebär att tilläggsföreskrifterna börjar gälla. Varken i 1994 års direktiv eller i det nya direktivet anges däremot vad som ska gälla i det fall att ett avtal upphör att gälla. Av propositionen med förslag till 1996 års lag (prop. 1995/96:163 s. 43 f.) framgår att regeringen då gjorde bedömningen att det framstod som onödigt tungrott att i en avtalslös situation tvingas börja om från början med hela processen. Därför föreslog regeringen att reglerna om att ett europeiskt företagsråd ska inrättas och bli tillämpliga direkt om inte ett nytt avtal har träffats inom sex månader från det att det tidigare avtalet upphörde skulle bli tillämpliga i denna situation. Någon motsvarighet till denna bestämmelse återfinns inte i lagförslaget i denna proposition.

I sammanhanget kan nämnas att bestämmelserna i 37–52 §§ inte ska tillämpas om arbetstagarnas förhandlingsdelegation har fattat beslut om att avstå från att inleda förhandlingar om ett avtal eller att avbryta förhandlingar om ett sådant avtal (förslagets 36 §).

Frågan om nya förhandlingar när tilläggsföreskrifterna tillämpats behandlas i lagförslagets 51 §. Av bestämmelsen framgår att företagsrådet fyra år efter att det inrättats ska pröva om förhandlingar ska inledas för att ingå ett avtal enligt lagen eller om tilläggsföreskrifterna ska tillämpas även i fortsättningen. Av paragrafens tredje stycke framgår att tilläggsföreskrifterna ska fortsätta att gälla i det fall att förhandlingar inte inleds inom sex månader eller inte leder till något avtal inom tre år från det att företagsrådet begärt förhandlingar.

Motionerna

Socialdemokraterna anser i motion A7 yrkande 4 i denna del att det materiella innehållet försämras i förslaget till ny lag i den situation som råder när ett avtal som träffats enligt lagen löper ut och något nytt avtal inte kommer till stånd inom sex månader. Då gäller enligt nuvarande lag att ”stupstocksreglerna” börjar gälla. Innebörden i förslaget i den nya lagen är att företaget i ett sådant fall kan förhandla om ett nytt avtal under tre år. Under den perioden finns inget avtal och inga företagsråd, och först därefter blir tilläggsföreskrifterna aktuella.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 3 att den nuvarande lagens regler om vad som gäller om ett avtal löpt ut och en överenskommelse om ett nytt avtal inte träffats inom sex månader ska behållas i den nya lagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att en av regeringens utgångspunkter för genomförandet är att inte avvika från eller gå längre än vad det nya direktivet föreskriver. Frågornas gränsöverskridande karaktär gör det lämpligt och i vissa fall t.o.m. nödvändigt med samstämmighet mellan länderna när det gäller det nationella genomförandet. Väsentliga skillnader mellan olika länders regler kan skapa oklarhet om vad som gäller, vilket de nya reglerna är avsedda att förebygga.

Frågan är vad som ska gälla vid ett avtalslöst tillstånd, dvs. när ett avtal upphört att gälla. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att man bör stå fast vid den nuvarande regleringen som innebär att tilläggsföreskrifterna ska börja gälla om inte ett nytt avtal träffats inom sex månader. Utskottet anser inte att detta är en sådan undantagssituation att en nationell materiell avvikelse i förhållande till direktivet är påkallad. Det är dessutom tveksamt om den nuvarande regleringen motsvarar direktivets rätta innebörd.

Motionerna A7 yrkande 4 i denna del (S) och A8 yrkande 3 (V) avstyrks.

Reglering av mötesfrekvensen för arbetsutskott och företagsråd

Bakgrund och propositionen

I det nya direktivets tilläggsföreskrifter (bilaga 1 till direktivet) återfinns en bestämmelse om en särskild kommitté (tilläggsföreskrifterna 1 d). Kommittén ska bestå av högst fem ledamöter och ska ha till uppgift att samordna företagsrådets verksamhet. Kommittén ska ha möjlighet att regelbundet utöva sin verksamhet. Bestämmelsen innebär att en särskild kommitté i princip alltid ska utses. I den svenska lagtexten (förslagets 43 §) benämns kommittén arbetsutskott.

