Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet

Innehållsförteckning

Till statsrådet Jan Björklund ............................................	17
Sammanfattning.............................................................	19
Lagtext
1 kap. Inledande bestämmelser.....................................................	25
2 kap. Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m...........................	31
3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen...........................	41
4 kap. Kvalitet och inflytande.......................................................	47
5 kap. Trygghet och studiero........................................................	53
6 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning .................	61
7 kap. Förskolan............................................................................	69
8 kap. Förskoleklassen ..................................................................	77
9 kap. Grundskolan.......................................................................	83
10 kap. Grundsärskolan ................................................................	97
11 kap. Specialskolan...................................................................	109
12 kap. Sameskolan .....................................................................	117
13 kap. Fritidshemmet ................................................................	123
14 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan...............	129
15 kap. Utbildning på program i gymnasieskolan.....................	131
16 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan ..........	133
17 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan................	139
18 kap. Kommunal vuxenutbildning..........................................	149
19 kap. Särskild utbildning för vuxna ........................................	159
20 kap. Utbildning i svenska för invandrare..............................	167
21 kap. Entreprenad och samverkan ..........................................	175
	3

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

22 kap. Vissa särskilda utbildningsformer .................................		179
23 kap. Annan pedagogisk verksamhet......................................		189
24 kap.Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell
	uppföljning och utvärdering ..........................................	195
25 kap. Skolväsendets överklagandenämnd ...............................		203
26 kap. Överklagande..................................................................		205
27 kap. Åtgärder mot kränkande behandling ............................		213
28 kap. Övriga bestämmelser......................................................		219
Motivtext
1	Inledande bestämmelser ........................................	229
1.1	Kunskap, valfrihet och trygghet........................................	229
1.2	Utgångspunkter för en ny skollag ....................................	234
	1.2.1 En tydlig och modern skollag ................................	234
1.3	Den nya skollagens uppbyggnad.......................................	238
	1.3.1 Utbildning för vuxna ingår i den nya skollagen....	239

1.4Ett enhetligt och gemensamt skolväsende för alla

skolformer och huvudmän.................................................		240
1.4.1 Skolformer och annan utbildning i skollagen .......		240
1.5 Övergripande mål...............................................................		243
1.5.1	Syftet med utbildningen inom skolväsendet.........	243
1.5.2	Utbildningens utformning .....................................	249

1.6Förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell

	inriktning ............................................................................		251
1.7	Lika tillgång till utbildning och likvärdig utbildning .......		254
1.8	Definitioner av centrala begrepp i utbildningen...............		256
	1.8.1	Elev ..........................................................................	257
	1.8.2	Enskild.....................................................................	258
	1.8.3	Fristående skola ......................................................	258
	1.8.4 Fristående förskola respektive fritidshem.............		259
	1.8.5	Skolenhet och förskoleenhet..................................	260
	1.8.6	Undervisning...........................................................	260
	1.8.7	Utbildning...............................................................	263
1.9	Särskild hänsyn till barnets bästa ......................................		264
4

Ds 2009:25 Innehållsförteckning

1.10	Läroplan..............................................................................	266
2	Huvudmän och ansvarsfördelning ...........................	271
2.1	Skolhuvudmän och ansvaret för utbildningen .................	271
	2.1.1 Regleringen av den kommunala skolplanen

		avskaffas ..................................................................				273
2.2	Reglering av utbildning med enskild huvudman..............					275
	2.2.1 Skolor med enskild huvudman...............................					275
	2.2.2 Godkännande		av	huvudmän	för fristående
		skolor.......................................................................				278
	2.2.3	Verksamhetens omfattning....................................				279
	2.2.4	Förskolor och vissa fritidshem med enskild
		huvudman................................................................				281
2.3	Ansvarsfördelning inom utbildningen..............................					283
2.4	Ledningen av utbildningen................................................					289
	2.4.1	Ledningen av		skolan, förskolan		och
		fritidshemmet..........................................................				289
	2.4.2	Rektorns och	förskolechefens		ledningsansvar
		för den pedagogiska verksamheten........................				294
	2.4.3 Rektor vid fristående skolor och förskolechef
		vid fristående förskolor ..........................................				296
2.5	Behörighetsregler för rektorer och förskolechefer..........					298
2.6	Ansvaret för undervisningen.............................................					304
2.7	Elevhälsan ...........................................................................					305
2.8	Studie- och yrkesvägledning..............................................					310
2.9	Registerkontroll .................................................................					312
2.10	Fortbildning m.m...............................................................					313
2.11	Lokaler, utrustning och skolbibliotek ..............................					316
3	Barnens och elevernas utveckling mot målen ...........					319
3.1	Barns och elevers utveckling mot målen ..........................					319
3.2	Särskilt stöd........................................................................					320

3.3Åtgärdsprogrammet är det centrala dokumentet i

processen ............................................................................	324
3.3.1 Allmänna utgångspunkter......................................	325
	5

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

	3.3.2 Överklagande av beslut om åtgärdsprogram							.........329
	3.3.3 Särskild			undervisningsgrupp och		anpassad
		studiegång................................................................						332
3.4	Information om elevens utveckling ..................................							335
	3.4.1	Utvecklingssamtal,			individuella
		utvecklingsplaner och skriftlig information					..........	335
	3.4.2 Allmänna bestämmelser om betyg.........................							338
	3.4.3 Undantag från betygsbestämmelserna för vissa
		fristående skolor .....................................................						340
3.5	Åtgärder för rättvisa och likvärdiga betyg........................							341
	3.5.1	Rektors		för	betygssättningen
		förtydligas................................................................						343
	3.5.2	Information			grunderna			för
		betygssättningen .....................................................						344
	3.5.3 Ändring			uppenbart oriktiga		betyg	och
		rättelse av skrivfel och liknande .............................						344
	3.5.4	Prövning						346
4	Kvalitet och inflytande ...........................................							349
4.1	Systematiskt kvalitetsarbete ..............................................							349
	4.1.1 Krav		på	dokumentation	men	kravet	på
		kvalitetsredovisning ................................avskaffas						352
	4.1.2	Kvalitetsarbete ......................på huvudmannanivå						353
	4.1.3	Kvalitetsarbete ...på förskole- och skolenhetsnivå 356
	4.1.4	Klagomålshantering ................................................						358
4.2	Inflytande för barn, ...............elever och vårdnadshavare							359
	4.2.1 Barnens och ...........................elevernas inflytande							359
	4.2.2	En	allmän	lagbestämmelse				om
		vårdnadshavarnas ..................................inflytande						363
	4.2.3	Ett systematiskt arbete med inflytandefrågor
		och minst ett forum för samråd vid varje
		förskole- ..........................................och skolenhet						365
4.3	Lokala styrelser...................................................................							371
5	Trygghet och studiero ............................................							373
5.1	Skolans arbetsmiljö ............................................................							374
6

Ds 2009:25 Innehållsförteckning

5.2	Allmänna befogenheter för rektor och lärare...................		377
5.3	Disciplinära åtgärder..........................................................		380
5.4	Avstängning........................................................................		383
6	Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning ...........		387
6.1	Skolplikt och rätt till utbildning .......................................		387
6.2	Skolpliktens upphörande...................................................		389
	6.2.1 Skolpliktens upphörande generellt och när
		målen uppnåtts dessförinnan .................................	389
	6.2.2 Skolpliktens upphörande ett år senare ..................		391
	6.2.3	Rätt att slutföra utbildningen i två	är när
		skolplikten upphört................................................	394
6.3	Deltagande i utbildning .....................................................		394
6.4	Ansvar för att skolplikten fullgörs....................................		398
7	Förskolan .............................................................		401
7.1	Förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas...................		401
7.2	Förskolans uppdrag och syfte ...........................................		402
7.3	Barngruppernas sammansättning och storlek ..................		403
7.4	Erbjudande av förskola ......................................................		405
7.5	Modersmål..........................................................................		410
7.6	Utvecklingssamtal i förskolan...........................................		412
7.7	Kommunens ansvar............................................................		414
	7.7.1	Hemkommunens ansvar.........................................	414
	7.7.2 Förskola i annan kommun .....................................		415
8	Förskoleklassen.....................................................		419

8.1Huvudprinciperna för förskoleklassen i dagens

	skollag ska ligga fast...........................................................	419
8.2	Förskoleklassens syfte.......................................................	420
8.3	Erbjudande om och omfattning av förskoleklass.............	422
8.4	Modersmål..........................................................................	423
8.5	Utvecklingssamtal i förskoleklassen.................................	425

8.6Mottagande och interkommunal ersättning i

förskoleklass med offentlig huvudman.............................

427

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

8.7Placering vid skolenhet i förskoleklass med offentlig

	huvudman ...........................................................................	429
8.8	Mottagande i förskoleklass med enskild huvudman........	431
9	Grundskolan .........................................................	433

9.1Huvudprinciperna för grundskolan i dagens skollag

ska ligga fast........................................................................	433
9.2 Grundskolans syfte ............................................................	433

9.3Utbildningens omfattning och innehåll – ämnen och

	timplan ................................................................................	435
	9.3.1 Möjlighet att göra avvikelser från timplanen
	m.m. .........................................................................	439
9.4	Profilklasser samt tester och prov vid antagning .............	440
9.5	Avgifter, lärverktyg m.m. ..................................................	443

9.6Bestämmelser om utvecklingssamtal, individuella

utvecklingsplaner och betyg i grundskolan ......................

446

9.7Mottagande och placering vid skolenhet med

	offentlig huvudman............................................................	446
9.8	Skolskjuts............................................................................	449
9.9	Fristående grundskolor......................................................	451
10	Grundsärskolan .....................................................	455
10.1	Huvudprinciperna för den obligatoriska särskolan i
	dagens skollag ska ligga fast...............................................	455
10.2	Särskolans syfte ..................................................................	456
10.3	Namnändring......................................................................	456
10.4	Personkretsen.....................................................................	457
10.5	Utredning inför mottagande i särskolan...........................	458
10.6	Rätt för vårdnadshavare att välja skolform.......................	460
10.7	Utbildningens innehåll.......................................................	461
10.8	Skolgång i annan kommun än hemkommunen ................	463
10.9	Placering på skolenhet .......................................................	464
10.10Utbildningens omfattning och rätt att fullfölja
	utbildningen........................................................................	467
8

Ds 2009:25		Innehållsförteckning
11	Specialskolan .......................................................		469
11.1	Huvudprinciperna för specialskolan i dagens skollag
	ska ligga fast .......................................................................		469
11.2	Specialskolans syfte............................................................		470
11.3	Huvudman för utbildningen .............................................		471
11.4	Förskoleklass, fritidshem och fritidsverksamhet vid
	specialskolor.......................................................................		472
12	Sameskolan..........................................................		475
12.1	Huvudprinciperna för sameskolan i dagens skollag
	ska ligga fast .......................................................................		475
12.2	Sameskolans syfte ..............................................................		477
12.3	Huvudman för utbildningen .............................................		477
12.4	Förskola, förskoleklass och fritidshem vid sameskolor		..478
13	Fritidshemmet ......................................................		479
13.1	Huvudprinciperna för fritidshemmet i dagens skollag
	ska ligga fast .......................................................................		480
13.2	Fritidshemmet i eget kapitel..............................................		481
13.3	Fritidshemmets syfte .........................................................		482
13.4	Barngruppernas sammansättning och storlek ..................		484
13.5	Elever som ska erbjudas fritidshem ..................................		486
13.6	Huvudmannens respektive hemkommunens ansvar .......		488
14	Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan............		491
15	Utbildning på program i gymnasieskolan .................		493
16	Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan........		495
16.1	Inledning.............................................................................		495
16.2	Förändringar för gymnasiesärskolan ................................		495
16.3	Gymnasiesärskolans syfte och målgrupp .........................		497
16.4	Ansökan..............................................................................		498
16.5	Avgiftsfrihet .......................................................................		499
16.6	Mottagande och utredning ................................................		501
			9

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

16.7	Antagning m.m...................................................................			502
16.8	Individuella studieplaner och utvecklingssamtal i
	gymnasiesärskolan..............................................................			503
16.9	Information om elevs frånvaro..........................................			504
16.10Betyg och betygssättning...................................................				506
17	Utbildning på program i gymnasiesärskolan..............			507
17.1	Inledning.............................................................................			507
17.2	Huvudprinciperna	för	utbildning	på
	gymnasiesärskolans program ska ligga fast.......................			507
17.3	Beslut om vilket program en elev ska gå...........................			508
17.4	Gymnasiesärskolans nationella program ..........................			508
	17.4.1 Urval av nationella program		...................................	509
17.5	Specialutformade program.................................................			510
17.6	Ämnen och ämnesområden...............................................			510
17.7	Möjlighet att läsa ämnen enligt gymnasieskolans
	kursplaner ...........................................................................			512
17.8	Individuella program..........................................................			513
	17.8.1 Alla huvudmän ges möjlighet att anordna
	individuella program ...............................................			513
	17.8.2 Syftet med individuella program............................			513
	17.8.3 Yrkes- och	verksamhetsträning		på det
	individuella programmet.........................................			514
17.9	Erbjudande om utbildning på specialutformade eller
	individuella program ..........................................................			515
17.10Rätt att tas emot i annan kommuns gymnasiesärskola....516

17.11Möjlighet för en kommun att efter önskemål från vårdnadshavare ta emot en elev från en annan

	kommun i sin gymnasiesärskola	........................................516
17.12Skolskjuts............................................................................		517
18	Kommunal vuxenutbildning ....................................	519
18.1	Inledning.............................................................................	519
18.2	Benämningen av skolformen .............................................	519
10

Ds 2009:25		Innehållsförteckning
18.3	Övergripande mål...............................................................		520
18.4	Samverkan mellan skolformer...........................................		521
18.5	Kommunernas skyldighet och syfte med utbildningen...		523
18.6	Kurser och gymnasiepoäng ...............................................		524
18.7	Individuella studieplaner ...................................................		525
18.8	Behörighet till utbildning på grundläggande nivå............		527
18.9	Ansökan om utbildning på grundläggande nivå...............		528
18.10Behörighet till utbildning på gymnasial nivå....................			529
18.11Utbildning på gymnasial nivå i annan kommun än
	hemkommunen ..................................................................		531
18.12Antagning...........................................................................			532
18.13Betyg och intyg ..................................................................			533
18.14Prövning .............................................................................			535
18.15Validering ...........................................................................			536
18.16Ansökningsavgifter............................................................			539
18.17Interkommunal ersättning på gymnasial nivå ..................			540
19	Särskild utbildning för vuxna..................................		541
19.1	Inledning.............................................................................		541
19.2	Namnändring .....................................................................		541
19.3	Målgruppen ........................................................................		542
19.4	Övergripande mål för särskild utbildning för vuxna .......		543
19.5	Samverkan mellan skolformer...........................................		544
19.6	Individuella studieplaner ...................................................		544
19.7	Kommunernas skyldighet..................................................		545
19.8	Behörighet till utbildning på gymnasial nivå....................		546
19.9	Antagning...........................................................................		547
19.10Betyg och intyg ..................................................................			548
19.11Validering ...........................................................................			549
20	Utbildning i svenska för invandrare .........................		551
20.1	Inledning.............................................................................		551
20.2	Namnändring .....................................................................		552
			11

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

20.3	Övergripande mål...............................................................				552
20.4	Individuella studieplaner....................................................				553
20.5	Kommuners skyldighet att tillhandahålla utbildning.......				554
20.6	Betyg och intyg ..................................................................				556
20.7	Validering och prövning ....................................................				558
20.8	Disciplinära åtgärder ..........................................................				558
21	Entreprenad och samverkan....................................				561
21.1	Inledning.............................................................................				561
21.2	Uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen ......				564
21.3	Entreprenader i gymnasieskolan .......................................				566
21.4	Entreprenader inom	vuxenutbildning		tillhörande
	offentliga skolväsendet ......................................................				566
21.5	Entreprenadmöjligheter för enskilda huvudmän .............				567
21.6	Dispens ...............................................................................				567
21.7	Bestämmelser för utbildning på entreprenad ...................				568
	21.7.1 Myndighetsutövning...............................................				568
	21.7.2 Krav på lärares utbildning och kompetens............				569
21.8	Ansvar för medicinska insatser..........................................				572
21.9	Avtal mellan stat och kommun .........................................				573
22	Särskilda utbildningsformer....................................				575
22.1	Inledning.............................................................................				575
22.2	Internationella skolor.........................................................				576
22.3	Utbildning vid särskilda ungdomshem.............................				579
22.4	Utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt ..................				580
22.5	Särskild undervisning m.m. ...............................................				581
22.6	Annat sätt för att fullgöra skolplikten..............................				584
22.7	Gemensamma bestämmelser om bemyndigande .............				586
23	Annan pedagogisk verksamhet ................................				589
23.1	Huvudprinciperna	för	vissa	pedagogiska
	verksamheter i dagens skollag ska ligga fast.....................				589
23.2	Pedagogisk omsorg ............................................................				590
12

Ds 2009:25					Innehållsförteckning
23.3	Öppen förskola	..................................................................				593
23.4	Öppen fritidsverksamhet...................................................					595
23.5	Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte
	erbjuds ................................................................................					597
23.6	Gemensamma bestämmelser för annan pedagogisk
	verksamhet..........................................................................					600
	23.6.1 Övergripande ...............................utgångspunkter					600
	23.6.2 Kvalitet i ..........................................verksamheten					602
	23.6.3 Avgifter och .................................................bidrag					604
24	Tillsyn m.m. .........................................................					609
24.1	Inledning.............................................................................					609
24.2	Ansvaret för nationell ........uppföljning och utvärdering					610
24.3	Definition av tillsyn ...........................................................					611
	24.3.1 Dagens reglering ................av ansvaret för tillsyn					613
	24.3.2 Ansvaret ..........för tillsyn ska regleras i skollagen					614
24.4	Tillsynsbesök......................................................................					618
24.5	Statlig kvalitetsgranskning.................................................					620
24.6	Sanktioner m.m..................................................................					623
	24.6.1 Förebyggande ...........................................åtgärder					626
	24.6.2 Underlåtelse ..........................................att ingripa					627
	24.6.3 Anmärkning ............................................................					627
	24.6.4 Föreläggande...........................................................					628
	24.6.5 Föreläggande ..............................................vid vite					629
	24.6.6 Vissa bemyndiganden.............................................					631
	24.6.7 Tillfälligt .................................verksamhetsförbud					634
	24.6.8 Särskilda	sanktioner	mot	kommuner	och
	landsting .......................................som huvudmän					635
	24.6.9 Särskilda	sanktioner	mot	huvudmän	som
	godkänts ..................................................av staten					637
	24.6.10 Sanktioner mot		verksamhet som		en
	kommun ...................................................godkänt					639
24.7	Överklagande .....................................................................					640
25	Skolväsendets överklagandenämnd .........................					641
						13

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

25.1	Inledning.............................................................................	641
25.2	Nämndens sammansättning m.m......................................	643
25.3	Bestämmelser om muntlig förhandling ............................	644
26	Överklagande ........................................................	649
26.1	Bestämmelsernas struktur och innehåll ............................	649
26.2	Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol................	654
	26.2.1 Beslut av Statens skolinspektion eller Statens
	skolverk ...................................................................	654
	26.2.2 Beslut av en kommun, ett landsting eller en
	enskild huvudman...................................................	660
	26.2.3 Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten
	eller Sameskolstyrelsen...........................................	668
	26.2.4 Beslut av rektor .......................................................	670
26.3	Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd....	673
	26.3.1 Beslut av en kommun, ett landsting eller en
	enskild huvudman...................................................	673
	26.3.2 Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten
	eller Sameskolstyrelsen...........................................	684
	26.3.3 Beslut av rektor .......................................................	686
26.4	Överklagande hos Statens skolverk ..................................	690
26.5	Övriga bestämmelser om överklagande............................	690
26.6	Överklagandeförbud ..........................................................	692
27	Åtgärder mot kränkande behandling ........................	695
27.1	Förbud mot diskriminering och annan kränkande
	behandling av barn och elever ...........................................	695
27.2	Anmälningsplikt för personal m.m. ..................................	697
28	Övriga bestämmelser .............................................	699
28.1	Inledning.............................................................................	699
28.2	Bosättning m.m. .................................................................	701
28.3	Vissa definitioner ...............................................................	709

Ds 2009:25		Innehållsförteckning
28.4	Kommunens uppföljningsansvar för ungdomar under
	20 år.....................................................................................	711
28.5	Bestämmelser om handläggning........................................	715
28.6 Talerätt för den som fyllt 16 år .........................................		717
28.7 Anmälan till socialnämnden m.m......................................		719
28.8	Tystnadsplikt......................................................................	720
28.9	Riksinternatskolor .............................................................	722
28.10International Baccalaureate (IB).......................................		724
28.11Överlämnande av betygshandlingar..................................		725
28.12Övriga bemyndiganden .....................................................		732
29	Ekonomiska konsekvenser......................................	735
Författningskommentar
1 kap. Inledande bestämmelser...................................................		747
2 kap. Huvudmän och ansvarsfördelning m.m..........................		763
3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen.........................		785
4 kap. Kvalitet och inflytande.....................................................		797
5 kap. Trygghet och studiero......................................................		811
6 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning ...............		827
7 kap. Förskolan..........................................................................		847
8 kap. Förskoleklassen ................................................................		861
9 kap. Grundskolan.....................................................................		875
10 kap. Grundsärskolan ..............................................................		905
11 kap. Specialskolan...................................................................		927
12 kap. Sameskolan .....................................................................		939
13 kap. Fritidshemmet ................................................................		946
14 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan m.m.		.....957
15 kap. Utbildning på program i gymnasieskolan.....................		959
16 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan ..........		961
17 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan................		973
18 kap. Kommunal vuxenutbildning..........................................		991
19 kap. Särskild utbildning för vuxna ......................................		1015
20 kap. Utbildning i svenska för invandrare............................		1033
		15

Innehållsförteckning

Ds 2009:25

21 kap. Entreprenad och samverkan ........................................	1047
22 kap. Särskilda utbildningsformer.........................................	1055
23 kap. Annan pedagogisk verksamhet....................................	1071
24 kap. Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell
uppföljning och utvärdering............................................	1083
25 kap. Skolväsendets överklagandenämnd .............................	1111
26 kap. Överklagande................................................................	1115
27 kap. Åtgärder mot kränkande behandling ..........................	1137
28 kap. Övriga bestämmelser....................................................	1145
Bilaga – Konsekvensutredning......................................	1165
Konsekvensutredning avseende förslag till ny skollag –
fristående skolor........................................................................	1165

Till statsrådet Jan Björklund

Den 7 november 2006 förordnade statsrådet Jan Björklund en arbetsgrupp, Skollagsberedningen (U 2006:E) med uppgift att ta fram förslag till en ny skollag (U2006/7887/SAM). Arbets- gruppens sammansättning har sedan dess förändrats vid ett fler- tal tillfällen. Vid tiden för uppdragets slutförande består arbets- gruppen av Mikael Hellstadius, kansliråd vid skolenheten, projektledare, Per Eriksson, rättssakkunnig vid rättssekretariatet, Charlotte Löthman, departementssekreterare vid skolenheten, Mattias Sjöstrand, departementssekreterare vid skolenheten, Merja Strömberg, kansliråd vid skolenheten samt Viktoria Thörnqvist, rättssakkunnig vid rättssekretariatet.

Arbetsgruppen får härmed redovisa sitt uppdrag.

Stockholm den 15 juni 2009

Sammanfattning

I denna departementspromemoria redovisas ett förslag till en ny skollag för skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna som anordnas av det allmänna eller av enskilda. Förslaget har tagits fram av en arbetsgrupp, Skollagsberedningen, på uppdrag av statsrådet Jan Björklund.

Utgångspunkten för förslaget till en ny skollag är att presen- tera en tydlig och enkel struktur, som i så stor utsträckning som möjligt är gemensam för alla skol- och verksamhetsformer och alla huvudmän. Förskolan blir en egen skolform och de fristå- ende skolorna och förskolorna blir en del av skolväsendet.

I skollagens inledande kapitel finns övergripande mål för barn- och ungdomsutbildningen och bestämmelser om lika tillgång till utbildning och alla elevers rätt till likvärdig utbildning. De över- gripande målen för vuxenutbildningen finns i respektive skol- formskapitel. I kapitlet definieras också vissa centrala begrepp såsom elev, enskild, fristående skola och förskola, skolenhet, undervisning och utbildning. Här läggs vidare den övergripande värdegrunden för skolväsendet fast. Utbildningen vid en skolen- het med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell, medan en fristående förskola eller skola kan ha en konfessionell inrikt- ning, där deltagande i de konfessionella inslagen ska vara fri- villigt. Läroplanerna ska gälla för alla förskolor och skolor, oav- sett huvudman. Genom en tydlig koppling till Barnkonventionen klargörs också att barnets bästa ska vara utgångspunkt i all ut- bildning. I motivtexten redogörs för den utveckling på förskole- och skolområdet som lett fram till behovet av en ny skollag.

Sammanfattning

Ds 2009:25

I lagens andra kapitel som behandlar huvudmän och ansvars- fördelning fastläggs och förtydligas ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna. Regler finns om godkännande av fristå- ende skolor, förskolor, förskoleklasser och fritidshem. Rektors pedagogiska ledningsansvar förstärks. Förskolan ska ledas av en förskolechef. Bestämmelserna som reglerar lärares behörighet m.m. är överflyttade i oförändrat skick från 1985 års skollag i avvaktan på beredningen av förslagen i Lärarutredningens slut- betänkande Legitimation och skärpta behörighetsregler (SOU 2008:52).

En samlad elevhälsa införs med förebyggande och hälso- främjande syfte. För elevhälsans medicinska, psykosociala, psykologiska och specialpedagogiska insatser ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Det ska också finnas tillgång till sådan kompetens att vuxnas och elevers behov av vägledning och information inför framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Regleringen av kravet på tillgång till skolbibliotek förtydligas i skollagen.

I lagens tredje kapitel finns bestämmelser om elevernas ut- veckling mot målen. Alla elever ska ges den ledning och den stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga ut- veckling för att utifrån sina förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Regleringen av processen som leder till beslut om särskilt stöd och ett åtgärds- program blir tydligare. Ett beslut om att upprätta eller inte upp- rätta ett åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Bestämmelser om utvecklingssamtal, individuella utveck- lingsplaner och grundläggande bestämmelser om betyg flyttas från förordning till lag. Ett antal förslag ska förstärka möjlig- heten för eleverna att få rättvisa och likvärdiga betyg. Ett uppen- bart felaktigt betyg ska kunna rättas om det kan ske snabbt och enkelt.

Bestämmelserna om betygssteg och betygsbeteckningar har utformats i enlighet med riksdagens beslut om den nya betygs- skalan (prop. 2008/09:66. bet. 2008/09:UbU5, rskr.

Ds 2009:25

Sammanfattning

2008/09:169). De nya reglerna innebär att när betyg sätts ska betygsstegen A, B, C, D, E och F användas. Betygsstegen A-E betecknar godkända resultat och F betecknar icke godkänt resultat. Om underlag för bedömning av en elevs kunskaper saknas på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte ges. Detta ska markeras med ett horisontellt streck i betygskatalogen. Betyget F och streckmarkering när betyg inte kan sättas ska dock inte användas i skolformer för elever som har en utvecklingsstörning.

Regler för kvalitetsarbete och inflytande samlas i ett gemen- samt fjärde kapitel i skollagen. Huvudmän, skolor och förskolor ska bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete. Kravet på kommunal skolplan och kvalitetsredovisning avskaffas. Vid varje skolenhet ska bedrivas ett systematiskt arbete med barnens, elevernas och vårdnadshavarnas inflytande. Rektor och förskolechef ansvarar för att det finns ett eller flera forum för samråd. Bestämmelser införs också om att en kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för.

I kapitlet om trygghet och studiero finns bestämmelser om skolans arbetsmiljö och disciplinära åtgärder m.m. Rektor och lärare får möjlighet att vidta tillfälliga åtgärder för att värna alla elevers trygghet och studiero. En elev i grundskolan ska kunna avstängas från undervisningen under kortare tid. Föremål som används för att störa undervisningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i skolan får omhändertas.

Bestämmelser om skolplikt samlas i ett kapitel. Om en elev uppnått målen innan skolplikten upphör, upphör skolplikten tidigare. För den elev som inte gått ut högsta årskursen, när skolplikten upphör, förlängs skolplikten ett år. Reglerna om befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen utformas väsentligt mer restriktivt än idag. För att betona att befrielse bara ska komma i fråga i särpräglade undantagsfall ska befrielse bara kunna medges när det finns synnerliga skäl. Regler om informa- tion vid frånvaro införs. Om en elev utan giltigt skäl uteblir från utbildningen bör rektor samma dag se till att vårdnadshavaren underrättas.

Sammanfattning

Ds 2009:25

Offentliga och fristående förskolor regleras i ett gemensamt kapitel. Kommunen beslutar om godkännande av fristående för- skola och ansvarar för tillsynen. Reglerna för förskoleklassen kvarstår men de organisatoriska bestämmelserna för förskole- klassen samordnas i större utsträckning med de bestämmelser som gäller för grundskolan. Bestämmelser om modersmålsstöd i förskolan och förskoleklassen förs in i lag. Statens skolinspek- tion ska i fortsättningen godkänna alla förskoleklasser med enskild huvudman.

Grundskolan regleras i det nionde kapitlet. Timplanen och kursplanerna ska gälla både offentliga och fristående grund- skolor. Det införs ett bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter som innebär undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen samt avvikelser från bestämmelserna för kursplaner för fristående grundskolor med särskild pedagogisk inriktning. Ett bemyndigande införs om att utfärda föreskrifter om att antagningsprov ska kunna användas för urval till utbildningar som kräver speciella färdigheter fr.o.m. årskurs 7 och i vissa undantagsfall fr.o.m. årskurs 4. Kommunen ska i undantagsfall oberoende av elevens och vårdnadshavarens inställning kunna flytta en elev till en annan skola om det är nödvändigt för övriga elevers trygghet och studiero. Reglerna om skolskjuts är i allt väsentligt oförändrade men kommunen får skyldighet att erbjuda skolskjuts i vissa ytterligare fall om det kan ske utan ekonomiska eller organisatoriska konsekvenser för kommunen. De övergripande bestämmelserna om modersmålsundervisning flyttas från förordning till lag för grundskolan och övriga obligatoriska skolformer.

Särskolan delas upp i två skolformer, grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Träningsskolan finns kvar som inriktning inom grundsärskolan. Elever med autism eller autismliknande tillstånd tillhör personkretsen endast om de också har en ut- vecklingsstörning eller om de har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, för- anledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. För att betona vikten av en noggrann utredning inför beslut om mottagande i

Ds 2009:25

Sammanfattning

särskolan införs en bestämmelse som slår fast att utredning inför beslut om mottagande ska omfatta en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning.

Bestämmelserna för specialskolan och sameskolan överens- stämmer så långt möjligt med bestämmelserna för övriga skol- former.

Fritidshemmet är ett komplement till förskoleklass och den obligatoriska skolan och får ett eget kapitel i skollagen.

Bestämmelserna i skolformskapitlen för gymnasieskolan finns inte med i remissutskicket. Regeringen har nyligen i propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan

(prop. 2008/09:199) lämnat förslag om en reformerad gymnasieskola. Förslagen i nyss nämnda proposition kommer att arbetas in i förslaget till ny skollag i ett senare skede.

När det gäller gymnasiesärskolan införs bl.a. regler om ansökan, individuella studieplaner och utvecklingssamtal Vidare införs en skyldighet att närvara i undervisningen samt en rätt för elever som har särskilda skäl med hänsyn till sina personliga för- hållanden att få mottas i annan kommuns gymnasiesärskola.

De tre skolformerna inom vuxenutbildningen regleras i kapitel 18-20. Särvux byter namn till särskild utbildning för vuxna. Samma regler för personkretsen gäller som för grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Svenskundervisning för invandrare byter namn till utbildning i svenska för invandrare. Förkortningarna komvux, särvux och sfi utmönstras ur skollagen. För varje elev i kommunal vuxenutbildning liksom i särskild utbildning för vuxna och i utbildning i svenska för invandrare ska det finnas en individuell studieplan. I övrigt innehåller kapitlen som rör vuxenutbildningen få materiella förändringar, bl.a. i avvaktan på att regleringen av den nya gymnasieskolan ska arbetas in i förslaget till ny skollag.

Dagens regler om entreprenad och samverkan ska förtydligas och sammanföras i ett kapitel i skollagen.

I avsnittet Vissa särskilda utbildningsformer regleras inter- nationella skolor, utbildning vid särskilda ungdomshem, särskild undervisning, bl.a. på sjukhus, samt annat sätt att fullgöra skol-

Sammanfattning

Ds 2009:25

plikten. Villkoren för ett medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt ska skärpas genom att det ska krävas synnerliga skäl. Regleringen av pedagogisk omsorg i form av familjedaghem, flerfamiljslösningar etc., öppen förskola, öppen fritidsverk- samhet samt omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds bildar ett eget kapitel i skollagen under beteckningen annan pedagogisk verksamhet. Hemkommunen ska sträva efter att tillhandahålla omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, om föräldrarna inte själva kan ordna omsorgen.

Ansvaret för statlig utvärdering och kvalitetsgranskning regleras i skollagen. Statens skolinspektions ansvar för tillsyn fastställs. Möjligheter för staten att använda sanktioner både mot enskilda och offentliga huvudmän, t.ex. i form av vite, införs. Bestämmelser om Skolväsendets överklagandenämnd samlas i ett kapitel i skollagen, liksom bestämmelser om överklagande. Vissa beslutsformer som i dag endast kan vara föremål för s.k. laglighetsprövning ska kunna överklagas genom s.k. förvalt- ningsbesvär, bl.a. överklagande av beslut i fråga om skolskjuts, åtgärdsprogram samt en kommuns beslut i fråga om ekonomiskt stöd till inackordering.

I ett avslutande kapitel i skollagen samlas vissa övriga be- stämmelser, bl.a. om bosättningsbegreppet, vilket påverkar rätten till utbildning för vissa grupper av barn och ungdomar som inte är bosatta i Sverige. Förutom t.ex. regler om tystnadsplikt och talerätt finns här också en ny bestämmelse om skyldigheten för fristående skolor att överlämna betygshandlingar till elevens hemkommun.

Härutöver remitteras ett kapitel om förslagens ekonomiska konsekvenser.

Skollagsberedningen avser återkomma med förslag till ändringar i annan lagstiftning, förordningsreglering samt ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

1 kap. Inledande bestämmelser

Övergripande mål m.m.

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

1 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livs- lång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika be- hov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de ut- vecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodo- göra sig utbildningen. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och med- borgare.

Utformningen av utbildningen

2 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värde- ringar såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solida- ritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

3 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

4 § Undervisningen vid fristående skolor, förskolor och fri- tidshem ska vara icke-konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid en sådan skolenhet eller förskole- enhet får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

Lika tillgång till utbildning

5 § Alla ska, oberoende av geografiskt hemvist, samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktions- hinder, sexuell läggning eller ålder

Likvärdig utbildning

6 § Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet varhelst i landet den an- ordnas.

Definitioner

7 § I denna lag avses med

–elev: den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag för barn i förskolan,

–enskild: bolag, samt förening, stiftelse, registrerat tros- samfund eller enskild individ,

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

–fristående skola: skolenhet vid vilken enskild bedriver ut- bildning inom skolväsendet i form av grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola eller sådan förskoleklass och sådant fritidshem som avses i 2 kap. 6 § första stycket,

–fristående förskola: förskoleenhet vid vilken enskild be- driver utbildning i form av förskola,

–fristående fritidshem: sådana fritidshem som drivs av en- skild och som avses i 2 kap. 6 § andra stycket,

–förskoleenhet: av huvudman för förskola organiserad enhet omfattande verksamhet i en förskolebyggnad eller flera för- skolebyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon förskolebyggnad,

–skolenhet: av huvudman för annan skolform än förskola organiserad enhet omfattande verksamhet i en skolbyggnad eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad,

–undervisning: sådana målstyrda processer som under led- ning av lärare syftar till utveckling och lärande genom in- hämtande och utvecklande av kunskaper och värden, samt

–utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.

Särskild hänsyn till barnets bästa

8 § I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn under 18 år ska barnets bästa vara utgångspunkt.

Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

Läroplan

9 § För varje skolform och för fritidshemmet gäller en läroplan som utgår från bestämmelserna i denna lag. Läroplanen ska ange utbildningens värdegrund och uppdrag. Den ska också ange mål och riktlinjer för utbildningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om läroplan. Föreskrifterna får innebära att det för en viss skolform eller för fritidshemmet inte ska finnas en läroplan. I sådana fall ska regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer på annat sätt föreskriva om ut- bildningens värdegrund och uppdrag samt om mål och riktlinjer för utbildningen.

Lagens innehåll

Skolväsendet

10 § Denna lag innehåller bestämmelser om skolväsendet. Ut- bildningen inom skolväsendet anordnas av det allmänna och av enskilda enligt vad som följer av 2 kap. 2–6 §§.

Skolväsendet omfattar skolformerna

–förskola,

–förskoleklass,

–grundskola,

–grundsärskola,

–specialskola,

–sameskola,

–gymnasieskola,

–gymnasiesärskola,

–kommunal vuxenutbildning,

–särskild utbildning för vuxna, och

–utbildning i svenska för invandrare.

I skolväsendet ingår också fritidshem som kompletterar ut- bildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan,

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

specialskolan, sameskolan och i vissa särskilda utbildnings- former.

Vissa särskilda utbildningsformer samt annan pedagogisk verksamhet

11 § I lagen finns även bestämmelser om vissa särskilda utbild- ningsformer samt annan pedagogisk verksamhet som bedrivs i stället för utbildning inom skolväsendet. För sådan verksamhet gäller gemensamma bestämmelser i denna lag endast om det framgår särskilt.

Lagens disposition

12 § Lagen är uppdelad i 28 kapitel som innehåller

–inledande bestämmelser (1 kap.) och bestämmelser om

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–elevernas utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–skolplikt och motsvarande rätt till utbildning (6 kap.),

–förskolan (7 kap.),

–förskoleklassen (8 kap.),

–grundskolan (9 kap.),

–grundsärskolan (10 kap.),

–specialskolan (11 kap.),

–sameskolan (12 kap.),

–fritidshemmet (13 kap.),

–gymnasieskolan (14 och 15 kap.),

–gymnasiesärskolan (16 och 17 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (18 kap.),

–särskild utbildning för vuxna (19 kap.),

–utbildning i svenska för invandrare (20 kap.),

–entreprenad och samverkan (21 kap.),

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

–vissa särskilda utbildningsformer (22 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (23 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppfölj- ning och utvärdering (24 kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd (25 kap.),

–överklagande (26 kap.), och

–åtgärder mot kränkande behandling (27 kap.), samt

–övriga bestämmelser (28 kap.).

2 kap. Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–vilka som är och får vara huvudmän inom skolväsendet,

–huvudmannens ansvar för utbildningen,

–ledningen av utbildningen och ansvaret för undervisningen och den pedagogiska verksamheten,

–lärare,

–elevhälsa,

–studie- och yrkesvägledning,

–registerkontroll inom skolväsendet,

–personalens kompetensutveckling, och

–lokaler och utrustning samt tillgång till skolbibliotek.

Skolhuvudmän

Kommuner

2 § Kommuner är huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, ut- bildning i svenska för invandrare och fritidshem.

I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag. Om kommunens uppgifter fullgörs av flera nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, till de övriga lämna upp- gifter som behövs för att administrera fördelningen av platser i förskola och i sådan verksamhet som avses i 23 kap.

För en sådan nämnd som avses i andra stycket gäller det som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). I 4 kap. 15–17 §§ finns bestämmelser om lokala styrelser inom den del av skolväsendet som en kommun är huvudman för.

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Ds 2009:25

Landsting

3 § Ett landsting får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning och särskild ut- bildning för vuxna i den utsträckning som anges i denna lag.

I ett landsting som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra landstingets uppgifter enligt denna lag.

Staten

4 § Staten är huvudman för specialskolan och sameskolan samt förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller sameskola.

För fullgörande av statens uppgifter som huvudman för specialskolan ska en särskild myndighet finnas. För fullgörande av statens uppgifter som huvudman för sameskola ska en särskild myndighet finnas.

Enskilda

5 § Enskilda får godkännas som huvudmän för förskola, för- skoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasie- särskola och fritidshem.

Godkännande ska lämnas om huvudmannen har förutsätt- ningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen och utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna. Om godkännandet avser grundskola, grundsärskola eller förskoleklass som anordnas vid skolenhet med grundskola eller grundsärskola krävs därut-

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

över för att godkännande ska lämnas att elevantalet uppgår till minst 20 elever, om det inte finns särskilda skäl för ett mindre elevantal.

Ett godkännande ska avse viss utbildning vid en viss skolen- het.

6 § Den myndighet som regeringen bestämmer prövar ärenden om godkännande enligt 5 § av enskilda huvudmän för

–förskoleklass,

–grundskola,

–grundsärskola,

–gymnasieskola,

–gymnasiesärskola, eller

–fritidshem som anordnas vid en skolenhet med förskole- klass, grundskola, eller grundsärskola.

Övriga ärenden om godkännande av enskild huvudman enligt 5 § prövas av den kommun där utbildningen ska bedrivas.

Huvudmannens ansvar för utbildningen

7 § Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbild- ningen som kan finnas i andra författningar.

Ledningen av utbildningen och ansvaret för undervisningen

Rektor och förskolechef

8 § Verksamheten vid en skolenhet ska ledas av en rektor. Verksamheten vid en förskoleenhet ska ledas av en förskolechef. Rektorn och förskolechefen ska benämnas på detta sätt. Dessa benämningar ska förbehållas den som har en anställning som rektor eller förskolechef.

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Ds 2009:25

Rektorn och förskolechefen ska leda och samordna det peda- gogiska arbetet inom sitt verksamhetsområde. Det åligger dessa att särskilt verka för att utbildningen utvecklas.

9 § Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation samt fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författ- ningar.

Förskolechefen och rektorn får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare vid förskole- eller skolenheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter och besluta i frågor som avses i första stycket. Beslutanderätt enligt särskilda föreskrifter får dock överlåtas till någon annan endast om annat inte anges särskilt i dessa föreskrifter.

Behörighetskrav för rektor

10 § Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

Behörighetskrav för förskolechef

11 § Som förskolechef får bara den anställas som genom ut- bildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

Lärare

12 § Huvudmännen är skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. I för- skolan ska det finnas personal med sådan utbildning och er- farenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Undantag från första stycket får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna och barnen.

Varje kommun och landsting ska vidare sträva efter att för undervisning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå anställa lärare som har forskarutbildning.

Anställningsform m.m.

13 § Behörig att anställas som lärare, förskollärare eller fritids- pedagog i skolväsendet utan tidsbegränsning är

1.den som har svensk lärarexamen, respektive barn- och ungdomspedagogisk examen som regeringen med stöd av 1 kap. 10 a § högskolelagen (1992:1434) har meddelat föreskrifter om, eller motsvarande äldre utbildning, med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser, eller

2.den som av Högskoleverket har fått ett behörighetsbevis enligt vad som föreskrivs i 15 §.

Den som inte är behörig får ändå anställas utan tidsbegräns- ning, om det saknas behöriga sökande och det finns särskilda skäl, samt den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att den sökande är lämpad att sköta undervisningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket för an- ställning vid fristående skolor med särskild pedagogisk inrikt- ning.

14 § Den som inte uppfyller kraven enligt 13 § får anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog för högst ett år i sänder.

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Ds 2009:25

Behörighetsbevis

15 § Den som har en utländsk lärarutbildning ska få ett be- hörighetsbevis, om den utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar sådan utbildning som avses i 13 § första stycket 1.

Den som har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska kan få ett behörighetsbevis endast om han eller hon har de kunskaper i svenska som behövs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om villkoren för ett sådant be- hörighetsbevis som avses i 13 § första stycket 2.

Elevhälsa

Elevhälsans omfattning

16 § eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälso- främjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas.

För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.

17 § En huvudman för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare får för sina elever anordna sådan elevhälsa som avses i 16 §.

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Hälsobesök

18 § Huvudmannen ska erbjuda varje elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan minst tre hälso- besök som innefattar allmänna hälsokontroller. Hälsobesöken ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Eleven ska dessutom mellan hälsobesöken erbjudas kontroll av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.

Det första hälsobesöket får ske under utbildningen i för- skoleklassen i stället för under utbildningen i en sådan skolform som avses i första stycket.

Varje elev i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska er- bjudas minst ett hälsobesök som innefattar en allmän hälso- kontroll.

Enklare sjukvårdsinsatser

19 § Elever som avses i 18 § får vid behov anlita elevhälsan för enkla sjukvårdsinsatser.

Studie- och yrkesvägledning

Tillgång

20 § Elever i samtliga skolformer utom förskolan och för- skoleklassen ska ha tillgång till sådan kompetens att deras behov av vägledning och information inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning och infor- mation.

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Ds 2009:25

Behörighet

21 § För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller kravet enligt första stycket får an- ställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.

Registerkontroll av personal inom skolväsendet

Kontroll vid anställning eller motsvarande inom skolväsendet

22 § Den som erbjuds en anställning inom förskolan, förskole- klassen, fritidshemmet, grundskolan, grundsärskolan, special- skolan och sameskolan samt inom annan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap. ska till den som erbjuder anställningen lämna ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i ett sådant ut- drag. Den som inte har lämnat registerutdrag får inte anställas.

Registerutdrag som avses i första stycket ska lämnas även av den som

1.erbjuds eller tilldelas arbete inom sådan verksamhet som avses i första stycket under omständigheter liknande dem som förekommer i ett anställningsförhållande inom verksamheten, om det sker genom uppdrag, anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksamheten eller anställning inom annan kommunal verksamhet,

2.under utbildning till en lärarexamen enligt högskolelagen (1992:1434) eller yrkesutbildning inom kommunal vuxenutbild- ning tilldelas plats för verksamhetsförlagd del av utbildningen inom sådan verksamhet som avses i första stycket, eller

3.genom deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program tilldelas plats för arbetspraktik eller annan programinsats inom sådan verksamhet som avses i första stycket.

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Registerutdraget ska i fall som avses i andra stycket lämnas till den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon på ett sådant sätt som avses där. Den som inte har lämnat ett sådant registerutdrag får inte anlitas eller tas emot i verksam- heten.

Undantag från skyldigheten att lämna registerutdrag

23 § Den som inom ett år erbjuds en förnyad anställning hos samma arbetsgivare eller en förnyad möjlighet att på ett sådant sätt som avses i 22 § andra stycket delta i verksamheten får an- ställas, anlitas eller tas emot utan att han eller hon lämnat ett registerutdrag.

Återlämnande av registerutdrag m.m.

24 § På begäran av den som lämnat ett registerutdrag ska det återlämnas i original.

25 § Bestämmelser om tillsyn och återkallelse av tillstånd eller godkännande finns i 24 kap.

Fortbildning m.m.

26 § Huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till fortbildning.

Huvudmannen ska se till att lärare och annan personal vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de före- skrifter som gäller för skolväsendet.

Huvudmän och ansvarsfördelning, m.m.

Ds 2009:25

Lokaler och utrustning samt tillgång till skolbibliotek

27 § För utbildningen ska det finnas de lokaler och den utrust- ning som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.

Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska vidare ha till- gång till skolbibliotek.

3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–barnens och elevernas lärande och personliga utveckling,

–allmänt om information om barnets och elevens utveck-

ling,

–särskilt stöd med anpassad studiegång och särskild under- visningsgrupp eller enskild undervisning,

–allmänt om betyg och betygssättning, och

–prövning för betyg.

Tillämpningsområde

2 § Om inte något annat anges särskilt gäller bestämmelserna i detta kapitel samtliga skolformer och fritidshemmet.

Bestämmelserna om särskilt stöd i 5–12 §§ gäller inte i för- skolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Inledande bestämmelser

Barnens och elevernas lärande och personliga utveckling

3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

Information om barnets och elevens utveckling

4 § Eleven och elevens vårdnadshavare samt vårdnadshavare för ett barn i förskolan ska fortlöpande informeras om elevens eller barnets utveckling. Närmare bestämmelser om sådan informa- tion finns i respektive skolformskapitel.

Särskilt stöd

Allmänt om särskilt stöd

5 § Om en utredning enligt 8 § visar att en elev behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd.

6 § Särskilt stöd får ges i stället för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer av denna lag eller annan författning.

Utformningen av det särskilda stödet i vissa skolformer

7 § För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Utredning

8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resul- tatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås , ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Åtgärdsprogram

9 § Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses samt hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.

Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 10 § eller i form av anpassad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.

Om en utredning enligt 8 § visar att eleven inte behöver sär- skilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit be- slutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.

Särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning

10 § Om det finns särskilda skäl får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller same- skolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan elevgrupp än den som eleven normalt hör till.

11 § Det finns ytterligare bestämmelser i vissa skolformer som innebär att elevens undervisning kan ske utanför den elevgrupp som eleven normalt hör till.

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

Anpassad studiegång

12 § Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, grund- särskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får ett beslut enligt 9 § innebära avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studie- gång).

Rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en utbildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen.

Allmänna bestämmelser om betyg

Skolformer där betyg ges

13 § I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, gymnasie- skolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska betyg sättas i den utsträckning och form som följer av denna lag eller annan författning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket för fri- stående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

Rektors ansvar

14 § Rektorn ska verka för att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar.

Information om grunderna för betygssättningen

15 § Eleverna ska informeras om på vilka grunder betygen sätts.

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

Beslut om betyg

16 § Betyg ska beslutas av den eller de lärare som ansvarar för undervisningen vid den tidpunkt betyg ska sättas. Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning och dessa inte kan enas, ska betyget beslutas av rektorn.

Information om skälen för betyget

17 § Den som har beslutat betyget ska på begäran upplysa eleven och elevens vårdnadshavare om skälen för betyget.

Utfärdande av betyg

18 § Betyg ska utfärdas skriftligt.

Rättelse av skrivfel och liknande förbiseende

19 § Ett betyg som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av ett skrivfel eller liknande förbiseende får rättas av rektorn. Innan rättelse görs ska rektorn ge eleven och elevens vårdnads- havare tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt. Vid rättelse ska ett nytt skriftligt betyg utfärdas och den oriktiga betygshandlingen om möjligt förstöras.

Ändring av uppenbart oriktiga betyg

20 § Finner den eller de som har meddelat ett beslut om betyg att beslutet är uppenbart oriktigt på grund av nya omständig- heter eller av någon annan anledning, ska denne eller dessa ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt. En sådan ändring får inte innebära att betyget sänks.

Ändring enligt första stycket ska göras av rektorn

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

1.om den som har meddelat det ursprungliga beslutet inte längre är anställd av huvudmannen eller är förhindrad på grund av något annat liknande skäl,

2.om det ursprungliga beslutet har fattats av flera personer och någon eller några av dem inte längre är anställda av huvud- mannen eller är förhindrade på grund av något annat liknande skäl, eller

3.om det ursprungliga beslutet har fattats av flera personer och dessa inte kan enas.

Prövning för betyg

21 § För den som vill genomgå prövning för betyg finns sär- skilda bestämmelser i denna lag.

Regeringen får utan hinder av bestämmelser i denna lag om avgiftsfrihet meddela föreskrifter om skyldighet för den som vill genomgå prövning för betyg att betala en avgift som tillfaller skolhuvudmannen.

4 kap. Kvalitet och inflytande

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–systematiskt kvalitetsarbete på huvudmannanivå och förskole- och skolenhetsnivå,

–åtgärder vid brister i verksamheten,

–rutiner för klagomål,

–inflytande och annat samråd med barnen, eleverna och vissa vårdnadshavare,

–elevernas arbete med frågor av gemensamt intresse, och

–planering och uppföljning av inflytandefrågor.

Systematiskt kvalitetsarbete

Nationell nivå

2 § I 24 kap. finns bestämmelser om tillsyn, statlig kvalitets- granskning och nationell uppföljning av skolväsendet och andra utbildningar.

Huvudmannanivå

3 § Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmanna- nivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och ut- veckla utbildningen.

Förskole- och skolenhetsnivå

4 § Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbild- ningen som anges i 3 § ska även genomföras vid varje förskole- och skolenhet på enhetsnivå.

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Planeringen och kvalitetsarbetet på förskole- och skolenhets- nivå ska genomföras under medverkan av lärare, övrig personal och elever. Barn i förskolan, deras vårdnadshavare samt elevernas vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i arbetet.

Förskolechefen och rektorn ansvarar för att kvalitetsarbete vid förskole- och skolenheten genomförs enligt första och andra stycket.

Inriktning på det systematiska kvalitetsarbetet

5 § Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.

Dokumentation

6 § Det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska dokumenteras.

Åtgärder

7 § Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvud- mannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

Rutiner för klagomål

8 § Huvudmannen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verksamheten. Information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Inflytande och samråd

Allmänt om barnens och elevernas inflytande

9 § Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.

Informationen och formerna för barnens och elevernas infly- tande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas.

I 6 kap. 17 och 18 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160) finns be- stämmelser om elevskyddsombud.

Elevernas arbete med frågor av gemensamt intresse

10 § Varje elevföreträdare samt övriga elever ska ges tillfälle att under skoltid behandla frågor av gemensamt intresse.

Ledighet och kompensation för elevföreträdare

11 § Av 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att en elev som har utsetts till elevskyddsombud ska få den ledighet från skolarbetet som behövs för uppdraget. Detsamma ska gälla en elev som har utsetts till elevrådsrepresentant eller som har annat uppdrag att företräda andra elever i frågor om utbild- ningen.

Elevskyddsombud, elevrådsrepresentant och andra elevföre- trädare ska erbjudas kompensation för den undervisning som de går miste om på grund av uppdraget.

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Allmänt om vårdnadshavares inflytande över utbildningen i vissa skolformer och i fritidshemmet

12 § Vårdnadshavare för barn i förskolan och för elever i för- skoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan och fritidshemmet ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen.

Forum för samråd med elever och vissa vårdnadshavare

13 § Vid varje förskole- och skolenhet ska det finnas ett eller flera forum för samråd med barnen, eleverna och de vårdnads- havare som avses i 12 §. Där ska sådana frågor behandlas som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen, eleverna eller vårdnadshavarna.

Inom ramen för ett eller flera sådana forum som avses i första stycket ska barnen, eleverna och vårdnadshavarna informeras om förslag till beslut i sådana frågor som ska behandlas där och ges tillfälle att lägga fram synpunkter innan beslut fattas.

Rektor och förskolechef ansvarar för att det finns forum för samråd enligt första stycket och för att informations- och sam- rådsskyldigheten i andra stycket fullgörs.

Planering och information

14 § Den närmare utformningen av inflytandet ska anges i samband med den planering av verksamheten som föreskrivs i 4 §.

Barnen, eleverna och vårdnadshavarna ska informeras om vad som gäller i fråga om inflytande och samråd. De ska vidare in- formeras om huvuddragen i de bestämmelser som reglerar ut- bildningen. Förskolechefen och rektorn ansvarar för att sådan information lämnas.

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Lokala styrelser

15 § En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för enligt bestämmelserna om självförvaltnings- organ i 7 kap. 18–22 §§ kommunallagen (1991:900) i den mån inte annat föreskrivs i denna lag.

16 § I en lokal styrelse för en förskoleenhet, eller en skolenhet med grundskola eller grundsärskola, ska som ledamöter ingå företrädare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och före- trädare för de anställda. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för in- vandrare ska som ledamöter ingå företrädare för eleverna och företrädare för de anställda. Företrädarna för eleverna eller elevernas vårdnadshavare får inte vara fler än övriga ledamöter.

17 § Rektorn eller förskolechefen får uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rektorn enligt 2 kap. 9 § får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare att besluta i. Rektorn eller förskolechefen får dock inte uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rör enskilda barn eller elever.

5 kap. Trygghet och studiero

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–kapitlets tillämpningsområde,

–arbetsmiljö,

–ordningsregler,

–rektorns och lärarens allmänna befogenheter,

–vissa särskilda åtgärder för att åstadkomma trygghet och studiero,

–avstängning från utbildningen, och

–omhändertagande av föremål.

Tillämpningsområde

2 § Om inte annat anges i andra stycket eller särskilt i respek- tive paragraf gäller bestämmelserna i detta kapitel fritidshemmet och samtliga skolformer utom förskolan.

Bestämmelserna i 5, 8–12, 21–23 §§ gäller inte för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Inledning

3 § I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser om kraven på en god arbetsmiljö.

I vissa frågor som rör arbetsmiljön finns även särskilda be- stämmelser i denna lag.

4 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

Ordningsregler

5 § Ordningsregler ska finnas för varje skolenhet. De ska utarbetas under medverkan av eleverna och följas upp på varje skolenhet.

Rektorn beslutar om ordningsregler.

Allmänna befogenheter

Rektor

6 § Rektor får vidta de tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs uppträdande.

Endast om det finns synnerliga skäl får en åtgärd som vidtas med stöd av första stycket gälla under längre tid än två veckor. Åtgärden får dock aldrig gälla för en längre tid än fyra veckor.

I 8–23 §§ finns bestämmelser om vissa särskilda åtgärder.

Lärare

7 § En lärare får, under pågående undervisning eller då eleverna i övrigt står under ledning av läraren, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs uppträdande.

I 8–23 §§ finns bestämmelser om vissa särskilda åtgärder.

Disciplinära åtgärder m.m.

Utvisning ur klassrummet

8 § En lärare i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, får visa ut en

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

elev från undervisningslokalen för högst återstoden av ett under- visningspass, om

1.eleven gör sig skyldig till en förseelse eller på annat sätt uppträder olämpligt, och

2.eleven inte har ändrat sitt uppförande efter uppmaning från läraren.

Kvarsittning

9 § Under samma förutsättningar som i 8 § får en lärare eller rektor i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan besluta att en elev ska stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter att skoldagens undervisning har avslutats eller infinna sig i skolan högst en timme innan elevens schemalagda undervisning börjar.

Utredning

10 § Om en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan gjort sig skyldig till upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande eller en allvarligare förseelse, ska rektorn se till att saken utreds. I de fall eleven har vårdnadshavare ska samråd ske med denne.

Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd en- ligt 4 kap. 8 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas.

11 § Med utgångspunkt i vad som har framkommit vid en ut- redning enligt 10 § första stycket ska rektorn se till att det vidtas åtgärder för att få eleven att ändra sitt beteende.

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

Skriftlig varning

12 § Efter en utredning enligt 10 § första stycket får rektorn besluta att tilldela eleven en skriftlig varning. En sådan varning ska innehålla information om vilka åtgärder som kan komma att vidtas om eleven inte ändrar sitt beteende.

Om eleven har vårdnadshavare ska denne informeras om rektorns beslut om en skriftlig varning.

Brådskande avstängning

13 § Rektorn får besluta att helt eller delvis stänga av en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymna- sieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, sär- skild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för in- vandrare om

1.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero,

2.syftet med åtgärder enligt 8–12 §§ inte uppnås eller det föreligger andra särskilda skäl med hänsyn till elevens beteende, och

3.eleven erbjuds kompensation för den undervisning som han eller hon går miste om på grund av avstängningen.

Rektorn får inte uppdra åt annan att fatta beslut enligt första stycket.

Ett beslut om avstängning gäller omedelbart om inte annat beslutas.

Avstängningstid och förlängning av brådskande avstängning

14 § Ett beslut enligt 13 § får endast innebära avstängning under den tid som krävs för en skyndsam utredning av vilka andra åtgärder som kan behövas.

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

En elev får inte stängas av för en längre tidsperiod än en vecka och inte heller vid fler tillfällen än två gånger per kalenderhalvår.

Om det kan antas att förutsättningarna för avstängning enligt 16 eller 18 §§ är uppfyllda och huvudmannens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till andra människors säkerhet, får rektorn besluta att avstängningen förlängs. Ett sådant beslut gäller till dess huvudmannen har prövat saken. Den sammanlagda avstäng- ningen får dock inte omfatta längre tid än två veckor. Rektorn får inte uppdra åt annan att fatta beslut enligt detta stycke.

Utredning och informationsskyldighet

15 § Innan rektor beslutar om avstängning enligt 13 § eller en förlängning av avstängningen enligt 14 § tredje stycket ska eleven och elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig.

Rektorn ska informera huvudmannen när han eller hon har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket. Om eleven är under 18 år ska även socialnämnden informeras om beslutet.

Avstängning

16 § Huvudmannen får besluta att helt eller delvis stänga av en elev i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenut- bildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, om

1.eleven med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt för- söker vilseleda vid bedömningen av elevens måluppfyllelse och kunskaper,

2.eleven stör eller hindrar utbildningens bedrivande,

3.eleven utsätter någon annan elev eller av utbildningen berörd person för kränkande behandling, eller

4.elevens uppförande på annat sätt inverkar negativt på övriga elevers trygghet och studiero.

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

Huvudmannen får besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedelbart.

Avstängningstid

17 § Beslut enligt 16 § får inte avse avstängning under längre tid än två veckor under ett kalenderhalvår, om inte annat följer av andra stycket.

Avstängningen får omfatta längre tid än två veckor om syftet med en kortare avstängningstid inte har uppnåtts eller om det annars bedöms som nödvändigt med hänsyn till elevens upp- trädande. Ett beslut om avstängning enligt 16 § får dock aldrig avse längre tid än återstoden av pågående kalenderhalvår samt tre ytterligare kalenderhalvår.

Förutsättningar för avstängning från viss utbildning med praktiska inslag

18 § Huvudmannen får besluta att helt eller delvis stänga av en elev från en viss utbildning i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, om

1.det i utbildningen ingår praktik eller delar av utbildningen är arbetsplatsförlagd, och

2.eleven har visat sig uppenbart olämplig för praktisk tjänstgöring.

Huvudmannen får besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedelbart.

Avstängningstid från utbildning med praktiska inslag

19 § Ett beslut om avstängning enligt 18 § kan avse viss tid eller gälla utan tidsbegränsning.

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

Om det föreligger särskilda skäl får huvudmannen besluta att ett beslut om avstängning som gäller utan tidsbegränsning i stället ska avse viss tid eller upphöra att gälla.

Utredning

20 § Innan huvudmannen beslutar om avstängning enligt 16 eller 18 § ska eleven och elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig. Om eleven är under 18 år ska huvudmannen även samråda med socialnämnden innan beslut fattas.

Omhändertagande av föremål

Förutsättningar för ett omhändertagande

21 § Rektor eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för skolverksamheten eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.

Rektorn får inte uppdra åt annan att fatta beslut enligt första stycket.

Återlämnande av ett omhändertaget föremål

22 § Ett föremål som har omhändertagits enligt 21 § ska åter- lämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Om eleven vid upprepade tillfällen tagit med sig föremål som omfattas av 21 § eller om det med hänsyn till föremålets be- skaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vård- nadshavare har underrättats om omhändertagandet. Ett om- händertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhändertagandet.

Om ett föremål som har omhändertagits enligt 21 § kan antas bli förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, 6 § narkotika-

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

strafflagen (1968:64), 5 § lagen (1988:254) om förbud be- träffande knivar och andra farliga föremål, 5 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 9 kap. 5 § vapenlagen (1996:67) eller 5 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälso- farliga varor ska rektorn eller den som rektorn har bestämt skyndsamt anmäla omhändertagandet till polismyndigheten. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet skall tas i beslag har prövats.

Dokumentation

23 § Om ett föremål som har omhändertagits enligt 21 § inte återlämnas senast vid lektionens slut ska omhändertagandet dokumenteras skriftligt av den som genomfört omhändertagan- det.

6 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–vilka som omfattas av skolplikt,

–den rätt till utbildning som motsvarar skolplikten,

–hur skolplikten fullgörs,

–när skolplikten börjar,

–tidigare skolstart,

–när skolplikten upphör och elevers rätt att därefter slutföra skolgången,

–skyldigheten att delta i utbildningen, och

–ansvaret för att skolplikten fullgörs.

Vilka som omfattas av skolplikt

2 § Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt enligt föreskrif- terna i detta kapitel.

Skolplikt gäller dock inte barn, som varaktigt vistas utom- lands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet ska gå i skola.

Skolplikt gäller inte heller barn som avses i 28 kap. 1 § andra stycket. Dessa barn har dock samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn.

Rätten till utbildning

3 § Av 2 kap. 21 § regeringsformen följer att skolplikten mot- svaras av en rätt att få utbildning inom den del av skolväsendet som har offentlig huvudman. Av bestämmelserna i 2 § tredje stycket samt i 11 och 15 §§ följer även en viss rätt till utbildning utöver skolplikten.

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Hur skolplikten fullgörs

Grundskolan

4 § Skolplikt ska fullgöras i grundskolan om inte sådana för- hållanden som avses i 5 eller 6 §§ föreligger eller skolplikten full- görs i sameskolan enligt 7 § eller på annat sätt enligt bestämmel- serna i 22 kap.

Grundsärskolan

5 § Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsärskolan. Frågan om det föreligger sådana för- hållanden som avses i första meningen prövas av barnets hem- kommun.

Ett beslut om mottagande i grundsärskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.

Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i grundsärskolan ska barnet fullgöra sin skol- plikt enligt vad som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock mottas i grundsärskolan utan vårdnadshavares medgivande om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa.

Specialskolan

6 § Barn som på grund av sitt funktionshinder eller andra sär- skilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan ska tas emot i specialskolan om de

1.är synskadade och har ytterligare funktionshinder,

2.är döva eller hörselskadade, eller

3.har en grav språkstörning.

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Frågan om det föreligger sådana förhållanden som avses i första stycket prövas av den myndighet som regeringen be- stämmer. Ett beslut om mottagande i specialskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Utredningen ska genomföras i samråd med barnets vårdnadshavare.

Sameskolan

7 § Barn till samer får fullgöra sin skolplikt avseende års- kurserna 1–6 i sameskolan i stället för i grundskolan. Även andra barn får fullgöra den delen av sin skolplikt i sameskolan om det finns särskilda skäl.

Frågan om ett barn ska få fullgöra sin skolplikt i sameskolan prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Mottagande på försök

8 § Den som är elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex månader tas emot som elev i en annan av dessa skolformer, om de huvudmän som berörs är överens om detta och elevens vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.

Integrerade elever

9 § En elev i grundskolan kan få sin utbildning inom grundsär- skolan (integrerad elev) om de huvudmän som berörs är överens om detta och elevens vårdnadshavare medger det. En elev i grundsärskolan kan under samma förutsättningar få sin utbild- ning inom grundskolan eller sameskolan.

För en elev som på detta sätt får sin utbildning inom en annan skolform gäller de bestämmelser som avser den ursprungliga

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

skolformen. Rektorn för den skolenhet där eleven får sin under- visning får dock besluta om de undantag från dessa bestämmelser som krävs med hänsyn till undervisningens uppläggning.

När skolplikten börjar

10 § Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller sju år.

Om det finns särskilda skäl får barnet börja fullgöra sin skol- plikt först höstterminen det kalenderår då barnet fyller åtta år.

Frågan om uppskjuten skolplikt prövas av hemkommunen efter begäran av barnets vårdnadshavare.

Tidigare skolstart

11 § Om ett barns vårdnadshavare begär det, ska barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet fyller sex år jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan.

När skolplikten upphör och elevers rätt att därefter slutföra skolgången

Skolpliktens upphörande

12 § Om inte annat följer av 13 och 14 §§ upphör skolplikten vid utgången av vårterminen det nionde året, eller om eleven går i specialskolan, det tionde året, efter det att eleven börjat fullgöra skolplikten.

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Senare upphörande

13 § För den elev som inte gått ut högsta årskursen när skol- plikten annars skulle ha upphört enligt 12 §, upphör skolplikten i stället ett år senare.

Frågan om skolpliktens förlängning enligt första stycket prövas av hemkommunen. För elever som går i specialskolan prövas dock frågan av den myndighet som regeringen be- stämmer.

Tidigare upphörande

14 § Om eleven före den tidpunkt som framgår av 12 eller 13 §§ uppnår de kunskapskrav som minst ska uppnås för den skolform där eleven fullgör sin skolplikt, upphör därmed skolplikten.

Frågan om skolpliktens upphörande enligt första stycket prövas av hemkommunen. För elever som går i specialskolan prövas frågan av den myndighet som regeringen bestämmer.

Rätt att slutföra skolgången

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skolplikten upphör dessförinnan.

En elev i grundsärskolan har rätt att efter skolpliktens upp- hörande slutföra utbildningen under ytterligare två år. Eleven har därvid rätt till minst 800 timmar utöver den i 10 kap. 6 § första stycket garanterade undervisningstiden.

En elev i grundskolan eller specialskolan har rätt att efter skolpliktens upphörande slutföra utbildningen under ytterligare två år om eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås för respektive skolform.

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

En elev som tagits emot i specialskolan enligt 6 § första stycket 1 och som på grund av sina funktionshinder inte kan få tillfredsställande förhållanden i gymnasiesärskolan eller gymna- sieskolan, får efter det att skolplikten har upphört och i mån av plats genomgå ytterligare utbildning i specialskolan till och med vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år, om eleven inte bedöms ha förmåga att fullfölja utbildningen enligt tredje stycket.

Frågan om rätt att slutföra skolgången enligt denna be- stämmelse prövas av hemkommunen. För elever som går i specialskolan prövas dock frågan av den myndighet som regeringen bestämmer.

Deltagande i utbildning

Närvaro

16 § Varje elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

Den obligatoriska verksamheten får omfatta högst 190 dagar per läsår och åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar per dag. Sådan verksamhet får inte förläggas till lördagar, söndagar eller andra helgdagar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock för elever i grundsärskolan och specialskolan meddela föreskrifter om avvikelser från be- stämmelserna om lärotider.

Om en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan utan giltigt skäl uteblir från den verksamhet som an- ordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag underrättas om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver under- rättelse inte ske samma dag.

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ledighet

17 § En elev i de skolformer som anges i 16 § får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenheter. Om det föreligger synnerliga skäl får längre ledighet beviljas.

Rektorn beslutar om ledighet. Beslut om ledighet som avser längre tid än tio dagar får inte fattas av någon annan än rektor.

Befrielse

18 § En elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan får på begäran av elevens vårdnadshavare befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i undervisningen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår.

Rektorn beslutar om befrielse. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.

Ansvar för att skolplikten fullgörs m.m.

Vårdnadshavares ansvar

19 § Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör sin skolplikt.

Hemkommunens ansvar

20 § Hemkommunen ska se till att skolpliktiga barn som inte går i dess grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Huvudmännens ansvar

21 § Kommunen ska se till att eleverna i dess grundskola och grundsärskola fullgör sin skolgång. Huvudmannen för special- skolan och huvudmannen för sameskolan ska se till att elever i utbildning under deras ledning fullgör sin skolgång.

När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola eller utan giltig orsak är frånvarande från obligatoriska in- slag i betydande utsträckning, ska huvudmannen snarast lämna uppgift om detta till elevens hemkommun.

Vite

22 § Om en skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad denne är skyldig att göra för att så ska ske, får hemkommunen förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. För en elev i specialskolan eller i sameskolan är det i stället huvudmannen för respektive skolform som får förelägga elevens vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter.

Ett föreläggande enligt första stycket får förenas med vite. Ett beslut om föreläggande gäller omedelbart om inte annat

beslutas.

7 kap. Förskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–allmänna bestämmelser om förskolan (2–12 §§),

–särskilda bestämmelser om förskola med offentlig huvud- man (13–18 §§), och,

–särskilda bestämmelser om fristående förskola (98–25 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att om- sorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Förskolan ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap samt förbereder barnen för fortsatt ut- bildning.

Erbjudande av förskola

3 § Barn som är bosatta i Sverige och som inte har börjat i för- skoleklassen eller i någon utbildning för fullgörande av skol- plikten ska erbjudas förskola enligt vad som anges i 5–8 §§. För- skola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

4 § Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvs- arbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Förskolan

Ds 2009:25

5 § Barn, vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga enligt föräldraledighetslagen (1995:584) för vård av annat barn, ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i en omfattning om minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.

6 § Oavsett vad som anges i 5 och 6 §§ ska barn från och med höstterminen det år barnet fyller tre år erbjudas förskola under minst 525 timmar om året (allmän förskola).

7 § Även andra barn än som anges i 5–7 §§ ska erbjudas för- skola, om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola.

Barngruppernas storlek

8 § Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek.

Särskilt stöd

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver sär- skilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.

Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn har behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd.

Modersmål

10 § Förskolan ska medverka till att barn med annat moders- mål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål.

Ds 2009:25

Förskolan

Föräldrasamarbete och utvecklingssamtal

11 § Personalen ska föra fortlöpande samtal med barnets vård- nadshavare om barnets utveckling. Minst en gång per halvår ska personalen och barnets vårdnadshavare därutöver genomföra ett samtal om barnets utveckling och lärande (utvecklingssamtal). Förskollärare har det övergripande ansvaret för utvecklings- samtalet.

Förskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

12 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i förskola kommer till stånd för alla barn i kommunen som ska erbjudas förskola och vars vårdnadshavare önskar sådan utbildning.

Hemkommunen kan fullgöra sina skyldigheter också genom att erbjuda barnet motsvarande utbildning i fristående förskola.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin förskola ska ta emot barn vars utbildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i annan kommun

13 § Ett barn har rätt att bli mottaget i förskola med offentlig huvudman i en annan kommun än hemkommunen, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens förskola. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot ett sådant barn ska den inhämta yttrande från barnets hemkommun.

Efter önskemål av barnets vårdnadshavare får en kommun även i annat fall i sin förskola ta emot ett barn från en annan kommun.

Förskolan

Ds 2009:25

Erbjudande av plats

14 § När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader.

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola.

Placering vid en förskoleenhet

15 § Ett barn ska erbjudas plats vid en förskoleenhet så nära barnets eget hem som möjligt. Skälig hänsyn ska tas till barnets vårdnadshavares önskemål.

Avgifter

16 § En kommun får ta ut avgift för plats i förskola som den anordnar. De avgifter som tas ut ska vara skäliga.

Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får av- giften bara avse den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

För barn som erbjudits förskola enligt 8 § får avgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan.

Interkommunal ersättning

17 § En kommun som i sin förskola har ett barn från en annan kommun ska av hemkommunen ersättas för sina kostnader för barnets utbildning om mottagandet grundar sig på 13 § första stycket.

Även i de fall som avses i 13 § andra stycket ska hem- kommunen betala ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om

Ds 2009:25

Förskolan

något annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och barnets behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskola. Om ett barn har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårig- heter uppstår för kommunen.

Fristående förskola

Mottagande

18 § Varje fristående förskola ska vara öppen för alla barn som ska erbjudas förskola om inte den kommun där förskoleenheten är belägen medger undantag med hänsyn till verksamhetens sär- skilda karaktär.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbild- ning åt ett barn om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för barnet enligt 22 § andra stycket andra meningen.

Urval

19 § Om det inte finns plats för alla sökande till en förskole- enhet, ska urvalet göras på grunder som den kommun där för- skoleenheten är belägen godkänner.

Avgifter

20 § Avgifter som huvudmannen för en fristående förskola tar ut får inte vara oskäligt höga.

Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får av- giften bara avse den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

Förskolan

Ds 2009:25

För barn som ska erbjudas förskola enligt 8 § får avgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan.

Ersättning från hemkommunen

21 § Barnets hemkommun ska lämna bidrag till huvudmannen för varje barn vid förskoleenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

6.lokalkostnader.

Därutöver ska bidrag (tilläggsbelopp) lämnas för barn som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Kommunen är dock inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om be- tydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskola.

22 § Bidragsskyldigheten enligt 21 § gäller bara i den omfatt- ning som barnet ska erbjudas förskola enligt 4–8 §§.

23 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 21 § när bidraget avser ett barn som ska erbjudas förskola enligt 28 kap. 2 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 §.

Ds 2009:25

Förskolan

Insyn, uppföljning och utvärdering

24 § Den kommun där förskoleenheten är belägen har rätt till insyn i verksamheten vid en fristående förskola. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där förskoleenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Del- tagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

8 kap. Förskoleklassen

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om förskoleklassen (2–11 §§),

–särskilda bestämmelser om förskoleklass med offentlig huvudman (12–16 §§), och

–särskilda bestämmelser om förskoleklass vid en fristående skola och annan förskoleklass med enskild huvudman

(17–21 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Förskoleklassen ska stimulera elevers utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

Förskoleklassen ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Läsår och terminer

3 § Utbildningen i förskoleklassen delas in i läsår. Varje läsår består av en hösttermin och en vårtermin.

Erbjudande och information om utbildningen

4 § Förskoleklassen är avsedd för barn som ännu inte har börjat någon utbildning för fullgörande av skolplikten.

Hemkommunen ska informera vårdnadshavare om förskole- klassen och syftet med denna samt verka för att barnen deltar i den.

Förskoleklassen

Ds 2009:25

5 § Barn som är bosatta i Sverige ska erbjudas förskoleklass från och med höstterminen det år de fyller sex år. Barn får tas emot tidigare.

Tester och prov

6 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Omfattning

7 § Förskoleklassen ska omfatta minst 525 timmar under ett läsår.

Avgifter

8 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

9 § Utan hinder av 8 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, utan hinder av övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av vårdnads- havare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska dock vara öppna för alla elever och ersättningen får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Ds 2009:25

Förskoleklassen

Modersmål

10 § Förskoleklassen ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål.

Utvecklingssamtal

11 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare samtala om elevens utveckling och lärande.

Förskoleklass med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

12 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i förskoleklass kommer till stånd för alla barn i kommunen som önskar sådan utbildning. Av 2 kap. 4 § första stycket framgår att staten är huvudman för förskoleklass vid en skolenhet med specialskola eller sameskola.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att kommunen anordnar förskoleklass i den omfattning som krävs för att bereda utbildning för samtliga i kommunen som är berörda.

Om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun om att denna i sin förskole- klass ska ta emot barn vars utbildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i annan kommun

13 § Ett barn har rätt att bli mottaget i förskoleklass med offentlig huvudman i en annan kommun än den som ska svara för barnets utbildning, om barnet med hänsyn till sina personliga

Förskoleklassen

Ds 2009:25

förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens för- skoleklass. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot ett sådant barn ska den inhämta ett yttrande från elevens hemkommun.

Efter önskemål av en elevs vårdnadshavare får en kommun även i annat fall i sin förskoleklass ta emot en elev från en annan kommun.

14 § En elev som har tagits emot i en kommuns förskoleklass ett visst läsår ska få gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läsåret.

Placering vid en skolenhet

15 § Ett barn ska placeras vid den av kommunens skolenheter som barnets vårdnadshavare önskar. Om den önskade placeringen skulle medföra att ett annat barns berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera barnet vid en annan skolenhet.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera barnet vid en annan skolenhet om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Interkommunal ersättning

16 § En kommun som i sin förskoleklass har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens ut- bildning av elevens hemkommun om elevens skolgång grundar sig på 13 § första stycket.

Även i de fall som avses i 13 § andra stycket ska hem- kommunen betala ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om

Ds 2009:25

Förskoleklassen

annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen för- skoleklass. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårig- heter uppstår för kommunen.

Fristående förskoleklass

Mottagande

17 § Varje fristående förskoleklass ska vara öppen för alla som ska erbjudas utbildning i förskoleklassen. Utbildningen får dock begränsas till att avse elever som är i behov av särskilt stöd för sin utveckling.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbild- ning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 19 § andra stycket.

Urval

18 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet med förskoleklass, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

Bidrag från hemkommunen

19 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse er- sättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.måltider,

Förskoleklassen

Ds 2009:25

4.elevhälsa,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Därutöver ska kommunen lämna bidrag (tilläggsbelopp) för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Kommunen är dock inte skyldig att lämna tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskoleklass.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 19 § när bidraget avser en elev som har rätt till utbildning i förskoleklass enligt 28 kap. 2 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 §.

Insyn, uppföljning och utvärdering

21 § Den kommun där skolenheten är belägen har rätt till in- syn i verksamheten. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

Fritidshem

21 § I 13 kap. finns bestämmelser om en huvudmans ansvar för fritidshem för elever i förskoleklassen.

9 kap. Grundskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om grundskolan (2–21 §§),

–särskilda bestämmelser om grundskola med offentlig huvudman (22–31 §§), och

–särskilda bestämmelser om fristående grundskola

(32–37 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundskolan ska ge eleverna kunskaper och värden och utveckla elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt för- bereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fort- satt utbildning.

Utbildningen ska även utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap och ger en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Grundskolan ska ha nio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, vilket består av en höst- termin och en vårtermin.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

– bild,

Grundskolan

Ds 2009:25

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religions- kunskap och samhällskunskap,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, och

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervis- ningen i elevens val och skolans val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen. Som skolans val får även erbjudas ett lokalt tillval, om den myndighet som regeringen bestämmer har godkänt en plan för undervisningen.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 6 665 timmar. Ytterligare bestämmelser om fördelning av under- visningstiden (timplan) finns i bilaga x.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4 och 5 §§,

2.avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från timplanen för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning och för särskilda utbildningar,

Ds 2009:25

Grundskolan

3.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från timplanen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång) och 6 kap. 9 § andra stycket (integrerad undervis- ning), om det finns särskilda skäl, och

4.undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen.

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat moders- mål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska

erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever ska erbjudas sådan undervisning i det språket.

Kursplaner

8 § För varje ämne gäller en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare före- skrifter om kursplaner. Sådana föreskrifter får innebära avvikel- ser för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

Tester och prov

9 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller

Grundskolan

Ds 2009:25

utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som innebär undantag från första stycket för utbildning från och med årskurs 7 och, om särskilda skäl föreligger, även för utbildning från och med årskurs 4. Så- dana föreskrifter får innebära att bestämmelsen i 28 § första stycket om en annan elevs berättigade krav på en placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts.

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

11 § Utan hinder av 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. In- formationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvär- dering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.

Ds 2009:25

Grundskolan

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åt- gärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig indivi- duell utvecklingsplan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen kan även innehålla om- dömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läro- planen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklingssam- talet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn be- slutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Betygssättning

14 § Betyg ska sättas i grundskolans ämnen.

15 § Betyg ska sättas

1.i slutet av varje termin i årskurs 8 och i slutet av höst- terminen i årskurs 9 i ämnen som inte har avslutats, och

2.när ett ämne har avslutats.

16 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

Grundskolan

Ds 2009:25

Betyg innan ett ämne har avslutats

17 § När betyg sätts innan ett ämne har avslutats, ska de kun- skaper bedömas som eleven inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen.

Om en elev inte når upp till de kunskapskrav som bestämts lokalt vid en skolenhet för ett ämne, ska betyg inte sättas i ämnet.

Betyg när ett ämne har avslutats

18 § När betyg sätts efter det att ett ämne avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för ämnena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav för betygen A, C och E. Sådana föreskrifter ska precisera vilka kunskaper enligt kurs- planerna som krävs för respektive betyg.

19 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bortses från enstaka kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 9. Med särskilda skäl avses funktionshinder eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

20 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av bedömningen kan också framgå de stödåtgärder som har vidtagits.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

Ds 2009:25

Grundskolan

Prövning

21 § Den som vill ha betyg från grundskolan har rätt att genomgå prövning för betyg. Denna kan avse hela utbildningen i grundskolan eller ett eller flera ämnen som ingår i utbildningen. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg i ett avslutat ämne eller slutbetyg från grundskolan.

Bestämmelserna om betygssättning i detta kapitel ska i tillämpliga delar gälla i fråga om prövningen.

Grundskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

22 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundskolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundskolan och som inte fullgör sin skolgång på annat sätt.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att hemkommunen anordnar grundskola i den omfattning som krävs för samtliga i kommunen som är berörda.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin grundskola ska ta emot elever vars grundskoleutbildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i annan kommun

23 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundskola som an- ordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållan- den har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

Grundskolan

Ds 2009:25

24 § Regeringen får meddela föreskrifter om att kommuner får anordna särskild utbildning i sin grundskola. Föreskrifterna får innebära att elever från hela landet i mån av plats ska tas emot på utbildningen.

25 § Efter önskemål av en elevs vårdnadshavare får en kommun även i andra fall än som avses i 22 § tredje stycket, 23 § och 24 § i sin grundskola ta emot en elev från en annan kommun.

26 § En elev som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållan- den som låg till grund för mottagandet ändras under läsåret.

Om det för eleven endast återstår ytterligare en årskurs har eleven också rätt att gå kvar sista årskursen.

Kommunens organisation av sin grundskola

27 § Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskola beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssynpunkt.

Varje kommun ska vidare organisera sin grundskola så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg härifrån får dock göras om förhållandena är så speciella att det framstår som orimligt att kommunen anordnar skolgång på sådant sätt att eleven kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid elevens ålder.

En elev i grundskola med offentlig huvudman som till följd av sin skolgång måste bo utanför det egna hemmet har rätt till till- fredsställande förhållanden. Hemkommunen ska svara för detta utan extra kostnader för eleven. Hemkommunens skyldighet omfattar dock inte elever som med stöd av 23–25 §§ går i en annan kommuns grundskola eller elever som väljer att gå i en annan skolenhet i hemkommunen än den där de annars skulle ha placerats.

Ds 2009:25

Grundskolan

Placering vid en skolenhet

28 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter som elevens vårdnadshavare önskar. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundskola.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundskola om

1.den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen, eller

2.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero.

Beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart, om inte Skol- väsendets överklagandenämnd beslutar något annat.

Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet ska få gå kvar där om inte något annat följer av andra stycket 1 eller 2. Detsamma ska gälla den som har tagits emot i förskoleklassen och som ska fortsätta sin utbildning i grundskolan vid samma skolenhet.

Skolskjuts i hemkommunen

29 § Elever i grundskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omstän- dighet.

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i en annan kommuns grundskola med stöd av 23– 25 §§. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller

Grundskolan

Ds 2009:25

ekonomiska konsekvenser ska kommunen även anordna skol- skjuts i dessa fall.

Elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

Skolskjuts i annan kommun än hemkommunen

30 § En elev som med stöd av 23 § går i en annan kommuns grundskola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bo- staden och den plats där utbildningen bedrivs under samma för- utsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen.

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

Interkommunal ersättning

31 § En kommun som i sin grundskola har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens ut- bildning av elevens hemkommun om elevens skolgång i kommunen grundar sig på 22, 23 eller 24 §.

Även i de fall som avses i 25 § ska hemkommunen betala er- sättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat, ska ersättningen be- stämmas med hänsyn till kommunens åtagande och elevens be- hov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid för- delning av resurser till de egna grundskolorna. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekono- miska konsekvenser uppstår för hemkommunen.

Ds 2009:25

Grundskolan

Fristående grundskola

Mottagande

32 § Varje fristående grundskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan. Utbildningen får dock begränsas till att avse

1.vissa årskurser,

2.elever som är i behov av särskilt stöd, och

3.vissa elever för vilka utbildningen är speciellt anpassad. Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbild-

ning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 34 § andra stycket andra meningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana speciellt anpassade utbild- ningar som avses i första stycket 3.

Urval

33 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet vid en fristående skola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner med undantag för vad som anges i andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval för sådana utbildningar som avses i 6 § 2.

Bidrag från hemkommunen

34 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse er- sättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.elevhälsa,

Grundskolan

Ds 2009:25

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Därutöver ska kommunen lämna bidrag (tilläggsbelopp) för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning. Kommunen är dock inte skyldig att lämna tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser uppstår för kommunen.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen grundskola.

35 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 34 §, när bidraget avser en elev som till följd av

1.bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt till utbildning i grundskolan, eller

2.föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 § har rätt till utbildning i grundskolan.

Skolskjuts

36 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristående grundskola inom kommunen under samma förut- sättningar som enligt 29 § andra stycket sista meningen gäller för elever som valt en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem.

Insyn, uppföljning och utvärdering

37 § Den kommun där skolenheten är belägen har rätt till in- syn i verksamheten vid den fristående skolan. Huvudmannen ska

Ds 2009:25

Grundskolan

delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

10 kap. Grundsärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om grundsärskolan (2–19 §§),

–särskilda bestämmelser om grundsärskola med offentlig huvudman (20–28 §§), och

–särskilda bestämmelser om fristående grundsärskola (29–34 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning och i övrigt så långt det är möjligt motsvara vad som anges för grund- skolan i 9 kap 2 §.

Av 28 kap. 7 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ungdomar och vuxna.

Träningsskolan

3 § Inom grundsärskolan finns en särskild inriktning som be- nämns träningsskola. Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan tillgodogöra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen.

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Årskurser, läsår och terminer

4 § Grundsärskolan ska ha nio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin.

Utbildningens innehåll och omfattning

5 § Grundsärskolan omfattar utbildning i ämnen eller inom ämnesområden, eller en kombination av dessa. Utbildning inom ämnesområden är avsedd för elever som inte kan tillgodogöra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen (träningsskola). Utbild- ningen kan också omfatta ämnen enligt grundskolans kursplaner.

Undervisningen ska omfatta följande ämnen eller ämnesom- råden.

Ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen,

–samhällsorienterande ämnen,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, samt

–teknik.

Ämnesområden:

–estetisk verksamhet,

–kommunikation,

–motorik,

–vardagsaktiviteter, samt

–verklighetsuppfattning.

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Utöver de ämnen och ämnesområden som anges i andra stycket ska det som ämne finnas modersmål, för de elever som ska erbjudas modersmålsundervisning.

Vidare ska det finnas elevens val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen eller ämnesområden.

Undervisningstid

6 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 6 665 timmar.

Ytterligare bestämmelser om fördelning av undervisnings- tiden (timplan) finns i bilaga xx.

7 § Huvudmannen för utbildningen avgör om en elev som tas emot i grundsärskolan huvudsakligen ska läsa ämnen eller ämnesområden. Med hänsyn till elevens förutsättningar i det sär- skilda fallet får rektor besluta att en elev ska läsa en kombination av ämnen och ämnesområden samt ämnen enligt grundskolans kursplaner.

Samråd med vårdnadshavare ska ske innan beslut fattas.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningen utöver vad som följer av 5–7 §§, samt

2.avvikelser från bestämmelserna i 5 § andra–fjärde styckena och från timplanen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § och 6 kap. 9 § andra stycket, om det behövs med hänsyn till elevernas förmåga, samt

3.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 5 § andra och tredje styckena och från timplanen.

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

9 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska

erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Kursplaner

10 § För varje ämne och ämnesområde gäller en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kursplaner.

Tester och prov

11 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Avgifter

12 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

100

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

13 § Utan hinder av 12 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

14 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. In- formationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en ut- värdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åt- gärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

15 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig indivi- duell utvecklingsplan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen kan även innehålla om- dömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läro- planen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan

101

Grundsärskolan

Ds 2009:25

läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklings- samtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Intyg och studieomdöme

16 § Eleverna ska efter avslutad grundsärskola få intyg om den utbildning de gått igenom.

Om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det, ska in- tyget kompletteras med ett allmänt studieomdöme. Studieom- dömet ska avse elevens möjlighet att bedriva studier.

Betygssättning

17 § Om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det, ska betyg sättas i grundsärskolans ämnen

1.i slutet av varje termin i årskurs 8 och i slutet av höst- terminen i årskurs 9, och

2.när ett ämne har avslutats.

När betyg sätts enligt första stycket 1, ska de kunskaper bedömas som eleven inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen.

När betyg sätts enligt första stycket 2, ska elevens kunskaper bedömas i relation till de kunskapskrav som föreskrivits för ämnet.

Av 3 kap. 16 § framgår vem som ska sätta betyg.

18 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

För den elev som inte uppnår kraven för betyget E, ska betyg inte sättas i ämnet.

102

Ds 2009:25

Grundsärskolan

19 § Om en elev i grundsärskolan har läst ett ämne enligt grundskolans kursplaner ska betyg sättas i ämnet enligt de be- stämmelser som gäller för betygsättning i grundskolan.

Grundsärskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

20 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundsär- skolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundsärskolan och inte fullgör sin skolgång på annat sätt.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att hemkommunen

1.anordnar grundsärskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning för samtliga i kommunen som är berörda, eller

2.kommer överens med en annan kommun att den i sin grundsärskola ska ta emot de elever som hemkommunen an- svarar för.

Mottagande i annan kommun

21 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundsärskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållan- den har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundsärskola. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan elev, ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

22 § Efter önskemål av elevens vårdnadshavare får en kommun även i andra fall än som avses i 20 § andra stycket 2 och 21 § i sin grundsärskola ta emot en elev från en annan kommun.

103

Grundsärskolan

Ds 2009:25

23 § En elev som har tagits emot i en kommuns grundsärskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de för- hållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läs- året.

Om det för eleven endast återstår ytterligare en årskurs har eleven också rätt att gå kvar sista årskursen.

Kommunens organisation av sin grundsärskola

24 § Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundsärskola beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssynpunkt.

Varje kommun ska vidare så långt det är möjligt organisera sin egen grundsärskola så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade finns det föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Placering vid en skolenhet

25 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundsärskola.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundsärskola om

1. den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen, eller

104

Ds 2009:25

Grundsärskolan

2. det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero.

Beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart, om inte Skol- väsendets överklagandenämnd beslutar något annat.

Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet ska få gå kvar där om inte något annat följer av andra stycket 1 eller 2. Detsamma ska gälla den som tagits emot i en skolenhet med för- skoleklass och som ska fortsätta sin utbildning i grundsärskolan.

Skolskjuts i hemkommunen

26 § Elever i grundsärskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållan- dena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omständighet.

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i en annan kommuns grundsärskola med stöd av 21 eller 22 §. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser ska kommunen även anordna skol- skjuts i dessa fall.

Elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

Skolskjuts i annan kommun än hemkommunen

27 § En elev som med stöd av 21 § går i en annan kommuns grundsärskola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen.

105

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

Interkommunal ersättning

28 § En kommun som i sin grundsärskola har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens ut- bildning av elevens hemkommun om elevens skolgång i kommunen grundar sig på eller 20 § andra stycket 2 eller 21 §.

Även i de fall som avses i 22 § ska hemkommunen betala er- sättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat, ska ersättningen be- stämmas med hänsyn till kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundsärskolorna. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekonomiska konsekvenser uppstår för hem- kommunen.

Fristående grundsärskola

Mottagande

29 § Varje fristående grundsärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundsärskolan. Utbildningen får dock begränsas till att avse

1.vissa årskurser,

2.elever som är i behov av särskilt stöd, och

3.vissa elever för vilka utbildningen är speciellt anpassad. Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbild-

ning åt en elev, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 31 § andra stycket.

106

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana speciellt anpassade utbild- ningar som avses i första stycket 3.

Urval

30 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet vid en fristående grundsärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

Bidrag från hemkommunen

31 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse er- sättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Bidraget enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen grundsärskola.

32 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 31 § när bidraget avser en elev som till följd av

107

Grundsärskolan

Ds 2009:25

1.bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt till utbildning i grundsärskolan, eller

2.föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 § har rätt till utbildning i grundsärskolan.

Skolskjuts

33 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristående grundsärskola inom kommunen under samma förut- sättningar som enligt 26 § andra stycket sista meningen gäller för elever som valt att gå i en annan skolenhet än den kommunen annars skulle ha placerat dem i.

Insyn, uppföljning och utvärdering

34 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten. Huvudmannen ska delta i den uppfölj- ning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträck- ning som kommunen beslutar.

108

11 kap. Specialskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om specialskolan.

Av 2 kap. följer att specialskola inte får anordnas av en en- skild huvudman.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Specialskolan ska syfta till att ge de barn och ungdomar som anges i 6 kap. 6 § en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Specialskolan ska ha tio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, vilket består av en höst- termin och en vårtermin.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–rörelse och drama eller musik,

109

Specialskolan

Ds 2009:25

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religions- kunskap och samhällskunskap,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk,

–teckenspråk, samt

–teknik.

För hörande elever gäller att ämnet musik ersätter ämnet rörelse och drama. För elever som tagits emot enligt 6 kap. 6 § första stycket 1 gäller att ämnet svenska ersätter ämnet tecken- språk.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 7 845 timmar. Ytterligare bestämmelser om fördelning av under- visningstiden (timplan) finns i bilaga xxx.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4 och 5 §§, och

2.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från timplanen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång), om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter enligt första stycket 1 får för elever med utveck- lingsstörning avvika från den ämnesindelning som anges i 4 § och

itimplanen.

110

Ds 2009:25 Specialskolan

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska

erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Kursplaner

8 § För varje ämne gäller en kursplan.

För elever med utvecklingsstörning får grundsärskolans kurs- planer tillämpas om elevens vårdnadshavare lämnar sitt sam- tycke. Om elevens vårdnadshavare inte lämnar sitt samtycke ska eleven läsa enligt specialskolans kursplaner. Grundsärskolans kursplaner får dock tillämpas för en elev utan elevens vårdnads- havares samtycke om det finns synnerliga skäl med hänsyn till elevens bästa. I den utsträckning som grundsärskolans kurs- planer inte kan användas får särskilda kursplaner upprättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kursplaner.

Tester och prov

9 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller

111

Specialskolan

Ds 2009:25

utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

11 § Utan hinder av 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åt- gärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig indivi- duell utvecklingsplan

112

Ds 2009:25

Specialskolan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen kan även innehålla om- dömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läro- planen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklings- samtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges

iutvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Tillämpliga bestämmelser vid betygssättning

14 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i 3 kap. 13–21 §§.

För elever som läser enligt specialskolans kursplaner gäller utöver 3 kap. bestämmelserna om betygssättning i 15–22 §§.

För elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner gäller utöver 3 kap. bestämmelserna om intyg, studieomdöme och betyg i 10 kap. 15–19 §§. Betyg innan ett ämne har avslutats ska dock sättas vid de tidpunkter som anges i 16 § 1.

Betygssättning

15 § Betyg ska sättas i specialskolans ämnen.

16 § Betyg ska sättas

1. i slutet av varje termin i årskurs 9 och i slutet av höst- terminen i årskurs 10 i ämnen som inte har avslutats, och

113

Specialskolan

Ds 2009:25

2. när ett ämne har avslutats.

17 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

Betyg innan ett ämne har avslutats

18 § När betyg sätts innan ett ämne avslutats, ska de kunskaper bedömas som eleven inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen.

Betyg när ett ämne har avslutats

19 § När betyg sätts efter att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för ämnena.

20 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bortses från enstaka kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 10.

Med särskilda skäl avses funktionshinder, utöver de som anges i 6 kap. 6 §, eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

21 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

114

Ds 2009:25

Specialskolan

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning om elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av bedömningen kan det också framgå vilka stödåtgärder som har vidtagits.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

Prövning

22 § Den som vill ha betyg från specialskolan har rätt att gå igenom en prövning. Denna kan avse hela utbildningen i special- skolan eller ett eller flera ämnen som ingår i utbildningen. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg i ett avslutat ämne eller slutbetyg från specialskolan.

Bestämmelserna om betygssättning i detta kapitel ska i tillämpliga delar gälla i fråga om prövningen.

Ersättning från elevens hemkommun

23 § Hemkommunen ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i specialskolan eller går i förskole- klass eller fritidshem vid en skolenhet i specialskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Särskilt om staten som huvudman

Resor och boende

24 § En elev i specialskolan har rätt till de resor som krävs för utbildningen. Staten ska stå för kostnaderna.

En elev i specialskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållan- den. Staten ska svara för detta utan extra kostnader för eleven.

115

Specialskolan

Ds 2009:25

Skolenheter

25 § Utbildningen i specialskolan ska anordnas av Special- pedagogiska skolmyndigheten och bedrivas vid flera skolenheter.

116

12 kap. Sameskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om sameskolan.

Av 2 kap. följer att sameskola inte får anordnas av en enskild huvudman.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Sameskolan syftar till att ge en utbildning med samisk in- riktning som i övrigt motsvarar utbildningen i årskurserna 1–6 i grundskolan.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Sameskolan ska ha sex årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, vilket består av en höst- termin och en vårtermin.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religions- kunskap och samhällskunskap,

117

Sameskolan

Ds 2009:25

–samiska,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, samt

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska erbjudas annan modersmålsundervisning än samiska, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 4 200 timmar. Ytterligare bestämmelser om undervisningstiden (timplan) finns i bilaga xxxx.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4 och 5 §§,

2.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från timplanen utöver vad som följer av 4 kap. 11 § (anpassad studiegång), om det finns särskilda skäl.

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1. språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

118

Ds 2009:25

Sameskolan

2. eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska

erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Kursplaner

8 § För varje ämne gäller en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare före- skrifter om kursplaner.

Tester och prov

9 § Tester och prov får inte utgöra villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet. Tester och prov får inte heller utgöra villkor för fortsatt utbildning vid en skolenhet eller i den elevgrupp som eleven tillhör.

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

11 § Utan hinder av 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

119

Sameskolan

Ds 2009:25

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. In- formationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en ut- värdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åt- gärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig indivi- duell utvecklingsplan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen kan även innehålla om- dömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läro- planen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklings- samtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges

iutvecklingsplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

120

Ds 2009:25

Sameskolan

Intyg vid avgång

14 § När en elev avgår från en sameskola ska intyg om av- gången utfärdas.

Intyget ska innehålla uppgifter om

1.den årskurs från vilken eleven avgått,

2.tiden för avgången

3.de ämnen i vilka eleven undervisats, och

4.det antal timmar undervisning som eleven erbjudits. Intyget ska undertecknas av rektorn.

Ersättning från elevens hemkommun

15 § Elevens hemkommun ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i sameskolan eller går i för- skoleklass eller i fritidshem vid en skolenhet inom sameskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Särskilt om staten som huvudman

Resor och boende

16 § En elev i sameskolan har rätt till de resor som krävs för utbildningen. Staten ska stå för kostnaderna.

En elev i sameskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållan- den. Staten ska svara för detta utan extra kostnader för eleven.

Skolenheter

17 § Utbildning i sameskolan ska bedrivas vid flera skolenheter som anordnas av Sameskolstyrelsen.

121

13 kap. Fritidshemmet

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om fritidshem (2–10 §§),

–särskilda bestämmelser om fritidshem med offentlig huvudman (11–17 §§), och

–särskilda bestämmelser om fritidshem med enskild huvudman (18–19 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskole- klassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan samt särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras. Fritidshemmet ska erbjuda eleverna rekreation och en menings- full fritid samt stimulera deras utveckling och lärande. Utbild- ningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

Fritidshemmet ska utformas så att det främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Erbjudande av utbildning

3 § Varje kommun ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever i kommunens förskoleklass, grundskola och grundsär- skola. Staten ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever i specialskola och sameskola.

Hemkommunen ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever som går i en fristående skola i de fall huvudmannen inte erbjuder sådan utbildning.

123

Fritidshemmet

Ds 2009:25

4 § Utbildning i fritidshem ska erbjudas så snart det fram- kommit att eleven har behov av sådan plats.

Omfattning

5 § En elev i någon av de skolformer som anges i 3 § ska erbjudas utbildning i fritidshemmet i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

6 § Fritidshem ska erbjudas till och med vårterminen det år eleven fyller 13 år. Från och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år kan öppen fritidsverksamhet erbjudas i stället för fri- tidshem under förutsättning att eleven inte på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av sådant särskilt stöd i sin utveckling som endast kan erbjudas i fritidshem.

Bestämmelser om öppen fritidsverksamhet finns i 23 kap.

7 § Fritidshem ska erbjudas eleverna den del av dagen då eleverna inte går i någon av de skolformer som anges i 3 § samt under lov. Fritidshem behöver inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

Elever i behov av särskilt stöd i sin utveckling

8 § Utbildning i fritidshem ska erbjudas även till andra elever än de som anges i 5 § om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av sådan utbildning.

124

Ds 2009:25 Fritidshemmet

Barngruppernas storlek

9 § Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek.

Placering vid en skolenhet

10 § En elev i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, special- skola eller sameskola ska erbjudas plats i fritidshem vid eller så nära som möjligt den skolenhet där eleven får utbildning.

Fritidshem med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

11 § Hemkommunen svarar för att en elev som ska erbjudas fritidshem enligt bestämmelserna i detta kapitel och går i en sådan särskild utbildningsform som regleras i 22 kap. erbjuds fritidshem. I dessa fall ska bestämmelserna i 4–10 §§ tillämpas.

Avgifter

12 § Kommunen får ta ut avgifter för plats i fritidshem som kommunen anordnar.

De avgifter som tas ut ska vara skäliga.

Avgifter vid skolenhet med specialskola och sameskola

13 § Avgifter som staten tar ut för plats i fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller sameskola ska bestämmas efter samma grunder som kommunen där fritidshemmet är beläget tillämpar i sina fritidshem.

125

Fritidshemmet

Ds 2009:25

Insyn, uppföljning och utvärdering

14 § Huvudmannen för fritidshem vid en skolenhet med specialskola och sameskola ska delta i den uppföljning och ut- värdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

Interkommunal ersättning

15 § Barnets hemkommun ska lämna bidrag till huvudmannen för varje barn vid skolenheten. Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och barnets behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sina egna fritidshem.

Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver kommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter upp- står för kommunen.

Bidraget som ska lämnas enligt första eller andra stycket ska i förekommande fall minskas med belopp som huvudmannen får ta ut enligt 12 §.

Fritidshem med enskild huvudman

Bidrag från hemkommunen

16 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

126

Ds 2009:25

Fritidshemmet

6. lokalkostnader.

Därutöver ska bidrag (tilläggsbelopp) lämnas för barn som har ett omfattande behov av särskilt stöd.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sina egna fritidshem. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, är hemkommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

17 § Den kommun där en fristående skola som anordnar fri- tidshem är belägen har rätt till insyn i verksamheten. Huvud- mannen för den fristående skolan ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

18 § Avgifter som huvudmannen för ett fritidshem med enskild huvudman tar ut får inte vara oskäligt höga.

127

14 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan

129

15 kap. Utbildning på program i gymnasieskolan

131

16 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan (2–12 §§),

–bestämmelser om betyg (13–15 §§) och

–bestämmelser om interkommunal ersättning och bidrag till enskild huvudman (16 §).

Bestämmelser om utbildningen på program i gymnasiesär- skolan finns i 17 kap.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i gymnasieskolan.

Av 28 kap. 7 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning ska gälla vissa andra barn och ung- domar.

Målgrupp

3 § Utbildningen i gymnasiesärskolan vänder sig till ungdomar vars skolplikt har upphört och som har bedömts inte kunna gå i gymnasieskolan därför att de har en utvecklingsstörning.

Ansökan

4 § Den som ansöker om en plats i gymnasiesärskolan ska ge in sin ansökan till hemkommunen. Om ansökningen avser utbild-

133

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

ning i en annan kommun eller i en fristående skola ska hem- kommunen snarast möjligt översända ansökningen till den huvudmannen.

Program m.m.

5 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska väsentligen bygga på de kunskaper eleverna får i grundsärskolan eller motsvarande skolform. Utbildningen omfattar nationella program, specialut- formade program och individuella program. Närmare be- stämmelser om program finns i 17 kap.

Utbildningen bedrivs under läsår. Varje läsår består av en hösttermin och en vårtermin.

Utbildningen i gymnasiesärskolan är avsedd att genomgås på fyra läsår. Huvudmannen får besluta att utbildningen får fördelas på längre tid.

Avgifter

6 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Kurser

7 § Utbildningen inom varje ämne och ämnesområde sker i form av en eller flera kurser. För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kurser och kursplaner.

134

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Mottagande och antagning

8 § En elev som har gått ut grundsärskolan har alltid rätt att tas emot i gymnasiesärskolan.

I annat fall ska frågan om en elev tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan prövas av elevens hemkommun. Ett sådant beslut ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med eleven och elevens vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.

De ungdomar som hemkommunen har bedömt tillhöra mål- gruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna i gymnasiesärskola med offentlig huvudman om utbildningen på- börjas före höstterminen det år de fyller 20 år.

9 § Huvudmannen prövar frågor om antagning av en elev som ska tas emot i gymnasiesärskolan.

Huvudmannen ska därvid efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare avgöra om en elev i gymnasiesärskolan ska gå på

1.ett nationellt program,

2.ett specialutformat program, eller

3.ett individuellt program.

Utbildning på ett individuellt program ska erbjudas elever som inte kan följa ett nationellt eller specialutformat program.

Individuell studieplan

10 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Den ska innehålla uppgifter om det program och, i förekommande fall, den inriktning som eleven går på. De val av kurser som eleven gjort ska också anges. Vidare ska det av planen framgå eventuella överenskommelser och om det finns behov av särskilt stöd för att eleven ska nå målen med utbildningen. Elevens syn-

135

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

punkter ska inhämtas och beaktas i utformandet av den indivi- duella studieplanen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om den individuella studie- planen.

Utvecklingssamtal

11 § Minst en gång per termin ska rektor se till att eleven ges en samlad information om elevens kunskapsutveckling och studiesituation (utvecklingssamtal). Utvecklingssamtalet ska genomföras med elevens individuella studieplan som grund. Vid utvecklingssamtalet ska elevens synpunkter inhämtas och be- aktas.

Har eleven vårdnadshavare ska även denne få sådan informa- tion som avses i första stycket.

Elevs närvaro och information om frånvaro

12 § Varje elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltig anledning att utebli.

En kommun som tagit emot elever från andra kommuner i sin gymnasiesärskola ska anmäla studieavbrott till den berörda elevens hemkommun. Även huvudmannen för en fristående gymnasiesärskola ska anmäla studieavbrott till elevens hem- kommun.

Regeringen får meddela föreskrifter om frånvaro och om skyldighet för rektorn eller den rektorn bestämmer att kontakta vårdnadshavare eller på annat sätt lämna information om att elever som har vårdnadshavare varit frånvarande från utbild- ningen.

136

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Betyg

Betygssättning

13 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs. Betyg ska dock inte sättas på verksamhetsträning.

Om en elev har läst en kurs enligt gymnasieskolans kursplan ska betyg sättas i enlighet med de bestämmelser som gäller för betygssättning i gymnasieskolan. I övriga fall gäller 14 och 15 §§.

Betygsbeteckningar

14 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

För den elev som inte uppnår betyget E ska ett intyg utfärdas om att eleven deltagit i kursen. Intyget utfärdas av rektor.

15 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande till de betygskriterier som föreskrivits för kursen.

Betygskriterierna ska precisera vilka kunskaper enligt kurs- planen som krävs för att få något av betygen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om betygskriterier.

Interkommunal ersättning och bidrag till enskild huvudman

16 § Bestämmelser om interkommunal ersättning finns i 17 kap. 23 §.

Bestämmelser om ersättning från en elevs hemkommun till enskild huvudman finns i 17 kap. 26 §.

137

17 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–bestämmelser om program som är gemensamma för alla huvudmän (2–12 §§),

–bestämmelser om program för offentlig huvudman

(13–23 §§)

– bestämmelser om program för enskild huvudman, fristå- ende skola, (24–29 §§).

Gemensamma bestämmelser om program

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

2 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat moders- mål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har goda kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska

erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Nationella program och specialutformade program

3 § Utbildningen vid de nationella programmen ska innebära en anpassning av gymnasieskolans motsvarande program. Vilka de nationella programmen är framgår av bilaga y. Regeringen

139

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

meddelar föreskrifter om programmål för de nationella programmen.

Inom de nationella programmen kan finnas utbildningar med olika inriktningar. Dessa kan vara nationellt eller lokalt fast- ställda. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om dem.

När en huvudman erbjuder utbildning på ett nationellt program får denne också låta erbjudandet omfatta att eleven senare ska antas till en viss inriktning av programmet.

4 § Undervisningen på de nationella programmen ska omfatta följande ämnen:

–svenska eller svenska som andraspråk,

–engelska,

–matematik,

–samhällskunskap,

–religionskunskap,

–naturkunskap,

–idrott och hälsa, samt

–estetisk verksamhet.

Härutöver ska det, för elever som ska erbjudas modersmåls- undervisning, som ämne finnas modersmål. På estetiska programmet ska det finnas estetiska ämnen som ämnesblock och på övriga program yrkesämnen. Vidare ska finnas individuellt val och lokala tillägg.

Den totala undervisningstiden ska vara minst 3 600 timmar.

I bilaga yy finns riktvärden om undervisningstiden för ämnen och ämnesblock på nationella program.

5 § Ett specialutformat program ska i fråga om utbildningens nivå motsvara ett nationellt program. Det kan utformas indivi- duellt för en elev eller gemensamt för en grupp elever.

Huvudmannen ska fastställa en plan för varje specialutformat program. Om programmet är avsett för en grupp elever, ska huvudmannen även fastställa programmål.

Bestämmelserna i 4 § ska även tillämpas på undervisningen på specialutformade program.

140

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

6 § Rektor beslutar, efter samråd med eleven och elevens vård- nadshavare, om vilket nationellt eller specialutformat program som en elev ska gå på. En elev som har tagits emot på ett natio- nellt eller ett specialutformat program får, om rektor bedömer att eleven kan klara av det, läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner.

Regeringen meddelar föreskrifter om urval mellan mottagna sökande.

Individuella program

7 § Ett individuellt program ska ge eleven yrkesträning eller verksamhetsträning eller på annat sätt möta elevens speciella ut- bildningsbehov. Programmet kan även syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett specialutformat program

Huvudmannen avgör om en elev som tas emot på ett indivi- duellt program ske ges yrkesträning eller verksamhetsträning.

8 § Om eleven får yrkesträning ska, såvida rektorn bedömer att eleven kan klara av det, utbildningen omfatta ämnena svenska, svenska som andraspråk, matematik, samhällsorientering, idrott och hälsa och estetisk verksamhet samt yrkesträning och praktik.

Rektorn får i enskilda fall med hänsyn till elevens förutsätt- ningar besluta att eleven ska läsa en kombination av ämnen och sådana verksamhetsområden som anges i 9 §.

9 § Om eleven får verksamhetsträning ska, såvida rektorn be- dömer att eleven kan klara av det, utbildningen omfatta kommunikation och socialt samspel, verklighetsuppfattning och omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt vardagsaktiviteter. Praktik får också förekomma om rektorn be- dömer att det är till nytta för eleven.

141

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Rektorn får i enskilda fall med hänsyn till elevens förutsätt- ningar besluta att eleven ska läsa en kombination av verksam- hetsområden och sådana ämnen som anges i 8 §.

10 § För de elever på det individuella programmet som ska er- bjudas modersmålsundervisning ska modersmål finnas som ämne.

Bemyndiganden

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om

1. undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4–10

§§,

2.undervisningen på individuella program för elever som enligt rektors beslut med stöd av 8 och 9 §§ får läsa en kombina- tion av ämnen och verksamhetsområden,

3.avvikelser från bestämmelserna i 4 § första och andra styckena och timplanerna, om det behövs med hänsyn till elevernas förmåga, samt

4.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § första och andra styckena och timplanerna.

Fullföljande av utbildning

12 § Elever som har påbörjat utbildningen i gymnasiesärskolan före höstterminen det år de fyller 20 år får, utom i det fall som avses i 24 § andra stycket, fullfölja utbildningen hos huvud- mannen under fyra läsår. Detta gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden.

Vad som sägs i första stycket om rätt att fullfölja utbildningen gäller även i den nya hemkommunen, om eleven flyttar till en annan kommun under studietiden. Program som anordnas av offentlig huvudman

142

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Program som anordnas av offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

13 § För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i gymnasiesärskolan ska hemkommunen svara för att sådan ut- bildning kommer till stånd.

Denna skyldighet ska fullgöras genom att hemkommunen anordnar gymnasiesärskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan utbildning. Hemkommunen kan även komma överens med någon annan kommun eller med ett landsting om att någon av dessa i en skolenhet med gymnasiesärskola ska ta emot elever vars gymnasiesärskoleutbildning hemkommunen ansvarar för.

Mottagande i annan kommun

14 § En elev har rätt att bli mottagen i en gymnasiesärskola som anordnas av en annan kommun än hemkommunen, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens gymnasiesärskola. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot en sådan elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

15 § Efter önskemål av vårdnadshavare får en kommun även i andra fall än som avses i 14 § ta emot en elev från en annan kommun.

Landsting

16 § Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting vara huvudman för utbildning på nationella, specialutformade och individuella program.

143

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Erbjudande om utbildning på nationella program

17 § Varje kommun ska erbjuda de elever som ska gå på ett nationellt program ett urval av olika program. Kommunen ska sträva efter att urvalet ska vara allsidigt.

Antalet platser på de olika programmen ska anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.

Erbjudande om utbildning på specialutformade och individuella program

18 § Varje kommun ska erbjuda ett specialutformat program eller ett individuellt program till de elever som ska gå på ett så- dant program. Detsamma gäller den elev som har tagits emot på ett nationellt program men har avbrutit studierna.

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.

Kommunens organisation

19 § Kommunerna ska vid utformningen av gymnasiesärskolan beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunika- tionssynpunkt.

Varje kommun som anordnar gymnasiesärskola ska vidare så långt det är möjligt organisera gymnasiesärskolan så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade finns föreskrifter om stöd och service i form av boende

144

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Placering vid en skolenhet

20 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin gymnasiesärskola.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin gymnasiesärskola om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organi- satoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet ska få gå kvar där om inte något annat följer av andra stycket.

Skolskjuts i hemkommunen m.m.

21 § Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från plats i anslutning till där eleven är bosatt till den plats där utbildningen bedrivs och till- baka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omständighet.

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem om något önskemål om viss skolenhet inte framställts. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska konsekven- ser ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.

Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar ut- bildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.

145

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Skolskjuts i annan kommun än hemkommunen

22 § En elev som med stöd av 14 § går i en annan kommuns gymnasiesärskola och som på grund av skolgången måste över- natta i den kommunen har rätt till skolskjuts mellan den till- fälliga bostaden och den plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemma- hörande i kommunen.

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

Interkommunal ersättning

23 § Hemkommunen ska i sådana fall som avses i 14 § betala ersättning för kostnaderna för elevens utbildning till den kommun som har tagit emot eleven.

Även i de fall som avses i 15 § ska hemkommunen betala er- sättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, efter ansökan från någon av de berörda kommunerna, besluta vilket belopp som hemkommunen ska betala till den kommun som har tagit emot eleven.

En kommuns skyldighet att betala ersättning enligt första eller andra stycket gäller endast för sådana elever vars hem- kommuner var skyldiga att erbjuda utbildning i gymnasiesär- skolan vid den tidpunkt då utbildningen påbörjades.

146

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Program som anordnas vid en fristående skola.

Mottagande

24 § Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasie- särskola med offentlig huvudman.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbild- ning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 26 § andra stycket andra meningen.

25 § Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående skola med gymnasiesärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

Bidrag från hemkommunen

26 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse er- sättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.elevhälsa

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

147

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till utbildning i gymnasiesärskola som kommunen erbjuder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det belopp som elevens hem- kommun ska betala, om kommunen inte erbjuder utbildning i gymnasiesärskolan. Kommunen ska vid tillämpningen av sådana föreskrifter även beakta tredje stycket.

27 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 26 § när bidraget avser en elev som till följd av

1.bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt till utbildning i gymnasiesärskolan, eller

2.föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 § har rätt till utbildning i gymnasiesärskolan.

Skolskjuts

28 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristående gymnasiesärskola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 21 § andra stycket sista meningen gäller för elever som valt att gå i en annan skolenhet än den kommunen annars skulle ha placerat dem i.

Insyn, uppföljning och utvärdering

29 § Den kommun där den fristående gymnasiesärskolan är belägen har rätt till insyn i den fristående skolans verksamhet. En enskild huvudman ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där den fristående skolan är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

148

18 kap. Kommunal vuxenutbildning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om kommunal vuxenutbildning (2–9 §§ ),

–särskilda bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå (10–15 §§),

–särskilda bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå. (16–22 §§),

–bestämmelser om betyg, prövning, validering och intyg, (23–31 §§) och

–bestämmelse om uppdrag att anordna utbildning (32 §).

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Kommunal vuxenutbildning syftar till att vuxna stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja den personliga utveck- lingen. De som erhållit minst utbildning ska prioriteras. Ut- gångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Utbildningens nivåer

3 Kommunerna ska tillhandahålla kommunal vuxenutbildning. Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och

gymnasial nivå.

149

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Utbildningens syfte

4 § Utbildning på grundläggande nivå syftar till att ge vuxna sådana kunskaper som de behöver för att delta i samhälls- och arbetsliv. Den syftar också till att möjliggöra fortsatta studier.

Utbildning på gymnasial nivå syftar till att ge vuxna kun- skaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymna- sieskolan ska ge.

Kurser och gymnasiepoäng

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser och på gymnasial nivå även i form av ett projektarbete.

På gymnasial nivå betecknas kursernas och projektarbetets omfattning med gymnasiepoäng.

6 § För kurser och projektarbete ska det finnas kursplaner. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter om att kursplaner inte ska finnas eller att gymnasiepoäng inte ska beräknas för vissa kurser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner för kurser och projektarbete.

Avgifter

7 § Utbildningen ska vara avgiftsfri, om inte något annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats med stöd 3 kap. 21 §. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan för- anleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen får bestämma att böcker och andra lärverktyg, som varje elev har för eget bruk och får behålla som sin egen- dom, ska anskaffas av eleverna själva eller erbjudas mot avgifter som högst motsvarar huvudmannens anskaffningskostnader.

150

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Lärverktyg som används i utbildningen ska i övrigt tillhanda- hållas utan kostnad för eleverna.

Avgifter får inte tas ut i samband med ansökan om plats.

Individuella studieplaner

8 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studierna.

Rektorn ansvarar för att individuella studieplaner upprättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner.

Rätt att slutföra utbildningen

9 § Den som har antagits till en kurs har rätt att slutföra kursen.

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Den för vilken utbildning på grundläggande nivå har upphört enligt andra stycket ska på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det. Den för vilken utbildning på gymna- sial nivå har upphört enligt andra stycket får på nytt beredas så- dan utbildning om det finns särskilda skäl för det.

Utbildningen kan även avbrytas enligt bestämmelserna i 5 kap. 13–19 §§.

151

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå

Kommunens ansvar

10 § Varje kommun ansvarar för att de kommuninvånare som enligt 11 § har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i sådan utbildning.

Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå för att motivera dem att delta i sådan utbildning.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § Varje kommuninvånare har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år då hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grund- skolan, och

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Den som har rätt att delta i utbildning enligt första stycket, har rätt att delta i sådan utbildning även i en annan kommun än hemkommunen om utbildningen tillhandahålls där.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är in- tagen i kriminalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Kriminalvården.

Utbildning på ett annat språk än svenska

12 § Om en elev i utbildning på grundläggande nivå har brist- fälliga kunskaper i svenska språket, får utbildningen tillhanda- hållas på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar. Sådan undervisning ska kompletteras med undervis- ning eller träning i svenska språket.

152

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Ansökan och mottagning

13 § En ansökan om att delta i utbildning på grundläggande nivå ska ges in till den sökandes hemkommun. En sökande ska tas emot till utbildningen om de villkor som anges i 11 § är upp- fyllda.

14 § Om en ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande där hemkommunen redovisar sin bedömning av om sökanden uppfyller de villkor som anges i 11 §.

Den huvudman som anordnar en utbildning beslutar om sökanden ska tas emot till utbildningen. Den andra huvud- mannen får ta emot den sökande även om hemkommunen har bedömt att den sökande inte har rätt att delta i utbildningen.

Interkommunal ersättning

15 § En kommun, som i sin utbildning på grundläggande nivå har en elev som kommer från en annan kommun, ska få ersätt- ning för sina kostnader för den elevens utbildning från elevens hemkommun. Detta gäller dock inte om hemkommunen eller, efter överklagande av ett beslut enligt 14 §, Skolväsendets över- klagandenämnd har bedömt att eleven inte har rätt att delta i ut- bildningen.

Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå

Huvudmannens ansvar

16 § Varje kommun ska erbjuda utbildning på gymnasial nivå. Kommunerna ska sträva efter att erbjuda sådan utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.

153

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

17 § Ett landsting får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och omvårdnad. Efter överens- kommelse med en kommun får ett landsting tillhandahålla ut- bildning på denna nivå även inom andra områden.

18 § Varje kommun ska informera om möjligheterna till ut- bildning på gymnasial nivå och aktivt verka för att vuxna i kommunen deltar i sådan utbildning.

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

19 § Varje kommuninvånare är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att

ge,

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

4.i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller likvärdig utbildning, och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om behörighetsvillkor.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte intagna i krimi- nalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Kriminalvården.

Ansökan

20 § En ansökan om att delta i utbildning på gymnasial nivå ska ges in till den sökandes hemkommun.

154

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kost- naderna för den sökandes utbildning. Ett yttrande behövs inte om det är onödigt med hänsyn till en tidigare överenskommelse.

Åtagande att svara för kostnaderna ska alltid lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har sär- skilda skäl att få delta i utbildning hos en annan huvudman. Ett lämnat åtagande gäller även om den sökande därefter byter hem- kommun.

Mottagande

21 § Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå avgör om den sökande ska tas emot till utbildningen.

Hemkommunen ska ta emot en sökande om de behörighets- villkor som anges i 19 § är uppfyllda.

En kommun ska ta emot en behörig sökande från en annan kommun och ett landsting ska ta emot en behörig sökande om hemkommunen har åtagit sig eller, efter överklagande enligt 26 kap. 11 §, ska åta sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.

Antagning

22 § Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå avgör om en sökande ska antas till utbildningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval mellan mottagna sökande.

155

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Betyg

Betygssättning

23 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs och på projekt- arbetet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning. Sådana föreskrifter får innebära att betyg inte ska sättas på vissa kurser.

Betygsbeteckningar

24 § Som betyg på grundläggande nivå och gymnasial nivå ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D och E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

25 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande såväl till uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs där betyg ska sättas. Betygskriterierna ska precisera vilka kunskaper som krävs enligt kursplanen för att eleven ska få betygen A, C och E.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betygskriterier.

26 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i en kurs på grund av elevens bristande deltagande, ska betyg inte sättas på kursen.

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

156

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Prövning

27 § Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från kommunal vuxenutbildning ska ha möjlighet att genomgå pröv- ning i alla kurser som det sätts betyg på och i projektarbete. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg på kursen eller projektarbetet. Den som är elev i gymnasieskolan får dock inte genomgå prövning i en kurs eller ett projektarbete om eleven har fått minst betyget E på kursen eller projektarbetet.

Prövning får göras endast hos en huvudman som anordnar den aktuella kursen eller, när det gäller projektarbete, utbildning inom det kunskapsområde som projektarbetet avser.

Med prövning avses en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygs- kriterier.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

28 § Prövningen ska göras av en eller flera lärare. Om pröv- ningen genomförs av två eller flera lärare och dessa inte kan enas om ett betyg ska betyget sättas av rektorn.

Validering

29 § En elev i kommunal vuxenutbildning kan få sina kun- skaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

30 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade

157

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

Intyg

31 § Den som genomgått en kurs i kommunal vuxenutbildning och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

32 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Uppdrag att anordna utbildning

33 § I 21 kap. finns bestämmelser om en kommuns eller ett landstings möjligheter att med bibehållet huvudmannaskap upp- dra åt annan att anordna kommunal vuxenutbildning.

158

19 kap. Särskild utbildning för vuxna

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om särskild utbildning för vuxna (2–9 §§),

–särskilda bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå (10–12 §§),

–särskilda bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (13–16 §§),

–bestämmelser om betyg, validering och intyg (17–23 §§).

–bestämmelse uppdrag att anordna utbildning (24§).

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Särskild utbildning för vuxna syftar till att vuxna med ut- vecklingsstörning stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja den personliga utvecklingen. De som erhållit minst utbildning ska prioriteras. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den en- skildes behov och förutsättningar.

Av 28 kap. 7 § följer att det som i denna lag sägs om elever med utvecklingsstörning också ska gälla för vissa andra vuxna.

Utbildningens nivåer

3 § Kommunerna ska tillhandahålla särskild utbildning för vuxna.

Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial nivå.

159

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Utbildningens syfte

4 § Utbildning på grundläggande nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i grundsärskolan ska ge.

Utbildning på gymnasial nivå syftar till att ge vuxna kun- skaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen på natio- nella eller specialutformade program i gymnasiesärskolan ska ge.

Kurser

5 § Utbildningen inom särskild utbildning för vuxna bedrivs i form av kurser.

För kurser ska det finnas kursplaner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner.

Avgifter

6 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Avgifter får inte tas ut i samband med ansökan om plats.

Ansökan, mottagande och antagning

7 § En ansökan om att delta i särskild utbildning för vuxna ska ges in till sökandens hemkommun.

160

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kost- naderna för den sökandes utbildning. Ett sådant yttrande be- höver inte lämnas om det är onödigt med hänsyn till tidigare överenskommelse.

Den huvudman som anordnar en utbildning beslutar om sökanden ska tas emot till utbildningen. En huvudman är skyldig att till sin särskilda utbildning för vuxna ta emot sökande som kommer från andra kommuner, om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning.

Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå avgör om en sökande ska antas till utbildningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om urval mellan mottagna sökande i utbildning på gymnasial nivå.

Individuella studieplaner

8 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studierna.

Rektorn ansvarar för att individuella studieplaner upprättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner.

Rätt att slutföra utbildningen

9 § Den som har antagits till en kurs i särskild utbildning för vuxna har rätt att slutföra kursen.

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

161

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Den för vilken utbildning på grundläggande nivå har upphört enligt andra stycket ska på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det. Den för vilken utbildning på gymna- sial nivå har upphört enligt andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det.

Utbildningen kan även avbrytas enligt bestämmelserna i 5 kap. 13–19 §§.

Särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå

Kommunens ansvar

10 § Varje kommun ansvarar för att de kommuninvånare som enligt 11 § har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i sådan utbildning.

Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och för att motivera dem att delta i sådan utbildning.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § Varje kommuninvånare med utvecklingsstörning har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen i grundsär- skolan syftar till att ge, och

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är in-

tagen i kriminalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Kriminalvården.

162

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Utbildning på ett annat språk än svenska

12 § Om en elev i utbildning på grundläggande nivå har brist- fälliga kunskaper i svenska språket, får utbildningen tillhanda- hållas på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar. Sådan utbildning ska kompletteras med undervisning eller träning i svenska språket.

Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå

Kommunens ansvar

13 § Varje kommun ska erbjuda särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Kommunerna ska sträva efter att erbjuda ut- bildning som svarar mot efterfrågan och behov.

14 § Ett landsting får efter överenskommelse med en kommun tillhandahålla särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.

15 § Varje kommun ska informera om möjligheterna till sär- skild utbildning för vuxna på gymnasial nivå och aktivt verka för att kommuninvånare som är behöriga deltar i sådan utbildning.

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

16 § Varje kommuninvånare med utvecklingsstörning är be- hörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att

ge,

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

4.i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

163

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket men har slutfört utbildning i gymnasiesärskolan eller lik- värdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om behörighetsvillkor.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är in- tagen i kriminalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Kriminalvården.

Betyg

Betygssättning

17 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs, dock inte på kurser som motsvarar träningsskolan inom grundsärskolan.

Inom den del av särskild utbildning för vuxna som motsvarar träningsskolan inom grundsärskolan ska i stället för betyg ett intyg om att eleven har deltagit i kursen utfärdas efter avslutad kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning. Sådana föreskrifter får innebära att betyg inte ska sättas på vissa kurser.

Betygsbeteckningar

18 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. För den elev som inte uppnår betyget E utfärdas ett intyg om att eleven har deltagit i kursen.

19 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande såväl till uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier.

164

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Betygskriterier ska finnas för varje kurs. De ska precisera vilka kunskaper som krävs enligt kursplanen för att eleven ska få betygen A, C eller E.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betygskriterier.

Validering

20 § En elev i särskild utbildning för vuxna kan få sina kun- skaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

21 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

Intyg

22 § Den som genomgått en kurs i särskild utbildning för vuxna och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg. I 20 § andra stycket och 21 § finns bestämmelser om att intyg ska utfärdas i vissa andra fall.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möj- ligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om att intyg alltid ska ut- färdas efter vissa kurser.

165

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

23 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Uppdrag att anordna utbildning

24 § I 21 kap. finns bestämmelser om en kommuns eller ett landstings möjligheter att med bibehållet huvudmannaskap upp- dra åt annan att anordna särskild utbildning för vuxna.

166

20 kap. Utbildning i svenska för invandrare

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om utbildning i svenska för in- vandrare (2–17 §§ ),

–bestämmelser om betyg, prövning, validering och intyg, (18–24 §§) och,

–bestämmelse om uppdrag att anordna utbildning (25 §).

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Utbildning i svenska för invandrare syftar till att vuxna in- vandrare stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja den person- liga utvecklingen. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Utbildningens syfte

3 § Utbildning i svenska för invandrare syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket.

Utbildning i svenska för invandrare syftar också till att ge vuxna som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter möj- lighet att förvärva sådana färdigheter. Läs- och skrivinlärningen får ske på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar.

167

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

Kurser

4 § Utbildning i svenska för invandrare bedrivs i form av kurser.

För kurser ska det finnas kursplaner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om kursplaner.

Avgifter

5 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Huvud- mannen får dock besluta att eleverna ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel.

Utbildningens omfattning

6 § Utbildningen ska i genomsnitt under en fyraveckorsperiod omfatta minst 15 timmars undervisning i veckan. Undervis- ningens omfattning får dock minskas om eleven begär det och huvudmannen finner att det är förenligt med utbildningens syfte.

Samverkan med arbetslivet

7 § Huvudmannen ska i samarbete med Arbetsförmedlingen verka för att eleven ges möjligheter att öva det svenska språket i arbetslivet och att utbildning i svenska för invandrare kan kombineras med andra aktiviteter såsom

–arbetslivsorientering,

–validering,

–praktik, eller

168

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

– annan utbildning.

Huvudmannen ska också verka för att utbildning i svenska för invandrare kan bedrivas samtidigt som eleven uppbär ersätt- ning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för att utbildningen kan kombineras med aktivi- teter som erbjuds inom hälso- och sjukvården.

8 § Utbildning i svenska för invandrare ska kunna kombineras med förvärvsarbete.

9 § Huvudmannen ska samråda med den berörda arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal om en arbetstagares deltagande i utbildningen och utbildningens förläggning.

Individuella studieplaner

10 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studierna.

Rektorn ansvarar för att individuella studieplaner upprättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner.

Kommunens ansvar

11 § Varje kommun är skyldig att se till att utbildning i svenska för invandrare erbjuds de personer som anges i 13 §.

Utbildningen ska finnas att tillgå så snart som möjligt efter det att rätt till utbildning i svenska för invandrare inträtt. Om det inte finns särskilda skäl ska utbildningen kunna påbörjas inom tre månader.

169

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

12 § Varje kommun ska aktivt verka för att nå dem i kommunen som har rätt till utbildning i svenska för invandrare och för att motivera dem att delta i utbildningen.

Rätt att delta

13 § Varje kommuninvånare har rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 16 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet, och

2.saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge.

En finländsk medborgare som stadigvarande arbetar i kommunen men är bosatt i Finland nära gränsen till Sverige och saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge, har från och med andra kalender- halvåret det år hon eller han fyller 16 år också rätt att delta i ut- bildning i svenska för invandrare.

14 § Den som har sådana kunskaper i det danska eller norska språket att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig har inte rätt att delta i utbildning i svenska för in- vandrare.

Mottagande

15 § Huvudmannen avgör om en sökande ska tas emot till ut- bildningen.

Rätt att slutföra utbildningen

16 § Den som har antagits till en kurs i utbildning i svenska för invandrare har rätt att slutföra kursen.

170

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Utbildningen kan även avbrytas enligt bestämmelserna i 5 kap. 13-19 §§.

17 § Den för vilken utbildning i svenska för invandrare har upphört enligt 16 § andra stycket ska på nytt beredas sådan ut- bildning om det finns särskilda skäl för det.

Betyg

Betygssättning

18 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs.

Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning.

19 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande såväl till uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier. Läraren ska vid betygssättning utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kraven i kursplanen.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs. De ska precisera vilka kunskaper som krävs enligt kursplanen för att eleven ska få betygen A, C eller E.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betygskriterier.

20 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i en kurs på grund av elevens bristande deltagande, ska betyg inte sättas på kursen.

171

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

Prövning

21 § Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från utbild- ning i svenska för invandrare ska ha möjlighet att genomgå prövning. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg på kursen.

Prövning får göras hos en huvudman som anordnar den aktuella kursen.

Med prövning avses en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygs- kriterier.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

22 § Prövningen ska göras av en eller flera lärare. Om pröv- ningen genomförs av två eller flera lärare och dessa inte kan enas om ett betyg ska betyget sättas av rektorn.

Validering

23 § En elev i utbildning i svenska för invandrare kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skrift-

172

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

ligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

Intyg

24 § Den som genomgått utbildning i svenska för invandrare och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möj- ligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter viss utbildning.

25 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om intyg.

26 § I 21 kap. finns bestämmelser om en kommuns möjligheter att med bibehållet huvudmannaskap uppdra åt annan att anordna utbildning i svenska för invandrare.

173

21 kap. Entreprenad och samverkan

Entreprenad

1 § Kommuner eller landsting får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att utföra uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entrepre- nad). De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet enligt denna lag ska med de undantag som anges i detta kapitel även gälla vid entreprenad.

2 § Inom förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap. får uppgifter överlämnas på entreprenad.

3 § Inom grundskolan, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan får uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen överlämnas på entreprenad.

4 § Inom gymnasieskolan får uppgifter som avser undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil överlämnas på entreprenad.

5 § Om det finns särskilda skäl får regeringen efter ansökan av en kommun eller ett landsting i andra fall än som anges i 2 och 4 §§ medge att kommunen eller landstinget får sluta avtal med någon annan om att bedriva undervisning inom skolväsendet.

6 § Om en kommun eller ett landsting överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, får kommunen eller landstinget överlämna endast den myndighetsutövning som hör till lärares undervisningsuppgift.

175

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om entreprenader enligt 2, 4 eller 5 §§.

Samverkan

8 § En kommun får sluta avtal med en annan kommun om att denna ska utföra kommunens uppgifter inom förskolan, fritids- hemmet, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap.

9 § En kommun får såsom huvudman överlåta ansvaret för sådana medicinska insatser som anges i 2 kap. 17–19 §§ till ett landsting, om kommunen och landstinget är överens om detta. På samma sätt får ett landsting överlåta ansvaret till en kommun.

Staten eller en enskild får såsom huvudman överlåta ansvaret för de medicinska insatser som anges i 2 kap. 17–19 §§ till en kommun eller ett landsting, om huvudmannen och kommunen eller landstinget är överens om detta.

10 § Staten får såsom huvudman för sameskolan, efter avtal med en kommun, fullgöra kommunens uppgifter inom för- skolan.

11 § Regeringen får, utöver vad som följer av denna lag, meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamhet med offentlig huvudman inom skolväsendet.

När det gäller utbildning i form av ett individuellt program får regeringen meddela föreskrifter om att enskilda och andra utomstående får anordna mer av utbildningen än som följer av första stycket.

176

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

För medverkan av annan än huvudman inom skolväsendet får regeringens föreskrifter enligt första och andra styckena avvika från bestämmelserna i 2 kap. 13–16, 22 och 27 §§.

177

22 kap. Vissa särskilda utbildningsformer

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–internationella skolor på grundskole- och gymnasienivå,

–utbildning vid särskilda ungdomshem,

–utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution,

–utbildning för elever som vårdas i hemmet eller på annan lämplig plats,

–annat sätt för att fullgöra skolplikten, samt

–bemyndigande som avser de utbildningsformer och den övriga verksamhet som regleras i kapitlet.

Internationella skolor

Grundskolenivå

2 § Den som endast för en kortare tid har sitt hem i Sverige eller den som har andra särskilda skäl att få utbildning i en inter- nationell skola på grundskolenivå får fullgöra sin skolplikt i en sådan skola, om Statens skolinspektion har godkänt huvud- mannen för ändamålet. Detta gäller dock inte sådana barn som avses i 6 kap. 5–6 §§.

Med internationell skola på grundskolenivå avses en fristå- ende skola som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i grundskolan. För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Utbildningen ska förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden ska meddelas i den omfatt- ning som de i Sverige för kortare tid bosatta eleverna behöver.

Regeringen får besluta att en internationell skola på grund- skolenivå får ta emot andra barn än sådana som avses i första stycket för att de ska fullgöra skolplikten vid skolan.

179

Vissa särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

3 § En godkänd internationell skola på grundskolenivå ska av Statens skolinspektion förklaras berättigad till sådant bidrag som avses i 4 § om

1.utbildningen följer ett annat lands läroplan och kursplaner eller en internationell läroplan och internationella kursplaner, med anpassning till svenska förhållanden i den utsträckning som är rimlig,

2.utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbild- ning inom det svenska offentliga skolväsendet,

3.elever som har svårigheter i skolarbetet erbjuds särskilt

stöd,

4.eleverna erbjuds sådan skolhälsovård som ska erbjudas inom grundskolan,

5.elevavgiften är skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verksamheten, bidrag och omständigheterna i övrigt,

6.skolan är öppen för alla elever som avses i 4 § första stycket, med undantag för sådana elever som det skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter att ta emot för skolan,

7.urvalet, om det inte finns platser till alla behöriga sökande, görs på grunder som Statens skolinspektion godkänner,

8.vårdnadshavare och elever ges tydlig information om den internationella skolans innehåll och inriktning mot fortsatta studier utomlands samt om vad utbildning vid en internationell skola kan innebära vid fortsatt skolgång i det svenska skolväsen- det, samt

9.skolan följer övriga bestämmelser i denna lag och i andra föreskrifter som avser internationella skolor på grundskolenivå.

Statens skolinspektion ska i beslutet om rätt till bidrag ange det högsta antal elever som är folkbokförda i Sverige och som omfattas av skolans bidragsrätt.

För att en nystartad skola ska ha rätt till bidrag ska skolan ha ansökt om att bli bidragsberättigad före den 1 april kalenderåret innan skolan startar. Regeringen eller den myndighet som

180

Ds 2009:25

Vissa särskilda utbildningsformer

regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

4 § Elevens hemkommun ska lämna bidrag till den interna- tionella skolan för en elev som genomgår sådan utbildning som avses i 3 § från och med höstterminen det år eleven fyller 6 år om

1.eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får sär- skilt statsbidrag för eleven, och

2.eleven

a)för en kortare tid är bosatt i Sverige,

b)har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på grundskolenivå, eller

c)har mottagits med stöd av regeringens beslut enligt 2 § tredje stycket.

Bidraget ska bestämmas med hänsyn till skolans åtagande och elevens behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundskolorna. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, är kommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kommunens bidrag ska be- stämmas i stället för det som anges i andra stycket, om stats- bidrag lämnas till kommunen för en elev som har tagits emot i en internationell skola på grundskolenivå.

Om inte kommunen och skolan har kommit överens om annat, ska bidraget beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

Gymnasienivå

5 § Om en internationell skola erbjuder gymnasial utbildning som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i gymnasieskolan eller vid en fristående skola som motsvarar

181

Vissa särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

gymnasieskolan eller om skolan anordnar utbildning som leder fram till International Baccalaureate (en internationell skola på gymnasienivå), ska Statens skolinspektion förklara skolan be- rättigad till sådant bidrag som avses i 6 § om

2.utbildningen som helhet är likvärdig med utbildningen i gymnasieskolan,

3.utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbild- ning inom det svenska offentliga skolväsendet,

4.utbildningen förmedlar kunskaper som underlättar fort- satta studier utomlands,

5.undervisning i svenska språket och om svenska förhållan- den ges i den omfattning som behövs för de elever som under kortare tid är bosatta i Sverige,

6.elever som avses i 6 § första stycket som har svårigheter i skolarbetet erbjuds särskilt stöd,

7.elever som avses i 6 § första stycket erbjuds sådan skol- hälsovård som ska erbjudas elever i gymnasieskolan,

8.elevavgiften för elever som avses i 8 e § första stycket är skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verksamheten, bidrag och omständigheterna i övrigt,

9.skolan är öppen för alla elever som avses i 6 § första stycket, med undantag för sådana elever som det skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter att ta emot för skolan,

10.urvalet, om det inte finns platser till alla behöriga sökande, görs på grunder som Statens skolverk godkänner,

11.sådana elever som avses i 6 § första stycket och deras vårdnadshavare ges tydlig information om skolans innehåll och inriktning mot fortsatta studier utomlands samt om vad utbild- ning vid en internationell skola på gymnasienivå kan innebära vid fortsatt utbildning i Sverige, samt

182

Ds 2009:25

Vissa särskilda utbildningsformer

12. skolan följer övriga bestämmelser i denna lag och i andra föreskrifter som avser internationella skolor på gymnasienivå.

Statens skolinspektion ska, för annan utbildning än sådan som leder fram till International Baccalaureate, i beslutet om rätt till bidrag ange vilket nationellt program utbildningen ska jäm- ställas med i bidragshänseende. I beslutet ska Statens skolin- spektion även ange det högsta antal elever som är folkbokförda i Sverige och som omfattas av skolans bidragsrätt.

För att en nystartad skola ska ha rätt till bidrag ska skolan ha ansökt om att bli förklarad som bidragsberättigad före den 1 april kalenderåret innan skolan startar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

6 § Elevens hemkommun ska lämna bidrag till den interna- tionella skolan för en elev som genomgår sådan utbildning som avses i 5 § om

1.eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får sär- skilt statsbidrag för eleven,

2.eleven antingen för en kortare tid är bosatt i Sverige eller har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på gymnasienivå, och

3.hemkommunen var skyldig att erbjuda eleven gymnasie- utbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.

Bidraget enligt första stycket ska uppgå till det belopp som hemkommunen och den internationella skolan kommer överens om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilket belopp som elevernas hem- kommuner ska betala enligt första stycket om dessa och huvud- mannen för den internationella skolan inte kommer överens om beloppet.

183

Vissa särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

gymnasieutbildning. Kommunen behöver dock inte lämna extra bidrag, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårig- heter uppstår för kommunen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kommunens bidrag ska be- stämmas i stället för det som anges i andra och tredje styckena, om statsbidrag lämnas till kommunen för en elev som har tagits emot i en internationell skola på gymnasienivå.

Om inte kommunen och huvudmannen har kommit överens om annat, ska bidraget beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

Insyn, uppföljning och utvärdering

7 § Den kommun där den internationella skolan är belägen ska ha rätt till insyn i skolans verksamhet. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolan är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

Utbildning vid särskilda ungdomshem

Utbildning för skolpliktiga

8 § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilt ungdomshem) ska skolpliktiga barn, som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet.

Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för hemmet. Den ska med nödvändiga avvikelser motsvara ut- bildningen i grundskolan eller i förekommande fall grundsär- skolan eller specialskolan.

184

Ds 2009:25

Vissa särskilda utbildningsformer

Utbildning för icke skolpliktiga

9 § Den som inte längre är skolpliktig och vistas i ett hem som avses i 8 § första stycket och som inte lämpligen kan fullgöra skolgång på annat sätt ska genom huvudmannens försorg ges möjlighet att delta i kompletterande utbildning på grundskole- nivå eller motsvarande eller i utbildning som motsvarar sådan utbildning som erbjuds i gymnasieskolan eller gymnasiesär- skolan.

Utbildning för intagna i kriminalvård

10 § För intagna i kriminalvårdsanstalt anordnas utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna samt utbildning i svenska för invandrare. För sådan utbildning ansvarar Kriminalvården.

Utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution

Utbildning som motsvarar förskola, förskoleklass och fritidshem

11 § Om ett barn vårdas på sjukhus eller någon annan institu- tion, ska huvudmannen för institutionen svara för att barnet får tillfälle att delta i utbildning som så långt möjligt motsvarar den som erbjuds i förskola, förskoleklass eller fritidshem.

Särskild undervisning

12 § För sådana elever i grundskolan, grundsärskolan, special- skolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan som på grund av sjukdom eller liknande skäl under en längre tid inte kan delta i vanligt skolarbete och som vårdas på ett sjukhus eller en motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas

185

Vissa särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

på sjukhuset eller institutionen. Sådan undervisning ska så långt det är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i.

13 § Särskild undervisning enligt 12 § ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det.

Huvudman

14 § Särskild undervisning enligt 12 § anordnas av den kommun där institutionen är belägen. Sådan undervisning ska stå öppen även för dem som fullgör skolplikt utanför skolväsendet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska gälla i stället för första stycket i de fall där institutionen är belägen i två eller flera kommuner.

Utbildning för elever som vårdas i hemmet eller på annan lämplig plats

Särskild undervisning i hemmet eller på annan lämplig plats

15 § För sådana elever som avses i 12 § men som inte vårdas på sjukhus eller motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas i hemmet eller på annan lämplig plats. Sådan undervis- ning ska så långt det är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i.

16 § Särskild undervisning enligt 15 § ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det. Sär- skild undervisning i hemmet får endast ske om elevens vård- nadshavare, eller eleven själv i de fall denne är myndig, sam- tycker.

186

Ds 2009:25

Vissa särskilda utbildningsformer

Huvudman

17 § Särskild undervisning enligt 15 § anordnas av den som är huvudman för den utbildning som eleven annars deltar i.

Annat sätt för att fullgöra skolplikten

Förutsättningar för medgivande

18 § Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skol- plikten på annat sätt än som anges i denna lag. Medgivande ska lämnas om

1.verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,

2.behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och

3.det föreligger synnerliga skäl.

19 § Medgivande enligt 18 § får lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid ska det prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet ska återkallas, om det kan antas att förut- sättningarna enligt 18 § inte längre föreligger.

Ett beslut om återkallande av ett medgivande gäller omedel- bart om inte annat beslutas.

20 § Frågor enligt 18 och 19 §§ prövas av barnets hemkommun eller, om barnet har sådant funktionshinder som enligt 6 kap. 6 § kan vara grund för att fullgöra skolplikten i specialskolan, av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Bemyndiganden

21 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får, beträffande utbildning och annan verksamhet som omfattas av detta kapitel, meddela föreskrifter om

187

Vissa särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

1.enskilds ansökan om godkännande eller förklaring om rätt till bidrag,

2.antagningen till, organisationen av och det närmare inne- hållet i utbildningen eller verksamheten, och

3.betygsättning.

Regeringen meddelar även föreskrifter om ansökningstid och vid vilken tidpunkt ett beslut om godkännande eller förklaring om rätt till bidrag senast ska meddelas.

188

23 kap. Annan pedagogisk verksamhet

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem,

–öppen förskola,

–öppen fritidsverksamhet,

–omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, övergripande mål för och kvalitetskrav på dessa verksamheter, samt

–avgifter och bidrag.

Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem

2 § Kommunen ska sträva efter att i stället för förskola eller fritidshem erbjuda ett barn pedagogisk omsorg, om barnets vårdnadshavare önskar det. Kommunen ska ta skälig hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål om verksamhetsform.

Sådan omsorg som avses i första stycket ska genom pedago- gisk verksamhet och omsorg stimulera barns utveckling och lärande.

Verksamheten ska utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin ut- veckling ska ges den omsorg som deras speciella behov kräver. Verksamheten ska utformas så att den främjar social gemenskap samt förbereder barnen för fortsatt lärande.

Öppen förskola

3 § En kommun kan anordna öppen förskola som komplement till förskola och pedagogisk omsorg.

189

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Den öppna förskolan ska erbjuda barn en pedagogisk verk- samhet i samarbete med de till barnen medföljande vuxna sam- tidigt som dessa ges möjlighet till social gemenskap.

Öppen fritidsverksamhet

4 § Enligt 13 kap. 6 § kan en huvudman under vissa förutsätt- ningar erbjuda öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem.

Den öppna fritidsverksamheten ska genom pedagogisk verk- samhet komplettera utbildningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och andra särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras. Verksamheten ska erbjuda barnen rekreation och en meningsfull fritid samt möjlighet till utveck- ling och lärande.

Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds

5 § Kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfatt- ning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete och familjens situation i övrigt.

Gemensamma bestämmelser

Övergripande utgångspunkter

6 § Sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska utformas med respekt för barnets rättigheter och i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Den ska främja och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som vårt samhälle vilar på.

190

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

Var och en som verkar inom sådan verksamhet ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Verksamheten ska utgå från en helhets- syn på barnet och barnets behov samt utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Kvalitetskrav på vissa verksamheter

7 § Sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska bedrivas i ända- målsenliga lokaler i grupper med en lämplig sammansättning och storlek. För bedrivande av verksamheten ska det finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnets behov av om- sorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

Uppföljning och utvärdering m.m.

8 § En kommun ska systematiskt följa upp och utvärdera sådan verksamhet som avses i 2–5 §§.

Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska kommunen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

Kommunen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klago- mål mot verksamheten. Information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Avgifter

9 § För plats i sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § och som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem samt för sådan omsorg som avses i 5 § får avgifter tas ut på det sätt som anges i 7 kap. 16 § första stycket respektive 13 kap. 12 §.

191

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Bidrag

Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem

10 § Den kommun där en enskild bedriver sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § ska besluta att huvudmannen har rätt till bidrag om

1.den kommun där verksamheten är belägen har tillför- säkrats insyn i den,

2.huvudmannen har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande offentlig verksamhet,

3.verksamheten inte innebär påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet, och

4.verksamheten är öppen för alla barn som en kommun ska sträva efter att erbjuda motsvarande verksamhet, med undantag för barn som hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för enligt 11 § andra stycket, och

5.avgifterna inte är oskäligt höga.

Kommunen får besluta att en huvudman har rätt till bidrag trots att villkoret i första stycket 4 inte är uppfyllt, om det finns skäl med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär.

11 § Hemkommunen ska lämna bidrag till en huvudman som har rätt till bidrag enligt 10 § för varje barn som tas emot.

Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och barnets behov efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till egen motsva- rande verksamhet. Hemkommunen är inte skyldig att lämna bidrag till fler än två huvudmän för samma barn eller till mer än en huvudman för pedagogisk omsorg för ett barn som också går i förskola. Om ett barn har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver bidrag inte lämnas för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för hemkommunen.

När barn tas emot i enskild pedagogisk omsorg där deras vårdnadshavare arbetar får kommunen inte lämna bidrag för fler

192

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

barn till vårdnadshavaren än det antal barn till andra som har tagits emot.

Öppen fritidsverksamhet

12 § Om en enskild som har godkänts som huvudman för fri- tidshem i stället erbjuder öppen fritidsverksamhet till en elev ska bidrag lämnas av hemkommunen, om kommunen där verksam- heten är belägen har tillförsäkrats insyn i verksamheten, verk- samheten uppfyller de krav som anges i 6 och 7 §§ och avgifterna inte är oskäligt höga. Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och elevens behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till egen motsvarande verksamhet. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver kommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Övriga verksamheter

13 § En kommun kan även lämna bidrag till verksamhet som avses i 3–5 §§ och som bedrivs av enskild huvudman om kommunen har tillförsäkrats insyn i verksamheten, verksam- heten uppfyller de krav som anges i 6 och 7 §§ och avgifterna inte är oskäligt höga. Sådant bidrag bör lämnas med ett belopp som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad i mot- svarande verksamhet.

193

24 kap. Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillsyn,

–ingripanden vid tillsyn,

–särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som be- drivs av enskild,

–särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som be- drivs av en kommun eller ett landsting,

–särskilt ingripande vid tillsyn över kommun som tillsyns- myndighet,

–statlig kvalitetsgranskning, och

–nationell uppföljning och utvärdering.

Tillsyn

Definition av tillsyn

2 § Med tillsyn avses i denna lag en oberoende och självständig granskning som syftar till att den verksamhet som granskas uppfyller

1.de villkor och krav som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift,

2.de särskilda villkor som har meddelats med stöd av en sådan föreskrift som avses i 1, och

3.beslut om åtgärder som syftar till att åstadkomma rättelse av den huvudman som bedriver verksamheten.

Tillsynens omfattning

3 § Statens skolinspektion har tillsyn över

195

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

1.utbildning och annan pedagogisk verksamhet enligt denna lag i den mån tillsynen inte är en uppgift för en annan tillsyns- myndighet,

2.utbildning som avses i 28 kap. 16 §,

3.hur en kommun uppfyller sitt ansvar för att skolplikten fullgörs enligt 6 kap. 20 och 21 §§,

4.en kommuns handläggning av frågor enligt 22 kap. 18 och 19 §§, och

5.hur en kommun uppfyller sitt tillsynsansvar enligt 4 §.

4 § En kommun har tillsyn över sådan utbildning eller annan pedagogisk verksamhet vars huvudman kommunen har godkänt enligt 2 kap. 6 § andra stycket eller förklarat ha rätt till bidrag enligt 23 kap. 10 §.

Länsstyrelserna har tillsyn över verksamheten vid elevhems- boende vid Rh-anpassad utbildning, specialskolan och viss utbildning för elever med utvecklingsstörning som bedrivs enligt avtal med staten. Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över sådant elevhemsboende.

Genomförande av tillsyn

5 § Tillsyn ska utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än nödvändigt hos den som bedriver den verksamhet som granskas.

6 § Om det vid tillsyn framkommer behov av åtgärder bör till- synsmyndigheten försöka åstadkomma rättelse genom påpekan- den.

7 § En tillsynsmyndighet har för sin tillsyn enligt detta kapitel rätt att på plats granska sådan verksamhet som står under dess tillsyn. Tillsynsmyndigheten har i den omfattning det är nöd- vändigt för tillsynen rätt till tillträde till de byggnader, lokaler

196

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

och andra utrymmen som används i den verksamhet som granskas.

Tillsynsmyndigheten får inhämta upplysningar och ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Skyldighet att lämna upplysningar m.m.

8 § Den vars verksamhet granskas ska på begäran av tillsyns- myndigheten lämna de upplysningar samt tillhandahålla de handlingar och övrigt material som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den som avses i första stycket att fullgöra sin skyldighet.

9 § En sådan begäran och ett sådant föreläggande som avses i 8 § får även riktas mot en annan person som innehar upplysningar, handlingar eller annat material som avser den granskade verksamheten och som är av betydelse för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar och övrigt material som ska tillhandahållas och vilka andra än den som granskas som ska lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Ingripanden vid tillsyn

Underlåtenhet att ingripa

10 § Tillsynsmyndigheten får underlåta ett ingripande endast om

1.överträdelsen är ringa,

2.den vars verksamhet granskas vidtar nödvändig rättelse,

eller

3.det annars med hänsyn till omständigheterna finns sär- skilda skäl mot ett ingripande.

197

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

Anmärkning

11 § Vid mindre allvarliga överträdelser av vad som gäller för verksamheten ska huvudmannen tilldelas en anmärkning.

Föreläggande

12 § Tillsynsmyndigheten får förelägga en huvudman som en- ligt denna lag står under tillsyn av myndigheten att fullgöra sina skyldigheter, om huvudmannen inte följer de föreskrifter som gäller för verksamheten eller, i fråga om enskild huvudman, de villkor som gäller för godkännandet eller beslutet om rätt till bidrag.

Har huvudmannen tilldelats en anmärkning enligt 11 § får inte ett beslut om föreläggande meddelas innan huvudmannen haft tillfälle att vidta rättelse, om inte särskilda skäl föreligger.

Ett föreläggande ska ange de åtgärder som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheten ska anse de påtalade bristerna avhjälpta.

Särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av enskild

Återkallelse

13 § En tillsynsmyndighet får återkalla ett godkännande eller ett beslut om rätt till bidrag som myndigheten har meddelat enligt denna lag, om

1.ett föreläggande enligt 12 § inte följs, och

2.missförhållandet är allvarligt.

14 § Återkallelse enligt 13 § får beslutas även om rättelse har skett vid prövningstillfället, om

1. verksamheten vid upprepade tillfällen har haft sådana brister att förelägganden har utfärdats enligt 12 §, och

198

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

2. utredningen visar att det på goda grunder kan befaras att det på nytt kommer att uppstå sådana missförhållanden som ut- gör grund för återkallelse.

15 § Tillsynsmyndigheten får besluta att ett beslut om åter- kallelse ska gälla omedelbart.

Tillfälligt verksamhetsförbud

16 § Om det är sannolikt att ett beslut om återkallelse kommer att fattas, men detta inte kan avvaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av annan särskild anledning, får tillsynsmyndigheten förbjuda huvud- mannen att tills vidare, helt eller delvis, driva verksamheten vidare.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart om inte annat beslutas och får gälla i högst sex månader.

Särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av en kommun eller ett landsting

Statliga åtgärder för rättelse

17 § Statens skolinspektion får besluta att staten på kommunens eller landstingets bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller landstinget

1.inte har följt ett föreläggande enligt 12 §, och

2.grovt eller under längre tid åsidosatt sina skyldigheter en- ligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får denna kostnad kvittas mot belopp

199

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

som staten annars skulle ha betalt ut till kommunen eller landstinget.

Tillfälligt verksamhetsförbud

18 § Om det är sannolikt att ett beslut om statliga åtgärder för rättelse enligt 17 § kommer att fattas, men detta inte kan av- vaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av annan särskild anledning, får till- synsmyndigheten förbjuda kommunen eller landstinget att tills vidare, helt eller delvis, driva verksamheten vidare.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart om inte annat beslutas och får gälla i högst sex månader.

Särskilt ingripande vid tillsyn av kommun som tillsynsmyndighet

19 § Regeringen får besluta att Statens skolinspektion ska ta över den tillsyn som en kommun annars ansvarar för enligt 4 §.

Statlig kvalitetsgranskning

Uppdrag

20 § Statens skolinspektion ska granska kvaliteten i de utbild- ningar och verksamheter som omfattas av inspektionens tillsyn och kommunens tillsyn enligt detta kapitel.

Inriktningen

21 § Inriktningen på kvalitetsgranskningen ska vara den grans- kade utbildningens eller verksamhetens kvalitet i förhållande till mål och andra riktlinjer som gäller.

200

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om den statliga kvalitetsgranskningen.

22 § Statens skolinspektion får inhämta upplysningar och ta del av handlingar och annat material som behövs för kvalitets- granskningen.

Uppgiftsskyldighet

23 § Den som granskas ska på begäran av Statens skolinspek- tion, i den mån det är nödvändigt för kvalitetsgranskningen, lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar och övrigt material som behövs för granskningen.

24 § Statens skolinspektion får förelägga den som avses i 23 § första stycket eller annan som ska lämna upplysningar med stöd av föreskrifter enligt 23 § andra stycket att fullgöra sin skyldig- het.

Nationell uppföljning och utvärdering

Uppdrag

25 § Statens skolverk ska på nationell nivå följa upp och utvär- dera

1.skolväsendet,

2.övriga utbildningar och verksamheter som står under Statens skolinspektions tillsyn enligt denna lag, samt

201

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

3. pedagogisk omsorg, öppen förskola och öppen fritids- verksamhet.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om den natio- nella uppföljningen och utvärderingen.

26 § Statens skolverk får hos huvudmannen inhämta sådana uppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som behövs för uppföljningen och utvärderingen.

Uppgiftsskyldighet

27 § Huvudmannen för en utbildning eller en verksamhet som är föremål för nationell uppföljning och utvärdering ska lämna sådana uppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredo- visning som behövs för uppföljningen och utvärderingen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och verk- samhetsredovisning som ska lämnas och vilka andra än den som granskas som ska lämna de upplysningar som behövs.

28 § Statens skolverk får förelägga den som avses i 27 § första stycket eller annan som ska lämna upplysningar med stöd av föreskrifter enligt 27 § andra stycket att fullgöra sin skyldighet.

Vite

29 § Ett föreläggande som utfärdas av Statens skolinspektion, Statens skolverk eller av en kommun enligt detta kapitel får förenas med vite.

Om det finns anledning anta att en person som är föremål för föreläggandet har begått en gärning som är belagd med straff, får han eller hon inte föreläggas att vid vite medverka i en utredning som har samband med den gärningen.

202

25 kap. Skolväsendets överklagandenämnd

Inledande bestämmelse

1 § För prövning av överklaganden av vissa beslut på skol- väsendets område ska det finnas en särskild nämnd, Skolväsen- dets överklagandenämnd.

Sammansättning m.m.

2 § Nämnden ska bestå av en ordförande och fem andra leda- möter, av vilka en ska vara ersättare för ordföranden. Ordföran- den och ersättaren för ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter ska ha särskild sakkunskap både vad gäller barns och elevers förhållanden och behov och vad gäller skolverksamheten i övrigt.

Det ska finnas högst två ersättare för de övriga ledamöterna.

3 § Ledamöterna i nämnden och deras ersättare utses av regeringen för en period om minst tre år.

Muntlig förhandling

4 § Nämnden ska hålla muntlig förhandling om enskild part begär det, förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det.

Till muntlig förhandling ska den som är part kallas. Att en part uteblir från en muntlig förhandling hindrar inte att nämn- den handlägger och avgör ärendet.

5 § Muntlig förhandling enligt 4 § ska vara offentlig.

Om det kan antas att det vid en förhandling kommer att lämnas någon uppgift för vilken gäller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100) får ordföranden vid förhandlingen besluta att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar.

203

Skolväsendets överklagandenämnd

Ds 2009:25

6 § En kallelse till muntlig förhandling ska innehålla en upplys- ning om betydelsen enligt 4 § andra stycket av att en part uteblir från förhandlingen.

En enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om nämnden finner att parten skäligen bör ersättas för sin inställelse. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om ersättning och förskott.

204

26 kap. Överklagande

Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol

Beslut av Statens skolinspektion

1 § Beslut av Statens skolinspektion får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2 kap. 5 § eller 22 kap. 2 § eller återkallelse av sådant god- kännande enligt 24 kap. 13–15 §§,

2.rätt till bidrag för huvudmannen för en internationell skola enligt 22 kap. 5 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 24 kap. 13–15 §§,

3.statliga åtgärder för rättelse enligt 24 kap. 17 §,

4.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 24 kap. 16 eller 18 §§,

eller

5.vitesföreläggande enligt 24 kap. 29 §.

Beslut av Statens skolverk

2 § Beslut av Statens skolverk får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol i ärenden om vitesföreläggande enligt 24 kap. 29 §.

Beslut av Högskoleverket

3 § Beslut av Högskoleverket får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol i ärenden om utfärdande av behörighetsbevis enligt 2 kap. 15 §.

205

Överklagande

Ds 2009:25

Beslut av en kommun eller ett landsting

4 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 24 kap. 13–15 §§,

2.bidrag enligt 7 kap. 21 §, 8 kap. 19 §, 9 kap. 34 §, 10 kap. 31 §, 13 kap. 16 §, 15 kap. 12 §, 17 kap. 26 §,

3.avstängning enligt 5 kap. 16 eller 18 §§,

4.föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldig- heter enligt 6 kap. 22 §,

5.skolskjuts enligt 9 kap. 29 § första stycket, 9 kap. 30 § första stycket, 10 kap. 26 § första stycket, 10 kap. 27 § första stycket, 17 kap. 21 § första stycket eller 17 kap. 22 § första stycket,

6.ekonomiskt stöd till inackordering enligt 14 kap. 23 §,

7.medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 22 kap. 18 eller 19 §§,

8.rätt till bidrag för en enskild huvudman enligt 23 kap. 10 eller 12 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 24 kap. 13–15 §§,

9.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 24 kap. 16 §, eller

10.vitesföreläggande enligt 24 kap. 29 §.

Beslut av en enskild huvudman

5 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om avstängning enligt 5 kap. 16 eller 18 §§.

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

6 § Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten får över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

206

Ds 2009:25

Överklagande

1.föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldig- heter enligt 6 kap. 22 §,

2.kostnadsfria resor enligt 11 kap. 24 § första stycket, eller

3.medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 22 kap. 18 eller 19 §§.

Beslut av Sameskolstyrelsen

7 § Beslut av Sameskolstyrelsen får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol i ärenden om

1.föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldig- heter enligt 6 kap. 22 §, eller

2.kostnadsfria resor enligt 12 kap. 16 § första stycket.

Beslut av en rektor

8 § Beslut av en rektor får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol i ärenden om

1.brådskande avstängning av en elev enligt 5 kap. 13 § eller 14 § tredje stycket, och

2.befrielse från skyldighet att delta i annars obligatoriska in- slag i undervisningen enligt 6 kap. 18 §.

Prövningstillstånd

9 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut enligt 1–8 §§.

Motpart i vissa fall

10 § När en kommun överklagar ett beslut i ett ärende om godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2

207

Överklagande

Ds 2009:25

kap. 5 § är förutom den enskilde även Statens skolinspektion motpart till kommunen hos allmän förvaltningsdomstol.

Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd

Beslut av en kommun eller ett landsting

11 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i ärenden om

1.barns mottagande i grundsärskolan enligt 6 kap. 5 §,

2.uppskjuten skolplikt enligt 6 kap. 10 § andra stycket,

3.skolpliktens förlängning enligt 6 kap. 13 § första stycket eller skolpliktens upphörande enligt 6 kap. 14 § första stycket,

4.rätt enligt 6 kap. 15 § att fullfölja utbildning efter skol- pliktens upphörande,

5.mottagande av ett barn eller en elev från en annan kommun enligt 8 kap. 13 §, 9 kap. 23 § eller 10 kap. 21 §,

6.åtgärder enligt 9 kap. 27 § tredje stycket för en elev som inte bor hemma,

7.placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavare önskar enligt 9 kap. 28 § andra stycket 1 och 2 eller 10 kap. 25 § andra stycket 1 och 2,

8.mottagande enligt 14 kap. 14 § första stycket såvitt avser en utbildning i gymnasieskolan som är avsedd för en grupp elever,

9.tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 16 kap. 8 § andra stycket,

10.mottagande till kommunal vuxenutbildning enligt 18 kap. 13 §, 14 § andra stycket eller 21 §, till särskild utbildning för vuxna enligt 19 kap. 7 § tredje stycket eller till utbildning i svenska för invandrare enligt 20 kap. 15 §,

11.upphörande av utbildningen för en elev i kommunal vuxenutbildning enligt 18 kap. 9 § andra stycket, i särskild ut- bildning för vuxna enligt 19 kap. 9 § andra stycket eller i utbild- ning i svenska för invandrare enligt 20 kap. 16 § andra stycket,

208

Ds 2009:25

Överklagande

12.att på nytt bereda kommunal vuxenutbildning enligt 18 kap. 9 § tredje stycket, särskild utbildning för vuxna enligt 19 kap. 9 § tredje stycket eller utbildning i svenska för invandrare enligt 20 kap. 17 §,

13.åtagande om interkommunal ersättning enligt 18 kap. 20

§tredje stycket, eller

14.rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1, 5 och 8–13 får överklagas endast av barnet, eleven eller sökanden.

Beslut enligt första stycket 8 i fråga om mottagande på annan grund än som anges i 14 kap. 9 § eller 15 kap. 6 § till nationella program som anordnas av en offentlig huvudman, får överklagas endast om det gäller att sökanden inte ska tas emot därför att han eller hon inte är behörig.

Beslut av en enskild huvudman

12 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd i ärenden om

1.mottagande enligt 14 kap. 14 § första stycket såvitt avser en utbildning i gymnasieskolan som är avsedd för en grupp elever, eller

2.rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av sökanden.

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

13 § Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten får över- klagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i ärenden om

1. barns mottagande i specialskolan enligt 6 kap. 6 §,

209

Överklagande

Ds 2009:25

2.skolpliktens förlängning enligt 6 kap. 13 § första stycket eller skolpliktens upphörande enligt 6 kap. 14 § första stycket,

3.rätt enligt 6 kap. 15 § att fullfölja utbildning efter skolpliktens upphörande,

4.åtgärder enligt 11 kap. 11 § andra stycket för en elev som inte bor hemma, eller

5.rätt till utbildning för person som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av barnet.

Beslut av Sameskolstyrelsen

14 § Beslut av Sameskolstyrelsen får överklagas hos Skolväsen- dets överklagandenämnd i ärenden om

1.barns mottagande i sameskolan enligt 6 kap. 7 §,

2.åtgärder enligt 12 kap. 15 § andra stycket för en elev som inte bor hemma, eller

3.rätt till utbildning för person som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av barnet.

Beslut av en rektor

15 § Beslut av en rektor får överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd i ärenden om

1.särskilt stöd i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 3 kap. 10 §, eller

2.anpassad studiegång enligt 3 kap. 12 §.

210

Ds 2009:25

Överklagande

Beslut i fråga om åtgärdsprogram

16 § Beslut i fråga om åtgärdsprogram enligt 3 kap. 9 § får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Vid prövning av ett överklagande ska nämnden antingen fastställa eller upp- häva beslutet. Om det överklagade beslutet upphävs ska ärendet, om det behövs, visas åter till rektor för ny prövning.

Beslut av den särskilda nämnd som anges i 14 kap. 28 §

17 § Beslut av den särskilda nämnd som anges i 14 kap. 28 § i ärenden som avses i samma paragraf får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd. Beslutet får överklagas endast av den som har begärt utbildningen. Ett beslut om placering vid en viss skolenhet får dock inte överklagas.

Överklagandeförbud

18 § Andra beslut enligt denna lag än som anges i detta kapitel får överklagas endast om överklagande får ske enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). Ett beslut i fråga om antagning får dock inte överklagas.

Beslut av Skolväsendets överklagandenämnd med anledning av ett överklagande dit får inte heller överklagas.

211

27 kap. Åtgärder mot kränkande behandling

Ändamål och tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel har till ändamål att mot- verka kränkande behandling av barn och elever.

Bestämmelserna tillämpas på utbildning och annan verksam- het enligt denna lag.

Diskriminering

2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i sam- band med verksamhet enligt denna lag finns i diskriminerings- lagen (2008:567).

Definitioner

3 § I detta kapitel avses med

elev: utöver vad som anges i 1 kap. 7 § avses den som söker utbildning enligt denna lag,

barn: den som deltar i eller ansöker om plats i förskolan eller annan pedagogisk verksamhet enligt 23 kap.,

personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt denna lag,

huvudman: den som är huvudman för verksamhet enligt denna lag, och

kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs värdighet.

Tvingande bestämmelser

4 § Avtalsvillkor som inskränker skyldigheter enligt detta kapitel är utan verkan.

213

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

Ansvar för personalen

5 § Huvudmannen ansvarar för att personalen fullgör de skyl- digheter som anges i detta kapitel, när den handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget.

Aktiva åtgärder

Målinriktat arbete

6 § Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje sär- skild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Närmare föreskrifter om detta finns i 7 och 8 §§.

Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling

7 § Huvudmannen ska se till att det vidtas åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

Årlig plan

8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.

214

Ds 2009:25

Åtgärder mot kränkande behandling

Förbud mot kränkande behandling

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.

Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling

10 § En lärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande be- handling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechef eller rektor. En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de upp- givna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Det som sägs i första stycket ska tillämpas på motsvarande sätt om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskri- mineringslagen (2008:567).

Förbud mot repressalier

11 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för repressalier på grund av att barnet eller eleven medverkat i en utredning enligt detta kapitel eller anmält eller påtalat att någon handlat i strid med kapitlet.

215

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

Skadestånd

12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyl- digheter enligt 7–11 §§ ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet. Skadestånd för kränkning i andra fall än vid repressalier utgår dock inte, om kränkningen är ringa.

Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning sättas ned eller helt falla bort.

Tillsyn

13 § Statens skolinspektion ska se till att bestämmelserna i detta kapitel följs.

Huvudmannen och rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion i verksamheten är skyldiga att på uppmaning av Statens skolinspektion lämna de uppgifter om förhållandena i verksamheten som kan vara av betydelse för tillsynen.

Rättegången

14 § Mål om skadestånd enligt detta kapitel ska handläggas en- ligt bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i tviste- mål när förlikning om saken är tillåten.

I sådana mål kan det dock förordnas att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Bevisbörda

216

Ds 2009:25

Åtgärder mot kränkande behandling

har blivit utsatt för sådan behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit.

Rätt att föra talan m.m.

16 § I en tvist om skadestånd enligt detta kapitel får Statens skolinspektion som part föra talan för ett barn eller en elev som medger det. När Statens skolinspektion för sådan talan får myndigheten i samma rättegång också föra annan talan för barnet eller eleven om han eller hon medger det. För barn under 18 år som inte har ingått äktenskap krävs vårdnadshavares med- givande.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om part ska gälla även den för vilken Statens skolinspektion för talan enligt detta kapitel såvitt gäller jävsförhållande, pågående rättegång, personlig in- ställelse samt förhör under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen.

När ett barn eller en elev för talan enligt detta kapitel får Statens skolinspektion inte väcka talan för barnet eller eleven om samma sak.

17 § Rättens avgörande i ett mål där Statens skolinspektion för talan för ett barn eller en elev får överklagas av barnet eller eleven, om det får överklagas av myndigheten.

När rättens avgörande i ett mål som avses i första stycket har vunnit laga kraft får saken inte prövas på nytt på talan av vare sig barnet eller eleven eller Statens skolinspektion.

217

28 kap. Övriga bestämmelser

Bosättning m.m.

1 § Med bosatt i landet avses i denna lag den som ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Som bosatt i landet anses vid tillämpningen av denna lag även den som inte är folkbokförd här men som

1.omfattas av 1 § första stycket lagen (1994:137) om mot- tagande av asylsökande m.fl.,

2.vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstill- stånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716),

3.har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag till följd av EG-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemen- skapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, eller

4.är familjemedlem till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och som inte omfattas av 3.

Begränsningar i rätten till utbildning för de som avses i andra stycket följer av 2 §.

2 § De personer som avses i 1 § andra stycket 1 och 2 har rätt till utbildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola endast om de har påbörjat utbildningen innan de fyllt 18 år. De har inte rätt till utbildning i kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare.

De personer som avses i 1 § andra stycket 4 har endast rätt till utbildning i grundskola, grundsärskola, specialskola och same- skola.

3 § Om en ansökan om uppehållstillstånd av en person som avses i 1 § andra stycket 1 avslås och beslutet om avvisning eller

219

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

utvisning ska verkställas, ska personen anses som bosatt i landet under tiden fram till dess personen lämnar landet.

Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas ska inte anses som bosatt i landet.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om deltagande i verksamhet enligt denna lag för personer som inte anses som bosatta i Sverige eller som inte har rätt till utbildning enligt 2 §.

Hemkommun och hemlandsting

5 § Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun i vilken personen är folkbokförd.

För den som är bosatt i landet utan att vara folkbokförd här avses med hemkommun den kommun i vilken han eller hon stadigvarande vistas eller, om han eller hon saknar stadigvarande vistelseort, den kommun i vilken han eller hon för tillfället uppehåller sig. Detsamma gäller den som är kvarskriven i en kommun enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481).

Med hemlandsting avses det landsting till vilket hem- kommunen hör.

Utlandssvenska elever

6 § Med utlandssvensk elev anses i denna lag en elev vars vård- nadshavare stadigvarande vistas i utlandet och av vilka minst en är svensk medborgare.

Regeringen får meddela föreskrifter om att också annan ska anses som utlandssvensk elev.

220

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Personer med begåvningsmässigt funktionshinder

7 § Det som i denna lag sägs om personer med utvecklings- störning gäller även dem som har fått ett betydande och bestå- ende begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Personer med autism eller autismliknande tillstånd ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med personer med utveck- lingsstörning endast om de också har en utvecklingsstörning eller ett sådant funktionshinder som avses i första stycket.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

Information om icke skolpliktiga ungdomar

8 § En hemkommun ska löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämp- liga individuella åtgärder.

Kommunens skyldighet enligt första stycket omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på natio- nella eller specialutformade program i gymnasieskola, gymnasie- särskola eller motsvarande utbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den behandling av personuppgifter som är nödvändig för att kommunen ska kunna genomföra sin skyldighet enligt första stycket.

Bestämmelser om handläggning

9 § I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon en- skild enligt denna lag ska följande bestämmelser i förvaltnings- lagen (1986:223) tillämpas:

221

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

–14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig munt-

ligen,

–15 § om anteckning av uppgifter,

–16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter,

–20 § om motivering av beslut,

–21 § om underrättelse av beslut, och

–26 § om rättelse av skrivfel eller liknande.

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen gäller dock inte uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag.

Vad som sägs i första stycket gäller inte vid betygssättning. Bestämmelser om handläggning i samband med betygssättning finns i 3 kap. och i respektive skolformskapitel.

10 § I ärenden där beslut får överklagas enligt 26 kap. tillämpas utöver vad som följer av 9 § också 23–25 och 30 §§ förvaltnings- lagen (1986:223).

Talerätt

11 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.

Denna rätt gäller också ansökan till gymnasieskolan, gymna- siesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare och överklagande av beslut i fråga om sådan utbildning även om sökanden eller klaganden inte har uppnått 16 års ålder.

Anmälan till socialnämnden m.m.

222

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begräns- ningar som följer av 13 § och sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § social- tjänstlagen (2001:453)

Tystnadsplikt

13 § Den som är eller har varit verksam i enskilt bedriven för- skola, enskilt bedrivet fritidshem eller enskilt bedriven förskole- klass eller inom sådan enskilt bedriven verksamhet som avses i 22 kap. 10 § och 23 kap., får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas personliga förhållanden.

Den som är eller har varit verksam inom annan enskilt be- driven verksamhet enligt denna lag än som avses i första stycket får inte obehörigen röja vad han eller hon i sådan elevhälsoverk- samhet som avser psykologisk, psykosocial eller specialpedago- gisk insats eller i särskild elevstödjande verksamhet i övrigt har fått veta om någons personliga förhållanden. Han eller hon får inte heller obehörigen röja uppgifter i ett ärende om tillrätta- förande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier.

För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Riksinternatskolor

14 § Efter ansökan från en kommun eller en enskild som har godkänts som huvudman för fristående skola med grundskola eller gymnasieskola och som bedriver utbildning vid en inter- natskola, får regeringen besluta att ge internatskolan ställning av riksinternatskola.

223

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

En riksinternatskola ska ha till uppgift att anordna grund- skola och gymnasieskola eller endera av dessa skolformer, för i första hand utlandssvenska elever.

Regeringen får medge att huvudmannen för en riksin- ternatskola vid sidan av gymnasieskolan anordnar utbildning som leder fram till International Baccalaureate.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela ytterligare föreskrifter om utbildningen vid riksinternatskolor. Regeringens föreskrifter får avvika från be- stämmelser i denna lag.

International Baccalaureate

16 § En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kostnader för elevens utbildning till anordnare av utbildning som leder fram till International Baccalaureate (IB). Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hem- kommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då IB-utbildningen påbörjades och endast om utbild- ningsanordnarens avgifter till International Baccalaureate Office betalas av staten.

Om parterna inte kommer överens om annat ska ersättning utgå med ett belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar.

För internationella skolor som motsvarar gymnasieskolan finns särskilda bestämmelser om bidrag för IB-utbildning.

Överlämnande av betygshandlingar

17 § Huvudmannen för en fristående skola där betyg sätts ska lämna över elevernas betygshandlingar till deras hemkommuner.

224

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om skyldigheten enligt första stycket.

Informationsskyldighet

18 § Kommunen ska informera vårdnadshavarna om den för- skola och om den verksamhet som avses i 23 kap. som kommunen anordnar eller vars huvudman kommunen har god- känt eller förklarat berättigad till bidrag. Informationen ska även avse möjligheten för enskilda att bedriva förskola eller sådan verksamhet som avses i 23 kap. med bidrag från hemkommunen enligt 7 kap. 21 § samt 23 kap. 11 och 13 §§.

Övriga bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela ytterligare föreskrifter om organisationen av skolväsendet samt om huvudmännens befattning i övrigt med utbildning som avses i denna lag.

I fråga om organ för samverkan eller annan liknande verk- samhet inom skolväsendet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att leda- möter i organet eller andra företrädare utses och entledigas av enskilda.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om möjligheter att inom skol- väsendet bedriva utbildning, som bygger på samverkan mellan olika skolformer inom skolväsendet eller mellan en sådan skol- form och någon annan utbildningsform. I sådana föreskrifter får göras undantag från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

225

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om försöksverksamhet inom skolväsendet. I sådana föreskrifter får göras undantag från orga- nisatoriska bestämmelser i denna lag.

Undantag får göras även från andra bestämmelser i denna lag för att möjliggöra en försöksverksamhet med sådan utbildning i gymnasieskolan som inte utgörs av utbildning på nationella, specialutformade eller individuella program.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får, utöver vad som i övrigt följer av denna lag, meddela föreskrifter om

1.att enskilda får sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg enligt de bestämmelser som gäller för skol- väsendet,

2.att en myndighet i enskilda fall får besluta i sådana frågor som avses i 1, och

3.ytterligare villkor för att enskilda i sådana fall som avses i 1 och 2 ska få sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för huvudman för enskilt bedriven verksamhet enligt denna lag att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten.

Regeringen får också meddela föreskrifter om vite för den som inte följer bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i första stycket.

24 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om be- stämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 7 kap. 21 §, 8 kap. 19 §, 9 kap. 34 §, 10 kap. 31 §, 15 kap. 11 §, 17 kap. 26 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor och fristående skolor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunen att lämna uppgifter om verksamheten som behövs för beslut om bidrag till

226

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

fristående förskolor och fristående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fristående skola eller annan enskild verk- samhet har beräknats.

25 § Vid extraordinära händelser i fredstid som har betydande inverkan på möjligheterna att under viss tid erbjuda utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag, får regeringen meddela de föreskrifter som behövs för at tillförsäkra barn och elever den utbildning och annan verksamhet de har rätt till enligt denna lag. I sådana föreskrifter får undantag göras från bestämmelser om utbildningens utformning, omfattning och förläggning. Före- skrifterna ska vara tidsbegränsade.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2010:000) om införande av skollagen (2010:000).

227

1 Inledande bestämmelser

1.1Kunskap, valfrihet och trygghet

Skollagsberedningen lämnar härmed ett förslag till en ny skollag som ska utgöra basen för kunskap, valfrihet och trygghet i alla de skolformer och andra verksamheter, som omfattas av den nya skollagen. Lagen är anpassad och moderniserad för att passa i ett mål och resultatstyrt skolväsende där kunskapsuppdraget står i fokus. Den speglar på ett tydligt sätt den ansvarsfördelning som råder mellan staten och huvudmännen, liksom de olika uppgifter som beslutsfattare och verksamma ska ha i ett decentraliserat system.

Kommuner och andra huvudmän har ett uttalat ansvar för ut- bildningens kvalitet och likvärdighet. Alla huvudmän måste så- ledes erbjuda utbildning av sådan kvalitet att barn, ungdomar och vuxna får likvärdiga förutsättningar för att nå utbildningens mål. Alla barn och elever ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Också de elever som lätt når målen ska ges ledning och stimulans att nå längre i sin kunskapsutveckling. En genomgående ambition i förslaget till ny skollag är att stärka kvaliteten, likvärdigheten och valfriheten i de utbildningar och övriga verksamheter som regleras i lagen.

Några av de mer omfattande förändringarna jämfört med dagens lagstiftning är:

•Alla skolformer ska i så stor utsträckning som möjligt ha en gemensam reglering.

229

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

•Kommunala och fristående skolor ska i så stor utsträckning som möjligt ha en gemensam reglering.

•Förskolan blir en egen skolform vilket förtydligar dess roll som det första steget i utbildningssystemet.

•Genom en tydlig koppling till Barnkonventionen klargörs att barnets bästa ska vara utgångspunkten i all utbildning.

•Rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare stärks genom att betydligt fler beslut än idag kan överklagas, bland annat upprättande av åtgärdsprogram och beslut om skolplacering.

•Skolinspektionens möjligheter att bedriva en tydlig och effek- tiv tillsyn förbättras genom möjligheten att utdela viten samt vidta andra sanktioner.

Andra viktiga förändringar och nya bestämmelser gäller:

•tydligare lagfäst värdegrund för alla skolformer

•behörighetskrav för förskolechefer

•möjlighet till dispens från timplanen i grundskolan

•möjlighet att inrätta lokala styrelser

•krav på tillgång till skolbibliotek

•krav på att elevhälsan ska omfatta skolläkare, sjuksköterska, psykolog och kurator

•borttagande av kraven på kvalitetsredovisning och kommunal skolplan till förmån för nya bestämmelser om systematiskt kvalitetsarbete

•modersmålsstöd och modersmålsundervisning regleras i lag

•möjlighet att få befrielse från obligatorisk undervisning be- gränsas kraftigt

•befogenheter för rektor och lärare att vidta åtgärder för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero.

•skärpta regler om utredning inför beslut om mottagande i sär- skolan.

230

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

Utvecklingen på skolområdet

Decentralisering och förstärkt målstyrning

Den skollag (1985:1100) som nu gäller trädde i kraft den 1 juli 1986. Den var resultatet av en främst författningsteknisk och språklig översyn av den dåvarande skollagen från 1962. Lagen har ändrats i olika avseenden vid mer än ett sjuttiotal tillfällen sedan 1986. Under tiden har skolväsendet reformerats och en om- fattande decentralisering av ansvaret för skolan har genomförts. Den tidigare regelstyrningen av skolväsendet har i de flesta avse- enden ersatts av mål- och resultatstyrning. Även skolformsför- ordningarna har genomgått omfattande revideringar.

Det är självklart att en nära tjugofem år gammal skollag, även om den successivt lappats och lagats, inte fullt ut speglar det styrsystem som nu verkat i skolan i över femton års tid. År 1991 genomfördes den s.k. kommunaliseringen, vilket var en reform i flera olika steg. I regeringens proposition Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) lades riktlinjerna för ansvarsfördelningen mellan stat och kommun fast. Där angavs att riksdag och regering lägger fast mål och ramar samt står för en omfattande, uppföljning och utvärdering av utbildningens resultat samt för tillsyn. Kommunerna och enskilda huvudmän ansvarar för driften av verksamheten, anställer personal och fördelar resurser, följer upp och utvärderar resultaten och åtgärdar eventuella brister. Skolledare och lärare svarar för den pedagogiska och organisatoriska planeringen på skolenhetsnivå och för genom- förandet och uppföljningen av undervisningen.

Integration mellan förskola, förskoleklass, grundskola och fritids- hem

Förskolan följer sedan 1998 en egen läroplan (Lpfö 98). Fritids- hemmet ska enligt propositionen Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (prop. 1997/98:94)

231

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

tillämpa läroplanen Lpo 94. De kapitel i 1985 års skollag som reglerar förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg passar dock mindre väl för de förhållanden som nu råder. Kapitlen flyttades utan större bearbetning över till skollagen från den då gällande socialtjänstlagen (1980:620) i samband med att förskoleverk- samheten och skolbarnsomsorgen överfördes till Utbildnings- departementets ansvarsområde.

Integreringen av förskolan i den nya skollagen visar att för- skolan intar platsen som det första steget i utbildningssystemet. Skollagsberedningens förslag till en samordnad och i många stycken gemensam skollag innebär dock inte att olika skol- formers och pedagogiska verksamheters särart ska suddas ut.

I detta förslag till ny skollag finns fyra inledande kapitel med i huvudsak gemensamma bestämmelser för all utbildning enligt lagen, där strävan har varit att anpassa regelverket till alla åldrar och skolformer utan att identiteten går förlorad. Därefter följer kapitel med riktade bestämmelser för samtliga skolformer samt fritidshemmet. I dessa kapitel är merparten av reglerna gemen- samma oavsett vem som är huvudman men det finns även regler som riktar sig specifikt till offentliga eller enskilda huvudmän. Förslaget avser att skapa en sammanhållen skollag för utbildning för barn, ungdomar och vuxna. Utgångspunkterna för Skollags- beredningens förslag är i dessa delar dels principen om det livs- långa lärandet, dels de olika skolformernas och verksamheternas egenart.

Framväxten av fristående förskolor och skolor

Antalet förskolor med enskild huvudman ökar varje år och kommunal och enskild verksamhet kompletterar varandra i kommunerna på ett väl fungerande sätt. I dag är det kommunen som själv beslutar över godkännande av tillstånd för en förskola med enskild huvudman. Från och med den 1 juli 2006 gäller s.k. etableringsfrihet för förskolor med enskild huvudman. Kommu- nerna är skyldiga att ge tillstånd till enskilda förskolor och fri-

232

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

tidshem som uppfyller vissa kvalitetskrav. Kommunen ska också, om tillstånd finns och verksamheten är öppen för alla barn, lämna bidrag till verksamheten. För varje barn ska bidrag lämnas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna förskolorna. På detta sätt skapas en säkrare ekonomisk grund för förskolor med enskild huvudman.

Ökningen av antalet skolor med enskilda huvudmän (fristå- ende skolor) har varit mycket markant från 1990-talet och framåt. I propositionen Valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95) var utgångspunkten att barn och föräldrar i största möjliga utsträckning fritt skulle få välja skola, såväl inom det kommunala skolväsendet som bland fristående skolor. Större valfrihet och större utrymme för en skolas profil skulle skapa ett större engagemang för skolan och bättre incitament för kost- nadseffektivitet. Ett system infördes, som innebär att även de fristående skolorna finansieras av det allmänna, samtidigt som de inte har rätt att ta ut avgifter. Bestämmelserna varierar något mellan olika skolformer. Utgångspunkten är dock att elevens hemkommun betalar ett bidrag till den fristående skolan, som beräknas efter samma principer som kommunen använder för de egna skolorna.

Ungefär nio procent av eleverna på grundskolenivå och cirka tjugo procent av eleverna på gymnasienivå finns i fristående skolor i dag. Fristående skolor är således en självklar och be- tydelsefull del av det svenska skolväsendet. För kvalitet, likvär- dighet och rättssäkerhet är det därför viktigt att skyldigheterna och villkoren för skolor med offentlig och med enskild huvud- man är gemensamma i så stor utsträckning som möjligt. Fristå- ende skolor bidrar till både ökad pedagogisk mångfald samt större valfrihet. och självfallet ska den pedagogiska profilen hos de fristående skolor, som fått godkännande för en sådan särskild profil, respekteras. Eleverna ska ha tillgång till välutbildade lärare, få rätt till stöd om de får svårigheter i skolsituationen och garanteras en saklig och allsidig undervisning oberoende av vem som är huvudman för skolan. De i huvudsak gemensamma be- stämmelserna för skolor med offentliga och enskilda huvudmän i

233

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

denna skollag lägger på så sätt grunden för ett likvärdigt skol- väsende.

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag till änd- ringar i skollagens bestämmelser om bidrag till och godkännande av enskild förskoleverksamhet och enskild skolbarnsomsorg i proposition 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar. Genom en utvidgad bidragsskyldighet skapas ett system med en ”barnomsorgspeng”, dvs. ett bidrag som följer barnet till den verksamhetsform som föräldrarna väljer. Därmed skapas förutsättningar för framväxten av fler enskilda alternativ även inom andra verksamheter än förskola, t.ex. familjedaghem och flerfamiljssystem.

1.2Utgångspunkter för en ny skollag

1.2.1En tydlig och modern skollag

I direktiven till Skollagskommittén (dir. 1999:15) utvecklades motiven för att föreslå en ny skollag. Delar av dessa utgångs- punkter har varit vägledande även för Skollagsberedningens arbete. Lagstiftningens struktur är i behov av en översyn för att åstadkomma logik i uppbyggnaden. Skollagen behöver moderni- seras genom att förenklas och förtydligas samt bättre anpassas till ett målstyrt skolväsende och till den ansvarsfördelning som råder mellan stat och kommun. Målstyrningen ska förtydligas och det kommunala ansvaret för utbildningens kvalitet och lik- värdighet ska göras ännu tydligare. En utgångspunkt i arbetet har emellertid varit att ansvarsfördelningen såväl mellan stat och kommun som mellan beslutsfattare och pedagogisk profession ska ligga fast. En självklar utgångspunkt för Skollagsbered- ningens arbete har varit regeringens inriktning på åtgärder, som ska stärka kunskapsuppdraget för att fler elever ska nå målen. I en ny skollag ska enligt regeringen skolans kunskapsuppdrag samt kvalitet, likvärdighet och valfrihet från förskola till vuxen- utbildning betonas

234

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

En bärande princip i förslaget till en ny skollag är att alla verksamhets- och skolformer ska ha en i så stor utsträckning som möjligt gemensam reglering, oavsett om huvudmannen är en kommun, ett landsting, staten eller en enskild. Förskolan ut- gör det första steget i utbildningssystemet och ska därför ingå i skolväsendet som en egen skolform. En annan genomgående princip är att elevernas rätt till trygghet och studiero i utbild- ningen ska öka. Den utbildning som i dag inryms i det offentliga skolväsendet för vuxna ska också fortsättningsvis utgöra en del av skolväsendet och ska i det sammanhanget ges de förutsätt- ningar som krävs med anledning av vuxenutbildningens uppdrag och särart.

En viktig byggsten i det svenska skolväsendet är de inter- nationella åtagandena om mänskliga rättigheter som Sverige som stat har gjort. Det handlar bl.a. om bestämmelser om icke- diskriminering och bestämmelser om barnets bästa. I flera av dessa överenskommelser regleras också rätten till utbildning. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har envar rätt till kostnadsfri undervisning på de grundläggande stadierna. Rätten till utbildning garanteras också i FN:s konven- tion om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i FN:s konvention om barnets rättigheter samt Europakonventionens första tilläggsprotokoll. Även Europarådets konventioner om nationella minoriteter innehåller stadganden om utbildning. Ut- bildning är således en mänsklig rättighet som Sverige ska säker- ställa genom skolväsendet.

Skolans värdegrund, som den uttrycks i dagens styr- dokument, bygger bl.a. på de internationella överenskommel- serna men det behöver tydligare framgå att skolans värdegrund baseras på de mänskliga rättigheterna. Bestämmelserna och principerna i de internationella överenskommelserna måste genomsyra hela utbildningen.

Skollagsberedningens förslag ansluter sig i många avseenden till de förslag, som Skollagskommittén lade fram i sitt be- tänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121). I vissa fall har dock dagens lagstiftning visat sig vara ett bättre

235

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

alternativ. Det finns också exempel där det under arbetets gång har kommit fram ytterligare underlag för förslagen genom fort- satt utredning, t.ex. i fråga om bestämmelser om befattningsut- bildning för rektorer. Ett antal frågor har under skollagsarbetets olika faser behandlats i särskild ordning och fått en ny reglering genom beslut från regering och riksdag t.ex. regelverket för in- ternationella skolor, införandet av betygsliknande skriftliga om- dömen samt utvidgning av målgruppen för specialskolan samt den nya betygsskalan. Regeringen har överlämnat proposition 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan till riksdagen. Avsikten är att propositionens lagförslag i ett senare skede ska arbetas in i förslaget till ny skollag.

När det gäller de delar av skolväsendet som berör vuxna an- sluter sig förslaget i många avseenden till de förslag som arbetats fram inom dåvarande Utbildnings- och kulturdepartementet och som presenterades i en departementspromemoria, Vuxenutbild- ningslag (Ds 2005:33).

Den nya skollagen kommer på så sätt att utgöra en ny struktur för de kompletteringar och förändringar som blir resultatet av det pågående reformarbetet inom hela förskole- och skolområdet. Att alla elever ska ges bättre förutsättningar att nå målen i alla ämnen synliggörs bl.a. i kapitel 3 om elevernas ut- veckling mot målen, där både rätten till stöd och tydlig informa- tion om elevens resultat är centrala utgångspunkter för Skollags- beredningens förslag. På vissa ställen där det har bedömts som relevant har Skollagsberedningen beaktat de synpunkter som kommit fram i remissbehandlingen av Skollagskommitténs för- slag och förslaget till vuxenutbildningslag samt i remissom- gången med anledning av det utkast till lagrådsremiss, som det dåvarande Utbildnings- och kulturdepartementet sände ut sommaren 2005. Det ska dock påpekas att utsändandet av denna departementspromemoria innebär en helt ny remissomgång och att alla remissinstanser uppmanas att läsa och bedöma förslagen utan hänsyn till synpunkter som lämnats vid tidigare remissomgångar av förslag till en ny skollag.

236

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

Avreglering och omreglering

En önskvärd effekt av ökad målstyrning är minskad detalj- reglering och ökad frihet för skolor och huvudmän att organisera sin verksamhet. Detta är också en av utgångspunkterna med vårt förslag till en ny skollag. Exempel på avreglering är att kraven på kommunal skolplan och kvalitetsredovisning avskaffas. En konsekvens av Skollagsberedningens förslag är att ett antal be- stämmelser flyttas från förordning till lag. Även om lagstift- ningen härigenom blir mer omfattande så ökar inte den totala regelmassan eftersom förordningsregleringen kommer minska i motsvarande omfattning. Det finns även skäl att anta att den förordningsöversyn som blir en konsekvens av skollagsförslaget kommer leda till ytterligare avreglering på förordningsnivå.

I kapitlet om huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.) stadgas att rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation samt i övrigt fattar de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i lagen och andra författ- ningar. Denna generella bestämmelse bör enligt vår uppfattning medföra en omfattande utrensning av detaljparagrafer i förord- ningarna, t.ex. om schema, gruppindelning etc.

I vissa avseenden kan våra förslag till reglering förefalla mer detaljerade än dagens, t.ex. reglerna om den process som ska leda fram till ett åtgärdsprogram. Avsikten är i detta fall att göra lagen tydligare och mer rättssäker för elever och vårdnadshavare. Effekten kan dock även här bli en minskad detaljstyrning på för- ordningsnivå.

Genomgående har vi strävat efter gemensam, tydlig och enkel reglering. Vi bedömer också att huvudmän och skolor, trots ett ökat antal bestämmelser i lagen, samtidigt får utökade befogen- heter att fatta de beslut som är nödvändiga i vissa situationer, t.ex. när det gäller disciplinära åtgärder.

237

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

1.3Den nya skollagens uppbyggnad

Förslag: En ny skollag ska innehålla bestämmelser om skolvä- sendet för barn, ungdomar och vuxna som anordnas av det allmänna eller av enskilda. Skolväsendet omfattar skol- formerna förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola. Skolväsendet omfattar även kommunal vuxenutbildning, sär- skild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för in- vandrare.

Dessutom ingår också i skolväsendet fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan.

I lagen finns även bestämmelser om särskilda utbildnings- former, t.ex. internationella skolor samt annan pedagogisk verksamhet, t.ex. pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola och omsorg under tid då förskola inte erbjuds.