De frågor om mötesfrekvens som behandlas i lagförslagets 47 och 50 §§ utgör en del av tilläggsföreskrifterna.

Föreskriften om mötesfrekvensen för de europeiska företagsråden och dess arbetsutskott är i huvudsak reglerad i bilagans punkt 2, som har sin motsvarighet i 1994 års direktiv.

Lagförslagets 47 § innebär att det europeiska företagsrådet har rätt till minst ett möte om året med företaget etc. Företagsrådet ska då få information och samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter. En liknande bestämmelse finns i 29 § första och andra styckena i den nuvarande lagen. Därtill kommer en bestämmelse om s.k. enskilda möten (förslagets 50 §). Förslaget innebär att det europeiska företagsrådet eller arbetsutskottet har rätt att sammanträda enskilt inför möten med företaget etc. Enligt förslagets 50 § andra stycket har företagsrådet därutöver rätt att sammanträda enskilt ytterligare en gång per år.

Sammantaget innebär detta att regleringen av de europeiska företagsrådens mötesfrekvens i sak föreslås bli oförändrad jämfört med den nuvarande lagen.

Motionerna

Socialdemokraterna anser i motion A7 yrkande 2 i denna del att det finns ett behov av att det europeiska företagsrådet träffas minst två gånger per år. Det är av största vikt för representanterna för arbetstagarna att kunna mötas så ofta som möjligt. Ett möte per år ger ingen kontinuitet i arbetet, och det kan inte heller uppnås genom arbetsutskottets verksamhet.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 4 att de europeiska företagsråden ska ha rätt till minst två möten om året med företagsledningen. Partiet vill vidare i yrkande 5 att det införs en semidispositiv regel om att arbetsutskottet ska ha rätt till minst fyra möten per år för att sköta den löpande verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis understryka att ingen förändring i sak har föreslagits när det gäller rätten för de europeiska företagsråden att sammanträda två gånger om året. Den socialdemokratiska motionen tycks vila på en missuppfattning av förslagets innebörd som möjligen kan härledas till det lagförslag som remissbehandlades under beredningen av ärendet. I det förslag som regeringen nu lägger fram för riksdagen finns det alltjämt en laglig rätt för företagsråden att sammanträda två gånger om året, en gång med företaget etc. och en gång enskilt. Enligt remissvaren med anledning av promemorian om en ny lag om europeiska företagsråd har det i praktiken fungerat så att företagsråden har två årliga möten med företagsledningen. Utskottet anser inte att någon ändring är påkallad.

När det gäller arbetsutskottens mötesfrekvens anser Vänsterpartiet i motion A8 yrkande 5 att det bör finnas en lagstadgad rätt till fyra möten per år. Arbetsutskottens uppgift är att samordna företagsrådets arbete. Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter inte arbetsutskottets ledamöters behov i sig av att samråda med varandra regelbundet men anser att det kan ske på flera andra sätt än att genom att sammanträffa. Behovet av möten kan förväntas variera mellan olika företag och företagsgrupper och arbetsutskott och över tid.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer med regeringen i att man inte bör precisera möjligheten till löpande arbete till ett visst antal möten per år. Utskottet håller också med regeringen om att det skulle vara att lägga alltför stort fokus på möten när det finns tekniska förutsättningar att bedriva verksamhet även mellan mötena.

Utskottet avstyrker med hänvisning till detta motionerna A7 yrkande 2 i denna del (S) och A8 yrkandena 4 och 5 (V).

Rätten för representanterna för arbetstagarna att välja utbildning

Bakgrund och propositionen

Bestämmelsen i lagförslaget (57 §) om att ledamöterna i förhandlingsdelegationerna och i de europeiska företagsråden ges rätt till utbildning är ny. Förhandlingsdelegationen har till uppgift att företräda arbetstagarna i gemenskapsföretaget eller företagsgruppen i förhandlingar om ett avtal om ett europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information till och samråd med arbetstagare. Bestämmelsen förpliktar företaget etc. att ge ledamöterna i arbetstagarnas förhandlingsdelegation och i det europeiska företagsrådet utbildning i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag. Paragrafen motsvarar en del av artikel 10.4 i det nya direktivet men saknar motsvarighet i 1994 års direktiv och i den nuvarande lagen om europeiska företagsråd. I fråga om rätten till ledighet och bibehållna anställningsförmåner hänvisar propositionen till förslagets 56 § som rör skydd för arbetstagarrepresentanter.

Det europeiska företagsrådet och arbetsutskottet får biträdas av experter som de själva utser (förslagets 49 §). Företaget etc. bekostar företagsrådets och arbetsutskottets kostnader (förslagets 52 §).

Motionerna

Socialdemokraterna anser i motion A7 yrkande 3 att det av lagen bör framgå att arbetstagarna själva ska kunna välja utbildning och formerna för den i likhet med det som gäller för arbetstagarnas möjligheter att biträdas av experter.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 7 att det av den nya lagens 57 § bör framgå att arbetstagarna själva ska kunna välja utbildningsanordnare och form av utbildning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att det nu införs bestämmelser om rätt till utbildning för ledamöterna i de särskilda förhandlingsorganen och i de europeiska företagsråden. Utskottet konstaterar att det enligt propositionen i första hand är förhandlingsdelegationen respektive företagsrådet som kan och ska göra en bedömning av vilken utbildning som behövs. Sedan har parterna en diskussion och kommer fram till en gemensam ståndpunkt om vilken utbildning som krävs. I dessa diskussioner ingår som en naturlig del även frågan om formerna för utbildningen. Utskottet instämmer i regeringens ställningstagande att utgångspunkten bör vara att företaget etc. inte ska vägra att tillmötesgå företagsrådets eller delegationens begäran så länge den är rimlig. Utskottet vill betona att det är företaget som har ansvar för att arbetstagarrepresentanterna erbjuds och får utbildningen. Dessutom är det företagets ansvar att betala för den.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna A7 yrkande 3 (S) och A8 yrkande 7 (V).

Tystnadsplikt

Bakgrund och propositionen

Det nya direktivets regler (artikel 8.1) om s.k. förtrolig information är oförändrade jämfört med 1994 års direktiv.

Bestämmelsen i lagförslaget (58 §) innebär att företaget etc. får besluta om tystnadsplikt för arbetstagarrepresentanter och experter som utför uppgifter enligt lagen, om det är nödvändigt med hänsyn till företagets bästa. De två första styckena i förslaget till 58 § är i princip oförändrade i sak jämfört med den nuvarande bestämmelsen (38 §). Regeringen föreslår med stöd av direktivet ett nytt tredje stycke som innebär att tystnadsplikten ska kunna fortsätta att gälla, så länge det finns behov av den, även efter det att uppdraget som arbetstagarrepresentant eller expert har upphört.

Motionerna

Socialdemokraterna anser i motion A7 yrkande 4 i denna del att regeln om tystnadsplikt bör förtydligas, bl.a. i fråga om vad det innebär att tystnadsplikten ska gälla så länge behov finns.