Skollagsberedningens förlag

Den nya skollagen inleds med fyra kapitel som till viss del inne- håller gemensamma bestämmelser för alla aktuella skolformer samt för fritidshemmet. Därefter följer ett kapitel med gemen- samma bestämmelser för alla skolformer med undantag för för- skolan. Kapitlet om skolplikt omfattar alla skolformer i det obli- gatoriska skolväsendet oavsett huvudman. Bestämmelser som enbart rör en specifik skolform finns samlade i separata kapitel för förskolan, förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare samt för fritidshemmet, som är ett komplement till vissa skolformer. Därefter följer ett kapitel om utbildning på entreprenad och samverkan samt kapitel om vissa särskilda utbildningsformer respektive annan

238

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

pedagogisk verksamhet. De avslutande kapitlen innehåller gemensamma bestämmelser om tillsyn m.m., Skolväsendets överklagandenämnd, överklagande, åtgärder mot kränkande be- handling och till sist övriga bestämmelser. Där inget annat anges gäller bestämmelserna de skolformer, som är aktuella samt fri- tidshemmet, oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild.

1.3.1Utbildning för vuxna ingår i den nya skollagen

Den utbildning för vuxna, som har kommuner och landsting som huvudmän, är i Skollagsberedningens förslag en del av skol- väsendet och utgår från samma bärande principer som resten av skolväsendet, dvs. en anpassning till ett målstyrt system och till den ansvarsfördelning som råder mellan stat och kommun. Det uppdrag som utbildningen för vuxna har och perspektivet livs- långt lärande kräver en anpassning av regelverket till detta för- hållande. En annan utgångspunkt ska vara att verksamheten inom den utbildning för vuxna där kommunerna är huvudmän i stora delar ska vara likvärdig med den som erbjuds i ungdoms- skolan. En anpassning till vuxnas behov, önskemål och förut- sättningar har varit en viktig utgångspunkt i förslaget till ny skollag.

När det gäller nuvarande vuxenutbildning för utvecklings- störda och svenskundervisning för invandrare föreslås namnänd- ringar till särskild utbildning för vuxna respektive utbildning i svenska för invandrare (se kap. 19–20).

239

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

1.4Ett enhetligt och gemensamt skolväsende för alla skolformer och huvudmän

1.4.1Skolformer och annan utbildning i skollagen

Förslag: Förskolan ska bilda en egen skolform. Dagens sär- skola delas upp i två skolformer, grundsärskolan och gymna- siesärskolan.

Utbildning inom samtliga skolformer med undantag för specialskolan, sameskolan och de skolformer som vänder sig till vuxna ska kunna bedrivas såväl av offentliga som enskilda huvudmän. Fritidshemmet ska komplettera utbildningen i förskoleklass, grundskola och motsvarande skolformer.

Vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet utanför skolväsendet ska regleras i två egna kapitel i den nya lagen.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att även förskolan ska bli en skol- form. Detta överensstämmer med det förslag som Skollags- kommittén lämnade år 2002. Kommittén föreslog också att lag- stiftningen i huvudsak ska vara samlad och gemensam för alla skolformer och för alla huvudmän. Dessa principer är vägledande för hur den nya skollagen är utformad.

Förskolan och fritidshemmet integreras i skollagen

Att förskolans bestämmelser nu integreras med övriga skol- former i en gemensam skollag är resultatet av en långvarig in- tegrationsprocess, som har pågått under hela 1990- och 2000- talen. Överflyttningen av bl.a. förskolan och fritidshemmet från det sociala området till utbildningsområdet i den statliga administrationen startade redan 1996, när förskoleverksamheten

240

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

och skolbarnsomsorgen fördes över från Socialdepartementets ansvarsområde till Utbildningsdepartementets. I kommunerna hade denna integration redan pågått under lång tid, bl.a. genom att kommunerna hade organiserat frågor om barnomsorg och skola i gemensamma nämnder och förvaltningar, ofta med gemensamt ledningsansvar.

Flera utredningar, bl.a. Barnomsorg och skolakommittén (BOSK) i slutbetänkandet Att erövra omvärlden (SOU 1997:157), har förespråkat en gemensam lag för förskolan och skolan. I propositionen om Kvalitet i förskolan (prop. 2004/05:11) gjorde också den dåvarande regeringen bedöm- ningen att förskolan bör bilda en egen skolform. Syftet med att göra förskolan till en egen skolform är framför allt att ytterligare betona att förskolan har ett pedagogiskt uppdrag och därmed är en del av skolväsendet. Avsikten är dock inte att ändra för- skolans uppdrag där omsorg och lärande bildar en helhet.

Fritidshem

I dagens skollag ingår fritidshem, familjedaghem för skolbarn och öppen fritidsverksamhet i begreppet skolbarnsomsorg. Fri- tidshemmet föreslås nu ingå i skolväsendet och utgöra en för eleverna frivillig verksamhet som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan och motsvarande skolformer. Fri- tidshemmet ska erbjuda eleverna en meningsfull fritid samt stimulera deras utveckling och lärande. För att skapa överskåd- lighet i lagen och undvika upprepningar i varje skolformskapitel föreslår Skollagsberedningen att alla bestämmelser om fritids- hemmet, samlas i ett separat kapitel. Detta ska dock inte upp- fattas som ett hinder för att samverkan och integration mellan fritidshem och skola kan fortsätta att utvecklas. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ska gälla även för fritidshemmet. Likaså ska de gemensamma bestämmelserna i 1–5 kap. i skol- lagen gälla även fritidshemmet.

241

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

Bestämmelser om pedagogisk omsorg (t.ex. familjedaghem) och öppen fritidsverksamhet behandlas i avsnitt 23 Annan peda- gogisk verksamhet.

Grundsärskolan och gymnasiesärskolan

Utbildningen för elever med utvecklingsstörning utreddes av den s.k. Carlbeckkommittén, som redovisade sitt slutbetänkande

För oss tillsammans – Om utbildning och utvecklingsstörning

(SOU 2004:98) i oktober 2004. Utgångspunkterna för kommitténs förslag var att kvaliteten i utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning måste öka, liksom integrationen mellan dessa och övriga elever.

Carlbeckkommittén lade bl.a. förslag om hur den obliga- toriska särskolan, gymnasiesärskolan och utbildning för vuxna med utvecklingsstörning bör regleras. Den då sittande regeringen lämnade i mars 2006 en skrivelse till riksdagen om utbildningen för elever med utvecklingsstörning (skr. 2005/06:151 Kvalitet och samverkan – om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning). Där gjordes bl.a. bedömningen att särskolan och vuxenutbildningen för elever som behöver anpassade kunskapsmål ska kvarstå men att samverkan med andra skolformer behöver förstärkas.

Särskolan delas upp i två skolformer

Särskolan består i dag av den obligatoriska särskolan (grundsär- skolan och träningsskolan) och gymnasiesärskolan. Skollags- beredningen konstaterar, liksom Skollagskommittén, att det i såväl författningar som i den praktiska verksamheten ibland råder en oklarhet om begreppet särskola. Särskola används ofta som synonym för den obligatoriska särskolan. Genom att vi föreslår att den obligatoriska särskolan (som dessutom föreslås byta namn till grundsärskolan) och gymnasiesärskolan blir

242

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

separata skolformer med skilda kapitel i skollagen skapas en ökad tydlighet beträffande vilka regler som gäller för respektive verksamhet. Träningsskolan föreslås kvarstå som en inriktning inom ramen för grundsärskolan. Möjligheten för enskilda elever att läsa ämnen respektive ämnesområden enligt båda inriktning- arna föreslås däremot öka (se vidare kap. 10, 16–17 och 19).

Vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verk- samhet

Uttrycket skolform är välkänt och vedertaget. Skollagsbered- ningen anser att skolform är en lämplig term för utbildningar inom skolväsendet bl.a. för att särskilja dessa från vissa andra särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet, som t.ex. inte har en egen läroplan. Exempel på sådana utbild- ningsformer och annan pedagogisk verksamhet som inte ingår i skolväsendet är internationella skolor, sjukhusundervisning, sär- skilda ungdomshem och öppen förskola. Förslag till reglering av dessa finns i 22 respektive 23 kap. i skollagen.

1.5Övergripande mål

1.5.1Syftet med utbildningen inom skolväsendet

Förslag: Utbildningen inom skolväsendet ska syfta till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra de grundläggande demokratiska värde- ringar och de mänskliga rättigheter, som det svenska sa- mhället vilar på.. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förut- sättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Utbild-

243

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

ningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Skollagsberedningens förslag

1 kap. 2 § i 1985 års skollag har allmänt gått under benämningen skollagens portalparagraf när det gäller utbildning för barn och ungdomar. Där finns de viktigaste fundamenten för skolverk- samheten fastlagda, såsom lika tillgång, likvärdighet, utbild- ningens mål och värdegrund. Dessa övergripande mål har bety- delse både för den enskilda individens utveckling och för samhällsutvecklingen. Målen är förhållandevis allmänt formule- rade och avser vid sidan av symbolvärdet främst att tjäna som grundval för tolkningen av andra mer konkret utformade be- stämmelser. De övergripande målen och grundläggande värde- ringarna kompletteras också av bestämmelser om syfte för respektive skolform, för fritidshemmet och för vissa andra ut- bildningsformer och verksamheter. Grundläggande mål för ut- bildningen finns även i läroplanerna.

Skollagskommittén föreslog i enlighet med sina direktiv att vissa målformuleringar i läroplanerna bör upphöjas till lag. Skollagsberedningen delar kommitténs syn på behovet av att utbildningens övergripande mål och grundläggande värderingar fastställs i skollagen. Skolans kunskapsuppdrag är visserligen det viktigaste bland de övergripande målen och en självklar utgångs- punkt för hela detta förslag till ny skollag, men vi anser ändå att den typen av mål bäst beskrivs i läroplanerna och kursplanerna. Där kan de pedagogiska grunderna för verksamheten i förskola, skola och vuxenutbildning bättre förklaras och utvecklas.

244

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

Grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättig- heter

Förslaget innebär ett tillägg om de mänskliga rättigheterna och ett förtydligande om att utbildningen ska förmedla och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som det svenska samhället vilar på.

Att förmedla och förankra grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna innebär att det måste finnas kunskap om vad dessa värderingar och rättigheter innebär och hur de kan förverkligas. Med värden avses här skolans värde- grund som vilar på grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna.

Sverige har internationella förpliktelser, när det gäller de mänskliga rättigheterna som bör vara vägledande för och genom- syra hela skolväsendet. I första hand ligger ansvaret för att de mänskliga rättigheterna respekteras och tillgodoses på varje stats regering men även de statliga och kommunala förvaltningarna har ett ansvar. Detta innebär att den svenska skollagstiftningen och verksamheten inom skolväsendet ska överensstämma med Sveriges förpliktelser enligt dessa överenskommelser. Tillägget om de mänskliga rättigheterna i bestämmelsen betonar detta.

Se även avsnitt 1.5.2 om utbildningens utformning. Skollagsberedningens förslag till övergripande mål rör utbild-

ning för barn och ungdomar i förskolan, förskoleklassen, de obligatoriska skolformerna, fritidshemmet, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Att utbildningen också ska ligga till grund för vidare studier framgår dessutom av respektive skolforms- kapitel. Målen kompletteras av särskilda syftesparagrafer i de olika skolformerna. Här återfinns t.ex. de mål som avser att ut- bildningen i gymnasieskolan ska ge kompetens för samhälls- och arbetslivet. Merparten av de övergripande målen gäller även för övriga verksamheter enligt lagen.

För vuxenutbildningens olika skolformer föreslås specifika gemensamma mål och syften som utgår från det beslut riksdagen fattade i maj 2001 (prop. 2000/01:72) om mål och strategier för

245

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

hela området vuxnas lärande. Dessa mål och syften betonar det breda uppdrag som vuxenutbildningen har och den särart den ska uppvisa.

Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

Skollagskommittén föreslog att en bestämmelse med lydelsen

Utbildningen ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet införs i skollagen. I den nuvarande skol- lagen finns ingen motsvarighet, men formuleringen är direkt tagen från högskolelagen (1992:1434). Innebörden av begreppet vetenskaplig grund finns utvecklad i kommitténs betänkande samt i förarbetena till högskolelagen. Däremot finns ingen mot- svarande analys av begreppet konstnärlig grund.

Skollagsberedningen instämmer i kommitténs analys att de krav som ställs på skolan att ge eleverna förutsättningar att erövra kunskaper blir alltmer omfattande och att det är nöd- vändigt att ta ställning i etiska frågor inom alla kunskapsområ- den. Informationsteknikens utveckling ger snart sagt obegränsad tillgång till information men denna måste ordnas, granskas, värderas och omvandlas till kunskaper. Att ta ställning i politiska och moraliska frågor kräver också en god kunskapsgrund.

De nationella styrdokumenten ger läraren utrymme att välja innehåll och metoder för att nå målen. Detta kräver ett veten- skapligt förhållningssätt i bemärkelsen att kritiskt granska, att pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang. Arbetet i skolan med att välja innehåll och metod och att värdera resultatet ska därför präglas av ett vetenskapligt förhållningssätt och kunskaper som grundar sig på relevant forskning och be- prövad erfarenhet.

Utbildningen, inklusive läroplaner och kursplaner, vilar själv- klart på forskningsbaserad grund och beprövad erfarenhet. Detta bör ändå markeras i lagen. Skollagsberedningen föreslår formule- ringen att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och be- prövad erfarenhet. Både utbildningens innehåll och den peda-

246

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

gogik som används omfattas av bestämmelsen, vilket också har stöd i kommitténs resonemang. Formuleringen tydliggör också lärares ansvar att bedriva en undervisning som vilar på veten- skaplig grund.

Skollagsberedningen anser däremot inte att formuleringen från högskolelagen avseende begreppet konstnärlig grund, bör användas i skollagen. I högskolan används detta begrepp för att täcka in utbildningar som inte främst vilar på vetenskaplig grund, nämligen konstnärliga utbildningar med fokus på konstnärlig produktion, t.ex. musik-, konst- eller teaterutbildningar. De skäl som finns för att i skollagen införa skrivningar om att utbild- ningen ska vila på vetenskaplig grund gäller inte i samma ut- sträckning för begreppet konstnärlig grund. Estetisk och konst- närlig verksamhet är en viktig del av förskolans och skolans upp- drag. I många ämnen är elevens eget skapande i bild, text och form centrala moment i undervisningen. I läroplaner och kurs- planer finns dessa dimensioner väl företrädda.

I skolarbetet ska de intellektuella såväl som praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Förmågan till eget skapande tillhör det som eleverna ska tillägna sig. Ett antal av skolans ämnen vilar således till en del på vad som kan betecknas som konstnärlig grund. Som angetts ovan anser Skollagsbered- ningen dock att detta inte behöver anges i skollagen. Beträffande formuleringen om att utbildningen ska ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” så gäller den som ovan redo- visats utbildningen i vid mening och utgör en del av grunden för verksamheternas styrdokument.

Skollagsberedningen föreslår vidare att formuleringen ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” förs in i en av para- graferna under Övergripande mål i stället för att ha en egen para- graf för att på så sätt kunna läsas tillsammans med de övriga mål som gäller för utbildningen.

Därutöver föreslår Skollagsberedningen att kunskapsbe- greppet ges en bred innebörd så att utbildningen också ska främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och med-

247

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

borgare. Sådan allsidig personlig utveckling kan bl.a. handla om utvecklande av den kreativa förmågan, lusten att skapa, förmågan att ta initiativ och omsätta idéer till handling. Dessa förmågor och färdigheter är centrala för att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt. Det övergripande målet för utbildningen stödjer strävan att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet.

Barns och elevers olika behov och förutsättningar

I förskolans och skolans uppdrag ligger att alla barn och elever ska ges bästa möjliga förutsättningar att utifrån sina behov och förutsättningar utvecklas så långt som möjligt i enlighet med ut- bildningens mål. I detta ligger att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag beträffande de barn och elever som har sämre förutsätt- ningar. Förskolan och skolan ska också ge varje flicka och pojke samma möjlighet att utveckla sin fulla potential som människa. Dessa är viktiga aspekter som bör tillföras förskolans och skolans övergripande mål.

Denna strävan uttrycks i vårt förslag till lagtext som att i ut- bildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov, där strävan ska vara att uppväga skillnader i deras förutsättningar samt att varje barn och elev ska ges stöd och stimulans så att de kan utvecklas så långt som möjligt. Avsikten är att uppmärk- samma det ansvar huvudmän och profession har för att vid resursfördelning, organisation och val av metoder och arbetssätt anpassa verksamheten till barns och elevers skilda förutsätt- ningar och behov.

Förutom formuleringen i Övergripande mål ovan finns också på andra ställen i förslaget till skollag bestämmelser, som under- stödjer detta synsätt. En sådan är bestämmelsen om utbild- ningens likvärdighet i förslagets 1 kap. 6 § där det anges att Ut- bildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och i fritidshemmet, varhelst i landet den anordnas.

248

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

Dessutom finns bestämmelser som klart anger att barn och elever som är i behov av stöd också har rätt till detta.

1.5.2Utbildningens utformning

Förslag: Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelsen tar sikte på hur utbildningen ska utformas för att de övergripande målen ska nås.

I dagens reglering finns två områden uppräknade som särskilt ska beaktas av den som verkar inom skolan, att främja jämställd- het mellan könen samt att aktivt motverka alla former av krän- kande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.

Skollagsberedningen anser dock att en mer omfattande upp- räkning av olika former av kränkande behandling är svår att göra helt uttömmande. En uppräkning kan leda till osäkerhet om andra beteenden är kränkande eller inte.

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna. Det innebär att utbildningen i sig och de som verkar inom den aktivt och medvetet ska förmedla till barnen och eleverna vårt samhälles gemensamma värderingar ut- gående från demokrati och mänskliga rättigheter och stimulera barnen och eleverna att förverkliga dessa. Detta ska också komma till uttryck i praktisk och vardaglig handling. Enligt Lpo

249

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

94 sker detta genom individens fostran till rättskänsla, genero- sitet, tolerans och ansvarstagande i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism. I detta ingår att utbildningen ska syfta till att för- verkliga barnets specifika rättigheter enligt barnkonventionen, bl.a. respekt för barnets kulturella identitet och språk.

Förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever

Den 1 april 2006 trädde lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever ikraft . Bestämmelserna i lagen omfattade förbud mot trakasserier på grund av kön samt etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktions- hinder. Dessutom skulle rektor, förskolechef eller den som innehar motsvarande ledningsfunktion utreda påtalade trakasse- rier och annan kränkande behandling samt i förekommande fall vidta alla åtgärder som skäligen kan krävas för att förebygga sådana handlingar.

Statens skolinspektion, Jämställdhetsombudsmannen, Om- budsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Handikappom- budsmannen skulle inom sina respektive ansvarsområden ha till- syn över lagens efterlevnad.

Skollagsberedningen föreslår att en hänvisning till den nya diskrimineringslagen (2008:567) som trädde i kraft den 1 januari 2009 tas in i skollagen. Den nya lagen innebär att diskrimine- ringslagstiftningen samlas och renodlas och att 2006 års lag upp- hävs. Bestämmelserna i nämnda lag om annan kränkande be- handling än diskriminering har i huvudsak oförändrade flyttats över till ett nytt kapitel (14 a kap.) i 1985 års skollag. Även dessa ändringar började gälla den 1 januari 2009. Den nya diskrimine- ringslagen innebär även att en ny myndighet, Diskriminerings- ombudsmannen, ska utöva tillsyn över att lagen följs. I samband

250

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

med upprättandet av den nya myndigheten upphör verksam- heten hos de hittillsvarande fyra ombudsmännen mot diskrimi- nering, Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och Handikappombuds- mannen från och med den 1 januari 2009 slås ihop till en myndighet, Diskrimineringsombudsmannen.

I vårt förslag till 27 kap. finns de bestämmelser om kränkande behandling, som inte överflyttats till den nya diskriminerings- lagen från 2006 år lag.

1.6Förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning

Förslag: Utbildningen vid en förskole- eller skolenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

Undervisningen vid fristående skolor, förskolor eller fri- tidshem ska vara icke-konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, förskolor och fritidshem får dock ha en konfessionell inriktning. Deltagan- det i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att utbildning som bedrivs av offentlig huvudman alltid ska vara icke-konfessionell. Förslaget motsvarar i sak dagens bestämmelser. Att undervisningen ska vara icke-konfessionell i en skola med offentlig huvudman fram- går redan i dag av läroplanerna. Undervisning finns däremot inte definierat i dagens skollag eller läroplaner. I vårt förslag till ny skollag definieras undervisning som ”målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Vi anser

251

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

därmed att det i detta sammanhang i stället finns anledning att använda termen utbildning, som är ett vidare begrepp än under- visning och även kan omfatta annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen. Utbildning kan även omfatta annan verksamhet som äger rum t.ex. vid lägerskolor, utflykter, studiebesök eller studieresor.

Undervisningen vid en fristående skola eller förskola ska även den vara icke-konfessionell. Utbildningen i övrigt får dock ha en konfessionell inriktning. Bestämmelser om möjligheten för friskolor att ha en konfessionell inriktning finns idag i 9 kap 2 och 8 §§ skollagen.

I Europakonventionen, artikel, 2 anges att ”Ingen får för- vägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”

Skollagsberedningens förslag uppfyller de krav som anges i ovan nämnda artikel. Som skollagskommittén har anfört finns en grundläggande skillnad mellan att gå i en offentlig skola och att välja en skola med konfessionell inriktning. Att välja en skola med sådan inriktning är frivilligt. Därmed ska det i en skola med konfessionell inriktning vara möjligt att under skoldagen ge ut- rymme för konfessionell verksamhet.

I en skola med konfessionell inriktning kan det enligt Skol- lagsberedningens uppfattning finnas utrymme för att inom ramen för utbildningen anordna andakter, bönestunder eller annan form av religionsutövning till exempel fördjupning i den egna trosläran som konfirmationsläsning. Inget hindrar heller att det kan finnas inslag av religiösa symboler eller dylikt i inred- ningen. Om konfessionella inslag förekommer i utbildningen ska deltagande vara frivilligt för barnet eller eleven. För barn i för- skolan och underåriga elever i övriga skolformer utövas be- stämmanderätten i deras personliga angelägenheter enligt för- äldrabalken av deras vårdnadshavare. Vårdnadshavarna ska dock enligt föräldrabalken ta allt större hänsyn till barnets synpunkter

252

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

och önskemål i takt med stigande ålder och utveckling. Det kan vara lämpligt att ett beslut om elevens deltagande i konfessio- nella inslag sker vid terminsstarten. Ett sådant ställningstagande kan naturligtvis omprövas och vårdnadshavaren meddelar då att eleven fortsättningsvis inte ska delta. En fristående skola kan inte göra deltagande i konfessionella inslag till ett villkor för mottagande eller fortsatt skolgång. De konfessionella inslagen ska alltid erbjudas med respekt för elevernas integritet.

Dessutom ska det liksom i dag vara möjligt att inom ramen för elevens val eller skolans val i grundskolan och motsvarande skolformer eller inom det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuda undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär en fördjupning i kristendom, islam, judendom etc. till exempel i form av bibel- eller koranstudier. Sådan undervisning måste dock ske på ett så- dant sätt att undervisningen fortfarande är icke-konfessionell, dvs. de ska vila på vetenskaplig grund och vara saklig och allsidig. Det innebär bl.a. att det i själva undervisningen inte får före- komma några som helst inslag av utövande bekännelsekaraktär.

De grundläggande demokratiska värderingar och de mänsk- liga rättigheterna som utgör utgångspunkten för skolans värde- grund måste omfattas utan inskränkningar även av skolor med konfessionell inriktning. Undervisningen måste bedrivas under iakttagande av läroplanernas krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden. Den omständigheten att en skola erbjuder vissa konfessionella inslag får således inte inkräkta på sakligheten och allsidigheten i undervisningen.

Motsvarande krav på saklighet och allsidighet gäller för för- skolor och fritidshem som har en konfessionell inriktning. I för- skolan omfattar undervisningsbegreppet ett brett pedagogiskt perspektiv där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Det innebär att gränsdragningen mellan undervisning och ut- bildning inte är lika tydlig. Skollagsberedningen bedömer ändå att det inom det vidare begreppet utbildning finns utrymme för konfessionella inslag i verksamheten. Det kan exempelvis röra

253

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

sig om bordsbön, högläsning av religiösa berättelser eller kyrko- besök. De konfessionella inslagen ska liksom i fristående skolor vara frivilliga för barnen. Ett barns vårdnadshavare ska därför ha möjlighet att välja om barnet ska delta eller inte vid sådana konfessionella inslag. Av bestämmelserna om hänsyn till barnets bästa i 1 kap 9 § följer att barnet ska ha möjlighet att uttrycka sina åsikter i denna typ av frågor och att åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

I den ansökan om tillstånd att bedriva förskola, som lämnas till kommunen, bör huvudmannen ange sin avsikt att ha en konfessionell inriktning. För fristående grundskolor, grundsär- skolor, gymnasieskolor och gymnasiesärskolor bör detta anges i ansökan om godkännande till Statens skolinspektion. Regeringen bör ha möjlighet att utfärda närmare bestämmelser om detta på förordningsnivå.

1.7Lika tillgång till utbildning och likvärdig utbildning

Förslag: Alla ska, oberoende av geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden ha lika tillgång till ut- bildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda be- stämmelser i denna lag. I bestämmelsen finns en hänvisning till diskrimineringslagen (2008:567) som gäller för verksam- het enligt skollagen.

Utbildningen ska vara likvärdig inom varje skolform samt inom fritidshemmet varhelst i landet den anordnas.

Skollagsberedningens förslag

Skollagskommittén har föreslagit att vissa grundläggande mål, som i dag främst finns i läroplanerna ska upphöjas till lag. Skol- lagsberedningen ansluter sig till detta synsätt. Skälet är att en av

254

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

de viktigaste uppgifterna för skolväsendet är att förmedla och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som vårt samhälle vilar på. Detta gäller bl.a. principerna om likvärdig utbildning, de övergripande mål som utbildningen ska genomsyras av och de demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter som alla, som finns i verksamheten, ska arbeta för.

Rätten till lika tillgång till utbildning är en grundbult i det svenska skolsystemet. Bestämmelsen har också sin motsvarighet i den nuvarande skollagen. Av uppenbara skäl kan dock inte be- greppet lika tillgång ha samma innebörd när det gäller utbildning i förskola, fritidshem, samtliga program i gymnasieskolan eller samtliga kurser i vuxenutbildningen. För förskola och fritidshem gäller särskilda kriterier för att bli erbjuden en plats och avgifter får dessutom tas ut där enligt särskilda bestämmelser. Särskilda kriterier för antagning gör att utbildningar i gymnasieskolan och vuxenutbildningen inte är tillgängliga för alla på samma villkor. Utbildningarna i särskolan, specialskolan och sameskolan är av- sedda för vissa kategorier elever. Av dessa skäl finns därför en inskränkning genom hänvisningen till andra särskilda be- stämmelser i lagen.

Lika tillgång till utbildning i förskoleklass, grundskolan och gymnasieskolan ska liksom i dag gälla oavsett geografiskt hem- vist, sociala och ekonomiska förhållanden, kön och övriga diskrimineringsgrunder – d.v.s. etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Av främst lagtekniska skäl anser Skollagsberedningen emellertid att det inte är nödvändigt att räkna upp dessa i lagtexten.

Vi föreslår också att det ska finnas en direkt hänvisning till diskrimineringslagen (2008:567) som gäller för verksamhet enligt skollagen.

Rätten till likvärdig utbildning finns också i den nuvarande skollagen. Ansvaret för en likvärdig utbildning över hela landet bärs gemensamt av stat och skolhuvudman. Principen är också en utgångspunkt för den statliga tillsynen. Rättssäkerheten är en fundamental aspekt av likvärdigheten. Det ska vara tydligt var

255

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

ansvar och beslutsbefogenheter ligger. I vissa fall kan rättsäker- heten värnas och stärkas genom att beslut kan överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär.

Utgångspunkten beträffande likvärdighet beskrevs redan i den s.k. ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18). Likvärdighet betyder inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål i skollag och läro- planer, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, över- klagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt bero- ende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksam- heten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs.

1.8Definitioner av centrala begrepp i utbildningen

Förslag: Begreppen elev, enskild, fristående skola, fristående förskola respektive fritidshem, skolenhet, undervisning och ut- bildning ska definieras i den nya skollagen.

Elev definieras som den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag för barn i förskolan.

Enskild är bolag samt förening, stiftelse, registrerat tros- samfund eller enskild individ.

Fristående skola är en skolenhet vid vilken enskild bedriver utbildning inom skolväsendet för barn och ungdomar i form av förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

Fristående förskola respektive fristående fritidshem är en- heter vid vilken enskild bedriver utbildning inom skolväsen- det i form av förskola eller fritidshem.

Skolenhet är av skolhuvudman organiserad enhet om- fattande verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger

256

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad.

Förskoleenhet är en av huvudman för förskola organiserad enhet omfattande verksamhet i en förskolebyggnad eller flera förskolebyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon förskole- byggnad.

Undervisning definieras som sådana målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.

Utbildning är den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.

Skollagsberedningens förslag

En genomgående ambition i Skollagsberedningens förslag är att en gemensam terminologi i så stor utsträckning som möjligt ska användas i de gemensamma bestämmelserna för alla skolformer. Fördelarna med en sådan ordning är uppenbara. Samtidigt är det viktigt att varje skolforms särart tas tillvara och inte anpassas till ett gemensamt regelverk på ett sådant sätt att skolformens upp- drag blir otydligt eller förvanskas. Skollagsberedningen föreslår i 1 kap. 7 § i den nya lagen ett antal gemensamma definitioner för alla skolformer

1.8.1Elev

Skollagskommittén föreslog att elev ska användas i alla skol- former. Många instanser ställde sig emellertid i remissbehand- lingen negativa till att förskolan från skolan övertar en termino- logi som upplevs som verksamhetsfrämmande. Skollagsbered- ningens förslag är därför att begreppet elev inte ska omfatta barn i förskolan. I stället används ordet barn genomgående. För

257

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

vuxenutbildningens del bedöms begreppet elev kunna fungera i en gemensam lagstiftning.

1.8.2Enskild

Utbildning kan anordnas av det allmänna eller av enskilda. Be- greppet enskild tar sikte på huvudmannen. I 1 kap. 8 § i förslaget till ny skollag anges närmare vad som avses med enskild, näm- ligen bolag samt förening, stiftelse, registrerat trossamfund eller enskild individ.

Det finns olika uppfattningar om i vad mån skollagen i dag kan anses ge en uttömmande reglering av i vilka former en kommun får organisera sin skolverksamhet. Att skollagen är otydlig i detta avseende har visat sig i ett par domstolsavgöran- den om bidrag till fristående gymnasieutbildning. I dessa fall har tvisten bl.a. gällt frågan om i vilken utsträckning kommunen eller staten får anordna utbildning i form av fristående skola genom helt eller delvis ägda aktiebolag. #I betänkandet Mer om fristående skolor och enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122) föreslås bl.a. att kommuner under vissa förutsätt- ningar ska kunna vara delägare i bolag som är huvudmän för fri- stående skolor. I avvaktan på beredningen av detta förslag före- slår Skollagsberedningen ingen ändring i dagens bestämmelser.

Beträffande entreprenadförhållanden i vuxenutbildningen, där statliga bolag kan uppträda som utbildningsanordnare, hänvisas till 21 kap. om entreprenad och samverkan.

1.8.3Fristående skola

Skollagsberedningen föreslår att dagens benämning fristående skola för en skolenhet med enskild huvudman behålls. Skollags- kommittén föreslog att skolor med enskild huvudman ska benämnas enskilda skolor. Det finns dock en risk för förväxling om enstaka skolor skulle benämnas enskilda skolor. Skollags-

258

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

beredningen anser dessutom att beteckningen fristående skola är så inarbetad att det inte finns skäl att utmönstra denna benäm- ning ur skollagen.

En fristående skola är en skolenhet vid vilken enskild bedriver utbildning inom skolväsendet i form av grundskola, grundsär- skola, gymnasieskola, gymnasiesärskola eller sådan förskoleklass eller fritidshem som avses i 2 kap. 6 § första stycket i Skollags- beredningens förslag till ny skollag. En fristående skola ska god- kännas av Statens skolinspektion. En fristående förskoleklass som inte är anknuten till en grundskola eller grundsärskola ska också godkännas av Statens skolinspektion.

Det finns anledning att betona att de tidigare fristående skolorna och förskolorna i detta förslag till skollag ingår som en integrerad del i respektive skolform och inte längre kan sägas vara fristående från resten av skolväsendet. Detta visar sig dock främst genom att de flesta bestämmelserna i den nya lagen före- slås omfatta alla skolformer och fritidshemmet oavsett huvud- man utan att detta markeras särskilt. Även läroplaner och övriga styrdokument bör i fortsättningen rikta sig till både offentliga och enskilda huvudmän utan att detta särskilt behöver anges.

1.8.4Fristående förskola respektive fritidshem

Förskolor respektive fritidshem, som inte drivs av kommunen utan av enskild huvudman, bör benämnas fristående förskolor respektive fristående fritidshem i analogi med terminologin på skolområdet. Vi föreslår dock ingen förändring av bestämmel- serna om godkännande eller tillsyn av fristående förskolor, utan det är fortfarande kommunen som ska ansvara för detta. Vi före- slår också att det av praktiska skäl ska vara kommunen som god- känner och utövar tillsyn över fristående fritidshem som inte är anknutna till en fristående förskoleklass, grundskola eller grund- särskola.

259

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

1.8.5Skolenhet och förskoleenhet

Skollagsberedningen föreslår att skolenhet och förskoleenhet ska stå för en av skolhuvudmannen organiserad enhet som omfattar verksamheten i en byggnad eller i flera närliggande byggnader och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon byggnad. Uttrycket används t.ex. i samband med godkännande av utbildning med enskild huvudman samt i samband med val av skola och mottagande i en vald skola. Av definitionen följer att en skolenhet även omfattar verksamhet som ibland bedrivs t.ex. på en arbetsplats eller i vissa fall på distans. Däremot är inte en enhet automatiskt synonym med rektors ansvarsområde eller andra organisatoriska indelningar som bestämts av huvud- mannen. En definition av vilken specifik skolenhet som avses är nödvändig, t.ex. när man diskuterar en elevs rätt att gå i den skolenhet som ligger närmast hemmet eller när någon väljer att söka till en utbildning med enskild huvudman. Definitionen skolenhet omfattar också verksamheten i fritidshem medan för- skoleenhet syftar på en enhet med enbart förskola.

I detta förslag avses vanligtvis med begreppet skola en skol- enhet om inte annat anges. Ibland kan dock en mer abstrakt be- tydelse förekomma i motivtexten, t.ex. skolans uppdrag. Det framgår dock i de allra flesta fall av sammanhanget när en konkret skolenhet eller skolverksamhet i en mer övergripande mening avses.

1.8.6Undervisning

Någon definition av undervisning finns inte i skollagen i dag. Skollagsberedningen anser att det är angeläget att begreppet undervisning definieras på ett sådant sätt att alla skolformer kan omfattas. I förskolans läroplan talas inte om undervisning. I stället beskrivs den process som syftar till ”utveckling och lärande”. Begreppet undervisning ska enligt vår bedömning ges

260

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

en definition som är anpassad för såväl förskola och fritidshem som skola och vuxenutbildning.

Termen undervisning är central i de författningar som reglerar skolan. Skollagskommittén påpekar också att termen historiskt har använts i alla läroplaner trots att förändringar i mål och arbetsmetoder gett den olika innehåll. Även i avtalssamman- hang har definitionen av vad som är undervisning och annat arbete i skolan haft stor betydelse. Begreppet undervisning har fått en särskild värdeladdning, när det förknippats med en viss form av undervisningsmetoder, t.ex. katederundervisning. Den syn på kunskapsinhämtning och undervisning, som funnits i läroplanerna från 1980 och framåt, är dock mycket bredare och utgår från att människor är aktiva och själva strävar efter lärande. Detta innebär varierande arbetssätt med inslag av både förmed- lande och undersökande undervisningsmetodik. I de nu gällande läroplanerna förs ett resonemang om fyra olika kunskapsformer som alla ställer krav på olika former av undervisning: fakta, fär- dighet, förståelse och förtrogenhet.

Definitionen av undervisning måste vara relevant för alla skolformer. Det är centralt i den kunskapssyn som genomsyrar skolans samtliga styrdokument att undervisningen syftar både till att eleverna ska inhämta samt utveckla kunskaper och värden. Med värden avses här skolans värdegrund som vilar på grund- läggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättig- heterna.

Undervisning blir i vårt förslag ett nytt begrepp i förskolan och fritidshemmet. Det är därför viktigt att klargöra att under- visningsbegreppet ska ges en vid tolkning i dessa verksamheter. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet i undervisningen. Det är förskollärares och annan personals upp- gift att följa, stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Motsvarande resonemang är även relevant för den peda- gogik som bedrivs i fritidshemmet. Att förskolan och fritids- hemmet omfattas av begreppet undervisning förändrar inte verk- samhetens uppdrag och innebär inget ifrågasättande av den pedagogik, som används där. Användandet av begreppet under-

261

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

visning i dessa verksamhetsformer syftar således inte på något sätt till att förändra verksamheterna eller arbetssätten.

Även i vuxenutbildningen har begreppet en vid betydelse. Exempelvis vid arbetsplatsförlagt lärande eller vid distansutbild- ning kan lärarrollen mera vara inriktad mot handledning och mentorskap än i ungdomsskolan, samtidigt som undervisnings- begreppet i andra utbildningsmodeller innebär en mer tradi- tionell lärarroll.

För att definitionen ska kunna omfatta alla skolformer före- slår Skollagsberedningen följande definition av undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.

Undervisningsbegreppet har också betydelse för regleringen av den personal som finns för undervisning i förskola respektive skola. Det finns anledning att markera att undervisning sker under ledning av lärare i definitionen av begreppet undervisning I skollagen kommer att regleras att det i förskola och fritidshem ska finnas lärare. Dessutom kan det även finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens utveckling och lärande främjas. Barnskötarna är en viktig personalgrupp i för- skolan och de kommer även i framtiden att ha en stor betydelse för förskolornas verksamhet. De utgör ett betydelsefullt komplement till förskollärarna. Lärare bör dock enligt vår upp- fattning alltid ha det övergripande ansvaret för undervisningen.

Eftersom frågan om hur regleringen av lärares behörighet och anställningsvillkor har utretts inom ramen för Lärarutredningen

– om behörighet och auktorisation, som i maj 2008 lämnade sitt betänkande Legitimation och skärpta behörighetsregler (SOU 2008:52) lämnar Skollagsberedningen inga förslag om hur detta konkret ska utformas i lagstiftningen.

262

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

1.8.7Utbildning

Begreppet utbildning är i nu gällande skollag i första hand en samlingsbeteckning för olika verksamhetsformer i skolan. Även i den nya skollagen finns behov av en övergripande term som be- skriver all den verksamhet som omfattas av de övergripande målen i skolförfattningarna. Denna term bör vara utbildning, vilket därmed blir ett vidare begrepp än undervisning och även kan omfatta annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen eller organiserat lärande förlagt till en arbetsplats. Utbildning kan dessutom om- fatta annan verksamhet som äger rum t.ex. vid lägerskolor, ut- flykter eller olika former av praktik eller annan verksamhetsför- lagd verksamhet. I förskolan har utbildningsbegreppet ett brett pedagogiskt perspektiv där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I det vidare begreppet utbildning omfattas också de frivilliga konfessionella inslag i verksamheten som förskolor och skolor med enskild huvudman kan ha.

Skollagskommitténs uppfattning var att utbildning är den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål. Begreppet kommer i vårt förslag att omfatta hela skolväsendet och vissa av de särskilda utbildningsformer som regleras i 22 kap. i lagförslaget.

Ordet utbildning behöver emellertid även kunna användas i en annan betydelse i lagtexten. Det gäller t.ex. i bestämmelser som föreskriver krav för att få anställning som rektor eller lärare, dvs. vilken utbildningsbakgrund eller kvalifikationer som krävs. Detta behöver inte innebära någon risk för oklarhet eller miss- förstånd, eftersom det av sammanhanget framgår i vilken be- tydelse begreppet används. Skollagsberedningen har i detta för- slag valt att föra in en uttrycklig definition av termen utbildning i skollagen, även om det finns en viss risk för att definitionen kan uppfattas som alltför snäv. Begreppet utbildning är centralt eftersom andra lagbestämmelser vilar på denna definition, t.ex. när det gäller konfessionella inslag i utbildningen.

263

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

1.9Särskild hänsyn till barnets bästa

Förslag: I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn under 18 år ska barnets bästa vara utgångs- punkt.

Barnets inställning ska så långt som möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska till- mätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelserna i denna paragraf är nya och tar sin utgångspunkt i artikel 3 om barnets bästa i främsta rummet och artikel 12 om barnets rätt att komma till tals och bli hörd i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Barnkonventionen innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och omfattar alla barn upp till 18 år. Konventionen är inriktad på individen och artiklarna handlar om barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda.

Artikel 3 i barnkonventionen anger att alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala väl- färdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barnets bästa förutsätter att en bedömning görs av vad för konsekvenser ett visst beslut eller en åtgärd får för det enskilda barnet eller eleven eller för en grupp av barn eller elever. Vid en sådan bedömning, eller barnkonsekvensanalys, ska barnets bästa väga tungt i förhållande till andra avvägningar. Grundläggande för att bedöma barnets bästa är att inhämta och beakta barnets åsikter. Enligt artikel 12 har barnet rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och

264

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

mognad. Artiklarna 3 och 12 tillsammans med artikel 2 om icke- diskriminering och artikel 6 om rätt till liv och utveckling utgör de grundläggande principerna i konventionen och ska relateras till övriga rättigheter i konventionen, bl.a. rätten till utbildning, rätten till tanke- och religionsfrihet och rätten till skydd mot våld och övergrepp.

För att kunna bedöma barnets bästa krävs att ett barn- perspektiv anläggs inför alla beslut eller åtgärder som rör barn. Barnets bästa som utgångspunkt i all utbildning innebär att ut- bildningen strävar att ge barnet bästa möjliga förutsättningar för hans eller hennes personliga utveckling. Det innebär också att utbildningen ska beakta de övriga rättigheter som är relevanta i sammanhanget såsom varje barns rätt till inflytande och del- aktighet, barnets rätt till respekt för sin personliga integritet och att barnet inte ska diskrimineras utan ges likvärdiga möjligheter till bästa möjliga utveckling utifrån barnets egna förutsättningar. Utbildningen ska således utformas i överensstämmelse med barnets rättigheter såsom de finns uttryckta i barnkonventionen.

Grundläggande för att kunna ta hänsyn till barnets bästa är att barnet får komma till tals och fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Denna rätt gäller oavsett barnets ålder eller mognad. Barnets åsikter ska tillmätas bety- delse i förhållande till hans eller hennes ålder eller mognad.

Bestämmelsen om hänsyn till barnets bästa utgör en av portalparagraferna i den nya skollagen och ska således tillämpas i relation till relevanta bestämmelser i skollagen, såsom de be- stämmelser som rör åtgärder för att säkerställa trygghet och studiero i skolan och åtgärder som rör kvalitet och inflytande i skolan. Med begreppet barn avses i barnkonventionen personer under 18 år. Det är viktigt att barnkonventionens anda genom- syrar all lagstiftning som rör barn och ungdomar. Skollagen om- fattar alla barn och elever, dvs. även de myndiga ungdomar som finns t.ex. i gymnasieskolan. Skollagsberedningen anser dock att man i just denna bestämmelse kan använda det språkbruk som används i barnkonventionen. Bestämmelsen träffar all verksam-

265

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

het enligt förslaget till skollag och gäller alla barn, oavsett ålder, mognad eller andra förutsättningar.

1.10Läroplan

Förslag: För varje skolform och för fritidshemmet gäller en läroplan som utgår från bestämmelserna i skollagen.

Läroplanen ska ange utbildningens värdegrund och upp- drag. Läroplanen ska också ange mål och riktlinjer för utbild- ningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om läroplanen. Föreskrif- terna får innebära att det för en viss skolform eller fritids- hemmet inte ska finnas en läroplan. I sådant fall ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer på annat sätt föreskriva om utbildningens mål och värdegrund samt om mål och riktlinjer för utbildningen.

Skollagsberedningens förslag

Paragrafen är ny och har ingen motsvarighet i nuvarande lag- stiftning. Skälet till att en bestämmelse behövs är att läro- planerna enligt detta förslag ska gälla alla huvudmän. I dag finns bestämmelser om läroplanerna i respektive skolformsförordning och gäller bara för offentliga huvudmän. För de fristående skolorna anger skollagen i dag att dessa ska svara mot de all- männa mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet. Att läroplaner ska gälla för utbild- ning med enskild huvudman innebär inga väsentliga förändringar i förhållande till vad som gäller i dag.

I läroplanen finns värdegrund och uppdrag, mål och riktlinjer, normer och värden, den rådande synen på kunskaper, ansvar och

266

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

inflytande m.m. som ingen huvudman rimligtvis kan ställa sig vid sidan av. Därutöver kan en förskola eller skola ha egna policy- dokument eller arbetsplaner som vidgar, preciserar eller konkre- tiserar skolans inriktning eller arbetssätt utan att strida mot läro- planerna. På detta sätt kan t.ex. fristående skolor med alternativ pedagogisk inriktning även i fortsättningen utöver de nationella läroplanerna och kursplanerna ha egna styrdokument för under- visning och andra inslag i utbildningen som i dag. Dessa doku- ment ska ses som komplement och kan i den enskilda skolan fungera parallellt med den befintliga nationella läroplanen. Viktigt att påpeka är att till exempel Waldorfskolornas alterna- tiva läroplan som Skolverket bedömt uppfylla motsvarande krav som den nationella läroplanen även fortsättningsvis kan användas i verksamheten tillsammans med den nationella läroplanen.

En annan konsekvens av den nya paragrafen är att läroplanen föreslås gälla även för fritidshem. I dag finns i förordningen om läroplan för förskoleklassen, det obligatoriska skolväsendet och fritidshemmet (Lpo 94) en skillnad mellan det obligatoriska skolväsendet och förskoleklassen å ena sidan, där läroplanen ska gälla, och fritidshemmet å andra sidan, där läroplanen ska tillämpas. I propositionen om Läroplan för det obligatoriska skol- väsendet, förskoleklassen och fritidshemmet m.m. (prop. 1997/98:94) motiverade regeringen skillnaden i uttryckssätt med att läroplanen skrevs med utgångspunkt i skolans verksamhet. Dessutom hade betydligt färre elever plats i fritidshem vid denna tidpunkt, ca 50 procent jämfört med ca 80 procent i dag, och regeringen ansåg att verksamheten i fritidshemmet inte kunde betraktas som en förutsättning för att målen skulle nås. Däremot ansåg regeringen att fritidshemmet skulle ses som ett komple- ment till skolan, vilket kunde bidra till att målen nås. Beslutet blev att fritidshemmet skulle tillämpa läroplanen, med särskilt inriktning på värdegrundsarbete och genom att använda ett labo- rativt och utforskande arbetssätt.

Skollagskommittén har inte närmare kommenterat att läro- planen ska gälla även för fritidshemmet. Skollagsberedningen föreslår att läroplanen för den obligatoriska skolan även ska gälla

267

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

för fritidshemmet, vilket ytterligare markerar samhörigheten mellan skola och fritidshem. Detta är av värde att framhålla trots att begreppsbytet saknar rättslig innebörd.

Läroplanen är vid sidan av skollagen det viktigaste styr- dokumentet för verksamheten i förskola, skola, vuxenutbildning och fritidshem. Läroplanen och de värderingar som uttrycks där ska omfattas av alla och vara hållbara över tiden. Regeringen fast- ställer därför läroplaner i enlighet med principer som beslutats av riksdagen. I de propositioner som ligger till grund för de nu gällande läroplanerna finns vissa gemensamma principer för läro- planernas uppbyggnad och innehåll. Dessa propositioner är En ny läroplan (prop. 1992/93:220 om grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan), En ny läroplan (prop. 1992/93:250 om gymnasieskolan, komvux, gymnasiesär- skolan och särvux), Läroplan för förskolan (prop.1997/98:93) och

Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fri- tidshemmet (prop. 1997/98:94).

Andra principer kan vara specifika för respektive skolform. Ett exempel på en princip, som inte gäller alla läroplaner, är den nuvarande målstrukturen med mål att sträva mot och mål att uppnå, som inte finns i förskolans läroplan men i övriga läro- planer. De principer, som gäller alla skolformer och som riks- dagen ställt sig bakom berör värdegrund, uppdrag, mål och rikt- linjer. Skollagsberedningen föreslår därför att dessa principer förs in i en gemensam bestämmelse i skollagen. På så sätt kan dessa principer vara vägledande, när läroplanerna ska revideras. Om riksdagen beslutar enligt detta förslag upphävs också övriga riksdagsbindningar. Regeringen ska bemyndigas att meddela föreskrifter om läroplanen, eller att delegera till en myndighet att meddela sådana föreskrifter. Avsikten är att den närmare författ- ningstekniska lösningen för en viss skolforms läroplan ska kunna anpassas till skolformens behov och förutsättningar.

För vuxenutbildningens del gäller läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf94) i sin helhet för kommunal vuxenutbild- ning och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (i vårt förslag särskild utbildning för vuxna). När det gäller svenskundervisning

268

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

för invandrare (sfi) ska den vila på de grundläggande värden som finns i Lpf 94. Det är lämpligt att frågan om läroplanens ställning i utbildning i svenska för invandrare övervägs vid en läroplans- översyn. I avvaktan på en sådan översyn föreslår vi att regeringen ska få meddela föreskrifter om att det för en viss skolform inte ska finnas en läroplan.

Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Tydligare mål och kunskaps- krav – Nya läroplaner för skolan (prop. 2008/09:87) till riks- dagen. Riksdagens beslut innebär bl.a. att det för var och en av skolformerna grundskolan, obligatoriska särskolan, specialskolan och sameskolan ska finnas en läroplan som ska innehålla över- gripande mål och riktlinjer samt respektive skolforms kurs- planer. Vi bedömer att den bestämmelse om läroplaner som vi föreslår är väl förenlig med en utformning av läroplanerna i över- ensstämmelse med riksdagsbeslutet. Avsikten med vårt förslag är inte att läroplanen för en viss skolform inte ska kunna innehålla även föreskrifter som avser enskilda ämnen eller kurser, t.ex. kursplaner, ämnesplaner eller liknande.

269

2Huvudmän och ansvarsfördelning

2.1Skolhuvudmän och ansvaret för utbildningen

Förslag: Huvudmän för utbildningen inom den del av skol- väsendet som riktar sig till barn och ungdomar ska vara kommuner, landsting, staten och enskilda. För utbildning som riktar sig till vuxna kan kommuner och landsting vara huvudmän. I varje kommun ska finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt den nya lagen. Motsvarande ska gälla i fråga om landstingets uppgifter när landstinget är huvudman.

Huvudmannen ska ansvara för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i den nya lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.

Enskilda ska inte kunna vara huvudmän för specialskola.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen anser liksom Skollagskommittén att de principer som gäller i dag för vilka som kan vara huvudmän för utbildning inom skolväsendet för barn och ungdomar i huvudsak ska ligga fast. Skollagskommittén föreslog att enskilda ska kunna godkännas som huvudmän även för specialskola och sameskola med motiveringen att alla skolformer, så långt som möjligt, ska

271

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

behandlas lika. Vi anser dock att det finns skäl som talar emot kommitténs förslag. Specialskolan har en specialistkompetens och särskilt avpassade hjälpmedel som elevernas hemkommuner i allmänhet inte har möjlighet att tillhandahålla på egen hand. Både specialskolan och sameskolan är skolformer med specifika sär- drag, där ett statligt huvudmannaskap har ansetts motiverat. Det rör sig om undantagsregleringar och utgör därför skäl för att av- vika från principen om lika reglering för alla skolformer.

Förslagen om vilka som ska kunna vara huvudmän för specialskolan är inte närmare utredda och behovet av flera aktö- rer, ekonomiska konsekvenser, konsekvenser för kvaliteten etc. är inte belysta. Det finns i dag en teoretisk möjlighet att anordna fristående specialskolor och vårt förslag innebär således en in- skränkning i denna del. Eftersom det inte finns och aldrig har funnits några fristående specialskolor kan man dock bortse från detta. Det saknas även underlag för ett sådant förslag, t.ex. när det gäller hur bidragssystemet skulle utformas.

Det är naturligt att det i skollagen anges vilka myndigheter som ska finnas för fullgörande av statens uppgifter som huvud- man för specialskola och sameskola.

Sedan den 1 juli 2008 har en ny myndighet, Specialpedago- giska skolmyndigheten, övertagit den verksamhet som tidigare bedrivits av Specialpedagogiska institutet, Specialskolemyndig- heten och Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd, vilka har avvecklats. Hur ansvaret för sameskolorna ska utformas är föremål för vidare utredning.

I sammanhanget bör också erinras om att rättsläget är oklart när det gäller i vilken utsträckning skollagen kan anses ge en ut- tömmande reglering av i vilka former en kommun får bedriva skolverksamhet. Utredningen om villkoren för fristående skolor har i sitt slutbetänkande Mer om fristående skolor och enskild för- skoleverksamhet (SOU 2008:122) bl.a. föreslagit att en kommun inte ska få rättsligt inflytande alls i en fristående skola. Undan- tagsvis ska det dock kunna tillåtas. Betänkandet bereds för när- varande inom Regeringskansliet. I detta sammanhang bör också nämnas att det redan i dag är möjligt att bilda s.k. ”kommunala

272

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

friskolor” genom att styrelsen för en kommunal skola får status som egen nämnd i kommunen. Därigenom kan skolor ges större frihet att själva utforma sin verksamhet vilket i sin tur kan ge positiva effekter för kvaliteten i verksamheten.

När det gäller vuxenutbildning är en utgångspunkt för sam- hällets satsningar att den enskildes önskemål och behov ska vara styrande. En variation av anordnare innebär större möjligheter för den vuxne att få den utbildning han eller hon eftersträvar. Möjligheten för kommunerna att lägga ut utbildning på entre- prenad är viktig i det sammanhanget. Det lärande som sker inom ramen för andra politikområden och personalutbildning som uppfyller vissa krav bör emellertid också kunna tillgodoräknas den enskilde inom ramen för de formella systemen. För när- varande bereds inom Regeringskansliet ett förslag om en utökad s.k. betygsrätt för enskilda utbildningsanordnare .

2.1.1Regleringen av den kommunala skolplanen avskaffas

Förslag: Kravet på att det i alla kommuner ska finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan upphör i den nya skol- lagen.

När skolformsförordningarna revideras bör regleringen av den lokala arbetsplanen utgå.

Skollagsberedningens förslag

I dag finns ett krav på att det i alla kommuner ska finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan, som visar hur kommunens skolväsende ska gestaltas och utvecklas. Av planen ska särskilt framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå de nationella målen för skolan. Kommunen ska konti- nuerligt följa upp och utvärdera skolplanen (2 kap. 8 § skol- lagen).

273

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Regleringen av den kommunala skolplanen infördes genom riksdagens beslut med anledning av den s.k. ansvarspropositio- nen (prop. 1990/91:18). Den kommunala skolplanen har emel- lertid haft en diffus ställning i förhållande till målen i skollagen, läroplanerna, kursplanerna och de lokala arbetsplanerna. I Ut- vecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning (skr. 1996/97:112) konstaterade regeringen att praktiskt taget alla kommuner hade en skolplan. Skolverket ansåg dock att skol- planen ofta inte var tillräckligt konkret, aktuell, praktisk och tydligt kopplad till den faktiska verksamheten för att kunna styra som avsett.

I sin utvecklingsplan Utbildning för kunskap och jämlikhet

(skr. 2001/02:188) ansåg regeringen att det skulle underlätta kvalitetsarbetet och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun om staten koncentrerar sina föreskrifter kring ett dokument, kvalitetsredovisningen. Skollagskommittén instämde i denna bedömning.

Skollagsberedningen ser ingen anledning att avvika från dessa bedömningar. I avsnittet om Systematiskt kvalitetsarbete (kapitel 4) argumenterar vi för att kommuner och andra huvud- män ska bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete som ska doku- menteras, även om kravet på ett specifikt dokument som heter kvalitetsredovisning föreslås utgå.

Att en kommun ska planera sin verksamhet framgår redan av kommunallagen. I ett målstyrt system bör emellertid frågor om hur denna process går till och hur planeringsdokumentet ska se ut ankomma på den lokala nivån. Förskola, skola och vuxenut- bildning skiljer sig dessutom från många andra kommunala verk- samheter genom att det finns tydliga och detaljrika nationella styrdokument. Målen i dessa dokument behöver inte upprepas i en kommunal plan. Den kommunala skolplanen får naturligtvis inte heller innehålla lokala mål som motsäger eller reducerar de nationella målen. Kravet på en kommunal skolplan kan därmed utgå ur skollagen. Den kommun som ändå vill ha ett lokalt planeringsinstrument kan naturligtvis fortsätta sitt arbete som hittills. Många kommuner har haft goda erfarenheter av den

274

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

process, som lett fram till ett beslut om en skolplan och som har engagerat beslutsfattare, personal, föräldrar och elever på ett sätt som kan tas till vara även i fortsättningen.

Den lokala arbetsplanen regleras i dag i skolformsförordning- arna för grundskolan, sameskolan, specialskolan, den obligato- riska särskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och särvux. Även detta dokument kan sägas ha en diffus ställning i för- hållande till läroplaner, kursplaner och lokal pedagogisk plane- ring. Skolan har dessutom krav på sig att utarbeta en likabehand- lingsplan och ordningsregler, som till vissa delar kan överlappa arbetet med en lokal arbetsplan. Vid den revidering av skol- formsförordningarna, som blir en naturlig följd av att den nya skollagen införs, blir det därför aktuellt att utmönstra den sär- skilda regleringen av den lokala arbetsplanen.

2.2Reglering av utbildning med enskild huvudman

2.2.1Skolor med enskild huvudman

Förslag: Regleringen av all offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet för barn och ungdomar och vuxna ska i princip vara gemensam, oavsett huvudmannaskap.

Skollagsberedningens förslag

Regeringen har tidigare markerat att de fristående skolorna är en del av det totala utbildningsutbudet och därmed även av den nationella skolpolitiken samt att offentliga och fristående skolor tillsammans utgör skolväsendet för barn och ungdomar (se prop. 2001/02:35 Fristående skolor, s. 29). Samhället har ansvar för att alla barn och ungdomar får en likvärdig utbildning oavsett huvudman. Eleverna har rätt till en likvärdig utbildning av god

275

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

kvalitet i alla skolor. Fristående skolor har rätt till offentliga bidrag och får inte ta ut avgifter. Successivt har också regleringen av de fristående skolorna samordnats med de offentliga när det gäller t.ex. lärare, skolledning, kvalitetsarbete, åtgärdsprogram och avgiftsfrihet. Det är därför också rimligt att samma regel- system i så stor utsträckning som möjligt ska gälla för alla skolor. Målet med en för alla huvudmän gemensam reglering ska också nås genom att de offentliga huvudmännen får möjlighet att använda sig av det friutrymme som de fristående skolorna har. Skollagsberedningens förslag till ny skollag innebär en renodling av målstyrningen. De skolor som i dag benämns fristående skolor görs till en del av motsvarande skolform i skolväsendet för barn och ungdomar, vilket medför att den separata regleringen av fristående skolor som funnits i 9 kap. i 1985 års skollag upphör.

Riksdagen har genom riksdagsskrivelse 2004/05:204 för regeringen tillkännagett sin mening om lika villkor för skolor oavsett driftform. Utredningen om villkoren för fristående skolor (dir. 2007:33 och 2007:164) har i sitt slutbetänkande Mer om fristående skolor och enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122) lämnat förslag till lagändringar i syfte att offentliga och fristående skolor ska kunna bedriva verksamhet på lika vill- kor.

Utbildningen i fristående skolor ska i fortsättningen inte blott väsentligen svara mot utan även vara likvärdig med den som ges i det offentliga skolväsendet. Som huvudregel ska alla skolor ska arbeta i enlighet med mål och riktlinjer i läro- och kurs- planer, vilket de flesta fristående skolor redan gör. För att sam- tidigt bevara ett utrymme för frihet och nytänkande föreslår vi också att det blir möjligt att i förordning medge vissa undantag från vad som annars gäller enligt lagen.

Skollagsberedningen anser, i likhet med Skollagskommittén, att den rättsliga regleringen i skollagen för all utbildning oavsett huvudman lagtekniskt ska göras i tre steg. I lagens inledande och avslutande delar finns allmänna föreskrifter som gäller alla skol- former och fritidshemmet och därmed även inkluderar fristående

276

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

förskolor och skolor. Exempelvis gäller detta bestämmelser om övergripande mål, läroplan, rektor, lärare och kvalitetsarbete.

I varje skolformskapitel finns allmänna bestämmelser som gäller utbildning med såväl offentlig som enskild huvudman. Exempel på sådana bestämmelser är undervisningens totala om- fattning i timmar i grundskolan, garanterad undervisningstid i gymnasieskolan, kursplaner och avgiftsfri utbildning.

Även om regleringen i princip ska vara densamma oavsett huvudman måste det finnas vissa bestämmelser som är specifika för skolor med offentlig huvudman, liksom vissa bestämmelser som är specifika för fristående skolor, t.ex. att fristående skolor ska vara öppna för alla och regler om kommunala bidrag. God- kännande av enskild som huvudman för grundskola, grundsär- skola och förskoleklass ska lämnas om huvudmannen bedöms ha förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbild- ningen. Detsamma ska gälla fritidshem som kompletterar utbild- ningen och anordnas vid en skolenhet med någon av de nämnda skolformerna.

Godkännandet får inte innebära påtagliga negativa följder för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna och elev- antalet vid skolenheten ska uppgå till minst 20 elever, om det inte finns särskilda skäl för ett mindre elevantal (se vidare avsnitt 2.2.2).

Riksdagen har genom en riksdagsskrivelse (rskr. 2004/05:204) tillkännagett sin mening för regeringen när det gäller sista datum för besked om etableringstillstånd. Riksdagen anför att huvudmannen för en fristående skola bör få besked i god tid innan läsåret startar och innan ansökningstiden går ut för nästa ansökningsomgång. Även besked om avslag är viktigt för de fristående skolornas möjligheter att överklaga beslutet.

Skollagsberedningen anser att tidpunkten för när en ansökan ska vara inlämnad till Statens skolinspektion bör regleras i för- ordning i stället för i lag. Det ger möjligheter att bestämma tid- punkten med hänsyn till mängden ansökningar och kommuners och huvudmäns behov av tid för omställningar till följd av nya beslut. Tidpunkten för när en ansökan ska vara inlämnad till

277

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Skolinspektionen har också betydelse för myndighetens möjlig- heter att lämna besked om s.k. etableringstillstånd före en be- stämd tidpunkt enligt riksdagens tillkännagivande (rskr. 2004/05:204). Utredningen om villkoren för fristående skolor har i sitt slutbetänkande även lämnat förslag när det gäller an- söknings- och tillståndsförfarandet.

2.2.2Godkännande av huvudmän för fristående skolor

Förslag: Statens skolinspektion ska pröva ansökningar om godkännande av enskild som huvudman för grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola samt för- skoleklass – både sådana som anordnas vid en skolenhet med grundskola eller grundsärskola och sådana som är t.ex. an- knutna till en förskola.

Skolinspektionen ska även pröva ansökningar om god- kännande av enskild som huvudman för fritidshem som an- ordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller grundsärskola. Ett godkännande ska också medföra rätt till offentliga bidrag.

Skollagsberedningens förslag

Skollagskommitténs förslag om godkännande innebär att reglerna för godkännande och rätt till bidrag blir desamma för fristående gymnasieskolor och fristående gymnasiesärskolor som för fristående skolor på grundskolenivå. I likhet med kommittén anser Skollagsberedningen att det är lämpligt att förenkla regel- verket för myndighetens prövning. Därför föreslår vi att nuva- rande bestämmelser ändras så att ett godkännande av en fristå- ende skola med förskoleklass, fritidshem, grundskola, grundsär- skola, gymnasie- eller gymnasiesärskola medför en rätt till bidrag från elevens hemkommun. Den nuvarande bestämmelsen om att

278

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

utbildningen inte får innebära påtagliga negativa följder för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna ska alltjämt finnas kvar.

Utredningen om villkoren för fristående skolor har i sitt slut- betänkande även lämnat förslag när det gäller avskaffandet av den nuvarande bestämmelsen om att en fristående skola motsva- rande grundskolan eller den obligatoriska särskolan ska ha minst 20 elever för att godkännas .

Förskoleklassen organiseras i de flesta fall tillsammans med en grundskola eller grundsärskola. Därför är det naturligt att det är Statens skolinspektion som prövar ansökningen. Vi föreslår att Statens skolinspektion ska pröva och godkänna ansökningar även i de fåtal fall som en enskild huvudman vill öppna en för- skoleklass som en separat verksamhet eller t.ex. i anslutning till en förskola.

De senaste årens utveckling har medfört att ca 80 procent av eleverna i åldrarna 6–9 år nu finns i fritidshem och verksamheten integreras alltmer med skolarbetet. Samtidigt föreslår vi att läro- planen för den obligatoriska skolan även ska gälla för fritids- hemmet, vilket ytterligare markerar samhörigheten mellan skola och fritidshem. Av bestämmelserna om fritidshem följer att vid ett godkännande av en fristående skola med förskoleklass, grundskola och grundsärskola ska även fritidshemsverksamheten prövas i de fall där verksamheten ska bedrivas av den enskilde huvudmannen.

2.2.3Verksamhetens omfattning

Förslag: Statens skolinspektions godkännande av en fristå- ende skola ska avse viss angiven utbildning vid en viss skolen- het.

279

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

I dag innebär ett godkännande och en förklaring om rätt till bidrag för en fristående skola som motsvarar grundskolan att en viss huvudman får rätt att bedriva undervisning som omfattar vissa årskurser i en bestämd kommun. En förklaring om rätt till bidrag för en fristående gymnasieskola medför rätt till bidrag för en eller flera angivna utbildningar i en bestämd kommun. Dagens skollag innehåller bestämmelser om att bidragsrätten kan åter- kallas, om verksamheten förändras i sådan utsträckning att det innebär påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där den fristående skolan är belägen. För fristående skolor på gymnasial nivå finns motsvarande bestämmelse. Följ- derna kan då även avse skolväsendet i närliggande kommuner. Skollagskommittén föreslog att godkännande även skulle avse vilken omfattning som verksamheten skulle ha. Förslaget moti- verades bl.a. med att det kan vara en fördel för huvudmannen för en ny fristående skola att redan från starten veta vad som är ”tillåten” omfattning när skolan planeras vara fullt utbyggd. Det kan emellertid konstateras att det aldrig har inträffat att en skola fått sin rätt till bidrag återkallad på denna grund. Vidare skulle en sådan ordning medföra svårigheter för de fristående skolorna genom att huvudmannen i samband med sin ansökan om god- kännande skulle tvingas att uppskatta av verksamhetens omfatt- ning när den är fullt utbyggd, vilket av naturliga skäl måste bli mycket osäkert. Enligt vår uppfattning strider det också mot den grundläggande synen på fristående skolor som ett positivt och självklart inslag i skolväsendet, att de ska kunna drabbas av sanktioner på grund av att de är framgångsrika. Enligt Skollags- beredningens uppfattning ska dock en fristående skola fort- farande initialt kunna nekas godkännande på den grunden att etableringen skulle medföra påtagliga negativa konsekvenser för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna. Skillna- den är att det i dessa fall handlar om en icke etablerad verksam- het.

280

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

2.2.4Förskolor och vissa fritidshem med enskild huvudman

Förslag: Godkännande av enskild som huvudman för förskola ska lämnas om huvudmannen bedöms ha förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen. Ärenden om godkännande ska prövas av den kommun där verksamheten ska bedrivas. Beslutet ska avse en viss förskoleenhet.

Kommunen ska också godkänna en enskild som huvud- man för fritidshem som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grund- eller grundsärskola. Beslutet ska avse en viss enhet.

Skollagsberedningens förslag

Förskolor med kommunal och enskild huvudman har ett gemen- samt uppdrag att tillgodose föräldrars och barns behov. Som en del av det samhälleliga utbildningsuppdraget ska enskilda huvudmän för förskolan bidra till barns utveckling och lärande. En grundläggande princip är därför att samma ekonomiska för- utsättningar, bidrag och avgifter, ska råda i förskolan, oavsett huvudman.

Skollagsberedningen anser att förskolan, i likhet med skolan, ska ha en gemensam reglering, oavsett vem som är huvudman. Föräldrar och barn har rätt att kräva en kvalitativt god och lik- värdig verksamhet i såväl den kommunalt som enskilt bedrivna förskolan. Särskilt viktigt är detta eftersom förskolan blir en egen skolform inom skolväsendet. Kommunen ska, vid pröv- ningen av om en förskola med enskild huvudman ska godkännas, bedöma om denne har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen, bl.a. förskolans möjligheter att arbeta efter skollagens reglering av verksamheten samt läro- planens mål och riktlinjer.

281

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Skollagberedningen föreslår att kommunen ska pröva god- kännande av förskola med enskild huvudman, på samma sätt som i dag. Antalet förskolor med enskild huvudman ökar varje år och kommunal och enskild verksamhet kompletterar varandra i kommunerna på ett väl fungerande sätt. Det ska därför, liksom i dag, vara kommunen som själv beslutar över godkännande av en fristående förskola. Förskolor med enskild huvudman ska enligt vårt förslag benämnas fristående förskolor analogt med termi- nologin på skolområdet.

Fr.o.m. den 1 juli 2006 gäller s.k. etableringsfrihet för för- skolor med enskild huvudman. Kommunerna är skyldiga att godkänna enskilda förskolor och fritidshem som uppfyller vissa kvalitetskrav. Kommunen ska också, om godkännande finns och verksamheten är öppen för alla barn, lämna bidrag till verksam- heten. För varje barn ska bidrag lämnas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna förskolorna. På detta sätt skapas en säkrare ekonomisk grund för förskolor med enskild huvudman (se vidare avsnitt 7.6.1

Kommunens ansvar).

Enskilda verksamheter som utgör alternativ till förskola och fritidshem regleras i skollagsberedningens förslag i 23 kap. Annan pedagogisk verksamhet. Genom ändringar i 1985 års skollag, som träder i kraft den 1 juli 2009, skapas ett system med en ”barnomsorgspeng”, dvs. ett bidrag som följer barnet till den verksamhetsform som föräldrarna väljer.

Vissa fritidshem med enskild huvudman

Skollagskommittén föreslog att enskilda ska få godkännas som huvudmän för fritidshem. Kommittén föreslog emellertid ingen särskild reglering av vem som ska godkänna fritidshem som ut- gör komplement till förskoleklass, grund- eller grundsärskola och som inte anordnas vid en skolenhet med dessa skolformer och alltså inte har samma huvudman. Vi föreslår att enskilda även i framtiden ska kunna godkännas som huvudmän för sådana

282

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

fritidshem och att frågan om godkännande ska prövas av den kommun där utbildningen ska bedrivas.

Då dessa fritidshem utgör ett mycket begränsat antal är det lämpligt att kommunen beslutar om godkännande och har tillsyn över dem. Kommunernas inflytande över vilka fritidshem som etableras i kommunen ska i detta avseende inte begränsas.

2.3Ansvarsfördelning inom utbildningen

Förslag: Principerna för ansvarsfördelningen mellan stat och skolhuvudman liksom mellan huvudman och rektor ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

Ansvarsfördelningen inom utbildningen i dag

Huvudmannen har ett övergripande ansvar för utbildningen. Den som är huvudman för en del av skolväsendet ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och be- stämmelser för utbildningen i annan författning.

I avsnittet om systematiskt kvalitetsarbete (4.1) preciseras huvudmannens ansvar för att systematiskt planera, följa upp och utveckla sin verksamhet.

I 2 kap. 2 § i dagens skollag framgår att det ska finnas rekto- rer för ledningen av utbildningen i skolorna i det offentliga skol- väsendet. Rektorn fattar självständiga beslut inom vissa områden

– främst myndighetsutövning men också andra beslut, t.ex. in- riktningen av skolans val i grundskolan samt reducerat och ut- ökat program i gymnasieskolan. Reglering av rektors befogen- heter finns i skollagen, i förordningar och läroplaner. Skollagsbe- redningen föreslår att även ledningen för förskolan ska regleras i

283

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

skollagen och att den ansvariga ledaren ska kallas förskolechef. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 2.4.1.

Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för t.ex. vissa ämnesöver- gripande kunskapsområden och skolans internationella kontak- ter. Rektorn beslutar dessutom i dag enligt förordningar bl.a. om vissa avvikelser från grundskolans timplaner, samverkansformer, inskrivning, klasser och grupper, schema, särskilda stödinsatser, elevers rätt till viss undervisning och valmöjligheter, byte av kurser och omgång, samt bestämmelser om utökat eller reduce- rat program och vissa disciplinära åtgärder i gymnasieskolan. Ett exempel från vuxenutbildningen är beslut om inrättandet av individuella kurser.

Lärarna svarar för att tillsammans med eleverna planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Betygssättning är exempel på ett område, där lärarnas uppgifter innefattar myndig- hetsutövning.

Skollagsberedningen anser att de grundläggande principerna för ansvarsfördelningen, som lades fast i regeringens proposition Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18), ska ligga fast. Det gemensamma uppdraget är att skapa en förskola, skola och ut- bildning för vuxna av god kvalitet, där målen uppfylls och där lärandet känns meningsfullt, stimulerande och tryggt. Dessa principer gäller oavsett om huvudmannen är staten, en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman. Det gemensamma an- svaret för stat och huvudman och för huvudman och profession behöver förtydligas och stärkas.

Oförändrad men tydligare ansvarsfördelning

Skollagskommitténs förslag till ansvarsfördelning innebar enligt Skollagsberedningens uppfattning ingen förändring av huvudin- riktningen i nuvarande skollag utan är ett förtydligande av den ansvarsfördelning mellan stat och kommun som lades fast i den

284

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

s.k. ansvarspropositionen. Skollagsberedningen ansluter sig till kommitténs förslag.

Principerna för ansvarsfördelningen kommer också att gälla för fristående förskolor och skolor. Rektorns och förskole- chefens ledningsansvar för den pedagogiska verksamheten blir tydligare i detta förslag till ny skollag. Ansvarsfördelningen mellan den politiska och den professionella nivån i kommunen eller mellan styrelse och personal i en verksamhet som drivs av en enskild huvudman, beskrivs i tydliga men generella termer, som kommer att ge ett stort lokalt handlingsutrymme. Detalj- regler i förordningar och läroplaner kommer med nödvändighet att behöva ses över och eventuellt tas bort, när den nya skollagen ska träda i kraft.

Skollagskommittén ansåg att målstyrningen ska förstärkas, men att den aldrig bör drivas så långt att likvärdigheten urholkas och inte heller så att elevernas rättssäkerhet äventyras. Det värnar kvalitet, likvärdighet och rättssäkerhet om vissa beslut, som främst gäller myndighetsutövning mot enskilda, som i dag fattas på ett likartat sätt genom regler riktade till rektor. Det finns goda skäl som talar för att den nuvarande ansvarsfördel- ningen ska behållas, när det gäller regleringen av vissa av rektors uppgifter i skollagen. Ett sådant skäl är att frågor av pedagogisk karaktär bör förbehållas rektor och förskolechef.

I vårt förslag har alla beslut om särskilt stöd samlats hos rektor respektive förskolechef. Även beslut i grundskolan om särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång, som tidi- gare låg på styrelsen, ska enligt detta förslag läggas på rektor. Pedagogiska frågor som undervisning, bedömning, betygssätt- ning och val av stödåtgärder ska särskiljas från det som beslutas av nämnd eller styrelse.

För att tillgodose kraven på kvalitet, likvärdighet och rätts- säkerhet bör det också som tidigare nämnts vara tydligt vem som fattar beslut, som rör enskilda barn och elever. Detta kan inte tillåtas variera mellan olika kommuner eller andra skolhuvudmän. En invändning mot dagens bestämmelser har varit att det inte innebär någon rättssäkerhet att rektor fattar vissa beslut, efter-

285

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

som dessa beslut inte går att överklaga. Vi föreslår därför, i likhet med Skollagskommittén, att vissa beslut, som i dag inte är över- klagbara, ska kunna överklagas (se avsnitt 26.2.4 om över- klagande).

Decentraliseringen av beslut enligt principerna i ansvars- propositionen bör inte bara behållas utan också utvecklas. Huvudmannen har det övergripande ansvaret för utbildningen, medan rektorn och förskolechefen får ett fortsatt tydligt ansvar för förskolans och skolans utveckling och inre organisation.

När det gäller offentliga skolor är ansvaret i kommunen delat mellan nämnden och rektorn. Nämnden har ansvar för skolpla- nering och för att fördela resurser och anställa personal. Genomförandeansvaret vilar enligt nuvarande skollag på rektor som tillsammans med personalen ska utveckla skolan. Som fram- går av avsnitt 4.1. i förslaget till ny skollag om systematiskt kvalitetsarbete föreslår vi att huvudmannen ska planera, följa upp och utveckla sin verksamhet. Där finns också en bestämmelse som tydliggör det övergripande ansvaret som kommunen har redan i dag för att vidta åtgärder när det är påkallat. Kommunen kan naturligtvis inte förhålla sig passiv om den genom uppfölj- ning och utvärdering upptäcker brister i verksamheten. Det- samma gäller för enskilda huvudmän.

Många kommuner har framhållit att det är huvudmannen som har fått kritik även om det har framkommit i Skolverkets tidigare tillsyn att rektor fattat ett felaktigt beslut samt att ansvar och befogenheter borde följas åt på ett mer konsekvent sätt. Med hänvisning till föregående resonemang menar vi att rektorn och förskolechefen alltid fattar sina beslut inom de ekonomiska och organisatoriska ramar som huvudmannen beslutat om och att huvudmannen därför har ett övergripande ansvar även för de delar av verksamheten, där rektor och förskolechef fattar beslut.

Rektorn och förskolechefen är anställda av huvudmannen och personifierar därmed i vissa sammanhang huvudmannen. Man kan dock säga att lagstiftningen också riktar sig till huvud- mannen även i dessa delar. Detta eftersom rektor och förskole- chef har fått uppdraget att på huvudmannens vägnar fatta de be-

286

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

slut som anges och huvudmannen ska ge ledarna för verksam- heterna förutsättningar att genomföra sina uppdrag.

Skollagens bestämmelser förutsätter att huvudmannen an- ställer en rektor eller förskolechef som kan företräda huvud- mannen i dessa frågor. Rektorn och förskolechefen har å andra sidan krav på sig att vara lojala mot huvudmannen och hålla sig inom de ramar som givits. Kritik från den ansvariga skolmyndig- heten riktas mot huvudmannen. Detta skulle emellertid fungera på samma sätt även om besluten vore delegerade till rektorn eller förskolechefen från nämnden eller styrelsen i delegationsord- ningen. Det delade ansvaret förutsätter en kontinuerlig dialog mellan huvudmannen och rektorn eller förskolechefen med uppföljning, utvärdering och rapportering av beslut; både de be- slut som fattats med stöd av lag och de som rektor eller för- skolechef fattar på delegation.

Huvudmannen måste ge sina rektorer och förskolechefer ut- bildning och stöd för att de ska kunna fatta välgrundade beslut och med självförtroende kunna hävda eventuella obekväma be- slut. Bestämmelserna om detta i den nya skollagen är mycket mer ingripande än tidigare när det gäller processen kring beslut om åtgärdsprogram och särskilt stöd. Detta bör enligt Skollags- beredningen medföra att rektorns och förskolechefens arbete får tydligare ramar och att besluten bör bli kvalitativt bättre, efter- som de grundar sig på en tydligt beskriven utredningsprocess.

Förhållandet mellan huvudman och rektor eller förskolechef

Det kan i vissa fall uppstå en konflikt mellan rektor eller för- skolechef och nämnd eller styrelse, om rektorn eller förskole- chefen anser att brist på resurser inte ger förutsättningar att verkställa uppdraget. Det kan också vara så att konflikten består i att nämnden eller skolans styrelse inte anser att rektorn eller för- skolechefen uppfyller förväntningarna. Skollagskommittén menade i sitt betänkande att det delade ansvaret mellan kommun och profession inte alltid är problemfritt. ”Särskilt tydligt blir

287

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

detta i de fall ett beslut i en pedagogisk fråga, t.ex. ytterligare stödinsatser för en elev, har ekonomiska följder. Beslut om stödinsatser fordrar helt klart en pedagogisk bedömning. Det är också en fråga om rättssäkerhet för en elev i behov av stöd. En elev får inte nekas stöd med hänvisning till att skolan saknar medel. Likväl är det kommunen, dvs. politikerna i kommunfull- mäktige, som beslutar om skolans budget. Inom skolan, nämn- den eller kommunen blir det alltså en fråga om resursfördelning och prioritering. Det som förefaller vara en inkonsekvens i systemet är i själva verket avsett att värna elevernas rättssäker- het.” (Skollagskommitténs betänkande, s. 118). Samma resone- mang gäller naturligtvis även för motsvarande enskilda huvud- män och i förskolan.

Alla frågor i detta förslag som gäller rektorns eller förskole- chefens ansvar torde i praktiken i dag redan vara delegerade till dessa. Därmed kommer förslaget inte att förändra balansen mellan nämnd eller styrelse och rektor eller förskolechef. Rektorn och förskolechefen är för sina beslut beroende av de ekonomiska förutsättningar som huvudmannen ger verksam- heten, liksom av de riktlinjer, som beslutats av huvudmannen. Redan i dag kan konflikter uppstå mellan politiska riktlinjer och praktiska beslut av rektor, särskilt när det gäller resurser. Dessa konflikter måste hanteras redan i dag liksom när den nya skol- lagen träder i kraft.

I vissa fall kan man diskutera vad huvudmannen ska besluta och vad rektor respektive förskolechef ska besluta. I en kommun kan nämnden ha fattat beslut om vissa riktlinjer som blir väg- ledande för rektorns eller förskolechefens beslut, även om hon eller han sedan fattar beslut i konkreta ärenden. Det finns flera exempel på frågor, där vissa kommuner har fattat beslut om en önskvärd utveckling, medan man på andra håll helt lämnar sådana beslut till professionen. Kommunen kan t.ex. ha skrivit in i lokala policydokument att man ska sträva mot att införa ålders- blandad undervisning, där förutsättningarna finns, eller att grundprincipen ska vara att skolorna är organiserade i F-9-en- heter (förskoleklass t.o.m. årskurs 9), eller att eleverna i en viss

288

Ds 2009:25 Huvudmän och ansvarsfördelning

årskurs ska ha tillgång till simundervisning eller besök i kommunens naturskola.

I skolan fattar rektor beslut om hur eleverna fördelas på klasser eller grupper och hur lärarnas tjänstgöring ska organise- ras inom ramen för dessa kommunala beslut. När det gäller för- skolan är det naturligt att huvudmannen behandlar t.ex. ramar för förskolans öppettider eller fördelningen av tiden över veckans dagar medan förskolechefen fattar beslut om förskole- enhetens inre organisation.

Rektor i fristående skola och förskolechef i fristående förskola

De principer som redovisats ovan kommer också att gälla för fristående skolor och förskolor. En fristående skola eller förskola kan ha en grundläggande pedagogisk idé, som utgör själva orsaken till att verksamheten etablerats. Rektorn respektive för- skolechefen kan då självklart inte fatta beslut som strider mot denna grundidé. Om rektor i en fristående skola fattar sådana beslut som allvarligt avviker från skolans pedagogiska inriktning skulle det till och med kunna medföra en risk för att skolans godkännande återkallas.

2.4Ledningen av utbildningen

2.4.1Ledningen av skolan, förskolan och fritidshemmet

Förslag: Verksamheten i en skolenhet ska ledas av en rektor. Verksamheten i en förskoleenhet ska ledas av en förskolechef. Rektorn och förskolechefen ska benämnas på detta sätt. Dessa benämningar ska förbehållas den som har en anställ- ning som rektor eller förskolechef.

Dessa bestämmelser ska även gälla fristående skolor och förskolor.

289

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Ledningen av skolan och förskolan

Det är av yttersta vikt att det i skollagen tydligt slås fast vem som har ledningsansvaret för de verksamheter som regleras i skollag, läroplaner och övriga författningar. För skolans del ska ledningsansvaret åvila rektor. Skolhuvudmannen ska ha fortsatt frihet att organisera verksamheten på det sätt som bäst passar de lokala förutsättningarna. Begreppet skolenhet är därför, som Skollagsberedningen har framhållit i avsnitt 1.5, inte automatiskt synonymt med rektors ansvarsområde eller andra organisatoriska indelningar som skolhuvudmannen beslutar om. En skola är ofta detsamma som en skolenhet, men behöver inte nödvändigtvis vara det. Vi har därför valt att i förslaget till ny skollag uttrycka rektors ledningsansvar som omfattande verksamheten i en skola. Det väsentliga är att ledningen av den enskilda skolan klart åvilar en rektor. Det ska vara tydligt för skolans personal, elever och elevernas föräldrar, vem som har ansvaret för ledningen och samordningen av det pedagogiska arbetet liksom för verksam- hetens inre organisation, och vad detta ansvar innebär.

För förskolan och fritidshemmet finns i den nu gällande skollagen ingen reglering av ansvarig ledning eller vem som fattar beslut. För dessa verksamheter gäller kommunallagens regler. Barnomsorg- och skolakommittén (BOSK) föreslog en reglering av förskolans och fritidshemmets ledning på samma sätt som för den kommunala skolan (SOU 1997:157). Motivet för en reglering var att garantera den samordning som enligt BOSK var nödvändig för en integration och helhetssyn på barns växande och lärande. Vid tillkomsten av läroplanen för förskolan år 1998 (LpFö 98) infördes dock ingen särskild reglering av förskolans ledning. Den dåvarande regeringen menade att det åligger kommunen att avgöra hur ledningen av förskolan ska utformas. I läroplanen för förskolan behandlas således i dag inte rektorns eller förskolechefens ansvar.

290

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

I såväl Skollagskommitténs betänkande (SOU 2002:121) som i propositionen Kvalitet i förskolan (prop. 2004/05:11, s. 35–36) anges – när det gäller förskolans ledning – att eftersom förskola och skola ofta ingår i samma förvaltningsorganisation, är det rimligt att också ha gemensam reglering och ge samma förutsätt- ningar för alla chefer i organisationen.

För att befästa förskolans ställning som en del av utbildnings- systemet samt för att förstärka dess kvalitet och likvärdighet föreslår vi, i likhet med Skollagskommittén, att det ansvar som åvilar ledningen för förskolan regleras i skollagen. Verksamheten i en förskola ska ledas av en förskolechef. Liksom i skolan ska det vara tydligt även för förskolans personal, barn och barnens föräldrar vem som har ansvaret för ledningen och samordningen av det pedagogiska arbetet liksom för den inre organisationen, och vad detta ansvar innebär. Alternativet hade varit att låta för- skolan som enda skolform sakna reglering av ledningsfunk- tionen.

I de fall där förskolan är integrerad eller samorganiserad med annan verksamhet finns inget hinder för att rektor tillika är för- skolechef. Förslaget innebär ingen reglering av hur ledningen närmare ska organiseras, utan detta är huvudmannens ansvar. Det är viktigt att det för skolan respektive förskolan finns an- svariga ledare som benämns rektor respektive förskolechef och som omfattas av skollagens bestämmelser om ansvar och be- fogenheter, även om dessa befattningar i vissa fall kan upprätt- hållas av samma person. Den föreslagna bestämmelsen är därför utformad så att verksamheten i en skola ska ledas av en rektor och att verksamheten i en förskola ska ledas av en förskolechef.

Enligt Skollagsberedningens uppfattning ligger förslaget att även förskolans ledning ska regleras i skollagen väl i linje med den allmänna utvecklingen i kommunerna och synen på för- skolan som en integrerad del av utbildningssystemet. Kommunen beslutar även fortsättningsvis om ledningsorganisa- tionen. Vi anser inte att förändringen är negativ i relation till den kommunala självstyrelsen, även om regleringen innebär en tyd-

291

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

ligare statlig styrning av ledningsorganisationen inom förskolan än i dag.

Benämningarna rektor och förskolechef

Skollagsberedningen anser, i likhet med Skollagskommittén, att regleringen av ledningsansvaret i kommunala och fristående skolor, och i kommunala och fristående förskolor, ska vara den- samma. Denna ståndpunkt utvecklas vidare i avsnitt 2.4.3. I dag förekommer t.ex. att vissa fristående skolor, med stöd av en undantagsbestämmelse i förordningen (SFS 1996:1206) om fri- stående skolor, har ett delat ledningsansvar. Vi menar dock att det inte får inte råda någon oklarhet om vem som har det över- gripande ansvar som regleras i skollagen, läroplanerna och övriga författningar. Ledningsansvaret får inte delas av flera. Genom Skollagsberedningens förslag att rektor får delegera enskilda led- ningsuppgifter och beslutanderätt i vissa frågor, får rektorer respektive förskolechefer i såväl kommunala som fristående skolor respektive förskolor, vidgade möjligheter att delegera den dagliga pedagogiska ledningen och samordningen. Detta möjlig- gör en omfattande frihet vid utformningen av den inre organisa- tionen i skolor och förskolor (se vidare avsnitt 2.4.2). Vårt för- slag innebär mot denna bakgrund att ledningen av verksamheten i en kommunal eller fristående skola, respektive i en kommunal eller fristående förskola, tydligt ska åvila en rektor respektive en förskolechef. Då ledningen är gemensam för förskola och skola åvilar ansvaret en rektor tillika en förskolechef.

Ett tydligt reglerat ledningsansvar innebär också att det måste vara helt klart för alla berörda vem som har ansvaret för de beslut som enligt skollagen ska fattas av rektor, förskolechef eller av den som beslutanderätten med stöd av lagen har överlåtits till. Vi föreslår därför att den som har anställts för att leda verksam- heten i en skola respektive i en förskola, benämns rektor respek- tive förskolechef och inte något annat. Detta betyder att benäm- ningar som exempelvis gymnasiechef, grundskolechef etc. inte

292

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

får användas som beteckning på den som upprätthåller funk- tionen som rektor respektive förskolechef i skollagens mening. Om så skulle vara fallet, skulle det bidra till att skapa oklarhet om vilken befattningshavare som egentligen har det ansvar som framgår av skollagen. Andra benämningar kan dock givetvis an- vändas för andra typer av befattningar. Av samma skäl ska, enligt Skollagsberedningens mening, benämningarna rektor respektive förskolechef vara förbehållna den person som har en anställning som rektor eller förskolechef i skollagens mening. Detta innebär att någon annan än den som är anställd för att leda verksam- heten, inte får benämnas rektor respektive förskolechef.

Ledningen av fritidshemmet

De allra flesta fritidshem är integrerade med en grundskola och ledningsansvaret för fritidshemmet åvilar därvid rektor. För led- ningen av de förhållandevis få fritidshem som ej är integrerade med en grund- eller grundsärskola eller eventuellt en förskola, föreslås ingen ytterligare reglering i skollagen. Detta gäller oav- sett om dessa fritidshem har kommunal eller enskild huvudman.

Enligt Skolverkets statistik från 2007 finns det i landet knappt 300 fritidshem av totalt ca 4 400 som inte är integrerade i en grund- eller grundsärskola, vilket motsvarar ca två procent av det totala antalet elever i fritidshem. Det rör sig i många fall om små enheter i vissa mindre kommuner. Det saknas uppgifter om huruvida ett fritidshem är integrerat med en förskola, men detta bedöms vara ytterst ovanligt. Om det skulle förekomma, kommer den ansvarige ledaren att vara förskolechefen.

Skollagsberedningen vill framhålla att det faktum att led- ningsansvaret för fritidshem, som inte är integrerade i en grund- eller grundsärskola (eller eventuellt en förskola) inte föreslås regleras i skollagen, inte innebär någon försämring mot i dag för berörda elever och berörd personal. De omfattas fortfarande av kommunallagens bestämmelser och övrig lagstiftning, exempel-

293

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

vis bestämmelserna om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.

2.4.2Rektorns och förskolechefens ledningsansvar för den pedagogiska verksamheten

Förslag: Rektorn respektive förskolechefen ska leda och samordna det pedagogiska arbetet inom sitt verksamhetsom- råde. Det åligger dessa att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Rektorn respektive förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation samt fattar i övrigt de beslut som framgår av särskilda föreskrifter i den nya lagen eller andra författningar.

Rektorn respektive förskolechefen får uppdra åt en an- ställd eller en uppdragstagare vid skolenheten respektive för- skoleenheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter och besluta i frågor som ankommer på rektor och förskolechef. Beslutanderätt enligt särskilda föreskrifter får dock överlåtas till någon annan endast om annat inte särskilt anges i sådana föreskrifter.

Skollagsberedningens förslag

En generell bestämmelse införs i skollagen om att rektor och förskolechef genom sin ledning och samordning av det pedago- giska arbetet beslutar om enhetens inre organisation och fattar de beslut som framgår av särskilda föreskrifter i skollag eller andra författningar. I detta innefattas ansvar för och beslut om övergripande organisation av det pedagogiska arbetet, arbetet med barn och elever i behov av särskilt stöd, formerna för sam- arbete mellan förskolan, skolan och hemmen, förskolans och skolans kontakter med föräldrar, arbetslivet och det omgivande samhället, kompetensutveckling av personalen etc.

294

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

Den föreslagna generella bestämmelsen om rektorns och för- skolechefens befogenheter kommer att medföra avreglering och omreglering, inte bara i lagen utan också i de förordningar och läroplaner där rektors ansvar är särskilt reglerat. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) är som nämnts inte ledningens ansvar reglerat, utan läroplanen riktar sig till ”alla som arbetar i för- skolan” respektive ”arbetslaget”. En översyn av läroplanen för förskolan behövs i syfte att anpassa den till den nya regleringen av förskolechefens ansvar i skollagen.

Det är naturligt att även vissa bestämmelser på förordnings- nivå kan utgå i samband med den föreslagna avregleringen, efter- som de kan anses ingå i rektors beslut om den inre organisa- tionen. Den uppräkning som finns av rektors uppgifter i läro- planerna för grundskolan (Lpo 94) och de frivilliga skolformerna (Lpf 94) behöver som konsekvens också ses över och gallras. Vissa förordningsbestämmelser, t.ex. om särskilt stöd och betyg, har i vårt förslag lyfts upp till skollagen från förordning, och får därmed en mer generell karaktär.

Rektors ansvar för verksamhetens pedagogiska utveckling och inre organisation blir genom dessa åtgärder tydligare och i vissa avseenden mindre detaljstyrt än vad som i dag gäller för grund- skolan och de frivilliga skolformerna. Rektor och förskolechef ska i övrigt fatta de beslut som framgår av särskilda föreskrifter i den nya lagen eller andra författningar, t.ex. arbete för att före- bygga, upptäcka och åtgärda alla typer av kränkande behandling i förskolan och skolan, eller de beslut i skolan som rör enskilda elever och innebär myndighetsutövning, t.ex. om ledighet. Hit hör också det systematiska kvalitetsarbetet på förskole- och skolenhetsnivå, formerna för barn- och elevinflytande och för- äldramedverkan samt utarbetande av lokala ordningsregler till- sammans med elever, personal och vårdnadshavare.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag en större frihet att organisera och driva verksamheten enligt lokala förutsättningar och behov, både för huvudmannen och för rektor och förskole- chef. Rektor och förskolechef har ansvar för personalens olika ansvarsområden, övergripande tidsplanering etc. Möjligheten att

295

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

delegera vissa beslut från rektor och förskolechef till en annan anställd eller uppdragstagare innebär också att decentraliseringen kan ta ytterligare ett steg.

2.4.3Rektor vid fristående skolor och förskolechef vid fristående förskolor

Bestämmelser om ledningen för fristående skolor finns inte i dagens skollag utan i förordningen (1996:1206) om fristående skolor (1 kap. 4 §, 1 a kap. 4 § och 2 kap. 4 §). Ledningen av för- skolor med kommunal huvudman är inte heller reglerad i dagens skollag, och för ledningen av fristående förskolor finns ingen reglering alls. Skollagsberedningen föreslår, som nämnts i avsnitt 2.4.1, att bestämmelserna om skolans och förskolans ledning i den nya skollagen även ska avse fristående skolor och fristående förskolor. Även Skollagskommittén föreslog att regleringen av rektorer i fristående skolor ska vara densamma som för rektorer i en offentlig skola. Enligt vår uppfattning bidrar detta förslag till ökad tydlighet och rättssäkerhet för alla barn, elever och vård- nadshavare.

Skollagskommittén lät oberoende experter göra en bedöm- ning av vilka konsekvenserna blir, om samma bestämmelser om rektors ansvar införs i fristående skolor som i de kommunala (PM Rektor i enskilda skolor, Meyer-Riberdahl 2002). Enligt experternas bedömning bör det som anses som myndighetsutöv- ning i den offentliga skolan också anses som myndighetsut- övning i en fristående skola, under förutsättning att verksam- heten grundas på samma eller likartade författningsbestämmel- ser. En reglering av rektors pedagogiska ansvar i en fristående skola av den typ och omfattning, som finns i dag i läroplan och skolförfattningar, är enligt experterna möjlig inom den associa- tionsrättsliga lagstiftningen och stiftelselagen utan särreglering. Den kan dock påverka den faktiska ansvarsfördelningen inom en skola.

296

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

I förordningen (1996:1206) om fristående skolor anges att om det finns särskilda skäl med hänsyn till skolans pedagogiska inriktning, får ledningen av utbildningen utövas av flera personer. Detta prövas i dag av Statens skolinspektion i samband med godkännandet eller i samband med att Skolinspektionen lämnar förklaring om rätt till bidrag. Denna bestämmelse in- fördes år 1996 efter förslag från Waldorfskolefederationen och Sveriges Fristående Waldorfskolors Föräldraförening (prop. 1995/96:200, s. 37). Dåvarande Skolverket har under åren 2003– 2006 i sin tillsyn av fristående skolor riktat kritik mot ett antal Waldorfskolor avseende otydlighet i ansvarsfördelningen, när det gäller ledningsfrågor. Skolverket menade att det kan skapa problem främst för föräldrar och elever men även i viss mån för personalen, om det är oklart vem som har ansvar och till vem man kan framföra kritiska synpunkter.

Vi anser, i likhet med Skollagskommittén, att regleringen av ledningsansvaret i samtliga fristående skolor ska vara densamma som för rektorer i offentliga skolor. Detta gäller naturligtvis även den föreslagna regleringen av benämningen rektor liksom att ledningen ska utövas av en rektor. Motsvarande resonemang gäller för regleringen av ledningsansvaret för fristående för- skolor. Det måste stå fullständigt klart, oavsett vem som är huvudman för verksamheten, vem som har det övergripande an- svar som regleras i skollagen och övriga författningar. Genom förslaget att rektor får delegera enskilda ledningsuppgifter och beslutanderätt i vissa frågor får även fristående skolor, t.ex. Waldorfskolor, vidgade möjligheter att delegera den dagliga pedagogiska ledningen och samordningen. Den nämnda undan- tagsbestämmelsen i förordningen om fristående skolor bör där- för inte överföras till den nya skollagen.

297

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

2.5Behörighetsregler för rektorer och förskolechefer

Förslag: Som rektor och förskolechef ska bara den få anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

Skollagsberedningens förslag

Nuvarande behörighetsregler

Dagens behörighetsregel för rektorer finns i 2 kap. 2 § skollagen, där det anges att ”som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt”. Be- stämmelsen infördes den 1 januari 1991. När rektorerna var stat- ligt anställda fanns behörighetsbestämmelser i 1971 års skolför- ordning för grund- och gymnasieskolan. För grundskolan gällde t.ex. att den som var behörig till ordinarie eller extra ordinarie tjänst som lärare vid skolform som ingick i rektors arbetsområde också var behörig till ordinarie tjänst som rektor eller studie- rektor. Endast om det förelåg synnerliga skäl kunde behörighets- regeln frångås.

När nuvarande skollagsbestämmelse infördes år 1991, angavs i förarbetena (prop. 1990/91:18) en rad motiv till att staten även fortsättningsvis borde föreskriva hur skolledningen ska organi- seras i kommunerna, däribland att det ska finnas en rektor, och att ”det är rimligt att för denna ansvariga skolledare ställa upp tydliga behörighetsvillkor”. I propositionen sägs vidare att ”be- fattningshavaren ska ha en med tanke på uppgifterna lämplig kompetens” och att, med den mycket viktiga roll som rektor kommer att få även i framtiden såväl för utbildningens kvalitet som för rättssäkerheten, ”är det angeläget att till rektorer utses personer som har goda förutsättningar att klara dessa uppgifter”. Staten har alltså, även sedan arbetsgivaransvaret för skolans

298

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

personal togs över av kommunerna, ansett det vara befogat att ställa krav på behörighet och lämplig kompetens för rektorer.

Nuvarande behörighetskrav för rektorer motiveras i prop. 1990/91:18 med att skolledningen har en avgörande betydelse för verksamhetsutvecklingen i skolan och att rektorn även ska ha ansvar för skolans fostrande roll. Likaså ska rektorn fatta viktiga beslut som direkt berör enskilda elever, exempelvis disciplinära åtgärder, ledigheter, särskilda stödinsatser, betygssättning etc. Ansvaret, sägs det i propositionen, förutsätter därför att rektorn har en allsidig pedagogisk insikt.