Vänsterpartiet anser i motion A8 yrkande 8 att den föreslagna regeln om tystnadsplikt behöver förtydligas. Regeln bör anpassas till motsvarande regel i medbestämmandelagen som anger att tystnadsplikt får föreskrivas ”i den mån det kan antas att det annars skulle föreligga risk för väsentlig skada för företaget eller annan”.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona vikten av att reglerna om tystnadsplikt är så restriktiva som möjligt med hänsyn både till arbetstagarnas intresse av största möjliga öppenhet och till företagens behov och behöriga intresse av att delge förtrolig information som hanteras med stor diskretion av ledamöterna i arbetsutskott och företagsråd.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att den nya lagen om europeiska företagsråd bör ha en bestämmelse om fortsatt tystnadsplikt även efter det att uppdraget har upphört, inte minst med tanke på att bestämmelsen utformats i enlighet med direktivets krav. Utskottet ser det som en självklarhet att tystnadsplikten inte fortsätter att gälla när det inte längre finns behov av den. Utskottet vill dessutom fästa uppmärksamhet på att det finns möjlighet till prövning av tillåtligheten av tystnadsplikten.

Utskottet vill också peka på att liknande bestämmelser som den som nu föreslås finns i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag (66 §), lagen om arbetstagarinflytande i europakooperativ (71 §) och lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (44 §).

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna A7 yrkande 4 i denna del (S) och A8 yrkande 8 (V).

Antagande av lagförslagen och bifall till propositionen

Sammanfattningsvis anser alltså utskottet att motionerna A7 yrkandena 1–4 (S) och A8 yrkandena 1–8 (V) bör avslås. Propositionens lagförslag bör, efter rättelse av ett uppenbart skrivfel i 58 § första stycket förslaget till lag om europeiska företagsråd, antas av riksdagen.

Förslaget om ändring framgår av Utskottets förslag till riksdagsbeslut på sidan 3.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Regleringar för möten, samråd m.m., punkt 1 (S, MP, V)

av Ylva Johansson (S), Raimo Pärssinen (S), Maria Stenberg (S), Patrik Björck (S), Ann-Christin Ahlberg (S), Johan Andersson (S), Mehmet Kaplan (MP) och Josefin Brink (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2010/11:A7 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkandena 1–4 och

2010/11:A8 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkandena 1–8.

Ställningstagande

Proposition 2010/11:60 om en ny lag om europeiska företagsråd innehåller förslag till hur EU:s direktiv 2009/38/EG om inrättande av europeiska företagsråd ska genomföras i svensk lag. Syftet är bl.a. att säkerställa ett mer effektivt utövande av arbetstagarnas rättigheter till gränsöverskridande information och samråd och öka andelen europeiska företagsråd som inrättas inom EU.

De nationella verktygen för arbetstagarinflytande är inte tillräckliga när företag verkar över nationsgränserna. Det är därför positivt med de förstärkningar som det nya direktivet innehåller. Ett stort problem som inte blir löst med det nya direktivet är dock att det inom många av de företag som omfattas av direktivet inte har inrättats något europeiskt företagsråd. Ett annat problem är att det finns ett antal olika instrument på EU-nivå som reglerar arbetstagarinflytande, och sammantaget blir det svåröverskådligt och krångligt.

Begreppet samråd

I direktivet anges att samråd inte bara innebär att upprätta en dialog och ett utbyte av åsikter utan även möjligheten för arbetstagarsidan att avge yttrande. I lagförslaget har denna rätt att avge ett yttrande ersatts med att ”lämna synpunkter”. Vi anser att en rätt att lämna synpunkter är något betydligt svagare än en rätt att avge ett yttrande. Det förstnämnda förknippas närmast med ett utbyte av åsikter. Det senare, att avge ett yttrande, är mer formellt och förknippas med att lämna en skrivelse, ett utlåtande eller ett betänkande. Vi anser därför att det i 2 § 2 i den nya lagen tydligt bör anges att den innefattar arbetstagarnas rätt att avge ett skriftligt yttrande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Innebörden av ”väsentlig omstrukturering” och ”gränsöverskridande fråga”