En sådan allsidig pedagogisk insikt kan dock, enligt proposi- tionen, förvärvas på olika sätt som alla inrymmer såväl utbildning som praktisk erfarenhet. Det underströks att det inte nöd- vändigtvis måste röra sig om grundläggande lärarutbildning eller praktik som lärare, ”även om detta självfallet i de allra flesta fall kommer att vara det aktuella” (prop. 1990/91 s. 36). Detta inne- bär att det inte, till skillnad mot vad som gällde tidigare, i den nu gällande skollagen uppställs några formella krav på viss utbild- ning eller särskild sorts erfarenhet för att ha uppnått den peda- gogiska insikt som krävs för att en person ska vara behörig att anställas som rektor.

Rektorers utbildnings- och yrkesbakgrund

Enligt den statistik som Skollagsberedningen haft tillgång till har den övervägande delen av landets rektorer, nio av tio, lärarbak- grund i form av lärarutbildning och/eller arbete som lärare. En- ligt Skolverkets officiella statistik har en majoritet av landets rektorer ”pedagogisk högskoleexamen”, definierad som lärar- examen, vilket också kan betyda examen för undervisning och annan pedagogisk verksamhet i förskola och fritidshem. Läsåret 2005/06 var andelen 89,0 procent och läsåret 2006/07 87,7 procent. En kartläggning från dåvarande Myndigheten för skolutveckling av skolledares yrkes- och utbildningsbakgrund våren 2003 visade på likartade siffror: 88 procent av de

299

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

verksamma rektorerna hade någon form av lärarbakgrund innan de tillträdde sin rektorstjänst, 62 procent inom skolan, 19 procent som chefer inom förskolan och 5 procent som förskollärare eller fritidspedagoger. Även Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan från 2003, som dock enbart avsåg årskurs 9, visade att de allra flesta av rektorerna i urvalet, 93 procent, hade en lärarutbildning i botten. En nästan lika stor andel arbetade även som lärare innan de blev rektorer.

Behörighetsbestämmelsen kvarstår

Skollagsberedningen vill understryka att gällande behörighetsbe- stämmelse i nuvarande skollag är utformad så att kraven på ut- bildning respektive erfarenhet inte är alternativa. Båda kraven måste alltså vara uppfyllda, dvs. den pedagogiska insikten måste ha förvärvats både genom utbildning och erfarenhet. I Skol- verkets nationella kvalitetsgranskning år 1998 av rektorn som styrfunktion i en decentraliserad skolorganisation angav exem- pelvis verket att man iakttagit fall där rektorer med otillräcklig kompetens och ledarerfarenhet anställts. Skolverket har i sin lägesbedömning för 2006 även framhållit behovet av att nytill- trädda rektorer får en särskild rektorsutbildning för att de ska klara sina uppdrag.

Att rektorn har en allsidig pedagogisk insikt är enligt Skol- lagsberedningen av avgörande betydelse för hennes eller hans möjligheter att leda skolans utveckling så att de nationella målen kan nås och ta ansvar för skolans fostrande roll. Likaså ska rektorn fatta viktiga beslut som direkt berör enskilda elever. Den grundläggande bestämmelsen om pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfarenhet bör därför även fortsättnings- vis finnas kvar i skollagen.

Regeringen har vidare, med utgångspunkt i departements- promemorian Tydligare ledarskap i skolan och förskolan — För- slag till ny rektorsutbildning (DS 2007:34), gjort bedömningen att rektorn, för att fungera väl som ledare av skolans pedagogiska

300

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

verksamhet, bör ha en stabil och likvärdig utbildningsmässig grund att stå på.

Därför har regeringen beslutat om en särskild reglerad befatt- ningsutbildning (förordningen [2008:643] om befattningsut- bildning för rektorer och annan personal med motsvarande led- ningsfunktion i skola, förskola och fritidshem).

Skolhuvudmannen, och motsvarande huvudman för förskola och fritidshem ska erhålla sådana kunskaper att de kan ansvara för en rättssäker och likvärdig utbildning för alla barn och elever. Rektorerna och motsvarande ska även ha sådana kunskaper att de kan skapa förutsättningar för måluppfyllelse och ansvara för att verksamheten som helhet utvecklas.

Utbildningen motsvarar 30 högskolepoäng och består av kurserna skoljuridik och myndighetsutövning, mål- och resultat- styrning samt skolledarskap. Det är således en kvalificerad akademisk utbildning som kommer att anordnas för landets rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion. Utbildningen ska ha ett innehåll som är vetenskapligt förankrat samtidigt som det svarar mot rektors uppdrag enligt de natio- nella styrdokumenten.

Det har redan tidigare funnits statliga rektorsutbildningar, men utvärderingar har visat att utbildningarna inte har varit lik- värdiga över landet och att det har saknats väsentliga inslag inom ovan nämnda områden.

Trots de brister som uppmärksammats ovan i förhållande till den nuvarande bestämmelsen om behörighet för att anställas som rektor bedömer Skollagsberedningen att bestämmelsen kan kvarstå oförändrad. Skälet till detta är att det enligt Skollags- beredningens uppfattning måste finnas viss flexibilitet när skol- huvudmannen har att bedöma vem som är lämpligast att anställas som rektor vid en skolenhet, eftersom det är skolhuvudmannen som utifrån lokala förhållanden avgör hur en skola ska organise- ras. Skollagsberedningen vill emellertid poängtera vikten av att bestämmelsen följs så som är avsett. Dessutom har regeringen vidtagit åtgärder som syftar till att landets samtliga rektorer ska få en särskild kompetens för sitt uppdrag.

301

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Även förskolechefer bör omfattas av behörighetskraven

Vi har ovan föreslagit att det ansvar som åvilar ledningen för för- skolan regleras i skollagen, i syfte att befästa förskolans ställning som en del av utbildningssystemet samt för att förstärka dess kvalitet och likvärdighet. Vid förskoleenheter ska det därför en- ligt Skollagsberedningens förslag finnas en ansvarig ledare som benämns förskolechef. Eftersom förskolans ledning och för- skolechefens ansvar i framtiden föreslås utgöra en del av de nya skollagens reglering, är det naturligt att de behörighetskrav som avser rektorer också på motsvarande sätt omfattar förskole- chefer.

Skollagsberedningen föreslår att som förskolechef ska bara den få anställas som genom erfarenhet och utbildning har för- värvat pedagogisk insikt.

Behörighetskrav för rektorer vid fristående skolor och för förskole- chefer vid fristående förskolor

Före år 2001 fanns inte några formella behörighetskrav för rektorer för fristående skolor. I prop. 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor (s. 15) angavs som en generell intention att ”Ambitionen bör också vara att undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de fristående skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. En av tillgångarna med de fristående skolorna är just deras möjlighet att pröva nya arbetsformer, att engagera föräldrar och att använda andra peda- gogiska metoder”.

Genom en ändring i förordningen (1996:1206) om fristående skolor blev de fristående skolorna fr.o.m. år 2001 skyldiga att uppfylla samma krav på rektors bakgrund som offentliga skolor. Nuvarande bestämmelse om krav på att rektor i såväl offentliga som fristående skolor måste ha pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfarenhet, är således en viktig markering

302

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

av rektors ansvar för den pedagogiska verksamheten oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller enskild regi.

Enligt en enkätundersökning redovisad av Utredningen om skolans ledningsstruktur finns en påtaglig skillnad mellan kommunala skolor och fristående skolor när det gäller rekryte- ring av rektorer (Skolans ledningsstruktur – Om styrning och led- ning i skolan, SOU 2004:116). I utredningens undersökning hade en fjärdedel (26 procent) av alla kommunalt anställda rektorer erfarenhet av ledarskap i andra verksamheter, medan motsva- rande andel för fristående skolor var över hälften (58 procent). Utredningen drog slutsatsen att fristående skolor gärna hämtar sina rektorer från andra verksamheter än skolan. Det bör dock noteras att utredningens undersökning inte redovisar i vad mån rektorerna har pedagogisk utbildning., Det kan mycket väl vara så att en rektor med ledarerfarenhet från andra verksamheter än skolan ändå har en utbildning och erfarenhet som lett till erfor- derlig pedagogisk insikt.

Skollagsberedningen har ovan föreslagit att regleringen av rektorer vid fristående skolor respektive förskolechefer vid fri- stående förskolor ska vara densamma som för rektorer och för- skolechefer i offentliga skolor eller förskolor. Vår principiella uppfattning är att detta också bör gälla kraven på behörighet för att anställas som rektor respektive förskolechef. Av den nya skollagen bör således framgå att för såväl offentliga som fristå- ende skolor ska kravet för att få anställas som rektor vara att man har pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och er- farenhet.

Vårt förslag innebär att även förskolechefer för fristående förskolor ska ha pedagogisk insikt förvärvad genom utbildning och erfarenhet för att få anställas.

Som framgått ovan är det betydligt vanligare att rektorer för fristående skolor har en yrkesbakgrund inom andra sektorer än skolsektorn än vad rektorer inom det offentliga skolväsendet har. Skollagsberedningen vill understryka att också personer med annan yrkesbakgrund än lärare kan ha skaffat sig pedagogisk in- sikt genom utbildning och erfarenhet på andra områden. I likhet

303

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

med vad som gäller för rektorer och förskolechefer hos kommunala huvudmän vill vi även understryka vikten av att kravet på pedagogisk insikt genom utbildning och erfarenhet följs även på fristående skolor. Det är också viktigt att rektorer på fristående skolor genomgår den särskilt reglerade befatt- ningsutbildning som beskrivs ovan.

Obligatorisk befattningsutbildning för nyanställda rektorer

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att bereda en obli- gatorisk befattningsutbildning för rektorer vilket innebär att huvudmännen blir skyldiga att se till att varje nyanställd rektor genomgår utbildningen.

2.6Ansvaret för undervisningen

I avvaktan på att förslagen från Lärarutredningen – om behörighet och auktorisation (dir. 2006:31, dir. 2006:140 samt dir. 2008:21) har behandlats, lämnar inte Skollagsberedningen några förslag till ny reglering av behörighet och anställningsvillkor m.m. för lärare och övrig personal inom förskola, skola och vuxenutbildning. Utredningen har överlämnat sina förslag i sitt slutbetänkande

Legitimation och skärpta behörighetsregler (SOU 2008:52). Vi be- dömer att utredningens förslag kommer att beröra alla delar av lagstiftningen om lärare, vilket inte gör det meningsfullt för oss att nu lämna några egna förslag. Nuvarande bestämmelser fyller tills vidare platsen i lagtexten för att markera var de nya be- stämmelserna senare ska placeras och för att vårt förslag ska innehålla en komplett lagtext. Av naturliga skäl finns inga för- fattningskommentarer eller allmänmotiv. Vi har av strukturskäl omformulerat bestämmelserna så att de omfattar alla huvudmän, eftersom vi förutsätter att det kommer att bli så i en ny skollag.

Enligt förordningen (1996:1206) om fristående skolor be- höver Waldorfskolor inte tillämpa bestämmelserna om behörig-

304

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

het för anställning utan tidsbegränsning som lärare eftersom det finns en särskild lärarutbildning för waldorflärare. Skollags- beredningen anser att det även i fortsättningen bör finnas möj- lighet till undantag för utbildning vid en skolenhet med speciell pedagogisk inriktning. Regeringen bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från behörighetskraven för sådana fristående skolor.

Bemyndigandet syftar främst till att också fortsättningsvis möjliggöra en reglering motsvarande den som i dag gäller för fri- stående Waldorfskolor. En sådan undantagsreglering blir bara möjlig för skolor som tillämpar en alternativ pedagogik. Det kommer inte att kunna göras undantag för fristående skolor som t.ex. har en särskild språklig profil, men har en pedagogisk in- riktning som skulle kunna rymmas inom ramen för vad som gäller för den del av skolväsendet som har offentlig huvudman.

2.7Elevhälsan

Förslag: Det ska finnas elevhälsa för eleverna. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och special- pedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevhälsan ska stödja elevernas utveck- ling mot målen.

För elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Hittillsvarande bestämmelser om hälsokontroll ska behållas, men begreppet hälsokontroll ska ersättas av begreppet hälsobesök. Möjlig- heten till tvångsvis hälsoundersökning tas bort.

En huvudman för kommunal vuxenutbildning, särskild ut- bildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare får anordna elevhälsa för eleverna.

305

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

En samlad elevhälsa

Skollagsberedningen föreslår bestämmelser om en samlad elev- hälsa inom förskoleklassen, de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. För elevhälsans medicinska, psykologiska och psyko- sociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skol- sköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Den personal som finns för elevhälsans insatser ska ha adekvat utbildning, som svarar mot elevernas behov av insatser.

Skollagskommittén hänvisade till de överväganden som gjordes i propositionen Hälsa, lärande och trygghet (prop. 2001/02:14). I denna proposition gjordes bedömningen att det i en samlad elevhälsa ingår skolhälsovård, elevvård och special- pedagogiska insatser. Skolan har ett ansvar för att skapa en god lärandemiljö för elevernas kunskapsutveckling och personliga utveckling. En annan utgångspunkt är att lärande och hälsa på många sätt påverkas av samma generella faktorer. Arbete med elevhälsa bör i stor utsträckning vara förebyggande och ha en hälsofrämjande inriktning.

Arbete med elevhälsa förutsätter en hög grad av samverkan mellan elevhälsans personal och övriga personalgrupper samt att det finns kompetens att tillgå för detta arbete. Det är också angeläget att samverkan sker med övrig hälso- och sjukvård samt med socialtjänsten. I det individuellt inriktade arbetet har elev- hälsan ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje en- skild elevs lärande och utveckling. De mer generellt inriktade uppgifterna där elevhälsans medverkan är viktig rör elevernas arbetsmiljö, skolans värdegrund som t.ex. arbetet mot kränkande behandling och undervisningen om tobak, alkohol och andra droger och övrig livsstilsrelaterad ohälsa, jämställdhet samt sex-

306

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

och samlevnadsundervisning m.m. Elevhälsan har ett särskilt an- svar för att bevaka att skolan bidrar till att skapa goda och trygga uppväxtvillkor.

Flera remissinstanser ansåg i sina svar på Skollagskommitténs betänkande att orden hälsa eller hälsofrämjande bör föras in i bestämmelsen i linje med ambitionen att motverka ohälsa. Skol- lagsberedningen föreslår därför att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. Detta ligger väl i linje med det hälsofrämjande arbete som bedrivs i många skolor, och de in- satser som tidigare initierats, bl.a. i samband med satsningar på ökad fysisk aktivitet i skolan.

Bestämmelserna om tvångsvisa undersökningar inom skol- hälsovården i vissa fall och särskilda undersökningar föranledda av elevers funktionshinder bör tas bort. Dels täcks behovet av obligatoriska undersökningar in av annan hälso- och sjuk- vårdslagstiftning, bl.a. om smittskydd, dels finns i dag inget direkt behov av någon av dessa former av undersökningar. I stället för dagens hälsokontroll bör det modernare och bättre begreppet hälsobesök användas i den nya lagen. Ordet hälso- besök förmedlar bättre syftena bakom elevhälsan, dvs. att vara förebyggande och hälsofrämjande.

I dag ska skolhälsovård anordnas för eleverna i förskole- klassen, grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Elevhälsan ska enligt bedömningen i den tidigare nämnda elevhälsopropositionen omfatta skolhälso- vårdens och elevvårdens verksamhet samt den samordnande specialpedagogiska kompetensen. För elevhälsans verksamhet bör finnas utbildad personal som svarar mot elevernas behov av stödinsatser. Syftet med förslaget var främst att skapa förutsätt- ningar för arbetssätt baserade på ökad samverkan mellan den sär- skilda elevvården, skolhälsovården och det samordnade ansvaret för specialpedagogiska insatser. Skollagskommittén har under rubriken ”Elevernas utveckling mot målen” föreslagit en be- stämmelse med innebörden att elevernas utveckling mot målen ska stödjas genom elevhälsan. Skollagsberedningen anser dock

307

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

att bestämmelsen bättre hör hemma i anslutning till regleringen av elevhälsan och föreslår att bestämmelsen flyttas dit.

I dagens grundskoleförordning (1994:1194) anges att det för behandling av elevvårdsfrågor ska finnas en elevvårdskonferens för rektorns arbetsområde. Där ska som ledamöter ingå rektorn, företrädare för elevvården och berörd klassföreståndare eller motsvarande samt annan berörd personal. Vi anser nu att regleringen av elevvårdskonferens kan upphöra, eftersom vi före- slår att det införs en tydlig utredningsskyldighet, när en elev är i behov av särskilt stöd. Elevens rätt till särskilt stöd och processen i samband med upprättandet av åtgärdsprogram kommenteras i avsnitt 3.2. Begreppet elevvård kan därmed ut- mönstras ur skolförfattningarna.

Till skillnad från förslagen i elevhälsopropositionen och mot det som gäller i dag föreslog Skollagskommittén att förskolan ska omfattas av de icke medicinska delarna inom elevhälsan. Med hänsyn till bl.a. barnavårdscentralernas (BVC) ansvar för barn i förskoleåldern anser Skollagsberedningen emellertid att det inte är lämpligt eller nödvändigt att ålägga huvudmannen ett ansvar för att anordna elevhälsa i förskolan.

Personal i elevhälsan

Flera remissinstanser har i den tidigare beredningen av förslag till ny skollag ansett att det i skollagen bör skrivas in vilka yrkes- kategorier, som omfattas av elevhälsan. I Skollagskommitténs betänkande har man, förutom skolläkaren, inte pekat ut vilka yrkeskategorier som ska ingå i elevhälsan. Anledningen till att regleringen av skolläkaren kvarstår är att kommittén anser att det behövs ytterligare utredning om regleringen av skolläkaren skulle utmönstras ur skollagstiftningen (1982:763). Skollags- beredningen instämmer i denna bedömning. Vi delar även upp- fattningen att regleringen av skolsköterskan ska kvarstå. Huvudmannen får emellertid som tidigare organisera tillgången på skolsköterskekompetens på det sätt som passar de lokala för-

308

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

utsättningarna. Att skolsköterskan särskilt pekas ut ska inte uppfattas som att elevhälsans fokus är hälso- eller sjukvårdande insatser i snäv bemärkelse utan förebyggande och hälso- främjande. För att det hälsofrämjande arbetet ska fungera så bra som möjligt är det värdefullt om skolsköterskan även har folk- hälsovetenskaplig kompetens.

Vi har därutöver valt att i vårt förslag specificera de särskilda yrkeskategorier förutom skolläkare och skolsköterska, som ska ingå i elevhälsan, dvs. psykolog och kurator. Enligt vår uppfatt- ning kan en hänvisning till medicinsk, psykologisk och psykosocial kompetens knappast syfta på några andra personal- kategorier.

Ett skäl till att vi föreslår en uppräkning av berörda personal- kategorier är att elevhälsan förutsätter tillgång till kompetens som är tillräcklig för att eleverna ska få det stöd de behöver. I regleringen av kompetens ligger också ett krav på att den personal som avses ska ha den utbildning som arbetsmarknaden normalt kräver inom respektive kompetensområde. Detta gör att även om kommuner och andra huvudmän organiserar sin elev- hälsa på många olika sätt, t.ex. i olika resurscenter eller att en fristående skola köper tjänster från olika huvudmän, tillhör den personal som ska möta eleverna med mycket få undantag någon av de nämnda yrkesgrupperna.

Skollagsberedningen anser att det behövs ett förtydligande av vilka olika delar som ingår i begreppet elevhälsan. Att det skrivs fram att det ska finnas tillgång till yrkeskategorierna psykolog och kurator medger dock att kommuner och andra huvudmän liksom tidigare ska få organisera sin elevhälsa efter lokala behov och förutsättningar.

Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. Personal med specialpedagogisk kompetens kan utifrån de uppgifter som finns om elevens hälsa, sociala situation etc. bedöma och planera hur elevens problem bäst ska mötas i undervisningen. Syftet med en samlad elevhälsa är att den ska resultera i beslut om specialpedagogiska åtgärder för eleven. Tillgång till specialpedagogisk kompetens behöver dock

309

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

inte enbart syfta på personer med specialpedagogutbildning. Det kan också innefatta t.ex. speciallärare eller en skolledare med sär- skilt ansvar för specialpedagogiska insatser på skolan.

2.8Studie- och yrkesvägledning

Förslag: Alla elever i grund-, grundsär-, special-, same-, gymnasie- och gymnasiesärskolan samt kommunal vuxenut- bildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska ha tillgång till sådan kompetens att elevers och vuxnas behov av vägledning och information inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan till- godoses. I de fall huvudmannen väljer att inrätta särskilda tjänster för studie- och yrkesvägledning ska nuvarande be- stämmelser om krav på utbildning för att få anställas utan tidsbegränsning gälla.

Skollagsberedningens förslag

I läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) finns både riktlinjer för alla som arbetar i skolan och särskilda riktlinjer för studie- och yrkesvägledare, eller den personal som fullgör motsvarande upp- gifter. Detta speglar att både lärare, skolledare och särskilt ut- bildade studie- och yrkesvägledningsfunktionärer har ett gemen- samt ansvar men delvis olika roller, när det gäller information och vägledning till eleverna om framtida studier och arbetsliv. En förutsättning för att eleverna ska kunna utnyttja den stora frihet och de möjligheter till egna val som erbjuds är att de får en adekvat information om utbildningsutbud och valmöjligheter, såväl utifrån sina intressen och förutsättningar som i förhållande till arbetsmarknadens behov. Elevernas behov av vägledning kommer säkerligen inte att bli mindre i framtiden än i dag.

310

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

Sammantaget talar detta för någon form av reglering av studie- och yrkesvägledning även i den nya skollagen.

Vägledningen inom vuxenutbildningen har en tudelad funk- tion, dels att vägleda personer som redan befinner sig i studier, dels att vägleda presumtiva deltagare. Vägledning och informa- tion är i dessa sammanhang viktiga för att den enskilde ska kunna få den utbildning som hon eller han har behov av eller önskemål om. Det är viktigt att det ingår information om studie- stödssystemets uppbyggnad och villkor i vägledningen. Många kommuner har i dag valt att placera vägledningsfunktionen för vuxna centralt, i ett lärcentrum eller i infotek etc. Inte sällan be- står vägledningen för vuxna av en första insats när det gäller vali- dering, dvs. en första uppskattning av vilka kunskaper den vuxne redan har förvärvat, t.ex. i yrkesliv eller studier.

I dag finns inget krav på att det ska finnas särskild personal för studie- och yrkesvägledning i skolorna. Däremot innehåller dagens skollag en bestämmelse som säger att den som anställs utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning i det offentliga skolväsendet ska ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet. Av samma bestämmelse framgår att den som inte uppfyller anställningskraven får anställas för högst ett år i sänder. Skollagskommittén gick överhuvudtaget inte in på frågan om studie- och yrkesvägledning. Den skolpersonal som regleras i kommitténs förslag är rektor, lärare och skolläkare. Beträffande övrig personal skriver kommittén: ”Huvudmannen bestämmer själv vilken personal och kompetens, som behövs för att nå målen och för att de föreskrifter som gäller för verksamheten ska kunna uppfyllas. Detta överensstämmer med kommitténs direk- tiv att anpassa skollagstiftningen till ett målstyrt skolväsende”.

Vår bedömning är som nämnts att en reglering i första hand bör inriktas på tillgången till kompetens. Ordvalet ”ska ha tillgång till” innebär däremot inte att studie- och yrkesväglednings- kompetensen nödvändigtvis behöver finnas just inom den egna skolenheten. Många fristående skolor köper t.ex. in väglednings- tjänster. Ett krav på att studie- och yrkesvägledningskompetens ska finnas innebär dock en tydlig markering av huvudmannens

311

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

ansvar för att eleverna får tillgång till studie- och yrkesvägled- ning, samtidigt som organisationen även fortsättningsvis är en lokal fråga.

I de fall huvudmannen väljer att inrätta särskilda befattningar för studie- och yrkesvägledning anser vi emellertid att dagens krav på viss utbildning för att få anställas utan tidsbegränsning ska fortsätta att gälla.

2.9Registerkontroll

Förslag: Dagens reglering av registerkontroll kvarstår med den utvidgning som trädde i kraft i april 2008.

Skollagsberedningens förslag

Lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom för- skoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg trädde i kraft den 1 januari 2001. Enligt lagen ska den som erbjuds en anställning inom förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, förskoleklassen eller skolverksamhet för skolpliktiga barn, som anordnas av det allmänna eller av en enskild fysisk eller juridisk person, lämna ett utdrag ur polisens belastningsregister till den som erbjuder an- ställningen. Den som inte lämnar registerutdrag får inte anställas. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Det ska i förekommande fall innehålla anteckning om mord, dråp, grov misshandel, människorov och grovt rån samt sexualbrott och barnporno- grafibrott. Det är inte någon förutsättning för anställning att anteckningar i registret saknas. Arbetsgivaren avgör själv om en arbetssökande med anteckning i registerutdraget ändå kan an- ställas.

I propositionen Utvidgad registerkontroll inom förskoleverk- samhet, skola och skolbarnsomsorg (prop. 2007/08:28), föreslog regeringen en utvidgning av registerkontrollen. Den register-

312

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

kontroll som enligt lag ska göras av personer som erbjuds an- ställning inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg utvidgas till att omfatta ytterligare personkategorier. Riksdagen beslutade den 14 februari 2008 enligt regeringens förslag.

Lagen trädde i kraft den 1 april 2008. Den innebär att registerkontroll även ska göras av den som genom anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver berörd verk- samhet, genom uppdrag eller genom anställning inom en annan kommunal förvaltning än den som ansvarar för de berörda verk- samheterna, erbjuds eller tilldelas arbete inom en sådan verksam- het under omständigheter liknande dem som förekommer i ett anställningsförhållande inom verksamheten. Därutöver ska lärar- studenter och vuxenstuderande som erbjuds att utföra verksam- hetsförlagd utbildning inom sådan verksamhet omfattas, liksom den som genom deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program erbjuds att där utföra arbetspraktik eller någon annan programinsats.

Regeringens bedömning är att övriga vuxna som vistas i de berörda verksamheterna, t.ex. elevers personliga assistenter, färdtjänstchaufförer och busschaufförer i linjetrafik, föräldrar som vistas i verksamheter där deras barn deltar samt familje- medlemmar till dagbarnvårdare i familjedaghem, inte bör om- fattas. Skollagsberedningen gör samma bedömning.

2.10Fortbildning m.m.

Förslag: Huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till fortbildning. Huvud- mannen ska se till att lärare och annan personal vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de föreskrifter, som gäller för skolväsendet, särskilt i de föreskrifter som anger målen för utbildningen.

313

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

I nu gällande skollag finns en bestämmelse (2 kap. 7 §) om att varje kommun och landsting ska se till att kompetensutveckling anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Kommuner och landsting ska också vinnlägga sig om en plane- ring av personalens kompetensutveckling. Bestämmelsen tillkom efter förslag i prop. 1999/2000:135 om en förnyad lärarutbild- ning och ersatte tidigare reglering i grundskole- och gymnasie- förordningarna av det dittillsvarande begreppet fortbildning och huvudmännens ansvar för att denna skulle ha en viss årlig om- fattning (högst fem studiedagar).

Skollagsberedningen anser, i likhet med Skollagskommittén, att bestämmelsen i första stycket i 7 § bör omformuleras till att huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolen- heterna ges möjlighet till kompetensutveckling och att det andra stycket mönstras ut. Den föreslagna ändringen avser att tydlig- göra att huvudmannen ska ge förutsättningar, bl.a. ekonomiskt och tidsmässigt, för kompetensutveckling. Det närmare inne- hållet i kompetensutvecklingen är emellertid enligt Skollags- beredningen främst en fråga för de professionella i förskolan och skolan att besluta om. Detta speglar bättre den ordning som råder i dag och som kommer till uttryck i den reglering av kompetensutveckling som finns inom ramen för gällande avtal på lärarområdet. Kompetensutveckling ska bygga på en kontinu- erlig analys av behoven i förskolan och skolan och hos den en- skilde läraren. Om det hos huvudmannen finns lärare utan före- skriven utbildning, bör huvudmannen beakta de möjligheter som finns för den personen att påbörja en utbildning som leder till behörighet, t.ex. genom att delta i sådana lärarutbildningar där studier på halvtid och tjänstgöring som lärare på halvtid kombi- neras.

I dagens bestämmelser (2 kap. 7 a § skollagen) anges också att varje kommun och landsting ska se till att lärare, förskollärare och fritidspedagoger som undervisar har nödvändiga insikter i de föreskrifter, som gäller för skolväsendet, särskilt i de föreskrifter

314

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

som anger målen för utbildningen. Bestämmelsen tillkom efter förslag i prop. 1998/99:110, mot bakgrund av EG-direktiv om ömsesidigt erkännande av examina för olika yrkesgrupper. Enligt dessa direktiv har det mottagande landet inte rätt att kräva att den sökande ska genomgå en kurs eller ett särskilt kunskapsprov som villkor för erkännande av ett examens- eller kompetens- bevis. Därför kan det inte ställas något krav på att den sökande ska prövas vad avser kunskaper i nationella författningar. Detta har sin grund i förbudet att diskriminera någon på grund av nationalitet. Det är dock rimligt och nödvändigt att den som arbetar som lärare i svensk förskola och skola är väl förtrogen med i första hand skollag, skolformsförordningar, läroplaner och kursplaner för den svenska skolan, och att en bestämmelse om detta finns i skollagen.

Vi menar därför, till skillnad från Skollagskommittén, att denna bestämmelse bör överföras till den nya skollagen. Be- stämmelsen avser först och främst personer som anställs vid förskole- och skolenheterna för att undervisa men som saknar föreskriven lärarutbildning och därmed bara anställs med tidsbe- gränsning. Det är rimligt att anta att det, även med skärpta be- hörighetsbestämmelser, under överskådlig tid framöver kommer att finnas sådana personer. Även om bestämmelsen ursprung- ligen i första hand avser personer med utländsk bakgrund utan svensk lärarutbildning, menar vi att bestämmelsen är allmänt tillämplig på personer utan föreskriven svensk lärarutbildning, oavsett om de har svensk eller utländsk bakgrund.

Bestämmelsen bör även i tillämplig utsträckning, och till skillnad från i dagens skollag, omfatta annan personal vid förs- kole- och skolenheterna än den som undervisar. Det är rimligt att all personal i verksamheter som omfattas av skollagen och skolförordningarna har kännedom om de regler som styr verk- samheten och att det är huvudmannens ansvar att se till att så är fallet. Sådana föreskrifter kan bl.a. röra förskolans och skolans värdegrund. Att bestämmelsen uttrycker ett krav på nödvändiga insikter ger utrymme för att kännedomen om de föreskrifter, som gäller för skolväsendet, dock rimligtvis kan tillåtas variera

315

Huvudmän och ansvarsfördelning

Ds 2009:25

beroende på om det är undervisande personal eller annan personal.

Bestämmelserna om kompetensutveckling m.m. omfattar i den nya skollagen såväl offentliga som enskilda huvudmän, alla skolformer och fritidshemmet.

2.11Lokaler, utrustning och skolbibliotek

Förslag: En generell bestämmelse om lokaler och utrustning ska införas i skollagen. För utbildningen ska finnas de lokaler och den utrustning som behövs för att syftet med utbild- ningen ska kunna uppfyllas. I skollagen införs en be- stämmelse om att eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan ska ha tillgång till skolbibliotek.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att en generell bestämmelse om lokaler och utrustning införs i skollagen. Bestämmelsen blir tillämplig i alla skolformer och för fritidshemmet och för alla huvudmän. Detta motsvarar Skollagskommitténs förslag i denna fråga.

Dessutom föreslår Skollagsberedningen att det i skollagen införs en bestämmelse med innebörden att eleverna i grund- skolan grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasie- skolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek. Vi anser att skolbiblioteken spelar en så viktig roll för att stimu- lera elevernas intresse för läsning och litteratur samt för att till- godose deras behov av material för utbildningen att det är moti- verat med en egen bestämmelse i skollagen. Skollagsberedningen anser dessutom att det är självklart att även elever i grundsär- skolan, specialskolan och sameskolan i motsats till dagens

316

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning

reglering omfattas av bestämmelsen. Som en följd av Skollags- beredningens förslag i övrigt omfattas även fristående huvudmän av förslaget. Enligt vår uppfattning har de allra flesta skolor i samtliga skolformer redan i dag tillgång till bibliotek på ett eller annat sätt. Tillgången till skolbibliotek måste kunna anordnas på olika sätt beroende på de lokala förhållandena vid varje skola. En liten skola på landsbygden kan ha behov av andra lösningar än en stor skola i en stor stad. Därför måste möjligheterna till att an- ordna skolbibliotek kunna se olika ut utifrån varje skolas eller elevernas olika behov och förutsättningar. Skollagsberedningen föreslår således att eleverna ska ha tillgång till skolbibliotek men att organiseringen av skolbiblioteksverksamheten ska vara flexibel. Skollagsberedningens förslag bör beaktas vid den kommande översynen av bibliotekslagen.

317

3Barnens och elevernas utveckling mot målen

3.1Barns och elevers utveckling mot målen

Förslag: Alla barn och elever ska ges den ledning och stimu- lans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveck- ling för att de utifrån sina förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Skollagsberedningens förslag

319

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

Det är också viktigt att påpeka att förslaget till bestämmelse innebär att alla elever, även de som utvecklas snabbt, har rätt att få stimulans och utmaningar i skolarbetet. Även elever som lätt når kunskapskraven eller har speciella talanger har rätt att få en individanpassad undervisning och uppmuntran att nå ännu längre i sin kunskapsutveckling. Vid resursfördelningen måste hänsyn tas till detta.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om nya läroplaner och kursplaner och föreskrifter om kunskapskrav för de obliga- toriska skolformerna med anledning av regeringens proposition 2008/09:87 Tydligare mål och kunskapskrav — nya läroplaner för skolan. Beslutet innebär en genomgripande förändring av kursplanernas struktur med bl.a. en målnivå och ett huvudsakligt kunskapsinnehåll samt kunskapskrav för godtagbara kunskaper för årskurs 3, 6 och 9 och för tre av de godkända betygsstegen i årskurs 9. Begreppen ”mål som minst ska uppnås” och ”betygskriterier” ersätts av begreppet ”kunskapskrav”. Skollagsberedningen har anpassat de förslag som avser de obligatoriska skolformerna till vad som följer av riksdagens be- slut.

3.2Särskilt stöd

Förslag: Bestämmelserna om särskilt stöd ska inte gälla för- skolan eller de olika skolformer, som riktar sig till vuxna. Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skol- personal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Under utredningen ska samråd ske med

320

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

företrädare för elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd. För elever i grund-, grundsär-, same-, special- och gymnasieskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att nå kunskapskraven.

Skollagsberedningens förslag

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans, som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina behov och förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Utgångspunkten för att alla elever ska få möjlighet att nå målen för utbildningen är att sär- skilt stöd ges till de elever som av olika anledningar har svårt att nå målen för utbildningen. För grundskolan innebär förslaget att eleven ska ges särskilt stöd på det sätt och i den omfattning, som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås i grundskolan. Detsamma gäller även för sameskolan och specialskolan. I grundsärskolan relateras elevens resultat till de individuellt uppställda målen. Av bestämmelsen framgår att bl.a. lärare är skyldig att anmäla till rektor om det kan befaras att en elev inte kommer att nå kunskapskraven. Grund för en sådan bedömning kan vara uppnådda resultat inom ramen för undervisning, resultat på nationella prov i ämnen där nationella prov ges eller grunda sig på uppgifter från andra lärare, övrig skolpersonal, elev eller elevs vårdnadshavare. Att sådana bedömningar skyndsamt förs vidare till rektor är avgörande för att rektor ska kunna initiera en utredning om en elevs behov av särskilt stöd.

321

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

i sin kunskapsutveckling. Vid resursfördelningen måste hänsyn tas till detta.

Skollagsberedningen föreslår i 3 kap. 5–12 §§ vissa be- stämmelser om särskilt stöd som ska gälla för vissa skolformer. Bestämmelserna ska inte gälla för förskolan, eftersom målen där inte avser individuella barns prestationer utan mer verksam- hetens kvalitetsutveckling. Vilken typ av utredning som behövs för ett barn i förskolan respektive en elev i skolan skiljer sig dessutom åt. Speciella bestämmelser om barn i behov av särskilt stöd i förskolan finns i förskolekapitlet.

Förskoleklassen och fritidshemmet har inga egna mål men följer läroplanerna för de obligatoriska skolformerna och arbetar därmed mot samma mål som dessa. Eleverna kan behöva stöd i förskoleklassen eller fritidshemmet för att förebygga svårigheter för eleven att uppnå skolans mål i ett senare skede . Därför före- slås att bestämmelserna om särskilt stöd i 3 kap. även ska gälla för förskoleklassen och fritidshemmet.

Enligt gymnasieförordningen (1992:394) ska en elev få stöd- undervisning om det kan befaras att eleven inte kommer att nå de kunskapsmål som anges i kursplanerna eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd. För gymnasiesärskolan gäller enligt förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan att stöd- undervisning ska anordnas under en begränsad tid för elever som har behov av extra stöd i skolarbetet. Skollagsberedningen före- slår att bestämmelserna om särskilt stöd i den nya skollagen ska gälla för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Inom vuxenutbildningen är det inte relevant att tala om olika stödformer. När det gäller gymnasial vuxenutbildning och gymnasial särvux finns det i dag inte någon rätt till sådana ut- bildningar. Det finns viss reglering i förordning och i läroplanen kring stöd i komvux, sfi och särvux. I skollagen anges att under- visningen för en elev kan upphöra om han eller hon inte gör till- fredsställande framsteg. När det gäller grundläggande vuxenut- bildning, grundläggande särvux och sfi kan sådana beslut om upphörande överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Det är framför allt ärenden inom sfi och grundläggande vuxen-

322

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

utbildning som överklagas till nämnden. Erfarenheten visar att nämnden i sin bedömning tar hänsyn till om eleven har fått sär- skilt stöd innan beslutet om undervisningens upphörande fattats. Möjligheten för vuxna att nå de utbildningsmål som har satts upp är givetvis också beroende av de insatser som görs inom vägledningsområdet. En väl fungerande vägledning innebär att de utbildningsval som den vuxne gör bygger på en realistisk be- dömning av de förutsättningar som hon eller han har för studi- erna. Att införa ett lagstadgat krav på att tillhandahålla särskilt stöd i vuxenutbildningen är enligt Skollagsberedningens bedöm- ning således inte aktuellt för närvarande.

Många elever stöter någon gång under sin skoltid på svårig- heter och behöver under en kortare tid särskilda stödåtgärder. Andra elever behöver stöd kontinuerligt under hela skoltiden på grund av sjukdom, sociala problem, funktionshinder eller svårig- heter att tillgodogöra sig undervisningen av andra orsaker. I vissa fall kan en elev uppvisa andra problem i skolsituationen. Dessa problem innebär inte omedelbart en risk för att målen inte kommer att uppnås, men skolan befarar att större problem kan uppstå på sikt om inte situationen utreds.

Det finns ingen definition av begreppet behov av särskilt stöd i lagen. Det är heller inte möjligt att i lagtext närmare definiera vilka förutsättningar som ska finnas för att stöd ska ges i skol- arbetet. Bestämmelserna måste därför bli allmänt hållna och knytas till ett ansvar för skolan att utreda elevens stödbehov. Det är viktigt att skolan inte väntar för länge med att utreda en elevs eventuella behov av särskilt stöd. Utredningen ska göras i samråd med den berörda eleven och med beaktande av bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa i 1 kap. 8 §. Om denna utred- ning visar att eleven är i behov av särskilt stöd för att kunna nå målen ska sådant stöd ges.

För att höja kvaliteten och underlätta uppföljningen av elevernas resultat i grundskolan och motsvarande skolformer har regeringen beslutat att införa kunskapskrav i årskurs 3 i svenska/svenska som andraspråk och matematik. Som stöd för bedömningen av om eleverna uppnått kunskapskraven har Skol-

323

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

verket fått i uppdrag att utarbeta nationella prov i dessa ämnen. Regeringen har också aviserat att avstämningstillfällen i grund- skolan i fortsättningen bör finnas i årskurserna 3, 6 och 9. I budgetpropositionen för 2009 har bl.a. aviserats att de nationella prov, som i dag genomförs i årskurs 5 och som blir obligatoriska fr.o.m. våren 2009, kommer fortsättningsvis att förläggas till årskurs 6. Riksdagens beslut med anledning av proposition 2008/09:87 Tydligare mål och kunskapskrav — nya läroplaner för skolan innebär bl.a. att utöver de obligatoriska nationella ämnes- proven i årskurs 3 och 9, ska ämnesprov i svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska användas i slutet av årskurs 6 (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). Anpassning måste ske för specialskolan, som har tioårig skol- plikt och för sameskolan som bara förekommer i årskurs 1 6. Mot bakgrund av riksdagens beslut utgår Skollagsberedningen från att resultaten på de nationella proven i årskurs 3 och seder- mera årskurs 6 ska bli viktiga hållpunkter för bedömningen av elevernas stödbehov i de ämnen där nationella prov anordnas. En utredning om stödbehov ska därför alltid inledas i de fall där resultaten på de nationella prov som ges före årskurs 9 ger an- ledning till oro. I övriga ämnen är det viktigt att den under- visande läraren inom ramen för undervisningen skaffar sig sådan dokumentation om en elevs kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven för ämnet att läraren kan bedöma om dessa kommer nås. En elev som bedöms ha långt kvar innan kunskaps- kraven uppnås behöver sannolikt insatser i form av särskilt stöd.

Läraren är ansvarig för att sådan information förs vidare till rektor.

3.3Åtgärdsprogrammet är det centrala dokumentet i processen

Förslag: För en elev i behov av särskilt stöd ska ett åtgärds- program utarbetas. Av åtgärdsprogrammet ska det framgå hur

324

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

behoven ser ut, hur behoven ska tillgodoses samt hur åt- gärderna ska följas upp och utvärderas. Om åtgärderna inne- bär beslut att särskilt stöd ska ges enskilt, i annan undervis- ningsgrupp eller i form av anpassad studiegång ska detta framgå av åtgärdsprogrammet.

Åtgärdsprogrammet ska beslutas av rektor eller den som rektor gett i uppdrag att utföra denna uppgift. Om en utred- ning visar att en elev inte behöver särskilt stöd ska beslutas att åtgärdsprogram inte ska utarbetas.

Skollagsberedningens förslag

3.3.1Allmänna utgångspunkter

I princip likalydande regler om särskilt stöd har hittills funnits i förordningarna för alla skolformer inom den obligatoriska skolan samt i gymnasie- och gymnasiesärskolan. Motsvarande bestämmelse finns även för fristående skolor.

I Skollagsberedningens förslag finns inledande bestämmelser om skyldigheten att ge elever i behov av särskilt stöd sådant stöd. Om inte annat anges gäller bestämmelserna alla skolformer samt fritidshemmet utom förskolan och de skolformer som riktar sig till vuxna.

Att särskilt stöd för att nå målen ska ges är centralt i skollag- stiftningen. Det är elevens behov av stöd som ska vara väg- ledande för besluten. För rektor är därför varje beslut om en stödåtgärd något som måste föregås av noggranna pedagogiska överväganden, samtidigt som det också finns ekonomiska reali- teter att beakta. Av den anledningen föreslår Skollagsbered- ningen relativt detaljerade bestämmelser för den process som ska leda fram till beslut om särskilda stödåtgärder eller till ett beslut om att stöd inte ska sättas in. Processen kan beskrivas i fem steg: att uppmärksamma, att utreda, att dokumentera, att åtgärda samt

325

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

att följa upp och utvärdera. Principerna ska vara vägledande genom hela systemet från förskoleklassen till och med avslutad gymnasieutbildning.

För gymnasieskolan innebär detta att bestämmelsen om att en elev ska ges särskilt stöd, om det befaras att eleven inte kommer att kunna nå de kunskapskrav som ska uppnås eller om eleven av andra skäl behöver stöd, lyfts från förordning till lag. Det innebär att även i gymnasieskolan ska särskilt stöd ges med elevens situation, förutsättningar och behov som utgångspunkt. En elev har alltid rätt att fullfölja den utbildning som hon eller han har påbörjat. Utöver bestämmelserna i skollagen finns i dag bestämmelser i gymnasieförordningen (1992:394) som innebär att om en elev har uppenbara svårigheter att följa undervisningen på sitt studieprogram, ska rektor vidta de åtgärder som behövs för att eleven ska kunna fortsätta studierna i gymnasieskolan. Det ska då övervägas om eleven ska gå om en eller flera kurser, övergå till ett reducerat program eller ett annat nationellt program eller till ett individuellt program. Beslut om byte av studieväg eller förändringar i elevens studieplan fattas i dag av styrelsen för utbildningen efter samråd med eleven och för omyndiga elever vårdnadshavare.

Vi föreslår att bestämmelserna om stödundervisning i gymna- siesärskolan flyttas från förordning till lag. För gymnasiesär- skolan finns inte några bestämmelser om rätt att fullfölja utbild- ningen, möjlighet att gå om en kurs eller gå ett reducerat program. Däremot finns i förordningen (1994:741) om gymna- siesärskolan en bestämmelse om att rektor får befria en elev från delar av undervisningen, om det finns särskilda skäl för detta.

De nya bestämmelser som Skollagsberedningen föreslår tyd- liggör ansvaret för att tidigt upptäcka elever i behov av särskilt stöd. Rektor har alltid det yttersta ansvaret för att åtgärds- program upprättas, så snart det framkommit att eleven behöver särskilt stöd. Bestämmelserna ställer krav på att det finns rutiner för hur personalen ska rapportera till rektor när det blir aktuellt att bedöma om en elev är i behov av särskilt stöd. Utvecklings- samtal kan vara en start till ett åtgärdsprogram. I skolformsför-

326

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

ordningarna har idag särskilt angetts att utvecklingssamtal i vissa fall ska resultera i ett åtgärdsprogram.

För de obligatoriska skolformerna kommer som tidigare nämnts avstämningen i samband med de nationella proven att bli viktiga tillfällen när behov av stödåtgärder bedöms.

Att samla bestämmelserna om särskilt stöd i ett särskilt kapitel i skollagen innebär att nuvarande bestämmelser i respek- tive skolformskapitel och anslutande förordningar med detalje- rade organisatoriska och administrativa regler behöver ses över.

Alla elever i de obligatoriska skolformerna ska enligt vårt för- slag ha en individuell utvecklingsplan som stöd för utvecklingen mot målen (se avsnitt 3.4.1). Ett åtgärdsprogram avser däremot endast en elev som är i behov av särskilt stöd eller på annat sätt uppvisar svårigheter i sin studiesituation. Syftet med att ställa krav på upprättandet av ett åtgärdsprogram är att det ska finnas ett dokument för planering och utvärdering av elevens utbild- ning, så att förutsättningarna för elevens fortsatta lärande blir de bästa. För en elev i behov av särskilt stöd är åtgärdsprogrammet ett nödvändigt pedagogiskt instrument för planering och sam- arbete mellan lärare, annan personal t.ex. i elevhälsan, eleven och i förekommande fall vårdnadshavare samt för uppföljning och utvärdering av stödåtgärderna. Arbetet med åtgärdsprogrammet ska utgå från elevens behov, elevens styrkor och svårigheter och en analys av vilka hinder och möjligheter som finns i elevens omgivning. Elevens och hennes eller hans vårdnadshavares syn på skolsituationen och förslag till tänkbara lösningar ska också vägas in. Programmet ska omfatta elevens hela skolsituation. Om eleven vistas i fritidshem, kan programmet även omfatta åtgärder under vistelsen där. Det är således viktigt att lägga fokus på hela studiemiljön och inte enbart på den enskilda elevens svårigheter.

Skollagsberedningen delar Skollagskommitténs syn på åt- gärdsprogrammets utformning och innehåll. Åtgärderna ska vara av både kortsiktig och långsiktig karaktär. De ska relatera till målen i läroplanerna och uppställda kunskapskrav och vara möj- liga att följa upp och utvärdera. Det bör också framgå vem som är ansvarig för att stödinsatserna genomförs, följs upp och ut-

327

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

värderas. Vi föreslår att krav på åtgärdsprogram regleras i skol- lagen, eftersom rättssäkerheten ställer särskilda krav på åtgärds- programmet.

Arbetet med elever i behov av särskilt stöd är en viktig strate- gisk och ekonomisk fråga, som rör hela den pedagogiska verk- samhetens utformning och som rektor ytterst är ansvarig för. Samtidigt kan ett beslut om särskilt stöd medföra inskränkningar och förändringar för eleven. För att understryka vikten av att det fattas korrekta beslut om åtgärdsprogram föreslår vi därför en föreskrift i skollagen om att rektor beslutar om innehållet i åt- gärdsprogrammet. Den 1 juli 2006 infördes skärpningar i skol- formsförordningarna med syfte att förtydliga rektors ansvar för arbetsprocessen kring särskilt stöd.

Det kan finnas behov av att kunna delegera beslut om åt- gärdsprogram. Vissa för eleverna mindre ingripande insatser bör kunna beslutas av t.ex. en lärare efter det att rektor gett denne i uppdrag att utföra denna uppgift. Detta innebär inte att rektor avhänder sig det övergripande ansvaret för att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. Rektor ansvarar för att en utredning genomförs, även om någon annan utses att genomföra utredningen.

I vissa fall kan en utredning göras snabbt och enkelt, medan det i andra fall kan behövas en mer omfattande utredning. Någon tidsgräns för hur lång tid utredningen får ta kan därför inte anges. Huvudprincipen måste dock vara att det ska ske skyndsamt, så att eleven får det stöd hon eller han behöver så fort som möjligt. Givetvis är det också nödvändigt att eleven och elevens vårdnadshavare medverkar i utredningen och ges möjlig- het att medverka i utredningen samt att deras synpunkter och förslag vägs in när beslut fattas Åtgärdsprogrammet ska tas fram med beaktande av bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa (1 kap. 8 §). Vidare är det naturligt att den lärare som närmast ansvarar för eleven och annan berörd personal med- verkar i utredningen.

Under utredningen ska samråd ske med personal från elev- hälsan, om det inte anses uppenbart obehövligt. Elevhälsan har i

328

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

sin nya roll ett vidare ansvar för förebyggande och hälso- främjande arbete. Beroende på problemens art varierar dock behovet av samarbete t.ex. med den medicinska delen av elev- hälsan. Det är väsentligt att det finns lokalt utformade rutiner för rektors samråd med elevhälsopersonalen. I vissa fall kan det även vara nödvändigt att samarbeta med andra verksamheter, t.ex. socialtjänsten, verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Givetvis måste kontakter under ut- redningen ske med beaktande av gällande sekretessbestämmelser. Med detta förslag till reglering kan bestämmelserna om elev- vårdskonferens utgå ur skolformsförordningarna.

Om rektor efter utredningen konstaterar att det inte före- ligger något behov av att upprätta ett åtgärdsprogram ska även detta formellt beslutas och dokumenteras. Detta är viktigt efter- som vi samtidigt föreslår att beslut om åtgärdsprogram och där- med också beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram ska kunna överklagas.

3.3.2Överklagande av beslut om åtgärdsprogram

Förslag: Beslut i fråga om åtgärdsprogram ska kunna över- klagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Vid prövning av ett överklagande ska nämnden antingen fastställa eller upp- häva beslutet.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen delar Skollagskommitténs uppfattning att beslut om särskilt stöd är ett så viktigt beslut för eleven att det i princip bör vara överklagbart.

Vad som är särskilt stöd går inte att precisera i lagtext. Det handlar om pedagogiska bedömningar samt många svårbedömda

329

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

omständigheter kring eleven. Det kan också vara svårt att veta vilken stödinsats som är den lämpliga vid en viss tidpunkt, efter- som behoven är beroende av studiemiljön och varierar över tid. Gränsen mellan stöd inom ramen för den ordinarie undervis- ningen och särskilt stöd kan också vara svår att dra. Erfarenheter från Skolverkets tillsyn visar att de anmälda ärendena oftast handlar om att eleven borde få mer stöd än vad hon eller han har fått.

Alla beslut om särskilt stöd ska även i dag kunna motiveras utifrån en sammanvägd bedömning av elevens behov och de olika möjligheter att tillgodose dessa behov, som huvudmannen för- fogar över. Besluten ska givetvis bygga på en gedigen utredning med tydligt syfte att ge eleven kvalificerat stöd inom de ramar som finns och som del i en långsiktig planering. I sak kommer därmed inte kravet på huvudmännen att ge särskilt stöd åt elever i behov av sådant stöd att ändras. De strängare kraven på processen bör snarare leda till att besluten i fortsättningen fattas med kvalitativt bättre underlag. Dessutom kommer rättssäker- heten att stärkas genom Skollagsberedningens förslag om med- verkan av eleven och i förekommande fall vårdnadshavare i processen. Slutligen ska huvudmannen enligt vårt förslag ha rutiner för hantering av klagomål mot skolan från elever och vårdnadshavare.

Den nuvarande möjligheten att anmäla frågor om särskilt stöd till tillsynsmyndigheten bör även fortsättningsvis vara den van- liga gången för en vårdnadshavare som vill klaga på hur skolan hanterar särskilt stöd. Den bästa lösningen förutsätter kännedom om en elevs unika förutsättningar och behov och kunskap om huvudmannens olika möjligheter att tillgodose dessa behov. Den myndighet som ska utöva tillsyn får dessutom genom den nya lagen bättre möjligheter att utreda, bedöma och därmed också rikta adekvat kritik mot huvudmännen, eftersom processen blir mer noggrant reglerad i skollagen och därmed mer transparent.

Det är emellertid rimligt att det ska finnas ytterligare en möj- lighet att pröva ett beslut om åtgärdsprogram. En rätt till över- klagande är viktig för att skapa en förbättrad rättsäkerhet för

330

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

individen och en stärkt garanti för rätten till en likvärdig utbild- ning. Vi föreslår därför att innehållet i ett åtgärdsprogram eller beslut om att inte upprätta ett åtgärdsprogram ska kunna över- klagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

En viktig del i nämndens prövning ska vara kvaliteten på den utredning eller det förfarande som lett fram till ett beslut att upprätta åtgärdsprogram eller inte. Nämnden kan inte genom sin överprövning ge förslag om vad åtgärdsprogrammet ska inne- hålla, men däremot ha en uppfattning om att eleven borde ges stöd i en annan omfattning eller i en annan form. Nämnden ska därför kunna fastställa eller upphäva beslutet men inte sätta ett annat beslut i det ursprungliga beslutets ställe.

Rektor, eller den som rektor gett i uppdrag att utföra en viss uppgift, ska som tidigare nämnts även fatta ett beslut om att inte upprätta ett åtgärdsprogram, om utredningen visar att detta inte behövs. Även ett sådant beslut bör enligt Skollagsberedningen kunna överklagas. Om rektorn, trots signaler om att det finns ett stödbehov, fattar ett beslut om att ett åtgärdsprogram inte ska upprättas, kan det finnas skäl att en oberoende instans granskar om detta beslut verkar rimligt. Det bör vara Skolväsendets över- klagandenämnd som ska pröva dessa ärenden för att alla skolor oavsett huvudman ska kunna innefattas i bestämmelsen. För- slaget gäller alltså såväl skolor inom det offentliga skolväsendet som fristående skolor enligt den grundläggande strukturen i detta förslag till ny skollag.

Skollagsberedningen anser inte att möjligheten att överklaga innebär någon ökning av kostnader eller arbetsbelastning för huvudmännen. I princip kommer samma krav som i dag att gälla, nämligen att en elev som är i behov av särskilt stöd också ska få sådant stöd. Om utredningen är välgjord, bedömningarna korrekta och besluten och åtgärderna väl dokumenterade kan knappast risken för kritik bli större än i dag, när Skolverket granskar anmälningar om särskilt stöd.

En möjlighet att överklaga beslut om åtgärdsprogram kan dock medföra en viss kostnadsökning för staten i form av ökad ärendemängd hos Skolväsendets överklagandenämnd. Denna

331

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

kostnadsökning kan dock förmodligen kompenseras av en minskning av anmälningarna till tillsynsmyndigheten. Möjlig- heten till överklagande kommenteras vidare i kapitel 25 om Skolväsendets överklagandenämnd och kapitel 26 om över- klagande.

3.3.3Särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång

Förslag: Ett beslut om att särskilt stöd i de obligatoriska skolformerna ska ges enskilt eller i en särskild undervisnings- grupp eller ett beslut om anpassad studiegång ska fattas av rektor. Besluten får överklagas till Skolväsendets överklagan- denämnd.

Skollagsberedningens förslag

Särskild undervisningsgrupp

Det särskilda stödet utgör ett inslag i utbildningen som eleven är skyldig att delta i på samma sätt som om de vanliga rutinerna skulle ha följts. Stödinsatsen ska i första hand ges i den gemen- skap eller gruppering där eleven vanligtvis ingår. Stödet ska dock liksom i dag – om det finns särskilda skäl – även kunna ges i en annan miljö, där det finns bättre förutsättningar för eleven att kunna tillgodogöra sig det. I dag beslutas placering av en skol- pliktig elev i särskild undervisningsgrupp av styrelsen för utbild- ningen. Beslutet får överklagas hos Skolväsendets överklagande- nämnd.

Särskilt stöd får som tidigare nämnts ges i stället för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Särskild undervisningsgrupp kan betyda undervisning i en annan gruppering inom skolenheten eller undervisning i andra lokaler med annan personal, ibland i ett s.k.

332

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

skoldaghem. Det är dock inte frågan om särskild undervisnings- grupp när en elev byter skolenhet. I sådana fall ska bestämmel- serna om placering av elev vid skolenhet tillämpas.

Skollagsberedningen föreslår att begreppet särskild undervis- ningsgrupp ska finnas kvar som eget begrepp i skolformskapitlen i lagtexten. De särskilda skäl som kan åberopas för ett sådant beslut är kopplade till möjligheten att skapa bättre förutsätt- ningar att pedagogiskt hantera elevens stödbehov. Förutom in- lärningsproblematik kan det handla om olika funktionsnedsätt- ningar, språkproblem, beteendestörningar m.m. som kan ligga till grund för bedömningen att elevens behov bättre kan tillgo- doses i en annan undervisningsgrupp än den ordinarie. När det gäller placering i ett s.k. skoldaghem eller resurscenter bottnar detta ofta i en komplicerad social situation och eleven kan ha behov även av annat stöd än det rent pedagogiska.

Åtgärden att placera en elev i en särskild undervisningsgrupp bör enligt vår uppfattning vara ett särskilt beslut, som fattas av rektor, ibland i samband med ett beslut om åtgärdsprogram. Rektor är den som har ansvaret för vilka insatser som eleven har och har behov av i form av särskilt stöd och rektor bör därför genom sin kännedom om eleven vara den som har de bästa förut- sättningarna att fatta ett ändamålsenligt beslut även i dessa fall.

Innan beslut om särskilt stöd genom enskild undervisning eller i särskild undervisningsgrupp fattas ska samråd ske med eleven och elevens vårdnadshavare. I sammanhanget kan erinras om bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa (1 kap. 8 §). Beslutet ska dock även i fortsättningen av rättssäkerhetsskäl kunna överklagas, eftersom det är ingripande och i vissa undan- tagsfall kan ske mot elevens och hennes eller hans vårdnads- havares vilja. Dokumentation och uppföljning ska ske på samma sätt som när det gäller andra stödåtgärder. Skulle en elev eller vårdnadshavare vara missnöjd med beslutet ska det, som nämnts, kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd som i dag.

Skolverket har riktat kritik mot hur en del kommuner har använt möjligheten att inrätta särskilda undervisningsgrupper

333

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

som en utväg, när det handlar om utagerande elever eller elever med svår social problematik, utan att andra stödmöjligheter inom den ordinarie gruppen har prövats i tillräcklig utsträckning. Vissa kommuner får också kritik för att det saknas formella be- slut om placering och att elevens vårdnadshavare inte har blivit informerade om hur beslutet kan överklagas. Det är vanligt att det brister i uppföljning och utvärdering av åtgärderna och att det är oklart hur länge det förväntas att eleven ska vistas i den särskilda undervisningsgruppen. Skolverket har även i vissa fall kritiserat innehållet i den undervisning som eleverna har er- bjudits liksom kompetensen hos personalen. Samtidigt anser Skolverket att det finns situationer då särskild undervisnings- grupp är den enda fungerande lösningen både för eleven och för den ordinarie gruppen.

Skollagsberedningen anser att det är viktigt att skolor i det obligatoriska skolväsendet har en möjlighet att använda särskilda undervisningsgrupper som åtgärd för elever i behov av särskilt stöd, men att det ska ske på ett rättssäkert sätt för eleven och elevens vårdnadshavare. Placering i en särskild undervisnings- grupp ska ses som en lösning när alternativet att låta eleven gå kvar i den ordinarie undervisningsgruppen har prövats. Placer- ingen ska föranledas av elevens behov och en bedömning att dessa bäst kan tillgodoses i en särskild undervisningsgrupp. Placeringen ska regelbundet omprövas. Skolan måste upplysa om möjligheten att överklaga samt noggrant dokumentera vilka be- slut som fattats i samband med placeringen. Uppföljning och utvärdering av de insatta åtgärderna ska ske med viss regel- bundenhet och i samråd med eleven och elevens vårdnadshavare, vilket självklart gäller alla elever som ges någon form av särskilt stöd.

Anpassad studiegång

Om det särskilda stödet för en skolpliktig elev inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar får styrel-

334

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

sen, efter att ha hört elevvårdskonferensen, i dag besluta om av- vikelser från den timplan och undervisningstid samt de ämnen och de mål som annars gäller för utbildningen. Möjligheten till s.k. anpassad studiegång ska enligt Skollagsberedningens förslag finnas kvar och regleras i en särskild bestämmelse i skollagen. Vi föreslår dessutom att beslut om anpassad studiegång liksom övriga beslut om särskilt stöd i fortsättningen tas av rektor. Det är i skolan, hos den pedagogiska personalen, som kunskapen finns om de förutsättningar och behov som ligger till grund för alla beslut om särskilt stöd. Beslutet om anpassad studiegång ska givetvis föregås av noggranna överväganden, eftersom det kan innebära att eleven lämnar grundskolan utan fullständig utbild- ning. Elev och vårdnadshavare måste därför få information om vad ett beslut om anpassad studiegång kan innebära för elevens möjligheter att studera vidare och deras synpunkter ska inhämtas och beaktas i bedömningen. Även om de flesta beslut om an- passad studiegång fattas i enighet mellan skolan, eleven och elevens vårdnadshavare, är det av rättssäkerhetsskäl viktigt att beslutet kan överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. I avsnittet om Skolplikt och rätt till utbildning föreslår Skollags- beredningen att skolplikten ska förlängas ytterligare ett år för en elev, som inte gått ut grundskolans högsta årskurs, när skol- plikten normalt skulle ha upphört. I det sammanhanget kommenteras också möjligheten att kombinera den förlängda skolplikten med anpassad studiegång.

3.4Information om elevens utveckling

3.4.1Utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner och skriftlig information

Förslag: Allmänna bestämmelser om utvecklingssamtal samt om individuella utvecklingsplaner och skriftlig information

335

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

ska flyttas från förordning till de olika skolformskapitlen i skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Utvecklingssamtal

Eleven och elevens vårdnadshavare ska fortlöpande informeras om elevens utveckling. Utvecklingssamtalet är en viktig ut- gångspunkt för information och samtal mellan skola och hem om elevens utveckling mot målen. Informationen vid utveck- lingssamtalet bör grunda sig på en utvärdering av elevens utveck- ling i relation till målen i läroplanerna och uppställda kunskaps- krav. Utifrån ett väl genomfört utvecklingssamtal följer sedan de andra formerna av kontakt och dokumentation för respektive skolform, t.ex. individuella utvecklingsplaner för de obligatoriska skolformerna, individuella studieplaner för gymnasieskolan och andra former av skriftlig information, t.ex. åtgärdsprogram. Be- stämmelser kommer enligt detta förslag att finnas både i respek- tive skolformskapitel och i skolformsförordningarna.

Skolverket har vid olika tillfällen framfört att de obligatoriska skolformerna borde ha samma reglering som gymnasieskolan, där ansvaret föreslås läggas på rektor att se till att detta kommer till stånd. Det finns dock skäl att ha en annorlunda reglering i gymnasieskolan, där organisationen är sådan att det kan vara otydligt vem av elevens lärare som har ansvaret för utvecklings- samtalet. I de obligatoriska skolformerna är detta för det mesta självklart, särskilt i de tidigare årskurserna.

För gymnasiesärskolan finns i dag inga bestämmelser om ut- vecklingssamtal. Eftersom elever i gymnasiesärskolan har samma behov som elever i gymnasieskolan att minst en gång per termin få en samlad information om sin kunskapsutveckling och studie- situation omfattar Skollagsberedningens förslag även gymnasie- särskolan.

336

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Förslaget innebär även att samtliga fristående skolor nu kommer att omfattas av kravet på utvecklingssamtal. I gällande bestämmelser framgår att en fristående skola som fått med- givande att sätta betyg ska tillämpa bestämmelserna i 7 kap. grundskoleförordningen respektive 7 kap. särskoleförordningen. Dessa skolor omfattas alltså redan i dag av bestämmelserna om utvecklingssamtal. Fristående skolor motsvarande gymnasie- skolan som utfärdar betyg enligt bestämmelserna för gymnasie- skolan omfattas dock inte av bestämmelsen om utvecklings- samtal.

Individuella utvecklingsplaner och skriftlig information

I grundskolan och motsvarande skolformer ska elever och deras vårdnadshavare ges skriftlig information om elevens skolgång genom att individuella utvecklingsplaner upprättas i anslutning till utvecklingssamtalet. Bestämmelserna finns i dag i grund- skoleförordningen (1994:1194), särskoleförordningen (1995:206), specialskoleförordningen (1995:401) och sameskol- förordningen (1995:205). Skollagsberedningen föreslår nu att bestämmelserna flyttas från förordning till lag och tas in i respektive skolformskapitel. Regleringen kommer att omfatta både offentliga och enskilda huvudmän.

Den individuella utvecklingsplanen ska inte enbart vara fram- åtsyftande. Den ska även innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling i de ämnen som eleven får undervisning i. Utformningen av sådana omdömen bestäms lokalt på den en- skilda skolan. Något förbud mot att skriftlig information om elevens skolgång ges karaktären av betyg finns inte. Rektor be- slutar om den närmare utformningen. Planen får också innehålla annan information om elevens skolgång om rektor beslutar detta.

Utvecklingssamtalet är ett trepartssamtal mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare som bör ge ömsesidig infor- mation och leda fram till ömsesidiga åtaganden om det ansvar

337

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

som parterna har för att eleverna ska nå målen. Sådana överens- kommelser mellan parterna ska dokumenteras i utvecklings- planen. Detta ska ses som en bekräftelse på och ett ansvars- kontrakt om vad som överenskommits.

3.4.2Allmänna bestämmelser om betyg

Förslag: De allmänna bestämmelserna om betyg och intyg ska finnas i lag i stället för i förordning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om betyg.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår i likhet med Skollagskommittén att de allmänna bestämmelserna om betyg ska finnas i lag i stället för i förordning. Vid de flesta förändringar av betygssystemet har regeringen på grund av frågornas stora principiella betydelse valt att underställa riksdagen förslagen i en proposition. Riksdagen har ett legitimt intresse av att få behandla dessa frågor, som är av stor betydelse för elevernas rättssäkerhet och val av studieväg, och ibland kan ha stor betydelse för elevens framtid. Regeringen behöver därför i de flesta fall vända sig till riksdagen med förslag till ändringar i betygssystemet, även om de bestämmelser som berörs finns i en förordning. Det framstår mot denna bakgrund som naturligt att allmänna bestämmelser om betyg flyttas från skolformsförordningarna till skollagen.

Det finns emellertid behov av kompletterande bestämmelser om betyg, framför allt i gymnasie- och gymnasiesärskolan samt vuxenutbildningen. Vi föreslår därför att ett bemyndigande in- förs med innebörden att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda ytterligare föreskrifter om betyg.

338

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

I avsnittet om Övriga bestämmelser (kap. 28) kommenteras det föreslagna bemyndigandet som innebär att regeringen får utfärda bestämmelser om att fristående skolor ska skicka in elevernas slutbetyg till hemkommunen för arkivering.

En ny betygsskala

Riksdagen har nyligen fattat beslut om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsendet där betyg sätts (prop. 2008/09:66. bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Regeringens förslag bygger på promemorian En ny betygsskala (Ds 2008:13), som har remissbehandlats. Beslutet innebär följande. När betyg sätts inom det offentliga skolväsendet ska en betygsskala med betygsstegen A, B, C, D, E och F användas. Betygsstegen A–E betecknar godkända resultat och F betecknar icke godkänt resultat. Om underlag för bedömning av en elevs kunskaper saknas på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte ges. Detta ska markeras med ett horisontellt streck i betygs- katalogen. Betyget F och streckmarkering när betyg inte kan sättas ska dock inte användas i skolformer för elever som har en utvecklingsstörning. Riksdagen har också ställt sig bekom regeringens bedömning att införandet av den nya betygsskalan förutsätter nya kursplaner och kunskapskrav. Skollagsbered- ningen utgår från att detta arbete kommer att vara slutfört och den nya betygsskalan kommer att kunna börja tillämpas sam- tidigt med att en ny skollag kan träda i kraft. I vårt förslag har därför bestämmelserna om betygssteg och betygsbeteckningar utformats i enlighet med riksdagens beslut om den nya betygs- skalan. En konsekvens av den ställning som de fristående skolorna ges i vårt i förslag blir dock att betygsregleringen kommer att bli direkt tillämplig på all utbildning i de skolformer där betyg sätts, oavsett om den har offentlig eller enskild huvudman.

339

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

3.4.3Undantag från betygsbestämmelserna för vissa fristående skolor

Förslag: Fristående skolor med särskild pedagogisk inrikt- ning ska kunna undantas från betygsbestämmelserna.

Skollagsberedningens förslag

Enligt dagens skollagstiftning är fristående grundskolor som har ansökt om och fått medgivande att sätta betyg enligt de be- stämmelser som gäller för grundskola med offentlig huvudman skyldiga att följa grundskoleförordningens 7 kap. I annat fall be- höver fristående grundskolor inte sätta betyg i de ämnen där det finns nationella kursplaner och kunskapskrav. För fristående gymnasieskolor gäller att de ska sätta betyg enligt bestämmelser i gymnasieförordningen.

Skollagskommittén föreslog att skolor med såväl offentlig som enskild huvudman som tillämpar en alternativ pedagogik enligt föreskrifter som meddelas av regeringen bör kunna med- ges att tillämpa ett annat bedömningssystem.

Skollagsberedningen anser att som huvudregel ska såväl en- skilda som offentliga huvudmän inom skolväsendet tillämpa samma regler om bedömning och betygssättning. Det bör dock även fortsättningsvis finnas möjlighet för regeringen att i för- ordning föreskriva att fristående skolor som tillämpar en alter- nativ pedagogik, t.ex. Waldorfskolor, också får tillämpa ett annat bedömningssystem. Sådana föreskrifter får bara innebära undantag för fristående skolor på grund av att undervisningen har en alternativ pedagogisk inriktning. Sådana undantag ska en- dast vara möjliga i fråga om betygsregleringen som helhet. Det bör däremot inte vara möjligt att medge mer begränsade avsteg, t.ex. att vissa fristående skolor tillämpar en annan betygsskala eller sätter betyg vid andra tillfällen än enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet i allmänhet.

340

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

3.5Åtgärder för rättvisa och likvärdiga betyg

Betygssättning är beslut som ofta har rättsverkan för eleven. Betygen kan ha en avgörande betydelse för elevens framtid, eftersom de har en direkt koppling till urvals- och behörighets- bestämmelser. Betygssättningen innebär därmed myndighetsut- övning. Det är av stor vikt att elever ska känna att de fått visa sina kunskaper och blivit rättvist bedömda.

Att betygen måste vara rättvisa och likvärdiga är därför en självklarhet. Frågan om en likvärdig betygssättning har länge uppmärksammats. År 1999 fick Skolverkets kvalitetsgransk- ningsnämnd i uppdrag att genomföra en nationell kvalitets- granskning i skolan rörande en likvärdig och rättvis betygssätt- ning. Nämndens rapport år 2000 (Skolverkets rapport nr. 190) pekar på brister i detta avseende. Frågan uppmärksammades också i Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan 2003 (NU 03, Skolverkets rapport nr. 250) Även Riksrevisionen har i rapporten Betyg med lika värde (2004:11) konstaterat att det finns brister i likvärdigheten i grundskolans betygssättning.

Betyg och bedömning är starkt förknippade med varandra. Bedömning behöver ständigt göras för att utvärdera hur lärandet sker mot uppställda mål och kunskapskrav. Den kunskapssyn som kommer till uttryck i läroplaner, kursplaner och kunskapskrav utgår ifrån att det sker en bedömning som grundar sig på observationer, samtal, elevarbeten, projekt- och grupparbeten samt enskilda uppgifter. Bedömningen syftar till att identifiera elevers kunskaper för att beskriva starka och svaga sidor och ge ett bra underlag för att planera elevens fortsatta utveckling. Betygen ska visa i vilken utsträckning eleven har uppnått de nationellt uppställda kunskapskraven och även visa kvaliteten i kunskaperna. Nationella ämnesprov och andra prov är därvid en del av bedömningsunderlaget.

341

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

Omprövning av betyg

Skollagskommittén föreslog ett system med en möjlighet för elever att kunna få ett betyg omprövat inom en vecka efter det att betyget utfärdats. Omprövningen skulle enligt förslaget göras av en lärare från en annan skolenhet på samma underlag som det ursprungliga betyget satts. Förslaget skulle omfatta alla de skol- former där betyg sätts. Många remissinstanser yttrade sig över förslaget och remissbilden var splittrad. Flertalet remissinstanser var positiva till förslaget i sig men det framhölls samtidigt att de praktiska, organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna inte var tillräckligt utredda.

Skollagsberedningen delar Skollagskommitténs bedömning att omprövning av betyg är en viktig rättssäkerhetsfråga för elever. Att införa ett system med omprövning av betyg är dock en omfattande konstruktion som kan antas få stora organisato- riska konsekvenser för verksamheten. Det är därför angeläget att frågan närmare analyseras med utgångspunkt i Skollags- kommitténs förslag. Inom Regeringskansliet bereds för när- varande direktiv till en utredning om omprövning av betyg. Skollagsberedningens förslag till ny skollag innehåller därför inga bestämmelser om detta.

I avvaktan på utredningens förslag föreslår Skollagsbered- ningen i stället andra förändringar i skollagen för att värna om rättvisa och likvärdiga betyg samt för att minska behovet av möjligheten att ompröva eller överklaga. Syftet med våra förslag är att stärka elevernas rättssäkerhet och innebär att det införs föreskrifter i skollagen som berör rektors roll samt lärarens skyldighet att informera. Vi föreslår också en ny bestämmelse med skyldighet att rätta till ett uppenbart felaktigt betyg.

Det kan också finnas anledning att se över behovet av för- djupad lärarkompetens i frågor som gäller bedömning och betyg.

342

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

3.5.1Rektors ansvar för betygssättningen förtydligas

Förslag: Rektors ansvar att verka för att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar ska förtydligas genom att en särskild bestämmelse införs i skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Rektor har det övergripande ansvaret för skolans pedagogiska verksamhet. Det innefattar också att bedömning och betygssätt- ning ska ske i enlighet med de bestämmelser som finns. Olika undersökningar, bl.a. Skolverkets utvärderingar, visar att många rektorer överlämnat betygssättningen helt till skolans lärare, utan att själva delta i processen. Skolverket bedömer i sin sammanfattande inspektionsrapport från 2003 att rektorer sällan tycks ta initiativ för att säkra en rättvis och likvärdig betygssätt- ning. Krav på ett förtydligande av rektors ansvar för att lärares myndighetsutövning utförs på ett sätt som svarar mot de natio- nella bestämmelserna har framförts av Riksrevisionen i den tidigare nämnda rapporten Betyg med lika värde (2004:11).

Skollagsberedningen föreslår att rektors särskilda ansvar för- tydligas i skollagen. Detta ansvar innebär att se till att skolans eller verksamhetens lärare dels är väl förtrogna med det regelverk som gäller, dels i övrigt får det stöd de behöver för att kunna sätta rättvisa och likvärdiga betyg. I rektors ansvar ingår också att särskilt beakta obehöriga, mindre erfarna och nyanställda lärares behov av stöd i denna process. Rektors ansvar blir extra tydligt i samband med att utbildningar överlämnas för att be- drivas på entreprenad till en enskild, eftersom myndighetsut- övning i form av bl.a. betygssättning får överlämnas till den enskilde.

343

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

3.5.2Information om grunderna för betygssättningen

Förslag: En bestämmelse ska införas i skollagen om att eleven ska få information om grunderna för betygssättningen.

Skollagsberedningens förslag

Elevens rätt till information om på vilka grunder betyget i en kurs, ett ämne eller ett ämnesblock sätts behöver stärkas. I dag finns en riktlinje om rätten till information i läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Mål- och resultatstyrningen innebär att elever och lärare ska ges stort utrymme att till- sammans planera och utforma undervisningen, dvs. innehåll och arbetssätt. Arbetet förutsätter att information om mål och kunskapskrav ges till alla elever i början av ett ämne, ett ämnes- block eller en kurs samt under utbildningens gång. Skolverkets inspektionsrapport från 2003 liksom Skolverkets nationella ut- värdering av grundskolan (NU 03) visar emellertid att det finns stora brister i den information elever får och i hur väl de förstår målen. Många missförstånd som gäller enskilda betyg kan undan- röjas genom att informationen om kunskapskraven i början av studierna förbättras. Mot denna bakgrund föreslår vi att en sådan informationsskyldighet införs i skollagen för att markera skolans och lärarens ansvar.

3.5.3Ändring av uppenbart oriktiga betyg och rättelse av skrivfel och liknande

Förslag: Den som har satt betyget ska ändra betyget om det är uppenbart oriktigt och om det kan ske snabbt och enkelt. Ändringen får inte leda till att betyget sänks. I vissa fall ska rektor göra ändringen i stället för den som satt betyget.

344

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Hänvisningen till förvaltningslagens bestämmelser om rättelse av skrivfel eller liknande i dagens skolformsförord- ningar ersätts av en egen bestämmelse i skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningens förslag till åtgärder syftar bl.a. till att före- bygga att fel begås. Det är emellertid inte möjligt att helt utesluta att felaktigheter inträffar. Praxis i dag är att ett betyg rättas endast som en följd av skrivfel eller liknande förbiseende. En be- stämmelse finns i förordningarna för de olika skolformerna om att 26 § förvaltningslagen (1986:223) om rättelse av skrivfel eller liknande ska tillämpas i skolan och att rektorn får besluta om rättelse. Vi föreslår att denna bestämmelse förs in i skollagen och där utgör en egen bestämmelse som omfattar all utbildning oav- sett huvudman.

Bestämmelsen i 26 § förvaltningslagen om rättelse gäller inte beslut där myndigheten har funnit att en felaktig bedömning ligger till grund för beslutet. Ett sådant fel kan dock föranleda en ändring i enlighet med 27 § förvaltningslagen. Huvudregeln i den bestämmelsen är att en myndighet ska ändra ett beslut som är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon anledning, under förutsättning att ändringen kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon en- skild part. Det råder olika meningar om huruvida 27 § förvalt- ningslagen kan tillämpas i den offentliga skolan. Oavsett vilken bedömning som görs kan konstateras att förvaltningslagen inte omfattar utbildning med enskild huvudman.

Det är en viktig rättssäkerhetsprincip att även uppenbara fel- aktigheter i bedömningen ska kunna rättas till. Vi föreslår därför att en skyldighet att ändra ett uppenbart oriktigt beslut om betyg införs i skollagen med 27 § förvaltningslagen som förebild. Som nämnts är en av förutsättningarna i förvaltningslagen att ändringen kan ske snabbt och enkelt. Bakgrunden är bl.a. att förfarandet i förekommande fall inte onödigt ska fördröja en

345

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

prövning av ett överklagande. När det gäller beslut om betyg finns i dagsläget inte någon möjlighet att få till stånd en ändring på annat sätt än vad som här föreslås. Ett betyg har dock betydelse bl.a. för fortsatta studier. För att i möjligaste mån undvika osäkerhet i olika antagningsförfaranden är det viktigt att ett betyg står fast i så stor utsträckning som möjligt. Av dessa skäl är det rimligt att en bestämmelse om ändring av ett beslut om betyg också förutsätter att ändringen kan ske snabbt och enkelt.

Ytterligare en förutsättning för ändring av ett beslut om betyg är att det ska vara frågan om ett uppenbart felaktigt beslut. En uppenbar felaktighet kan t.ex. vara att bedömningsunderlag förbisetts eller att frånvaro vägts in på ett sätt som strider mot grunderna för bedömning av elevers kunskaper. Bestämmelsen medger däremot inte att en elev som uppfattar sig felaktigt be- dömd, får ytterligare möjlighet att visa upp sina kunskaper efter det att betyget satts. Detta kan endast ske genom att tillämpa bestämmelserna om prövning (se avsnitt 3.5.4).

Den föreslagna bestämmelsen stärker alla elevers rättssäker- het genom att den också gäller elever i fristående skolor. En liknande bestämmelse om att kunna ändra ett uppenbart felaktigt betyg finns i högskoleförordningen (1993:100). Genom att be- stämmelsen införs även i skollagen blir författningsregleringen enhetlig inom området.

3.5.4Prövning

Förslag: Bestämmelser om prövning ska finnas i respektive skolformskapitel.

346

Ds 2009:25

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att det liksom i dag ska finnas en möjlighet att få kunskaper bedömda och betyg satta genom en prövning i den obligatoriska skolan. I gymnasieskolan kan en elev få pröva i ämnen som ingår i elevens studieväg, där betyg inte satts eller där eleven fått Icke godkänt. Inom kommunal vuxenutbildning och svenskundervisning för invandrare kan en vuxen i nuläget begära att få göra prövningar i syfte att erhålla betyg i en kurs. En vuxen kan även vända sig till en gymnasie- skola för att begära en sådan prövning under vissa förutsätt- ningar. Detta gäller även om personen redan har ett betyg på kursen.

Eleven eller den prövande ges här en reell chans att visa sina kunskaper och få en ny objektiv bedömning, som kan resultera i ett annat betyg än det ursprungliga. Närmare bestämmelser om prövning finns i respektive skolformskapitel. Som framgår av avsnitt 3.5 så bereds för närvarande direktiv till en utredning om omprövning av betyg. I denna utredning ska också kostnaderna för och reglerna för prövning belysas.

Inget förslag om medbedömare vid betygssättning

Skollagskommittén föreslog att betyg ska beslutas av den lärare som ansvarar för undervisningen vid den tidpunkt då betyget ska sättas, under förutsättning att den läraren uppfyller behörighets- kraven för anställning utan tidsbegränsning eller annars är till- svidareanställd. I andra fall ska betyget beslutas av en lärare som uppfyller kraven för tillsvidareanställning tillsammans med den som ansvarar för undervisningen. Medbedömaren skulle utses av rektorn. Om två eller flera lärare inte kan enas om ett betyg skulle rektorn enligt kommitténs förslag besluta om betyget.

Frågor om behörighetsbestämmelser för lärare, ett statligt auktorisationssystem och vilka arbetsuppgifter olika kategorier

347

Barnens och elevernas utveckling mot målen

Ds 2009:25

av lärare ska kunna utföra har utretts av Lärarutredningen (dir 2006:31, dir. 2006:140, dir. 2007:117 samt dir. 2008:21).

I avvaktan på beredningen av Lärarutredningens förslag (Legitimation och skärpta behörighetsregler, SOU 2008:52) lämnar Skollagsberedningen inga förslag till bestämmelser om betygs- sättning relaterat till lärarbehörighet i den nya skollagen.

348

4 Kvalitet och inflytande

Skollagsberedningen föreslår att systematiskt kvalitetsarbete och inflytande behandlas i ett gemensamt kapitel i skollagen, som gäller för samtliga skolformer och för fritidshemmet. Genom att lägga frågorna om kvalitet och inflytande i ett särskilt gemen- samt kapitel vill vi betona vikten av dessa inslag i ett mål- och resultatstyrt system. Det finns dessutom flera beröringspunkter mellan områdena, som gör det motiverat att föra samman be- stämmelser om kvalitetsarbete och inflytande i ett kapitel. I kapitel 24 finns kommentarer till bestämmelser om tillsyn, stat- lig kvalitetsgranskning, nationell uppföljning, uppgiftsskyldighet m.m.

4.1Systematiskt kvalitetsarbete

Förslag: Varje huvudman inom skolväsendet ska systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbild- ningen. Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet ska vara att de nationella målen för utbildningen ska uppfyllas. Om det vid uppföljning, efter klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten ska huvud- mannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

349

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Alla som deltar i en utbildning ska erbjudas en verksamhet som är likvärdig och av god kvalitet. Nationell likvärdighet i ett decentraliserat system förutsätter att staten fastställer nationella mål och systematiskt följer upp och granskar att målen nås och att ett systematiskt kvalitetsarbete utvecklas på lokal nivå. Systematiskt och kontinuerligt kvalitetsarbete måste därför be- drivas i varje skola och verksamhet och av varje huvudman. Ut- veckling och utvärdering av skolenhetens arbete med värde- grundsfrågorna är en självklar del i detta.

Regeringens skärpta krav på tätare och mer systematiska ut- värderingar av skolans kvalitet, bl.a. genom utökning av inspek- tionsverksamheten och fler nationella ämnesprov, medför att den tidigare mycket detaljerade regleringen av hur det lokala kvalitetsarbetet ska bedrivas kan upphöra och ersättas med mer generella bestämmelser.

I enlighet med den grundläggande principen i detta förslag till ny skollag innehåller kapitlet krav på ett systematiskt och konti- nuerligt kvalitetsarbete för i stort sett alla former av utbildning och verksamhet för barn, ungdomar och vuxna, oberoende av huvudman.

I dag finns regler om kvalitetsredovisning i förordningen (1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet. Varje kommun och varje skola som ingår i det offentliga skolväsendet, varje kommunalt bedriven förskola och varje kommunalt be- drivet fritidshem ska årligen upprätta en skriftlig kvalitetsredo- visning som ett led i den kontinuerliga uppföljningen och ut- värderingen. Detsamma gäller för fristående skolor som mot- svarar grund- och gymnasieskolan, riksinternatskolor och sådana resurscenter som enligt särskilda regler anordnar utbildning för vissa elever med funktionshinder. Kommunernas kvalitetsredo- visningar ska omfatta såväl kommunalt bedriven skolverksamhet som kommunalt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnsom- sorg.

350

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Förutom kvalitetsredovisning finns i dag krav på det plane- ringsinstrument på kommunal nivå som kallas skolplan. På skol- nivå ska finnas en lokal arbetsplan. Kravet på kommunal skolplan finns i skollagen (2 kap. 8 §) och bestämmelsen om lokal arbets- plan i skolformsförordningarna (t.ex. 2 kap. 23 § grundskoleför- ordningen). Skollagsberedningen föreslår, i likhet med Skollags- kommittén, att nuvarande bestämmelser om kommunal skolplan och lokal arbetsplan upphör. Vårt förslag och argumentationen för detta har dock av strukturella skäl placerats i kapitel 2

Huvudmän och ansvarsfördelning. Anledningen är att be- stämmelsen om den kommunala skolplanen finns i det mot- svarande 2 kap. Den kommunala organisationen för skolan i dagens skollag.

Ett borttagande av kravet på skolplan och arbetsplan innebär inte att huvudmän och verksamheter fritas från ansvaret att ha en planering för sin verksamhet. Detta följer av kravet på uppfölj- ning och utveckling. Det bör också tydligt markeras att plane- ring är en förutsättning för ett väl fungerande kvalitetsarbete. Skollagsberedningen föreslår därför en bestämmelse om huvud- mannens ansvar för att systematiskt planera, följa upp och ut- veckla verksamheten. Arbetet med att utveckla verksamheten är en process där en analys och värdering bl.a. av skolans resultat och redan vidtagna åtgärder måste ligga till grund för beslut om åtgärder för förbättring. Det innebär att huvudmannen bör ha ett kvalitetssystem med struktur, rutiner, processer och resurser, vilket är en förutsättning för ledning och styrning av verksam- hetens resultat.

Syftet med allt kvalitetsarbete är att det ska leda till förbätt- ringar. Det är därför ytterst angeläget att kunskapen om even- tuella brister i en verksamhet verkligen följs av åtgärder för för- ändring och förbättring. Vi föreslår därför en uttrycklig be- stämmelse om att huvudmannen ska se till att nödvändiga åt- gärder vidtas om det vid uppföljning, efter klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten.

351

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

4.1.1Krav på dokumentation men kravet på kvalitetsredovisning avskaffas

Förslag: Det systematiska kvalitetsarbetet ska dokumenteras. Kravet på obligatoriska kvalitetsredovisningar avskaffas.

Skollagsberedningens förslag

Kvalitetsredovisningens primära syfte har varit att främja huvudmännens och verksamheternas lokala kvalitets- och ut- vecklingsarbete. Förordningen om kvalitetsredovisning infördes redan 1997 (1997:702). I kvalitetsredovisningen ska dels finnas en bedömning av i vilken utsträckning de nationella målen för utbildningen har förverkligats, dels en redogörelse för vilka åt- gärder som kommer att vidtas för ökad måluppfyllelse.

Åtgärderna ska baseras på en analys av orsakerna till even- tuella brister eller möjliga förbättringsområden. Avsikten har varit att stödja ett kontinuerligt förbättringsarbete som grund för förbättrad måluppfyllelse och ökad effektivitet, vilket i sin tur skulle bidra till en nationellt likvärdig skola. Kvalitetsredo- visningarna har dock, bl.a. enligt Skolverket, haft skiftande kvalitet och ofta innehållit beskrivningar snarare än värderingar av verksamhetens resultat.

Regeringen har som tidigare nämnts vidtagit åtgärder för att förstärka den nationella inspektionsverksamheten och för att utöka antalet nationella prov. Tillsammans med de möjligheter till sanktioner som föreslås i kap. 24 Tillsyn m.m. kommer detta att betyda att ett skarpare system för nationell utvärdering av skolornas kvalitet införs och det nuvarande kravet på kvalitets- redovisningen kan därmed utgå.

Elever, föräldrar och allmänhet ska kunna få del av viktig in- formation om verksamheten. De kan på så sätt bli mer delaktiga och få ökade möjligheter att göra val och påverka verksamhetens utveckling. Många kommuner lägger ut information om

352

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

kommunens och skolornas, förskolornas och fritidshemmens resultat, verksamhetens utveckling och andra intressanta upp- gifter på en hemsida eller gör informationen tillgänglig för en bredare allmänhet på andra sätt. Genom att huvudmännen kan ta del av varandras information så kan detta även bidra till utveck- ling av andra huvudmäns kvalitetssäkring. För huvudmannen utgör den samlade dokumentationen av kvalitetsarbetet ett underlag för bedömning av olika verksamheters skilda förutsätt- ningar och resultat och kan därmed bli underlag för priorite- ringar och insatser för ökad måluppfyllelse. Det är därför väsentligt att det även fortsättningsvis finns tillgång till en systematisk och lättillgänglig dokumentation av resultat och kvalitetsarbete hos huvudmannen.

Dokumentationen av det systematiska kvalitetsarbetet på för- skoleenhets- och skolenhetsnivå samt på huvudmannanivå utgör dessutom ett viktigt underlag för myndigheterna i deras arbete, framför allt för den nationella inspektionsverksamheten.

Skollagsberedningen anser sammanfattningsvis att det syste- matiska kvalitetsarbetet inte behöver ske på ett likformigt sätt utan bör utgå från det lokala arbetet och från det systematiska kvalitetsarbetet som ska bedrivas på förskolor och skolor. Detta kvalitetsarbete ska dokumenteras. Däremot anser Skollagsbered- ningen att kravet på att det ska finnas ett speciellt dokument vid namn kvalitetsredovisning snarast kan skymma syftena med kvalitetsarbetet.

4.1.2Kvalitetsarbete på huvudmannanivå

Förslag: Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvud- mannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.

353

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Huvudmannen har det yttersta ansvaret för genomförandet av utbildningen, vilket ger huvudmannens kvalitetsarbete en sär- skild roll att garantera kvalitet och likvärdighet. Det bör bygga på de uppgifter som kommer fram i verksamheternas kvalitets- arbete och på andra uppgifter som är väsentliga för uppfölj- ningen och utvecklingen, t.ex. betygsstatistik och resultat av nationella prov. Det finns därutöver skäl att anlägga särskilda huvudmannaperspektiv på verksamheten. Som exempel kan nämnas behovet av att analysera variationer mellan skolornas resultat och måluppfyllelse liksom likvärdigheten i skolors be- dömning och betygssättning. Även huvudmannens styrning, uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten bör analyseras särskilt. Samma krav på kvalitetsarbete på huvud- mannanivå ställs även på huvudmän för fristående skolor.

En enskild huvudman som bedriver utbildning vid endast en förskole- eller skolenhet bör kunna arbeta med planering, upp- följning, utvärdering och utveckling på huvudmannanivå och en- hetsnivå i ett sammanhang då begreppen huvudman och förs- kole- eller skolenhet för fristående verksamheter i många fall sammanfaller i dessa avseenden. Kommunen bör inom ramen för sitt kvalitetsarbete kunna erbjuda huvudmannen för en sådan fristående verksamhet att ingå i kommunens kvalitetsarbete på huvudmannanivå, exempelvis vad avser uppföljning av utbild- ningen.

Överväganden när det gäller ansvaret för kvalitetsarbete i annan pedagogisk verksamhet med enskild huvudman, t.ex. familjedaghem med enskild huvudman, som kommunen god- känt, finns i kap. 23 Annan pedagogisk verksamhet.

När det gäller kommunernas vuxenutbildning bedrivs många yrkesutbildningar liksom t.ex. undervisning i svenska för in- vandrare på entreprenad. I och med att kommunen har kvar sitt ansvar som huvudman även i dessa fall ställs extra stora krav på ett utvecklat kvalitetsarbete, t.ex. genom ledning, styrning, uppföljning och utvärdering. Även upphandlingen av utbildning-

354

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

arna enligt lagen om offentlig upphandling utgör en viktig del i kvalitetssäkringen av verksamheten. Vidare ställs särskilda krav på ledningsfunktioner, t.ex. rektorsfunktionen, när utbildning- arna bedrivs i entreprenadform. Självklart bör kvalitetsarbetet ha samma dignitet oavsett om utbildningen genomförs av kommunens egen utförarorganisation eller av en extern utförare. Ett utvecklat kvalitetsarbete utgör också en viktig förutsättning för likvärdighet och rättssäkerhet utifrån ett deltagarperspektiv.

För fristående skolor har den dåvarande regeringen tidigare i propositionen Fristående skolor (prop. 2001/02:35) lämnat för- slag om att kommunen ska följa upp och utvärdera verksamheten vid sådana skolor samt att de fristående skolorna ska vara skyl- diga att lämna sina kvalitetsredovisningar till den kommun där de är belägna. Riksdagen ställde sig inte bakom regeringens förslag utan tillkännagav att fristående skolor alltid bör erbjudas att delta i kommunens uppföljnings- och utvärderingssystem (bet. 2002/03:UbU15, rskr. 2002/03:204).

Då villkoren för offentlig och enskild verksamhet nu föreslås bli mer likvärdiga, anser vi att det finns starka skäl för att en kommun i sin information även ska redovisa verksamhet som bedrivs vid en fristående skola i kommunen, om den enskilde huvudmannen så önskar. Vi föreslår därför, i linje med riks- dagens tillkännagivande, att kommunen ska erbjuda huvud- männen för de fristående skolor som är belägna i kommunen att låta de fristående skolorna ingå i kommunens information på huvudmannanivå. Om en enskild huvudman begär det ska kommunens information även omfatta verksamheten vid den fristående skolan. I enlighet med definitionen av fristående skolor i vårt förslag till ny skollag omfattas även förskoleklasser och fritidshem, som godkänts av tillsynsmyndigheten.

355

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

4.1.3Kvalitetsarbete på förskole- och skolenhetsnivå

Förslag: Kvalitetsarbete, planering, uppföljning och utveck- ling ska bedrivas på förskole- och skolenhetsnivå. Förskole- chefen och rektorn ska ansvara för att kvalitetsarbetet genomförs enligt bestämmelserna.

Kvalitetsarbetet ska bedrivas under medverkan av lärare, övrig personal samt elever. Barn i förskolan, deras vårdnads- havare samt elevernas vårdnadshavare ska också ges möjlighet att delta i arbetet.

Skollagsberedningens förslag

Barn, elever och föräldrar ska kunna ställa höga krav på kvalitet och insyn i utbildningen. Det gäller oberoende av verksamhet och oberoende av om huvudmannen är offentlig eller enskild. Skollagsberedningen föreslår därför att det i skollagen införs krav på att varje enhet med förskola, fritidshem, förskoleklass och skola respektive verksamhet inom skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna ska arbeta systematiskt och kontinuerligt med planering, uppföljning och utveckling av verksamheten. Överväganden när det gäller ansvaret för kvalitetsaspekter i annan pedagogisk verksamhet med enskild huvudman, t.ex. familjedaghem med enskild huvudman, som kommunen god- känt, finns i kap. 23 Annan pedagogisk verksamhet.

Kvalitetsarbetet på förskole- och skolenhetsnivå ska bedrivas under medverkan av lärare, övrig personal samt barn och elever. Arbetet med att utveckla verksamheternas kvalitet bör präglas av demokrati, delaktighet och inflytande. För att nå genomslag och leda till verkliga förbättringar måste kvalitetsarbetet vara brett förankrat hos personal, barn, elever och vårdnadshavare. Läraren har ett särskilt ansvar för kvaliteten i undervisningen och att den kontinuerligt utvecklas. Att lärare systematiskt verkar för att utveckla undervisningen i syfte att därigenom förbättra mål-

356

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

uppfyllelsen är centralt för att höja kvaliteten i förskolan och skolan. Ett sådant systematiskt arbete bör vara den drivande kraften bakom kvalitetsarbetet. Det är därför en självklarhet att läraren enskilt och tillsammans med sina kollegor har en aktiv roll i kvalitetsarbetet

Vid utbildning på entreprenad är det viktigt att huvudmannen försäkrar sig om att kvalitetsarbetet bedrivs och utvecklas utifrån de avtalslösningar som inrättas mellan huvudmannen och utföra- ren.

En särskild utredare har haft i uppdrag att lämna förslag till Utbildningsinspektionens framtida inriktning och utformning (dir. 2007:80). I utredarens uppdrag ingick bl.a. att ta ställning till vilken typ av underlag om förhållanden hos huvudmannen och dennes skolor och verksamheter som inspektionen behöver ha tillgång till inför ett inspektionsbesök. Utredningen redo- visade sitt betänkande Tydlig och öppen – Förslag till en stärkt skolinspektion (SOU 2007:101) den 15 december 2007.

Utredaren föreslår bl.a. att skolorna inför en inspektion ska upprätta en självvärdering. Detta är ett dokument som kan bestå av ett antal frågor både av tillsyns- och kvalitetskaraktär. Ut- redare anser att en genomtänkt och systematisk självvärdering som undertecknas av rektor som ansvarig tjänsteman kan utgöra ett redskap för inspektionen på flera sätt, bl. a. som ett underlag inför besöket. Betänkandet har remissbehandlats. Skollagsbered- ningens förslag stämmer väl överens med utredarens.

Av bestämmelserna bör det vidare framgå att rektor respek- tive förskolechef ansvarar för att det systematiska och kontinu- erliga kvalitetsarbetet genomförs. Chefen för verksamheten har ansvaret men kan låta någon annan utföra de konkreta arbets- uppgifterna.

För att verksamheten ska kunna utvecklas är det viktigt att det finns ett system där förskolan och skolan kontinuerligt rapporterar till huvudmannen vilka resultat och förslag till för- bättringar det lokala kvalitetsarbetet har lett fram till.

357

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

4.1.4Klagomålshantering

Förslag: Huvudmannen ska ha rutiner för att ta emot och ut- reda klagomål. Information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Skollagsberedningens förslag

Skollagskommittén konstaterade att det oftast är genom upp- följning och utvärdering som det visar sig om det finns brister i verksamheten och att det är huvudmannens ansvar att sådana rättas till. Barn, elever och föräldrar vänder sig sällan till huvud- mannen, när de är missnöjda. I huvuddelen av de anmälningar som Skolverket tar emot har huvudmannen inte fått tillfälle att själv först agera. Ofta har denne inte ens kännedom om ärendet som nästan alltid rör förhållanden vid en enskild förskole- och skolenhet. Detta beror sannolikt på att barn, elever och föräldrar inte känner till möjligheterna att få frågan utredd redan av huvudmannen eller hur de ska gå till väga om kontakterna på förskole- och skolnivå inte räcker till. De vänder sig då direkt till Skolverket utan att först kontakta huvudmannen.