För företag som sedan den 22 september 1996 haft ett avtal som fortfarande är gällande och för företag som ingått eller förnyat avtal under perioden för genomförande av det nya direktivet föreslås den nya lagen endast gälla vid en ”väsentlig omstrukturering” av företaget eller företagsgruppen. Om avtalet reglerar hur en omstrukturering ska hanteras, finns det inte heller krav på omförhandling. Vi anser att det uttryckligen måste framgå av avtalet hur en omstrukturering ska hanteras för att frågan ska anses vara reglerad i avtalet. Detta bör också framgå av den svenska lagen. Ett förtydligande vore på sin plats i syfte att undvika oklarheter och risken att företag kommer att hävda antingen att de omstruktureringar som de genomför inte är väsentliga eller att ett gällande avtal är tillämpligt oavsett om det finns regler för hur omstruktureringar ska hanteras eller inte. Enligt direktivet avses med väsentlig omstrukturering t.ex. en fusion, ett förvärv eller en fördelning. Vi anser att sådana tydliggöranden bör införas i den svenska lagen, vilket bör ges regeringen till känna.

När det gäller definitionen av ”gränsöverskridande fråga” i förslagets 3 § har regeringen, i stället för att endast genomföra artikel 1.4, även infört delar av vad som anges i skäl 16 i direktivets ingress. Vi välkomnar detta men vill peka på att kravet i ingressens skäl 16 om att även den berörda lednings- och representationsnivån ska beaktas utelämnats. Vi anser att 3 § i förslaget bör kompletteras i detta avseende. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Företagets ansvar att begära och inleda förhandlingar

För närvarande har knappt hälften av alla företag som uppfyller kriterierna inrättat ett europeiskt företagsråd. Oftast kommer förhandlingsinitiativet från arbetstagarparten eftersom många företag intar en passiv hållning i frågan. Vi anser att det är viktigt att det tydligt framgår av lagen att det i första hand är företagens skyldighet att begära förhandlingar. Med anledning av det klena resultatet hittills menar vi att det även bör införas en tidsgräns för när förhandlingar ska ha inletts. Utan en sådan blir inte sanktionsregeln effektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Om avtal inte träffas

Enligt 23 § 4 i den nuvarande lagen ska lagens stupstocksregler gälla om ett avtal som ingåtts enligt bestämmelserna i lagen löper ut och ett nytt avtal inte träffats inom sex månader. I det nya direktivet anges på denna punkt (artikel 14.2) att direktivet gäller om inte parterna enas om att förnya ett sådant avtal (som avses i artikel 14.1) när det löper ut, dvs. i en sådan situation ska förhandlingar inledas etc. Regeringen föreslår att den nuvarande regeln i 23 § 4 inte tas med i den nya lagen. Det innebär att företagen kan förhandla om ett nytt avtal i tre år. Under den tiden och under den tid som gått innan förhandlingar inleds finns det alltså varken något avtal eller något företagsråd. Regeringen föreslår denna ändring utan annan egentlig motivering än att bestämmelsen saknar motsvarighet i direktivet och att det är rimligt att tillämpa samma synsätt för alla avtal. Vi motsätter oss ett försämrat materiellt innehåll av de stupstocksregler som nu gäller. De bör överföras till den nya lagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Reglering av mötesfrekvens för arbetsutskott och företagsråd

I förslaget till ny lag ska det europeiska företagsrådet ha rätt till minst ett möte om året med företagsledningen. Inför sammanträffanden med företagsledningen ska det europeiska företagsrådet ha rätt att sammanträda enskilt. Därutöver ska företagsrådet ha rätt att sammanträda enskilt ytterligare en gång per år. Det innebär ingen förändring jämfört med den nuvarande lagen. Vi anser att ett möte per år kan vara för lite för att uppnå ett fortlöpande sammanhang i företagsrådets arbete. Det är därför viktigt att företagsrådet träffar företagsledningen oftare än en gång per år. Arbetsutskottet behöver därutöver möta övriga ledamöter för att förankra sitt arbete och få mandat för hur de ska agera i förhållande till företagsledningen. Vi anser att det europeiska företagsrådet ska ha rätt till minst två möten om året med företagsledningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I det nya direktivets tilläggsföreskrifter anges att det europeiska företagsrådet inom sig ska välja en särskild kommitté (i lagförslaget kallat arbetsutskott) bestående av högst fem ledamöter som ska samordna rådets verksamhet och att denna kommitté måste ha möjlighet att regelbundet utöva sin verksamhet. Hur det senare ska gå till är inte tydligt i förslaget till ny lag. Vi föreslår därför att det införs en semidispositiv regel om att arbetsutskottet har rätt till minst fyra möten per år för att sköta den löpande verksamheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Rätten för arbetstagarrepresentanter att välja utbildning