Mot denna bakgrund föreslår Skollagsberedningen att huvudmannen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klago- mål. Huvudmannen ska informera om dessa rutiner så att barn, elever och vårdnadshavare får kännedom om hur de ska gå till väga. Det bör överlämnas till varje huvudman att bestämma hur klagomålshanteringen ska organiseras och hur informationen om klagomålsrutinerna ska lämnas. Rutinerna bör dock innehålla en intern ansvarsfördelning hos huvudmannen. Vidare är det givet- vis nödvändigt att informationen om klagomålsrutinerna lämnas på sådant sätt att de blir kända för barnen och eleverna och deras vårdnadshavare.

358

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

4.2Inflytande för barn, elever och vårdnadshavare

4.2.1Barnens och elevernas inflytande

Förslag: Barn och elever ska ges inflytande över undervis- ningen, förskole- och skolmiljön och verksamheten i övrigt. Barnen och eleverna ska fortlöpande hållas informerade i frågor som rör dem och stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Informationen och formerna för inflytandet ska anpassas efter deras ålder och mognad.

Varje barn och elev ska ges tillfälle att behandla frågor av gemensamt intresse under skoltid. Barnens och elevernas arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas av förskolan och skolan. Den elev som har i upp- drag att företräda andra elever i frågor om utbildningen ska beviljas den ledighet från skolarbetet som uppdraget kräver och erbjudas kompensation för den undervisning som eleven går miste om på grund av uppdraget.

Skollagsberedningens förslag

Alla skolformer och fritidshemmet ska utifrån demokratisk grund förankra, förmedla och levandegöra de grundläggande värden, som anges i skollagen och i läroplanerna (Lpfö 98, Lpo 94 och Lpf 94). Skolväsendet ska fostra demokratiska med- borgare och har därmed ett viktigt socialisationsuppdrag. Detta förutsätter att barn redan från förskoleåldern har en viss grad av inflytande genom att kunna påverka sin egen situation och verk- samhetens innehåll. Möjligheterna till inflytande för barn och elever kan i vissa avseenden behöva utvecklas och förbättras och hinder för deltagande och inflytande undanröjas.

Demokratiuppdraget samt barnens och elevernas möjlighet till inflytande är starkt kopplade till varandra. Förskolan och skolan ska dels ge kunskaper om demokrati och mänskliga

359

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

rättigheter m.m., dels tillämpa ett demokratiskt arbetssätt. Demokratiuppdraget innebär bl.a. att arbeta med inflytande, del- aktighet, jämställdhet och människors lika värde både i teori och praktik. Förskolan och skolan ska förmedla de mänskliga rättig- heterna. Barnkonventionen uttrycker barns egna mänskliga rättigheter, bl.a. rätten att komma till tals i frågor som rör dem. Skolan utgör en plattform för elever att lära sig och utöva sina mänskliga rättigheter, som en del i värdegrundsarbetet. Det innebär att alla elever måste ges möjlighet och tillfälle att be- handla frågor av gemensamt intresse under verksamhetstid. De vuxna i förskolan och skolan ska arbeta för att undanröja hinder för delaktighet och inflytande samt stödja och skapa förutsätt- ningar för barnen och eleverna att engagera sig i sin arbetsmiljö och i frågor som rör den. Personalen ska stärka och uppmuntra det engagemang som finns.

För barn och elever är inflytande en del av deras rätt att på- verka den verksamhet, där de dagligen vistas och verkar. Det är viktigt för att förankra beslut och åtgärder i verksamheten. Därför är det rimligt att formulera bestämmelsen om barns och elevers inflytande starkare än när det gäller vårdnadshavarna. Formuleringen ”ska ges inflytande” markerar detta. För vuxna som deltar i utbildning inom ramen för de olika formerna av vuxenutbildning är det självklart att inflytande och delaktighet ska genomsyra verksamheten i likhet med vad som kännetecknar arbetslivet i övrigt.

I det inledande kapitlet i detta förslag till skollag finns en sär- skild paragraf, 1 kap. 8 §, där det framgår att i all utbildning som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Barns rätt till in- flytande är en mänsklig rättighet enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Genom att Sverige år 1990 ratificerade barnkonventionen har landet för- bundit sig att följa konventionens bestämmelser. Med barn avses i konventionen varje människa under 18 år.

I konventionen anges att barn med stigande ålder och mognad ska ges ökande självständighet innefattande möjlighet till inflytande och delaktighet. Vuxna har en skyldighet, inte bara

360

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

att låta barn komma till tals, utan även att beakta deras åsikter. Sambandet mellan barnkonventionen och de olika läroplanerna där formerna för inflytande och ansvar ska kopplas till stigande ålder och mognad är tydligt. Inflytandet ska anpassas till former som är lämpliga för ålder och mognad, så att alla barn oavsett utvecklingsnivå och möjlighet kan vara delaktiga. Ett av målen för den nationella ungdomspolitiken för 2008 är även att alla ungdomar mellan 13 och 25 år ska ha verklig tillgång till in- flytande.

Eleverna bör ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Skolorna bör därför ha rutiner för hur frågor slussas från t.ex. klassnivå till ett forum för samråd (se avsnitt 4.2.3). Eleverna ska självklart kunna ta upp och diskutera frågor, som är viktiga för dem, även i andra sammanhang än i det eller de forum för samråd som finns, t.ex. i samtal direkt med lärare eller skolledning.

Barn- och elevinflytandet kan delas in i fyra nivåer: individ, grupp samt förskole- och skolenhet och förskole- och skol- huvudman. Individnivån rör t.ex. inflytandet över det egna lärandet (varje barns eller elevs individuella inflytande). Grupp- nivån är inflytandet över det som sker inom en klass eller en grupp och rör både det egna och det gemensamma lärandet, som t.ex. klassregler och gemensamma mål (både individuellt och kollektivt inflytande). Den tredje nivån är det inflytande som gäller hela verksamheten på enhetsnivå som skola, förskola och ibland hela kommunen (kollektivt inflytande).

På individ- och gruppnivå bör barns och elevers inflytande över undervisningen ges en vid tolkning och innefatta alla frågor som rör dem. Den konkreta utformningen av vad inflytandet omfattar måste få variera, bl.a. beroende på barnens och elever- nas ålder, och bör därför lämnas till den lokala nivån att be- stämma. Det finns ingen motsättning mellan barns och elevers rätt till inflytande och att rektorn och förskolechefen har ansvaret för det pedagogiska arbetet eller att lärare och förskol- lärare har ansvaret för undervisningen. Det ligger i deras respek- tive uppdrag att bedriva verksamheten så att barnen och eleverna

361

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

ges inflytande. Detta är inte minst viktigt när det gäller vuxenut- bildningen. Det förhållningssätt som ska känneteckna utbild- ningen är att vuxna är just vuxna även i en utbildningssituation.

Barns och elevers kollektiva inflytande på enhetsnivå rör t.ex. generella arbetsmiljöfrågor, den yttre och inre miljön, t.ex. frågor om förskole- och skolgården, matsalen och därmed också måltider, rastverksamhet och andra frågor av gemensamt in- tresse. Även denna form av inflytande måste få variera beroende på barnens och elevernas ålder och mognad. I det kollektiva in- flytandet ligger en viktig demokratisk skolning. Barn och elever får genom olika former av kollektiva samrådsorgan som t.ex. elevråd möjlighet att lära sig ta ansvar och leda ett arbete med inflytandefrågor. Det är därför önskvärt att det finns forum där barnen och eleverna själva får leda arbetet och att inflytande- frågor inte enbart hanteras i forum som leds av lärare, skolledare eller annan personal.

Elevernas inflytande regleras också i arbetsmiljölagen (1997:1160). Lagen gäller den som genomgår utbildning och ger eleverna medinflytande i arbetsmiljöfrågor genom elevskydds- ombud. Även i Arbetsmiljöverkets (AFS 2001:01) och Skol- verkets föreskrifter (SKOLFS 2004:13) finns i dag bestämmelser om elevskyddsombudens medverkan i skolans arbetsmiljöarbete.

Att elever åtar sig förtroendeuppdrag är positivt och ska stödjas. En viktig fråga för de elever som åtar sig uppdrag att företräda andra elever är att deras studieförutsättningar inte för- sämras och att de inte riskerar att uppnå sämre resultat än de annars skulle ha kunnat göra. I dag finns möjlighet endast för elever i gymnasieskolan att få kompensation för den undervis- ning de går miste om på grund av sina uppdrag. Elevföreträdare, inklusive elevskyddsombud, i alla skolformer utom förskolan, ska enligt vårt förslag ges ledighet och kompenseras för den undervisning de går miste om på grund av ett uppdrag. En elev, som engagerat sig som elevföreträdare i t.ex. ett forum för sam- råd eller på annat sätt bidragit till skolans gemensamma ange- lägenheter ska på begäran kunna få ett intyg om vad arbetet innehållit och hur det utförts.

362

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Den föreslagna bestämmelsen om barns och elevers inflytande (4 kap. 9 §) är en allmän bestämmelse som syftar till att ge barnen och eleverna rätt till inflytande på alla de tre be- skrivna nivåerna. Det inflytande som varje barn och elev ska ha anges i denna paragraf samtidigt som det individuella inflytandet även finns med i regler om utvecklingssamtal, individuella ut- vecklingsplaner m.m. Resonemang kring barnens och elevernas inflytande över sitt eget lärande utvecklas i läroplanerna för respektive skolform.

4.2.2En allmän lagbestämmelse om vårdnadshavarnas inflytande

Förslag: Vårdnadshavarna för barn i förskolan och för elever i förskoleklassen, fritidshemmet samt i grundskolan och mot- svarande skolformer ska ha möjlighet till inflytande över ut- bildningen.

Skollagsberedningens förslag

Barn och elever är de egentliga brukarna och ska med ökad ålder och mognad ha inflytande över både den dagliga verksamhetens uppläggning och sitt eget lärande. När det gäller de yngre barnen är vårdnadshavarna barnens ställföreträdare. Enligt föräldra- balken har vårdnadshavarna det övergripande ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Föräldrars inflytande grundar sig främst på att de går in i barnets ställe när barnet på grund av sin ålder inte självt kan utöva sitt inflytande i full utsträckning. Detta skäl för föräldrars inflytande minskar i styrka i takt med att barnens ålder ökar och barnen själva kan bevaka sina intressen och uttrycka sig. Föräldrar har dessutom i sin roll som just vård- nadshavare och ansvariga för barnets fostran en annan utgångs- punkt. Som ansvariga för barnens fostran är föräldrarnas möjlig-

363

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

het till inflytande och insyn i skolans verksamhet självklar. En välfungerande samverkan mellan eleverna, skolan och föräld- rarna, både på individ- och gruppnivå har stor betydelse för verksamheten.

När det gäller vårdnadshavare har i förslaget till lag valts formuleringen ”ska ha möjlighet till inflytande över utbild- ningen”. Detta är en mer allmän bestämmelse än när det gäller barn och elever, som ska ”ges inflytande över undervisningen, skolmiljön och verksamheten i övrigt”. I praktiken kan vård- nadshavarna rimligen inte erbjudas samma möjligheter till del- tagande i förskolans och skolans dagliga inre verksamhet som barnen och eleverna. Det är dessutom även i förhållande till vårdnadshavarna självklart att det är den pedagogiska personalen som utifrån sin profession har ansvaret för hur undervisningen planeras, genomförs och utvärderas tillsammans med barnen och eleverna.

Begreppet vårdnadshavare används genomgående i lagtexten för att öka tydligheten och för att det är enkelt att definiera vilken/-a personer det är . Andra begrepp såsom ”föräldrar” eller ”hemmet” kan avse andra vuxna i barnets närhet än vårdnads- havarna. Terminologin ska inte innebära något hinder för att samarbete med föräldrar eller hemmet anges i läroplanerna på samma sätt som hittills. Bestämmelsen innebär ingen inskränkning av de bestämmelser om inflytande och samarbete som finns på andra ställen i skolförfattningarna utan avser att säkerställa en ”miniminivå”.

Vi föreslår inte någon allmän bestämmelse om vårdnads- havarnas inflytande i gymnasie- eller gymnasiesärskolan. Detta ligger i linje med förslaget om att vårdnadshavarnas medgivande inte behövs vid val av utbildning. Inget hindrar dock att dessa ges ett inflytande där formerna bestäms på lokal nivå.

364

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

4.2.3Ett systematiskt arbete med inflytandefrågor och minst ett forum för samråd vid varje förskole- och skolenhet

Förslag: Vid varje förskole- och skolenhet ska bedrivas ett systematiskt arbete med barnens, elevernas och vårdnads- havarnas inflytande. Den närmare utformningen av samrådet ska anges i samband med den planering för varje förskole- och skolenhet som föreskrivs i bestämmelserna om systema- tiskt kvalitetsarbete. Rektor och förskolechef ansvarar för att det vid varje förskole- och skolenhet bedrivs ett sådant arbete.

I arbetet med inflytande ska det ingå ett eller flera forum för samråd med barnen, eleverna och vårdnadshavarna. I gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och de skolformer som riktar sig till vuxna omfattas inte vårdnadshavarna. Ett forum för samråd ska behandla frågor som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen i förskolan, eleverna i skolan eller vårdnadshavarna. Ett sådant forum ska skapa förutsättningar för barn, elever och vårdnadshavare att utöva ett reellt inflytande över beslut som rör skolans verk- samhet. De skolor som styrs av en styrelse med elev- och för- äldramedverkan är inte skyldiga att även ha ett forum för samråd.

Rektor respektive förskolechef ska ansvara för att barnen, eleverna och vårdnadshavarna informeras om vad som gäller i fråga om olika former för samråd inom förskole- och skolen- heten och om huvuddragen i de bestämmelser som reglerar utbildningen. Rektor respektive förskolechef ska vidare an- svara för att det finns ett eller flera forum för samråd och för att information lämnas om förslag till beslut i frågor som ska behandlas i dessa forum samt ge barn, elever och vårdnads- havare tillfälle att lägga fram synpunkter före beslut.

365

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Inom varje enhet måste det finnas ett aktivt och systematiskt arbete med barns, elevers och vårdnadshavares inflytande. Det kan inte lämnas helt öppet för en förskola eller skola att välja om man vill arbeta med inflytandefrågor eller inte. Därför måste det finnas en lokalt beslutad planering för hur man vill arbeta med att utveckla informationen samt möjligheten för barn, elever, vårdnadshavare, personal och andra berörda att vara delaktiga och kunna påverka. I arbetet med inflytande ska ingå ett eller flera forum, där de berörda kan delta och där olika åsikter kan brytas mot varandra. Rektor respektive förskolechef ska ansvara för att ett eller flera sådana forum för samråd inrättas.

Ett forum för samråd ska ha två huvuduppgifter. Den ena är att vara en arena, där barn, elever och vårdnadshavare kan föra fram förslag och synpunkter i olika frågor. I ett sådant forum ska man självklart inte behandla ärenden som rör enskilda barn, elever, föräldrar eller personal.. Ansvaret för undervisningen ska alltid ytterst vila på den pedagogiskt utbildade personalen och synpunkter på undervisningen bör via elevråd eller liknande framföras direkt till den undervisande läraren eller vid behov till rektor.

Den andra huvuduppgiften är att ge information om kommande beslut i frågor som är av intresse för de grupper som är representerade i ett forum för samråd. På så vis ges dessa en möjlighet att påverka besluten i så god tid och i sådan ordning att det innebär en reell möjlighet till inflytande.

Den första huvuduppgiften regleras redan i dag i be- stämmelser i skolformsförordningarna om elevinflytande, skol- konferens etc. Den andra huvuduppgiften innebär att skolan eller verksamheten har ansvar för att aktivt informera barnen, eleverna och vårdnadshavarna i god tid om förändringar som kommer att beröra dem och att lyssna på deras åsikter. Detta kan betraktas som ett nytt inslag och en förstärkning av dessa gruppers inflytande i förskolan och skolan. Syftet med forumet är inte att ersätta befintliga och fungerande samverkansformer.

366

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Avsikten är inte heller att forumet ska kunna ersätta elevernas egna sammanslutningar som t.ex. elevråd.

I gymnasieförordningen finns i dag bestämmelser om att det vid varje gymnasieskola ska finnas en skolkonferens. Enligt dessa bestämmelser kan skolkonferensen besluta i frågor som annars tillhör rektors beslutsområde men där beslutanderätten inte i författning lagts på rektor. Några liknande beslutsbefogenheter föreslås inte för forumen för samråd. Däremot innebär införan- det av ett forum för samråd att rektor ska ta upp viktiga frågor till diskussion innan beslut fattas.

Elevorganisationen har påpekat att det är osäkert vem som har tolkningsrätten över vilka frågor som är viktiga för eleverna. Tolkningen måste enligt vår mening vara mycket bred och kan jämföras med frågor som tas upp i en MBL-information. Skol- ledningen har ofta god överblick över vilka frågor som är aktuella för information och diskussion i olika forum för samråd. Det måste dock alltid vara elevernas självklara rätt att föreslå frågor som är viktiga för dem, få upp dem på dagordningen och få diskutera dem i ett forum för samråd. Olika problem kan också komma att kanaliseras till forumet via diskussioner på klass- eller gruppnivå. Elevernas initiativrätt framgår också av den allmänna bestämmelsen om inflytande (4 kap. 9 §), där det framgår att eleverna alltid ska ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen.

Barns inflytande i förskolan

När det gäller inflytande i förskolan är det naturligt att föräld- rarna företräder sina barn i dialogen med förskolans ledning och personal. Samtidigt är det ett självklart inslag i det dagliga arbetet på förskolan att personalen låter barnen uttrycka sina åsikter och på andra sätt få ett inflytande över verksamheten. Delaktighet är en grundförutsättning för barns möjlighet att föra sin egen talan och påverka skeenden i förskolan. Det är särskilt viktigt att

367

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

lyssna på barn och som vuxen försöka närma sig barns perspek- tiv. Barnens vardagsinflytande behöver även synliggöras och återkopplas så att de förstår att deras åsikter har betydelse.

Det är viktigt att personalen i förskolan uppmuntrar och stödjer barns delaktighet och inflytande. De vuxnas förhållnings- sätt är avgörande och det krävs att personalen har en medveten- het om hur barn kan involveras. Att arbeta aktivt med barns del- aktighet och inflytande innebär att vara lyhörd och visa respekt för när barn uttrycker sin vilja i vardagliga situationer. Perso- nalen kan med stöd av kontinuerliga observationer, samtal och dokumentation av såväl enskilda barn som barngruppen ta reda på vilka intentioner, behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för. För att göra de yngsta barnen delaktiga handlar det om ett samspel, där de vuxna tolkar barns agerande och kroppsliga uttryck. Informationen är betydelsefull för plane- ringen av den pedagogiska verksamheten och utformningen av miljön.

Formerna för forumen

Verksamheter ser olika ut, har olika behov och har kommit olika långt i sitt arbete med inflytande. Därför bör det i stor utsträck- ning beslutas lokalt på förskolan eller skolan hur inflytandet i detalj ska utformas samt i vilka sammanhang olika frågor ska tas upp. Ett forum för samråd regleras därför inte mer detaljerat i vårt förslag än att det ska behandla frågor som är viktiga för verksamheten och som kan ha betydelse för barn, elever, vård- nadshavare och andra berörda. Det är inte möjligt att ange inför vilka beslut denna informationsskyldighet ska fullgöras förutom att det inte ska gälla frågor som berör individuella ärenden. Det måste avgöras från fråga till fråga utifrån omständigheterna och syftet med ett forum för samråd.

Vid varje förskole- och skolenhet bör det finnas åtminstone ett forum för inflytande. Formerna för detta forum regleras i kap. 13–14 §§. Rektor eller förskolechef, eller den som dessa ut-

368

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

ser, bör vara ordförande. I övrigt bör forumet bestå dels av före- trädare för lärare och annan skolpersonal, dels av företrädare för barnen eller eleverna samt deras vårdnadshavare. De båda grupperna föreslås ha lika många representanter. I gymnasie- skolan, gymnasiesärskolan och de skolformer som vänder sig till vuxna omfattas dock inte vårdnadshavarna.

Av bestämmelsen i 1 kap. 8 § om barnets bästa framgår att barn och elever ska ges möjlighet att komma till tals i frågor som rör dem. Barnens eller elevernas företrädare ska ges möjligheter att delta forumens arbete med beaktande av deras ålder och mognad. Exempelvis i grundskolan bör således framför allt elever i de senare skolåren delta i forumets arbete. I förskolan är det, som uttryckts ovan, vårdnadshavarna som i första hand ska företräda sina barn i dialogen med förskolans ledning och personal.

Skollagsberedningen föreslår ingen ytterligare reglering av hur representanter utses. Förskolan och skolan har ett demokra- tiuppdrag och därför bör man utgå från att varje enhet fattar demokratiska beslut om vilka som ska delta i ett forum för sam- råd.

Vårt förslag med krav på systematiskt arbete och minst ett forum för samråd vid alla enheter innebär inte ökade krav jäm- fört med tidigare bestämmelser. Syftet är att de föreslagna be- stämmelserna ska ge möjlighet till ett reellt inflytande. Däremot är det en tydligare reglering jämfört med Skollagskommitténs förslag där alla former (klassråd, skolkonferens, elevvårds- konferens) var borttagna. Det är emellertid främst de formella inslagen som regleras i lag. Därefter är det en uppgift för varje enhet att i demokratiska former överväga vilka frågor som är viktiga att samråda kring för att ge möjlighet till ett inflytande. Aktiv delaktighet för alla berörda i förskolan och skolan är en viktig del i kvalitets- och utvecklingsarbetet.

Rektorn respektive förskolechefen och personalen måste stå för kontinuiteten och initiativen i arbetet med inflytande- frågorna. För att det inte ska råda något tvivel om vem som har ansvaret för att det finns ett systematiskt arbete med inflytande

369

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

på de tre tidigare nämnda nivåerna och med tanke på rätten till information, anser vi att det av lagen ska framgå att rektorn respektive förskolechefen har ansvaret. Rektorn eller förskole- chefen kan inte delegera sitt övergripande ansvar. Dock kan konkreta uppgifter som att leda ett forum för samråd eller ge information delegeras till en medarbetare.

Grundläggande kunskaper om verksamhetens mål, styr- dokument och var olika beslut fattas är en förutsättning för att kunna utöva inflytande. Därför anges i lagen att barnen, eleverna och vårdnadshavarna bör informeras om vad som gäller i fråga om inflytande och om huvuddragen i de bestämmelser som reglerar utbildningen. Tanken är att allt inflytande börjar med information och kunskap om verksamheten. Informationen måste omfatta en grundläggande orientering om den aktuella skolformens styrsystem och uppgifter. För att kunna vara delaktig är även utvecklingen av den kommunikativa förmågan viktig, såväl att lyssna på andra som att föra fram och motivera sina egna synpunkter. För att inte ansvaret ska stanna vid att in- formation ges på ett ensidigt sätt måste det finnas möjlighet för barn, elever och vårdnadshavare att aktivt delta, påverka och samråda.

Varje förskole- och skolenhet ska dokumentera sitt arbete med inflytande för samtliga inflytandenivåer utifrån de be- stämmelser som finns om systematiskt kvalitetsarbete och med utgångspunkt från de nationella målen i läro- och kursplaner. Det är inget som hindrar att dagens former för inflytande, t.ex. klassråd och elevråd bildar mönster för hur arbetet med inflytan- det organiseras. Det är naturligt att gemensamma frågor tas upp i den grupp eller klass eller i det sammanhang, där barnen och eleverna respektive frågan hör hemma.

370

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

4.3Lokala styrelser

Förslag: En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för. I en lokal styrelse för en för- skoleenhet, eller en skolenhet med grundskola eller grundsär- skola, ska som ledamöter ingå företrädare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och företrädare för de anställda. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasieskola, gymnasie- särskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare ska som leda- möter ingå företrädare för eleverna och företrädare för de an- ställda.

Företrädarna för eleverna eller elevernas vårdnadshavare och företrädarna för de anställda får inte vara fler än övriga ledamöter.

Rektorn får uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rektorn får uppdra åt en anställd eller en upp- dragstagare att besluta i, dock inte i frågor som rör enskilda barn eller elever.

Skollagsberedningens förslag

Försöksverksamheter med lokala styrelser i grundskolan och den obligatoriska särskolan samt i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen inrättades 1996 respektive 1997. Avsikten var att de lokala styrelserna skulle besluta i vissa frågor som annars vilade på rektorn eller styrelsen för skolan. Eleverna eller deras vårdnadshavare skulle vara i majoritet. Försöket med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasiet och den kommunala vuxenutbildningen avslutades den 30 juni 2007. I dag regleras försöksverksamheten i förordningen (1996:605) om försöksverksamhet med lokala styrelser inom grundskolan och den obligatoriska särskolan. Förordningen föreskriver bl.a. att

371

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

elevernas vårdnadshavare ska delta och vara i majoritet. Förord- ningen har nyligen förlängts till att gälla t.o.m. den 30 juni 2011.

Skollagsberedningen anser att både barn, elever och vård- nadshavare ska ha inflytande över den verksamhet eller den ut- bildning som de dagligen är delaktiga i. Inflytande och delaktig- het, både från barn, elever och vårdnadshavare, är positivt för såväl individens som verksamhetens utveckling och behöver därför ytterligare stimuleras. Därutöver anser Skollagsbered- ningen att det är önskvärt att kommunala skolor ges större själv- ständighet gentemot sina kommunala huvudmän. En del i att öka den enskilda skolans självständighet är att möjliggöra lokala styrorgan. Sådana styrorgan kan exempelvis överta vissa av de uppgifter och befogenheter som annars ligger hos skolhuvud- mannen.

Med anledning av ovanstående föreslår Skollagsberedningen att det i skollagen tas in bestämmelser om att en kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skol- väsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för. Skollagsberedningen föreslår vidare att i en lokal styrelse för en förskoleenhet, eller en skolenhet med grundskola eller grundsär- skola, ska som ledamöter ingå företrädare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och företrädare för de anställda. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasieskola, gymnasiesär- skola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare ska som ledamöter ingå företrädare för eleverna och företrädare för de anställda. För att en lokal styrelse ska kunna fungera på ett för alla parter jäm- bördigt sätt föreslår Skollagsberedningen att företrädarna för eleverna eller elevernas vårdnadshavare inte får vara fler än övriga ledamöter. Enligt Skollagsberedningens förslag får rektorn upp- dra åt den lokala styrelsen at besluta i frågor som rektorn får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare. En lokal styrelse får dock inte fatta beslut i frågor som rör enskilda barn eller elever.

372

5 Trygghet och studiero

Förslag: Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Det behövs utökade och förtydligade möjligheter för huvudman, rektor och lärare att säkerställa en god studiemiljö. Syftet med de åtgärder som vidtas ska alltid vara att förbättra skolsituationen såväl för den elev som är föremål för åtgärder som för övriga elever. Rektor ansvarar för att det upprättas ordningsregler på varje skol- enhet. För att ingripa i en akut situation eller i avvaktan på att en utredning färdigställs ska rektor få vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero. Åtgärderna får endast om det finns synnerliga skäl gälla längre än två veckor och aldrig längre än fyra veckor.

En lärare ska under pågående undervisning eller när eleverna annars står under ledning av läraren få vidta de åt- gärder som är nödvändiga för att tillförsäkra eleverna trygg- het och studiero.

Regleringen av disciplinära åtgärder mot elever blir mer likartad i olika skolformer. Förskolan är helt undantagen från disciplinära åtgärder och den typen av reglering. Vissa bestämmelser gäller dessutom inte utbildning för vuxna.

Utrymmet för disciplinära åtgärder mot en elev i grund- skolan eller motsvarande skolformer utökas genom att skriftlig varning och en möjlighet till kortare avstängning införs. Begreppen förvisning och skiljande från utbildningen

373

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

utgår ur författningarna och ersätts av tidsbegränsad och icke tidsbegränsad avstängning.

Rektor eller en lärare ska från en elev få omhänderta föremål, som används på ett sätt som är störande för skol- verksamheten, eller som kan utgöra en fara för säkerheten i skolan. Ett omhändertaget föremål ska i normalfallet åter- lämnas vid skoldagens slut.

5.1Skolans arbetsmiljö

Skollagsberedningens förslag

En av de viktigaste förutsättningarna för att barn och ungdomar ska kunna inhämta och utveckla kunskaper och värden är en trygg och stimulerande lärandemiljö. En viktig grund för att åstadkomma trygghet och studiero i skolan är en aktiv dialog mellan elever och mellan elever och lärare/personal om de gemensamma värden som ska gälla. Eleverna ska beredas möjlig- het att delta i utformningen av lärandemiljön, t.ex. ordnings- regler. Även om de flesta skolor redan i dag arbetar aktivt med och också har lyckats skapa en god arbetsmiljö finns det många exempel på skolor där detta inte fungerar. Olika former av kränkningar, skadegörelse och bristande studiero är vanligt före- kommande och medför att elever och lärare inte får rätt förut- sättningar för att skolans uppdrag ska kunna fullgöras. Olika undersökningar (bl.a. Trends in International Mathematics and Science Study, TIMSS 2003 och Statens skolverks rapport Atti- tyder till skolan 2003) visar också på de problem som den svenska skolan har på detta område. Skolan har i dag inte alltid de förutsättningar som behövs för att fullt ut skapa en god studiemiljö för alla elever.

Fr.o.m. den 1 juli 1990 har arbetsmiljölagen (AML) vidgats till att omfatta alla elever som genomgår utbildning fr.o.m. grundskolan och uppåt. Tidigare omfattade inte AML elever på nivåer under grundskolans årskurs 7. Enligt ett uttalande i

374

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

förarbetena (prop. 1989/90:61) var syftet med ändringen att utsträcka giltigheten till grundskolans dåvarande låg- och mellanstadium. Bl.a. hänvisades till att det vidgade arbetsmiljö- begreppet medfört att skyddsarbetet inte längre var begränsat till mekaniska och kemiska risker och liknande samt till att elev- medverkan i lämpliga former kunde vara av värde även på lägre stadier. När förskoleklassen inrättades och reglerades i skollagen gjordes i praxis vid tillsynen tolkningen att förskoleklassen kunde omfattas av begreppet utbildning enligt AML. Anled- ningen till detta var att förlängningen nedåt med sexårsverksam- heten inte innebar någon avgörande skillnad i förhållande till de förhållanden som låg till grund för ändringen av AML 1990. Enligt 8 kap. 5 § i vårt förslag till ny skollag får barn tas emot i förskoleklass före det år de fyller sex år, utan begränsning nedåt i ålder. Detta kan innebära en utsträckning som går utöver vad som var avsett med 1990 års utvidgning av AML.

Skollagsberedningen har utgått från Skollagskommitténs grundläggande synsätt att rektors och lärares skyldighet att skapa en trygg skolmiljö för alla elever ska förtydligas i skol- lagen. Det förebyggande arbetet är centralt. Det är skolans, och ytterst rektorns ansvar, att skapa trygghet och studiero i skolan. En viktig förutsättning för detta är att elever, lärare och annan personal känner ett gemensamt ansvar och har respekt för varandra i skolan. Det kräver ett aktivt värdegrundsarbete där grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättig- heter kommer till uttryck i praktisk handling. Att skapa en miljö som bygger på respekt och delaktighet utgör grunden för en trygg och utvecklande studiemiljö. Rutiner för att säkerställa samverkan och kommunikation mellan elever, lärare och annan personal är också centrala inslag i det förebyggande och lång- siktiga arbetet. Rektorns skyldighet att utreda och genomföra åtgärder för elever i behov av olika former av stöd och som beskrivs i kapitel 3 är självfallet även det en del i arbetet med att skapa en trygg och stimulerande studiemiljö för alla elever. Det finns dock situationer när de åtgärder som vidtagits i före- byggande syfte inte är tillräckliga och där disciplinära åtgärder

375

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

behövs för att säkerställa en god studiemiljö. Skollagsbered- ningen föreslår därför att, rektor och lärare får utökade befogenheter i detta avseende.

Regeringen har redan gjort flera insatser på detta område. En möjlighet att från elever omhänderta föremål som används på ett störande sätt eller som kan utgöra en fara för verksamheten i skolan har införts i skollagen (prop. 2006/07:69). Dessutom har det i skollagen införts en bestämmelse som gör det möjligt att flytta en elev till en annan skola, om detta är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero (SFS 2007:378). Vi föreslår att dessa regler oförändrade förs över till den nya skollagen.

Bestämmelserna om trygghet och studiero ska, om inte annat anges, gälla för samtliga skolformer samt för fritidshemmet. Bestämmelsen gäller dock inte förskolan. Även förskoleklassen är i de flesta fall undantagen, då vi bedömer att reglerna inte kan användas för så unga elever. Det är dock självklart att även i dessa skolformer ska olämpligt beteende stävjas och vårdnads- havare informeras. Vissa bestämmelser passar också av naturliga skäl inte in på utbildningar som anordnas för vuxna, nämligen kravet på ordningsregler, utvisning ur klassrummet, kvarsittning och omhändertagande av föremål. Bestämmelsen om att rektorn ska se till att saken utreds, om en elev gjort sig skyldig till upp- repade förseelser, fortsatt olämpligt uppträdande eller allvarligare förseelse, kan heller inte användas inom vuxenutbildningen. Skollagsberedningens utgångspunkt i dessa fall är att det inte är utbildningsverksamhetens sak att utreda vuxna deltagares beteende. Verksamheten är en del av samhället i vilket den ansvarstagande vuxne lever och deltar, vilket innebär att de regelverk som gäller för vårt rättssamhälle i övrigt ska gälla. Detta kan betyda att andra myndigheter kopplas in eller att lag- stridiga förhållanden polisanmäls.

376

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

5.2Allmänna befogenheter för rektor och lärare

Trots de förändringar i skollag och förordningar som genom- förts på senare tid anser Skollagsberedningen att det behövs ytterligare förändringar i regelverket avseende disciplinära åtgär- der för att elever ska kunna tillförsäkras den studiemiljö som de har rätt till. Befintliga bestämmelser om disciplinära åtgärder i skolformsförordningarna är otillräckliga. Att en lärare ska kunna ge en elev, som stör undervisningen, en tillsägelse är något som ingen ifrågasätter. Samtidigt har många lärare och skolledare vittnat om att de känner osäkerhet om vilka åtgärder man får vidta för att komma till rätta med en akut situation i skolmiljön utan att överträda någon författningsbestämmelse. Mot denna bakgrund anser vi att det i skollagen bör införas bestämmelser som stärker rektors och lärares allmänna befogenheter att i akuta situationer vidta nödvändiga åtgärder för att värna elevernas trygghet och studiero. Utrymmet för att använda disciplinära åtgärder bör också öka. Naturligtvis kan en elevs lagstadgade rätt till utbildning inte åsidosättas med stöd av denna reglering.

Varje form av kränkande behandling i skolan är otillåten och i strid med de grundläggande värden som skolan vilar på. Detta framgår tydligt av skolans styrdokument. Det är därför självklart att rektor och lärare ska ha möjlighet att ingripa i en akut situa- tion, om elever kränker andra, är störande eller våldsamma. Rektor måste därvid kunna ta snabba och kortsiktiga beslut om en elevs skolgång i avvaktan på en utredning om en mer perma- nent lösning. Alla har rätt till en god arbetsmiljö med gynn- samma förutsättningar att studera med lugn och koncentration. I lagens 4 kap. finns bestämmelser om att barn och elever ska ges inflytande över utbildningen och det gäller givetvis även frågor om trygghet, studiero och arbetsmiljön i övrigt. De vuxna måste självklart ingripa för att reda ut situationer som kan urarta till våldsamheter eller allmän oordning. Samtidigt behöver de elever som uppträder på ett sådant sätt att andra elever blir störda eller rentav hotade, stöd från de vuxna att bryta ett destruktivt bete- ende. En utredning kring elevens skolsituation måste påbörjas

377

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

för att ett åtgärdsprogram ska kunna upprättas och eleven få ett mer långsiktigt stödprogram. Under tiden kan dock vissa åtgär- der behöva vidtas för att inte problemen ska upprepas och för att värna andra elevers rätt till studiero och trygghet. De åtgärder som vidtas får naturligtvis inte i sin tur vara kränkande för den aktuella eleven. I detta sammanhang bör också erinras om att enligt artikel 28 i barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätt- hålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och överensstämmelse med barnkonventionen.

I vissa fall kan de anställda vid skolan ha rätt att ingripa i en akut situation redan med stöd av brottsbalkens allmänna nöd- och nödvärnsbestämmelser. Med stöd av dessa rättigheter kan exempelvis en lärare i de flesta fall ha rätt att handgripligen sära på elever som är inbegripna i ett slagsmål. Bestämmelserna inne- bär inte någon inskränkning av denna rätt utan syftar till att tyd- liggöra att rektorer och lärare utöver nödvärnsrätten har en rätt att ingripa med stöd av allmänna rättsgrundsatser. Naturligtvis ger inte bestämmelsen någon rätt att åsidosätta bestämmelser om brott i brottsbalken eller regeringsformens skyddsregler.

För att komma till rätta med en akut och besvärlig situation kan rektor med stöd av den nya regleringen besluta t.ex. om till- fälliga omgrupperingar. Åtgärder som kan komma i fråga är bl.a. att tillfälligt förlägga utbildningen eller lektionstiden på en annan plats eller vid en annan tid för en elev i avvaktan på utredning om hur en situation långsiktigt ska lösas. Det kan i sådana fall även bli aktuellt att provisoriskt förlägga elevens utbildning till en annan skolenhet. Om den andra skolenheten leds av en annan rektor krävs naturligtvis att rektorerna är överens om att elevens utbildning tillfälligt ska förläggas till den andra skolenheten. Det kan vidare handla om att temporärt lägga om undervisningen så att personal och elever får möjlighet att diskutera en upp- kommen situation.

Skollagsberedningen föreslår också att lärarna ska få motsva- rande möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder, dock begränsat till de egna undervisningstillfällena eller motsvarande tider när

378

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

eleverna står under lärarens direkta ledning, t.ex. på raster, på skolgården eller under en friluftsdag eller ett studiebesök. Åt- gärder som kan komma i fråga kan exempelvis vara att ge elever tillsägelser, att sära på elever som stör undervisningen, att upp- mana elever att lämna undervisningslokalen, att ålägga eleven att stanna kvar efter skoldagens slut eller att tala med rektor om vidare åtgärder. Om det fortfarande finns behov av trygghets- skapande åtgärder när lärarens ansvar upphör, t.ex. efter skol- dagens slut, är det alltså rektorn, som i enlighet med bestämmel- serna ska besluta om dessa. Åtgärderna ska vara framåtsyftande. De ska vara försvarliga med hänsyn till åtgärdernas syfte och övriga omständigheter samt får inte kränka elevens integritet och värdighet. Samma regler gäller för skolor med offentliga och enskilda huvudmän.

Det kan också särskilt framhållas att åtgärderna alltid ska vara inriktade på att förbättra elevens framtida uppträdande och inte vara en bestraffning för elevens tidigare uppträdande. Endast om det finns synnerliga skäl får åtgärderna gälla under en längre tid än två veckor. Tidsbegränsningen till två veckor har en motsva- righet i bestämmelserna om avstängning av elev i de obligatoriska skolformerna. Åtgärderna får dock aldrig gälla för längre tid än fyra veckor. Självklart får åtgärderna inte heller inskränka elevernas rätt till yttrandefrihet och informationsfrihet enligt regeringsformen. Att åtgärderna ska vara försvarbara med hän- syn till deras syfte innebär bland annat att s.k. kollektiv bestraff- ning aldrig kan komma i fråga, vilket följer redan av de principer som gäller för den svenska rättsordningen.

Skollagsberedningen instämmer också i Skollagskommitténs bedömning att vissa andra åtgärder, som i dag anges i förord- ningarna, självklart kan vidtas även utan uttryckligt stöd i för- fattningarna. Det rör sig om att läraren uppmanar en elev att ändra sitt uppförande, kontakt med elevens vårdnadshavare och information till rektorn.

Åtgärder av rektor eller lärare med stöd av dessa bestämmel- ser kan leda till någon av de särskilda åtgärder som föreslås längre fram i detta avsnitt. I detta sammanhang bör också

379

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

nämnas möjligheten för kommunen att flytta en elev i grund- skolan om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero. Skollagsberedningen föreslår att denna möjlighet även ska finnas i grundsärskolan.

5.3Disciplinära åtgärder

Förslag: En lärare får visa ut en elev ur klassrummet för högst återstoden av ett undervisningspass. En elev kan beordras att stanna kvar högst en timme efter skoldagen. Rektor ska se till att orsaken till olämpligt uppträdande utreds och att åtgärder vidtas för att få eleven att ändra sitt beteende. En elev kan tilldelas en skriftlig varning av rektorn.

Skollagsberedningens förslag

Som ovan nämnts behöver dagens bestämmelser om disciplinära åtgärder förändras och förtydligas. För att alla elevers rätt till trygghet och studiero ska kunna säkerställas behövs ett tydligt regelverk som ger skolan förutsättningar att tillhandahålla en god studiemiljö. Disciplinära åtgärder som riktar sig mot enskilda elever bör också kompletteras med eller åtföljas av åt- gärder med syfte att komma åt brister på system- och verksam- hetsnivå. De kortsiktiga disciplinära åtgärderna bör också åtföljas av långsiktiga åtgärder med fokus på övriga behov av stöd som eleven kan ha.

I dag skiljer sig regleringen av disciplinära åtgärder avsevärt mellan de obligatoriska och de frivilliga skolformerna. För de obligatoriska skolformerna finns i dag regler om tillsägelse, kontakt med vårdnadshavare, utvisning från klassrummet samt kvarsittning högst en timme efter skoldagens slut. Är inte dessa insatser tillräckliga ska ärendet anmälas till elevvårdskonferensen och i nästa steg till styrelsen för utbildningen.

380

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

För de frivilliga skolformerna utom för vuxenutbildningen finns regler om tillsägelse, utredning av lärare och rektor, utvis- ning från undervisningspass och skriftlig varning. För kommunal vuxenutbildning finns ett utredningskrav på styrelsenivå. För ungdomsskolans frivilliga skolformer och kommunal vuxenut- bildning finns dessutom avstängning och förvisning.

Gymnasieskolan och de olika skolformerna inom vuxenut- bildningen är frivilliga utbildningar för ungdomar respektive för vuxna. Detta motiverar att det behövs mer detaljerade discipli- nära åtgärder, framförallt om elevernas närvaro, än i de obliga- toriska skolformerna där det råder skolplikt. Det finns dock starka skäl att föreslå en mer enhetlig reglering än vad som gäller i dag på detta område. Som ovan nämnts har dagens reglering skapat en osäkerhet bland skolans personal avseende vad man får och inte får göra. Regleringen är samtidigt i vissa avseenden närmast övertydlig avseende vilka åtgärder som bör vidtas. En mer enhetlig reglering mellan skolformerna skapar en ökad tyd- lighet på området och är också helt i linje med en av de grund- läggande utgångspunkterna i detta förslag till ny skollag, en så långt som möjligt gemensam reglering oavsett skolform.

Skollagsberedningen föreslår därför att bestämmelserna om disciplinära åtgärder i den nya skollagen ska vara gemensamma för skolformerna och även gälla för fritidshemmet. Med hänsyn till elevernas låga ålder anser vi inte att förskolan eller förskole- klassen ska omfattas av de föreslagna bestämmelserna.

Bestämmelserna om utvisning ur klassrummet och kvarsitt- ning i ungdomsskolan bör finnas med även i den nya skollagen och i praktiken utgöra de första åtgärderna efter tillsägelse och kontakt med vårdnadshavarna för att upprätthålla ordning och studiero. Enligt Skollagsberedningens uppfattning bör begreppet kvarsittning vidgas så att det förutom att eleven ska stanna kvar en timme efter skoldagen slut också kan innebära att eleven infinner sig i skolan högst en timme innan den schemalagda undervisningen börjar för dagen. Begreppet kvarsittning bör då tolkas så att eleven tar igen förlorad tid, oavsett om det sker efter skoldagens slut eller innan skoldagen börjar.

381

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

De disciplinära åtgärder som föreslås i skollagen ska inte användas i bestraffningssyfte. Avsikten är att de ska leda till ett ändrat beteende hos den elev som är föremål för åtgärderna och därmed skapa en bättre skolsituation såväl för den aktuella eleven som för övriga som verkar i skolan. Om en elev fortsätter med sitt olämpliga beteende eller gör sig skyldig till en allvar- ligare förseelse, ska rektorn därför se till att saken utreds. Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 3 kap. 8 § skollagen är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas. Med utgångspunkt för vad som framkommit i utredningen av elevens olämpliga beteende ska rektorn se till att det vidtas åt- gärder för att få eleven att ändra sitt beteende. En sådan åtgärd kan vara att tilldela eleven en skriftlig varning. Det kan också handla om att ge eleven stöd i undervisningen eller annat stöd från elevhälsan om det visar sig att eleven är i behov av detta.

Av betydelse för tillämpningen av de bestämmelser som reglerar disciplinära åtgärder är bestämmelsen om särskild hän- syn till barnets bästa (1 kap. 8 §).

Lagens bestämmelser om möjligheten att visa ut en elev från klassrummet för återstoden av ett undervisningspass samt att ålägga eleven kvarsittning under högst en timme efter skoldagens slut bör naturligtvis inte gälla utbildningar för vuxna. Utbild- ningar för vuxna bedrivs inte alltid i traditionell undervisnings- form och dessutom är det inte möjligt att i dessa sammanhang använda sig av ett begrepp som ”skoldag”. Omfattningen och utformningen av en vuxens deltagande i en utbildning är indivi- duell och de organiserade formerna för lärandet kan därför se mycket olika ut.

382

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

5.4Avstängning

Förslag: En elev i de obligatoriska skolformerna ska kunna stängas av från utbildningen i högst en vecka om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero.

För samtliga frivilliga skolformer ska därutöver finnas två typer av avstängning, tidsbegränsad avstängning för fusk, störande eller hindrande av utbildningens bedrivande, kränkande behandling m.m. samt möjlighet till avstängning utan tidsbegränsning där eleven har visat sig uppenbart olämplig för praktisk tjänstgöring.

Skollagsberedningens förslag

I dag finns ingen möjlighet att stänga av elever i de obligatoriska skolformerna från utbildningen. I gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan och den kommunala vuxenutbildningen är det i dag möjligt att helt eller delvis stänga av en elev från utbildningen i högst två veckor om syftet med tidigare insatser inte uppnåtts, om elevens beteende kan inverka skadligt på andra elever eller om det finns andra särskilda skäl. Som ett alternativ till avstäng- ning kan eleven förvisas från gymnasieskolan för en viss tid, dock högst tre terminer utöver den termin när beslutet med- delades.

Inom den kommunala vuxenutbildningen kan en elev i dag skiljas från utbildningen, stängas av eller förvisas på samma grunder som inom gymnasieskolan. Om en elev inte kan anpassa sig till de arbetsformer som utbildningen bygger på eller, för utbildningar där arbetsplatsförlagd utbildning eller praktik ingår visat sig uppenbart olämplig i den praktiska tjänstgöringen, får eleven skiljas från utbildningen för en viss tid, högst ett och ett halvt år.

383

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

Utbildningen i de obligatoriska skolformerna omfattas av skolplikten och eleverna i dessa skolformer har en lagstadgad rätt till utbildning. Detta innebär att de bestämmelser om avstäng- ning m.m. som gäller för de frivilliga skolformerna inte kan tillämpas på de obligatoriska skolformerna. Det finns dock ett behov av att i vissa undantagsfall för en kortare tid kunna stänga av en elev även i de obligatoriska skolformerna. För att lösa akuta situationer i avvaktan på en tillfredsställande lösning av skolsituationen kan det i undantagsfall vara nödvändigt att stänga av en elev från utbildningen.

Skollagsberedningen anser att en elev i de obligatoriska skol- formerna ska kunna stängas av från utbildningen i högst en vecka, om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero och tidigare åtgärder inte varit verknings- fulla, eller det finns andra särskilda skäl med hänsyn till elevens beteende. Andra särskilda skäl kan t.ex. vara att eleven vid ett enstaka tillfälle betett sig så kvalificerat olämpligt att en avstäng- ning är nödvändig. I sakens natur ligger att denna bestämmelse ska tillämpas med stor restriktivitet och att andra åtgärder för att komma tillrätta med elevens uppträdande har visat sig otill- räckliga. Avstängning är således en yttersta åtgärd i fall då andra åtgärder har prövats men inte fått avsedd effekt. Rektorn ska besluta om sådan avstängning och eleven ska erbjudas kompen- sation för den undervisning hon eller han går miste om av till följd av avstängningen. Kompensationen kan t.ex. bestå i att eleven erbjuds hemundervisning under den tid avstängningen gäller eller erbjuds extra undervisning efter det att skolsituatio- nen har lösts. En elev i de obligatoriska skolformerna ska inte kunna stängas av vid fler tillfällen än två gånger per kalender- halvår. Eftersom det här handlar om åtgärder för att komma till- rätta med akuta situationer bör beslutet gälla omedelbart om inte annat beslutas. Vårdnadshavarna ska informeras omedelbart.

Beträffande de frivilliga skolformerna anser Skollagsbered- ningen att det även där finns behov av, på motsvarande sätt som i de obligatoriska skolformerna, en möjlighet för rektorn att i brådskande fall stänga av elever under en vecka för att komma

384

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

tillrätta med en akut situation. Inom de frivilliga skolformerna bör dock, liksom i dag, finnas möjlighet att stänga av elever under längre tid. I dag används begreppet förvisning inom gymnasial utbildning och kommunal vuxenutbildning för av- stängning som sträcker sig längre än två veckor. Begreppet för- visning är enligt vår uppfattning ålderdomligt och gränsdrag- ningen till begreppet avstängning är oklar.

I promemorian Vuxenutbildningslag (Ds 2005:33) föreslogs att ett nytt avstängningsbegrepp skulle ersätta det som tidigare ingick i begreppen avstängning, förvisning och skiljande från utbildningen. Enligt förslaget skulle det finnas olika typer av av- stängning. Dels bör det finnas avstängning med tidsbegränsning när den studerande gjort sig skyldig till fusk, kränkande behand- ling, eller annars uppfört sig på ett sådant sätt som kan antas inverka skadligt på andra elever m.fl. och dels avstängning utan tidsbegränsning i de situationer där skiljande från utbildningen i dag kan bli aktuellt.

Skollagsberedningen ansluter sig i detta avseende till de principiella överväganden som görs i promemorian. Vi föreslår därför att det för samtliga frivilliga skolformer, förutom möjlig- heten till avstängning i brådskande fall enligt ovan, ska finnas två typer av avstängning. Det ska finnas möjlighet till tidsbegränsad avstängning i fall då eleven gjort sig skyldig till fusk, stört eller hindrat utbildningens bedrivande, utsätter någon annan elev eller av utbildningen berörd person för kränkande behandling eller att elevens uppförande på annat sätt inverkar på övriga elevers trygghet och studiero. Sådan avstängning ska normalt inte avse längre tid än två veckor. Om syftet med sådan avstängning inte har uppnåtts eller om det annars bedöms som nödvändigt med hänsyn till elevens uppträdande får också avstängningen avse längre tid, dock högst pågående kalenderhalvår samt tre ytter- ligare kalenderhalvår. Det bör också finnas möjlighet till avstängning utan tidsbegränsning vid utbildningar, där det ingår praktik eller delar av utbildningen är arbetsplatsförlagd och eleven har visat sig uppenbart olämplig för praktisk tjänstgöring.

385

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

Begreppen förvisning och skiljande från utbildning ut- mönstras därmed från författningstexten och ersätts av ett bredare avstängningsbegrepp.

Bestämmelser om överklagande av beslut om avstängning finns i kap. 26.

386

6Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

6.1Skolplikt och rätt till utbildning

Förslag: Huvudprinciperna i dagens skollag om skolplikt och rätt till utbildning står fast. Regler om skolplikt och rätt till utbildning samlas i ett kapitel i skollagen och görs mer över- skådliga.

Rätten till utbildning ska även gälla för vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i landet.

Skollagsberedningens förslag

Skolplikten är en av hörnstenarna i det svenska utbildnings- systemet. Den motsvaras av en rätt till likvärdig utbildning för eleven. Skolplikten bör även framöver vara kopplad till att eleven är bosatt i Sverige. Sveriges medlemskap i EU och vårt även i övrigt alltmer internationaliserade samhälle innebär dock att lag- stiftningen om rätt till utbildning för barn som inte är bosatta i landet behöver bli tydligare. Som närmare utvecklas i avsnitt 28.2 föreslår Skollagsberedningen därför att det i skollagen ska anges att vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i landet ska ha rätt till utbildning på samma villkor som de barn och ungdomar som är bosatta i landet.

Hittills har bestämmelserna om skolplikt och motsvarande rätt till utbildning funnits på olika håll i skollagen och i skol-

387

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

formsförordningarna. För att göra reglerna mer överblickbara och lättare att tillämpa bör de i stället så långt som möjligt samlas i ett kapitel i den nya skollagen. Som en konsekvens av den gemensamma regleringen av utbildning för offentlig och en- skild huvudman kommer bestämmelserna om skolplikt och rätt till utbildning att i större utsträckning även gälla utbildning med enskild huvudman.

Skollagsberedningen föreslår att nuvarande regler om när skolplikten börjar, uppskjuten skolplikt och tidigare skolstart kvarstår oförändrade.

Mottagande i grundsärskolan

Barn som bedöms inte kunna nå upp till kunskapskraven i grundskolan därför att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsärskolan. Ett beslut om mottagande i grundsärskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.

Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i grundsärskolan, ska barnet fullgöra sin skolplikt enligt vad som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock mottas i grundsärskolan utan vårdnadshavares med- givande om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa.

Innehållet i de bestämmelser som gäller mottagandet i grund- särskolan och att reglerna om vårdnadshavares ”vetorätt” blir permanenta kommenteras närmare i avsnitt 10 Grundsärskolan. Där utvecklas också skälen för den förändring av grundsär- skolans målgrupp som vi föreslår rörande elever med autism eller autismliknande tillstånd.

388

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Mottagande i specialskolan och sameskolan

Bestämmelserna för mottagande av barn i sameskolan föreslås vara desamma som i dag och kommenteras närmare i skolforms- kapitel 12, Sameskolan.

Utbildningen i specialskolan syftar till att ge barn och ungdomar med synskada och ytterligare funktionshinder, döv- het, hörselskada eller grav språkstörning en till varje elevs förut- sättningar anpassad utbildning som så lång det är möjligt mot- svarar den utbildning som ges i grundskolan eller särskolan. Elever som tillhör målgruppen ska tas emot i specialskolan om de på grund av sitt funktionshinder eller av andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan. Specialskolan har redan i dag väl utbyggda rutiner för att utreda om eleven hör till någon av målgrupperna för specialskolan. Skollagsberedningen föreslår att dessa rutiner formaliseras genom att en bestämmelse införs i skollagen om att beslut om mottagande i specialskolan ska före- gås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Alla elever inom specialskolan kommer dock inte alltid att behöva utredas ur alla dessa ut- gångspunkter. Därför föreslår beredningen att omfattningen av utredningen och dess olika delmoment får avgöras utifrån om- ständigheterna i det enskilda fallet.

6.2Skolpliktens upphörande

6.2.1Skolpliktens upphörande generellt och när målen uppnåtts dessförinnan

Förslag: Som huvudregel ska skolplikten upphöra vid ut- gången av vårterminen det nionde året, eller om eleven går i specialskolan, det tionde året, efter det att eleven börjat full- göra skolplikten.

389

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Om en elev tidigare uppnår de kunskapskrav som minst ska uppnås i den skolform, där eleven fullgör sin skolplikt, upphör skolplikten.

Skollagsberedningens förslag

Enligt hittills gällande bestämmelser är skolpliktens upphörande i förtid och möjligheten att få fortsatt utbildning efter skol- pliktens upphörande kopplade till om eleven har eller inte har tillfredsställande slutfört högsta årskursen. En elev som fyllt 16 år har rätt att sluta grundskolan, om hon eller han har slutfört sista årskursen. Detsamma gäller även en elev som kanske bara är 15 år, men som börjat skolan som sexåring.

I de olika ämnena finns kunskapskrav som minst ska uppnås, se avsnitt 3.1 angående att begreppen ”mål som minst ska uppnås” och ”betygskriterier” ersätts av begreppet ”kunskapskrav”. De kunskapskrav som eleven ska uppnå är förenade med rättsliga verkningar för eleven, t.ex. i samband med betygssättning. De nya tydligare bestämmelserna om särskilt stöd, som vi föreslår, är också mer fokuserade än tidigare på processen för att eleverna ska få så goda förutsättningar som möjligt att nå kunskapskraven. Elever är olika och har olika förutsättningar och det är därför naturligt att de kan behöva varierande tid och olika insatser för att nå kunskapskraven. Rätten till utbildning bör därför inte i första hand vara knuten till elevernas ålder.

Utifrån vad som ovan sagts föreslår vi således att skolpliktens upphörande och rätten till fortsatt utbildning efter skolpliktens upphörande huvudsakligen bör knytas till elevernas uppnående av de kunskapskrav som finns för utbildningen. Även om detta innebär att en elev kan sluta grundskolan, innan hon eller han har fyllt 16 år eller har slutfört högsta årskursen, innebär det enligt vår mening inte några nämnvärda förändringar jämfört med i dag.

390

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

I detta sammanhang är det viktigt att poängtera bredden i kunskapskraven. Det handlar inte enbart om att tillägna sig faktakunskaper utan också om att utveckla värderingar och ett kritiskt tänkande, att kunna se sammanhang och att arbeta tillsammans med andra m.m. Att skolplikten upphör i förtid enligt dagens regler ställer långtgående krav på en elev och torde i dag förekomma i mycket begränsad utsträckning. Vårt förslag avser inte att öka utrymmet för skolpliktens fullgörande i förtid.

Det ska också påpekas att även om begreppet årskurs av- skaffas just i detta sammanhang, anser vi i likhet med Skollags- kommittén att begreppet årskurs av rättssäkerhetsskäl bör be- hållas på andra ställen i skollagstiftningen. I de bestämmelser som reglerar elevers skyldighet och rätt att fullfölja utbildningen i grundskolan relateras detta till begreppet årskurs.

Begreppet årskurs behövs också för att på ett precist och adekvat sätt kunna ange en position i utbildningen, t.ex. när be- tyg ska sättas eller nationella prov genomföras.

Frågan om skolpliktens fullgörande i förtid ska prövas av elevens hemkommun, utom för elever i specialskolan, där frågan ska prövas av Specialpedagogiska skolmyndigheten, som ansvarar för eleverna i specialskolan. Skollagsberedningens förslag i detta avseende omfattar inte elever i grundsärskolan eller elever med utvecklingsstörning i specialskolan, eftersom de har en studie- gång som är inriktad mot individuella mål.

6.2.2Skolpliktens upphörande ett år senare

Förslag: För den elev som inte gått ut högsta årskursen när skolplikten annars skulle ha upphört, upphör skolplikten ett år senare.

391

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Grundskolan och motsvarande skolformer har ett tydligt ansvar för att eleverna ska fullfölja skolgången där och uppnå de kunskapskrav som minst ska uppnås, innan de går vidare till nästa fas, en gymnasial utbildning. Alla reformer av grundskolans styrsystem och måldokument, som har aviserats eller beslutats, syftar till att göra det tydligt att eleverna har rätt att få med sig de kunskaper som behövs från den obligatoriska skolan. Även reformeringen av gymnasieskolan har denna inriktning.

Av ovanstående skäl är det viktigt att det tydligt syns i skol- lagen att en elev som inte nått kunskapskraven i grundskolan har en rätt att slutföra utbildningen där, innan steget tas till nästa nivå i utbildningssystemet. Förutsättningarna för en elev som inte anses ha fullföljt hela sin grundskoleutbildning att klara antagningskraven och att sedan lyckas i gymnasieskolan kan inte bedömas som goda. Kommunen har även i dag ansvar för att dessa elever får fullfölja sin grundskoleutbildning, antingen i grundskolans regi eller inom ramen för ett individuellt program i gymnasieskolan. Det är viktigt att markera att grundskolan har ett ansvar för att eleverna får fullfölja sin utbildning. Skollagsberedningen föreslår därför att skolplikten inte upphör vid utgången av vårterminen det nionde året (tionde i specialskolan) efter det att eleven börjat fullgöra skolplikten för en elev som inte gått ut högsta årskursen, utan först ett år senare. Med ”inte gått ut högsta årskursen” avses i detta sammanhang att eleven sitt nionde skolår (eller tionde i specialskolan) inte påbörjat den högsta årskursen.

Vi anser inte att detta kommer att innebära några större för- ändringar jämfört med i dag. Skälet till att införa en förlängd skolplikt är snarare att markera vikten av att grundskolan har fullföljt sitt uppdrag, innan eleven går vidare till nästa nivå.

Vi föreställer oss att den elevgrupp, som kan bli aktuell för tvångsvis förlängd skolplikt, är liten. Det gäller elever, som börjat skolan vid åtta års ålder, elever som gått samma årskurs

392

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

två gånger någon gång under grundskoletiden samt elever som kommit till Sverige sent under sin skolgång och därför placerats in i en årskurs som inte motsvarar deras ålder. Förutsättningen för att skolplikten ska förlängas är att eleven inte nått de kunskapskrav som minst ska uppnås, när skolplikten normalt skulle ha upphört. Skulle någon elev stämma in på någon av dessa definitioner och ändå mot förmodan ha nått kunskapskraven, tillämpas bestämmelsen om att skolplikten upphör när en elev har nått kunskapskraven. Den förlängda skolplikten kan kombineras med beslut om olika former av särskilt stöd och i vissa fall med anpassad studiegång. Eleven får också göra en prövning när som helst under det tillkommande året. För en elev som flyttar utomlands upphör skolplikten.

Frågan om förlängd skolplikt ska prövas av hemkommunen eller för elever i specialskolan av Specialpedagogiska skol- myndigheten. Beslutet ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. I den slutliga bedömningen kan i enstaka fall finnas individuella omständigheter som gör att en tvångsvis förlängning av skolplikten inte är lämplig. Kommunen kan då fatta ett beslut som innebär att eleven inte behöver vara kvar i grundskolan ytterligare ett år. Rätten att få fullfölja utbildningen i grundskolan under ytterligare två år kvarstår dock om eleven ändrar sig.

Regeringen har överlämnat propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199) till riks- dagen. I propositionen konstateras bl.a. att det bör finnas individanpassade utbildningsalternativ för obehöriga elever. Ut- bildningsalternativen bör vara tydliga och ha som utgångspunkt att olika målgrupper har olika behov. Regeringen avser därför att, efter det att frågan beretts vidare, återkomma i denna fråga. Detta är dock något annat än att fullfölja utbildningen i grund- skolan efter att skolplikten enligt huvudregeln skulle ha upphört. Syftet med fullgörandet av utbildningen i grundskolan är att eleven ska kunna avsluta grundskoleutbildningen som helhet med ett tillfredsställande resultat. Frågan som bereds i anslut- ning till gymnasiereformen handlar istället mer specifikt om att

393

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

eleven ska bli behörig till studier på ett nationellt program i gymnasieskolan.

6.2.3Rätt att slutföra utbildningen i två är när skolplikten upphört

Förslag: En elev i grundskolan, grundsärskolan eller special- skolan har rätt att slutföra den högsta årskursen under två år, även om skolplikten upphör dessförinnan.

Skollagsberedningens förslag

En elev i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan får rätt att efter skolpliktens upphörande fullfölja utbildningen under ytterligare två år. Formellt bör man dock inte förlänga skol- plikten med mer än ett år, för de elever som inte gått ut högsta årskursen, när skolplikten upphör (se avsnitt 6.2.2). Frågan prövas av hemkommunen eller för elever i specialskolan av Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Den 1 juli 2009 träder en ändring i skollagen i kraft som möjliggör för vissa elever i specialskolan, som får sin utbildning vid Ekeskolan, att få förlängd skolgång till det år de fyller 21 år.

6.3Deltagande i utbildning

Förslag: Skyldigheten för elever som inte är skolpliktiga att delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen förtydligas.

Bestämmelsen i förordningarna för de obligatoriska skol- formerna om elevers närvaro flyttas upp till skollagen. Om en elev utan giltigt skäl uteblir från utbildningen ska rektor samma dag se till att elevens vårdnadshavare underrättas om

394

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

att eleven har varit frånvarande. Om det föreligger särskilda skäl behöver underrättelsen inte ske samma dag.

Rektor beslutar om ledighet.

Befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen ska bara kunna medges när det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår.

Skollagsberedningens förslag

Elever som inte längre har skolplikt kan under de förutsättningar som har angetts tidigare ha rätt till fortsatt utbildning i någon av de obligatoriska skolformerna. Enligt dagens skollag omfattas emellertid inte dessa eller andra elever, som inte har skolplikt, av regleringen om skyldighet att delta i verksamheten som anordnas för att ge utbildningen. Det får dock förutsättas att även elever, som inte är skolpliktiga och som utnyttjar sin rätt till utbildning, deltar i verksamheten på samma sätt som skolpliktiga elever. Även om dessa elever inte omfattas av skolplikten anser Skol- lagsberedningen att det är rimligt att ställa krav på deras närvaro. Bestämmelsen om skyldighet att delta i verksamheten bör så- ledes även omfatta elever som inte har skolplikt, t.ex. om de är äldre än 16 år eller om de inte är folkbokförda i landet. Som en konsekvens av detta resonemang bör även bestämmelserna om ledighet från utbildningen omfatta dessa elever.

Information om frånvaro

Hittills har det i skolformsförordningarna och i läroplanen funnits bestämmelser om samarbete och information mellan skola och hem. Syftet med dessa bestämmelser är att tillsammans med de ovan redovisade reglerna om skolplikt och närvaroplikt minska riskerna för att en elevs frånvaro inte ska fångas upp i ett tidigt skede. Det är ytterst viktigt att det finns kontinuerliga och täta kontakter mellan skola och hem om en elevs skolsituation.

395

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

För att ytterligare betona detta anser Skollagsberedningen att den bestämmelse i skolformsförordningarna för de obligatoriska skolformerna som förtydligar skyldigheten att informera elevens vårdnadshavare om en elevs frånvaro, ska flyttas upp i skollagen. Rektor eller den som rektor utser bör ansvara för att informa- tionsskyldigheten fullgörs redan samma dag som frånvaron upptäcks. Om särskilda skäl föreligger, t.ex. att frånvaron avser den sista lektionen på eftermiddagen eller att det överens- kommits att all kontakt med hemmet ska ske via en person, så behöver inte kontakten ske samma dag. Den föreslagna be- stämmelsen innebär inte någon inskränkning av vad som i övrigt gäller om samarbete mellan skolan och hemmet.

Ledighet och befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen

Rektor ska enligt vårt förslag besluta om ledighet för elevers en- skilda angelägenheter. I dag är beslutanderätten enligt skol- formsförordningarna fördelad så att kortare ledigheter beslutas av rektor, medan styrelsen för utbildningen beslutar om ledig- heter som är längre än tio dagar och om det dessutom finns synnerliga skäl. Vi föreslår att rektor alltid beslutar om ledighet utifrån sin kännedom om elevernas förhållanden och sitt ansvar för verksamheten.

Enligt 3 kap. 12 § första stycket skollagen (1985:1100) ska på begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar. I motiven till bestämmelsen (prop. 1985/86:10 s.89) sägs att en elev inte ska behöva delta i vissa i det stora hela mindre viktiga inslag i utbildningen, om det med hän- syn till särskilda omständigheter framstår som orimligt att kräva att eleven deltar. Det anges bl.a. att det bör finnas ett utrymme för befrielse från inslag, som är meningslösa för eleven, därför att han eller hon redan mer än väl behärskar det som ska uppnås med inslaget och från inslag som kan upplevas som utmanande

396

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö. Bestämmelsen ska tillämpas med återhållsamhet.

Enligt Skollagsberedningens bedömning förekommer det att befrielse medges av hänsyn till elevens speciella inställning och hemmiljö på ett sätt som går längre än vad som varit lagstiftarens avsikt, och utan att försök gjorts att anpassa undervisningen. Av gällande skolförfattningar framgår att undervisningen i skolan ska vara allsidig och saklig samt utformas så att alla elever kan delta, oberoende av elevens och elevens vårdnadshavares religiösa eller filosofiska uppfattning. I skollagen och läroplanerna understryks vikten av en dialog mellan skola och vårdnadshavare. Genom en förtroendefull och fungerande dialog med hemmen kan skolan skapa förståelse för skolans verksamhet och för olika inslag i undervisningen. Skolan bör också tillfälligtvis, om det är rimligt, kunna använda gruppindelning eller andra organisatoriska och pedagogiska åtgärder för att undvika att känsliga situationer uppstår för enskilda elever eller grupper av elever. Det kan till exempel avse simundervisning där flickor och pojkar skiljs åt. Undervisningen ska dock bedrivas i enlighet med den värdegrund som finns i läroplanerna. Därmed ska det inte finnas inslag som kan uppfattas som kränkande för någon. Enligt Skollagsberedningens uppfattning kan därför behovet av en bestämmelse om möjlighet till befrielse från undervisning på dessa grunder ifrågasättas. Det kan dock inte uteslutas att det i vissa utpräglade undantagsfall kan behövas en möjlighet att medge en elev befrielse från enstaka obligatoriska inslag i undervisningen. Reglerna bör därför utformas väsentligt mer restriktivt än idag. För att betona att befrielse bara ska komma i fråga i särpräglade undantagsfall ska befrielse bara kunna medges när det finns synnerliga skäl. Kravet på synnerliga skäl innebär att skälen för befrielse måste vara mycket starka. I enstaka fall kan det vara rimligt att en elev som ligger långt före i sin kunskapsutveckling och har nått kunskapskraven befrias från vissa inslag i undervisningen. I normalfallet ska dock en elev som har nått kunskapskraven när det gäller ett specifikt inslag i undervisningen gå vidare med ett mer avancerat och mer

397

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

utmanade inslag. Det får överlämnas till rättstillämpningen att närmare klargöra när bestämmelsen ska tillämpas. Befrielse bör endast kunna gälla enstaka inslag i undervisningen. En elev får inte heller medges befrielse i sådan utsträckning att eleven riskerar att inte nå kunskapsmålen eller kunskapskraven i ett ämne. Ett beslut om befrielse ska därför kunna avse endast enstaka tillfällen under ett läsår.

Det bör i sammanhanget även framhållas att den tidigare rätten till befrielse från undervisning i religionskunskap för elever som tillhör vissa trossamfund, upphävdes fr.o.m. den 1 juni 1997 efter förslag i propositionen Fristående skolor m.m. (prop. 1995/96:200).

6.4Ansvar för att skolplikten fullgörs

Förslag: Reglerna om hemkommunens ansvar för att skol- pliktiga elever fullgör sin skolgång förtydligas och förenklas. Kommunen får möjlighet att direkt vid vite förelägga vård- nadshavare till ett barn som inte fullgör sin skolgång att se till så att eleven fullgör skolgången, oberoende av om eleven går i en skolenhet med offentlig huvudman eller i en fristående skola. Ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart om inte annat beslutas.

Huvudmannen för en fristående skola ska anmäla till hem- kommunen när en skolpliktig elev börjar eller slutar vid skolan samt utan giltig orsak i betydande utsträckning är frånvarande från obligatoriska inslag.

Skollagsberedningens förslag

Det är hemkommunen, dvs. den kommun där eleven är bosatt som har ett ansvar för att se till att eleven fullgör sin skolgång. Om eleven inte kommer till skolan är kommunens skarpaste

398

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

verktyg möjligheten att använda sig av vitesföreläggande. Enligt hittills gällande bestämmelser har kommunen möjlighet att vitesförelägga vårdnadshavare till elever i det offentliga skol- väsendet. Detta inträffar om eleven inte fullgör sin skolgång och om detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har fullgjort det som ankommer på dem för att så ska ske. Någon mot- svarande möjlighet till föreläggande mot vårdnadshavare till en elev i en fristående skola finns emellertid inte i dag. Här måste i stället kommunen först ålägga eleven skolgång i kommunens skola. I vissa fall kan det vara huvudmannen för specialskolan som ska pröva om eleven ska åläggas skolgång där.

En av grundprinciperna i vårt förslag är en reglering som så långt som möjligt är gemensam för utbildningen i en skolform oberoende av vem som är huvudman. Med hänsyn till detta och eftersom det saknas sakliga skäl för att denna fråga ska regleras olika för olika huvudmän för utbildningen, anser Skollagsbered- ningen att hemkommunen ska ha möjlighet att även vitesföre- lägga vårdnadshavare till en elev i en fristående skola, utan att eleven i fråga först åläggs skolplikt i en skola med kommunal huvudman. När det gäller specialskolan och sameskolan är det respektive ansvarig skolmyndighet som har möjlighet att utfärda vitesföreläggande.

Ett vitesföreläggande är en ingripande åtgärd som kan över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Det är också av stor vikt att vitesföreläggandet utformas på ett sådant sätt att det blir tydligt för elevens vårdnadshavare exakt vad de ska vidta för åt- gärder och vid vilken tidpunkt detta senast ska ske. Föreläggan- den bör alltid utformas så att elevens vårdnadshavare har en möjlighet att fullgöra det genom att eleven inställer sig vid en skola med offentlig huvudman, där skolplikten kan fullgöras. Elevens vårdnadshavare bör ges alternativa möjligheter att full- göra sina skyldigheter. Det kan antingen ske genom att senast vid en viss tidpunkt visa att barnet fullgör sin skolplikt i en fri- stående skola, eller att barnet senast vid samma tidpunkt inställer sig vid den kommunala skola, som anges i föreläggandet.

399

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

På samma sätt som enligt dagens skollag ska ett beslut om föreläggande gälla omedelbart, även om det överklagas, om inte annat beslutas.

Hemkommunen har alltid ett ansvar för en skolpliktig elevs skolgång, även om den sker i en fristående skola. Kommunen kan från en dag till en annan bli skyldig att erbjuda en plats i en kommunal skola, om en elev väljer att sluta i den fristående skola där eleven tidigare gått. Hemkommunen behöver också få in- formation från en fristående skola om det finns en elev, som utan giltiga skäl är frånvarande från obligatoriska inslag i under- visningen i en betydande omfattning. Det är sannolikt att hem- kommunen så småningom får ta ansvar för en sådan elevs skol- gång. Risken finns också att en sådan elev kan ”falla mellan stolarna” och råka i svårigheter, som blir svårare att åtgärda, ju längre tid som det pågår. Den fristående skolan ska därför an- mäla till hemkommunen om en elev uppvisar ogiltig frånvaro som är av betydande omfattning.

400

7 Förskolan

7.1Förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas

Förslag: Förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas.

Skollagsberedningens förslag

Från att ha varit en del av familjepolitiken ingår förskolan sedan slutet av 1990-talet som det första steget i sammanhållet utbild- ningssystem. Genom införandet av en läroplan för förskolan (Lpfö 98) har förskolans pedagogiska uppdrag förtydligats och verksamheten fått mer preciserade nationella mål.

Förskolan har tillsammans med andra pedagogiska verksam- hetsformer blivit en självklar del av det moderna välfärdssam- hället, som gör det möjligt för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete och studier. Genom ett omfattande reform- arbete har tillgängligheten ökat, avgifterna sänkts och nya grupper av barn fått del av verksamheten.

I avsnitt 1 och 2 framgår våra förslag om att förskolan ska bilda en egen skolform, en reglering av förskolechefens över- gripande ansvar samt förskollärarnas pedagogiska ansvar. För att stärka kvaliteten och bättre ge uttryck åt den pedagogiska ut- veckling som präglar förskolan i dag bör förskolans reglering i skollagen förstärkas ytterligare. Dessa förändringar behandlas i det följande.

401

Förskolan

Ds 2009:25

7.2Förskolans uppdrag och syfte

Förslag: Syftet med förskolan ska vara att stimulera barns ut- veckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov samt utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

Förskolan ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap samt förbereder barnen för fortsatt utbildning.

Skollagsberedningens förslag

Som framgår av avsnitt 1 föreslår Skollagsberedningen att för- skolan ska bilda en egen skolform inom utbildningsväsendet och ha samma övergripande mål som andra skolformer. Därmed får de olika skolformerna inom skolväsendet ett enhetligt och tyd- ligt regelverk. Avsikten är dock inte att förändra förskolans upp- drag, som det uttrycks i förskolans läroplan (Lpfö 98). Upp- draget innebär även fortsättningsvis att ge barn såväl en god om- sorg som pedagogisk verksamhet och bidra till goda uppväxtvill- kor.

Förskolan är ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens utveckling och lärande. Samarbete med föräldrarna är därför ett utmärkande drag för verksamheten. Förskolan är till för barnets egen skull och har betydelse för barnets allsidiga utveckling. Till- sammans med föräldrarnas insatser för barnets utveckling och fostran bidrar förskolan till att lägga grunden för ett livslångt lärande. Samtidigt skapas en möjlighet för föräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete.

Omsorg, utveckling och lärande innebär att se till hela barnet och dess behov. Den pedagogiska verksamheten i förskolan ska anpassas till varje barns behov och förutsättningar och vidareut- vecklas utifrån förskolans uppdrag, mål, förutsättningar och

402

Ds 2009:25

Förskolan

traditioner. Det innebär även att barn i förskolan ska vara del- aktiga och ges möjlighet till inflytande.

Verksamheten i förskolan har i sitt uppdrag en social dimen- sion som innebär att främja och utveckla allsidiga kontakter och social gemenskap både mellan barnen och mellan barn och vuxna. Bästa möjliga förutsättningar ska skapas för varje barn att utveckla lust och nyfikenhet och förbereda dem för fortsatt lärande.

Förskolans syfte och uppdrag bör även i fortsättningen framgå av de begrepp som används för verksamheten. Detta innebär att förskolan inte saklöst kan överta skolans terminologi. Definitionen av begreppet undervisning har i detta förslag kompletterats med ”utveckling och lärande” och har därmed an- passats till såväl förskola som skola. Vi anser att begreppet barn ska behållas i stället för elever i förskolans verksamhet.

Skollagskommittén föreslår att kommunen ska informera barnens vårdnadshavare om förskolan och dess syfte samt verka för att barn som har rätt till förskola deltar i denna. Regeringens proposition Barnomsorgspeng och allmän förskola även för tre- åringar (prop. 2008/09:115) som bl.a. innehåller förslag om en utökad kommunal informationsskyldighet har nyligen antagits av Riksdagen. I propositionen föreslås att kommunen ska in- formera barns vårdnadshavare även om andra verksamheter än förskola.

Om barnets vårdnadshavare önskar pedagogisk omsorg i form av t.ex. familjedaghem flerfamiljslösningar eller andra pedagogiska verksamhetsformer i stället för förskola för sina barn bör kommunen sträva efter att tillgodose detta önskemål. Se vidare avsnitt 23.2 Pedagogisk omsorg.

7.3Barngruppernas sammansättning och storlek

Förslag: Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek.

403

Förskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Enligt dagens skollag ska barngrupperna i förskolan ha en lämp- lig sammansättning och storlek. Bestämmelsen är en viktig markering och bildar utgångspunkt i det dagliga pedagogiska arbetet samt det systematiska kvalitetsarbetet i verksamheter och kommuner. Även för kommunernas övergripande planerings- arbete ska bestämmelsen kunna användas som riktmärke att utgå från för en flexibel resurstilldelning till olika verksamheter.

Statens skolverk har utfärdat allmänna råd för kvaliteten i för- skolan, baserade på forskning och erfarenhet. Barngruppens storlek och personaltäthet framhålls i råden som en viktig kvalitetsfaktor. Förutsättningarna varierar från grupp till grupp och från tid till annan och det är alltid nödvändigt att anpassa gruppstorlekar och personaltäthet till de förutsättningar som råder i varje förskola.

Kommunerna avgör, utifrån lokala förhållanden, vilken gruppstorlek och vilken personaltäthet som är den lämpligaste. Enligt Skolverkets utvärderingar har det främst varit ekonomiska överväganden som avgjort gruppstorlekarna.

Faktorer som upptagningsområdets sociala struktur, personalens utbildning och andelen barn i behov av särskilt stöd har haft mindre betydelse.

Barnen i förskolan omfattas inte av arbetsmiljölagen (1977:1160), till skillnad mot elever från och med förskole- klassen samt de vuxna som arbetar i olika skolformer. Skollags- kommittén anser att en konsekvens av att förskolan blir en egen skolform bör vara att arbetsmiljölagen ska utvidgas till att även omfatta barn i förskolan. Vilka förändringar som detta föran- leder har övervägts inom ramen för den utredning, som tillsattes av regeringen i juni 2004 (dir. 2004:91) för översyn av vissa delar av arbetsmiljölagen. Utredningen lämnade ett delbetänkande (SOU 2006:44) i maj 2006 och sitt slutbetänkande (SOU 2007:43) i juni 2007. I utredningen har det framkommit att det finns vissa brister i tillsynen över bl.a. barnens hälsa och säkerhet i förskolan. Utredningen ansåg dock inte att det är lämpligt att

404

Ds 2009:25

Förskolan

åtgärda bristerna med en utvidgning av arbetsmiljölagen till barn i förskolan utan menade att arbetsmiljöarbetet i förskolan kan regleras i skollagen.

Med hänvisning till ovanstående föreslår Skollagsberedningen att dagens bestämmelse om barngruppernas sammansättning och storlek tills vidare ska bibehållas som en viktig del av förskolans allmänna bestämmelser. Som framgår av avsnitt 2.11 föreslår vi att lokaler och utrustning regleras så att syftet med verksam- heten ska kunna uppfyllas. Därigenom kompletteras bestämmel- sen om barngruppernas sammansättning och storlek för att före- bygga ohälsa och i övrigt skapa en god arbetsmiljö.

7.4Erbjudande av förskola

Förslag: Förskola ska erbjudas barn från och med ett års ålder.

Förskola ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Förskola ska dock inte behöva erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

Barn ska skyndsamt erbjudas förskola om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola. Avgift får för dessa barn endast tas ut för den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan. Förskola ska erbjudas barn enligt ovanstående om de är bo- satta i Sverige och inte har börjat i förskoleklassen eller i någon utbildning för fullgörande av skolplikten

Barn ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. Om det på något sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd.

405

Förskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Det är viktigt att föräldrar har valfrihet och möjligheter att välja förskola eller annan pedagogisk omsorg bland en mångfald av utövare, som passar barns och familjers behov. Föräldrar ska kunna välja förskola på samma sätt som de kan välja skola. För- äldrar ska också kunna ansöka om plats i förskola i annan kommun.

I likhet med vad som gäller enligt dagens skollag föreslår Skollagsberedningen att förskola ska erbjudas barn, om de är bo- satta i landet och inte har börjat i förskoleklassen eller i någon utbildning för fullgörande av skolplikten. Vilka som är bosatta i landet framgår av 28 kap. 1–3 §§ i vårt förslag till ny skollag. (Se vidare avsnitt 28.2). Förskola ska erbjudas från och med ett års ålder i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier.

Förskola behöver inte erbjudas under kvällar, nätter, vecko- slut eller i samband med större helger. Vi föreslår i stället att sär- skilda bestämmelser införs om omsorg under kvällar, nätter och helger för de föräldrar vars arbetstider är förlagda till sådana tider och som inte själva kan ordna sådan omsorg för sina barn. Detta kommer i den nya skollagen att regleras tillsammans med annan pedagogisk verksamhet. Se vidare avsnitt 23.

Barn, vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga för vård av annat barn, ska även framdeles erbjudas förskola i en omfatt- ning om minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. Även allmän förskola ska fortsättningsvis erbjudas alla fyra- och fem- åringar och gälla 525 timmar per år. En proposition som bland annat innehåller förslag om att avgiftsfri allmän förskola utvidgas till att gälla plats i förskola från och med höstterminen det år barnet fyller tre år har nyligen antagits av riksdagen.

406

Ds 2009:25

Förskolan

Barns eget behov av förskola och barn i behov av särskilt stöd

Det bör även fortsättningsvis finnas bestämmelser om förskola utifrån barns eget behov, dock med ett förtydligande av att barnet kan ha ett behov på grund av familjens situation i övrigt, oavsett föräldrarnas förvärvsarbete eller studier. Bestämmelserna ska reglera barnets behov av förskola både när det gäller plats och omfattning. Vi föreslår således ingen ändring i förhållande till nuvarande lagstiftning av innebörden i erbjudande av förskola till barn som har ett eget behov av förskola. Även när det gäller barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola kvarstår dagens reglering. Dessa barns behov av plats, omsorg, stöd samt avgifter bör regleras i två olika bestämmelser.

Som exempel på vad som kan utgöra barns eget behov av för- skola kan nämnas barn med ett annat modersmål än svenska eller om barn i glesbygd. Ett annat exempel är barn vars föräldrar deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller har ett funktions- hinder som begränsar barnets fysiska eller psykiska utveckling. Även barn vars föräldrar är långtidssjukskrivna, sjuk- eller för- tidspensionerade kan räknas in i gruppen samt barn med annat modersmål än svenska. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling kan vara barn med funktionshinder av olika svårighetsgrad. Dessa barns rätt gäller inte enbart tillgång till en plats utan även en verksamhet av sådan kvalitet att barnet får sitt behov av särskilt stöd tillgodosett.

Det är viktigt att barns behov av trygga förhållanden ägnas speciell uppmärksamhet när kommunerna bedömer erbjudande och deltagande i den pedagogiska verksamheten. Det finns en risk för att kommunens handläggning blir otydlig, om barn som har ett eget behov och barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av stöd skulle regleras under samlingsbegreppet barnets eget behov, vilket är Skollagskommitténs förslag. Det är viktigt att inte försämra situationen för barnen och deras familjer jämfört med idag. En förändrad lagstiftning behöver beakta vissa barns särskilda och specifika behov av förskola, stöd och av-

407

Förskolan

Ds 2009:25

giftsfrihet. En del av dessa barn har ett funktionshinder. Som en del i både familje- och handikappolitiken måste därför ett barns vårdnadshavare kunna fortsätta att förena förvärvsarbete med familjelivet.

Kommunerna ska således även fortsättningsvis vara skyldiga att erbjuda förskola till barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling. Detta gäller barn oav- sett ålder och inte som i kommitténs förslag endast barn i behov av särskilt stöd före ett års ålder. Med utgångspunkt i dagens lag- stiftning ska den nya skollagen reglera och förtydliga dessa barns behov av stöd i sin utveckling, bl.a. ska plats erbjudas skyndsamt.

Skollagsberedningen föreslår att dagens avgiftsbefrielse på 15 timmar i veckan kvarstår oförändrad för barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling och därför anvisats plats i förskola. För vistelse utöver 15 timmar i veckan får kommunen ta ut avgifter enligt kommunens gällande taxa.

Dagens reglering anger att kommunen ska bedriva upp- sökande verksamhet så att barn i behov av särskilt stöd deltar i förskolans verksamhet. Lagstiftningen härrör från den tid då för- skolan reglerades i Socialtjänstlagen. Förskolan tillhör numera utbildningsområdet och det är sannolikt mycket få kommuner som bedriver uppsökande verksamhet idag. Habiliteringen inom landstinget för barn med funktionshinder eller socialtjänsten i en kommun kan upplysa de föräldrar som har barn i behov av sär- skilt stöd om möjligheten att få stöd i form av förskola. Dess- utom ingår det i barnavårdscentralens uppgift att göra utveck- lingsbedömningar under hela förskoleåldern och vid behov ge hjälp och stöd i föräldraskapet, t.ex. råd om plats i förskola. Även öppna förskolan kan användas på detta sätt. Regleringen om kommunernas skyldighet att bedriva uppsökande verksam- het kan därför tas bort.

408

Ds 2009:25

Förskolan

Varje barn ska ges förutsättningar till utveckling och lärande

Alla barn ska ges den ledning och stimulans, som de behöver i sitt lärande och sin utveckling för att utifrån sina behov och för- utsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt. Utgångs- punkten är att alla barn som behöver det ska få särskilt stöd. Dagens lagstiftning reglerar inte vem som ansvarar för att sär- skilt stöd i förskolan genomförs. Skollagskommittén lämnar inte heller något förslag på hur ansvaret ska regleras. För att uppnå likvärdighet mellan de olika skolformerna bör det även regleras vem som har ansvaret för att barn ges det stöd de behöver i för- skolan. Skollagsberedningen anser att bedömningen av vilka in- satser som är lämpliga ska göras av förskolans ledning, till- sammans med personalen, och alltid tillsammans med barnets vårdnadshavare. Förskolechefen får härigenom ett ansvar som motsvarar rektors ansvar i skolan men utifrån förskolans förut- sättningar.

Många barn stöter någon gång under sin förskoletid på svårigheter och behöver under en kortare tid någon form av stöd. Andra barn behöver stöd kontinuerligt under hela för- skoletiden på grund av sjukdom, sociala förhållanden, funktions- hinder eller svårigheter att tillgodogöra sig verksamheten av andra orsaker. Det finns ingen definition av begreppet behov av särskilt stöd i lagen. Det är heller inte möjligt att i lagtext närmare definiera vilka förutsättningar som ska finnas för att stöd ska ges i förskolan. Bestämmelsen måste därför bli allmänt hållen och knytas till ett ansvar för förskolan att tillgodose barnets stödbe- hov. För många barn är en generellt god kvalitet det viktigaste. För andra kan det vara nödvändigt med särskilda stödinsatser som komplement. Stödet kan ges som personalförstärkning, an- tingen till barngruppen generellt eller till det enskilda barnet, eller i form av konsultation och handledning till personalen. En minskning av antalet barn i barngruppen eller anpassning av lokalerna kan vara andra stödformer. Insatser ska göras efter en bedömning i varje enskilt fall av vilken insats som är mest lämplig.

409

Förskolan

Ds 2009:25

För förskolan innebär förslaget att barn ska ges särskilt stöd på det sätt och i den omfattning som behövs för att barnet ska ha möjlighet att utvecklas och lära enligt läroplanen. Bestämmel- serna är anpassade för förskolan, eftersom målen där inte avser individuella barns prestationer utan istället inriktas på verk- samhetens kvalitetsutveckling.

Det är barnets behov av stöd som ska vara vägledande för be- sluten. För förskolechefen är därför varje beslut om stöd något som måste föregås av noggranna pedagogiska överväganden, samtidigt som det också finns ekonomiska realiteter att beakta.

7.5Modersmål

Förslag: Förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen anser att stödet till barn i förskolan med annat modersmål än svenska behöver förstärkas. Sverige är i dag ett mångkulturellt land med många olika etniska, religiösa eller språkliga grupper som har band till sitt ursprung, sin kultur och sina värderingar. Behovet av att uppmärksamma flerspråkiga och flerkulturella barns specifika förutsättningar ökar. Det är en grundläggande uppgift för förskolan att ge alla barn möjligheter att tillvarata sina resurser på bästa sätt. Att stödja barns språkut- veckling och kulturell mångfald är därför en viktig uppgift för förskolan.

Språk och lärande hör oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Forskning visar att barn med utländsk bak- grund, som har goda kunskaper i sitt modersmål samt god kännedom om sin bakgrund och som vistas i flerspråkliga miljöer

410

Ds 2009:25

Förskolan

har bättre möjligheter att lära sig svenska och även inhämta och utveckla färdigheter inom andra områden, t.ex. matematik. Stöd för barn med annat modersmål än svenska är därför mycket viktigt i förskolan, särskilt för yngre barn som är i färd med att utveckla språk och identitet. Det räcker inte med att barnen talar sitt modersmål i hemmet. Även förskolan bör bidra till att modersmålet utvecklas för att barnen aktivt ska kommunicera på såväl sitt modersmål som på svenska.

Av läroplanen för förskolan framgår i dag att det ligger i för- skolans uppdrag att medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål. Vidare anges att förskolan ska bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med ut- ländsk bakgrund får stöd att utveckla en flerkulturell tillhörig- het. Sverige har även folkrättsliga åtaganden när det gäller nationella minoriteter i enlighet med ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk Särskilda bestämmelser rörande förskoleverksamhet på finska, meänkieli och samiska finns även i minoritetsspråkslagarna (1999:1175 och 1176). För att förtydliga förskolans uppdrag införde regeringen 2005 ett mål för förskolan att sträva mot för barn med annat modersmål än svenska. Dessa barn ska i förskolan få möjlighet att utveckla sin kulturella identitet samt sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål.

Arbetet med att stödja barns språkutveckling är i första hand en pedagogisk fråga för förskolan. Barn lär i de vardagliga aktiviteterna, i lek och i skapande verksamhet. I varje förskola där det finns barn med annat modersmål än svenska eller som hör till någon av de nationella minoriteterna ska aktiviteter, arbetssätt, miljö och material anpassas till barnens behov. Sär- skilda åtgärder som tvåspråkig personal, lärare i modersmålsstöd, kulturstödjare m.m. kan vara viktiga komplement. Även barnens föräldrar är en viktig tillgång och resurs för förskolan i detta av- seende.

411

Förskolan

Ds 2009:25

Ett viktigt stöd i arbetet med barnens språkutveckling är Tema Modersmål – en webbplats som Skolverket driver. Webb- platsen är formad som en resurs för de som arbetar inom för- skola och skola. De olika språkens temaplatser innehåller in- formation, material och verktyg för kommunikation. Tema- platsen innehåller för närvarande 33 språk och drivs av aktiva modersmålslärare. Temaplatsen lyfter fram bra pedagogiska resurser. Här kan förskolans personal erhålla en översikt av möj- ligheter att utveckla modersmål i förskolan och få kunskaper om metoder och utbud av material för hur modersmålet kan stödjas.

En ny bestämmelse för barn med annat modersmål än svenska innebär inte att förskolan åläggs nya arbetsuppgifter. Förskolan har redan i dag ett ansvar genom läroplanen för dessa barns språk- och identitetsutveckling. Regleringen innebär en precise- ring och ett förtydligande av förskolans uppdrag. Enligt skol- lagsberedningens bedömning ska det även fortsättningsvis vara en pedagogisk fråga hur barn med annat modersmål än svenska ska få stöd för sin utveckling och sitt lärande i förskolan. Huvudmannen avgör vilka resurser och kompetenser som krävs i olika arbetslag för att uppfylla regleringen i detta avseende.

7.6Utvecklingssamtal i förskolan

Förslag: Personalen ska föra fortlöpande samtal med barnets vårdnadshavare om barnets utveckling. Minst en gång per halvår ska personal och barnets vårdnadshavare därutöver genomföra ett samtal om barnets utveckling och lärande (ut- vecklingssamtal). Förskollärare ska ha det övergripande an- svaret för utvecklingssamtalets genomförande.

412

Ds 2009:25

Förskolan

Skollagsberedningens förslag

Samverkan mellan hem och förskola bör stärkas och förskolan som egen skolform bör ha likartade regler för föräldrainflytande som andra skolformer. Skollagsberedningen föreslår att utöver fortlöpande samtal vid dagliga möten samt mer organiserade för- äldraaktiviteter i förskolan, ska personal och barnets vårdnads- havare minst en gång varje halvår genomföra ett samtal om barnets utveckling och lärande både i och utanför förskolan (ut- vecklingssamtal). Förskollärare ska ha det övergripande ansvaret för utvecklingssamtalets innehåll och genomförande. Vem som genomför utvecklingssamtalet avgörs på varje förskola. Det kan vara naturligt att den i personalgruppen som har ett särskilt an- svar för barnet eller den person som känner barnet bäst, oavsett yrkeskategori, genomför utvecklingssamtalet.

Bestämmelsen om utvecklingssamtal i förskolan ska regleras specifikt i kapitlet om förskolan för att bäst kunna anpassas till förskolans uppdrag. Bestämmelsen är ny och skiljer sig från andra skolformer. Det är inte meningen att samma modell för utvecklingssamtal som finns i grundskolan ska bli norm även i förskolan. Till skillnad mot skolan har förskolan inte några mål för barnet att uppnå. Det är inte det enskilda barnets resultat som ska utvärderas. Däremot är det viktigt att följa hur varje barns lärande och utveckling sker och hur förskolan kan bidra till detta. Målen att sträva mot i förskolans läroplan anger inrikt- ningen av förskolans arbete och därmed också den önskade kvalitetsutvecklingen. Pedagogisk dokumentation och portfolio är exempel på metoder som har utvecklats för utvärdering av verksamheten, samtidigt som de är olika sätt att följa barnens utveckling och göra barnens lärprocesser synliga, för barnet, för- äldrarna och personalen. Det är viktigt att se både vad som för- enar och vad som skiljer förutsättningarna för utvecklings- samtalet i förskolan och skolan.

Utvecklingssamtalet ska bygga på en bred och nyanserad bild av barnets utveckling och lärande. Barnets utveckling sätts in i ett vidare pedagogiskt och socialt sammanhang i samspelet med

413

Förskolan

Ds 2009:25

andra barn och vuxna. Barnet jämförs inte med någon annan än sig själv och inte utifrån fastställda normer.

Utvecklingssamtalet ska vara väl förberett och strukturerat. Det är även viktigt att framhålla att det inte kan ersätta de dag- liga kontakter och kontinuerliga samtal som personal och för- äldrar har när barnet lämnas och hämtas i förskolan.

7.7Kommunens ansvar

7.7.1Hemkommunens ansvar

Förslag: Kommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter också genom att erbjuda barnet en motsvarande plats i en för- skola med enskild huvudman (fristående förskola).

Skollagsberedningens förslag

Enligt nuvarande skollag ska den kommun där barnet stadig- varande vistas erbjuda förskoleverksamhet. För övriga verksam- heter med kommunal huvudman ligger ansvaret i stället på hem- kommunen, dvs. den kommun där barnet är folkbokfört. Skol- lagskommittén föreslår att ansvaret ska överflyttas från vistelse- kommunen till hemkommunen.

Regeringens proposition Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (prop. 2008/09:115) med bl.a. förslag om att ansvaret för att barnet erbjuds förskola överflyttas från vistelse- kommunen till hemkommunen har nyligen antagits av riksdagen. Vidare föreslås att kommunernas informationsskyldighet utökas till att gälla alla former av förskoleverksamhet, både med enskild och kommunal huvudman.

Kommunens möjlighet att fullgöra sina skyldigheter när det gäller erbjudande om plats i förskola, genom att komma överens med någon annan kommun om att denna ska utföra kommunens uppgifter inom förskolan, kvarstår oförändrad. I lagens 21 kap.

414

Ds 2009:25

Förskolan

Entreprenad och samverkan, anges att kommunen får sluta avtal med någon annan kommun (samverkan) eller en enskild huvud- man om att denna ska utföra kommunens uppgifter inom för- skolan.

Som redan tidigare nämnts får kommunen godkänna och ska i sådana fall lämna bidrag till fristående förskola. Vid fördelning av platser kan kommunen använda sig såväl av sin egen förskola som av annan huvudmans förskola i kommunen. Det är viktigt att kommunerna även framöver har detta helhetsansvar över ut- budet av förskolor i kommunen. Hänsyn ska tas till önskemål från barnets vårdnadshavare. Det måste kunna godtas om för- äldrar vill tacka nej till ett erbjudande om plats i t.ex. en verk- samhet som drivs med en viss konfessionell eller pedagogisk in- riktning, som föräldrarna inte delar. Kommunen bör i sådana fall erbjuda en plats i en annan förskola. Det är inte heller ovanligt att föräldrar väljer att ställa sig i kö till just den förskola där de vill ha sitt barn även om detta innebär längre väntetider.

7.7.2Förskola i annan kommun

Förslag: En kommun ska vara skyldig att, efter önskemål från ett barns vårdnadshavare, ta emot ett barn från en annan kommun i sin förskola om det finns särskilda skäl med hän- syn till barnets förhållanden. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot ett sådant barn ska den inhämta ett yttrande från barnets hemkommun. Vid mottagande ska kommunen ha rätt till ersättning för sina kostnader från barnets hem- kommun.

Skollagsberedningens förslag

Det är förmodligen relativt sällsynt att barn vistas stadigvarande i en annan kommun än hemkommunen. Övervägande skäl talar

415

Förskolan

Ds 2009:25

för att frågan regleras likartat för alla skolformer i hela skollagen. Genom enhetliga regler ökar förutsättningarna för integration mellan olika verksamheter och möjligheten att från förskolan få gå vidare till förskoleklassen och grundskolan vid samma förs- kole- eller skolenhet i samma kommun, hemkommunen.

Skollagsberedningen föreslår därför att bestämmelserna om skyldighet att erbjuda förskola kompletteras med en ny regel motsvarande den som redan finns för bl.a. grundskolan. För- slaget innebär att varje barns hemkommun har det grund- läggande ansvaret för erbjudandet av förskola. Efter önskemål från ett barns vårdnadshavare ska dock barn tas emot i en annan kommun än sin hemkommun om det finns särskilda skäl med hänsyn till barnets förhållanden.

Detta kan till exempel gälla barn som genom föräldrarnas gemensamma vårdnad har anknytning till två kommuner eller barn i behov av särskilt stöd som önskar ta del av lämplig verk- samhet i en annan kommun som är anpassad för barnets behov. Ytterligare skäl för att ett barns vårdnadshavare önskar förskola i annan kommun än hemkommunen kan vara geografiska, näm- ligen att barnet bor nära en kommungräns och en annan kommuns förskola, eller att barnets vårdnadshavare arbetar i en annan kommun. I sådana fall underlättas barnets och familjens vardag betydligt av att få plats i en annan kommuns förskola. Bestämmelsen bör även kunna tillämpas i fall då barn som i dag ska ges möjlighet till förskola på samiska, meänkieli eller finska enligt lagarna om rätt att inom de särskilda förvaltnings- områdena använda dessa språk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar (jfr SFS 1999:1175 och 1999:1176) inte är folkbok- förda i kommunen där de stadigvarande vistas. Detta gäller även i vissa andra fall då barn som hör till någon av de nationella minoriteterna inte har möjlighet att gå i minoritetsspråkig för- skola i sin hemkommun. Avsikten med förslaget är dock inte att öppna en möjlighet att gå växelvis i två olika kommuners för- skolor för barn som bor växelvis hos sina föräldrar i två olika kommuner.

416

Ds 2009:25

Förskolan

Mottagande av barn i andra kommuners förskola förekommer även idag. Kommunerna har i sådana ärenden kommit överens med varandra om behov, omfattning och kostnader för verksam- heten. Förslaget till ny reglering innebär att kommunen alltid efter önskemål från barnets vårdnadshavare ska bedöma om det finns särskilda skäl med hänsyn till barnets förhållanden. Då detta inverkar på kommunernas planering och ekonomiska förutsätt- ningar föreslår vi att det alltid är den mottagande kommunens bedömningar som avgör om barnets förhållanden motiverar en plats i kommunens förskola. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot ett barn från en annan kommun ska den inhämta ett yttrande från barnets hemkommun. Vidare ska kommunerna alltid få rätt till ersättning för barn i förskolan som inte är hemmavarande i kommunen genom interkommunal ersättning. Regleringen av sådan ersättning utformas i likhet med mot- svarande regler för interkommunal ersättning för elever i grund- skolan.

Motsvarande möjlighet om rätt till mottagande i annan kommun med hänsyn till personliga förhållanden och särskilda skäl bör även gälla för förskoleklassen (se avsnitt 8 Förskole- klassen). Då denna möjlighet har funnits för grundskolan sedan tidigare skapas ett enhetligt regelsystem som underlättar över- gångarna mellan skolformerna.

Regeringens proposition Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (prop. 2008/09:115) har antagits av riksdagen och de nya bestämmelserna börjar i här aktuella delar att gälla den 1 juli 2009. Bestämmelserna innebär bl.a. utökade möjlig- heter att kunna gå i förskola i annan kommun än hem- kommunen. I dessa fall ska den mottagande kommunen eller den fristående förskolan ha rätt till ersättning för sina kostnader från barnets hemkommun efter de grunder som hemkommunen tillämpar. Genom de nya reglerna kommer föräldrar således få större möjligheter att påverka var deras barn går i förskola.

417

8 Förskoleklassen

8.1Huvudprinciperna för förskoleklassen i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Huvudprinciperna för förskoleklassen i dagens skollag ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

Förskoleklassen infördes den 1 januari 1998 som en egen skol- form inom det offentliga skolväsendet (prop. 1997/98:6). Skol- lagsberedningen föreslår att huvudprinciperna för utbildning i förskoleklass ligger fast. Förskoleklassen ska som i dag utgöra en egen skolform och ingå i skolväsendet. Utbildningen ska fort- farande vara frivillig och betraktas som undervisning i samma mening som i övriga skolformer. Till följd av de skolformsöver- gripande förändringar som behandlats i de allmänna avsnitten föreslår vi dock här några ändringar i regelverket.

Utredningen Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan

(SOU 2007:28) menade att det finns skäl att i ett reviderings- arbete av läroplanen bedöma behovet av särskilda skrivningar som gör förskoleklassens uppdrag, syfte och innehåll tydligare. Utredaren har vidare anfört att en sådan reform bedöms ge bättre möjligheter att utvärdera verksamheternas kvalitet och resultat. Regeringen överlämnade sin proposition Tydligare mål och kunskapskrav – nya läroplaner för skolan (prop. 2008/09:87) i

419

Förskoleklassen

Ds 2009:25

december 2008. I propositionen föreslås riktlinjer för utform- ningen av läroplaner för grundskolan och motsvarande skol- former. Regeringen bedömer att förskoleklassen även fortsätt- ningsvis ska omfattas av avsnitten om skolans värdegrund och uppdrag samt övergripande mål och riktlinjer i läroplanerna för de obligatoriska skolformerna. Skollagsberedningen föreslår i det följande förändringar som i skollagen gör förskoleklassens upp- drag tydligare.

8.2Förskoleklassens syfte

Förslag: Förskoleklassen ska stimulera elevens utveckling och lärande och förbereda eleven för fortsatt utbildning. Utbild- ningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens be- hov. Förskoleklassen ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Skollagsberedningens förslag

Gemensam reglering

Trots en uttalad ambition om samverkan och integration mellan förskola, förskoleklass, skola och fritidshem skiljer sig den nu- varande regleringen av förskoleklassen på åtskilliga punkter från vad som gäller för grundskolan. Skollagsberedningen anser att organisatoriska bestämmelser för förskoleklassen så långt möjligt ska samordnas med grundskolan och motsvarande skol- former. Syftet är att skapa enhetlig reglering och ytterligare underlätta integrationen mellan förskoleklass, förskola, skola och fritidshem. Det gäller t.ex. ansvaret för att tillhandahålla för- skoleklass som faller på barnets hemkommun, regler för val av och mottagande i skolenhet samt möjligheten att gå i en annan kommuns förskoleklass.

420

Ds 2009:25

Förskoleklassen

Vissa bestämmelser av pedagogisk karaktär bör vara sam- ordnade med förskolan eftersom pedagogiken i förskoleklassen till viss del hämtats från förskolan. Detta gäller t.ex. utvecklings- samtal i förskoleklassen. Detta motsäger dock inte att det är målen i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskole- klassen och fritidshemmet (Lpo 94) som gäller för arbetet i för- skoleklassen.

Förskoleklassens uppdrag

Förskoleklassen ska stimulera varje elevs utveckling och lärande. Dessutom ska förskoleklassen ge eleverna en grund för fortsatt utbildning i skolan. Undervisningsbegreppet definieras i detta förslag till ny skollag på så sätt att förskolans, förskoleklassens och skolans kultur och arbetssätt kan mötas till en pedagogisk helhet. Varje elev i förskoleklassen ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar och verksamheten ska anpassas till varje elevs behov.

I förskoleklassen ingår lek och skapande som väsentliga delar i det aktiva lärandet. Elevens lust och nyfikenhet ska tas tillvara. Utgångspunkten är att utveckling och lärande sker ständigt, inte bara eller ens huvudsakligen i arrangerade inlärningssituationer. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov. Det är kombinationen av förskolans och grundskolans arbetssätt och metodik som ger förskoleklassen dess identitet.

Verksamheten ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap både mellan eleverna och mellan elever och vuxna. Eleverna ska ges möjlighet att vara delaktiga och få inflytande i verksamheten. Stor vikt ska läggas vid att uppmuntra eleverna att i samspel med kamrater och vuxna ut- veckla sin sociala kompetens.

421

Förskoleklassen

Ds 2009:25

8.3Erbjudande om och omfattning av förskoleklass

Förslag: Huvudprinciperna i nu gällande lagstiftning om vilka barn som ska erbjudas förskoleklass och omfattningen av denna ska stå fast. Omfattningen ska dock vara minst 525 timmar per läsår.

Förskoleklassen ska vara avgiftsfri. Dagens möjlighet att ta ut avgift, när omfattningen överstiger 525 timmar per år eller barnen är yngre när de tas emot, tas bort. Avgift i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Skollagsberedningens förslag

Förskoleklassen har sedan den infördes omfattat minst 525 timmar per år. Skollagskommittén föreslår att förskoleklassen ska omfattas av begreppet läsår. Skollagsberedningen instämmer då förskoleklassen redan omfattas av begreppet termin och regleringen bör överensstämma med skolans.

Från och med höstterminen det år barnen fyller sex år ska kommunen erbjuda alla barn förskoleklass. Barn får dock tas emot tidigare vilket innebär möjligheter till en mycket flexibel start. Trots detta sker denna nästan uteslutande vid höst- terminens början i praktiskt taget alla kommuner. Det finns inga bestämmelser som hindrar en successiv start men det förutsätter att vårdnadshavare begär det. Stor hänsyn måste också tas till elevens behov av kontinuitet i kamratrelationer och hur lämplig plats i fritidshemmet kan erbjudas. Samverkan och utbyte mellan förskoleklassen och grundskolan ger dock elever de bästa möj- ligheterna att delta i verksamhet som motsvarar elevernas för- mågor och utmanar deras lärande. Detta gäller såväl för elever i förskoleklassen som för elever i grundskolan.

Förskoleklassen är i dag avgiftsfri 525 timmar per år. Regleringen ger dock möjlighet att ta ut avgift för de barn som

422

Ds 2009:25

Förskoleklassen

tas emot tidigare än höstterminen det år då de fyller sex år eller för den del som verksamheten omfattar mer än 525 timmar per år. Förskoleklassen ska enligt vårt förslag vara helt avgiftsfri.

Huvudmannen avgör dock om tiden ska utökas och i vilken utsträckning som barn som är yngre än sex år ska tas emot i för- skoleklassen. Detta kommer enligt vår bedömning inte att få några ekonomiska konsekvenser för kommuner och andra huvudmän. Drygt 84 procent av eleverna hade 2007 plats i fri- tidshem eller familjedaghem. Om tiden i förskoleklass överstiger 525 timmar per år minskas tiden i motsvarande omfattning i fri- tidshem respektive familjedaghem, där huvudmannen får ta ut avgift. För de elever som har utökad tid i förskoleklassen och som inte har plats i fritidshem eller familjedaghem tas i dag oftast inte ut någon avgift, eftersom det är huvudmannen som beslutar om utökad tid i förskoleklassen. Detsamma gäller för elever som börjar före sex års ålder.

8.4Modersmål

Förslag: Förskoleklassen ska medverka till att elever med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen anser att stödet till elever i förskolklassen med annat modersmål än svenska behöver stärkas i likhet med vad som föreslås för förskolan ( se avsnitt 7.5). I dagens mång- kulturella samhälle är det viktigt att stödja elevernas utveckling av både det svenska språket och elevens modersmål. Behovet av att uppmärksamma flerspråkiga och flerkulturella barns specifika förutsättningar ökar. Att stödja barns språkutveckling och kulturell mångfald är därför en viktig uppgift för förskoleklassen

423

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Sedan införandet av förskoleklassen 1998 finns en gemensam läroplan med grundskolan och fritidshemmet, Lpo 94. Förskole- klassen omfattas av de mål och riktlinjer i läroplanen som inte utgör uppnåendemål. Sålunda ska förskoleklassen t.ex. sträva mot att varje elev utvecklar ett rikt och nyanserat språk. Det ligger också i förskoleklassens uppdrag att varje elev ska få tilltro till sin språkliga förmåga. I förskolan regleras modersmålsstöd i förskolans läroplan och föreslås här att regleras i skollagen. För- skolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål. I grundskolan regleras i dag modersmålsunder- visning i grundskoleförordningen. Här föreslås att en reglering sker genom en bestämmelse i skollagen. För eleverna i förskole- klassen saknas idag reglering om hur modersmål ska stödjas och utvecklas. Förskoleklassen är ofta integrerad i grundskolan, sam- arbetar med denna och närmar sig allt mer grundskolan. Mycket talar därför för att även stödet till elever i förskoleklassen med annat modersmål än svenska ska regleras i skollagen, i likhet med förskolan och grundskolan. Bestämmelser av pedagogisk karaktär i förskoleklassen bör dock i så stor utsträckning som möjligt vara samordnade med förskolan där förskoleklassen har sin pedagogiska grund (se 8.2). Stödet för utveckling av elevernas modersmål ska därför regleras på samma sätt som för förskolan. Det handlar således om en skyldighet för huvud- mannen att erbjuda stöd för utveckling av elevens modersmål och inte om en skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning på det sätt som gäller för elever i grundskolan och andra obliga- toriska samt frivilliga skolformer.

I likhet med förskolan ska förskoleklassen medverka till att barn med annat modersmål får möjlighet utveckla även sitt modersmål. På samma sätt som föreslås för förskolan ska arbetet med att stödja elevers språkutveckling i första hand vara en pedagogisk fråga för förskoleklassen. Även elever i förskoleklass lär i olika aktiviteter, i lek och i skapande verksamhet. I varje för- skoleklass där det finns elever med annat modersmål än svenska eller som hör till någon av de nationella minoriteterna ska

424

Ds 2009:25

Förskoleklassen

aktiviteter, arbetssätt, miljö och material anpassas till elevernas behov. Det kan t.ex. handla om att tillhandahålla läromedel eller sagoböcker på elevernas modersmål eller att ha musikstunder och andra typer av samlingar där man fokuserar på inslag från elevernas kultur och i samtalen parallellt använder de svenska begreppen och begreppen på elevernas modersmål. Särskilda åt- gärder som tvåspråkig personal, lärare i modersmålsstöd, kultur- stödjare m.m. kan även här vara viktiga komplement. Samarbete med grundskolans lärare är naturligt också inom detta område. Även elevernas föräldrar är en viktig tillgång och resurs för för- skoleklassen i detta avseende. Skolverkets webbplats Tema Modersmål kan även på förskoleklassens område vara ett viktigt stöd i arbetet med elevernas språkutveckling.

Förskoleklassen har redan i dag ett ansvar genom läroplanen för dessa barns språkutveckling. Regleringen innebär en precise- ring och ett förtydligande av förskoleklassens uppdrag. Enligt skollagsberedningens bedömning ska det även fortsättningsvis vara en pedagogisk fråga hur barn med annat modersmål än svenska ska få stöd för sin utveckling och sitt lärande i förskole- klassen.

8.5Utvecklingssamtal i förskoleklassen

Förslag: Utvecklingssamtal i förskoleklassen ska regleras i en särskild bestämmelse. Minst en gång per termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare genomföra ett samtal om elevens utveckling och lärande. Utvecklingssamtalet ska ha formen av en dialog om hur eleven trivs och utvecklas på bästa sätt.

425

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

I läroplanen anges att läraren fortlöpande ska informera föräld- rarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling samt hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation. I detta förslag till ny lag införs även en särskild be- stämmelse om att eleven och elevens vårdnadshavare fortlöpande ska informeras om elevens utveckling.

Även om föräldrasamarbetet i förskoleklassen är väl funge- rande och det finns skäl att tro att strukturerade samtal är vanligt förekommande anser Skollagsberedningen att utvecklingssam- talet ska få en mer preciserad reglering än hittills och regleras i skollagen. Samverkan mellan hem och förskoleklass behöver stärkas. Utöver fortlöpande samtal vid mer eller mindre dagliga möten samt mer organiserade föräldraaktiviteter i skolan ska därför minst en gång varje termin, läraren, eleven och elevens vårdnadshavare genomföra ett samtal om elevens utveckling, lärande och behov (utvecklingssamtal). Det ska vara ett barn- fokuserat samtal där barnet ges möjlighet att vara delaktigt och bli lyssnat på.

Förskoleklassen har inte egna mål att uppnå i läroplanen. Målen att sträva mot i Lpo 94 anger en önskad inriktning och kvalitetsutveckling för förskoleklassen. Det innebär inte att elevernas individuella utveckling och lärande är ointressant. Tvärtom är det viktigt att följa hur varje elevs utveckling och lärande går framåt och framförallt hur förskoleklassen kan bidra till detta. Kunskap om varje elevs förutsättningar, behov, er- farenheter och intressen är nödvändig för att anpassa och ut- veckla förskoleklassens verksamhet till varje elevs behov och förutsättningar. Det förutsätter att barnet i enlighet med 1 kap. 8 § ges möjlighet att vara delaktigt och att barnets inställning så långt det är möjligt klarläggs. Pedagogisk dokumentation och portfolio är exempel på metoder som har utvecklats för utvärde- ring av verksamheten.

Det är viktigt att utvecklingssamtalet i förskoleklassen bygger på en nyanserad och rik bild av elevens utveckling och lärande.

426

Ds 2009:25

Förskoleklassen

Elevens utveckling ska sättas in i ett vidare pedagogiskt och socialt sammanhang i samspelet med andra elever och de vuxna. Jämförelser gäller alltid elevens egen utveckling. Utvecklings- samtalet ska ha formen av en väl förberedd och strukturerad dialog mellan lärare, elev och vårdnadshavare, där alla parter kan bidra med information om hur eleven trivs och utvecklas på bästa sätt, i förskoleklassen och i hemmet.

8.6Mottagande och interkommunal ersättning i förskoleklass med offentlig huvudman

Förslag: Hemkommunen ska erbjuda utbildning i förskole- klass till alla barn i kommunen som så önskar. Om det finns särskilda skäl ska hemkommunen få komma överens med en annan kommun om att ta emot ett barn i den andra kommunens förskoleklass.

Ett barn ska ha rätt att bli mottaget i en annan kommuns förskoleklass om barnet med hänsyn till sina personliga för- hållanden har särskilda skäl. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot ett sådant barn ska den inhämta ett yttrande från barnets hemkommun.

Efter önskemål från en elevs vårdnadshavare ska en kommun även i annat fall få ta emot en elev från en annan kommun. En elev som har tagits emot i en kommuns för- skoleklass ett visst läsår ska få gå kvar hela läsåret. I skollagen ska finnas bestämmelser om interkommunal ersättning i vissa fall av mottagande i annan kommun än hemkommunen.

427

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Hemkommunens ansvar

Plats i förskoleklass ska enligt nuvarande bestämmelse i skol- lagen anvisas av den kommun där barnen stadigvarande vistas och så nära barnets eget hem som möjligt med beaktande av vad som krävs för att lokaler och andra resurser effektivt ska kunna utnyttjas.

Skollagsberedningen anser i likhet med Skollagskommittén att det är hemkommunen, dvs. den kommun där barnet är folk- bokfört som alltid ska ha ett ansvar att erbjuda barn utbildning i förskoleklass. Förändringen syftar till att få likartad reglering med grundskolan och motsvarande skolformer. Dessutom är det enklare för en kommun att fullgöra sin skyldighet om ett register hos en myndighet, folkbokföringen, utgör underlag. Bestämmel- ser om hemkommun för den som är bosatt i landet utan att vara folkbokförd här finns i 28 kap. 5 § andra stycket i den nya skol- lagen. Om barn väljer att gå i en förskoleklass med enskild huvudman eller i en annan kommuns förskoleklass upphör denna skyldighet. Hemkommunen får också komma överens med en annan kommun att ta emot eleven där om det finns särskilda skäl, t.ex. om de geografiska förhållandena ger en kortare resväg för eleverna.

Övergång från förskoleklassen till grundskolan

En av intentionerna med förskoleklassen är att gruppen hålls samman i samband med skolstarten. Detta framstår särskilt tyd- ligt i de fall förskoleklassens elever ingår i åldersblandade grupper tillsammans med elever i grundskolan. Det är viktigt att risken för att vara tvungen att byta skola vid övergången från förskoleklass till grundskola på grund av olika regelsystem elimi- neras. Därför föreslås en bestämmelse i skollagens grundskole- kapitel om att en elev som mottagits i en förskoleklass vid en viss

428

Ds 2009:25

Förskoleklassen

skolenhet i kommunen ska ha rätt att fortsätta i grundskolan vid samma enhet (9 kap. 26 § tredje stycket). I praktiken blir ofta val av förskoleklass, för de barn som väljer att gå i denna frivilliga skolform, också ett val av grundskola. För valet av skolenhet kan också rätten till skolskjuts ha betydelse. Förutsättningar för kostnadsfri skolskjuts till grundskola med offentlig huvudman beskrivs i avsnitt 9.8 Skolskjuts.

Regleringen av rätt till mottagande i annan kommun om barnet med hänsyn till personliga förhållanden har särskilda skäl har ingen motsvarighet i tidigare bestämmelser för förskole- klassen. För grundskolan finns denna reglering och vi anser därför att samma reglering ska gälla även förskoleklassen och utformas som en överklagbar rättighet. En bestämmelse om möjlighet för andra kommuner att ta emot en elev efter önske- mål från hennes eller hans vårdnadshavare har heller inte funnits för förskoleklassen men däremot för grundskolan. Denna möj- lighet bör gälla även för förskoleklassen.

När en elev blivit mottagen i en annan kommuns förskole- klass på grund av att barnet med hänsyn till sina personliga för- hållanden har särskilda skäl ska interkommunal ersättning tillämpas. Regleringen har utformats på samma sätt som mot- svarande bestämmelser om interkommunal ersättning i grund- skolan.

Därmed skapas ett enhetligt regelsystem och övergången från förskoleklassen till grundskolan underlättas (se vidare avsnitt 26.3.1 Beslut av kommun, ett landsting eller en enskild huvud- man).

8.7Placering vid skolenhet i förskoleklass med offentlig huvudman

Förslag: Ett barn ska placeras vid den av kommunens skolen- heter där barnets vårdnadshavare önskar att hon eller han ska gå i förskoleklass. Om den önskade placeringen skulle med-

429

Förskoleklassen

Ds 2009:25

föra att ett annat barns berättigade krav på placering i för- skoleklass i en skolenhet nära hemmet åsidosätts ska dock kommunen frångå önskemål från barnets vårdnadshavare och placera barnet vid en annan skolenhet.

Kommunen ska få frångå önskemål från barnets vårdnads- havare och placera barnet i förskoleklass vid en annan skolen- het om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Skollagsberedningens förslag

Skälig hänsyn ska alltid tas till önskemål från barnets vårdnads- havare. Barnets vårdnadshavare bör ha samma möjlighet att genom egna önskemål styra valet av skolenhet inom kommunen för förskoleklassen som för grundskolan. Om ett barns vård- nadshavare har önskemål om placering för sitt barn som medför att ett annat barns berättigade krav på placering i en skolenhet nära hemmet åsidosätts ska kommunen, i likhet med vad som gäller inom grundskolan, frångå önskemål från barnets vård- nadshavare och placera barnet vid en annan skolenhet.

Liksom för grundskolan får kommunen frångå önskemål från barnets vårdnadshavare och placera barnet vid en annan skolen- het om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Dessa undantag får dock göras endast i mycket speciella fall.

430

Ds 2009:25

Förskoleklassen

8.8Mottagande i förskoleklass med enskild huvudman

Förslag: Som huvudregel ska varje skolenhet med förskole- klass som anordnas av enskild huvudman (fristående för- skoleklass) vara öppen för alla barn som är berättigade till ut- bildning i förskoleklass.

Verksamheten ska dock få begränsas till att avse barn som är i behov av särskilt stöd för sin utveckling. Huvudmannen ska inte heller vara skyldig att ta emot eller ge fortsatt utbild- ning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven.

Skollagsberedningens förslag

Förskoleklassen ska stå öppen för alla barn som är berättigade till utbildning där och det är av största vikt att undervisningen för varje barn anpassas efter barnets förutsättningar. En skol- enhet med förskoleklass med enskild huvudman får enligt huvudregeln inte neka att ta emot ett barn med funktionshinder eller barn med stort behov av särskilt stöd. Liksom för andra skolor med enskild huvudman bör dock undantag göras i fall då hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven. Undantagen avser mycket speciella fall och motiveras av den be- gränsning av kommunens bidragsskyldighet som föreslås. En enskild huvudman ska dock ha möjlighet att inrikta sin verksam- het på barn i behov av särskilt stöd för sin utveckling. Därför föreslås en bestämmelse som gör det möjligt att medge undantag från kravet på att en fristående förskoleklass ska vara öppen för alla om det är frågan om sådana barn.

Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående skola med förskoleklass, ska urvalet ske efter grunder som är godkända av Statens skolinspektion.

431

9 Grundskolan

9.1Huvudprinciperna för grundskolan i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Huvudprinciperna för grundskolan i dagens skollag ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

Grundskolan är, tillsammans med de övriga skolformerna där skolplikt kan fullgöras, navet i det svenska skolväsendet. I vårt förslag ligger, med undantag för de skolformsövergripande för- ändringarna, huvudprinciperna för grundskolan fast. För att för- tydliga de vägval som präglar grundskolan i dag behöver emellertid grundskolans regelverk ändras i vissa avseenden. Dessa förändringar behandlas i det följande.

9.2Grundskolans syfte

Förslag: Grundskolan ska ge eleverna kunskaper och värden och utveckla deras förmåga att tillägna sig dessa. Utbild- ningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning.

433

Grundskolan

Ds 2009:25

Utbildningen ska även utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap och ger en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Skollagsberedningens förslag

Grundskolans främsta syfte är att ge eleverna de kunskaper och värden de behöver för att kunna utvecklas och göra aktiva livsval och gå vidare till fortsatt utbildning. När det gäller kunskapsbe- greppet anser Skollagsberedningen att begreppet färdigheter ingår i detta, i enlighet med den definition som återfinns i regeringens proposition Ny läroplan för grundskolan m.m. (prop. 1992/93:220). Kunskaper bör emellertid kompletteras med be- greppet värden för att betona grundskolans uppdrag att förbe- reda eleverna för ett fullvärdigt samhällsliv där de förmår göra aktiva livsval samt där respekt för andra och för de mänskliga rättigheterna råder (se även avsnitt 1.9 Centrala begrepp i ut- bildningen – undervisning). Elever som börjar grundskolan har med sig kunskaper och värden från tidigare utbildning och ut- veckling i övrigt från hemmet, familjedaghemmet, förskolan och förskoleklassen. I grundskolans uppdrag ligger dels att ge eleverna kunskaper och värden, dels att utveckla elevernas för- måga att tillägna sig dessa. I detta ligger att eleverna ges möjlig- het att nå utbildningens mål.

Utbildningen i grundskolan ska även ligga till grund för fort- satt utbildning i ett mer långsiktigt perspektiv, inte bara för den gymnasieutbildning som vanligtvis följer efter avslutad grund- skoleutbildning. En bestämmelse om syftet med utbildningen i grundskolan är så central att den bör återfinnas i skollagen.

Elever är olika och har olika behov. De har alla rätt till en lik- värdig grundskoleutbildning. Därför måste skolan möta eleverna på olika sätt. Skolgången ska således anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. På detta sätt ges alla elever de bästa möjligheterna att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

434

Ds 2009:25

Grundskolan

Denna anpassning får dock inte göras på ett sådant sätt att den kan leda till att elevernas möjligheter att knyta allsidiga kontakter inskränks. Inte heller får elevernas grundläggande rätt att tillhöra en fast grupp, en social gemenskap, inskränkas annat än om mycket starka skäl motiverar detta. Det är av stort värde mot bakgrund av grundskolans fostrande uppgift att elever med olika bakgrund och skilda förutsättningar kan mötas i skolan.

9.3Utbildningens omfattning och innehåll – ämnen och timplan

Förslag: Grundskolans ämnen ska räknas upp i skollagen. Modersmål ska lyftas fram som ett särskilt ämne för de elever som ska erbjudas sådan undervisning. Grundläggande be- stämmelser om skyldighet att erbjuda modersmålsundervis- ning ska finnas i lag. Som skolans val får erbjudas ett lokalt tillval, om Statens skolverk godkänt en plan för undervis- ningen.

Den totala undervisningstiden i grundskolan ska vara minst 6 665 timmar. Den nationella timplanen ska gälla både för skolor med offentlig och skolor med enskild huvudman.

Alla huvudmän ska arbeta i enlighet med de nationella kursplanerna.

Regeringen ges bemyndigande att meddela föreskrifter bl.a. om avvikelser från bestämmelserna om ämnen och från timplanen för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning och för särskilda utbildningar.

Regeringen ges även bemyndigande att utfärda föreskrifter om undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen.

Det införs också ett bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter som innebär avvikelser från kursplaner för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

435

Grundskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Läroplanen, kursplanerna och kunskapskraven uttrycker de kunskaper och värderingar som eleverna ska ha med sig från grundskolan. När det gäller utformningen av pedagogiken, bl.a. val av stoff och metoder, ger dagens styrdokument stor frihet för varje skola att organisera undervisningen efter egna förutsättningar och pedagogiska val. Den nationella timplanen anger det minsta antal timmar undervisningstid som varje elev ska vara garanterad under grundskoletiden, dels totalt, dels för varje ämne och ämnesgrupp. En nationell timplan ska således även i fortsättningen vara normen för att alla elever ska få sin lagstadgade rätt till en likvärdig utbildning. Skollagsberedningen anser dock att det i dagens mål- och resultatstyrda system bör finnas möjligheter för skolorna att organisera utbildningen på ett flexibelt sätt utifrån lokala behov även när det gäller fördelningen av undervisningstiden. Därför föreslår Skollagsberedningen att det i skollagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som möjliggör undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen för offentliga och enskilda huvudmän.

En huvudman som vill bedriva utbildning utan att vara bunden av den nationella timplanen bör kunna ansöka om undantag hos Statens skolinspektion. En förutsättning för att ett sådant undantag ska kunna medges bör vara att huvudmannen kan visa godtagbara pedagogiska eller organisatoriska skäl för detta, samt hur huvudmannen avser att säkerställa att utbildningen håller en så hög kvalitet att eleverna ges fullgoda förutsättningar att nå utbildningens mål. Skolinspektionen ska inom ramen för sin tillsyn bevaka att skolan villkoren för undantag uppfylls. Som en konsekvens av Skollagsberedningens förslag bör försöksverksamheten med utbildning utan timplan i grundskolan upphöra i samband med att en ny skollag träder i kraft. Försöksverksamheten har fungerat väl i de deltagande kommunerna. De kommuner som i dag deltar i

436

Ds 2009:25

Grundskolan

försöksverksamheten, liksom de fristående skolor som inte önskar tillämpa timplanen, bör därför kunna fortsätta att bedriva undervisning obundna av timplanen, utan särskild prövning.

De nationella kursplanerna i grundskolans ämnen fastställs av regeringen. Det är därför mycket viktigt av likvärdighetsskäl att alla skolor följer de nationella kursplanerna i syfte att nå de mål som uttrycks där. Kunskapskraven och de nationella proven bygger på att alla elever arbetat mot samma mål. Detta hindrar dock inte att skolor även fortsättningsvis ska ha en betydande pedagogisk frihet att utforma undervisningen, välja stoff och läromedel på det sätt som passar de lokala förutsättningarna och skolans pedagogiska profil. Som tidigare ska det vara möjligt att jämka i fördelningen mellan den tid som i timplanen anges ska läggas ut i olika ämnen med upp till 20 % av tiden.

Det kan dock finnas situationer då det kan vara rimligt att acceptera vissa avvikelser från de nationella kursplanerna. För vissa särskilda utbildningar och för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning kan det finnas behov av undantag från de generella bestämmelserna för att kunna genomföra utbildningen eller den pedagogiska inriktningen. Regeringen bör därför ges bemyndigande att utfärda föreskrifter som gör det möjligt med avvikelser från ämnesindelning, kursplaner och timplan.

Skollagsberedningen anser att beteckningen ämne ska förbe- hållas de ämnen, som i dagens skollag finns uppräknade i tim- planen för grundskolan och som också har en kursplan fastställd av regeringen och betygskriterier fastställda av Skolverket.

Modersmål är redan i dag ett självständigt ämne med en egen kursplan och betygskriterier och ämnet bör därför nämnas bland de andra ämnen som finns i grundskolan. Modersmål bör dock inte räknas upp i timplanen eftersom undervisningen oftast an- ordnas utanför timplanebunden tid. För att markera ämnets vikt flyttas även grundläggande regler om modersmålsundervisning från förordning till lag.

Skollagsberedningen föreslår att en grundskola, oavsett huvudman, ska kunna ansöka om att erbjuda ett lokalt tillval som

437

Grundskolan

Ds 2009:25

skolans val utöver innehållet i de nationella kursplanerna. Det kan handla om ett speciellt område, som inte täcks av kurs- planerna. En del av eller hela utrymmet för skolans val (600 timmar) ska kunna användas till sådant lokalt tillval. Innehållet i ett lokalt tillval får givetvis inte strida mot målen i skollagen och läroplanen. Skolverket ska godkänna en plan för innehållet i det lokala tillvalet.

Skollagsberedningen anser inte att det ska vara tillåtet att sätta betyg på ett lokalt tillval. Tillsammans med de nationella proven utgör kunskapskraven en viktig likvärdighets- och kvalitetsgaranti vid betygssättningen som grundas på de natio- nellt fastställda ämnena och kursplanerna i grundskolan. Inget hindrar att någon form av intyg utfärdas men detta har inte någon rättsverkan som betyg i den meningen att de kan användas vid meritvärdering och urval till fortsatt utbildning. Däremot kan det för skolor med alternativ pedagogik som föreslås ha fort- satt möjlighet att ansöka om att inte sätta betyg, naturligtvis ingå omdömen om prestationer i lokalt tillval i det intyg som ska ut- färdas vid utbildningens slut.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om nya kursplaner och föreskrifter om kunskapskrav för grundskolan, samt om avskaffande av möjligheten att sätta blockbetyg i grundskolan (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). Beslutet innebär en genomgripande förändring av kursplanernas struktur med bl.a. en målnivå och ett huvudsakligt kunskapsinnehåll samt kunskapskrav för godtagbara kunskaper för årskurs 3, 6 och 9 och för de tre godkända betygsstegen i årskurs 9. Skollagsberedningen har anpassat sitt förslag till vad som följer av riksdagens beslut.

438

Ds 2009:25

Grundskolan

9.3.1Möjlighet att göra avvikelser från timplanen m.m.

Förslag: Det ska fortsatt finnas en möjlighet att göra avvikel- ser från timplanen för särskilda utbildningar i grundskolan. Detta bör regleras på förordningsnivå.

Skollagsberedningens förslag

Enligt dagens skollag får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om avvikelser från timplanen för särskilda utbildningar inom grundskolan. Regeringen har hittills använt sig av denna möjlighet genom att utfärda föreskrifter om utbildning i dans i grundskolan enligt förordningen (1999:250) om förberedande dansutbildning i grundskolan. En jämkning av den ordinarie timplanen behövs för att dansundervisningen ska kunna upprätthålla nödvändig kvalitet. För att den förberedande dansutbildningen ska kunna fortsätta som hittills måste skollagen ge utrymme för särskilda utbildningar av liknande slag. Vi föreslår därför att regeringen även framöver bör ges möjlighet att utfärda föreskrifter om avvikelser från timplan m.m. för särskilda utbildningar, som är av nationellt intresse, i en grundskola med offentlig huvudman. Föreskrifterna får också innebära att elever från hela landet i mån av plats ska tas emot på utbildningen.

Yrkesdansarutredningen har i sitt betänkande Ta klass (SOU 2009:27) föreslagit bl.a. att en sammanhållen yrkesdansarutbild- ning ska tillskapas med möjlighet för eleven att specialisera sig mot klassisk balett eller modern dans. Grunden för ett beslut om antagning ska enligt förslaget vara en bedömning av den sökandes förmåga, färdighet, fysiska lämplighet, konstnärlighet, motivation och utvecklingspotential i dans. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

439

Grundskolan

Ds 2009:25

9.4Profilklasser samt tester och prov vid antagning

Förslag: Huvudreglerna för fördelning av elever på skolor ska vara desamma som i dag. Vårdnadshavares och elevers valfri- het samt närhetsprincipen ska vara utgångspunkter för för- delningen. Regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer ska dock få meddela föreskrifter om användande av färdighetsprov som fördelningsgrund vid antagning och urval till utbildning, som kräver att den sökande har speciella färdigheter.

Färdighetsprov ska kunna användas i första hand från och med årskurs 7. Om det finns särskilda skäl, bl.a. med hänsyn till praxis, ska färdighetsprov i vissa fall kunna användas fr.o.m. årskurs 4. I vissa fall får även elevers rätt till en skol- placering nära hemmet inskränkas.

Skollagsberedningens förslag

Varken dagens skollag eller grundskoleförordning innehåller några bestämmelser som reglerar tester och prov för antagning till utbildning. Sådana bestämmelser finns dock i förordningen (1996:1206) om fristående skolor, där det anges att hänsyn till färdighetsprov får tas vid antagning till utbildning, om utbild- ningen kräver att den sökande har speciella färdigheter i musik eller dans.

En grundläggande utgångspunkt för den svenska skolan är och har länge varit att alla elever i grundskolan har rätt till en lik- värdig utbildning, oavsett var i landet de bor eller i vilken skola de går. Barn och föräldrar ska också ha en långtgående möjlighet att välja skola.

Under senare år har det blivit allt vanligare att skolor inrättar profilklasser i olika ämnen. Det finns stora möjligheter att inom ramen för dagens reglering jämka timplanen och öka utrymmet

440

Ds 2009:25

Grundskolan

för t.ex. idrott och hälsa, musik, bild, matematik eller språk. Profilklasser upplevs som ett naturligt och positivt inslag i den svenska skolan och bidrar till att skapa en mer dynamisk utbild- ning, där alla elever får möjlighet att förverkliga sin fulla potential.

Färdighetstester kan fylla en viktig funktion i samband med antagning och urval till utbildningar som kräver särskilda färdig- heter. Ett syfte är att bedöma möjligheten för en elev att följa en utbildning som erbjuds inom ramen för en viss profil. Det kan inte anses ligga i en elevs intresse att påbörja en utbildning med viss profil för att sedan efter ett tag upptäcka att hon eller han saknar förutsättningar för att kunna slutföra den. Ett annat syfte är att göra ett urval, när antalet sökande överstiger antalet platser.

I dag är tester och prov tillåtna i musik och dans för fristå- ende skolor. Tester och prov får också användas för antagning till gymnasieskolans estetiska program även i offentliga gymna- sieskolor. Enligt Skolverkets nuvarande praxis på området kan färdighetsprov också få användas inom grundskolan vid utbild- ningar som kräver särskilda färdigheter i musik och dans, så länge närhetsprincipen inte åsidosätts.

I dag används färdighetstester trots avsaknad av stöd i regleringen som ett naturligt inslag i många kommunala och fri- stående skolor som har olika former av profilklasser. Även om det vanligaste är att de används när det gäller profilklasser inom det praktiskt-estetiska ämnesområdet (vanligast i ämnena bild, idrott och hälsa samt musik) så förekommer färdighetstester även i språk och naturorienterande ämnen. Rätten till en likvär- dig utbildning för alla elever får aldrig åsidosättas. Samtidigt kan det finnas tillfällen då färdighetstester kan motiveras och det finns enligt vår uppfattning inte några bärande skäl för att be- gränsa användandet av färdighetstester till vissa ämnen eller ämnesgrupper som idag. En huvudman ska under vissa förutsätt- ningar kunna välja att använda färdighetstester i alla de ämnen som ingår i den nationella timplanen.

441

Grundskolan

Ds 2009:25

Användandet av färdighetstester får dock inte innebära att principen om alla elevers rätt till en likvärdig utbildning åsido- sätts. Elevernas hemkommun har enligt skollagen ett över- gripande ansvar för att elevernas rätt till utbildning tillgodoses även i de fall som färdighetstester används. Även de elever som inte tas in efter färdighetsprov ska ha rätt till en utbildning som uppfyller kraven i skolans styrdokument.

Grundskolan ska erbjuda en grundläggande allsidig utbildning och inte en specialisering som kan hämma elevernas möjlighet att tillgodogöra sig en bred utbildning i alla ämnen. Skollagsbered- ningen föreslår därför att färdighetsprov ska kunna användas efter godkännande av ansvarig myndighet fr.o.m. årskurs 7. Om det finns särskilda skäl ska det dock vara möjligt att använda tester även i lägre årskurser, dock tidigast från och med årskurs 4. Sådana skäl kan t.ex. vara att det gäller en sedan länge pågå- ende verksamhet och att färdighetstesterna används på ett sätt som är förenligt med den praxis som i dag accepteras av Statens skolverk.

Möjligheter att inrätta profilklasser inom det praktisk- estetiska området finns givetvis utan att tester och prov behöver användas. Sådana bör därför användas endast när de behövs för urval, dvs. när det finns fler sökande än antalet platser eller när man vill försäkra sig om att eleven har förutsättningar att följa en viss utbildning. Inte heller får generella krav som t.ex. att ha godkänt på vissa kunskapsprov som de nationella proven användas i sammanhanget. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör ges ett bemyndigande att utfärda föreskrifter om detta. Föreskrifterna får innebära att den så kallade närhetsprincipen åsidosätts. Att som villkor för antag- ning ställa upp krav på medlemskap i en förening eller dylikt kan t.ex. inte anses förenligt med de föreslagna bestämmelserna eller med skollagen i övrigt. Användande av färdighetstester bör endast tillåtas i begränsad omfattning efter ansökan till och god- kännande av ansvarig myndighet.

442

Ds 2009:25

Grundskolan

9.5Avgifter, lärverktyg m.m.

Förslag: Principen om en avgiftsfri utbildning i grundskolan ska stå fast. I lagen ska förtydligas att avgiftsförbudet även omfattar avgifter i samband med ansökan om plats vid en skolenhet med offentlig huvudman. Elever ska ha tillgång till böcker och lärverktyg samt kostnadsfria och näringsriktiga skolmåltider. Möjligheten att i verksamheten ha enstaka in- slag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna ska finnas kvar. I verksamheten får också förekomma att kostna- der för skolresor, friluftsdagar eller liknande aktiviteter er- sätts av elevens vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktivi- teter ska dock vara öppna för alla elever och ersättningen får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för aktiviteten.

Skollagsberedningens förslag

Principen om en avgiftsfri utbildning i grundskolan och mot- svarande skolformer inom det obligatoriska skolväsendet är en av hörnstenarna inom den svenska utbildningspolitiken. Rätten till en likvärdig utbildning av hög kvalitet får aldrig vara bero- ende av en enskild individs ekonomiska förutsättningar. I dag finns för fristående skolor ett uttryckligt förbud mot att ta ut avgifter i samband med ansökan om plats vid en skola. Det finns emellertid skäl att införa ett uttryckligt förbud även för skolen- heter med offentlig huvudman, inte minst mot bakgrund av den ökade förekomsten av olika typer av profilklasser där det ofta förekommer ett ansökningsförfarande. Det är angeläget att på- peka att förbudet mot att ta ut avgift i samband med ansökan till utbildning även innebär att det är förbjudet att kräva ersättning för alla kostnader som är förenade med ansökan till utbild- ningen, såsom t.ex. att en sökande ska få stå i kö till plats på ut- bildningen. Förändringen syftar till att tydliggöra nu gällande ordning.

443

Grundskolan

Ds 2009:25

Ett utslag av principen om avgiftsfrihet är att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till de läromedel och den utrustning som behövs för att få förutsättningar att nå utbildningens mål samt att de ska ha erbjudas gratis skolmåltider. I dagens skollag anges att eleverna ska ha tillgång till ”böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel…”. Denna formulering kvarstår i princip oförändrad sedan lagens tillkomst. Det finns nu skäl att om- formulera bestämmelsen så den bättre passar in i en modern skollag. Den snabba utvecklingen av informationsteknologin under de senaste decennierna har inneburit stora förändringar avseende hur undervisningen bedrivs och vilken utrustning som eleverna använder. I betänkandet Läromedel-specifikt- (SOU 2003:15) om läromedel för funktionshindrade lanserades beteck- ningen ”lärverktyg” för att beskriva den utrustning som eleven behöver i undervisningen. Vi anser att detta är ett begrepp som bättre är anpassat till den moderna undervisningssituationen och att det därför bör anges i skollagen att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till böcker och lärverktyg. Med lärverktyg avses så- ledes den utrustning och materiel, förutom böcker, som eleverna behöver för att kunna nå målen för utbildningen.

Skollagsberedningen föreslår också att det i lagen ska förtyd- ligas att de skolmåltider som serveras ska vara näringsriktiga. I förarbetena till dagens bestämmelse (prop. 1997/98:6, s. 78 framhålls att det kan anses som en del av läroplanens intentioner att eleverna får tillgång till varierad och näringsriktig mat och tillsammans med andra barn och vuxna äta lunch. Regeringen framhöll vidare att det är viktigt att eleverna får näringsriktig mat. Skollagsberedningen anser det inte möjligt att i lagen närmare föreskriva vad skolmåltiderna ska innehålla. Vid be- dömningen av vad som är en näringsriktig måltid bör dock bl.a. Statens livsmedelsverks råd för bra mat i skolan vara en utgångs- punkt.

I dagens skollag finns en möjlighet för skolan att i verksam- heten ha enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad. Här avses enligt tidigare förarbeten främst kostnader för en färdbiljett med allmänna kommunikationsmedel, en mindre

444

Ds 2009:25

Grundskolan

entréavgift till ett museum eller liknande. En enstaka färdbiljett eller ett inträde kanske i sig inte är en betungande utgift men om det är en regelbundet återkommande kostnad kan den samman- lagda kostnaden lätt bli påfrestande för ett hushåll med känslig ekonomi. Det krävs alltså att skolan noga överväger när och hur ofta denna möjlighet ska utnyttjas. Skollagsberedningen föreslår att dagens bestämmelse ska kvarstå. Skolverket har i sin tillsyn uppmärksammat att det blivit allt vanligare att skolor arrangerar aktiviteter inom utbildningens ram som medför kostnader och som kan kännas betungande för elever och föräldrar, t.ex. när det gäller deltagande i en skolresa eller en friluftsdag. Skolverket har då uttalat att även om huvudmannen anger att t.ex. deltagande i en resa eller friluftsverksamhet är frivilligt för eleverna och det finns kostnadsfria alternativa verksamheter i skolan, så kan detta inte anses förenligt med värdegrunden i skollagen.

Skolresor och utflykter är sedan länge en naturlig del av ut- bildningen och ger många gånger värdefulla kunskaper, erfaren- heter och upplevelser för eleverna. Utgångspunkten måste dock vara att finansieringen av skolresor ska ske genom kommunala medel eller genom att elever helt frivilligt samlar in pengar till kostnaden om resan innebär mer än en obetydlig kostnad, som t.ex. en färdbiljett med allmänna kommunikationsmedel. Det bör dock förtydligas att det inte är förbjudet att låta kostnader för skolresor, utflykter eller liknande aktiviteter ersättas av vård- nadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever, oavsett om en elevs vårdnadshavare väljer att bidra eller inte. I enlighet med vad som gäller dagens praxis är det därför inte godtagbart att skolan erbjuder kostnadsfritt alternativ för de elever vars vårdnadshavare inte vill betala dessa kostnader. Är aktiviteten att betrakta som en del av utbildningen ska alla elever erbjudas att delta. Ersättningen från elevens vårdnads- havare får i enlighet med kommunallagens bestämmelser inte heller överstiga huvudmannens självkostnad för aktiviteten.

445

Grundskolan

Ds 2009:25

9.6Bestämmelser om utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner och betyg i grundskolan

I Skollagsberedningens förslag till ny skollag föreslår vi att de bestämmelser som i dag finns i grundskoleförordningens 7 kap 2–9 §§ samt 16–17 §§ om utvecklingssamtal, individuella utveck- lingsplaner samt betyg ska föras från förordning till lag. Skälen är desamma som de som gäller de allmänna bestämmelserna om betyg i 3 kap. i vårt förslag till ny skollag, nämligen att dessa be- stämmelser omges av så starka riksdagsbindningar att det är motiverat att de finns i lag i stället för förordning.

Regeringen har överlämnat till riksdagen propositionen En ny betygsskala (prop. 2008/09:66). I propositionen föreslås en be- tygsskala med betygsstegen A, B, C, D, E och F som ska användas när betyg sätts inom det offentliga skolväsendet. Riks- dagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.

9.7Mottagande och placering vid skolenhet med offentlig huvudman

Förslag: Reglerna om mottagande av elever i grundskola med offentlig huvudman ska i princip kvarstå oförändrade. När en elev av personliga skäl vill bli mottagen i annan kommuns skola ska emellertid alltid yttrande inhämtas från hem- kommunen.

Bestämmelserna om placering vid viss skolenhet ska vara tillämpliga under hela skoltiden och inte bara när eleven tas emot vid skolan.

446

Ds 2009:25

Grundskolan

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelserna om mottagande bör utformas på i princip samma sätt som i dag. Att en elev i vissa fall ska ha möjlighet att fullgöra skolplikten i en annan kommun än hemkommunen är en viktig ventil och ett utslag av principen om alla elevers rätt till en likvärdig utbildning. Elever som på grund av sina personliga för- hållanden har särskilda skäl att fullgöra sin skolplikt i en annan kommun ska även fortsättningsvis ha rätt att göra detta. Det är viktigt att ett sådant beslut grundas på en omsorgsfull och all- sidig utredning. I dessa fall är det fortfarande hemkommunen som ska stå för kostnaderna för elevens skolgång. Därför bör ett beslut om att ta emot en elev från en annan kommun med stöd av att eleven på grund av sina personliga förhållanden har sär- skilda skäl för detta, föregås av att ett yttrande inhämtas från elevens hemkommun.

Rätten till en skolplacering nära hemmet är ett uttryck för principerna om att alla barn och ungdomar ska ha lika tillgång till utbildning och att utbildningen ska vara likvärdig inom varje skolform och i fritidshemmet. Tillgången till en likvärdig utbild- ning ska inte vara beroende av var någonstans man bor. Denna närhetsprincip ska inte bara gälla vid elevens ursprungliga skol- placering utan bör också innebära att eleven enligt huvudregeln ska få gå kvar i skolenheten i de årskurser som finns vid skolan.

Vårdnadshavares val av skola bör så långt som möjligt vara styrande för vilken skolplacering eleven får. Vårdnadshavares val av skola får emellertid inte ges företräde framför alla elevers rätt till en skolplacering nära hemmet och kommunen ska därför frångå önskemål från elevens vårdnadshavare om placering i det fall en annan elevs berättigade krav på placering i en skolenhet nära hemmet åsidosätts.

Kommunen bör i likhet med i dag även ha möjlighet att frångå önskemål från elevens vårdnadshavare om placering i de fall placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Dessutom har kommunen möjlighet att i vissa särskilda fall mot en elevs

447

Grundskolan

Ds 2009:25

och vårdnadshavares vilja flytta en elev till en annan skola om detta är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygg- het och studiero.

I dag är verksamheten i förskoleklass oftast nära integrerad med grundskolan. Förskoleklassen finns i regel i samma lokaler som eller i nära anslutning till en grundskola. Vårdnadshavares val av skola för sina barn sker därför i praktiken oftast i samband med att barnet ska börja i förskoleklass. Bestämmelserna om placering av elev i förskoleklass bör därför ändras så att placering i förskoleklass sker efter samma principer som för elev i grund- skola. Kommunen ska därför redan vid fördelningen av elever till förskoleklass planera så att elevens föreskrivna rätt till plats i aktuell grundskola kan tillgodoses utan att annan elevs berätti- gade krav på en plats nära hemmet åsidosätts.

Även om elevens vårdnadshavares val och närheten till hemmet så långt som möjligt ska vara styrande för en elevs skol- placering finns det vissa situationer då undantag från denna huvudregel måste kunna göras.

För elever i behov av särskilt stöd är den självklara utgångs- punkten att stödinsatserna ska ges i den skolenhet där eleven går. Huvudmannen är skyldig att vidta långtgående åtgärder för att tillgodose elevens stödbehov inom ramen för den ordinarie skol- placeringen. I vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt att flytta en elev till en annan skola för att erforderligt stöd ska kunna ges. Om en elev under sin skolgång får så stort stödbehov att det skulle medföra betydande ekonomiska eller organisa- toriska svårigheter för en kommun att ge stödet i den skola som eleven går, får eleven flyttas till en skola där stödet lättare kan ges. I detta sammanhang bör det betonas att svårigheterna ska vara av sådan art att de kan anses som betydande för kommunen. Att stödbehovet skulle medföra betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för en skolenhet kan därför inte i sig anses tillräckligt för att en elev ska kunna flyttas.

En trygg skolmiljö och studiero är centrala förutsättningar för en utbildning av hög kvalitet. I förslaget till 5 kap. 8–11 §§ i skollagen finns bestämmelser om tillfälliga åtgärder som rektor

448

Ds 2009:25

Grundskolan

eller lärare får vidta för att säkerställa trygghet och studiero. Ut- gångspunkten måste här vara att en trygg skolmiljö och studiero för alla elever långsiktigt kan skapas utan att en elev som misskött sig flyttas från skolan. I vissa fall kan dock sannolikt situationen uppstå att en elev som misskött sig kan få sitt even- tuella stödbehov tillgodosett på skolenheten, men att hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero kräver att eleven ändå flyttas till en annan skolenhet. Skollagsberedningen anser därför att det som i dag ska finnas en möjlighet för kommunen att i undan- tagsfall flytta en elev till en annan skola om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero. Be- stämmelsen är avsedd att tillämpas med stor försiktighet. Av- görande vid en sådan bedömning bör vara att det inte finns något annat sätt att tillförsäkra övriga elever en tillräckligt bra skol- miljö och att möjligheterna att nå det eftersträvade resultatet genom andra, för den berörde eleven mindre ingripande insatser, har prövats och bedömts som otillräckliga.

9.8Skolskjuts

Förslag: Bestämmelserna om skolskjuts ska utformas som en rättighet för eleven. Rätten till skolskjuts ska i normalfallet gälla från elevens hem till och från den skola som eleven placeras i. Elever som bor växelvis hos sina vårdnadshavare ska i detta sammanhang anses ha sitt hem på två ställen. Det innebär att elever som har så kallat växelvis boende har rätt till skolskjuts till och från båda sina bostadsadresser i enlighet med den ordning som utvecklats i rättspraxis.

I de fall då eleven går i en fristående skola eller i en annan kommunal skola än den han eller hon placerats i och kommunens skolskjuts är organiserad på det sättet att en elev utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser för kommunen kan erbjudas skolskjuts ska dock kommunen ha skyldighet att erbjuda detta. Bedömningen av huruvida

449

Grundskolan

Ds 2009:25

anordnandet av skolskjuts i dessa fall kan få ekonomiska eller organisatoriska konsekvenser för kommunen ska göras utifrån vilka skyldigheter kommunen haft ifall eleven valt att gå i den skola som han eller hon placerats i.

Skollagsberedningens förslag

Kostnadsfri skolskjuts är en viktig del av rätten till en likvärdig utbildning för elever i grundskola med offentlig huvudman. Motsvarande rätt till skolskjuts finns för elever i grundsärskolan. Också elever i same- och specialskolan har rätt till kostnadsfria resor mellan skola och hem.

Under de förutsättningar som anges i lagen är kommunen skyldig att erbjuda eleverna kostnadsfri skolskjuts. En genom- gående ambition i Skollagsberedningens arbete är att stärka elevernas rättigheter. För att stärka fokuseringen på elev- perspektivet vid regleringen av skolskjuts anser vi därför att skolskjuts bör utformas som en rättighet för eleven. Detta leder i sin tur till att beslut om skolskjuts kommer att kunna överklagas genom förvaltningsbesvär, till skillnad från i dag då ett beslut om skolskjuts endast kan överklagas via kommunalbesvär. Be- stämmelser om överklagande finns i arbetsgruppens förslag till 26 kap. i den nya skollagen.

De senaste åren har det genom domstolspraxis skett en rätts- utveckling som innebär att i fall då vårdnadshavarna separerat men har fortsatt gemensam vårdnad, och barnet bor växelvis hos vårdnadshavarna, så kan barnet ha rätt till kostnadsfri skolskjuts från båda bostadsadresserna. Eleverna ska i detta sammanhang anses ha två likvärdiga hem. Denna rättsutveckling hänger i sin tur samman med utvecklingen på det familjepolitiska området där gemensam vårdnad och växelvis boende nu normalt betraktas som det bästa utifrån barnets intressen och är helt i enlighet med vårdnadslagstiftningens intentioner.

Kostnadsfri skolskjuts är en rättighet för eleven under de för- utsättningar som anges i skollagen. Det innebär att kommunen

450

Ds 2009:25

Grundskolan

är skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller annan särskild omständighet. Alla dessa förutsättningar ska prövas individuellt i varje enskilt fall. Det står kommunen fritt att organisera skolskjutsverksam- heten på lämpligt sätt med beaktande av bl.a. trafikförhållandena. Det finns inte något generellt hinder mot t.ex. att elever hänvisas till särskilda uppsamlingsplatser i hemmets respektive skolans närhet. I det enskilda fallet ska kommunen särskilt beakta elevens funktionshinder och om behov finns hämta eleven vid elevens hem. Skyldigheten att anordna kostnadsfri skolskjuts ska också enligt huvudregeln vara begränsad till resor till och från den skola som kommunen placerat eleven i. I de fall då kommunens skolskjuts är organiserad på det sättet att en elev utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser för kommunen kan erbjudas skolskjuts till och från en annan skola, kommunal eller fristående, än den han eller hon placerats i, ska kommunen dock vara skyldig att erbjuda detta. Bedömningen av huruvida anordnandet av skolskjuts i dessa fall kan få ekono- miska eller organisatoriska konsekvenser för kommunen ska göras utifrån vilka skyldigheter kommunen haft ifall eleven valt att gå i den skola som han eller hon placerats i.

9.9Fristående grundskolor

Förslag: En fristående grundskola ska, förutom att kunna be- gränsa sin verksamhet till vissa årskurser, även kunna be- gränsa verksamheten till utbildning för elever i behov av sär- skilt stöd eller till utbildning som är speciellt anpassad för vissa elever enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Fristående grundskolor ska vara öppna för elever i behov av särskilt stöd med undantag endast för de fall där hem- kommunen har beslutat att inte lämna bidrag för det särskilda stödet på grund av att stödbehovet är så omfattande att orga-

451

Grundskolan

Ds 2009:25

nisatoriska eller ekonomiska svårigheter skulle uppstå för kommunen.

Skollagsberedningens förslag

Huvudregeln ska liksom i dag vara att en fristående skola ska vara öppen för alla som har rätt till utbildning i grundskolan. Med att skolan ska vara öppen för alla avses här bl.a. att skolan i mån av plats ska ta emot alla sökande som har rätt till utbildning i grundskolan och att särskilda intagningskrav, t.ex. visst etniskt ursprung eller viss församlingstillhörighet, inte får finnas (prop. 1995/96:200 s. 70).

På samma sätt som i dag ska en skola dock kunna begränsa sin verksamhet till vissa årskurser. En fristående skola bör även kunna specialisera sin verksamhet för elever i behov av särskilt stöd eller för en särskild elevgrupp som kräver en särskilt an- passad utbildning eller organisation. Ett exempel på sådan ut- bildning är den engelskspråkiga undervisning som i dag regleras i 2 kap. 8 § grundskoleförordningen (1994:1194). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela före- skrifter om sådana utbildningar.

Av 9 kap. 2 § i 1985 års skollag följer att en fristående skola inte behöver ta emot en elev vars mottagande skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan. Av 9 kap. 6 § tredje stycket i 1985 års skollag framgår att om en elev i en fristående skola har ett omfattande behov av sär- skilt stöd behöver kommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårig- heter uppstår för kommunen. Av förarbetena framgår att den fristående skolan inte kan åberopa ekonomiska svårigheter om kommunen är beredd att betala för det särskilda stödet (prop. 1995/96:200 s. 72).

Skollagsberedningen anser att det finns skäl att i lagen för- tydliga förutsättningarna för undantag från öppenhetskravet i fråga om elever med behov av särskilt stöd. Det bör klart framgå

452

Ds 2009:25

Grundskolan

av lagtexten att den fristående skolan i normalfallet inte kan neka att ta emot en elev i behov av särskilt stöd. En fristående skola ska inom ramen för sina normala resurser kunna ge stöd åt fler- talet elever. Den ska, på samma sätt som en kommunal skola, kunna anpassa sin organisation och sin undervisning så att hän- syn tas till elevens behov och förutsättningar. En fristående skola ska bara kunna säga nej till en elev i de fall då stödbehovet är så omfattande att hemkommunen inte är skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet. Den fristående skolan kan således inte neka en elev med omfattande stödbehov tillträde om hem- kommunen är beredd att ersätta skolan med de ekonomiska kostnaderna för elevens stödbehov.

Eftersom det även kan förekomma att elever under utbild- ningens gång får ett sådant stort stödbehov, bör huvudmannen även kunna neka eleven fortsatt utbildning i skolan på denna grund. Det bör även framgå av lagtexten att det krävs att elevens hemkommun har fattat ett beslut att inte lämna bidrag för det särskilda stödet innan huvudmannen ger eleven besked om att hon eller han inte tas emot eller inte får fortsatt utbildning vid den fristående skolan.

453

10 Grundsärskolan

10.1Huvudprinciperna för den obligatoriska särskolan i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Huvudprinciperna för den obligatoriska särskolan i dagens skollag ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan därför att de har en utvecklingsstörning finns särskolan. Skollagsbered- ningen anser det vara motiverat att elever med utvecklingsstör- ning får behålla en egen skolform där undervisningen kan an- passas efter varje elevs behov och förutsättningar. Skollags- beredningen anser dock att det är angeläget att utbildningen i särskolan blir mera flexibel. Målet ska vara att utveckla sam- verkan mellan grundsärskolan och grundskolan. I en mera sammanhållen skola får eleverna möjligheter att möta varandra och utveckla förståelse för och tolerans mot olikheter.

Skollagsberedningen föreslår således att särskolan behålls som en egen skolform för elever med utvecklingsstörning och att huvudprinciperna som i dagens skollag gäller för den obliga- toriska särskolan ligger fast.

Nedan behandlas förslag till avvikelser och tillägg jämfört med dagens skollag.

455

Grundsärskolan

Ds 2009:25

10.2Särskolans syfte

Förslag: Utbildningen i särskolan syftar till att ge elever med utvecklingsstörning en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan.

Skollagsberedningens förslag

Eleverna är olika och har olika behov. Vissa elever behöver större anpassningar än andra. Skollagsberedningen anser därför att de elever som behöver en till sina behov anpassad utbildning i sär- skolan ska kunna få det. Det är emellertid viktigt att utbild- ningen i grundsärskolan så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan.

10.3Namnändring

Förslag: Den obligatoriska särskolan byter namn till grund- särskolan.

Träningsskolan ska finnas kvar som en verksamhetsgren inom grundsärskolan.

Skollagsberedningens förslag

Särskolan utgör i dagens skollag en egen skolform (1 kap. 1 § skollagen) och är ett samlingsbegrepp för den obligatoriska sär- skolan och gymnasiesärskolan (6 kap. 3 § skollagen). Den obli- gatoriska särskolan är i sin tur uppdelad i grundsärskolan och träningsskolan (6 kap. skollagen och särskoleförordningen (1995:206). De två delarna inom den obligatoriska särskolan kan ses som olika inriktningar eller verksamhetsgrenar.

456

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Skollagskommittén anser att begreppet ”obligatorisk” är missvisande dels i det avseendet att skolplikt kan fullgöras på flera andra sätt, dels att den obligatoriska särskolan innehåller en tionde frivillig årskurs. I och med regeringens proposition om den nya läroplanen (1992/93:250) ändrades dessutom den fri- villiga särskolan till gymnasiesärskola. Med hänvisning till ovan- stående och för att få samstämmighet i terminologin föreslår Skollagsberedningen att den obligatoriska särskolan får beteck- ningen grundsärskola.

Skollagsberedningen anser att träningsskolan ska finnas kvar som en verksamhetsgren inom grundsärskolan. Som konstaterats ovan är eleverna olika med olika behov. För att tillgodose elever- nas behov måste det också finnas möjligheter till olika och flexibla lösningar. Därför föreslår skollagsberedningen att träningsskola ska finnas som en verksamhetsgren inom grund- särskolan. En placering i träningsskola ska självfallet göras i sam- råd med eleven och elevens vårdnadshavare och utbildningen ska kunna utformas flexibelt utifrån elevens behov och förutsätt- ningar.

10.4Personkretsen

Förslag: Det som i lagen sägs om barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning gäller även dem som har fått ett be- tydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personer med autism eller autismliknande tillstånd tillhör personkretsen endast om de också har en utvecklings- störning eller om de också har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

457

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Enligt 1 kap. 16 § skollagen gäller det som i lagen sägs om ut- vecklingsstörda även dem som har fått ett betydande och bestå- ende begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med autism eller autismliknande tillstånd.

Enligt nuvarande 1 kap. 5 § skollagen finns särskolan för barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasie- skolan därför att de är utvecklingsstörda. Skollagsberedningen anser att särskolan ska vara förbehållen elever med utvecklings- störning samt dem med ovan nämnt begåvningsmässigt funk- tionshinder på grund av hjärnskada. Således föreslår Skollags- beredningen med anledning av ovanstående att personer med autism eller autismliknande tillstånd endast ska tillhöra sär- skolans personkrets om de också har en utvecklingsstörning eller om de också har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom (se även avsnitt 28.3).

10.5Utredning inför mottagande i särskolan

Förslag: Beslut om mottagande i särskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.

Skollagsberedningens förslag

Mottagande i särskolan ska föregås av en noggrann utredning. En kommuns barn- och ungdomsnämnd eller motsvarande be- slutar om ett barn ska erbjudas plats i denna skolform. Ett er- bjudande om plats kan initieras av styrelsen eller av barnets vårdnadshavare. Elevens vårdnadshavare har, enligt pågående för-

458

Ds 2009:25

Grundsärskolan

söksverksamhet med ökat föräldrainflytande, alltid rätt att tacka nej till särskola. Om ett barn som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, ska styrelsen för sär- skolan besluta att barnet flyttas till grundskolan.

I dagens skollag finns det inga bestämmelser om att ett mot- tagande i särskolan ska föregås av en utredning för att fastställa om ett barn har en utvecklingsstörning. Det finns således inte heller bestämmelser om hur en sådan utredning ska gå till. Skol- verket har utfärdat Allmänna råd om rutiner för utredning och beslut om mottagande i den obligatoriska särskolan (SKOLFS 2001:23). Skolverket konstaterar att för att ta emot ett barn i särskolan måste en bedömning göras om att barnet inte kan nå upp till grundskolans kunskapsmål på grund av utvecklingsstör- ning eller vad skollagen därmed jämställer. Detta ställnings- tagande förutsätter en helhetsbedömning av barnet. Bedöm- ningen bör utgå från såväl testresultat som från barnets sätt att fungera och utvecklas i sin lärmiljö och umgänget med andra barn. Helhetsbedömningen bör utgå från barnets bästa, sett på kort och lång sikt. Den bör normalt grunda sig på tidigare kunskap som finns om barnet, hemmets och förskolans/skolans iakttagelser av barnet, utvärdering av de stödåtgärder som prövats samt de nödvändiga utredningar en helhetsbedömning förutsätter.

Varje utredning som initierats inför beslut om mottagande i särskolan genomförs på uppdrag av styrelsen för särskolan och ska ligga till grund för en samlad bedömning inför beslut om barnet ska erbjudas utbildning i särskolan eller inte. Det är viktigt att det tydligt framgår vad utredningen ska belysa och att den i alla delar håller den kvalitet och får den omfattning som krävs för att belysa orsakerna till barnets problem. Olika typer av expertkunskaper erfordras för att genomföra de utredningar som behövs. Bedömningen av om barnet ska erbjudas plats i grund- skolan kräver normalt såväl pedagogisk, psykologisk, medicinsk som social sakkunskap.

Det är viktigt att elevens vårdnadshavare alltid erbjuds att delta i informationsutbytet under utredningsprocessen. Den som

459

Grundsärskolan

Ds 2009:25

ansvarar för utredningen bör också informera barnets vårdnads- havare och, i den mån det kan ske, barnet om vad utredningen innebär. Den ansvarige bör också när utredningen är klar be- skriva för barnets vårdnadshavare vad som framkommit och vad detta kan betyda för barnet.

Skollagsberedningen instämmer i vad Skolverket har konsta- terat i de Allmänna råden och föreslår att en bestämmelse om utredning inför beslut om mottagande i särskolan samt att detta ska ske i samråd med elevens vårdnadshavare skrivs in i skol- lagen.

10.6Rätt för vårdnadshavare att välja skolform

Förslag: Försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång görs permanent och skrivs in i skollagen. Barn ska dock utan vårdnadshavares medgivande kunna placeras i grundsärskolan om det med hänsyn till barnets bästa finns synnerliga skäl för detta.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 2 § lagen (1995:1249) om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång ska barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål därför att de är utvecklingsstörda tas emot i sär- skolan. Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i särskolan, ska barnet fullgöra skolplikten enligt vad som gäller för barn i allmänhet i skollagen.

Skollagsberedningen anser att det är viktigt att barnets vård- nadshavare ska kunna välja skolform för sina barn. Beredningen anser dock att hänsyn till barnets bästa ska vara styrande vid val av skolform. Därför införs också en ventil som innebär att barnet kan placeras i grundsärskolan utan medgivande från

460

Ds 2009:25

Grundsärskolan

barnets vårdnadshavare med hänsyn till barnets bästa om det finns synnerliga skäl för detta. Att det ska krävas synnerliga skäl för en sådan placering innebär att ventilen bara ska användas i undantagsfall när det är uppenbart att eleven inte har förutsätt- ningar att klara av en utbildning i grundskolan.

Den ovan föreslagna utredningen bör enligt Skollagsbered- ningen skapa en bred och saklig grund för att fatta beslut om vilken skolform som är bäst lämpad för barnet.

För att vårdnadshavare i realiteten ska kunna utnyttja sin rätt att välja skolform krävs att skolan på ett tidigt stadium infor- merar om denna rättighet. Skolan bör föra en fortlöpande dialog med barnets vårdnadshavare för att garantera deras valfrihet och för att de ska kunna bedöma effekterna av sitt ställningstagande. Av informationen bör det därför framgå vilka krav som ställs på eleverna i de olika skolformerna, vilka krav elevens vårdnads- havare kan ställa på skolan samt vilka möjligheter skolan har att tillgodose elevens särskilda behov.

10.7Utbildningens innehåll

Förslag: En ökad flexibilitet i utbildningen är angelägen. Elever i grundsärskolan bör kunna få läsa ämnen, ämnesom- råden eller ämnen i grundskolan. De som läser ämnen i grundskolan ska kunna få betyg enligt grundskolans regler.

För att säkerställa att eleven får sin rätt till utbildning till- godosedd bör det finnas en studieplan eller liknande där elevens studier dokumenteras.

Indelningen i grundsärskola och träningsskola bör finnas kvar men bli mer flexibel. Utgångspunkten bör vara att eleven läser antingen ämnen eller ämnesområden men elevens förutsättningar ska vara styrande.

Teknik och svenska som andraspråk bör ingå i grundsär- skolans timplan. Beträffande teknik bör dock frågan först ut-

461

Grundsärskolan

Ds 2009:25

redas av Skolverket eftersom det handlar om att skapa ett nytt ämne.

Skollagsberedningens förslag

Undervisningen i grundsärskolan omfattar i dag ämnena bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik, slöjd, svenska, engelska, matematik, naturorienterande ämnen och samhällsorienterande ämnen. Därutöver finns elevens val.

I träningsskolan bedrivs undervisningen i ämnesområdena estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktivi- teter och verklighetsuppfattning. Därutöver finns elevens val.

Skollagsberedningen anser att en ökad flexibilitet när det gäller utbildningens innehåll är angelägen. Elever i grundsär- skolan bör kunna få läsa både ämnen, ämnesområden eller ämnen i grundskolan beroende på förutsättningar och behov. Det gäller också elever i träningsskolan som bedöms ha förutsättningar att studera ett eller flera ämnen. Elever som bedöms kunna uppnå målen i ett ämne i grundskolan ska bedömas och få betyg enligt de regler som gäller för grundskolan.

Eftersom elevgruppen är mycket heterogen och förutsätt- ningarna är olika anser Skollagsberedningen att träningsskolan ska finnas kvar för att tillgodose behoven hos de elever som be- döms inte kunna uppnå målen för ämnen i den reguljära grund- särskolan eller grundskolan. Skollagsberedningen vill härmed betona olikheten mellan eleverna och vikten av flexibla lösningar i utbildningen.

I dag finns varken ämnet teknik eller ämnet svenska som andraspråk på grundsärskolans timplan. Carlbeck–kommittén konstaterade i sitt slutbetänkande För oss tillsammans Om ut- bildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98) att teknik är ett viktigt ämne också för grundsärskolans elever. Kommittén före- slog att teknik tas upp som ett särskilt ämne på grundsärskolans timplan och får en egen kursplan. Kommittén föreslog likaså att

462

Ds 2009:25

Grundsärskolan

ämnet svenska som andraspråk tas upp i grundsärskolans tim- plan.

Skollagsberedningen delar Carlbeck–kommitténs uppfattning på denna punkt och föreslår därför att ämnena teknik och svenska som andraspråk bör ingå i grundsärskolans timplan. När det gäller ämnet teknik anser dock Skollagsberedningen att frågan bör först utredas av Skolverket eftersom ett nytt ämne skapas.

10.8Skolgång i annan kommun än hemkommunen

Förslag: Grundsärskolans regler om skolgång i annan kommun än hemkommunen harmoniseras med vad som gäller för grundskolan. En kommun ska ha skyldighet att ta emot en elev från en annan kommun i sin grundsärskola, om det med hänsyn till elevens personliga förhållanden finns sär- skilda skäl för detta. En kommun kan också i andra fall, efter önskemål av vårdnadshavare, ta emot en elev från en annan kommun.

En elev som tagits emot i en kommuns grundsärskola ett visst läsår ska även ha rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läsårets gång. Om det för eleven endast återstår en årskurs har eleven också rätt att slutföra denna. Som en konsekvens av dessa förslag blir även reglerna om interkommunal ersättning desamma som för grundskolan.

Skollagsberedningens förslag

En kommun ska enligt nuvarande skollag i sin grundskola ta emot en elev för vars grundskoleutbildning kommunen inte är skyldig att sörja, om eleven med hänsyn till sina personliga för- hållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grund-

463

Grundsärskolan

Ds 2009:25

skola. Denna bestämmelse har ingen motsvarighet när det gäller grundsärskolan. Skollagsberedningen anser att bestämmelserna bör harmoniseras så att en kommun ska vara skyldig att ta emot en elev vars grundsärskoleutbildning kommunen inte är skyldig att sörja, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl för detta.

Skollagsberedningen föreslår därutöver att bestämmelserna när det gäller mottagande av en elev från annan kommun, rätten för eleven att gå kvar hela läsåret, rätten att slutföra sista års- kursen samt reglerna gällande interkommunal ersättning harmo- niseras så att reglerna för grundskolan och grundsärskolan överensstämmer med varandra.

10.9Placering på skolenhet

Förslag: Reglerna om placering av en elev på skolenhet ska vara lika för grundsärskolan och grundskolan.

Kommunen får frångå önskemål från elevens vårdnads- havare om skolplacering om det skulle medföra att någon annan elevs berättigade krav på skolplacering nära hemmet åsidosätts, om den önskade skolplaceringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen eller om det är nödvändigt med hän- syn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero.

En elev som blivit placerad vid en viss skolenhet ska också ha rätt att gå kvar där om det inte motsägs av någon av de ovan uppräknade situationerna.

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelserna om placering av en elev på en skolenhet bör vara lika för grundsärskolan och grundskolan. Att en elev i vissa fall ska ha möjlighet att fullgöra skolplikten i en annan kommun än

464

Ds 2009:25

Grundsärskolan

hemkommunen är en viktig ventil och ett utslag av principen om alla elevers rätt till en likvärdig utbildning. Elever som på grund av sina personliga förhållanden har särskilda skäl att fullgöra sin skolplikt i en annan kommun ska ha rätt att göra detta. Det är viktigt att ett sådant beslut grundas på en omsorgsfull och all- sidig utredning. När eleven fullgör skolplikten i en annan kommun är det fortfarande hemkommunen som ska stå för kostnaderna för elevens skolgång. Därför bör ett beslut om att ta emot en elev från en annan kommun med stöd av att eleven på grund av sina personliga förhållanden har särskilda skäl för detta, föregås av att ett yttrande inhämtas från elevens hemkommun.

Rätten till en skolplacering nära hemmet är ett uttryck för principerna om att alla barn och ungdomar ska ha lika tillgång till utbildning och att utbildningen ska vara likvärdig inom varje skolform och i fritidshemmet. Tillgången till en likvärdig utbild- ning ska inte vara beroende av var man bor. Denna närhets- princip ska inte bara gälla vid elevens ursprungliga skolplacering utan bör också innebära att eleven i princip har rätt att gå kvar i skolenheten under hela skoltiden.

Vårdnadshavares val av skolenhet bör så långt som möjligt vara styrande för vilken skolplacering eleven får. Vårdnads- havares val av skola får emellertid inte ges företräde framför alla elevers rätt till en skolplacering nära hemmet. Kommunen får därför frångå önskemål från elevens vårdnadshavare om placering i det fall en annan elevs berättigade krav på placering i en grund- särskolenhet nära hemmet åsidosätts.

Kommunen bör även ha möjlighet att frångå önskemål från elevens vårdnadshavare om placering i de fall placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårig- heter uppstår för kommunen. Dessutom har kommunen liksom i dag möjlighet att mot vårdnadshavares vilja flytta en elev till en annan skola om detta är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero.

Även om vårdnadshavares val och närheten till hemmet så långt som möjligt ska vara styrande för en elevs skolplacering

465

Grundsärskolan

Ds 2009:25

finns det vissa situationer då undantag från denna huvudregel måste kunna göras.

För elever i behov av särskilt stöd är den självklara utgångs- punkten även i grundsärskolan att stödinsatserna ska ges i den skolenhet där eleven går. Huvudmannen är skyldig att vidta långtgående åtgärder för att tillgodose elevens stödbehov inom ramen för den ordinarie skolplaceringen. I vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt att flytta en elev till en annan skola för att erforderligt stöd ska kunna ges. Om en elev under sin skolgång får så stort stödbehov att det skulle medföra betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för en kommun att ge stödet i den skola som eleven går, får eleven flyttas till en grundsärskola där stödet lättare kan ges. I detta sammanhang bör det betonas att svårigheterna ska vara av sådan art att de kan anses som betydande för kommunen. Att stödbehovet skulle medföra betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för en skolenhet kan därför inte i sig anses tillräckligt för att en elev ska kunna flyttas.

En trygg skolmiljö och studiero är centrala förutsättningar för en utbildning av hög kvalitet. I förslaget till 4 kap. 8–11 §§ i skollagen finns bestämmelser om tillfälliga åtgärder som rektor eller lärare får vidta för att säkerställa trygghet och studiero. Ut- gångspunkten måste här vara att en trygg skolmiljö och studiero för alla elever långsiktigt kan skapas utan att en elev som misskött sig flyttas från skolan. I vissa fall kan dock sannolikt situationen uppstå att en elev som misskött sig kan få sitt even- tuella stödbehov tillgodosett på skolenheten, men att hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero kräver att eleven ändå flyttas till en annan skolenhet. Skollagsberedningen anser därför att det som i dag ska finnas en möjlighet för kommunen att i undan- tagsfall flytta en elev till en annan grundsärskola om det är nöd- vändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas med stor för- siktighet. Avgörande vid en sådan bedömning bör vara att det inte finns något annat sätt att tillförsäkra övriga elever en till- räckligt bra skolmiljö och att möjligheterna att nå det efter-

466

Ds 2009:25

Grundsärskolan

strävade resultatet genom andra, för den berörde eleven mindre ingripande insatser har prövats och bedömts som otillräckliga

10.10Utbildningens omfattning och rätt att fullfölja utbildningen

Förslag: Grundsärskolan ska ha 9 årskurser och samma totala undervisningstid som grundskolan, dvs. 6 665 timmar. En elev i grundsärskolan ska ha rätt att slutföra högsta årskursen även om skolplikten upphörde dessförinnan. En elev ska ha rätt att efter skolpliktens fullgörande fullfölja utbildningen under högst två år. En elev som fullföljer utbildningen efter skolpliktens upphörande har rätt till minst 800 timmars undervisningstid utöver den garanterade undervisningen enligt timplanen.

Skollagsberedningens förslag

Enligt nuvarande regler har elever som slutfört årskurs 9 i sär- skolan rätt att få fortsatt utbildning i en tionde årskurs. Tim- planen för grundsärskolan omfattar i dag därför 7400 timmar, medan träningsskolan omfattar 7020 timmar. För att underlätta samarbetet med grundskolan bör antalet årskurser och den totala undervisningstiden i grundsärskolan anpassas.

Skollagsberedningen föreslår därför att grundsärskolan ska ha nio årskurser och samma garanterade undervisningstid som i grundskolan, dvs. 6 665 timmar. Som en konsekvens av detta bör den bestämmelse som i dag finns avseende rätt för elever i grundskolan och specialskolan att slutföra högsta årskursen även om skolplikten upphört dessförinnan, även gälla för elever i grundsärskolan samt elever med utvecklingsstörning i special- skolan.

467

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Vi föreslår också att elever i grundsärskolan skall ha rätt att efter skolpliktens upphörande fullfölja utbildningen under högst två år. Eftersom målen för särskolan i läroplanen samt målen i grundsärskolans kursplaner är mer kopplade till varje elevs indi- viduella förutsättningar än vad fallet är i grundskolan bör inte rätten att fullfölja utbildningen efter skolpliktens upphörande kopplas till uppnåendet av målen för utbildningen på det sätt som gäller för grund- och specialskolan.

Anpassningen till grundskolans timplan innebär att elever i grundsärskolan som går ett eller två extra år efter skolpliktens upphörande bör ha rätt till minst 800 undervisningstimmar under den förlängda skoltiden för att inte få ett försämrat läge jämfört med dagens situation, då den garanterade undervis- ningstiden i den obligatoriska särskolan uppgår till 7 400 timmar.

468

11 Specialskolan

11.1Huvudprinciperna för specialskolan i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Huvudprinciperna när det gäller den statliga special- skolan ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

Specialskolan finns för elever som är synskadade och har ytter- ligare funktionshinder, elever som är döva, hörselskadade eller gravt språkstörda och som därför eller av andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan. Målgruppen utökades från den 1 juli 2008 (prop. 2007/08:112, bet. 2007/08:UbU16, rskr. 2007/08:212). Staten är huvudman för specialskolan som utgör en egen skolform inom det offentliga skolväsendet. Specialskolan ska erbjuda utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan eller särskolan.

Specialskolan har tio årskurser. Elevernas skolplikt upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 17 år, dvs. ett år senare än för elever i grundskolan. I och med att en elev i specialskolan, liksom i grundskolan, har rätt att avsluta sin skolgång innan skolplikten upphör, under förutsättning att eleven uppnått utbildningens mål, kan elevens rättighet att gå i skolan under nio år i stället för tio år anses vara tillgodosedd.

469

Specialskolan

Ds 2009:25

De kursplaner som regeringen har fastställt för grundskolan eller särskolan ska också tillämpas i specialskolan. I den ut- sträckning som grundskolans eller särskolans kursplaner inte kan användas på grund av elevernas funktionshinder ska Skolverket fastställa särskilda kursplaner för specialskolan.

11.2Specialskolans syfte

Förslag: Utbildningen i specialskolan ska syfta till att ge barn och ungdomar med synskada och ytterligare funktionshinder, dövhet, hörselskada eller grav språkstörning en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möj- ligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan. Utbild- ningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning.

Skollagsberedningens förslag

Specialskolans främsta syfte är, i likhet med grundskolan eller grundsärskolan, att ge eleverna de kunskaper de behöver för att göra aktiva livsval och gå vidare till fortsatt utbildning. Special- skolan ska erbjuda en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt som det är möjligt motsvarar den utbild- ning som ges i grundskolan eller grundsärskolan. För döva eller hörselskadade elever ska specialskolan erbjuda en tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö.

470

Ds 2009:25

Specialskolan

11.3Huvudman för utbildningen

Förslag: Specialskolan ska enbart kunna ha statlig huvudman.

Skollagsberedningens förslag

Ärenden om godkännande av fristående skolor som motsvarar specialskolan prövas i dag av styrelsen för specialskolan (9 kap. 1 § i 1985 års skollag). Det saknas reglering när det gäller bidrag till fristående skolor som motsvarar specialskolan. I dag finns det inga fristående skolor som motsvarar specialskolan

Enligt dagens bestämmelser består specialskolan av fem skol- enheter med regionala upptagningsområden (regionskolor) och tre skolenheter för elever från hela landet (riksskolor). Region- skolorna är avsedda för döva eller hörselskadade elever, som inte behöver utbildning med särskilda insatser vid en riksskola. Regionskola finns i Örebro (Birgittaskolan), Härnösand (Kristinaskolan), Stockholm (Manillaskolan), Vänersborg (Vänerskolan), och Lund (Östervångsskolan). Riksskolorna är avsedda för döva eller hörselskadade elever, som på grund av ut- vecklingsstörning inte kan få sin utbildning i en regionskola, elever med synskada och ytterligare funktionshinder och elever med grav språkstörning. Riksskola finns i Gnesta (Åsbacka- skolan), Örebro (Ekeskolan) respektive Sigtuna (Hällsboskolan). Från och med höstterminen 2009 finns Hällsboskolan även i Umeå.

I en del kommuner anordnas det hörselklasser vars verksam- het är av regional art. Kommuner som vidtar insatser av regional art för elever med funktionshinder eller med andra särskilda be- hov kan få statsbidrag till merkostnader för undervisningen och till elevvårdskostnader, om dessa är särskilt stora. Med insatser av regional art avses samordnade utbildningsinsatser för elever med funktionshinder eller med andra särskilda behov, som i stor utsträckning kommer även de elever till del som kommer från en

471

Specialskolan

Ds 2009:25

annan kommun än den där skolan är belägen. Det är Special- pedagogiska skolmyndigheten som beslutar om fördelning av bidraget (1991:931).

Skollagsberedningen anser att staten ska ta ett särskilt ansvar för de elever vars behov inte kan tillgodoses av den enskilda kommunen eller fristående skolan. I statens ansvar ingår att kunna erbjuda sådan spetskompetens och sådana hjälpmedel som det inte är rimligt att begära att kommunerna eller de fristående skolorna kan erbjuda. Skollagsberedningen föreslår därför att staten även fortsättningsvis ska vara huvudman för specialskolan och att specialskola inte ska få bedrivas av enskild huvudman.

11.4Förskoleklass, fritidshem och fritidsverksamhet vid specialskolor

Förslag: Huvudmannen för specialskolan ska anordna för- skoleklass, fritidshem samt fritidsverksamhet för eleverna. Specialpedagogiska skolmyndigheten ska vara huvudman för förskoleklass och fritidshem. Kommunen ska betala ersätt- ning till huvudmannen på motsvarande sätt som för elever i specialskolan. Inget hindrar dock att huvudmannen även fort- sättningsvis kan träffa avtal med kommunerna om anord- nande av förskoleklass och fritidshem.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 7 kap. 4 § i 1985 års skollag ska staten svara för att elever i specialskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet får tillfredsställande förhållanden. Elevens hem- kommun ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i specialskolan (7 kap. 7 § i 1985 års skollag). Enligt 1 kap. 4 § i 1995 års specialskoleförordning får Special- pedagogiska skolmyndigheten efter avtal med en kommun full-

472

Ds 2009:25

Specialskolan

göra kommunens uppgifter inom förskoleklassen och fritids- hemsverksamheten. Myndigheten ska ta ut avgift från kommunen för denna verksamhet.

Inom specialskolan finns det elever med olika behov när det gäller fritidshemsverksamhet och övrig fritidsverksamhet. Alla elevers behov ska tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt när det gäller att skapa en meningsfull fritid. Elevernas behov och förutsättningar ska vara styrande i planeringen av fritids- verksamheten. Eftersom elevernas behov är olika måste flexibla lösningar vara möjliga. När det gäller förskoleklass och fritids- hem vid specialskolor anser Skollagsberedningen att dagens system med avtal mellan Specialpedagogiska skolmyndigheten och kommunen bör ändras formellt så att det är huvudmannen för specialskolan som anordnar både förskoleklass och fritids- hem för eleverna. Det finns inte avgörande skäl för att staten som skolhuvudman inte också skulle kunna vara huvudman för förskoleklass och fritidshem. Med staten som huvudman även för förskoleklass och fritidshem vid specialskolor blir systemet mer renodlat och likställt med övriga skolformer. Lösningar att anordna förskoleklass och fritidshem enligt nu gällande system kan givetvis finnas kvar även om staten blir huvudman. Staten kan således även i fortsättningen sluta avtal med en kommun om anordnande av förskoleklass och fritidshem men staten kan också själv anordna dessa verksamheter.

473

12 Sameskolan

12.1Huvudprinciperna för sameskolan i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Huvudprinciperna när det gäller den statliga same- skolan ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

Sameskolan ska ge samers barn en utbildning med samisk inrikt- ning och bidra till att bevara och utveckla det samiska språket och kulturen. Utbildningen i sameskolan ska motsvara utbild- ningen till och med årskurs 6 i grundskolan. Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) gäller också för sameskolan. Utöver grundskolans kunskapskrav i läroplanen ska sameskolan också ansvara för att varje elev efter genomgången sameskola är förtrogen med det samiska kulturarvet samt kan tala, läsa och skriva på samiska. Samisk undervisning förekommer också integrerad i grundskolan genom att avtal träffas mellan kommunen och Sameskol- styrelsen.

För verksamheten finns en styrelse, Sameskolstyrelsen. Verk- samheten bedrivs i dag vid fem sameskolor på orterna Karesuando, Gällivare, Kiruna, Jokkmokk och Tärnaby.

Även andra barn får fullgöra skolplikten i sameskolan om det finns särskilda skäl. Frågan prövas av Sameskolstyrelsen.

475

Sameskolan

Ds 2009:25

Sameskolan fyller en viktig funktion för den samiska befolk- ningen. Samerna är en av Sveriges nationella minoriteter och Sveriges enda urfolk. Samernas situation är därför speciell och det är viktigt att de kan få en utbildning som är utformad med hänsyn till både deras språkliga och kulturella bakgrund. Enligt barnkonventionen har ett barn som tillhör en urbefolkning eller en språklig eller etnisk minoritet rätt att bland annat tillsammans med andra i sin grupp ha ett eget kulturliv och att använda sitt eget språk. Europarådets ramkonvention om skydd för natio- nella minoriteter reglerar bl.a. att en nationell minoritet ska kunna bibehålla sitt språk och sitt kulturarv. Personer som till- hör en nationell minoritet har också rätt att lära sig sitt minori- tetsspråk. För att markera ämnets vikt flyttas grundläggande regler om modersmålsundervisning i bl.a. ett nationellt minoritetsspråk från förordning till lag. För att utbildningen i sameskolan ska vara likvärdig med grundskolans är det viktigt att de bestämmelser som gäller för grundskolan så långt som möjligt också gäller för sameskolan. Det gäller till exempel skolplikt, undervisning, elevinflytande och utvecklingssamtal.

Skollagsberedningen anser att sameskolan även i fortsätt- ningen ska utgöra en egen skolform och omfatta årskurserna 1– 6. Skollagsberedningen anser därutöver att integrerad undervis- ning i grundskolans alla årskurser får erbjudas samers barn. Skollagsberedningen vill dock betona att det är angeläget att de samiska elever, som deltar i integrerad samisk undervisning i den vanliga grundskolans högre årskurser, får de samiska tillval som eleven önskar och är berättigad till. Den samiska undervisning som eleven genomgått ska även beaktas i samband med betygs- sättning.

Utredningen om Översyn av myndighetsstrukturen inom skol- väsendet m.m. (Dir. 2007:28)

Skolmyndighetsutredningen (U2007:03) har i sitt slutbe- tänkande Tre nya skolmyndigheter (SOU 2007:79) föreslagit att

476

Ds 2009:25

Sameskolan

Sameskolstyrelsens uppgifter inordnas i Sametinget och förs till Jordbruksdepartementets ansvarsområde. Ärendet bereds för närvarande inom Utbildnings- och Jordbruksdepartementen.

12.2Sameskolans syfte

Förslag: Sameskolan syftar till att ge en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen i års- kurserna 1–6 i grundskolan.

Skollagsberedningens förslag

Sameskolans syfte är, i likhet med grundskolan, att ge eleverna de kunskaper och värden de behöver för att göra aktiva livsval och gå vidare till fortsatt utbildning. Eftersom samerna är en nationell minoritet och Sveriges enda urfolk är det av yttersta vikt att bevara den särart som samerna och det samiska språkets olika varieteter utgör. Åtgärder med detta syfte är även en skyldighet enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Skollagsberedningen anser det därför vara befogat att sameskolan även i fortsättningen har i uppdrag att bidra till att bevara och utveckla det samiska språket och den samiska kulturen.

12.3Huvudman för utbildningen

Förslag: Frågan om även enskild ska kunna vara huvudman för sameskolan bör övervägas ytterligare.

477

Sameskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

I dagens skollag finns inga bestämmelser om möjligheten att kunna anordna fristående sameskolor och därmed finns heller inga ersättningssystem. Skollagsberedningen anser att det finns skäl att överväga att även enskilda kan vara huvudmän för same- skolan. Eftersom denna fråga kräver vidare beredning, bl.a. vad gäller konstruktionen av ett ersättningssystem lämnar Skollags- beredningen dock inget förslag i detta avseende.

12.4Förskola, förskoleklass och fritidshem vid sameskolor

Förslag: Huvudmannen för sameskolan ska anordna för- skoleklass och fritidshem för eleverna.

Sameskolstyrelsen ska vara huvudman för förskoleklass och fritidshem vid sameskolan. Kommunen ska betala ersätt- ning till huvudmannen på motsvarande sätt som för elever i sameskolan. Inget hindrar dock att huvudmannen även fort- sättningsvis kan träffa avtal med kommunerna om anord- nande av förskoleklass och fritidshem.

När det gäller förskola vid sameskola ska kommunen även i fortsättningen vara huvudman.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 2 kap. 3 § sameskolförordningen får Sameskolstyrelsen efter avtal med en kommun fullgöra kommunens uppgifter inom förskoleverksamhet och fritidshemsverksamhet samt förskole- klass för samiska barn. Sameskolstyrelsen ska ta ut en avgift från kommunen för denna verksamhet. Avgifternas storlek regleras genom överenskommelse mellan Sameskolstyrelsen och berörda kommuner.

478

Ds 2009:25

Sameskolan

Skollagsberedningen anser att kommunen även i fortsätt- ningen ska vara huvudman för förskola vid sameskolan medan ansvaret för anordnande av förskoleklass och fritidshem ska överföras till Sameskolstyrelsen. När det gäller förskola, för- skoleklass och fritidshem har Sameskolstyrelsen i dag avtal med respektive kommun.

När det gäller förskoleklass och fritidshem vid sameskolor anser Skollagsberedningen att dagens system med avtal mellan Sameskolstyrelsen och kommunen bör ändras formellt så att det är Sameskolstyrelsen som anordnar både förskoleklass och fri- tidshem för eleverna. Det finns inte avgörande skäl för att staten som skolhuvudman inte också skulle kunna vara huvudman för förskoleklass och fritidshem. Med staten som huvudman även för förskoleklass och fritidshem vid sameskolor blir systemet mer renodlat och likställt med övriga skolformer. Lösningar med ersättning för förskoleklass och fritidshem enligt nu gällande avtalssystem kan givetvis finnas kvar även om staten blir huvud- man. Staten kan således även i fortsättningen sluta avtal med en kommun om anordnande av förskoleklass och fritidshem men staten kan också själv anordna dessa verksamheter.

Skollagsberedningen föreslår att kommunen även i fortsätt- ningen ska vara huvudman för förskola vid sameskolan. Staten ska även fortsättningsvis kunna sluta avtal med en kommun om att anordna förskola.

13 Fritidshemmet

479

13.1Huvudprinciperna för fritidshemmet i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Fritidshemmets ställning som en frivillig verksamhet ska vara oförändrad.

Skollagsberedningens förslag

Skollagskommittén ansåg i sitt förslag till ny skollag att fritidshemmet skulle kvarstå som en pedagogisk verksamhet inom skolväsendet, dock utan att bilda en egen skolform. Fritidshemmet skulle innehållsmässigt och tidsmässigt komplettera utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och andra särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras. Vidare föreslogs att utbildningen i fritidshemmet skulle vara frivillig och att tillgängligheten i första hand skulle vara knuten till föräldrars förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Skollagsberedningen in- stämmer i dessa utgångspunkter.

Dagens bestämmelser anger att det är den kommun där barnet vistas som ska erbjuda skolbarnsomsorg. Skollags- kommittén föreslog att ansvaret för att erbjuda plats i fritidshem skulle överföras till huvudmannen för förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Skollagsberedningen instämmer till stor del i detta. Huvudregeln ska vara att huvudmannen för en förskoleklass eller skola, oavsett om den är offentlig eller enskild, erbjuder fritidshem. Hemkommunen ska dock vara skyldig att erbjuda fritidshem i de fall en fristående skola inte erbjuder sina elever detta.

480

Ds 2009:25

Fritidshemmet

13.2Fritidshemmet i eget kapitel

Förslag: Fritidshemmet ska regleras i ett eget kapitel i skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Fritidshemmet når ett stort antal barn idag och är därmed ett viktigt komplement till skolan när det gäller att erbjuda en inne- hållsrik fritid samt att stimulera elevernas utveckling och lärande. Fritidshemmen har under senare år knutits allt närmare skolan. De båda verksamheterna har i många kommuner samordnats organisatoriskt genom lokalintegrering och gemensam arbets- ledning. Graden av samverkan mellan fritidshemmet och skolan har utvecklats, men varierar mellan och inom kommunerna.

Fritidshemmet och de olika skolformerna har emellertid olika uppdrag och omfattas därmed inte av samma reglering. En reglering av fritidshemmet i respektive skolformskapitel som skollagskommittén föreslog skulle mångdubbla antalet be- stämmelser, öka lagens omfattning och göra regleringen svår- överskådlig. Skollagsberedningen anser därför att bestämmel- serna om fritidshemmet ska samlas i ett eget kapitel i skollagen.

Integration och samverkan

Integration och samverkan mellan fritidshem och skola är viktigt och tydliggörs genom att det framgår att utbildningen i fritids- hemmet ska komplettera utbildningen i de olika skolformerna. Att bestämmelserna samlas i ett eget kapitel är främst en lag- teknisk fråga och påverkar inte möjligheten till integration mellan olika verksamheter i praktiken. Möjligheten att bedriva verksamhet inom fritidshemmets ram och att integrera fritids- pedagogisk verksamhet med undervisning under schemalagd tid inom skolans ram kvarstår. Det innebär att huvudmannen kan

481

Fritidshemmet

Ds 2009:25

organisera arbetet så att fritidshemmets personal även arbetar i skolan, där det formella ansvaret för sådana insatser ligger under skolan. Skolplikten omfattar inte enbart den minsta garanterade undervisningstiden utan även den tid därutöver som kommunen beslutar. Sådan tid kan t.ex. omfatta insatser i skolan under ledning av fritidshemmets personal. Självfallet måste detta rymmas inom vad som föreskrivs om skolplikten avseende högsta antal dagar per läsår och högsta antal timmar per dag som eleverna är skyldiga att delta i.

Skollagsberedningen föreslår också att bestämmelserna i 2, 3 och 4 kap. i skollagen om bl.a. ledning av utbildningen, behörig personal, kvalitet och inflytande samt elevernas utveckling mot målen ska gälla även fritidshemmet.

13.3Fritidshemmets syfte

Förslag: Fritidshemmet ska, som i dag, komplettera utbild- ningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och viss utbildning utanför skol- väsendet för barn och ungdomar. Fritidshemmet ska erbjuda eleverna rekreation och en meningsfull fritid samt stimulera deras utveckling och lärande. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov. Fritidshemmet ska utformas så att det främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Skollagsberedningens förslag

Tydligt syfte och uppdrag

Skollagsberedningen föreslår att bestämmelserna om fritids- hemmets syfte förstärks och blir tydligare i förhållande till Skol- lagskommitténs förslag. Det är grundläggande och ska framgå av skollagen, att fritidshemmet förutom att erbjuda eleverna en

482

Ds 2009:25

Fritidshemmet

meningsfull fritid också ska stimulera elevernas utveckling och lärande, och inte bara vara ett stöd i elevernas utveckling som kommittén föreslagit. En meningsfull fritid innebär även att eleverna ska ha möjlighet till vila, lek och rekreation i fritids- hemmet.

En förutsättning för att eleverna ska uppleva fritiden som meningsfull är att verksamheten utformas med deras behov, intressen och erfarenheter som grund. Det förutsätter att barnen görs delaktiga och får inflytande över utformningen av verksam- heten. Det är viktigt att ge utrymme för både flickors och pojkars intressen, men också att medvetet försöka bryta invanda könsrollsmönster. Stor vikt ska läggas vid att uppmuntra eleverna att i samspel med kamrater och vuxna utveckla sin sociala kompetens. Verksamheten ska därför utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap, både mellan eleverna och mellan elever och vuxna. Detta får sin motsvarighet i förslag till bestämmelser för bl.a. de skolformer som fritids- hemmet ska komplettera.

Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på varje barn och hennes eller hans behov. Omsorg har av tradition, och ska även i fortsättningen ha, en pedagogisk betydelse i fritidshemmet. Elevens utveckling ska ses som en helhet där pedagogik och om- sorg integreras.

Utbildningen i fritidshemmet är och ska alltjämt vara en läroplansstyrd verksamhet (se vidare avsnitt 1.1). Det innebär att läroplanerna för de skolformer som fritidshemmet ska komplettera även ska gälla för fritidshemmet. Fritidshemmet kan genom en utforskande, laborativ och praktisk metodik även medverka till att skolans kunskapsmål uppnås. En gemensam syn på lärande med de olika skolformerna utgör inget hinder för att beakta fritidshemmets egenart. Statens skolverk reviderade sina allmänna råd med kommentarer för kvalitet i fritidshem 2007. Syftet med råden är att förtydliga verksamheten utifrån skollag och nu gällande läroplan (Lpo 94) samt att stödja kvalitetsarbetet i fritidshem. För föräldrar kan de allmänna råden utgöra ett stöd

483

Fritidshemmet

Ds 2009:25

för inflytande och samverkan. Fritidshemmet bör utifrån sitt uppdrag fortsätta att utvecklas i samverkan med skolan.

Regeringens proposition Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (prop. 2008/09:115) med bland annat förslag till bestämmelser om en utökad kommunal informationsskyldighet om kommunala och enskilda verksamheter i kommunen och syftet med dessa, har antagits av riksdagen och börjar gälla den 1 juli 2009.

13.4Barngruppernas sammansättning och storlek

Förslag: Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek.

Skollagsberedningens förslag

Enligt dagens skollag ska barngrupperna i fritidshemmet ha en lämplig sammansättning och storlek. Bestämmelserna är en viktig markering och bildar utgångspunkt i det dagliga pedago- giska arbetet samt det systematiska kvalitetsarbetet i verksam- heter och kommuner. Även för kommunernas övergripande planeringsarbete ska bestämmelserna kunna användas som rikt- märke att utgå från för en flexibel resurstilldelning till olika verksamheter.

I Statens skolverks reviderade allmänna råd för kvalitet i fri- tidshemmet framgår att barngruppens storlek och personaltäthet är en viktig kvalitetsfaktor. Enligt Skolverket finns dock inga belägg för att det skulle finnas någon gruppstorlek eller personaltäthet som är den optimala i alla sammanhang. Förut- sättningarna varierar från grupp till grupp och från tid till annan och det är alltid nödvändigt att anpassa gruppstorlekar och personaltäthet till de förutsättningar som råder i varje fritidshem. Samtidigt poängteras att även om det inte är möjligt att slå fast

484

Ds 2009:25

Fritidshemmet

vilken gruppstorlek som är den bästa i alla sammanhang så för- sämras förutsättningarna för en bra verksamhet med större grupper. Elevgruppens storlek är en viktig kvalitetsfaktor och gruppens sammansättning har betydelse för elevernas möjlighet att finna kamrater som det är intressant, inspirerande och roligt att vara tillsammans med

Eleverna i fritidshemmet omfattas inte av arbetsmiljölagen (1977:1160), till skillnad mot elever från och med förskole- klassen samt de vuxna som arbetar i olika skolformer. Skollags- kommittén ansåg att arbetsmiljölagen skulle utvidgas till att även omfatta elever i fritidshemmet och att det därför inte fanns skäl att behålla reglerna om barngrupper i skollagen. Vilka föränd- ringar som detta föranleder har övervägts inom ramen för den utredning (dir. 2004:91) för översyn av vissa delar av arbets- miljölagen som tillsattes i juni 2004. Utredningen lämnade ett delbetänkande (SOU 2006:44) i maj 2006 och sitt slutbe- tänkande (SOU 2007:43) i juni 2007. I utredningen har det framkommit att det finns vissa brister i tillsynen över bl.a. barnens hälsa och säkerhet i fritidshemmet. Utredningen ansåg dock inte att det är lämpligt att åtgärda bristerna med en utvidg- ning av arbetsmiljölagen till barn i fritidshemmet utan menade att arbetsmiljöarbetet i fritidshemmet kan regleras i skollagen. Med hänvisning till ovanstående föreslår Skollagsberedningen att dagens bestämmelse om barngruppernas sammansättning och storlek ska bibehållas som en del av fritidshemmets allmänna bestämmelser. Som framgår av avsnitt 2 föreslår vi att lokaler och utrustning regleras så att syftet med verksamheten ska kunna uppfyllas. Därigenom kompletteras bestämmelsen om barn- gruppernas storlek och sammansättning för att förebygga ohälsa och i övrigt skapa en god arbetsmiljö.

485

Fritidshemmet

Ds 2009:25

13.5Elever som ska erbjudas fritidshem

Förslag: Elever i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola samt särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras ska till och med vårterminen det år de fyller 13 år erbjudas fritidshem i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. För elever från och med höst- terminen det år de fyller 10 år kan öppen fritidsverksamhet erbjudas istället för fritidshem.

Elever som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av plats i fritidshem ska erbjudas sådan plats.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår, i likhet med det som gäller i dag, att elever i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan samt i särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras ska erbjudas fritidshem den del av dagen då de inte är i skolan och under lov. Fritidshem ska erbjudas i den omfattning som behövs med hänsyn till föräld- rarnas förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Fritidshem ska erbjudas t.o.m. vårterminen det år eleverna fyller 13 år. För elever från och med höstterminen det år de fyller tio år kan istället för fritidshem öppen fritidsverksamhet erbjudas, se 23 kap. Det är viktigt att huvudmannen tar sitt ansvar för att även den öppna fritidsverksamheten uppfyller de kvalitetskrav, som det är rimligt att ställa på pedagogisk verksamhet för barn.

Olika bestämmelser reglerar i nuvarande skollag kommuner- nas skyldighet att tillhandahålla fritidshem för barn som har ett eget behov och barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl

486

Ds 2009:25

Fritidshemmet

behöver särskilt stöd i sin utveckling. Vi anser att både berörda elevers situation och kommuners eller andra huvudmäns hand- läggning riskerar att bli otydlig om samlingsbegreppet eget behov används för samtliga dessa elever, vilket Skollagskommittén föreslog .

Skollagberedningen föreslår därför att regleringen ska be- hållas när det gäller elevers eget behov av fritidshem. Ett förtyd- ligande behöver dock göras som syftar till att eleven har ett behov i relation till sin omgivning, det vill säga på grund av familjens situation i övrigt. Som exempel på vad som kan utgöra elevers eget behov av fritidshem kan nämnas elever med föräldrar som fullgör värnpliktstjänstgöring eller är intagna på behand- lingshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande. Även elever som har annat modersmål än svenska eller vars föräldrar är långtids- sjukskrivna, sjuk- eller förtidspensionerade kan räknas in i gruppen. Regleringen avser elevens behov av fritidshem både när det gäller plats och omfattning.

Det är viktigt att inte försämra situationen för elever och deras familjer jämfört med i dag. Lagstiftningen behöver beakta elever som har behov av särskilt stöd. Enligt vår mening ska det, med utgångspunkt i dagens lagstiftning, också i fortsättningen vara en skyldighet att erbjuda fritidshem för samtliga elever som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling. Skyldigheten gäller både tillgång till en plats och möjligheten att få delta i en verksamhet av sådan kvalitet att eleven får sitt behov av särskilt stöd tillgodosett. En del av dessa elever har ett funktionshinder av olika svårighetsgrad och be- stämmelsen blir därför också en del av handikappolitiken.

De allmänna föreskrifterna i 3 kap. gäller även fritidshemmet (se vidare avsnitt 3.4). Detta förutsätter samarbete mellan fritidshemmet och skolan, när behovet av särskilt stöd utreds i någon av verksamheterna, så att samtliga omständigheter för eleven beaktas och gäller även om skola och fritidshem har olika huvudmän.

487

Fritidshemmet

Ds 2009:25

13.6Huvudmannens respektive hemkommunens ansvar

Förslag: Varje kommun ska erbjuda fritidshem för elever i kommunens förskoleklass, grundskola och grundsärskola. Staten ska erbjuda fritidshem för elever i specialskolan och sameskolan. Fristående skolor kan erbjuda fritidshem för elever i sin skola. I de fall en fristående skola inte erbjuder fritidshem ska elevens hemkommun erbjuda fritidshem. Fri- tidshem ska tillhandahållas under den del av dagen då eleverna inte går i skolan samt under lov.

För elever i särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras ska hemkommunen ha motsvarande skyldig- heter. Huvudmannen för dessa utbildningsformer ska, efter avtal med en kommun, få fullgöra kommunens uppgifter inom fritidshemsverksamheten.

Skollagsberedningens förslag

Enligt dagens bestämmelser är det den kommun där barnet vistas som ska erbjuda skolbarnsomsorg. Skollagskommittén föreslog att huvudmannen för den utbildning som fritidshemmet ska komplettera, d.v.s. förskoleklassen och skolan, ska få ansvar för att erbjuda fritidshem för eleverna oavsett om huvudmannen är offent- lig eller enskild. Kommittén föreslog dock att en elev i en skola med enskild huvudman alltid ska ha rätt att gå i ett fritidshem som anordnas av hemkommunen. Kommittén menade att elever kan vilja gå i ett fritidshem som ligger närmare hemmet än den skola de valt.

Regeringens proposition Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (prop. 2008/09:115) med bl.a. förslag om att ansvaret för att barnet erbjuds fritidshem överflyttas från vistelsekommunen till hemkommunen har antagits av riksdagen. Vidare föreslås i propositionen bestämmelser om mottagande i en kommuns fritidshem eller annan pedagogisk verksamhet av barn

488

Ds 2009:25

Fritidshemmet

från en annan kommun. Vid mottagande ska kommunen ha rätt till ersättning för sina kostnader från barnets hemkommun.

Eftersom fritidshemmet ska komplettera och samverka med utbildningen i skolan bör fritidshem anordnas för elever i alla skolor. Skollagsberedningen anser därför att det är naturligt att huvudmannen för den utbildning som fritidshemmet ska komplettera, d.v.s. förskoleklassen och skolan, erbjuder fritidshem, oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild. Detta är också fallet i de allra flesta fristående skolor idag. Integrationstanken talar också för att plats i fritidshemmet bör erbjudas vid eller i nära anslutning till den skola eleven går. Även när en elev tas emot i en annan kommuns skola på grund av särskilda skäl och föräldrarna önskar det, ska mottagandet också omfatta plats i fritidshem.

Det kan dock föra för långt att kräva att varje fristående skola ska anordna fritidshem. För höga krav kan då komma att ställas på exempelvis mindre fristående skolor. En fristående skola som inte anordnar fritidshem kan också samverka med en annan skola med kommunal eller enskild huvudman, eller ett fritidshem med enskild huvudman om att erbjuda fritidshemsplats till den friståendes skolans elever. Föräldrars och elevers önskemål om var eleven ska gå i fritidshem är dock alltid viktiga att beakta.

Av ovanstående skäl föreslår Skollagsberedningen att bestämmelserna ändras så att det enligt huvudregeln blir den kommun där eleven går i förskoleklass, grundskola eller grundsärskola som blir ansvarig för att erbjuda fritidshem. Staten ska erbjuda fritidshem för elever i specialskolan och sameskolan. Staten får därmed ett utvidgat ansvar genom denna skyldighet. Huvudmän för fristående skolor kan erbjuda fritidshem till sina elever men får ingen skyldighet att göra det. En konsekvens av detta är att hemkommunen fortfarande har ett ansvar för att erbjuda fritidshem för elever som är bosatta i kommunen men som går i fristående skolor. På samma sätt som varit fallet tidigare kommer dock sannolikt det vanligast förekommande vara att den fristående skolan erbjuder fritidshem till sina elever. Det finns också alltid möjlighet för föräldrar och elever att välja ett fristående fritidshem som inte ingår i en skolenhet, när sådana finns att tillgå.

489

Fritidshemmet

Ds 2009:25

För elever i internationella skolor där skolplikt kan fullgöras, ska hemkommunen även framöver ansvara för att erbjuda fritidshem. Kommunen får i dessa fall överlåta uppgiften på huvudmannen och avtal kan tecknas med elevens hemkommun.

Dagens lagstiftning anger att plats i fritidshem ska erbjudas utan oskäligt dröjsmål. I praktiken har dock plats erbjudits så snart behov har uppkommit. När huvudregeln enligt Skollagsbered- ningens förslag blir att huvudmannen för den skolenhet eleven valt erbjuder fritidshem är det naturligt att plats också erbjuds så snart det framkommit att det finns behov av sådan plats. Detsamma bör vara utgångspunkten även i de fall en elev i en fristående skola behöver erbjudas fritidshem av hemkommunen.. Väntetiden i dessa fall får aldrig överstiga det som anses följa av dagens praxis, nämligen fyra månader efter ansökan.

490

14Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan

491

15Utbildning på program i gymnasieskolan

493

16Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

16.1Inledning

I gymnasiesärskolan finns i dag åtta nationella program. Samtliga program är yrkesförberedande. Dessutom finns specialut- formade och individuella program.

I enlighet med vad som framgått i det inledande kapitlet delas särskolan upp i två skolformer – grundsärskolan och gymnasie- särskolan. Detta får konsekvenser för lagtextens utformning.

Skollagsberedningens förslag i övrigt handlar till stora delar om att öka valmöjligheterna i gymnasiesärskolan och att stärka möjligheterna till samverkan mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan. Flera av förslagen innebär också en anpassning av gymnasiesärskolans regler till vad som redan i dag gäller för gymnasieskolan och där skollagsberedningen inte anser att dagens skillnader är motiverade.

16.2Förändringar för gymnasiesärskolan

Förslag: Huvudprinciperna för utbildningen i gymnasiesär- skolan ska ligga fast. Regleringen av utbildning i gymnasiesär- skola med offentlig respektive enskild huvudman blir mer en- hetlig.

495

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Som redovisats i avsnitt 10.1 ovan anser Skollagsberedningen att elever med utvecklingsstörning bör kunna få sin utbildning i sär- skolan. Skollagsberedningen föreslår emellertid att särskolan delas upp i två skolformer – grundsärskolan och gymnasiesär- skolan (se avsnitt 10.3).

Skollagsberedningens förslag handlar till stora delar om att öka valmöjligheterna i gymnasiesärskolan och att stärka möjlig- heterna till samverkan mellan gymnasiesärskolan och gymnasie- skolan.

I likhet med vad som gäller för övriga skolformer, innebär förändringarna för gymnasiesärskolan att vissa bestämmelser förs över från förordning till lag. Det gäller t.ex. bestämmelser om betyg (se avsnitt 9.6 för allmänna bestämmelser om betyg). Andra bestämmelser omarbetas, delas upp eller slås ihop. I dagens skollag finns bestämmelserna för såväl den obligatoriska särskolan som gymnasiesärskolan i 6 kap. En följd av att sär- skolan föreslås delas upp i två skolformer blir att bestämmel- serna i nuvarande 6 kap. skollagen behöver delas upp.

I det följande lämnas också sådana förslag för gymnasiesär- skolans del som föranleds av den nya skollagens struktur. En ut- gångspunkt i förslaget till ny skollag är att villkoren för offent- liga och enskilda huvudmän ska jämställas i så hög grad som möjligt. I allmänhet blir därför bestämmelserna tillämpliga inte bara för offentliga skolor utan även för utbildning som anordnas av fristående skolor. Bestämmelser om fristående skolor som motsvarar gymnasiesärskolan, i 9 kap. skollagen, har också in- arbetats.

Skollagsberedningens utgångspunkt är emellertid att huvud- principerna för gymnasiesärskolan ska ligga fast.

496

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Bestämmelser om gymnasiesärskolan i två kapitel

Bestämmelserna för utbildningen i gymnasiesärskolan presen- teras i två olika kapitel i skollagen: ett om de allmänna be- stämmelserna för utbildning i gymnasiesärskolan och ett om ut- bildning på gymnasiesärskolans program.

16.3Gymnasiesärskolans syfte och målgrupp

Förslag: En bestämmelse om gymnasiesärskolans syfte ska föras in i skollagen.

Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i gymnasieskolan.

Bestämmelsen om gymnasiesärskolans målgrupp anpassas till modernt språkbruk och definieras på motsvarande sätt som för grundsärskolan och särskild utbildning för vuxna.

Skollagsberedningens förslag

En bestämmelse om gymnasiesärskolans specifika syfte saknas i dagens skollag. Däremot finns en bestämmelse om att syftet med särskolan är att ge utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasie- skolan. I läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) anges att gymnasiesärskolan bygger på den obligatoriska särskolan och att gymnasiesärskolans uppgift är att utifrån varje elevs förut- sättningar fördjupa och utveckla elevernas kunskaper som en förberedelse för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid. Det är naturligt att det i likhet med övriga skolformer i skollagen formuleras ett syfte även för denna skolform.

Skollagsberedningen föreslår att bestämmelsen om särskolans syfte anpassas som en följd av att gymnasiesärskolan föreslås bli

497

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

en egen skolform. Gymnasiesärskolan ska ge dessa elever en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i gymnasieskolan.

Det är angeläget att äldre benämningar anpassas till ett mer modernt språkbruk. I likhet med vad som föreslagits för grund- särskolan ska målgruppen för gymnasiesärskolan därför ändras från dagens ”utvecklingsstörda elever” till elever med utveck- lingsstörning (se avsnitt 10.1). Förändringen syftar till att sätta eleven och inte funktionshindret i fokus.

Målgruppen ska definieras på motsvarande sätt som för grundsärskolan och särskild utbildning för vuxna. Det innebär att det som i lagen sägs om barn, ungdomar och vuxna med ut- vecklingsstörning gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärn- skada föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personer med autism eller autismliknande tillstånd kan endast tillhöra personkretsen för gymnasiesärskolan om personerna också har en utvecklingsstörning, eller om de också har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärn- skada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Motiven har utvecklats i avsnitt 10.4. samt i kap. 28.

16.4Ansökan

Förslag: En bestämmelse om ansökan till gymnasiesärskolan införs i skollagen. Ansökan ska alltid ges in till sökandens hemkommun. Om ansökan avser en utbildning hos en annan huvudman, ska hemkommunen vara skyldig att omedelbart sända ansökan vidare till denna.

498

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelser om ansökan till gymnasiesärskolan saknas i dagens skollag. Skollagsberedningen anser att en sådan bestämmelse bör införas. Ansökan ska alltid ges in till sökandens hemkommun. Om ansökan avser en utbildning hos en annan huvudman, ska hemkommunen vara skyldig att omedelbart sända ansökan vidare till denna.

16.5Avgiftsfrihet

Förslag: Regleringen i fråga om avgifter för offentliga och fri- stående huvudmän ska vara i huvudsak densamma som gäller för gymnasieskolan.

Elever ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Dock ska det få förekomma att kostnader för enstaka skolresor eller liknande aktivitet ersätts av eleverna på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever och er- sättningen får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Avgiftsförbudet i skollagen kompletteras så att det uttryckligen omfattar avgifter i samband med ansökan om plats vid en skolenhet.

Skollagsberedningens förslag

Regleringen i fråga om avgifter ska vara densamma som gäller för gymnasieskolan, med undantag för att huvudmannen för en gymnasieskola kan besluta att elever ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel. Denna åtskillnad finns i dag och ingen föränd- ring ska göras i detta avseende.

Enligt den nuvarande skollagen får det i verksamheten före- komma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad

499

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

för eleverna. Skollagsberedningen föreslår att det, utan hinder av övriga bestämmelser i förslaget till ny skollag, ska få förekomma att kostnader för enstaka skolresor eller liknande aktivitet ersätts av eleverna på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever och ersättningen får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten. I dagens skollag anges att eleverna i offentliga och fristående gymnasiesärskolor ska ha tillgång till ”böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning …”. Denna formulering har, såvitt gäller den offentliga gymnasiesärskolan, i princip varit oförändrad sedan lagens tillkomst. Skollagsbered- ningen anser att det nu finns skäl att omformulera bestämmel- sen, så att den bättre passar in i en modern skollag. Med ”lär- verktyg” avses, i enlighet med den beteckning som lanserades av Läromedelsutredningen (SOU 2003:15), den utrustning som eleven behöver i undervisningen. Detta begrepp är bättre an- passat till den moderna undervisningssituationen. Därför ska det anges i skollagen att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till böcker och andra lärverktyg. Detta utvecklas vidare i avsnitt 9.5.

Bestämmelsen om avgiftsfrihet i skollagen ska enligt skol- lagsberedningens förslag kompletteras så att den uttryckligen omfattar avgifter i samband med ansökan om plats vid en skol- enhet även när skolan drivs av en offentlig huvudman.

En offentlig skola har i dag inte rätt att ta ut någon avgift för ansökan om plats i utbildning utan ett särskilt bemyndigande för detta. Något sådant bemyndigande finns inte i nuvarande lag- stiftning. Det finns ett uttryckligt förbud för en fristående skola att ta ut avgifter i samband med ansökan om plats i en utbildning som den fristående skolan får bidrag för, vilket följer av 9 kap. 10 § i dagens skollag. Det bör klargöras att förbudet mot att ta ut avgift i samband med ansökan till utbildning gäller oavsett huvudman. Detta innebär att det även är förbjudet att kräva er- sättning för alla kostnader som är förenade med ansökan till ut- bildningen, såsom t.ex. att en sökande ska få stå i kö till plats på utbildningen. Ingen materiell ändring avses således, utan föränd- ringen syftar till att tydliggöra nu gällande ordning.

500

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

16.6Mottagande och utredning

Förslag: Frågan om den unge kan gå i gymnasiesärskolan ska prövas av dennes hemkommun. En elev som har gått ut grundsärskolan har alltid rätt att tas emot i gymnasiesär- skolan. I annat fall ska frågan om en elev tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan föregås av en allsidig utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med den unge och dennes vårdnads- havare ska ske när utredningen genomförs.

Skollagsberedningens förslag

Ungdomar med utvecklingsstörning har rätt till utbildning i gymnasiesärskolan om de inte bedöms kunna gå i gymnasie- skolan. Det bör vara kommunen som själv avgör vem inom kommunen som ska göra bedömningar och fatta beslut enligt bestämmelserna om rätt till utbildning. När det gäller elevers rätt till utbildning i gymnasiesärskolan föreslås därför att regleringen utformas så att det framgår att det är hemkommunen som ska göra bedömningen av huruvida en elev inte kan gå i gymnasie- skolan på grund av utvecklingsstörning, inte som i dag styrelsen för utbildningen. Bedömningen ska således göras av hem- kommunen oavsett vilken huvudman som sedermera anordnar utbildningen för den enskilda eleven.

När en elev har fullgjort sin skolplikt i grundsärskolan har en utredning gjorts inför mottagandet i denna skolform. Skollags- beredningen anser att det i sådana fall inte är motiverat att göra en ny bedömning inför mottagande i gymnasiesärskolan. En elev som har gått ut grundsärskolan ska därför alltid ha rätt att tas emot i gymnasiesärskolan. Om en elev däremot fullgjort sin skolplikt i en annan skolform än grundsärskolan, ska frågan om en elev tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan föregås av en allsidig utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk,

501

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

medicinsk och social bedömning (se avsnitt 10.5). Det är viktigt att samråd sker med den unge, och i förekommande fall dennes vårdnadshavare, när utredningen genomförs och att de in- formeras om vad processen innebär och vilka konsekvenser det får för eleven att gå i gymnasiesärskolan.

16.7Antagning m.m.

Förslag: Begreppet antagning ska genomgående användas i stället för intagning. Frågor om antagning av elever till utbildning i gymnasiesärskolan ska prövas av den huvudman som anordnar utbildningen. Huvudmannen ska därvid, efter samråd med eleven, avgöra om denne i gymnasiesärskolan ska gå på ett nationellt, specialutformat eller ett individuellt program.

Skollagsberedningens förslag

I dagens skollag anges att styrelsen för särskolan ska avgöra om en elev i gymnasiesärskolan ska gå på ett nationellt, ett specialutformat eller ett individuellt program. Styrelsen avgör vidare om eleven inom det individuella programmet ska få yrkesträning eller verksamhetsträning. I enlighet med den över- gripande principen om att villkor för offentliga och enskilda huvudmän ska vara så lika som möjligt, föreslås att det i stället ska vara huvudmannen som avgör vilket program en elev ska gå.

En elev i gymnasiesärskolan bör emellertid få ökade möjlig- heter att påverka vilket program han eller hon ska gå. Huvud- mannens bedömningar i dessa avseenden ska därför föregås av ett samråd med eleven och grundas på elevens behov och förut- sättningar. Förändringen är avsedd att stärka den enskilde elevens valfrihet.

502

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Att utmönstra begreppet intagning ur skollagens be- stämmelser om utbildning i gymnasiesärskolan är enbart en språklig förändring. När en elev söker till en utbildning i gymnasiesärskolan prövas först om eleven kan tas emot som sökande, dvs. en bedömning görs av målgruppstillhörighet och behörighet i övrigt och om eleven har rätt till utbildning i kommunen eller landstinget. Ett beslut i fråga om mottagande får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Därefter kan eventuellt ett urval bland mottagna sökanden och beslut fattas i fråga om antagning. Ett sådant beslut kan inte överklagas. Någon förändring i sak är inte avsedd.

16.8Individuella studieplaner och utvecklingssamtal i gymnasiesärskolan

Förslag: Bestämmelser om utvecklingssamtal i gymnasiesär- skolan ska införas i skollagen.

Skyldigheten att upprätta individuella studieplaner för varje elev i gymnasiesärskolan ska regleras i lag. Alla elever i gymnasiesärskolan ska ha rätt till en individuell studieplan som dokumenterar elevens studieväg.

Skollagsberedningens förslag

I gymnasiesärskolans regelsystem saknas i dag helt bestämmelser om utvecklingssamtal. Genom förslaget om en gemensam be- stämmelse om utvecklingssamtal i 3 kap. 4 § kommer krav att ställas på att även elever och elevers vårdnadshavare i gymnasie- särskolan fortlöpande ska informeras om elevens utveckling. Be- stämmelsen föreslås nämligen gälla för alla skolformer och för skolenheter med såväl offentlig som enskild huvudman. Skol- lagsberedningen föreslår i enlighet härmed en lagreglering av ut- vecklingssamtal för elever i gymnasiesärskolan.

503

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Elever i gymnasiesärskolan har samma behov som elever i gymnasieskolan att minst en gång per termin få en samlad in- formation om sin kunskapsutveckling och studiesituation. Ut- vecklingssamtalet är också ett viktigt redskap vid framtagandet och revideringen av den individuella studieplanen.

Skollagsberedningen anser att individuella studieplaner ska upprättas för elever i gymnasiesärskolan på motsvarande sätt som för elever i gymnasieskolan. Enligt skollagsberedningen bör den individuella studieplanen inte bara innehålla uppgifter vilka kurser eleven ska gå utan även information om bl.a. utbild- ningens syfte och mål. Studieplanen ska utformas efter elevens behov och intressen och följas upp, utvärderas och revideras vid behov, i samråd med eleven och i förekommande fall dennes vårdnadshavare. Elevens synpunkter ska inhämtas och beaktas vid utformandet av den individuella utvecklingsplanen.

16.9Information om elevs frånvaro

Förslag: Varje elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verk- samhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltig anledning att utebli.

Kommuner vilka har tagit emot elever som hör hemma i andra kommuner i sin gymnasiesärskola och fristående skolor ska anmäla studieavbrott till den berörda elevens hem- kommun.

Regeringen får meddela föreskrifter om frånvaro och om skyldighet för rektor eller den rektor bestämmer att kontakta vårdnadshavare eller på annat sätt lämna information om att elever som har vårdnadshavare varit frånvarande från utbild- ningen.

504

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Skollagsberedningens förslag

Gymnasiesärskolan är en frivillig skolform. Liksom i gymnasie- skolan är elevernas närvaro vid undervisningen en förutsättning för planeringen av undervisningen, elevernas kunskapsinhämt- ning och betygssättning.

Som en konsekvens av att gymnasiesärskolan föreslås bli en egen skolform, införs dels en bestämmelse om närvaroplikt, dels en bestämmelse om att i vissa fall anmäla studieavbrott.

Frånvaro från utbildning i den offentliga gymnasiesärskolan regleras i dag i förordningen om gymnasiesärskolan genom be- stämmelserna kring ledighet. Det bör enligt Skollagsberedningen anges i gymnasiesärskoleförordningen att eleverna ska närvara i alla andra fall än vid sådan frånvaro som regleras i förordningen.

I syfte att underlätta för elevens hemkommun att löpande hålla sig informerad föreslår Skollagsberedningen att såväl fristå- ende skolor som kommuner vilka har tagit emot elever som hör hemma i andra kommuner i sin gymnasiesärskola, åläggs att an- mäla studieavbrott till den berörda elevens hemkommun. En sådan regel finns redan i dagens skollag för fristående grund- skolor, och föreslås i avsnitt 6.4 om skolplikt m.m., föras till den nya skollagen. Ett motsvarande förslag vad gäller gymnasie- skolan har även lagts av Gymnasieutredningen (SOU 2008:27, s. 577).

Skollagsberedningen föreslår att ett bemyndigande införs för regeringen att utfärda föreskrifter om frånvaro. Enligt dagens läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) har rektor ett särskilt ansvar för att föräldrarna får insyn i elevernas skolgång. Lärarna ska samverka med hemmen och informera om elevernas skolsituation och kunskapsutveckling. Att skolan informerar vårdnadshavare om elevers frånvaro är, enligt vår mening, en naturlig del av skolans ansvar att informera om elevens studiesituation och det kan finnas skäl att i förordning tydliggöra och eventuellt förstärka den informationsskyldighet som idag finns enligt läroplanen.

505

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Enligt läroplanen har rektor ett särskilt ansvar för att för- äldrarna får insyn i elevernas skolgång. Därför bör rektor, eller den rektor utser, ansvara för att elevens vårdnadshavare informe- ras.

16.10 Betyg och betygssättning

Förslag:. Bestämmelser om betyg och kursplaner ska flyttas från förordning till lag.

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelserna om betyg finns i dag i gymnasiesärskoleförord- ningen (1994:741) när det gäller gymnasiesärskola som bedrivs av en offentlig huvudman. Enligt 2 kap. 9 § förordningen (1996:1206) om fristående skolor ska dessa tillämpas även vid fristående gymnasiesärskolor. I enlighet med de övergripande principerna i denna lag föreslås att bestämmelser om betyg överförs från förordning till lag. Bestämmelserna blir då direkt tillämpliga även för fristående gymnasiesärskolor. Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsendet där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Be- stämmelserna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. Närmare beskrivning av betygs- regleringen finns i avsnitt 3.4.2.

506

17Utbildning på program i gymnasiesärskolan

17.1Inledning

I detta kapitel behandlas frågor som avser utbildning på de olika program som finns i gymnasiesärskolan. Flertalet av förslagen i kapitlet syftar till att bestämmelserna för gymnasiesärskolan så långt som möjligt ska motsvara vad som gäller för gymnasie- skolan. Förslagen innebär också ökad flexibilitet för elever i gymnasiesärskolan. Som angetts i missivet har förslag som avser gymnasieskolan utelämnats i remissutskicket. Direktiven till en utredning avseende hur gymnasiesärskolans bestämmelser ska kopplas till den nya gymnasieskolan bereds för närvarande inom Utbildningsdepartementet.

17.2Huvudprinciperna för utbildning på gymnasiesärskolans program ska ligga fast

Förslag: Huvudprinciperna för utbildning på gymnasiesär- skolans program ska ligga fast. Regleringen av utbildning med offentlig respektive enskild huvudman ska bli mer enhetlig.

507

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att utbildningen i gymnasiesär- skolan även fortsättningsvis ska vara uppdelad på nationella, specialutformade och individuella program. Bestämmelserna justeras också för att överensstämma med principen om likabe- handling av huvudmän inom skolväsendet för barn och ungdom. Principen utvecklas i avsnitt 2.2.1.

17.3Beslut om vilket program en elev ska gå

Förslag: Rektor beslutar, efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare, om vilket nationellt eller specialutformat program en elev ska gå på.

Skollagsberedningens förslag

I gymnasiesärskolan finns inte samma förfarande med betygsur- val som finns i gymnasieskolan. Skollagsberedningen anser att beslutet om vilket program en elev ska gå på lämpligen fattas av rektor. Ett sådant beslut bör inte fattas på förvaltningsnivå utan nära eleven. Det är rektor som bäst kan bilda sig en uppfattning om vilket program som är lämpligast för en viss individ. Innan beslutet tas ska samråd ske med eleven och elevens vårdnads- havare.

17.4Gymnasiesärskolans nationella program

Förslag: Utbildningen på de nationella programmen i gymna- siesärskolan ska vara en anpassning av gymnasieskolans mot- svarande program.

508

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen anser att det bör framgå av skollagen att de nationella programmen i gymnasiesärskolan ska vara en anpass- ning av gymnasieskolans motsvarande program. Bestämmelsen kan ses som riktlinjer för de programmål som ska upprättas för de nationella programmen.

17.4.1Urval av nationella program

Förslag: För att öka valmöjligheterna för elever i gymnasie- särskolan ska en bestämmelse införas som anger att kommu- nerna ska sträva efter att erbjuda ett allsidigt urval av natio- nella program i gymnasiesärskolan.

Skollagsberedningens förslag

Enligt dagens skollag ska hemkommunen erbjuda ett urval av program i gymnasiesärskolan. Enligt förarbetena till den nu- varande bestämmelsen innebär detta att det ska finnas mer än ett program att välja för eleverna (En ny läroplan, prop. 1992/93:250 s. 97). Det är angeläget att de elever i gymnasiesärskolan som ska gå ett nationellt program känner att de har möjligheter att välja det program de är intresserade av. För att stärka elevernas faktiska valmöjligheter bör kommunerna så långt det är möjligt erbjuda ett allsidigt urval av nationella program. Detta kan ske antingen genom att kommunen själv anordnar programmet eller genom att elevens hemkommun ingår samverkansavtal med en annan kommun eller med landstinget om att anordna utbild- ningen.

509

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

17.5Specialutformade program

Förslag: Ett specialutformat program ska i fråga om utbild- ningens nivå motsvara ett nationellt program. Det kan ut- formas individuellt för en elev eller gemensamt för en grupp elever. Liksom gällande bestämmelser för gymnasieskolan införs för gymnasiesärskolan bestämmelser om att huvud- mannen ska fastställa en plan för varje specialutformat program. Om programmet är avsett för en grupp elever, ska huvudmannen även fastställa programmål.

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelsen saknar motsvarighet i dagens reglering för gymna- siesärskolan. En motsvarande bestämmelse finns i dag för gymnasieskolan. Skollagsberedningen anser att regleringen för gymnasiesärskolans specialutformade program bör vara den- samma.

17.6Ämnen och ämnesområden

Förslag: Gymnasiesärskolans ämnen på de nationella och specialutformade programmen samt ämnen och ämnesom- råden på de individuella programmen ska framgå av skollagen.

Modersmål ska lyftas fram som ett särskilt ämne för de elever som ska erbjudas sådan undervisning. Grundläggande bestämmelser om skyldighet att erbjuda modersmålsunder- visning ska finnas i lag.

510

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Skollagsberedningens förslag

I dagens reglering framgår gymnasiesärskolans ämnen och ämnesområden av gymnasiesärskoleförordningen. En utgångs- punkt för Skollagsberedningens förslag är att regleringen av all offentligt finansierad skolverksamhet inom skolväsendet för barn och ungdomar i princip ska vara gemensam, oavsett huvudman. Elever i gymnasiesärskola med enskild huvudman ska således garanteras en utbildning som är likvärdig med den som erbjuds av skolor med kommunala huvudmän.

Som en konsekvens av detta bör de ämnen och ämnesom- råden som ska ingå i utbildningen vara desamma för gymnasie- särskolor med offentlig och enskild huvudman. Därför föreslås att gymnasiesärskolans ämnen på de nationella och specialut- formade programmen och ämnesområden på de individuella programmen framgår av skollagen, i stället för av gymnasie- särskoleförordningen. För gymnasieskolans del framgår kärn- ämnena av poängplanen, som finns i en bilaga till skollagen och således gäller för såväl offentlig som enskild huvudman. För gymnasiesärskolan finns ingen poängplan. Omfattningen av de olika ämnen och ämnesområden framgår i stället av timplanen. Eftersom man i gymnasiesärskolan vill ha möjlighet att ge en ut- ifrån varje individs behov anpassad utbildning anges där rikt- värden för ämnenas och ämnesområdenas omfattning. Dessa bör finnas kvar för att kunna erbjuda en flexibel utbildning.

Modersmål är redan i dag ett självständigt ämne med en egen kursplan och betygskriterier och ämnet bör därför nämnas bland de andra ämnen som finns i gymnasiesärskolan. För att markera ämnets vikt flyttas även grundläggande regler om modersmåls- undervisning från förordning till lag.

511

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

17.7Möjlighet att läsa ämnen enligt gymnasieskolans kursplaner

Förslag: En elev på gymnasiesärskolans nationella och specialutformade program ska ha möjlighet att läsa kurser en- ligt gymnasieskolans kursplaner om rektor bedömer att eleven klarar av det. Eleven ska då kunna få betyg i ämnet i enlighet med bestämmelserna för gymnasieskolan.

Skollagsberedningens förslag

I dag har elever på nationella eller specialutformade program i gymnasiesärskolan endast möjlighet att läsa kurser enligt gymna- sieskolans kursplaner i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil. Denna möjlighet bör vidgas till att omfatta alla ämnen i gymnasieskolan. En förutsättning för att en elev ska få läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner är att rektor be- dömer att eleven klarar av det. En elev som läser kurser enligt gymnasieskolans kursplaner bör också få betyg enligt gymnasie- skolans bestämmelser.

Det är emellertid viktigt att uppmärksamma att om en elev klarar flera av gymnasieskolans kärnämnen kan det vara moti- verat att ifrågasätta om eleven tillhör gymnasiesärskolans mål- grupp.

512

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

17.8Individuella program

17.8.1Alla huvudmän ges möjlighet att anordna individuella program

Förslag: Alla huvudmän ges möjlighet att anordna utbildning på individuella program i gymnasiesärskolan i den mån huvudmannen i övrigt får anordna utbildning i gymnasiesär- skolan.

Skollagsberedningens förslag

Landstingen har i dag möjlighet att anordna utbildning på natio- nella och specialutformade program i gymnasiesärskolan. Skol- lagsberedningen anser att samtliga huvudmän som i övrigt får anordna utbildning i gymnasiesärskolan bör ges möjlighet att även anordna individuella program. Landstingens möjlighet att anordna individuella program medför ökade möjligheter för elever i gymnasiesärskolan att läsa kurser inom naturbruks- programmet.

17.8.2Syftet med individuella program

Förslag: Syftesparagrafen för gymnasiesärskolans individuella program flyttas från förordning till lag.

Syftet med ett individuellt program på gymnasiesärskolan ska vara att ge eleven yrkesträning eller verksamhetsträning eller på annat sätt möta elevens speciella utbildningsbehov. Programmet kan även syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett specialutformat program.

513

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Syftet med gymnasiesärskolans individuella program regleras i dag i 5 kap. 5 § gymnasiesärskoleförordningen. Skollagsbered- ningen föreslår att syftesparagrafen för individuella program som bl.a. stadgar att ett program kan syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt eller ett specialutformat program eller att ge eleven en individuell studiegång flyttas över från för- ordning till lag. Det är viktigt att möjligheten finns även i gymnasiesärskolan att stimulera elever att kunna gå över på ett nationellt eller specialutformat program. I enlighet med syftes- paragrafen för gymnasieskolans individuella program anser Skollagsberedningen att det även för gymnasiesärskolan bör framgå att detta är ett av syftena med individuella program.

I gymnasiesärskolan ska utbildningen enligt förslaget till gymnasiesärskolans syfte vara anpassad till varje elevs förutsätt- ningar. All utbildning i gymnasiesärskolan är därmed ägnad att ge eleven en individuell studiegång. Ett individuellt program ska även på annat sätt kunna möta elevens speciella utbildnings- behov, genom att erbjuda eleven de ämnen och/eller ämnesom- råden som bäst möter hans eller hennes individuella förutsätt- ningar och behov.

17.8.3Yrkes- och verksamhetsträning på det individuella programmet

Förslag: En elev på gymnasiesärskolans individuella program ska ges möjlighet att läsa en kombination av ämnen och ämnesområden .

Skollagsberedningens förslag

Idag läser eleverna antingen ämnen inom yrkesträningen eller ämnesområden inom verksamhetsträningen. Skollagsbered-

514

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

ningen anser att detta skapar en onödig gränsdragning och att det bör vara möjligt att läsa en kombination av ämnen och ämnesområden och på så sätt kombinera yrkes- och verksam- hetsträning. Samtidigt är det givetvis mycket viktigt att säker- ställa alla elevers rätt till en utbildning motsvarande den garan- terade undervisningstiden. Huvudregeln bör därför vara att en elev läser antingen ämnen eller ämnesområden, men att rektor kan besluta om att eleven i stället ska läsa en kombination av dessa när det i det enskilda fallet är motiverat utifrån elevens förutsättningar. För att uppnå en lösning som är individuellt anpassad är det viktigt att skolan ger elever och vårdnadshavare möjlighet till inflytande över hur elevens utbildning ska utfor- mas. Det är också angeläget att elevens studier dokumenteras i studieplanen.

17.9Erbjudande om utbildning på specialutformade eller individuella program

Förslag: Kommunerna har skyldighet att erbjuda utbildning även till dem som inte tagits emot på ett nationellt program eller har avbrutit utbildningen där. Skyldigheten att för dessa elever erbjuda utbildning på specialutformade eller indivi- duella program införs i lag.

Skollagsberedningens förslag

Även om det får anses följa redan av dagens bestämmelser, finns ingen uttrycklig skyldighet för kommunerna att erbjuda utbild- ning på specialutformade eller individuella program för de elever som inte tagits emot på ett nationellt program eller som har av- brutit utbildningen där. För att tydliggöra denna skyldighet in- förs en bestämmelse i lag. Motsvarande bestämmelse finns för gymnasieskolan.

515

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

17.10Rätt att tas emot i annan kommuns gymnasiesärskola

Förslag: En kommun ska ha skyldighet att ta emot en elev från en annan kommun i sin gymnasiesärskola, om det med hänsyn till elevens personliga förhållanden finns särskilda skäl för detta.

Skollagsberedningens förslag

De aktuella bestämmelserna motsvarar vad som gäller sedan tidigare för gymnasieskolans del avseende gymnasieskolans nationella program. I förarbetena till den bestämmelse som gäller för gymnasieskolan anges att det kan finnas särskilda skäl t.ex. om personen blivit utsatt för mobbning i hemkommunens skola (prop. 1990/91:85, s. 184). Lång resväg kan också utgöra en grund för rätten att tas emot i en annan kommuns gymnasie- skola enligt den praxis som utvecklats genom beslut i Skol- väsendets överklagandenämnd. Som en konsekvens av förslaget införs i detta avseende även regler om interkommunal ersättning som delvis motsvarar gymnasieskolans.

17.11Möjlighet för en kommun att efter önskemål från vårdnadshavare ta emot en elev från en annan kommun i sin gymnasiesärskola

Förslag: En kommun ska ha rätt att i sin gymnasiesärskola ta emot en elev från en annan kommun. I sådana fall har kommunen rätt till ersättning för elevens utbildning från elevens hemkommun.

516

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Skollagsberedningens förslag

I 6 kap. 6 a § skollagen finns en bestämmelse om rätt för en kommun att efter önskemål från elevens vårdnadshavare i sin särskola ta emot en elev från en annan kommun. Bestämmelsen infördes i samband med reformen om ökad rätt att välja grund- skola i en annan kommun. Skolverket har med anledning härav anfört att det kan uppfattas som oklart om bestämmelsen endast gäller den obligatoriska särskolan eller om även gymnasiesär- skolan omfattas. Skollagsberedningen anser att bestämmelsen bör föras in i kapitlet om gymnasiesärskolan.

17.12 Skolskjuts

Förslag: Bestämmelser om rätt till skolskjuts för elever i gymnasiesärskolan införs. Bestämmelserna motsvarar vad som föreslås gälla i andra skolformer med skolskjuts.

Skollagsberedningens förslag

I dagens skollag finns en bestämmelse om skolskjuts för elever i särskolan. Som en konsekvens av att gymnasiesärskolan föreslås bli en egen skolform, införs särskilda bestämmelser om skol- skjuts för elever i gymnasiesärskolan. Bestämmelserna föreslås motsvara vad som föreslås gälla i andra skolformer med skol- skjuts, se t.ex. avsnitt 9.8

517

18 Kommunal vuxenutbildning

18.1Inledning

I kapitel 1–6 och 21–28 behandlas frågor som är gemensamma för samtliga skolformer inom skolväsendet. I detta kapitel be- handlas i huvudsak sådana frågor som innebär förändringar i sak jämfört med den särskilda reglering av kommunal vuxenutbild- ning (komvux) som idag gäller enligt 1985 års skollag. Bl.a. före- slås att förkortningen komvux utmönstras ur lagen. Huvud- principerna med utgångspunkt i de av riksdagen i maj 2001 be- slutade målen och strategierna avseende den samlade vuxenut- bildningen ligger fast.

Riksdagen har nyligen beslutat att anta en ny lag (2009:128) om yrkeshögskolan som innebär att alla eftergymnasiala utbild- ningar utanför högskolan ska samlas under ett gemensamt regel- verk, se prop. 2008/09:68. Lagen innebär bl.a. att påbyggnadsut- bildningar inte längre ska anordnas inom komvux. En konse- kvens av detta är att bestämmelserna om påbyggnadsutbildningar har utgått i Skollagsberedningens förslag om kommunal vuxen- utbildning.

18.2Benämningen av skolformen

Förslag: Förkortningen komvux utmönstras ur lagtexten.

519

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att benämningen av skolformen även fortsättningsvis ska vara kommunal vuxenutbildning. Där- emot anser vi att förkortningen av skolformen, dvs. komvux, inte bör finnas med i lagtexten. Som en konsekvens av detta bör samma sak gälla för förkortningarna särvux och sfi. Det finns dock inget hinder för att de väl inarbetade förkortningarna an- vänds i andra sammanhang än i lagstiftningen.

18.3Övergripande mål

Förslag: För kommunal vuxenutbildning ska följande över- gripande mål gälla:

Kommunal vuxenutbildning syftar till att vuxna stöds och stimuleras i sitt lärande. Vuxna ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställ- ning i arbets- och samhällslivet samt främja den personliga utvecklingen. De som erhållit minst utbildning ska priori- teras. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den en- skildes behov och förutsättningar.

Skollagsberedningens förslag

De mål som föreslås har formulerats i överensstämmelse med de mål för vuxenutbildningen som riksdagen ställt sig bakom upp- repade gånger sedan slutet av 1960-talet och som helt eller delvis återfinns i flera styrdokument. Senast våren 2001 beslutade riks- dagen om mål och strategi för vuxnas lärande (prop. 2000/01:72). Målformuleringarna innefattar ett individmål, ett demokratimål, ett tillväxtpolitiskt och ett fördelningspolitiskt mål. Denna sammansatta målbild har alltjämt relevans för vuxen- utbildningen. Ur ett tillväxtpolitiskt perspektiv är det även viktigt att beakta arbetsmarknadens behov även om utgångs-

520

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

punkten ska vara den enskildes behov. Målen innebär att vuxen- utbildningens uppdrag är brett, inte enbart kompensatoriskt. I sammanhanget bör även erinras om att enligt artikel 13 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har var och en rätt till utbildning och att denna ska syfta till att utveckla människans personlighet och insikten om dess värde samt att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.

Vid prioriteringar av de resurser som avsätts för skolformen kommunal vuxenutbildning bör det även i fortsättningen vara så att när resurserna till vuxenutbildning är begränsade ska den som erhållit minst utbildning prioriteras.

I 1985 års skollag anges att vuxenutbildningen ska ge vuxna tillfälle att i enlighet med individuella önskemål komplettera sin utbildning. I förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenut- bildning anges att kommunen genom kommunal vuxenutbild- ning ger stöd för vuxnas lärande. Stödet ska utformas utifrån den enskildes behov och förutsättningar. Utgångspunkten för den kommunala vuxenutbildningen ska även fortsättningsvis vara den enskildes behov och förutsättningar. Detta innebär att dessa kriterier ska vara utgångspunkt vid t.ex. utbildningens förlägg- ning i tid och rum, val av metoder samt innehåll. Det är också viktigt att den kommunala vuxenutbildningen erbjuds i flexibla former och på tider som passar de studerandes behov. I övrigt kvarstår de syften som återfinns i dag avseende de två kvar- varande utbildningsnivåerna inom kommunal vuxenutbildning

18.4Samverkan mellan skolformer

Förslag: Bestämmelsen som anger att bestämmelserna om komvux inte gäller de vuxna som har behov av utbildning motsvarande den som ges i obligatoriska särskolan eller gymnasiesärskolan bör inte få någon motsvarighet i den nya lagen.

521

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Skollagsberedningen förslag

En person med utvecklingsstörning kan ha en ojämn begåv- ningsprofil och kan i vissa fall ha förutsättningar att tillgodogöra sig vissa kurser i kommunal vuxenutbildning. I 1985 års skollag anges att bestämmelserna om komvux inte gäller vuxna som be- höver undervisning motsvarande den obligatoriska eller frivilliga särskolans. Bestämmelsen har ibland uppfattats som att personer med utvecklingsstörning som deltar i vissa kurser i särvux inte samtidigt skall kunna tas emot i andra kurser i komvux. Detta borde dock inte vara avsikten med bestämmelsen. Möjligheten att läsa i flera skolformer samtidigt finns redan i dag i be- stämmelserna för komvux och sfi. Det stöds också av läro- planens bestämmelse att utbildningen ska tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöj- ligheter.

Lagen bör inte omöjliggöra att en enskilds studier i särskild utbildning för vuxna kan kombineras med studier i annan vuxenutbildning. Skollagsberedningen föreslår därför att be- stämmelsen i 1985 års skollag inte ska få någon motsvarighet i den nya lagen. Behörighetsbestämmelserna som gäller för kommunal vuxenutbildning på de olika nivåerna bör i stället av- göra om den sökande ska tas emot eller inte till utbildningen. I detta förslag till skollag föreslås på både grundläggande och gymnasial nivå att den sökande, för att vara behörig till utbild- ningen, ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Det är således den bedömningen som avgör om en sökande med utvecklingsstörning ska tas emot eller inte till utbildningen.

522

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

18.5Kommunernas skyldighet och syfte med utbildningen

Förslag: Kommunerna ska tillhandahålla kommunal vuxenut- bildning. Den ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial nivå.

Utbildning på grundläggande nivå ska syfta till att ge vuxna sådana kunskaper som de behöver för att delta i sam- hälls- och arbetsliv. Den ska också syfta till att möjliggöra fortsatta studier.

Utbildningen på gymnasial nivå ska syfta till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasieskolan ska ge.

Skollagsberedningens förslag

Kommunerna har redan idag en skyldighet att tillhandahålla kommunal vuxenutbildning. Denna skyldighet förtydligas genom att kommunens ansvar betonas i en av de inledande para- graferna. Förslaget innebär inte någon materiell förändring jäm- fört med vad som gäller enligt 1985 års skollag.

Vidare föreslås att utbildningen har två nivåer, grundläggande och gymnasial nivå. Dessa motsvarar det som i dag benämns grundläggande vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning.

Grundläggande nivå och gymnasial nivå har sin motsvarighet i den del av det offentliga skolväsendet som gäller barn och ung- domar, dvs. grundskolan respektive gymnasieskolan. Vuxna har genom deltagande i samhälls- och arbetsliv förvärvat erfarenheter och kunskaper vilket medför att de delvis har andra behov än barn och ungdomar när det gäller utbildningens mål. Utform- ningen av och innehållet i utbildningarna behöver därför inte vara identiska med ungdomsskolans. Däremot är det viktigt att framhålla att utbildningarna inom kommunal vuxenutbildning och ungdomsskolan motsvarar varandra och att utbildningen för

523

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

vuxna nivåmässigt är likvärdig med utbildningen i ungdoms- skolan.

Kommunerna kan idag inrätta lokala kurser. En lokal kurs skall ge kunskaper i ett eller flera ämnen inom ett bestämt kunskapsområde och svara mot sådana behov som inte tillgodo- ses genom en nationellt fastställd kursplan. När en kommun fastställer en lokal kurs måste det anges på vilken nivå i systemet den ligger. Nivåbegreppet underlättar således kommunikationen och skapar en bättre bild av utbildningens plats i systemet.

De syften som anges för de olika nivåerna svarar mot de övergripande målen för vuxenutbildningen. Sammantaget över- ensstämmer syftena och målen för den grundläggande och den gymnasiala nivån med syftena som gäller för motsvarande nivåer inom ungdomsskolan. Detta är betydelsefullt eftersom utbild- ningarna är behörighetsgivande och för att likvärdighet ska upp- rätthållas.

18.6Kurser och gymnasiepoäng

Förslag: Utbildningen ska även fortsättningsvis bedrivas i form av kurser. På gymnasial nivå finns även projektarbete. På gymnasial nivå ska kursernas och projektarbetets omfattning betecknas med gymnasiepoäng.

För kurser och projektarbete ska det finnas kursplaner. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-

stämmer får meddela föreskrifter om att kursplaner inte ska finnas eller att gymnasiepoäng inte ska beräknas för vissa kurser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner för kurser och projektarbete.

524

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Skollagsberedningens förslag

Vissa bestämmelser om kursplaner och gymnasiepoäng föreslås föras upp från förordningsnivå till skollagen. För kurser och för projektarbete bör det som huvudregel finnas kursplaner.

Av den förordning som gäller i dag för den kommunala vuxenutbildningen, förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning, framgår att en deltagare kan genomgå dels individuella kurser, dels orienteringskurser. Det ska inte heller beräknas gymnasiepoäng för kurserna. Avseende de individuella kurserna ska målen för kursen anges i den individuella studie- planen. Det bör även fortsättningsvis vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att vissa kurser inte ska ha några kursplaner och att gymnasiepoäng inte ska beräknas för kurserna.

18.7Individuella studieplaner

Förslag: Vissa bestämmelser om individuella studieplaner ska finnas i skollagen. För varje elev i kommunal vuxenutbildning ska det finnas en individuell studieplan. Den ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studierna. Rektorn ska ansvara för att indivi- duella studieplaner upprättas.

Skollagsberedningens förslag

Den individuella studieplanen och vägledningen.

Individuella studieplaner upprättas ofta i samband med vägled- ningen. Vägledningen inom vuxenutbildningen har en tudelad funktion, dels att vägleda personer som redan befinner sig i studier, dels att vägleda presumtiva deltagare. Vägledning och information är i detta sammanhang viktigt för att den enskilde

525

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

ska kunna få den utbildning som hon eller han har behov av eller önskemål om. Det är också viktigt att det ingår information om studiestödssystemets uppbyggnad och villkor i vägledningen. Många kommuner har i dag valt att placera vägledningsfunk- tionen för vuxna centralt, i ett lärcentrum eller i infotek eller liknande. Inte sällan består vägledningen för vuxna av en första insats när det gäller validering, dvs. en första uppskattning görs av vilka kunskaper den vuxne redan har förvärvat, t.ex. i yrkesliv. Ofta är det i detta vägledningssammanhang som individuella studieplaner enligt bestämmelserna i förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning upprättas.

Bestämmelserna förs upp till lag

Bestämmelsen om att en individuell studieplan ska upprättas för varje deltagare finns idag i förordning. Enligt dessa bestämmelser ansvarar rektor för att studieplanen upprättas. Förutom upp- gifter om elevens planerade kurser eller utbildning ska, enligt dagens regler, omfattningen i form av verksamhetspoäng framgå av studieplanen. I de fall en individuell kurs har fastställts för den enskilde ska målen för kursen framgå. Studieplanen ska enligt förordningen upprättas i nära anslutning till intagningen och vid behov revideras.

Skollagsberedningen föreslår att vissa grundläggande be- stämmelser om den individuella studieplanen ska framgå av skollagen. Den individuella studieplanen är ett viktigt underlag för det analysarbete huvudmannen genomför i syfte att fastställa vilka utbildningar som ska genomföras samt i vilken form. Den bör således spegla den enskildes behov, önskemål och förutsätt- ningar. Detta bör i sin tur innebära en större träffsäkerhet när det gäller vilka utbildningar som ska genomföras samt hur de ska genomföras samt hur resurserna ska fördelas. Det är viktigt att studieplanen följs upp, utvärderas och revideras regelbundet.

Regeringen bör även i framtiden ange ytterligare bestämmel- ser om den individuella studieplanen i förordning.

526

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

18.8Behörighet till utbildning på grundläggande nivå

Förslag: Varje kommuninnevånare ska ha rätt att delta i ut- bildning på grundläggande nivå från och med det andra kalen- derhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han är bosatt i landet, saknar sådana kunskaper som normalt upp- nås i grundskolan samt har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Skollagsberedningens förslag

När det gäller rätten att delta i utbildning på grundläggande nivå föreslås ett tillägg till nuvarande bestämmelser. Tillägget innebär att den sökande ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig ut- bildningen. Denna formulering finns redan i dag på förordnings- nivå för gymnasial vuxenutbildning samt i skollagens bestämmel- ser för särvux. För att få en ökad tydlighet både mellan och inom de olika skolformerna föreslås att det även på grundläggande nivå bör finnas en behörighetsbestämmelse om att den som önskar delta ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Enligt dagens regelverk har vuxna inte någon rätt till särskilt stöd eller rätt att nå målen för utbildningen. Ett avgörande skäl till detta är att det inte finns någon ovillkorlig rätt till utbildning för vuxna liknande den för barn och ungdomar. Det finns där- emot starka skäl som talar för att en vuxen som antagits till ut- bildning måste ges goda möjligheter att delta genom att verk- samheten organiseras och genomförs utifrån den enskildes behov, önskemål och förutsättningar. Detta innebär att en person med behov av särskilt stöd inte ska nekas särskilda in- satser utan ska snarare tas som intäkt för att den enskildes behov och förutsättningar ska komma i första rummet. Ett exempel är gruppen vuxna med läs- och skrivrelaterade problem. En kommun ska inte kunna neka vuxna med läs- och skrivsvårig-

527

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

heter tillträde till vuxenutbildning eftersom dessa grupper i vissa fall saknar de kunskaper som normalt uppnås i grund- eller gymnasieskola. Det gör dem i stället till en prioriterad grupp. Kravet på att en person ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ska även ses i ljuset av att en person kan ha fullföljt en grundskoleutbildning eller motsvarande men ändå sakna sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan eller motsvarande och följaktligen vara behörig att delta i utbildning på grundläggande nivå. Kravet på att en person ska ha förutsätt- ningar att tillgodogöra sig utbildningen innebär att en kommun inte är skyldig att ta emot personen till en kurs som personen i fråga nyligen har genomgått, om kommunen bedömer att den sökande inte kommer att nå målen trots ännu en genomgång av kursen . Däremot kan det vara aktuellt att en person kan få gå om en kurs om en längre tidsperiod förflutit sedan förra kurstillfället eller om personens personliga förhållanden har ändrats så att hon eller han numer bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen.

18.9Ansökan om utbildning på grundläggande nivå

Förslag: Ansökan om utbildning på grundläggande nivå ska göras hos hemkommunen. Om ansökan avser utbildning i annan kommun ska hemkommunen skyndsamt sända an- sökan vidare till den andra kommunen. Till en sådan ansökan ska hemkommunen foga ett yttrande av vilket framgår hem- kommunens bedömning av om sökanden uppfyller villkoren för rätt att delta i utbildningen.

Sökanden får tas emot av den andra kommunen även om hemkommunen bedömt att sökanden inte uppfyller villkoren för rätt att delta i utbildningen. Den andra kommunen har då inte rätt till ersättning för utbildningen från sökandens hem- kommun.

528

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Skollagsberedningens förslag

I avsnittet ovan föreslås ett nytt behörighetskriterium för ut- bildning på grundläggande nivå, nämligen att den sökande ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Den som har rätt till utbildning på grundläggande nivå har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än hemkommunen. Samtidigt borde hemkommunen rimligen ha bättre information om t.ex. vad den sökande har för utbildningsbakgrund. För att undvika att en mottagande kommun inte har tillräckligt med underlag för bedömningen av om en sökande t.ex. har förutsättningar att till- godogöra sig utbildningen, föreslås att hemkommunen i ett yttrande ska redovisa sin bedömning av om sökanden uppfyller villkoren för rätt till utbildning.

När en person söker utbildning på grundläggande nivå i annan kommun finns det viss risk för att den kommun som an- ordnar utbildningen gör en mer fördelaktig bedömning av be- hörigheten än vad hemkommunen gjort. Av detta skäl bör den mottagande kommunen inte ha rätt till interkommunal ersätt- ning i de fall som hemkommunen i sitt yttrande har angett att den sökande inte uppfyller behörighetsvillkoren.

18.10 Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

Förslag: Behörig till kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå är, från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, den som

-är bosatt i landet,

-saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

-har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

-i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än 20 år och har slut- fört utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan

529

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

eller likvärdig utbildning, och uppfyller övriga behörighets- villkor.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva ytterligare behörighetsvillkor.

Skollagsberedningens förslag

Vissa behörighetsregler finns i dag i lag. Skollagsberedningen föreslår att dessa kvarstår samtidigt som några behörighetsregler som i dag finns i förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning, med vissa förändringar, förs upp till lag. I för- ordningen anges att behörig att delta i utbildning är den som saknar eller har brister i de kunskaper som utbildningen avser att ge. Formuleringen ”har brister” har i kommunerna tolkats mycket olika, då den medger ett mycket brett tolkningsut- rymme. Brister har definierats utifrån en glidande skala där det i vissa kommuner har betytt att den sökande saknar betyg i kursen och i andra att den sökande inte har nått högsta möjliga betyg, dvs. A. Detta har i praktiken kommit att innebära att ungdomar i vissa kommuner direkt efter avslutade gymnasiestudier och god- kända betyg i alla ämnen kunnat läsa upp sina betyg vid komvux, för att användas vid s.k. konkurrenskomplettering. Förutom att detta innebär en orättvisa då det inte är möjligt i alla kommuner, driver det upp antagningspoängen vid högskolan. Ytterligare en aspekt på konkurrenskomplettering är att det blir kostsamt för kommunerna om en ung människa först skall gå tre år i gymna- sieskolan och sedan ytterligare ett år i komvux för att få högre betyg.

Betyg i en kurs, med undantag för betyget F, visar att målen för kursen nåtts samt i vilken grad detta skett. För att säkerställa en tydlighet då det gäller vilka som är behöriga bör endast de personer som inte har genomgått kursen eller som saknar god- kända betyg vara behöriga. Däremot ska det fortfarande vara möjligt att läsa kurser i ett ämne för t.ex. behörighets- komplettering, vilket den föreslagna bestämmelsen möjliggör.

530

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Skollagsberedningens förslag innebär inte att en person med E i betyg inte ska ha möjlighet att förbättra sina kunskaper. Hon eller han ska fortfarande ha möjlighet att studera på egen hand och därefter genomgå en prövning. En person som endast vill göra en prövning ska inte antas till utbildning.

Förslaget innebär att en ungdom som just lämnat gymnasie- skolan med annat betyg än F i en kurs inte är behörig att inom en snar framtid delta i samma kurs i gymnasial vuxenutbildning.

Vidare fastslås att den sökande för att vara behörig till utbild- ning på gymnasial nivå ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Det senare är inte minst viktigt att fastställa i sam- band med information om utbildningar och i samband med väg- ledningsinsatser av olika slag men även under en utbildnings gång. En viktig utgångspunkt är att en utbildning på gymnasial nivå som består av flera kurser ska beaktas utifrån varje enskild kurs i utbildningen. Det kan vara så att en sökande har förutsätt- ningar att följa någon eller några av kurserna men inte alla.

18.11Utbildning på gymnasial nivå i annan kommun än hemkommunen

Förslag: En hemkommuns beslut att inte åta sig att svara för kostnaderna för utbildning på gymnasial nivå i annan kommun ska kunna överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 1985 års skollag gäller att en hemkommun alltid ska åta sig att svara för kostnaderna för en elevs utbildning om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har sär- skilda skäl att få gå i en annan kommuns gymnasiala vuxenut- bildning och påbyggnadsutbildning. Den anordnande

531

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

kommunen har inte skyldighet att ta emot en sökande från en annan kommun om inte hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna. I dag är det inte möjligt att överklaga ett beslut där hemkommunen bedömt att det inte finns särskilda skäl att få utbildning i en annan kommun. Detta har gjort att det inte varit möjligt för den enskilde att påverka sin situation.

Skollagsberedningen föreslår att hemkommunens beslut att inte svara för utbildningskostnaderna efter prövning i frågan om en sökande som med hänvisning till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbildning i en annan kommun ska kunna överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Förslaget innebär att det hos Skolväsendets överklagande- nämnd kan finnas två överklagade beslut i samma ärende, dels hemkommunens beslut att inte åta sig att svara för kostnaderna, dels den anordnande kommunens beslut att inte ta emot den sökande. De två överklagningsärendena torde kunna samordnas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Särskilda skäl pga. personliga förhållanden kan avse t.ex. när en sökande bor nära kommungränsen till en annan kommun och har närmare till den andra kommunens kommunala vuxenutbild- ning, eller om en sökande har sitt arbete i en annan kommun och därmed har lättare att delta i den kommunens utbildning. Där- emot har avsikten med bestämmelsen inte varit att ge en sökande ”rätt” att gå en specifik utbildning i en annan kommun, bara för att hemkommunen inte anordnar utbildningen.

18.12 Antagning

Förslag: Begreppet antagning ska genomgående användas i stället för intagning.

532

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Skollagsberedningens förslag

Begreppet intagning utmönstras ur skollagens bestämmelser och ersätts med begreppet antagning vilket bättre beskriver vad det handlar om och utgör således en språklig förändring.

18.13 Betyg och intyg

Förslag: Vissa bestämmelser om betyg ska utan materiella förändringar flyttas från förordning till lag. Även bestämmel- serna om intyg flyttas från förordning till lag.

Intyg ska kunna utfärdas om den person som slutfört en kurs vill ha sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg. Huvudmannen ansvarar för att den studerande informeras om möjligheten att få ett intyg. Intyg utfärdas av rektor.

Bestämmelserna om rättelse och ändring av betyg ska även gälla när kunskaper har dokumenterats i ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska få meddela närmare föreskrifter om betyg och intyg.

Regeringen ska få föreskriva att det inte ska sättas betyg på vissa kurser samt att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

Skollagsberedningens förslag

I avsnitt 3.4.2 föreslås att allmänna bestämmelser om betyg ska regleras i lag i stället för i förordning. Här föreslås att vissa be- stämmelser om betyg och intyg, som i dag återfinns i komvux- förordningen, ska föras över till den nya skollagen.

Riksdagen har nyligen beslutat om en ny betygsskala som ska användas när betyg sätts inom det offentliga skolväsendet (prop. 2008/09:66. bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmel-

533

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

serna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. För närmare beskrivning av betygsregleringen, se avsnitt 3.4.2. I förordningen (2002:1012) om kommunal vuxen- utbildning finns bestämmelser som innebär att de studerande som så önskar kan välja att få sina kunskaper dokumenterade genom intyg, även om det enligt bestämmelserna är möjligt att få betyg på kursen. Det är inte alltid givet att en vuxen behöver ett betyg som dokumentation. Betyg används företrädesvis vid an- tagning till högre utbildning. För en vuxen kan det vara mer relevant att kunna visa vilka kunskaper hon eller han har. Därför är det möjligt att begära ett intyg, med en beskrivande informa- tion om vilka kunskaper den enskilde har. Läraren ska emellertid inte kunna avstå från att sätta betyg på de genomförda kurser där betyg ska sättas, även om den enskilde bara vill ha ett intyg. Den enskilde behöver dock inte ta emot betyget. Huvudmannen bör ha ansvar för att informera de studerande om möjligheten att få ett intyg istället för eller som komplement till betyg.

Bestämmelserna om rättelse och ändring av betyg (jfr avsnitt 3.5.2) ska även gälla när kunskaper har dokumenterats i ett intyg. Intyg ska utfärdas av rektor.

Av förordningen om kommunal vuxenutbildning framgår att individuella kurser och orienteringskurser endast ska dokumen- teras genom intyg och inte genom betyg. Det bör därför även fortsättningsvis vara möjligt för regeringen att föreskriva att det inte ska sättas betyg på vissa kurser och att det efter vissa kurser alltid ska utfärdas intyg.

Bestämmelser om betyg förs upp till lag bl.a. för att de anses vara av generellt intresse för riksdagen med hänsyn till elevernas rättssäkerhet. Av samma anledning bör även bestämmelserna om intyg föras upp.

534

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

18.14 Prövning

Förslag: Begreppet prövning ska definieras i skollagen. Med prövning avses en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygs- kriterier.

Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från kommunal vuxenutbildning ska ha möjlighet att genomgå prövning.

Regeringen får utan hinder av bestämmelserna i skollagen om avgiftsfrihet meddela föreskrifter om skyldighet för den som vill genomgå prövning för betyg att betala en avgift som tillfaller huvudmannen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

Skollagsberedningens förslag

Prövning i kommunal vuxenutbildning regleras i dag i förord- ningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning. I avsnittet om validering har redogjorts för varför en definition av prövning bör göras. Prövning innebär en bedömning, ofta i form av test eller prov, av om en person som inte följt undervisningen i kursen uppfyller kraven för att få betyg på kursen. Prövning bör således definieras som en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygs- kriterier. Syftet är att den enskilde ska få ett betyg på kursen.

Även fortsättningsvis ska vuxna ha möjlighet att få betyg eller ett nytt betyg genom prövning. Begreppet prövning bör i vuxen- utbildningen i första hand förbehållas de sammanhang där den som vill få betyg inte är antagen till kursen i fråga. Är den vuxne antagen till kursen bör en bedömning gentemot mål och betygs- kriterier kunna göras utan att det betecknas som en prövning, eventuellt som ett led i en validering. En kontinuerlig bedöm-

535

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

ning av graden av måluppfyllelse i förhållande till kursplanemål och betygskriterier är en del av den pedagogiska processen.

Skollagsberedningens förslag innebär en ambition att särskilja de två insatserna validering och prövning från varandra i syfte att säkerställa likvärdighet och rättssäkerhet för den enskilde.

Utbildningen inom skolväsendet ska som regel vara avgiftsfri. När det gäller anordnandet av prövning har kommunerna hittills kunnat ta ut en avgift av dem som vill genomgå prövning. Skol- lagsberedningen anser inte att det finns skäl för att ändra nu- varande regler.

Ett bemyndigande införs också för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

18.15 Validering

Förslag: Begreppet validering ska definieras i lagen. Med vali- dering avses en process som innebär en strukturerad bedöm- ning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

En elev i kommunal vuxenutbildning kan få sina kun- skaper och sin kompetens validerade. Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författ- ningar. Den som får sina kunskaper och sin kompetens be- dömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa doku- menterade skriftligt. Bestämmelserna om rättelse och ändring av betyg ska även gälla vid en validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

536

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Skollagsberedningens förslag

Validering och prövning är centrala begrepp inom vuxenutbild- ningen men återfinns inte i dagens reglering. Skollagsbered- ningen anser att det är väsentligt att definiera begreppen i lag, huvudsakligen för att en gemensam tolkning av begreppen ökar möjligheterna till samförstånd mellan olika intressenter.

Valideringsdelegationen, som fanns mellan 2004 och 2007 hade bl.a. i uppdrag att lämna författningsförslag dels om genomförande av validering dels om hur resultatet av en valide- ring ska dokumenteras. I förslagen redovisade delegationen att validering tillhandahålls i över 90 procent av kommunerna inom ramen för kommunal vuxenutbildning och att det är en etablerad verksamhet inom kommunal vuxenutbildning. De förslag som delegationen lämnade syftar bl.a. till att säkerställa fortsatt verk- samhet med validering. Delegationen betonade vidare i sina för- slag att det finns starka skäl för att i författningstext definiera begreppen validering kontra prövning. Vidare angavs att valide- ring inom ramen för en orienteringskurs fortfarande är den lämpligaste insatsen, delvis på grund av statistiska aspekter och delvis för att deltagarna ska omfattas av huvudmannens försäk- ring. Orienteringskurserna ger möjlighet att synliggöra kompe- tenser och kunskaper som inhämtats i icke-formellt och in- formellt lärande och som kan utgöra kriterier för t.ex. yrkeskrav i arbetslivet. Delegationen lämnade den 15 januari 2008 sin slut- rapport.

Varken validering eller prövning är några nya företeelser inom vuxenutbildningen, men trots att båda blivit en allt mer naturlig och viktig del av verksamheten råder viss osäkerhet om vad de olika begreppen står för och hur validering respektive prövning kan användas.

Prövning är kontrollerande och syftar till betygssättning medan validering är utforskande till sin funktion. Validering syftar till att kartlägga och undersöka vilka kunskaper och färdigheter den enskilde faktiskt har, utan krav på att ett antal på förhand givna kunskapsmål ska uppnås. Skollagsberedningen

537

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

föreslår därför att validering definieras som en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och er- kännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats. Detta kan ske i samband med vägledning, t.ex. som en inledande kartläggning, eller inom ramen för en kurs eller en orienteringskurs.

En validering kan resultera i att en prövning genomförs, dvs. att en lärare stämmer av, ”kontrollerar” den enskildes kunskaper gentemot uppställda mål i kursplaner. Då ska betyg sättas. När det sker inom ramen för en kurs kan det i många fall innebära att utbildningstiden förkortas betydligt samt att en anpassning av såväl innehåll som form för undervisningen respektive utbild- ningen sker. Men en validering kan också resultera i att man i beskrivande form anger vad den enskilde kan. Då ska ett intyg utfärdas.

Vid en validering, t.ex. inom ramen för en orienteringskurs, bör en persons faktiska kunskaper dokumenteras. Det kan handla om kunskap och kompetens som förvärvats i olika former av utbildning, arbetsliv, föreningsliv, privatliv etc., såväl inom landet som utomlands. Valideringen är av vikt både för den en- skilde och för samhället, för flexibilitet, rörlighet och ett gott utnyttjande av resurser t.ex. genom att utgångsnivån för studier kan identifieras och att utbildningsinsatser kan anpassas eller förkortas. En utvecklad valideringsverksamhet kräver således ett flexibelt och individanpassat utbildningssystem. Vuxenutbild- ningen bör kunna erbjuda det som den enskilde vid en validering visar sig behöva för att uppnå en viss formell kompetens eller ett visst utbildningsmål.

Skollagsberedningen föreslår att den som är antagen till t.ex. en orienteringskurs kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Förslaget innebär inte en generell rätt till validering. Den enskildes rätt respektive huvudmannens skyldighet regleras var för sig för utbildning på grundläggande och gymnasial nivå. I dessa avseenden föreslår Skollagsberedningen inga ändringar jämfört med i dag.

538

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

För att stärka individens rättssäkerhet föreslås att lag- regleringen rörande validering i stora drag utformas i likhet med det som gäller vid betygssättning. Därför föreslås en be- stämmelse om att rektor ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar samt att de regler som gäller för ändring av betyg även ska gälla vid en validering.

Det ska inte heller vara möjligt för huvudmannen att avstå från att skriftligt dokumentera resultatet av en validering och därmed frångå sitt ansvar mot den studerande.

18.16 Ansökningsavgifter

Förslag: Möjligheten att ta ut ansökningsavgift avseende ut- bildning på gymnasial nivå ska tas bort.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 1985 års skollag kan huvudmannen när det gäller gymna- sial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning ta ut en ansök- ningsavgift av sökanden. Avgiften ska vara skälig samt åter- betalas om den sökande inte antas till den utbildning avgiften avser eller om den sökande slutför och får betyg från den kurs som avgiften avser.

Skollagsberedningen föreslår att bestämmelsen tas bort. Den tillämpas i ytterst liten omfattning, sannolikt för att hanterings- kostnaderna blir orimligt höga. Ett annat skäl till att ta bort be- stämmelsen är att få en samstämmighet med regleringen för övriga skolformer.

539

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

18.17 Interkommunal ersättning på gymnasial nivå

Förslag: Det bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att betala ersättning för gymnasial vuxenutbildning till den kommun eller det landsting som anordnar utbildningen ska inte få någon motsvarighet i den nya skollagen.

Skollagsberedningens förslag

I 1985 års skollag finns en bestämmelse som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att betala ersättning för gymnasial vuxenutbildning till den kommun eller det landsting som anordnar utbildningen. Denna bestämmelse om interkommunal ersättning är tillämplig även på påbyggnadsut- bildningar.

Bemyndigandet har tidigare tillämpats på vissa påbyggnadsut- bildningar av nationellt intresse som varit riksrekryterande. Er- farenheterna av tillämpningen visade en hel del negativa konse- kvenser. När en kommun låtit anordna kostnadskrävande ut- bildningar och skickade faktura till elevens hemkommun kunde det hända att hela hemkommunens budgetunderlag omkull- kastades. Dessa negativa konsekvenser ledde till att bestämmel- serna om riksrekrytering och interkommunal ersättning i för- ordningen om kommunal vuxenutbildning togs bort 2005. I stället infördes ett riktat statbidrag till dessa utbildningar.

Bemyndigandet tillämpas således inte längre vad gäller på- byggnadsutbildningar och har inte heller tillämpats vad gäller gymnasial vuxenutbildning. Interkommunala skyldigheter bör i första hand regleras direkt i lagen. Skollagsberedningen föreslår därför att bemyndigandet inte får någon motsvarighet i den nya skollagen.

540

19 Särskild utbildning för vuxna

19.1Inledning

I kapitel 1 5 och 21–32 behandlas frågor som är gemensamma för skolformerna inom skolväsendet. I detta kapitel behandlas i huvudsak frågor som innebär förändringar i sak jämfört med dagens reglering av vuxenutbildning för utvecklingsstörda, sär- vux, och som avser utbildning som skall ingå i skolformen sär- skild utbildning för vuxna. Huvudprinciperna med utgångspunkt i de av riksdagen i maj 2001 beslutade målen och strategierna av- seende den samlade vuxenutbildningen ligger fast.

19.2Namnändring

Förslag: Benämningen vuxenutbildning för utvecklingsstörda ersätts med särskild utbildning för vuxna. Förkortningen sär- vux utmönstras ur skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Benämningen vuxenutbildning för utvecklingsstörda är vilse- ledande eftersom skolformen även vänder sig till personer som inte är utvecklingsstörda, t.ex. personer med förvärvade hjärn- skador. Benämningen bör därför ändras till särskild utbildning för vuxna. Även om förkortningen särvux utmönstras ur lag-

541

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

texten kan förkortningen, som är väl inarbetad, fortsatt användas i andra sammanhang.

19.3Målgruppen

Förslag: Särskild utbildning för vuxna vänder sig till vuxna med utvecklingsstörning. Det som i lagen sägs om personer med utvecklingsstörning gäller även dem som har fått en be- tydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personer med autism eller autismliknande tillstånd tillhör personkretsen endast om de också har en utvecklings- störning eller om de också har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 1 kap. 16 § i 1985 års skollag gäller det som i lagen sägs om utvecklingsstörda även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärn- skada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med autism eller autismliknande tillstånd.

Skollagsberedningen anser att särskild utbildning för vuxna, liksom utbildning i grundsärskolan och gymnasiesärskolan, endast ska vara förbehållna elever med utvecklingsstörning samt dem med betydande och bestående begåvningsmässigt funk- tionshinder på grund av hjärnskada föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Skollagsberedningen föreslår således med anledning av ovanstående att personer med autism eller autism- liknande tillstånd endast kan tillhöra personkretsen för särskild utbildning för vuxna om de också har en utvecklingsstörning eller om de också har ett betydande och bestående begåvnings-

542

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

mässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

19.4Övergripande mål för särskild utbildning för vuxna

Förslag: För särskild utbildning för vuxna ska följande över- gripande mål gälla.

Särskild utbildning för vuxna syftar till att vuxna med ut- vecklingsstörning stöds och stimuleras i sitt lärande. Vuxna med utvecklingsstörning ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja den personliga utveck- lingen. De som erhållit minst utbildning ska prioriteras. Ut- gångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Skollagsberedningens förslag

De mål som föreslås har formulerats i överensstämmelse med de mål för vuxenutbildningen som riksdagen ställt sig bakom upp- repade gånger sedan slutet av 1960-talet och som återfinns i flera styrdokument. Senast våren 2001 beslutade riksdagen på regeringens förslag om mål och strategier för utveckling av vuxnas lärande (prop. 2000/01:72).

Vid prioriteringar av de resurser som avsätts för skolformen särskild utbildning för vuxna bör principen även i framtiden vara den att vid begränsade resurser till vuxenutbildning ska den som erhållit minst utbildning prioriteras.

I 1985 års skollag anges att vuxenutbildningen ska ge vuxna tillfälle att i enlighet med individuella önskemål komplettera sin utbildning. Utgångspunkten för särskild utbildning för vuxna ska även fortsättningsvis vara den enskildes behov och förutsätt-

543

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

ningar. Detta innebär att detta ska vara utgångspunkt vid t.ex. utbildningens förläggning i tid och rum, val av metoder samt innehåll.

I övrigt kvarstår de syften som återfinns i dag avseende vuxenutbildning för utvecklingsstörda.

19.5Samverkan mellan skolformer

En persons studier i särskild utbildning för vuxna ska i vissa fall kunna kombineras med studier i andra skolformer för vuxna inom skolväsendet. I avsnitt 18.4 redogörs för förslaget att ta bort den bestämmelse som anger att bestämmelserna om kom- vux inte gäller för dem som har behov av utbildning motsvarande grundsärskolan eller gymnasiesärskolan. Bl.a. motiveras förslaget med att behörighetsreglerna för kommunal vuxenutbildning innebär att det ska göras en bedömning av om den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller inte innan den sökande tas emot till utbildningen. En person med utveck- lingsstörning kan ha en ojämn begåvningsprofil och kan därmed ha förutsättningar att tillgodogöra sig viss utbildning i kommunal vuxenutbildning.

19.6Individuella studieplaner

Förslag: För varje elev i särskild utbildning för vuxna ansvarar rektor för att en individuell studieplan upprättas. Studie- planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildnings- mål samt planerad omfattning av studierna.

544

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelsen om att en individuell studieplan ska upprättas för varje deltagare i särvux finns i dag i läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Rektor ansvarar för att så sker. Ofta är det i ett vägledningssammanhang som individuella studieplaner upprättas. Den individuella studieplanen bör vara ett viktigt underlag för huvudmannens analysarbete i syfte att fastställa vilka utbildningar som ska genomföras samt i vilken form. Studieplanen bör således spegla den enskildes behov, önskemål och förutsättningar. Detta bör i sin tur innebära en större träff- säkerhet när det gäller vilka utbildningar som ska genomföras i kommunerna samt hur resurserna ska fördelas. Det är viktigt att studieplanen följs upp, utvärderas och revideras regelbundet.

Skollagsberedningen föreslår att vissa grundläggande be- stämmelser om den individuella studieplanen ska framgå av skollagen.

Regeringen bör även i framtiden ange ytterligare bestämmel- ser om den individuella studieplanen i förordning.

19.7Kommunernas skyldighet

Förslag: Kommunerna ska tillhandahålla särskild utbildning för vuxna. Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial nivå.

Skollagsberedningens förslag

Kommunerna har redan i dag en skyldighet att tillhandahålla vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Denna skyldighet för- tydligas genom att i en av de inledande paragraferna betona kommunens ansvar.

545

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Vidare föreslås att utbildningen kan ligga på två nivåer, grundläggande nivå och gymnasial nivå. Dessa motsvarar det som i dag benämns grundläggande särvux och gymnasial särvux.

Förslagen innebär inte någon materiell förändring jämfört med vad som gäller enligt 1985 års skollag.

19.8Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

Förslag: Varje kommuninvånare med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

-är bosatt i landet,

-saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

-har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

-i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än 20 år men har slut-

fört utbildning i gymnasiesärskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

Skollagsberedningens förslag

Vissa behörighetsregler för gymnasial särvux finns i dag i lag. Skollagsberedningen föreslår att dessa kvarstår samtidigt som några behörighetsregler som i dag finns i särvuxförordningen med vissa förändringar förs upp till lag.

När det gäller behörighetsvillkoret att den sökande ska sakna sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge gäller mot- svarande skäl för formuleringen som i kommunal vuxenutbild- ning, jfr avsnitt 18.10.

Ett av behörighetsvillkoren för gymnasial nivå som föreslås är att den sökande ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig ut-

546

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

bildningen. I den nu gällande särvuxförordningen anges att den sökande ska ha förutsättningar att följa utbildningen med hänsyn till tidigare studier och annan verksamhet. Den ändrade formule- ringen föreslås för att få en samstämmighet mellan nivåerna och mellan skolformerna kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna.

Ett annat skäl till en ändrad formulering är att tydliggöra att en sökande som nyligen förvärvat kunskaper i den aktuella kursen i t.ex. gymnasiesärskolan, men ändå förlorat de kun- skaper som han eller hon lärt sig där, inte ska kunna söka kursen om och om igen med hänvisning till att han eller hon saknar kunskaperna. Verksamheten inom särvux skall syfta till att ge människor möjlighet att tillgodogöra sig ny kunskap. Det är där- emot inte särvux uppgift att ta ansvar för daglig omsorg och stimulans. I detta sammanhang bör nämnas att det dock är viktigt att vuxna med utvecklingsstörning ges stöd t.ex. inom daglig verksamhet eller studiecirklar för att vidmakthålla de kun- skaper de en gång förvärvat genom utbildning.

19.9Antagning

Förslag: Begreppet antagning ska genomgående användas i stället för intagning.

Skollagsberedningens förslag

Begreppet intagning utmönstras ur skollagens bestämmelser och ersätts med begreppet antagning. Motsvarande förändring görs även för gymnasiesärskolan. Antagning är en bättre beskrivning men innebär endast en språklig förändring.

547

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

19.10 Betyg och intyg

Förslag: Vissa bestämmelser om betyg ska utan materiella förändringar flyttas från förordning till lag. Även bestämmel- serna om intyg flyttas från förordning till lag.

Intyg ska utöver vad som gäller i dag kunna utfärdas om den person som slutfört en kurs vill ha sina kunskaper doku- menterade på annat sätt än genom betyg. Huvudmannen an- svarar för att den studerande informeras om möjligheten att få ett intyg. Intyg utfärdas av rektor.

Bestämmelserna om rättelse och ändring av betyg ska även gälla när kunskaper har dokumenterats i ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska få meddela närmare föreskrifter om betyg och intyg.

Regeringen ska få föreskriva att det inte ska sättas betyg på vissa kurser samt att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

Skollagsberedningens förslag

I avsnitt 3.4.2 föreslås att allmänna bestämmelser om betyg ska regleras i lag i stället för i förordning. Här föreslås att vissa be- stämmelser om betyg och intyg som i dag återfinns i särvux- förordningen ska föras över till den nya skollagen.

Riksdagen har nyligen beslutat om en ny betygsskala som ska användas när betyg sätts inom det offentliga skolväsendet (prop. 2008/09:66. bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmel- serna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. För närmare beskrivning av betygsregleringen, se avsnitt 3.4.2.

I förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning finns bestämmelser som innebär att den studerande som så

548

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

önskar kan välja att få sina kunskaper dokumenterade genom intyg, även om det enligt bestämmelserna är möjligt att få betyg på kursen. I avsnitt 18.13 föreslås att bestämmelserna förs upp till lag. Skollagsberedningen föreslår att det även inom särskild utbildning för vuxna bör vara möjligt att få sina kunskaper dokumenterade i ett intyg. Läraren ska dock inte kunna avstå från att sätta betyg på de kurser där betyg ska sättas även om den enskilde bara vill ha ett intyg. Den enskilde ska dock kunna avstå från att ta emot betyget. Huvudmannen bör ha ansvar för att informera eleverna om möjligheten att få ett intyg i stället för eller som komplement till betyg.

19.11 Validering

Förslag: Validering ska kunna göras även i särskild utbildning för vuxna.

Skollagsberedningens förslag

Motiven till att införa vissa bestämmelser om validering i skol- lagen redogörs för i avsnitt 18.15.

Skollagsberedningen föreslår att det ska vara möjligt att få sina kunskaper och sin kompetens validerade även inom ramen för särskild utbildning för vuxna.

I och med att det finns möjlighet att validera kunskaper är timplaner inte längre relevanta. Därför bör enligt Skollagsbered- ningens bedömning de bestämmelser om timplaner som finns i särvuxförordningen i dag kunna utgå.

549

20Utbildning i svenska för invandrare

20.1Inledning

I kapitel 1–5 och 21–32 behandlas frågor som är gemensamma för skolformerna inom skolväsendet, t.ex. frågor om trygghet och studiero, utbildning på entreprenad och vägledning. I detta kapitel behandlas i huvudsak sådana frågor som innebär för- ändringar i sak jämfört med den särskilda reglering av svensk- undervisning för invandrare (sfi) som i dag gäller enligt 1985 års skollag. Bl.a. föreslås att skolformens namn ska ändras till ut- bildning i svenska för invandrare. Huvudprinciperna för skol- formen ligger fast.

Utredningen om nyanländas arbetsmarknadsetablering har lämnat ett betänkande med förslag som till viss del rör sfi (Egen- ansvar – med professionellt stöd, SOU 2008:58). Förslagen i be- tänkandet, som har remissbehandlats, har inte beaktats i Skol- lagsberedningens förslag utan bereds i särskild ordning inom Regeringskansliet.

I promemorian En utökad betygsrätt för enskilda utbildnings- anordnare, kommunal överlåtelse av myndighetsuppgifter, sfi i folkhögskola, m.m. (U2008/6038/SV) har Utbildningsdeparte- mentet lämnat vissa förslag som påverkar sfi. Förslagen har remissbehandlas. Promemorian är för närvarande under bered- ning inom Regeringskansliet.

551

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

20.2Namnändring

Förslag: Skolformen svenskundervisning för invandrare byter namn till utbildning i svenska för invandrare. Förkortningen sfi utmönstras ur skollagen.

Skollagsberedningen förslag

Benämningen svenskundervisning för invandrare bör ersättas av utbildning i svenska för invandrare. Det finns flera skäl till detta. Utbildningen innefattar mer än svenskundervisning. Den syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket, men även läs- och skrivinlärning för de som behöver det. Läs- och skrivinlärningen kan ske på elevens modersmål. Namnet bör också ändras för att skapa en enhetlig namnstruktur inom vuxenutbildningen, samt för att förtydliga att utbildningen är en språkutbildning för invandrare.

Som en konsekvens av namnändringen bör även förkort- ningen sfi utmönstras ur lagen. Även om benämningen sfi inte kommer att användas i lagtexten finns det dock inget formellt hinder för en fortsatt användning av begreppet i andra samman- hang. Beteckningen sfi är väl inarbetad och etablerad bland brukarna.

20.3Övergripande mål

Förslag: För utbildning i svenska för invandrare ska följande övergripande mål gälla.

Utbildning i svenska för invandrare syftar till att vuxna in- vandrare stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möj- lighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja

552

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

den personliga utvecklingen. Utgångspunkten för utbild- ningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Skollagsberedningens förslag

De övergripande målen som föreslås för utbildning i svenska för invandrare överensstämmer i stor utsträckning med de mål för vuxenutbildningen som riksdagen antog för första gången i slutet av 1960-talet och som helt eller delvis återfinns i flera styrdokument. Senast våren 2001 beslutade riksdagen om mål och strategier för vuxnas lärande (prop. 2000/01:72).

De övergripande målen innefattar ett individmål, ett demokratimål och ett tillväxtpolitiskt mål. Denna sammansatta målbild är av stor betydelse för utbildning i svenska för in- vandrare, inte minst ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Ur ett tillväxtpolitiskt perspektiv är det även viktigt att beakta arbetsmarknadens behov även om utgångspunkten enligt de övergripande målen ska vara den enskildes behov. Detta gäller t.ex. utbildningens förläggning i tid och rum, val av metoder samt innehåll. I övrigt kvarstår de syften som gäller i dag avse- ende sfi.

20.4Individuella studieplaner

Förslag: För varje elev i utbildning i svenska för invandrare ska det finnas en individuell studieplan. Den ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studierna. Rektor ansvarar för att en sådan in- dividuell studieplan upprättas.

553

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Individuella studieplaner är idag inte obligatoriska inom sfi. Det saknas enligt Skollagsberedningens bedömning sakliga skäl för detta. Undersökningar visar att för att kunna bedriva en effektiv sfi-utbildning är det viktigt att tidigt ta ett samlat grepp om indi- videns kunskaper, förutsättningar och målsättning med sina studier i svenska. Ofta är det i vägledningssammanhang som en individuell studieplan bör upprättas. Den individuella studie- planen bör innehålla uppgifter om elevens studieväg, om vilka kurser som individen avser att genomgå och planerad omfattning av studierna. Dessutom bör studieplanen innehålla uppgifter om hur kunskapsinhämtningen fortskrider.

Den individuella studieplanen bör vara ett viktigt underlag för huvudmannens analysarbete i syfte att fastställa vilka kurser som skall genomföras samt i vilken form. Studieplanen bör således spegla den enskildes behov, önskemål och förutsättningar. Detta bör i sin tur innebära en större träffsäkerhet när det gäller analys av vilka utbildningar som ska genomföras i kommunerna samt hur resurserna därmed ska fördelas och användas. Det är viktigt att studieplanen följs upp, utvärderas och revideras regelbundet.

Regeringen bör även i framtiden ange ytterligare bestämmel- ser om den individuella studieplanen i förordning.

20.5Kommuners skyldighet att tillhandahålla utbildning

Förslag: Utbildning i svenska för invandrare ska även fort- sättningsvis finnas att tillgå för den som har rätt till sådan ut- bildning senast inom tre månader från det att rätten inträtt. Endast om det finns särskilda skäl ska kommunen få dröja längre än tre månader med att tillhandahålla utbildningen.

554

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Skollagsberedningens förslag

Enligt 1985 års skollag är kommunerna skyldiga att se till att sfi finns att tillgå för den enskilde inom tre månader från det att han eller hon fick rätt till sådan utbildning. Rätten till utbildning uppstår i princip från det datum personen folkbokförs i kommunen. Om det inte finns särskilda skäl ska utbildningen kunna påbörjas inom tre månader från det att rätten till utbild- ning uppstod. Vad som kan utgöra särskilda skäl har behandlats i prop. 1993/94:126 s. 21. Särskilda skäl kan t.ex. föreligga om det till en kommun inom en nära framtid väntas anlända invandrare som lämpligen kan ingå i samma undervisningsgrupp eller om invandraren efter det att uppehållstillstånd har beviljats och folkbokföring skett, bor kvar i förläggning i avvaktan på att flytta till en annan kommun.

En bearbetning av Statistiska Centralbyråns (SCB) grunddata som gjorts inom utbildningsdepartementet visar att medianen för väntetid från folkbokföringsdatum till utbildningsstart för alla som har påbörjat sfi-studier sedan läsåret 2002/03 ligger på nästan fyra månader. Endast fyrtiofem procent av dem som har rätt till sfi har påbörjat utbildningen inom tre månader. Det finns inte några uppgifter om vad orsaken till väntetiden är, dvs. om det är individen själv som väljer att inte påbörja utbildningen eller om det är kommunen som inte tillhandahåller utbildningen inom tre månader.

Enligt 1985 års skollag och enligt Skollagsberedningens för- slag har kommunerna ett ansvar för att söka upp och motivera invandrare att delta i sfi. Det är viktigt att kommunerna upp- fyller dels sin skyldighet att tillhandahålla utbildning i svenska för invandrare så snart som möjligt, dels sin skyldighet att söka upp och motivera invandrare att delta i sfi. Ur ett integrations- perspektiv är det angeläget att inte skjuta upp en av de viktigaste integrationsåtgärderna. Eventuella problem med för små under- visningsgrupper bör som huvudregel kunna lösas genom t.ex. samarbete med andra kommuner. Endast i undantagsfall ska det vara möjligt för kommunen att vänta med att tillhandahålla ut-

555

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

bildning i svenska för invandrare för enstaka individer. Dessa undantagsfall ska enligt skollagsberedningen vara om det före- ligger sådana särskilda skäl som det ursprungligen var tänkt, dvs. om det till en kommun inom en nära framtid väntas anlända in- vandrare som lämpligen kan ingå i samma undervisningsgrupp eller om invandraren efter det att uppehållstillstånd har beviljats och folkbokföring skett, bor kvar i förläggning i avvaktan på att inom kort flytta till en annan kommun.

Skolverket har på regeringens uppdrag vidtagit åtgärder för att förbättra statistiken avseende svenskundervisning för in- vandrare (U2008/6302/SV). Vidare har SCB tagit initiativ till att ytterligare förbättra kunskapsunderlaget genom en enkät till sfi- studerande om deras synpunkter på sfi.

20.6Betyg och intyg

Förslag: Vissa bestämmelser om betyg ska utan materiella förändringar flyttas från förordning till lag. Även bestämmel- ser om intyg flyttas från förordning till lag.

Bestämmelserna om rättelse och ändring av betyg ska även gälla när kunskaper har dokumenterats i ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska få meddela närmare föreskrifter om betyg och intyg.

Regeringen ska få föreskriva att intyg alltid ska utfärdas efter viss utbildning.

556

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Skollagsberedningens förslag

I avsnitt 3.4.2 föreslås att allmänna bestämmelser om betyg ska regleras i lag i stället för i förordning. Här föreslås att vissa be- stämmelser om betyg och intyg som i dag återfinns i sfi-förord- ningen ska föras över till den nya skollagen.

Det är inte alltid givet att en vuxen behöver ett betyg som dokumentation. Betyg används företrädesvis vid antagning till högre utbildning. För en vuxen kan det vara mer relevant att kunna visa vilka kunskaper hon eller han har. Detta bör särskilt vara betydelsefullt då det handlar om kunskaper i svenska språket. I förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenut- bildning finns bestämmelser som innebär att en elev som så önskar kan välja att få sina kunskaper dokumenterade genom intyg, även om det enligt bestämmelserna är möjligt att få betyg på kursen. I avsnitt 18.13 föreslås att bestämmelserna förs upp till lag. Skollagsberedningen föreslår att det även inom utbild- ning i svenska för invandrare bör vara möjligt att få sina kun- skaper dokumenterade i ett intyg. Läraren ska emellertid inte kunna avstå från att sätta betyg på de kurser där betyg ska sättas även om den enskilde bara vill ha ett intyg. Den enskilde ska dock kunna avstå från att ta emot betyget. Huvudmannen bör ha ansvar för att informera eleverna om möjligheten att få ett intyg i stället för eller som komplement till betyg.

Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter viss utbildning inom sfi. I och med detta kan dagens möjlighet att utfärda intyg inom den del av utbildningen som avser läs- och skrivinlärning finnas kvar.

557

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

20.7Validering och prövning

Förslag: Validering ska kunna göras även i utbildning i svenska för invandrare.

Vissa bestämmelser om prövning i utbildning i svenska för invandrare ska finnas i skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Motiven till att införa vissa bestämmelser om validering och prövning i skollagen har redogjorts för i avsnitten 18.14 och 18.15.

Det är väsentligt att vuxna ges möjlighet att få sina kunskaper och sin kompetens validerade för att synliggöra och tillvarata dessa oavsett hur, när och var de förvärvats. Detta gäller även kunskaper i svenska språket. Skollagsberedningen föreslår därför att det ska vara möjligt att få sina kunskaper och sin kompetens validerade även inom ramen för utbildning i svenska för invand- rare.

Vissa regler om prövning bör på samma sätt som i andra skolformer föras upp från förordning till lag.

20.8Disciplinära åtgärder

Förslag: Samma regler för disciplinära åtgärder som gäller för övrig vuxenutbildning inom skolväsendet ska gälla för utbild- ning i svenska för invandrare.

Skollagsberedningens förslag

I förordningarna om kommunal vuxenutbildning och om vuxen- utbildning för utvecklingsstörda finns bestämmelser om av-

558

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

stängning m.m. från utbildningen. Motsvarande regler saknas i skolformen svenskundervisning för invandrare. Skollagsbered- ningen bedömer att det saknas sakliga skäl till att undanta elever i sfi från bestämmelserna om disciplinära åtgärder. I dag kan en studerande delta samtidigt i t.ex. grundläggande vuxenutbildning och sfi. Huvudmannen kan då stänga av eleven från den ena skolformen men inte från den andra. För att få en överens- stämmelse mellan skolformerna och för att öka tydligheten i systemet både för eleven och för huvudmannen föreslår skol- lagsberedningen att samma regler ska gälla för alla de tre vuxen- utbildningsformer som ingår i skolväsendet.

De materiella detaljerna i förslagen om disciplinära åtgärder redogörs för i avsnitt 5.

559

21 Entreprenad och samverkan

21.1Inledning

Förslagen i detta kapitel syftar till att göra gällande bestämmelser om bl.a. entreprenadverksamhet i olika utbildningsformer mer överskådliga och enhetliga. Bestämmelser från olika författningar har därför sammanförts i ett särskilt kapitel i lagen. Därutöver lämnas endast smärre förslag på materiella förändringar avseende entreprenadverksamhet.

Förslag: Dagens bestämmelser om entreprenad ska förtyd- ligas och sammanföras till ett kapitel i skollagen. Med entre- prenad ska avses att kommuner eller landsting med bibehållet huvudmannaskap sluter avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att utföra uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen. De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet ska i huvudsak även gälla vid entreprenad.

Det bemyndigande som i dag finns i lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan (entreprenadlagen) ska överföras till skollagen.

561

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Utanför skollagstiftningen finns regler som möjliggör samverkan mellan kommuner i form av kommunalförbund och gemensam nämnd.

Entreprenadverksamhet regleras på flera ställen i skollagen och i lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden i skolan (entreprenadlagen). Bestämmelserna reglerar delvis olika för- hållanden. De skillnader som finns mellan utbildningsformerna i olika avseenden påverkar även förutsättningarna för entrepre- nadverksamheten i skolan och på andra områden. Det är en brist att det saknas en enhetlig definition av begreppet entreprenad i nuvarande skolförfattningar. En definition kan underlätta sär- skiljandet av entreprenad inom skolförfattningarnas område från annan kommunal respektive enskild verksamhet samt ge begreppet entreprenad stadga i skollagstiftningen, så att de tolk- ningssvårigheter som tidigare förelegat kan undvikas i framtiden.

Skollagsberedningen föreslår att dagens bestämmelser om entreprenad förtydligas och sammanförs till ett kapitel i förslaget till ny skollag.

Med entreprenad avses i detta sammanhang att en kommun eller ett landsting med bibehållet huvudmannaskap uppdrar åt en enskild fysisk eller juridisk person att för kommunens eller landstingets räkning utföra viss kommunal verksamhet. Kommunen eller landstinget ansvarar i egenskap av huvudman för verksamhetens innehåll men låter någon annan sköta själva utförandet. Bibehållet huvudmannaskap innebär att även om en entreprenör av en kommun eller ett landsting ges i uppdrag att utföra uppgifter inom t.ex. utbildning, så är det fortfarande fråga om en kommunal verksamhet i förhållande till brukarna, dvs. barn, elever och vårdnadshavare. Huvudmannen beslutar om verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet samt ansvarar för uppföljning och utvärdering av verksamheten. Den myndighetsutövning som får överlämnas vid entreprenad är främst lärares betygssättning. Huvudmannen svarar för övrig myndighetsutövning.

562

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

Enligt kommunallagen (1991:900) ansvarar kommunen eller landstinget även för kontroll och uppföljning av att entrepre- nören verkligen fullföljer sina åtaganden enligt avtalsvillkoren. Den ansvariga nämnden ska se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de nationella mål samt de övriga mål och riktlinjer som gäller för verksamheten. Nämnden ska också se till att verk- samheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt och att av- talet utformas så att medborgarna tillförsäkras insyn i hur entre- prenören utför uppgiften.

Entreprenad ska inte sammanblandas med bidragsfinansierad enskild verksamhet. En sådan verksamhet föreligger när t.ex. en kommun ger bidrag till en enskild som bedriver egen verksamhet utan något uppdrag direkt från kommunen, exempelvis en fristå- ende förskola. Kommunen är då inte huvudman och har inget direkt ansvar för verksamheten gentemot brukarna. Begreppet enskild definieras i den nya skollagens första kapitel.

En kommun eller ett landsting får enligt nuvarande bestämmelser inte sluta entreprenadavtal med en annan kommun, ett annat landsting eller statligt organ i annat fall än om utförande av kommunens uppgifter inom förskolan, fritids- hemmet eller den kommunala vuxenutbildningen.

De bestämmelser som finns för en utbildning i skollagen och andra författningar på skolområdet, exempelvis läroplaner och kursplaner, gäller även vid entreprenad, liksom reglerna om vem som ska sätta betyg. Detta följer av att kommunen eller landstinget är huvudman för verksamheten.

Skollagskommittén har föreslagit att den tystnadsplikt som i dag gäller enligt entreprenadlagen ska överföras till kapitlet om entreprenad i skollagen. Bestämmelser om tystnadsplikt för personal i enskild verksamhet som bedrivs med stöd av skol- lagen, t.ex. entreprenadverksamhet, införs dock i 28 kap. Övriga bestämmelser i den föreslagna lagen. Därmed behövs inga sär- skilda bestämmelser om tystnadsplikt i kapitlet om utbildning på entreprenad m.m. Till skillnad från vad kommittén har föreslagit föreslår Skollagsberedningen att det bemyndigande som finns i entreprenadlagen för regeringen eller den myndighet som

563

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter ska överföras till kapitlet om entreprenad och samverkan i skollagen.

Entreprenader i förskola, fritidshem och förskoleklass

Gällande bestämmelser ger stor frihet att lägga ut utbildning inom förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och förskoleklass på entreprenad till en enskild genom att ”sluta avtal med någon annan”. Verksamheten kan även läggas ut på en annan kommun.

De enda begränsningar som finns avser överlämnandet av myndighetsutövning. Någon förändring i sak är inte avsedd. Gränsen mellan exempelvis förskola eller fritidshem på entrepre- nad, som bygger på ett avtal mellan kommunen och entrepre- nören, och enskild förskola eller fritidshem som bygger på ett beslut av kommunen om bidrag enligt 2 a kap. 17 § i dagens skollag, är oklar. Genom att bestämmelserna om entreprenad samlas under rubriken Entreprenad i den föreslagna lagens kapitel om entreprenad och samverkan blir gränserna tydligare på detta område. En definition av begreppet entreprenad i lagen är också ämnad att tydliggöra skillnaden. Definitionen av entreprenad innebär att avtal mellan två offentliga huvudmän inte kan utgöra entreprenad i lagens mening. Sådan samverkan regleras emellertid i samma kapitel i lagen under rubriken Sam- verkan.

21.2Uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen

Förslag: I entreprenadkapitlet ska föras in en bestämmelse som innebär att kommuner, inom grundskola, grundsärskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola får överlämna uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen på entreprenad.

564

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

Skollagsberedningens förslag

Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen (1991:900) får en kommun efter beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vilken särskild ordning inte föreskrivits, till en enskild. Bestämmelsen innebär att en kommun inte endast med stöd av kommunallagen kan lämna över sådana uppgifter på entreprenad, för vilka det föreskrivits att en nämnd ska ansvara för uppgiften. I förslaget till ny skollag finns sådana särskilda bestämmelser om att en nämnd ska fullgöra kommunens upp- gifter enligt lagen (se kap. 2).

Med stöd av bestämmelserna i entreprenadlagen kan bl.a. viss undervisning i gymnasieskolan lämnas ut på entreprenad. Den möjlighet som finns för regeringen att medge dispens avser likaså avtal om att bedriva undervisning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Såväl skolskjuts som skol- måltider är verksamheter som ligger inom det kommunala nämndansvaret. Skollagsberedningen bedömer att det bör införas ett uttryckligt lagstöd att avtala om entreprenad avseende verk- samhet enligt skollagen som inte utgör undervisning, t.ex. skol- skjuts, skolmåltider och elevhälsa.

I vårt förslag till ny skollag kommer även elevhälsan att regleras i skollagen och ligga inom det kommunala nämndan- svaret. Det finns i dag möjligheter för en kommun att lägga upp- gifter inom skolhälsovården på landstinget, se 1 kap. 5 § grund- skoleförordningen (1994:1194), 1 kap. 5 § särskoleförordningen (1995:206), 1 kap. 14 § gymnasieförordningen (1992:394) och 1 kap. 12 § gymnasiesärskoleförordningen (1994:741). Vårt förslag om det nya verksamhetsområdet elevhälsa redovisas närmare i avsnitt 2.7. Vi bedömer att det även ska finnas möjlighet för kommuner att avtala om att lägga ut elevhälsan på entreprenad.

565

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

21.3Entreprenader i gymnasieskolan

Förslag: Möjligheten att inom gymnasieskolan överlämna uppgifter som avser undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil på entreprenad till en enskild ska behållas.

I nu gällande skollag regleras endast två former av huvud- mannaskap för gymnasial utbildning av ungdomar. Det är dels den kommunala gymnasieskolan som kommunen är skyldig att anordna, dels fristående gymnasieskolor. Parallellt med kommunernas gymnasieutbildning får landstingen under vissa förutsättningar anordna motsvarande utbildning. Enligt entreprenadlagen får kommuner och landsting sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att denne ska bedriva viss undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får endast avse undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil. I 2 § entreprenadlagen ges en möjlighet för kommuner och landsting att om det finns särskilda skäl få dispens från lagens bestämmelser.

21.4Entreprenader inom vuxenutbildning tillhörande offentliga skolväsendet

Förslag: Möjligheten att inom kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare uppdra åt andra att anordna utbildning ska behållas.

I nu gällande skollag får en kommun eller ett landsting uppdra åt andra att anordna kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxen- utbildning för utvecklingsstörda (särvux) och svenskundervis- ning för invandrare (sfi). Om en kommun eller ett landsting

566

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

uppdrar åt någon annan att anordna sådan verksamhet, får kommunen eller landstinget till denna överlämna endast den myndighetsutövning som hör till lärares uppgifter. Det innebär att rektors myndighetsutövning inte får överlämnas vid entre- prenad. Vi föreslår att motsvarande ska gälla vid entreprenader avseende såväl kommunal vuxenutbildning som särskild utbild- ning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

I promemorian En utökad betygsrätt för enskilda utbildnings- anordnare, kommunal överlåtelse av myndighetsuppgifter, sfi i folkhögskola, m.m. (U2008/6038/SV) har Utbildningsdeparte- mentet lämnat förslag om ändringar i regelverket kring entreprenad i vuxenutbildningen. Förslagen har remissbe- handlats. Promemorian bereds i särskild ordning inom Regeringskansliet.

21.5Entreprenadmöjligheter för enskilda huvudmän

Lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan ger kommuner och landsting rätt att sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att denne ska bedriva viss under- visning på entreprenad. För att överlämna myndighetsutövning till en enskild krävs lagstöd. I dag finns inte något lagstöd för att fristående skolor ska kunna lägga ut viss undervisning på entre- prenad. Frågan om enskilda huvudmäns möjligheter att anlita entreprenörer utreds för närvarande av Utredningen om villkoren för fristående skolor (U 2007:5).

21.6Dispens

Förslag: Den möjlighet för regeringen att medge dispens som finns i entreprenadlagen ska behållas och överföras till skol- lagens kapitel om entreprenad.

567

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

I dag kan kommuner och landsting enligt 2 § entreprenadlagen, om det finns särskilda skäl, få dispens av regeringen från vissa av lagens bestämmelser. Denna dispensmöjlighet överförs till skol- lagen. Detta innebär att regeringen även i framtiden kan medge undantag från vissa bestämmelser om entreprenad. Dispens- möjligheten avser dels vilken undervisning som kan få läggas ut på entreprenad, dels vem som kan vara entreprenör. Dispens kan således ges avseende avtal som är vidare än den definition av entreprenad som föreslagits i avsnitt 21.1. Den föreslagna möjligheten för regeringen att medge undantag avser undervis- ning för barn och ungdomar inom skolväsendet med offentlig huvudman, vilket även omfattar bl.a. förskolan. I dag avser dispensmöjligheten undervisning inom det offentliga skolväsen- det, där förskolan inte ingår. Dagens möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om möjlighet för enskilda och andra utom- stående att svara för enstaka inslag i verksamhet med offentlig huvudman inom skolväsendet förs över till den nya skollagen.

21.7Bestämmelser för utbildning på entreprenad

21.7.1Myndighetsutövning

Förslag: Om en kommun eller ett landsting överlämnar upp- giften att bedriva undervisning på entreprenad till en enskild, ska kommunen eller landstinget till den enskilde få överlämna endast den myndighetsutövning som hör till lärares undervis- ningsuppgift.

Skollagsberedningens förslag

Av 11 kap. 6 § regeringsformen framgår att uppgifter som inne- fattar myndighetsutövning endast kan överlämnas till enskilda

568

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

juridiska eller fysiska personer om det finns stöd för det i lag. I dag anges i entreprenadlagen att huvudmannen får överlämna den myndighetsutövning som hör till uppgiften. I syfte att för- tydliga vilken uppgift som avses har den föreslagna bestämmel- sen utformats så att det framgår att den myndighetsutövning som kan överlämnas är endast den som hör till lärares undervis- ningsuppgift. Vid utbildning på entreprenad får läraren utföra den myndighetsutövning som hör till hans eller hennes åligganden, såsom t.ex. betygssättning. Lärarnas myndighetsutövning, främst betygssättning, hör intimt samman med deras undervisnings- uppgifter. Det är därför naturligt att denna myndighetsutövning får överlämnas. Skollagens bestämmelser om vem som ska sätta betyg gäller även hos entreprenören, med undantag för de krav på föreskriven utbildning eller på anställning utan tidsbegräns- ning. De lärare som är verksamma hos och anställda av en entre- prenör har därigenom samma ansvarsområde som lärare anställda hos kommunen. De kan och ska således sätta betyg. De be- fogenheter avseende myndighetsutövning som tillkommer huvudmannen och rektor genom bestämmelser i skollagen ska däremot inte kunna överlämnas till entreprenören. Rektors ansvar för att utfärda betygsdokument kvarstår således oföränd- rat. Detta innebär att det för lärare som är anställda hos entreprenören görs ett undantag från det föreslagna kravet att betyg ska beslutas av lärare som uppfyller kraven för tillsvidare- anställning utan tidsbegränsning.

21.7.2Krav på lärares utbildning och kompetens

Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om utbild- ning på entreprenad.

569

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

Den föreslagna huvudregeln om lärares behörighet ska gälla även för undervisning som läggs ut på entreprenad. Undantag bör i särskilda fall kunna göras för viss typ av utbildning.

Skollagsberedningens förslag

I avsnitt 2.6 har redogjorts för att Skollagsberedningen, i av- vaktan på att förslagen från Lärarutredningen (SOU 2008:52) har beretts, inte lämnar några förslag till ny reglering av behörig- het och anställningsvillkor m.m. för lärare. Huvudregeln enligt 1985 års skollag är att huvudmännen är skyldiga att för under- visningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan ut- bildning inte finns att tillgå eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. Det senare undantaget syftar till att förhindra att en huvudman i sin undervisning ska tvingas använda en lärare som visserligen har rätt utbildning men som är direkt olämplig att använda med hänsyn till eleverna, t.ex. vid missbruksproblem (prop. 1990/91:18 s. 38 och 48). Av förarbetena framgår vidare att en total överensstämmelse mellan lärares utbildning och samtliga undervisningsuppgifter inte kan krävas. Hur långt kravet ska sträckas måste prövas från fall till fall (samma prop. s. 47).

När det gäller undervisning som läggs ut på entreprenad gäller i dag olika krav på lärares behörighet i olika skolformer. När det gäller vuxenutbildning gäller huvudregeln, som redogjorts för ovan, även vid entreprenadförhållanden. I entreprenadlagen, som gäller för barn- och ungdomsutbildning, gäller i stället för huvudregeln att för undervisningen ska användas lärare som har en kompetens avsedd för den undervisning de ska bedriva. Detta innebär enligt förarbetena till lagen att lärare som är verksamma hos en entreprenör inte behöver ha en fullständig formell lärar- utbildning. Motiven till undantagsregeln anger att det inte är realistiskt att tro att företag inom t.ex. yrkesutbildningsområdet

570

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

kan tillhandahålla personal som till alla delar förutom ett aktuellt, adekvat yrkeskunnande också har en formell lärarut- bildning. Läraren ska dock ha en adekvat utbildning för den undervisning som han eller hon ska bedriva och pedagogisk insikt. Lärarens kompetens ska vara sådan att undervisningen håller samma kvalitet som annars krävs inom det offentliga skol- väsendet (se prop. 1992/93:230 s. 33 och 89).

Möjligheten för en kommun att sluta avtal om att vissa delar av utbildningsverksamheten ska bedrivas på entreprenad av en enskild syftar till att knyta arbetsliv och skola närmare varandra. Entreprenadverksamhet kan utgöra ett värdefullt komplement till den kommunala utbildningsverksamheten. För att få en tids- enlig yrkesutbildning krävs ofta moderna resurser i form av teknisk utrustning och spetskompetens som inte alltid kan erbjudas av skolan.

Skollagskommittén föreslog att samma regler avseende behö- righet och kompetens ska gälla för entreprenören som för huvudmannen (Skollag för kvalitet och likvärdighet, SOU 2002:121 s. 477). Skollagsberedningen delar skollagskommitténs uppfattning. Huvudregeln ska därför vara att de regler som gäller i vanliga fall kring lärares behörighet även ska gälla i entrepre- nadfallen. Det kan emellertid undantagsvis finnas skäl att använda sig av lärare med en spetskompetens som inte har en formell lärarutbildning. Detta är främst aktuellt för undervisning i ämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil. Skollags- beredningen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om utbildning på entreprenad. Bedömningen är att regeringen i sådana föreskrifter bör kunna göra undantag från lärares behö- righetsregler vid utbildning på entreprenad där sådan spets- kompetens som beskrivits ovan är önskvärd.

Lärarutredningen har bl.a. föreslagit att endast legitimerade lärare självständigt ska få sätta betyg (Legitimation och skärpta behörighetsregler, SOU 2008:52 s. 192). Detta och andra förslag i betänkandet kan komma att påverka den slutliga utformningen

571

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

av bestämmelserna kring lärares behörighetsregler vid utbildning på entreprenad.

21.8Ansvar för medicinska insatser

Förslag: En kommun ska såsom huvudman få överlåta ansvaret för medicinska insatser till ett landsting, om de är överens om detta. På samma sätt ska ett landsting få överlåta ansvaret till en kommun. Staten eller en enskild ska såsom huvudman få överlåta ansvaret för medicinska insatser till en kommun eller ett landsting, om huvudmannen och kommunen eller landstinget är överens om detta.

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelserna om skolhälsovård i dagens skolformsförord- ningar förs samman i två paragrafer i den nya skollagen. I avsnitt 2.7 redogörs för ett förslag om elevhälsa. Dessutom ges en huvudman för enskilt bedriven verksamhet möjlighet att överlåta ansvaret för de medicinska insatserna till en kommun eller ett landsting, om huvudmannen och kommunen eller landstinget är överens om detta.

Av 2 kap. följer att en kommunal, statlig eller enskild huvud- man har möjlighet att överlåta ansvaret för de medicinska insat- serna till någon annan. Detta innebär givetvis inte att skol- huvudmannen kan avhända sig det yttersta ansvaret för att de medicinska insatserna kommer till stånd. Däremot kan skol- huvudmannen med stöd av den bestämmelsen överlämna ansvaret att såsom vårdgivare utse en verksamhetschef enligt kraven i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Vidare innebär 2 kap. att inom vissa skolformer med offentlig huvudman får elev- hälsan överlämnas på entreprenad.

572

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

Skollagskommittén har föreslagit att bestämmelsen ska placeras i det kapitel som reglerar utbildning på entreprenad. Eftersom bestämmelsen avser all utbildningsverksamhet enligt skollagen bedömer Skollagsberedningen, i likhet med kommittén, att detta är den lämpligaste placeringen. Vi vill dock särskilt påpeka att en överlåtelse av ansvaret för medicinska insatser inte är att betrakta som entreprenad, eftersom det är just ansvaret för verksamheten som överlåts till någon annan.

21.9Avtal mellan stat och kommun

Förslag: Den nuvarande möjligheten för staten att såsom huvudman för sameskolan sluta avtal med en kommun om att fullgöra kommunens uppgifter inom förskolan ska kvarstå.

I dag kan staten i egenskap av huvudman för de statliga skol- formerna specialskolan och sameskolan, efter avtal med en kommun, fullgöra kommunens uppgifter inom förskoleklassen och fritidshemmet. Samma sak gäller beträffande sameskolan även för kommunens uppgifter inom förskolan. Skollagsbered- ningen har inte funnit skäl att föreslå någon ändring avseende sameskolans möjlighet att avtala om att fullgöra kommunens uppgifter inom förskolan.

Av författningskommentarerna till 2 kap. 4 § framgår att staten föreslås vara huvudman för förskoleklass och fritidshem i anslutning till skolenheter inom specialskolan och sameskolan. Likaså framgår det att kommunerna genom avtalslösningar kan anordna förskoleklass och fritidshem för elever vid dessa skolen- heter.

573

22 Särskilda utbildningsformer

22.1Inledning

I likhet med 1985 års skollag ska den nya skollagen innehålla ett kapitel där bestämmelser samlas för verksamheter som i något avseende ersätter eller kompletterar sådana delar av grundskolan, gymnasieskolan och motsvarande skolformer som ingår i skol- väsendet för barn och ungdomar. Några nya verksamheter till- kommer eller flyttas hit, nämligen internationella skolor och vissa verksamheter för barn på sjukhus.

En av de nuvarande särskilda utbildningsformerna, riksin- ternatskolor förs till skolväsendet för barn och ungdomar. I Skollagsberedningens förslag definieras inte skolformerna utifrån vem som är huvudman. Riksinternatskolorna blir därmed grundskolor respektive gymnasieskolor och inte som hittills utbildningar som motsvarar dessa. Riksinternatskolor behandlas närmare i avsnitt 28.9. Utbildning vid särskilda resurscentrum blir specialskolor som behandlas närmare i avsnitt 11.2.

I detta kapitel finns sålunda bestämmelser om internationella skolor, utbildning vid särskilda ungdomshem, utbildning vid sjukhus eller liknande institutioner och bestämmelser om annat sätt för att fullgöra skolplikten. Här finns även vissa gemen- samma bestämmelser om olika bemyndiganden, som rör de särskilda utbildningsformerna. Ytterligare bestämmelser om tystnadsplikt, tillsyn och uppgiftsskyldighet finns i kapitlen Tillsyn m.m. (24 kap.) och Övriga bestämmelser (28 kap.).

575

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

22.2Internationella skolor

Förslag: Den som endast för en kortare tid har sitt hem i Sverige eller den som har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola med en enskild huvudman ska få full- göra sin skolplikt i en sådan skola, om Statens skolinspektion har godkänt huvudmannen för ändamålet. Huvudmannen ska vid mottagande av en elev pröva elevens skäl att få sin utbild- ning vid skolan.

Skollagsberedningens förslag

I skollagen (1985:1100) har ändringar genomförts avseende internationella skolor. Riksdagen har i enlighet med förslagen i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16) beslutat att villkoren för internationella skolor på grund- skolenivå ska utgå från Skolverkets beslut om godkännande och rätt till bidrag och på gymnasienivå från Skolverkets beslut om rätt till bidrag. Sedan den 1 oktober 2008 är det Statens skolin- spektion som beslutar om godkännande och rätt till bidrag.

I ovan nämnda proposition framgår lagförslag och författ- ningskommentarer om vilka villkor och övriga bestämmelser som en internationell skola ska uppfylla för att godkännas eller ges rätt till bidrag. Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag. Vi föreslår att dessa bestämmelser överförs till den nya skollagen. I juli 2004 redovisades promemorian Internationella skolor och annan internationellt inriktad utbildning i Sverige

(U2004/2874/S). Promemorian utarbetades av en arbetsgrupp bestående av tjänstemän från Utbildningsdepartementet. I promemorian lämnades förslag till nya och ändrade bestämmel- ser om internationella skolor i 1985 års skollag. Förslagen har bl.a. behandlats i den ovan nämnda budgetpropositionen. I promemorian föreslogs även att skälen för att kunna tas emot på en internationell skola skulle förtydligas och att begreppet andra

576

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

skäl skulle ersättas av begreppet andra särskilda skäl. Skollags- beredningen ansluter sig till detta förslag.

Elever vid internationella skolor på grundskolenivå

Den som endast för en kortare tid har sitt hem i landet eller den som har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola med enskild huvudman ska få fullgöra sin skolplikt i en sådan skola, om Statens skolinspektion har godkänt huvud- mannen för ändamålet.

Det finns anledning att förtydliga vilka skäl som kan ligga till grund för mottagande av en elev i en internationell skola. Vårt förslag är att begreppet andra skäl i dagens skollag ska ersättas med begreppet andra särskilda skäl. Med elever som har andra särskilda skäl att få sin utbildning i en internationell skola avses, som framgår av författningskommentaren till 22 kap. 2 §, exempelvis elever som visserligen stadigvarande är bosatta i Sverige men där familjen planerar att inom en inte alltför avlägsen framtid lämna landet antingen för gott eller för åt- skilliga år. Sådana elever kan vara barn till forskare, barn med svenska föräldrar som är anställda i olika internationella företag eller barn till svenska diplomater. Även familjeskäl kan utgöra sådana särskilda skäl som här avses. Det kan då röra sig om att en eller båda föräldrarna eller någon annan familjemedlem kommer från ett annat land och att eleven i sin hemmiljö regelbundet använder det språk som är undervisningsspråk i den interna- tionella skolan. Det kan också vara fråga om elever som tidigare gått i skola utomlands och som vill fullfölja sin utbildning i Sverige. Därutöver har det förekommit att skolorna tagit emot elever som nyligen flyttat till Sverige under en övergångsperiod, innan eleven börjar i en skola inom skolväsendet för barn och ungdomar. Enligt vår mening utgör inte detta ett särskilt skäl.

Vi föreslår vidare att en internationell skola ska åläggas att vid mottagande av en elev göra en prövning av elevens skäl att få sin utbildning i skolan. Därvid bör skolan bland annat beakta hur

577

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

lång tid den skolpliktiga eleven ska vistas i landet, om familjen har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om eleven har svenskt eller ett annat medborgarskap, om eleven är barn till utländsk beskickningspersonal eller om några andra särskilda skäl före- ligger. Syfte med den nya regleringen är att stärka elevernas rättssäkerhet genom att säkerställa att skolorna ser över sina rutiner för mottagande och gör en prövning av de skäl eleverna har för att få sin utbildning vid skolan.

Oavsett skälen till att en elev önskar gå i en internationell skola ska det krävas att en sådan skolgång framstår som ett full- gott alternativ för den enskilda eleven, trots att kunskaperna i svenska språket och om svenska förhållanden får antas bli sämre än om eleven hade fått sin utbildning inom skolväsendet för barn och ungdom.

Elever vid internationella skolor på gymnasienivå

Hemkommunen ska lämna bidrag för en elev som är folkbok- förd i landet eller som har rätt till utbildning i gymnasieskola med stöd av bestämmelserna om vilka som ska anses som bosatta i landet (22 kap. 6 § andra stycket) och eleven antingen för en kortare tid har sitt hem i landet eller har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola.

De andra särskilda skäl som ligger till grund för skyldigheten att utge bidrag kan tolkas vidare än de skäl som krävs för att en skolpliktig elev ska få tas emot till utbildning vid en interna- tionell skola. Ett sådant särskilt skäl kan t.ex. vara att eleven tidigare fått sin utbildning vid en internationell skola på grund- skolenivå genom att skolan fått regeringens medgivande att ta emot även sådana elever som inte befunnits ha andra särskilda skäl.

578

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

22.3Utbildning vid särskilda ungdomshem

Förslag: Skolpliktiga barn som vistas på ett särskilt ungdomshem ska i förekommande fall även ges möjlighet till utbildning som, med nödvändiga avvikelser, motsvarar grund- särskolan eller specialskolan.

Ungdomar som inte längre är skolpliktiga och vistas på särskilt ungdomshem ska utan behovsprövning ges möjlighet att delta i kompletterande utbildning på grundskolenivå eller motsvarande eller i utbildning som motsvarar sådan utbild- ning som erbjuds i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan.

Skollagsberedningens förslag

De barn och ungdomar som vistas på särskilda ungdomshem får vård med det tydliga syftet att de ska få förutsättningar att leva ett liv utan missbruk och kriminalitet. I denna vård är utbildning ett viktigt inslag.

Att skolpliktiga barn och ungdomar som vistas på särskilda ungdomshem, och inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, ges möjlighet att fullgöra sin skolplikt genom att delta i utbildning vid ett särskilt ungdomshem är en viktig rättighets- fråga. I de allra flesta fall handlar det om en utbildning mot- svarande den som ges i grundskolan, men skolpliktiga barn och ungdomar som vistas på särskilda ungdomshem bör i före- kommande fall även ha tillgång till utbildning motsvarande den som ges i grundsärskolan eller specialskolan.

Även om utbildningen som ges till skolpliktiga barn och ungdomar på särskilda ungdomshem så långt som möjligt bör motsvara utbildningen inom skolväsendet måste den anpassas till ungdomshemmens övergripande uppdrag. Syftet med vården på särskilda ungdomshem och miljön på dessa institutioner gör att vissa avvikelser från den reguljära utbildningen måste accepteras. Avvikelsen får dock inte vara större än vad som är att betrakta

579

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

som nödvändigt. Det är även rimligt att graden av avvikelser kan variera beroende på vilken skolform utbildningen ska motsvara.

Även för elever som inte längre är skolpliktiga och vistas på särskilda ungdomshem är rätten till utbildning en viktig fråga. Dessa ungdomars rätt till utbildning bör därför förtydligas genom att den koppling som i dag finns till ett behov hos eleven tas bort. Statens institutionsstyrelse ansåg i sitt remissvar över Skollagskommitténs förslag att det är mycket angeläget att kunna bedriva skolverksamhet som motsvarar utbildningen i det reguljära skolväsendet. Detta görs redan i dag och utgör en del av verksamheten vid ungdomshemmen.

22.4Utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt

Förslag: I skollagen ska införas en bestämmelse avseende ut- bildning för intagna i kriminalvårdsanstalt.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 1985 års skollag är de personer som är intagna i kriminal- vårdsanstalt inte behöriga att tas emot till komvux eller särvux. När styrsystemet för det offentliga skolväsendet förändrades i början av 1990–talet ansågs det lämpligast att lägga ansvaret för utbildning av intagna hos den myndighet som ansvarar för kriminalvården, i dag Kriminalvården. Utbildningen regleras sedan 2007 i förordningen (2007:152) om utbildning vid krimi- nalvård i anstalt. I denna ges Kriminalvården möjlighet att, för- utom komvux och särvux, anordna utbildning som motsvarar sfi, trots att intagna har rätt till sfi i sin hemkommun. Intagna byter ofta anstalt. Dessutom ställs det inom vissa anstalter höga krav på säkerhet vid användning av modern teknik. Detta samman- taget gör det svårt för de intagnas respektive hemkommuner att ge dem en bra utbildning. Det ansågs därför önskvärt att Krimi-

580

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

nalvården även fick anordna utbildning som motsvarar sfi när den ovan nämnda förordningen infördes. Den utbildning som anordnas enligt förordningen är likvärdig med motsvarande vuxenutbildning inom det offentliga skolväsendet. Detta under- stryks av att det i förordningen anges att betyg som har satts inom kriminalvårdens utbildning får tas med i ett slutbetyg från motsvarande utbildning inom det offentliga skolväsendet. Lik- värdigheten ska enligt Skollagsberedningens mening vara oförändrad.

Av 18 och 19 kapitlen i förslaget till skollag framgår att de intagna inte omfattas av bestämmelserna som gäller för behörig- het till kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna. Skollagsberedningen föreslår att det i den nya skollagen görs en hänvisning till vad som gäller i fråga om utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt.

22.5Särskild undervisning m.m.

Förslag: Om ett barn vårdas på sjukhus eller i någon annan institution, ska huvudmannen för institutionen sörja för att barnet får tillfälle att delta i verksamhet som motsvarar den som erbjuds i förskola, förskoleklass eller fritidshem.

För sådana elever i grundskolan, grundsärskolan, special- skolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan som på grund av sjukdom eller liknande skäl under en längre tid inte kan delta i vanligt skolarbete ska särskild undervisning anordnas på ett sjukhus eller en motsvarande institution. Sådan undervisning ska så långt som möjligt motsvara den utbildning som eleven inte kan delta i.

Särskild undervisning ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det.

Särskild undervisning ska anordnas av den kommun där institutionen är belägen. Sådan undervisning ska stå öppen

581

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

även för dem som fullgör skolplikt utanför skolväsendet. Dagens ersättningssystem ska behållas.

För sådana elever som inte vårdas på sjukhus eller motsva- rande institution ska särskild undervisning anordnas i hemmet eller på annan lämplig plats. Sådan undervisning ska så långt det är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i. Särskild undervisning ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det. Sär- skild undervisning får endast ske om elevens vårdnadshavare, eller eleven själv i de fall denne är myndig, samtycker.

Skollagsberedningens förslag

Vissa verksamheter för barn på sjukhus

Skollagsberedningen bedömer att ansvaret för att anordna verk- samheter på sjukhus eller motsvarande institution bör flyttas från skolhuvudmannen till den kommun där sjukhuset eller mot- svarande institution är beläget Dagens ersättningssystem bör kvarstå.

Särskild undervisning

Dagens reglering är till viss del otydlig och svåröverskådlig när det gäller särskild undervisning på sjukhus eller liknande institu- tioner. För gymnasieskolans del saknas bestämmelser om vem som ansvarar för den särskilda undervisningen. Med Skollags- beredningens förslag blir regleringen enhetlig för de olika skol- former, som undervisningen motsvarar, med tydliga anvisningar om både ansvar och målgrupp. Förslaget gäller liksom tidigare endast elever som är sjuka en längre tid. För andra elever ligger ansvaret alltjämt på elevens skolhuvudman. I sådana fall står det fritt för skolhuvudmannen att ordna undervisningen så att den bäst tillgodoser elevens behov under sjukdomstiden.

582

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

Förslaget innebär att särskild undervisning utgör en särskild utbildningsform vid sidan av skolväsendet för barn och ung- domar. Syftet med särskild undervisning på sjukhus eller motsvarande institution är att kompensera för den undervisning som eleven inte kan delta i. Det är även i fortsättningen av yttersta vikt att eleverna ges möjlighet att inhämta de kunskaper som de går miste om på grund av en längre sjukhusvistelse. Det är dessutom viktigt att kommunerna i sitt uppdrag att kompetensutveckla sina lärare även tar hänsyn till denna lärar- grupp och den kompetens som behövs för undervisning på sjuk- hus. Det handlar om ämneskunskaper men kan även handla om fördjupade psykologiska kunskaper för att kunna undervisa elever på sjukhus på ett professionellt sätt. Särskild undervisning får endast nekas en elev om dennes medicinska tillstånd är sådant att detta är uppenbarligen olämpligt. En elev får således inte för- vägras att delta i undervisningen på grund av att han eller hon inte deltagit i eller betett sig på ett önskvärt sätt i den medicinska behandlingen.

Särskild undervisning i hemmet eller på annan lämplig plats

Regleringen avser särskild undervisning för elever som inte anordnas på sjukhus eller någon annan liknande institution. Vårt förslag är att bestämmelsen om särskild undervisning på sjukhus eller liknande institution respektive särskild undervisning i elevens hem eller på annan lämplig plats delas upp i två delar. Anledningen är att ansvaret för undervisningen fördelas på olika huvudmän beroende på var den särskilda undervisningen kommer till stånd. Särskild undervisning i hemmet för endast ske om elevens vårdnadshavare samtycker. Vårt förslag är att ett tillägg görs som innebär att om eleven är myndig ska denna samtycka till särskild undervisning i hemmet.

583

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

Ansvar för att anordna särskild undervisning och ersättningssystem

Vårt förslag om att ansvaret för att anordna särskild undervis- ning på sjukhus överförs från skolhuvudmannen till den kommun där sjukhuset är beläget innebär en effektivisering av verksamheten. Även i detta sammanhang är barnperspektivet viktigt och elevernas behov ska tillgodoses så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Enligt vår bedömning kommer det att bli enklare att överblicka verksamheten och att garantera att eleverna får den undervisning de har rätt till när de vistas på sjukhus, om sjukhuset endast behöver samverka med en part, det vill säga kommunen där sjukhuset är beläget. I lagen föreslås ett bemyndigande som möjliggör föreskrifter om vad som ska gälla när ett sjukhus är beläget i två eller flera kommuner.

Enligt dagens ersättningssystem lämnas statsbidrag till kostnaderna för sjukhusundervisning från anslaget 1:6 Särskilda insatser på utbildningsområdet. Bidrag till kommuner för sär- skild undervisning på sjukhus m.m. Dessa medel disponeras och fördelas efter ansökan av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Ersättning betalas till den kommun där sjukhuset ligger. Ersätt- ningens storlek grundas på antalet tjänster och varierar därför mellan olika kommuner. Vi anser att dagens ersättningssystem fungerar väl och harmonierar med förslaget i övrigt. Detta för- slag innebär således en tydlig reglering där både anordnaran- svaret och rätten till ersättning finns hos kommunen där sjuk- huset är beläget.

22.6Annat sätt för att fullgöra skolplikten

Förslag: Villkoren för att få fullgöra skolplikten på annat sätt ska skärpas genom att det måste föreligga synnerliga skäl för att medgivande ska kunna lämnas. Som tidigare ska ett beslut om återkallande av ett medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt gälla omedelbart om inte annat beslutas.

584

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

Skollagsberedningens förslag

Bestämmelserna om möjligheten att fullgöra skolplikten på annat sätt kvarstår i princip oförändrade sedan nuvarande skollags tillkomst. Bestämmelsen förknippas ofta med s.k. ”hemundervisning” och i förarbeten till bestämmelserna (prop. 1985/86:10 s. 50 f., s. 125 f.) anges bl.a. att hemundervisning i enstaka fall, och då främst i de lägre årskurserna, kan tänkas vara en godtagbar ersättning för skolgång om någon speciell yttre omständighet föreligger. Som exempel på en sådan omständighet nämns att barnet bor i glesbygd eller behöver särskild vård. Av praxis på området framgår också att bestämmelsen ofta aktuali- seras när föräldrar av olika skäl, t.ex. filosofiska eller religiösa, vill ge sina barn undervisning i hemmet.

Av i dag gällande skolförfattningar framgår tydligt att under- visningen i skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och hennes eller hans vårdnadshavare har. Mot denna bakgrund är det Skollagsbered- ningens uppfattning att det i dag inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning p.g.a. religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen. Samman- taget innebär detta att den nu föreslagna ändringen inte kan anses stå i strid med Sveriges internationella förpliktelser.

Det behövs emellertid även framöver ett visst utrymme för att under begränsad tid få medgivande till skolpliktens full- görande på annat sätt. Som nämns i förarbetena till dagens bestämmelse kan det t.ex. handla om fall då en elev flyttat hit från något grannland men väljer att gå kvar i grannlandets skola under återstoden av en termin eller att en elev deltar i en filmin- spelning eller dylikt. Bestämmelsen bör också kunna aktualiseras när elever gör längre resor. I bestämmelsens lydelse ligger att den ska tillämpas med stor restriktivitet. Alla barns rätt till en lik- värdig utbildning är en av grundstenarna i det svenska utbild- ningssystemet och den aktuella verksamheten måste för den begränsade tid som ett medgivande kan avse (upp till ett år i

585

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

sänder) framstå som ett fullgott alternativ till den reguljära undervisningen. Bedömningen om synnerliga skäl föreligger ska utgå från elevens intressen.

22.7Gemensamma bestämmelser om bemyndigande

Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, beträffande utbildning och annan verksamhet som omfattas av detta kapitel, meddela föreskrifter

1.om enskilds ansökan om godkännande eller förklaring

2.om rätt till bidrag och ansökningstid, antagning till, organisation av och det närmare innehållet i utbildningen eller verksamheten, samt 3. betygssättning.

Regeringen meddelar även föreskrifter om och vid vilken tidpunkt ett beslut om godkännande eller förklaring om rätt till bidrag senast ska meddelas.

Skollagsberedningens förslag

I 1985 års skollag finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter gällande vissa utbildningar utanför det offentliga skolväsendet, som i Skollagsberedningens förslag motsvaras av utbildningar som regleras i 22 kap. i skollagen. Det gäller exempelvis utbild- ning i särskilda ungdomshem och utbildning vid sjukhus eller liknande. Skollagsberedningen finner det lämpligt att nu samla dessa bemyndiganden i en gemensam paragraf.

I lagen har tidigare angetts vid vilket sista datum en ansökan ska vara inlämnad för att en enskild huvudman ska kunna god- kännas eller förklaras bidragsberättigad för ett visst år. För att möjliggöra en större flexibilitet på området föreslås i stället att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer nu

586

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

också bemyndigas att meddela föreskrifter om ansökningstid. Motsvarande bemyndigande föreslås också när det gäller en ansökan om godkännande som huvudman för en fristående skola. Förslag i frågan har lämnats av Utredningen om villkoren för fristående skolor i betänkandet Mer om fristående skolor och enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122). .

Tidigare har betygsbestämmelser i utbildningsväsendet varit förordningsreglerade. Eftersom betygsbestämmelserna nu i stor utsträckning lyfts till lagen föreslår vi att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer också bemyndigas att meddela föreskrifter om betyg i de utbildningar som är aktuella. Även framdeles kommer det att finnas utrymme för flexibilitet när det gäller dessa utbildningar, vilket är motiverat bl.a. för att det inte i dag kan förutses hur dessa utbildningsformer kommer att utvecklas.

587

23 Annan pedagogisk verksamhet

23.1Huvudprinciperna för vissa pedagogiska verksamheter i dagens skollag ska ligga fast

Förslag: Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska regleras som annan pedagogisk verksamhet och inte bilda egna skolformer. Huvudprinciperna för dessa verksamheter i dagens lagstiftning ska ligga fast.

Skollagsberedningens förslag

Familjedaghem, öppen förskola och öppen fritidsverksamhet utgör i dag delar av förskoleverksamheten och skolbarnsom- sorgen. Dessa verksamheter regleras i 2 a kap i 1985 års skollag. Även omsorg under s.k. obekväm arbetstid regleras inom be- stämmelserna för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. I sammanhanget ska nämnas att riksdagen nyligen har beslutat om lagändringar med anledning av regeringens proposition 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar. Ändringarna avser bl.a. bestämmelser om kommunal bidragsskyldighet (barnomsorgspeng) till enskild verksamhet utöver förskola och fritidshem, mottagande i en kommuns verksamhet av barn från en annan kommun, interkommunal ersättning samt om utökad kommunal informationsskyldighet

589

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

om kommunala och enskilda verksamheter inom förskole- verksamhet och skolbarnsomsorg i kommunen. Ändringarna har beaktats i Skollagsberedningens förslag.

Skollagsberedningen föreslår att sådana bestämmelser som reglerar verksamheter som i något avseende ersätter eller kompletterar förskolan och fritidshemmet samlas i ett särskilt kapitel under benämningen Annan pedagogisk verksamhet. Be- nämningen på familjedaghem och flerfamiljslösningar samt andra verksamheter i olika varianter föreslås bli pedagogisk omsorg. Övriga verksamheter som ingår i kapitlet är öppen förskola, öppen fritidsverksamhet samt omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Ytterligare bestämmelser för verksam- heterna t.ex. om tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet finns i kap. 28 Övriga bestämmelser. Tillsyn regleras i kap. 24 Tillsyn m.m..

Av kap. 21 Entreprenad och samverkan framgår att kommunen får sluta avtal med någon annan kommun (sam- verkan) om att denna ska utföra kommunens uppgifter inom annan pedagogisk verksamhet.

Skollagsberedningens förslag syftar till en tydligare reglering i jämförelse med Skollagskommitténs förslag. Detta innebär dock ingen förändring av kraven på kvalitet i verksamheterna jämfört med nuvarande lagstiftning.

23.2Pedagogisk omsorg

Förslag: Benämningen på familjedaghem och flerfamiljslös- ningar och andra verksamheter i olika varianter ska vara peda- gogisk omsorg. Verksamheten ska genom pedagogisk verk- samhet och omsorg stimulera barns utveckling och lärande. Verksamheten ska utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. Verksamheten ska utformas så att den främjar social gemen-

590

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

skap samt förbereder barnen för fortsatt lärande. Läroplanen för förskolan ska vara vägledande för verksamheten.

Kommunen ska i stället för förskola eller fritidshem sträva efter att erbjuda ett barn pedagogisk omsorg, om barnets vårdnadshavare önskar det. Kommunen ska ta skälig hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål om verksamhetsform.

Skollagsberedningens förslag

Mångfald och valfrihet är viktiga kvalitetsfrågor och andra lös- ningar än förskola och fritidshem bör därför stimuleras. Med familjedaghem avses en pedagogisk verksamhet, där dagbarn- vårdare i kommunal eller enskild regi tar emot inskrivna barn från andra familjer. Verksamheten är i allmänhet förlagd till dag- barnvårdarens hem. Föräldrar har dock olika behov och önske- mål. Det finns därför skäl att förtydliga att alternativen till för- skola och fritidshem inte endast kan vara familjedaghem utan även kan vara flerfamiljslösningar och andra verksamheter i olika varianter där det bedrivs pedagogisk verksamhet. Benämningen på de former som inte är förskola, fritidshem, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet eller omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska ges en enhetlig benämning i enlighet med riksdagens beslut med anledning av prop. 2008/09:115.

Familjedaghem utgör i dag ett viktigt komplement till för- skolan och fritidshemmet av flera skäl. Av valfrihetsskäl är det viktigt att familjedaghem och flerfamiljslösningar samt andra verksamheter i olika varianter finns för barn, vars föräldrar önskar dessa verksamhetsformer för sina barn. Vissa barn kan också behöva vara i mindre grupper än vad förskolan och fritids- hemmet kan erbjuda. Vidare kan det geografiska avståndet vara för långt till närmaste förskola eller så kan föräldrarnas arbets- tider passa bättre med t.ex. familjedaghemmets möjlighet till tidsmässig flexibilitet.

Familjedaghem och flerfamiljslösningar samt andra verksam- heter i olika varianter ska genom pedagogisk verksamhet och

591

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

omsorg stimulera barns utveckling och lärande. Läroplanen för förskolan ska vara vägledande men inte bindande för pedagogisk omsorg på samma sätt som idag gäller för kommunala familje- daghem. Det innebär att verksamheterna kan tillämpa delar av läroplanen utifrån de förutsättningar som dessa verksamheter ger. Läroplanens avsnitt om normer och värden är lika relevanta för pedagogisk omsorg som för förskolan och blir därmed väg- ledande i samband med kvalitetsbedömningen vid prövningen av enskild verksamhet. Statens skolverk har på regeringens uppdrag utformat allmänna råd för familjedaghem (1999:3).

I likhet med vad som gäller enligt dagens lagstiftning ska verksamheten utgå från varje barns behov. Dagens reglering ska också behållas för att barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. För att betona kopplingen till de övriga verksamheter som regleras i skollagens föreslår Skollags- beredningen även att det i lagen anges att verksamheten ska ut- formas så att den främjar social gemenskap samt förbereder barnen för fortsatt lärande.

Erbjudande om pedagogisk omsorg

I dagens skollag ingår familjedaghem som en del i förskoleverk- samheten och skolbarnsomsorgen. Kommunerna ska utan oskäligt dröjsmål erbjuda antingen förskola eller familjedaghem respektive fritidshem eller familjedaghem, varvid kommunen ska ta skälig hänsyn till önskemål från barnets vårdnadshavare om omsorgsform.

Skollagskommittén föreslog att kommunen ska sträva efter att i stället för förskola erbjuda ett barn familjedaghem om vård- nadshavarna önskar det. Riksdagens beslut med anledning av prop. 2008/09:115 innebär ändringar i skollagen som gäller benämningen på förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg och som ska träda i kraft den 1 juli 2009. Ändringarna innebär att sådan verksamhet som inte är förskola eller fritidshem och inte

592

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

heller öppen förskola eller öppen fritidshemsverksamhet ska benämnas pedagogisk omsorg. Begreppet familjedaghem ersätts med pedagogisk omsorg i skollagen och annan lagstiftning. Pedagogisk omsorg utgör på det sättet ett samlingsbegrepp där familjedaghem är en av flera tänkbara varianter. Jämfört med dagens bestämmelser kommer en förändring av skollagen på denna punkt att innebära en förstärkning av föräldrarnas möjligheter att välja pedagogisk omsorg som verksamhetsform. Familjedaghem och flerfamiljslösningar samt andra verksamheter i olika varianter betonas därmed som viktiga komplement till förskolan och fritidshemmet.

Olika former av pedagogisk omsorg i enskild regi väntas främja en större variation av utövare som uppfyller kvalitets- kraven. Detta ökar föräldrarnas frihet att välja verksamhetsform för sina barn. Dessa reformer avses tillförsäkra föräldrar tillgång till olika drifts- och verksamhetsformer och underlätta att be- sluten fattas så nära medborgarna som möjligt. Familjerna ska kunna välja verksamhet för sina barn utifrån sina behov och önskemål. Kommunen ska enligt vårt förslag sträva efter att till- godose önskemål från barnets vårdnadshavare om pedagogisk omsorg i stället för förskola eller fritidshem.

23.3Öppen förskola

Förslag: En kommun ska kunna anordna öppen förskola som komplement till förskola och pedagogisk omsorg.

Den öppna förskolan ska erbjuda barn en pedagogisk verk- samhet i samarbete med de till barnen medföljande vuxna samtidigt som dessa ges möjlighet till social gemenskap.

593

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Öppen förskola ingår i dagens skollag som en del av förskole- verksamheten och har till uppgift att genom pedagogisk verk- samhet erbjuda barn fostran och omvårdnad. Den öppna för- skolan definieras som en kompletterande verksamhet till för- skola och familjedaghem men skiljer sig från dessa i flera avseen- den. Skollagsberedningen föreslår att bestämmelsen om öppen förskola ska ange verksamhetens syfte och målgrupp samt även framhålla den öppna förskolans kompletterande funktion till förskola och till pedagogisk omsorg i form av familjedaghem samt flerfamiljslösningar och andra verksamheter .

Kommunerna är inte skyldiga att anordna öppen förskola. Barn och föräldrar har ingen formell plats att ta i anspråk och barnen är inte inskrivna i den öppna förskolan. Verksamheten vänder sig till barn och föräldrar som är hemma på dagarna, t.ex. under föräldraledigheten. För dessa är verksamheten en viktig social träffpunkt, där barnen ges tillfälle att tillsammans med en förälder eller annan vuxen delta i en verksamhet i gruppens form, som syftar till att ge pedagogisk stimulans.

I många kommuner använder familjdaghemmen den öppna förskolan som resurs och mötesplats. Dagbarnvårdare deltar till- sammans med barnen i den öppna förskolans verksamhet. Där kan de under ledning av förskollärare få stöd för den pedago- giska utvecklingen av sin egen verksamhet. Även andra former av pedagogisk omsorg bör kunna använda öppna förskolan som resurs för erfarenhetsutbyte, social gemenskap och som stöd i utvecklingen av sin verksamhet.

Statens skolverk har på regeringens uppdrag utformat all- männa råd för den öppna förskolan (Allmänna råd med kommentarer för öppen förskola 2000:1). Råden har anknytning till förskolans läroplan, som inte gäller för den öppna förskolan men kan vara vägledande i verksamheten.

Öppen förskola drivs i dag även av andra huvudmän än kommunen eller är samorganiserad med till exempel barn- eller mödrahälsovården och socialtjänsten i s.k. familjecentraler. Det

594

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

är även fortsättningsvis viktigt att verksamheten utvecklas uti- från lokala behov.

23.4Öppen fritidsverksamhet

Förslag: Öppen fritidsverksamhet ska kunna erbjudas elever i grundskolan och motsvarande skolformer samt i andra ut- bildningsformer där skolplikten kan fullgöras, i stället för fri- tidshem från och med höstterminen det år eleven fyller10 år till och med vårterminen det år eleven fyller 13 år. Öppen fri- tidsverksamhet ska genom pedagogisk verksamhet komplettera utbildningen i skolan. Verksamheten ska erbjuda barnen rekreation och en meningsfull fritid samt möjlighet till utveckling och lärande.

Skollagsberedningens förslag

Verksamhetens uppdrag

Öppen fritidsverksamhet ska kunna erbjudas i stället för fritids- hem till barn i åldern 10–13 år. Den öppna fritidsverksamheten ska komplettera skolan, både tids- och innehållsmässigt samt bidra till att barnen ges möjlighet till utveckling och lärande. Verksamheten ska, som framgår av nuvarande lagstiftning, utgå från varje barns behov. För barn i behov av sådant särskilt stöd som endast kan ges i fritidshem ska en kommun dock alltid erbjuda plats i fritidshem.

Tillgången till öppen fritidsverksamhet varierar kraftigt mellan kommunerna. Hösten 2007 fanns det 605 verksamheter och de anordnades i endast var fjärde kommun. Skolverkets för- äldraenkät som genomförts 1999, 2002 och 2005, visar att efter- frågan på öppen fritidsverksamhet är betydligt större än till- gången.

595

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Statens skolverk har på regeringens uppdrag utformat all- männa råd för öppen fritidsverksamhet (Allmänna råd med kommentarer för öppen fritidsverksamhet, 2000:2). Råden har anknytning till läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94). Läroplanen gäller inte för öppen fritidsverksamhet men kan vara vägledande för verksamheten. Den pedagogiska verksamheten ska enligt råden utgå från den syn på barns utveckling och lärande som kommer till uttryck i läroplanen.

Den öppna fritidsverksamheten är en enklare form av verk- samhet som inte erbjuder samma grad av omsorg och tillsyn och barngrupperna kan vara mer flexibla i jämförelse med fritids- hemmen. I gengäld ska verksamheten anpassas mer till äldre barns behov. Vilken form, fritidshem eller öppen fritidsverksam- het, som är mest lämplig i ett enskilt fall beror på barnets behov och förutsättningar samt önskemål från barnets vårdnadshavare. Huvudmannen har ett ansvar för att den öppna fritidsverksam- heten uppfyller de kvalitetskrav, som det är rimligt att ställa på pedagogisk verksamhet för barn. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att barnen erbjuds en säker och utvecklande miljö, även om det sker i friare former än i fritidshemmet.

Barn i behov av särskilt stöd

Eftersom den öppna fritidsverksamheten har andra förutsätt- ningar och en annan inriktning än fritidshemmet har personalen inte samma möjlighet att ge barn särskilt stöd. Även i den öppna fritidsverksamheten bör dock personalen uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd och medverka till att barnen får det stöd de behöver. Utifrån önskemål från barnets vårdnadshavare kan också ett barn i behov av särskilt stöd delta i öppen fritidsverk- samhet, om dess behov kan tillgodoses i sådan verksamhet.

596

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

23.5Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds

Förslag: Kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvs- arbete eller familjens situation i övrigt.

Skollagsberedningens förslag

Det är en viktig utgångspunkt att omsorg för barn ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas för- värvsarbete, studier eller barnets eget behov. Detta är också en förutsättning för kvaliteten i förskolan, fritidshemmet och annan pedagogisk verksamhet att dessa anpassas till barns och för- äldrars behov, även om föräldrars arbetstider varierar i omfatt- ning och tidsmässig förläggning.

Enligt 2 a kap. 6 § första stycket i 1985 års skollag ska för- skoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillhandahållas i den om- fattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. I förarbetena till denna be- stämmelse (prop. 1993/94:11 s. 33) framhålls att det givetvis är önskvärt att verksamheten om möjligt även erbjuds till barn, vars föräldrar har s.k. obekväma arbetstider eller t.o.m. nattarbetar. Det skulle dock enligt propositionen leda för långt att uppställa ett generellt krav på att verksamheten ska kunna erbjudas på andra tider än vad som kan anses som normal arbetstid på dagtid under vardagar.

Statens skolverk har tidigare tolkat bestämmelserna i dagens skollag i samband med tillsynsbeslut. Myndigheten har då kommit fram till att kommunerna är skyldiga att erbjuda omsorg för barn också under föräldrars s.k. obekväma arbetstid. Skol- verket har anfört att kommunerna är skyldiga att göra en indivi- duell prövning av varje ansökan om omsorg för barn på obekväm

597

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

arbetstid. I senare tillsynsbeslut har Skolverket dock intagit en mer restriktiv hållning till möjligheten att få omsorg under s.k. obekväm arbetstid.

Omsorg för barn under s.k. obekväm arbetstid har även varit föremål för domstolsprövning. I en dom från Regeringsrätten (RÅ 2007 ref. 2) konstateras att även om kommunen är skyldig tillhandahålla förskola i den omfattning som behövs för att även småbarnsföräldrar ska kunna förvärvsarbeta på heltid och att det innebär att kommunen bör förlägga verksamheten till sådana tider som passar de flesta förvärvsarbetande föräldrar, så finns ingen skyldighet att tidsmässigt anpassa verksamheten till enskilda föräldrars önskemål.

Utgångspunkten för Skollagsberedningens förslag är att det i ett modernt samhälle ska gå att kombinera föräldraskap och för- värvsarbete. Många yrkesgrupper, t.ex. inom kulturområdet, har arbetstider helt eller delvis förlagda till kvällar, nätter eller helger. Här bör dock vägas in i bedömningen om arbetsgivaren har möj- ligheter att förlägga arbetet till vardagar under dagtid för de för- äldrar som behöver det. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med omsorgen för sina barn, även om de arbetar andra tider än dagtid måndag till fredag. Om män och kvinnor ska ges samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, utvecklingsmöjligheter i arbetet och delat ansvar för hem och barn, krävs det att samhället ger stöd till dem som arbetar inom yrken som medför tjänst- göring på udda tider. Inte minst för ensamstående föräldrar är omsorg för barn under s.k. obekväm arbetstid viktig. Även för näringslivet på en ort kan det vara viktigt att omsorg anordnas även under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds för att kunna behålla och rekrytera rätt kompetens.

Gällande lagstiftning har tolkats olika av de inblandade parterna och olikheterna mellan kommunerna har uppmärk- sammats. Många kommuner erbjuder dock omsorg under för- äldrars obekväma arbetstider på ett kvalitativt mycket bra sätt genom nattöppna förskolor, familjedaghem eller barnvårdare i det egna hemmet.

598

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

Av Skolverkets officiella statistik för 2007 framgår att av de cirka 780 000 barn som var inskrivna i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen hade knappt 3 600 barn omsorg under s.k. obekväma arbetstider i 128 kommuner. Det rör sig således om en liten grupp barn, men antalet har ökat med 248 fler barn i ytter- ligare fyra kommuner jämfört med 2004.

Det finns behov av att förtydliga regelverket kring omsorg under kvällar, nätter och helger. Vi föreslår därför att en be- stämmelse införs med den innebörden att kommunerna under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska sträva efter att tillhandahålla omsorg för barn vars föräldrar har förvärvsarbete på s.k. obekväm arbetstid. Utgångspunkten bör vara att omsorg ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till för- äldrarnas förvärvsarbete eller familjens situation i övrigt, om för- äldrarna inte själva kan ordna omsorgen. Som exempel på vad som kan utgöra familjens situation i övrigt kan nämnas ensam- stående föräldrar samt barn med förälder som fullgör värnplikts- tjänstgöring, är intagen på behandlingshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande. Sådan omsorg bör erbjudas från och med ett års ålder till och med vårterminen det år barnet fyller 13 år.

Att sträva efter innebär enligt vårt förslag att en kommun inte utan vidare kan avstå från att tillhandahålla sådan omsorg. Ambitionen måste vara att tillhandahålla omsorg även under s.k. obekväm arbetstid åt familjer som har behov av det. Om kommunen vid en viss tidpunkt inte har någon efterfrågan måste kommunen ändå planera för att tillhandahålla omsorg, när situa- tionen förändras.

Detta innebär att det inte bör vara möjligt för en kommun att generellt avskaffa tillgången till kommunalt finansierad omsorg för barn till föräldrar som förvärvsarbetar under s.k. obekväma tider. Å andra sidan innebär det ingen rättighet att i enskilda fall få omsorg under obekväm arbetstid. Föräldrars ansvar för att hitta lösningar på barnets behov av omsorg kvarstår.

Kommunen bör, för varje ansökan om plats, göra en indivi- duell bedömning utifrån de lokala förutsättningarna och besluta om plats därefter. I bedömningen bör även ingå föräldrarnas

599

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

reella möjligheter att ordna omsorg för sina barn själva. Ansvarig nämnd och förvaltning för förskola, pedagogisk omsorg och fri- tidshem bör svara för behovsprövningen.

Omsorg för barn under s.k. obekväma arbetstider ska inte betraktas som en skolform, till skillnad mot förskolan, och inte heller åläggas de krav som ställs på en sådan verksamhet. Det är viktigt att bygga vidare på de kunskaper och goda erfarenheter som redan finns av denna verksamhet. Omsorgen ska som i dag kunna erbjudas i olika former som nattöppna förskolor, familje- daghem eller barnvårdare i det egna hemmet. Naturligtvis kan även omsorg under s.k. obekväm arbetstid anordnas i fler- familjslösningar och andra verksamheter. Det ska vara upp till kommunen att besluta i vilka former verksamheten ska bedrivas samt tidpunkten för när kvällsomsorgen tar vid efter dagtid. Syftet med förslaget är att i lagstiftningen förtydliga gällande rättsläge. Förslaget innebär därför inte några utökade ekono- miska krav på kommunerna.

23.6Gemensamma bestämmelser för annan pedagogisk verksamhet

23.6.1Övergripande utgångspunkter

Förslag: Verksamhet i pedagogisk omsorg, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska utformas med respekt för barnets rättigheter och i överensstämmelse med grund- läggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättig- heterna, såsom människolivets okränkbarhet, individens fri- het och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Den ska främja och för- ankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som vårt samhälle vilar på.

600

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

Var och en som verkar inom verksamheten ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Verksamheten ska utgå från en hel- hetssyn på barnet och barnets behov samt utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Skollagsberedningens förslag

De övergripande målen i förslaget till ny skollag gäller för samt- liga skolformer samt fritidshemmet men däremot inte för annan pedagogisk verksamhet. Det är dock viktigt att det i den nya skollagen även för pedagogisk omsorg, öppen förskola och öppen fritidsverksamhet anges övergripande mål, som bygger på de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som samhället vilar på. Detta ska även gälla för om- sorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Den värdegrund och de normer och värden som anges i läroplanerna för förskolan och det obligatoriska skolväsendet ska genomsyra annan pedagogisk verksamhet. Se vidare avsnitt 23.5.

Barnkonventionen och de rättigheter som uttrycks där ska genomsyra all lagstiftning som rör barn. För att tydliggöra detta anges att verksamheten ska utformas med respekt för barnets rättigheter. Bestämmelserna i 1 kap. 9 § i den nya lagen gäller därför även för annan pedagogisk verksamhet. Bestämmelsen anger att i all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Barnets in- ställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möj- lighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Det är grundläggande att verksamheterna utgår från en hel- hetssyn på barns behov och utveckling samt främjar allsidiga kontakter och social gemenskap både mellan barnen och mellan barn och vuxna. Pedagogiken ska utgå från att utveckling och lärande ständigt sker. Detta har sin motsvarighet i bestämmelser

601

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

för andra pedagogiska verksamheter och ska gälla även peda- gogisk omsorg, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds.

23.6.2Kvalitet i verksamheten

Förslag: Verksamhet i pedagogisk omsorg, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska bedrivas i ändamålsenliga lokaler i grupper med lämplig sammansättning och storlek. För sådan verksamhet ska det finnas personal med sådan ut- bildning eller erfarenhet att barnets behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

En kommun ska systematiskt följa upp och utvärdera verksamhet i pedagogisk omsorg, öppen förskola, öppen fri- tidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritids- hem inte erbjuds. Det systematiska kvalitetsarbetet ska dokumenteras.

Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i en verksamhet ska kommunen vidta nödvändiga åtgärder. Kommunen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verksam- heten. Information om rutinerna ska lämnas av kommunen på lämpligt sätt.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen anser att reglering av verksamhetens kvalitet och därmed vilka krav som kan ställas på verksamheten, liksom i dag måste framgå av bestämmelserna. För att skapa en verksamhet av god kvalitet måste hänsyn tas till strukturella faktorer som barngruppens storlek och personaltäthet. Detta samspelar i sin tur med personalens kompetens, lokalernas stor-

602

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

lek och utformning samt barngruppens sammansättning socialt, etniskt, köns- och åldersmässigt.

Dagens lagstiftning rörande barngrupper och lokaler ska därför bibehållas. Barnens självkänsla och identitet utvecklas i samspelet med andra barn och vuxna. Barngruppens samman- sättning och storlek har en stor betydelse för barnens trivsel och utveckling och ger pedagogiska förutsättningar för verksam- hetens utformning. Det är också viktigt ur säkerhetssynpunkt att dagbarnvårdare och annan personal kan ha överblick över barnen. Det finns däremot inga belägg för att det skulle finnas någon gruppstorlek eller personaltäthet som är den optimala i alla sammanhang. Förutsättningarna varierar från grupp till grupp och från tid till annan. Gruppernas storlek och samman- sättning i öppen förskola och öppen fritidsverksamhet kan dess- utom variera från dag till dag. Verksamheten bör därför vara flexibel och bestämmelserna ska tillämpas utifrån verksam- heternas varierande förutsättningar.

Lokalerna ska vara anpassade för sitt ändamål. Dagbarn- vårdare, annan personal, andra vuxna och barn i verksamheterna ska vistas i en säker, god och hälsosam miljö. Lokalernas storlek och utformning, miljö och material ska vara beskaffade så att uppgiften att ge en god pedagogisk verksamhet understöds och kan genomföras.

Personalens kompetens och engagemang är den viktigaste faktorn för verksamhetens kvalitet. Kompetensen hör ihop med erfarenhet, utbildning, möjligheter till kompetensutveckling och tillgång till pedagogisk handledning. För att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet ska kunna tillgodo- ses bör dagbarnvårdare och personal i annan pedagogisk omsorg samt personal i öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, precis som i dag ha en utbildning med inriktning mot barn eller er- farenhet av att arbeta med barn i de åldrar det gäller.

603

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Systematiskt kvalitetsarbete

Alla barn ska erbjudas en verksamhet som är likvärdig och av god kvalitet. Detta uppdrag kräver utvecklade arbetsformer i varje kommun för att planera, säkra och utveckla kvaliteten på lokal nivå. Kvalitetsarbetet ska utgöra ett stöd för det lokala förbätt- ringsarbetet, för dialog mellan föräldrar och personal om verk- samhetens måluppfyllelse, för behovet av utveckling samt för att stödja dialogen mellan verksamheten och den centrala nivån i kommunen.

Vårt förslag utgår från kommunernas ansvar för styrning, ledning och planering. Kommunerna måste följa upp och ut- värdera verksamheten för att kunna se om den bedrivs i enlighet med de nationella och kommunala målen. Det är därför av stor vikt att det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete i pedagogisk omsorg, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under den tid då förskola och fritidshem inte erbjuds. Kvalitets- arbetet ska dokumenteras. Detta motsvaras till viss del av det som gäller inom skolväsendet för barn och ungdomar.

Om det vid uppföljning, utvärdering, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i en verksamhet ska kommunen vidta nödvändiga åtgärder. En kommun måste därför ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verksam- heten. Information om rutinerna ska lämnas av kommunen på lämpligt och lättillgängligt sätt.

23.6.3Avgifter och bidrag

Förslag: För plats i pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem samt sådan omsorg som erbjuds under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds ska avgifter få tas ut på det sätt som anges i de kapitel som behandlar för- skola respektive fritidshem.

Kommunen ska lämna bidrag till enskild huvudman för pedagogisk omsorg förutsatt att verksamheten uppfyller vissa

604

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

krav. Dessa krav är att kommunen tillförsäkras insyn i verksamheten, att den enskilde har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande offentlig verksamhet, att verksamheten inte medför påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet, att verksamheten är öppen för alla barn och att avgifterna inte är oskäligt höga. Sådant bidrag ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och barnets behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till egen motsvarande verksamhet.

Om en enskild huvudman som har godkänts som huvud- man för fritidshem i stället erbjuder öppen fritidsverksamhet till en elev ska bidrag lämnas av hemkommunen, om kommunen har tillförsäkrats insyn i verksamheten, verksam- heten uppfyller kvalitetskraven och avgifterna inte är oskäligt höga.

Kommunen ska även kunna lämna bidrag till övrig annan pedagogisk verksamhet som bedrivs av en enskild huvudman. Kraven är att kommunen tillförsäkras insyn i verksamheten, att verksamheten uppfyller kvalitetskraven och att avgifterna inte är oskäligt höga. Sådant bidrag bör lämnas med ett belopp som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad i motsvarande verksamhet.

Skollagsberedningens förslag

I likhet med Skollagskommitténs förslag, dagens bestämmelser samt de avgiftsbestämmelser för plats i förskola eller fritidshem som framgår av lagens 7 och 13 kap., föreslår vi att en kommun får ta ut skäliga avgifter för plats i pedagogisk omsorg som er- bjuds i stället för förskola eller fritidshem. Avgifterna får tas ut enligt grunder som kommunen bestämmer.

605

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Bidrag

Etableringsfriheten omfattar i dagens lagstiftning enbart för- skolor och fritidshem. Den omfattar inte t.ex. familjedaghem och öppen förskola. Enligt nuvarande bestämmelser i skollagen är kommunen inte skyldig att lämna bidrag till dessa verksam- heter. Kommunen har dock möjlighet i 2 a kap. 17 § fjärde stycket skollagen att lämna bidrag till sådan verksamhet om den uppfyller de i 2 a kap. 3 § skollagen angivna kraven på personalens utbildning eller erfarenhet, barngruppernas sammansättning och storlek, lokalernas ändamålsenlighet samt att avgifterna inte är oskäligt höga.

För att stimulera ökad mångfald, en större variation av an- ordnare som uppfyller kvalitetskraven, bredda utbudet samt öka föräldrarnas valmöjlighet föreslås ytterligare ändringar i skol- lagen. Riksdagen har antagit regeringens proposition 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för tre- åringar. Bestämmelserna om bidragsskyldighet (barnomsorgs- peng) till enskild verksamhet bereds därför även i detta samman- hang. Ändringarna innebär i huvudsak en fortsättning på de reformer som inleddes med införandet av etableringsfrihet för enskilda förskolor och fritidshem. Förslaget innebär en ytter- ligare utvidgning av kommunernas bidragsskyldighet till att gälla även familjedaghem samt flerfamiljslösningar och andra verk- samheter (barnomsorgspeng). Kommunen ska lämna bidrag under vissa förutsättningar till pedagogisk omsorg, som anordnas av enskild. Bidrag ska lämnas om kommunen har till- försäkrats insyn i verksamheten, den enskilde har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande offentlig verksamhet, verksamheten är öppen för alla barn. Något krav på att söka kommunens godkännande bör inte finnas, men god- kännande ska vara en förutsättning för att enskilda verksamheter ska ha rätt till offentliga bidrag för de barn som tas emot.

Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och barnets behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till egen mot-

606

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

svarande verksamhet. Om ett barn har omfattande behov av sär- skilt stöd, är kommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter uppstår för kommunen.

För fritidshem som anordnas av enskild huvudman kommer huvudmännen att vara garanterade bidrag från kommunen enligt 13 kap. 16 §. Samtidigt får huvudmannen rätt att erbjuda elever från tio års ålder öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem. Av den anledningen behövs även en bestämmelse som garanterar enskilda huvudmän bidrag för öppen fritidsverksamhet.

Kommunen ska, under vissa förutsättningar, kunna lämna bidrag till andra verksamheter som anordnas av enskild. Det gäller öppen förskola, öppen fritidsverksamhet, som anordnas av enskild som samtidigt inte är huvudman för en fristående skola, samt omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds. Bidrag kan lämnas om kommunen har tillförsäkrats insyn i verk- samheten och de kvalitetskrav som anges uppfylls. Bidrags- beloppet bör inte oskäligt avvika från kommunens kostnad för motsvarande verksamhet.

607

24 Tillsyn m.m.

24.1Inledning

I ett system där ansvaret för verksamheten är decentraliserat till kommuner och enskilda huvudmän och som bygger på principen om mål- och resultatstyrning krävs en tydlig och effektiv upp- följning, utvärdering, granskning och tillsyn. En likvärdig skola kräver att rättssäkerheten och kvaliteten i verksamheten kan säkerställas. För elevernas skull är det av yttersta vikt att tidigt uppmärksamma och påpeka brister i en skola. De krav som ställs i skollagen och andra föreskrifter måste hävdas aktivt och staten måste fordra att åtgärder vidtas, när kraven inte är uppfyllda.

Statens skolinspektion har tillsyn över och svarar för kvali- tetsgranskning av skolväsendet m.m. Den prövar ärenden om godkännande av utbildningar som motsvarar förskoleklassen som bedrivs av fristående skolor och fristående skolor som mot- svarar grundskolan eller särskolan och internationella skolor på grundskolenivå, samt återkallande av sådant godkännande. Skolinspektionen prövar även ärenden om rätt till bidrag till fri- stående skolor motsvarande gymnasieskolan eller gymnasiesär- skolan och internationella skolor på gymnasienivå, samt åter- kallande av sådan rätt.

609

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

24.2Ansvaret för nationell uppföljning och utvärdering

Förslag: Statens skolverk ska på nationell nivå följa upp och utvärdera skolväsendet samt övriga utbildningar och verk- samheter som står under Statens skolinspektions tillsyn. Skolverket ska även följa upp och utvärdera annan pedagogisk verksamhet som regleras i skollagen.

Huvudmannen för en utbildning eller en verksamhet som är föremål för nationell uppföljning och utvärdering ska lämna sådana uppgifter och sådan verksamhetsredovisning till Skolverket som behövs för uppföljningen och utvärderingen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter eller vilken verksamhetsredovisning som ska lämnas samt vilka andra än den som granskas som ska lämna de upplys- ningar som behövs.

Skolverket får förelägga en huvudman att fullgöra sina skyldigheter enligt ovan.

Skollagsberedningens förslag

Uppföljning och utvärdering på nationell nivå av skolväsendet ger såväl regering och riksdag som allmänhet överblick över ut- vecklingen inom verksamhetsområdet. Skolverket bidrar till uppföljningen och utvärderingen med underlag för Skolinspek- tionens verksamhet. I dag regleras ansvaret för uppföljning och utvärdering i förordningen (2008:612) med instruktion för Statens skolverk och omfattar skolväsendet, förskoleverksam- heten och skolbarnsomsorgen.

Skollagsberedningen föreslår att Skolverkets ansvar för natio- nell uppföljning och utvärdering av skolväsendet för barn, ung- domar och vuxna samt av särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet ska regleras i skollagen. Ett skäl för detta

610

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

är uppföljningens och utvärderingens centrala betydelse för arbetet med att värna en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Det är också rimligt mot bakgrund av att huvudmännens ansvar för att planera, följa upp och utvärdera den egna verksamheten ska regleras i den nya skollagen.

Vi föreslår att huvudmannen för en utbildning eller en verk- samhet som är föremål för nationell uppföljning och utvärdering ska vara skyldig att lämna de uppgifter och den verksamhets- redovisning till Skolverket som verket behöver för sin uppfölj- ning och utvärdering.

Skolverket föreslås få rätt att förelägga en huvudman för en utbildning eller en verksamhet som är föremål för nationell uppföljning och utvärdering eller annan som ska lämna upplys- ningar att fullgöra sin skyldighet.

Vidare föreslås regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer få ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar och övrigt material som ska tillhandahållas och vilka andra än den som granskas som ska lämna de upplysningar som behövs.

24.3Definition av tillsyn

Förslag: Med tillsyn avses i denna lag en oberoende och själv- ständig granskning som syftar till att den utbildning eller annan pedagogisk verksamhet som granskas uppfyller de vill- kor som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift eller de särskilda villkor som har meddelats med stöd av en sådan föreskrift. Med tillsyn avses även beslut om åtgärder som syftar till att åstadkomma rättelse av den huvudman som bedriver verksamheten.

611

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Enligt propositionen Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18 s. 108) ska tillsynen komplettera uppföljningen och utvärderingen. Tillsynen ska syfta till att rätta till brister och förhållanden som inte kan ge utslag i en samlad utvärdering, men som kan ha bety- delse för enskilda. Tillsynen gäller områden som är viktiga för den enskilde eleven: elevens rätt, integritet och rättssäkerhet samt bestämmelser som är viktiga för den nationella likvärdig- heten. Tillsynen är en kontroll av att offentliga och enskilda skolhuvudmän följer bestämmelserna i bl.a. skollagen och läro- planerna. Någon värdering därutöver görs inte inom ramen för tillsynen.

Riksdagens revisorer lämnade förslag angående tillsynen av skolan (1993/94:RR11) om en bredare och mer aktiv tillsyn. Revisorerna ansåg att Skolverket i sin tillsyn inte tillräckligt be- aktat kommunernas skyldighet att själva kontrollera sin skol- verksamhet. Utbildningsutskottet (bet. 1994/95:UbU1) föreslog bifall till revisorernas förslag och att riksdagen skulle göra ett tillkännagivande till regeringen om utökad och mer aktiv tillsyn. Utskottet betonade bl.a. tillsynen i frågor som rör hur skol- huvudmannen tar ansvar för sin egenkontroll av skolverksam- heten.

Enligt Tillsynsutredningen (SOU 2002:14) är tillsyn ett sam- hällsstyrande instrument i situationer där staten har garanterat medborgarna att en viss verksamhet ska nå upp till en viss standard. Kärnan i tillsynsrelationen är rätten för ett tillsyns- organ att granska ett tillsynsobjekt, dvs. den verksamhet som är föremål för de av staten fastställda normerna, och att rikta krav mot den som är ansvarig för tillsynsobjektet, dvs. huvudmannen.

Skollagsberedningen föreslår att tillsynsbegreppet inom skol- lagens område definieras så att tillsyn ska avse en oberoende och självständig granskning, som syftar till att den utbildning eller annan pedagogisk verksamhet som granskas uppfyller de villkor som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift eller de

612

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

särskilda villkor som har meddelats med stöd av en sådan före- skrift.

24.3.1Dagens reglering av ansvaret för tillsyn

Statens skolinspektions tillsynsansvar regleras huvudsakligen i förordningen (2008:613) med instruktion för Statens skolin- spektion. Enligt denna ska myndigheten granska kvaliteten i skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen samt ha tillsyn över:

•det offentliga skolväsendet samt den av det allmänna anordnade förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen,

•kommunernas skyldighet att hålla sig informerade om icke skolpliktiga ungdomar (kommunernas uppföljningsverksam- het),

•hur kommunen fullgör sitt tillsynsansvar i fråga om enskilda förskolor och enskilda fritidshem samt enskilda förskole- klasser som inte Skolverket har tillsyn över,

•kommunernas skyldighet att se till att skolpliktiga barn får föreskriven utbildning,

•utbildning vid fristående skolor (enligt 9 kap. skollagen),

•utbildning vid riksinternatskolor,

•utbildningen vid särskilda ungdomshem enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

•sjukhusundervisning/motsvarande för skolpliktiga elever,

•visstidsutbildning vid särskilda resurscenter,

•kommunens handläggning av frågor som rör fullgörande av skolplikten på annat sätt än som annars anges i skollagen,

•vissa andra utbildningar och verksamheter i den omfattning som följer av särskilda bestämmelser eller särskilda beslut.

Tillsynen över verksamhet med enskild huvudman regleras i dag även i lag. Av 9 kap. 11 och 13 §§ skollagen (1985:1100) framgår att fristående skolor för barn och ungdom ska stå under tillsyn av Statens skolinspektion. Vidare framgår av 2 a kap. 15 § samt 2

613

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

b kap. 8 § skollagen att kommunerna har tillsyn över enskild för- skola och enskilt fritidshem, samt enskild förskoleklass om denna inte står under tillsyn av Statens skolinspektion.

24.3.2Ansvaret för tillsyn ska regleras i skollagen

Förslag: Statens skolinspektion ska ha tillsyn över skolväsen- det för barn, ungdomar och vuxna samt verksamhet som be- drivs enligt bestämmelserna om särskilda utbildningsformer med visst undantag samt annan pedagogisk verksamhet med offentlig huvudman.

Varje kommun ska inom sitt område utöva tillsyn över en- skild verksamhet som godkänns av kommunen. Det gäller förskolor med enskild huvudman samt fritidshem och för- skoleklass med enskild huvudman samt annan pedagogisk verksamhet vars huvudman inte godkänns av staten. Statens skolinspektion ska ha tillsyn över hur kommunen fullgör detta tillsynsansvar. Länsstyrelserna och Socialstyrelsen ska utöva tillsyn över viss verksamhet.

Statens skolinspektion ska dessutom ha tillsyn över hur kommunen fullgör sitt ansvar för att se till att skolpliktiga barn får föreskriven utbildning samt kommunens handlägg- ning av frågor som rör fullgörande av skolplikten på annat sätt. Myndigheten ska vidare ha tillsyn över hur hem- kommunen informerar sig om icke skolpliktiga ungdomars sysselsättning.

Skollagsberedningens förslag

Det är angeläget att ansvaret för tillsynen över skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna tydligt framgår av skollagen. I dag finns ingen lagreglering av Skolinspektionens tillsyn av verksam- heter med offentlig huvudman. I dag är enbart tillsynen av fristå-

614

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

ende skolor reglerad i skollagen, medan tillsynsuppdraget i övrigt främst framgår av förordningen (2008:613) med instruktion för Statens skolinspektion. Vidare finns bestämmelser om tillsyn i ett antal statsbidragsförordningar. Behovet att i lag reglera till- synsmyndighetens mandat att utöva tillsyn har framförts inte bara av Skollagskommittén (SOU 2002:121) utan även av Riks- revisionsverket (RRV 2001:24), Riksdagens revisorer (2001/02:13), Tillsynsutredningen (SOU 2002:14) samt Svenska Kommunförbundet (Kommunal självstyrelse Statlig tillsyn av kommunerna – delrapport, 1994). Den dåvarande regeringen redovisade sin syn i denna fråga i sin utvecklingsplan om kvali- tetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning (skr. 2001/02:188). Liksom Tillsynsutredningen konstaterade regeringen att förhållandet att tillsynen inte är reglerad i lag skiljer skolområdet från andra samhällsområden. I utvecklings- planen gjorde regeringen bedömningen att tillsynen av förskolan och det offentliga skolväsendet borde regleras i skollagen.

En lagreglering av tillsynen motiveras, enligt vår uppfattning, främst av att de sanktioner som är förknippade med tillsynen är uttryck för en långtgående myndighetsutövning. Ambitionen är också att regleringen av verksamhet i offentlig och enskild regi ska vara så likvärdig som möjligt. Ett första steg är att tillsynen i båda fallen regleras i lag. Det är dock inte möjligt att i alla avse- enden skapa en helt likformig reglering för offentlig och enskild verksamhet, bl.a. på grund av att den offentliga huvudmannen har ett mer långtgående ansvar att erbjuda alla barn och ung- domar utbildning än den enskilda huvudmannen.

Skollagsberedningen föreslår att det statliga mandatet att utöva tillsyn och granska verksamhetens kvalitet ska regleras i skollagen. Vi föreslår att det utformas så att tillsynen avser efterlevnaden av skollagen, föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt bestämmelser om utbildningen som kan finnas i annan författning. Regleringen innebär inte något hinder mot regeringens möjlighet att föreskriva om tillsyn över verksamhet, som inte omfattas av skollagen i de fall regeringen meddelar föreskrifter om verksamheten.

615

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Skollagsberedningen föreslår vidare att skollagen ska ange de områden som staten ska utöva tillsyn över. Vi föreslår att be- stämmelserna utformas så att det tydligt framgår att staten ska ha tillsyn över skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna, i den mån kommunen inte har tillsyn över verksamheten, samt verk- samhet enligt reglerna om särskilda utbildningsformer (22 kap. i förslaget till skollag) och annan pedagogisk verksamhet med offentlig huvudman (23 kap. i förslaget till skollag).

Vi föreslår att kommunen ska ha tillsyn över sådan verksam- het vars huvudman kommunen godkänner, dvs. fristående för- skolor och fristående fritidshem. För förskola och fritidshem är detta i dag reglerat i 2 a kap. 15 § skollagen, för förskoleklassen i 2 b kap. 8 § samma lag. Statens skolinspektion ska ha tillsyn över hur kommunen fullgör sitt tillsynsansvar i fråga om fristående förskolor och fristående fritidshem och sådana förskoleklasser samt annan pedagogisk verksamhet som staten inte har tillsyn över. Här kan erinras om att barn enligt 1 kap. 9 § ska ges möj- lighet att komma till tals i alla frågor som rör honom eller henne.

Vi föreslår vidare att det i lag regleras att tillsynsmyndigheten ska ha tillsyn över hur kommunen fullgör sitt ansvar för att se till att skolpliktiga barn får föreskriven utbildning i enlighet med vad som framgår av lagen. Myndigheten ska också ha tillsyn över kommunens handläggning av frågor som rör fullgörande av skolplikten på annat sätt än som annars anges i skollagen. I båda fallen framgår detta i dag av förordningen (2008:613) med in- struktion för Statens skolinspektion. Vi föreslår även att Statens skolinspektion ska ha tillsyn över hur hemkommunen infor- merar sig om icke skolpliktiga ungdomars sysselsättning.

Med detta förslag kommer tillsynen att omfatta verksamhet med såväl offentlig som enskild huvudman. Skollagsberedningen bedömer att detta sätt att reglera det statliga tillsynsansvaret möjliggör tillsyn över efterlevnaden av såväl skollagen som före- skrifter vilka meddelats med stöd av denna. Detta gäller också, i de fall där det är relevant, andra bestämmelser av betydelse för verksamheten. Den huvudsakliga utgångspunkten för tillsynen bör vara skollagen och tillhörande författningar. Det är emeller-

616

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

tid viktigt att tillsynsmyndigheten, när det är påkallat, kan rikta kritik även från ett mer allmänt förvaltningsrättsligt perspektiv.

I sitt remissvar med anledning av Skollagskommitténs be- tänkande påpekar JO att med de bestämmelser om tillsyn som kommittén föreslår, kan vissa förvaltningsrättsliga frågor komma att falla utanför det som omfattas av tillsynen, t.ex. skyldigheten att svara på brev eller handläggningen av en framställan om att få ta del av allmän handling. Enligt JO:s mening är det t.ex. rimligt att en ordinarie tillsynsmyndighet inte bara prövar frågor som hänför sig till författningarna på själva sakområdet utan att myndigheten även från ett mer allmänt förvaltningsrättsligt perspektiv kan granska verksamheten. JO understryker också att det är angeläget att det klargörs vad tillsynsuppdrag innebär.

Den statliga skolmyndighetens tillsyn begränsas dock om till- synen faller inom någon annan myndighets särskilda område. Detta kan inträffa om andra myndigheter har tillsynsansvar, t.ex. Datainspektionen när det gäller hantering av personuppgifter och Arbetsmiljöverket när det gäller arbetstids- och arbets- miljölagstiftningen.

För såväl den statliga myndigheten som för kommunerna, i de fall dessa svarar för tillsynen, ska tillsynen också omfatta kontroll av att huvudmannen iakttar de skyldigheter som i dag följer av lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskola, skola och fritidshem m.m.

Det är av stor vikt att myndigheter med ansvar för tillsyn över samma tillsynsobjekt samverkar om tillsynen. Detta gäller t.ex. elevhälsan. Den del av elevhälsans personal som utgör hälso- och sjukvårdspersonal står under Socialstyrelsens tillsyn i yrkesutövningen. Tillsynsansvaret för denna del av verksamheten åligger Socialstyrelsen. Skolhälsovården är i dag en gren inom hälso- och sjukvården. För verksamheten gäller de författningar av allmän karaktär som är giltiga för all annan hälso- och sjuk- vård, t.ex. hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och Socialstyrel- sens allmänna råd (SOSFS 1997:8) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen har befogenhet att meddela föreskrifter och allmänna råd om skolhälsovården. Vi föreslår

617

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

inga förändringar i denna ansvarsfördelning vid övergången till en samlad elevhälsa.

Enligt förvaltningslagen (1986:223) ska varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verk- samheten. Samverkan mellan myndigheter bör enligt Tillsynsut- redningen (SOU 2004:100) ske för att deras verksamhet ska bli mer effektiv, men också för att det ska bli enklare för enskilda att ha kontakt med myndigheterna. Tillsynsutredningen ansåg dock inte att de allmänna reglerna om samverkan är tillräckliga för tillsynsområdet och lämnade förslag för att ytterligare skärpa kravet på samverkan och samordning.

24.4Tillsynsbesök

Förslag: En tillsynsmyndighet ska för sin tillsyn ha rätt att på plats granska sådan verksamhet som står under dess tillsyn och ska få inhämta upplysningar samt ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Tillsyn ska utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än nödvändigt hos den som bedriver den verksam- het som granskas.

Den vars verksamhet granskas ska på begäran av tillsyns- myndigheten, i den mån det är nödvändigt för tillsynen, lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar och det övriga material som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten ska få förelägga den vars verksamhet granskas att fullgöra denna skyldighet. En sådan begäran och ett sådant föreläggande ska även få riktas mot en annan person som innehar upplysningar, handlingar eller annat material som har betydelse för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar och övrigt material som ska tillhandahållas och vilka andra än den

618

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

som granskas som ska lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att en tillsynsmyndighet uttryck- ligen ska få rätt att på plats granska sådan verksamhet som står under myndighetens tillsyn och få inhämta upplysningar samt ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Även Tillsynsutredningen gjorde bedömningen att tillsyns- organs rätt till tillträde och undersökning samt skyldigheten för de objektsansvariga att lämna upplysningar bör regleras i lag. Tillsynsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande Tillsyn – för- slag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn (SOU 2004:100) förslag till sådana bestämmelser i förslaget till till- synslag.

Vårt förslag innebär att motsvarande ska gälla även för en kommun när den utövar tillsyn över enskild verksamhet. I dag framgår detta av den nuvarande skollagen. Vidare föreslås be- stämmelsen gälla även för länsstyrelserna och Socialstyrelsen vid deras tillsyn över elevhemsboendet vid utbildning som är an- passad för rörelsehindrade elever (Rh-anpassad utbildning), specialskolor och resurscenter. Även detta framgår av den nu gällande skollagen.

Förslaget innebär att samma regel gäller för inspektion, oav- sett tillsynsorgan. För kommunernas tillsyn innebär detta, jäm- fört med i dag, att de även kommer att få ta del av annat material utöver handlingar vid sin tillsyn.

Det finns inte några hinder för tillsynsmyndigheten att in- spektera oanmält, vare sig med nuvarande regler eller med de förändringar, som föreslås här. Behovet av att inspektera om en skolenhet anmäls av en elev eller vårdnadshavare måste bedömas i varje enskilt fall.

619

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Skyldighet att lämna upplysningar m.m.

Den vars verksamhet granskas föreslås bli skyldig att lämna den hjälp som behövs vid tillsynen i form av upplysningar, handlingar och övrigt material som behövs för tillsynen. I dag saknas uttryckliga bestämmelser om detta för Skolinspektionens tillsyn. Vi anser att denna rätt bör tydliggöras genom en bestämmelse i skollagen, även om det i och för sig inte har framkommit att Skolverket eller Skolinspektionen stött på svårigheter i dessa hänseenden. Sådan uppgiftsskyldighet föreslås gälla för huvud- mannen och personer som är anställda hos huvudmannen. En sådan begäran och ett sådant föreläggande ska även få riktas mot en annan person som innehar upplysningar, handlingar eller annat material som har betydelse för tillsynen.

Vi föreslår även att tillsynsmyndigheten ska få förelägga den vars verksamhet granskas att fullgöra sin skyldighet att lämna den hjälp som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande före- slås även kunna få förenas med föreläggande om vite.

24.5Statlig kvalitetsgranskning

Förslag: Statens skolinspektion ska granska kvaliteten i de utbildningar och verksamheter som omfattas av myndig- hetens tillsyn.

Inriktningen på kvalitetsgranskningen ska vara kvaliteten i den granskade utbildningen eller verksamheten i förhållande till mål och andra gällande riktlinjer.

620

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

Enligt förordningen (2008:613) med instruktion för Statens skolinspektion ska myndigheten genom utbildningsinspektion granska kvaliteten i skolväsendet och ha tillsyn.

I skrivelsen Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenut- bildning – kvalitet och likvärdighet (skr. 1996/97:112) bedömde den dåvarande regeringen att Skolverkets tillsyn borde kompletteras med kvalitetsbedömningar gjorda av statliga ut- bildningsinspektörer knutna till myndigheten. I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) presenterades ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. En nationell inspektionsnämnd skulle inrättas och knytas till Skol- verket. Nationella utbildningsinspektörer skulle lämna offentliga rapporter över sin granskning av enskilda skolor och kommuner. Den nationella kvalitetsgranskningen av skolan startade hösten 1998.

I utvecklingsplanen Utbildning för kunskap och jämlikhet (skr. 2001/02:188) bedömde den dåvarande regeringen att gransk- ningen av kvalitet och kvalitetsarbete i skolor och kommuner borde stärkas och bli en av Skolverkets centrala myndighetsupp- gifter. I budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1) uttala- des ambitionen att inspektionen på sikt skulle fördubblas. I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1) angavs målet att inspektionen genom att fördubblas skulle omfatta varje kommun och alla skolor vart sjätte år. En utgångspunkt var att inspek- tionen skulle omfatta totalt cirka 6 000 enheter inom barn- och ungdomsskolan.

Inspektionsverksamheten byggdes ut under 2003 och 2004. Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg samt vuxenutbildning inspekteras främst på huvudmannanivå. Fristående skolor in- spekteras senast under skolornas tredje verksamhetsår som en del av inspektionen i en kommun.

Regeringen har i budgetpropositionerna för 2007 och 2008 konstaterat att den statliga utbildningsinspektionen behöver stärkas. Fokus ska ligga på måluppfyllelsen. Inspektionsresul- taten ska vara jämförbara och offentliga, dvs. lättillgängliga för var och en. I enlighet med regeringens bedömning i budget-

621

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

propositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) att Skolinspektionens anslag bör öka med 150 miljoner kronor från föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2009 att medel avsätts även för 2009.

Efter förslag i propositionen Nya skolmyndigheter (prop. 2007/08:50) har Statens skolinspektion inrättats som en ny myndighet för inspektion (Statens skolinspektion), dvs. kvali- tetsgranskning och tillsyn, från den 1 oktober 2008. En särskild utredare har i betänkandet Tydlig och öppen – Förslag till en stärkt skolinspektion (SOU 2007:101) lämnat förslag till den statliga utbildningsinspektionens framtida inriktning och utformning – huvudsakligen såvitt gäller kvalitetsgranskning. Betänkandet har remissbehandlats och förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Skollagsberedningens förslag

Ett mål- och resultatstyrt system förutsätter granskning av resultat och måluppfyllelse. En likvärdig skola kräver att kvali- teten i verksamheten kan säkerställas. Alla barn och ungdomar har rätt att gå i en bra skola – en skola där han eller hon trivs, kan utvecklas och har möjlighet att nå kunskapsmålen. Huvud- männen är i sin tur skyldiga att se till att alla skolor håller hög kvalitet. Om huvudmännen brister i detta ansvar måste staten snabbt kunna vidta åtgärder.

Därför är det viktigt att staten granskar den bedömning som görs lokalt, i syfte att säkerställa den nationella likvärdigheten. Genom regelbundna kvalitetsgranskningar kan Statens skolin- spektion identifiera brister i verksamheten och visa på förbätt- ringsområden för det lokala kvalitetsarbetet. Genom att brister och förbättringsområden påtalas kan förbättringar inom verk- samheten påskyndas. Regelbunden granskning och uppföljning syftar till att höja skolornas kvalitet. Där det finns brister i mål- uppfyllelsen måste staten undersöka vad som ligger bakom bris- terna samt vilka insatser som görs för att avhjälpa problemen.

622

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

Statens skolinspektion ska granska kvaliteten i de utbild- ningar och verksamheter som omfattas av myndighetens tillsyn. Inriktningen på kvalitetsgranskningen ska vara utbildningens eller verksamhetens kvalitet i förhållande till mål och andra gällande riktlinjer. Granskningen ska belysa hur väl skolorna klarar sitt uppdrag att ge varje elev förutsättningar att nå de nationella målen i varje ämne. Skollagens bestämmelser om detta bör inte vara alltför detaljerade utan medge ett visst utrymme för regeringen att i föreskrifter meddela mer preciserade uppgifter för den statliga kvalitetsgranskningen.

24.6Sanktioner m.m.

Kvalitetsutvecklingen inom skolväsendet gynnas av en aktiv dialog mellan tillsynsmyndigheten och huvudmännen. Detta ute- sluter dock inte behovet av sanktioner i vissa fall.

Skolverkets tidigare uppföljningar av tillsynsbeslut som rör kommunala och landstingskommunala skolhuvudmän visar att besluten genomgående diskuteras på politisk nivå och att huvudmännen som regel vidtar sådana åtgärder, som verket be- dömer tillräckliga. Det finns dock, enligt Skolverket, tendenser till att huvudmän inte alltid rättar till konstaterade brister så snabbt och målmedvetet som man har rätt att kräva. Det har också förekommit exempel på kommunala direktiv som står i strid med lagstiftningen. När tillsynsmyndigheten konstaterar en brist måste den ha tillgång till olika former av sanktioner för att åstadkomma rättelse.

Med dagens författningsreglering kan Statens skolinspektion, om verket vid tillsyn finner allvarliga brister, rikta kritik mot huvudmannen. För fristående skolor finns dessutom särskilda regler (se avsnitt 24.6.9). Skollagsberedningen anser dock att möjligheten att rikta kritik är en otillräcklig sanktionsmöjlighet och att det finns behov av att förena tillsynen med utökade och mer ändamålsenliga sanktionsmedel. Vi föreslår därför att till- synsmyndigheten ska få rätt att i vissa situationer förelägga en

623

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

huvudman att fullgöra sina åligganden. Ett sådant föreläggande ska få förenas med vite, som utgör själva sanktionsmedlet.

I dag finns inga sanktioner för tillsynsmyndigheten att till- gripa om en kommunal skola missköter sig. Regeringen kan visserligen med stöd av 15 kap. 15 § skollagen (1985:1100) meddela de föreskrifter för kommunen, eller på kommunens be- kostnad vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa bristen. En sådan åtgärd är emellertid så ingripande att den aldrig har använts. Samtidigt finns, som ovan nämnts, ibland tendenser till att kommuner inte alltid rättar till konstaterade brister tillräck- ligt snabbt och målmedvetet. För att säkra likvärdigheten och kvaliteten i utbildningen måste staten kunna ingripa mot kommuner och landsting som allvarligt brister i sitt ansvars- tagande. När det gäller fristående skolor har Statens skolinspek- tion möjlighet att återkalla godkännandet respektive bidrags- rätten.

Skolverket har i kontakter med Utbildningsdepartementet framhållit följande. Sedan verket funnit allvarliga brister i en fri- stående skolas verksamhet har det kritiserat huvudmannen för dessa. När verket har följt upp sin kritik har huvudmannen åt- gärdat bristerna, varför frågan om återkallelse av godkännandet eller rätten till bidrag fallit. Därefter har skolan återgått till den tidigare kritiserade ordningen. Detta har kunnat upprepas flera gånger utan att verket haft möjlighet att ingripa på annat sätt än att på nytt kritisera skolan.

Staten måste ha effektiva verktyg för att kontrollera och säkerställa att lagar och förordningar följs. På skolans område är kontroll en nödvändig del av en mål- och resultatstyrd organisa- tion. Nationella krav måste hävdas aktivt och staten måste kunna kräva att åtgärder vidtas när kraven inte är uppfyllda. Det finns således starka skäl att i ett sammanhang se över sanktions- systemet för såväl offentlig som enskild utbildning för barn, ungdomar och vuxna.

Statliga sanktioner mot huvudmän – även offentliga – före- kommer inom flera samhällssektorer (jfr 7 kap. 7 § arbetsmiljö- lagen [1977:1160], 6 kap. 13 § lagen [1998:531] om yrkesverk-

624

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

samhet på hälso- och sjukvårdens område samt 13 kap. 6 § socialtjänstlagen [2001:453]).

Skollagsberedningens ambition är att skapa så lika villkor som möjligt för olika huvudmän. Dagens sanktionsmöjligheter skiljer sig väsentligt åt för det offentliga skolväsendet och för verksam- het i enskild regi. En fullständig likformighet är dock inte möjlig att åstadkomma. Att kommunen har det yttersta ansvaret för att erbjuda plats i förskolan liksom tillgång till gymnasieutbildning och att se till att alla barn har möjlighet att fullgöra sin skolplikt särskiljer kommunerna från enskilda huvudmän. Detta för- hållande får återverkningar på sanktionssystemet, som därför inte kan bli helt likformigt.

Vi har övervägt möjligheterna att införa flera olika sanktions- steg och har stannat vid att föreslå en ”trappa” med fem steg. Det första steget innebär en anmärkning vid mindre allvarliga överträdelser, och därefter blir sanktionerna allt kraftigare. De fyra första stegen är lika för offentliga och enskilda huvudmän. För det femte steget skiljer sig sanktionerna åt för olika huvud- män beroende på skillnader i regelverken. Det femte steget inne- bär statliga tvångsingripanden mot kommunala huvudmän, som närmar sig vad som kan liknas vid ”tvångsförvaltning” av en kommunal skola, respektive återkallelse av godkännandet som huvudman för en fristående förskola eller skola. Proportiona- litetsprincipen ska naturligtvis tillämpas, så att inte mer in- gripande åtgärder tillgrips än vad som är nödvändigt med hänsyn till frågans art och bristens omfattning.

625

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Offentliga och enskilda huvudmän

1)	Anmärkning
2)	Föreläggande
3)	Föreläggande med vite

4)Tillfälligt förbud att driva verksamhet

Offentlig huvudman

Enskild huvudman

5)“Tvångsförvaltning” Återkallelse

En återkallelse kan även vara interimistisk (se avsnitt 24.6.7). Skollagsberedningen har bedömt att flera steg med allt

skarpare åtgärder är nödvändiga, då syftet med ett sanktions- system bör vara att så snabbt som möjligt avhjälpa konstaterade brister – inte att möjliggöra en onödigt långt utdragen process.

På högskoleområdet kan examensrätten bli indragen för en viss utbildning. På skolväsendets område skulle en motsvarighet kunna vara att en huvudman för utbildning på gymnasial nivå mister rätten att utfärda slutbetyg. En sådan sanktion skulle dock drabba eleverna hårdast och inte den huvudman som har ansvar för en bristfällig verksamhet.

24