En viktig förbättring i det nya direktivet är arbetstagarrepresentanternas rätt till utbildning för att klara sina viktiga uppdrag i företagsråden. Att sitta i ett företagsråd kräver en bred kompetens, alltifrån att kunna läsa och förstå bokslut, ha kunskap om EU-rätt och företagsstrategier till att kunna bedöma olika arbetsmarknadsrelationer.

Vi anser att det är bra att det tydligt skrivs att det är företaget som ska betala för den utbildning som krävs för att ledamöterna i det europeiska företagsrådet ska kunna utföra sina uppgifter. I lagförslaget anges i 57 § att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget ska ge ledamöterna i förhandlingsdelegationen den utbildning som krävs. Vi anser att det ska framgå av bestämmelsen att arbetstagarna själva ska kunna välja vilken utbildning som ska ges och under vilka former, i likhet med det som gäller för arbetstagarnas möjligheter att biträdas av experter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Tystnadsplikt

Regeringen föreslår en regel om att den tystnadsplikt som företagen kan ålägga arbetstagarrepresentanter och experter ska fortsätta att gälla även efter det att uppdraget har upphört och så länge det finns behov av den. Det kan tolkas som att en f.d. arbetstagarrepresentant eller expert under återstoden av livet kan åläggas tystnadsplikt med skadeståndsansvar om företaget anser att det finns ett sådant behov. Den föreslagna regeln behöver förtydligas och anpassas med lagen om medbestämmande i arbetslivet som förebild. Medbestämmandelagen föreskriver tystnadsplikt ”i den mån det kan antas att det annars skulle föreligga risk för väsentlig skada för företaget eller annan”. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Slutsats

Det som anförts ovan innebär att motionerna A7 (S) och A8 (V) tillstyrks.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:60 Ny lag om europeiska företagsråd:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om europeiska företagsråd.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag.
4.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.
5.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

Följdmotionerna

2010/11:A7 av Ylva Johansson m.fl. (S):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydligare skrivningar för att klargöra att med väsentlig omstrukturering avses fusion, förvärv eller delning samt hur omstrukturering ska ske.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om väl fungerande riktlinjer för mötesverksamhet, samråd och information för all slags verksamhet inom EFR.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetstagarrepresentanternas rätt att själva välja relevant utbildning för sitt uppdrag.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydliga regler för sanktioner, stupstock och tystnadsplikt.

2010/11:A8 av Josefin Brink m.fl. (V):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om företags skyldighet att begära förhandlingar och om införande av en tidsgräns för när förhandlingar ska ha inletts.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införande av ett förtydligande av vad som avses med väsentlig omstrukturering och om att det uttryckligen måste framgå av avtalet hur en omstrukturering ska hanteras.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de nuvarande reglerna om vad som gäller om ett avtal löpt ut och en överenskommelse om ett nytt avtal inte gjorts inom sex månader ska behållas i den nya lagen.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det europeiska företagsrådet ska ha rätt till minst två möten om året med företagsledningen.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i den nya lagen bör införas en semidispositiv regel om att arbetsutskottet har rätt till minst fyra möten per år för att sköta den löpande verksamheten.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i den nya lagens 2 § 2 tydligt bör framgå att den innefattar arbetstagarnas rätt att lämna ett skriftligt yttrande.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i den nya lagens 57 § bör framgå att arbetstagarna själva ska kunna välja utbildningsanordnare och form för utbildningen.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utformningen av reglerna om tystnadsplikt.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag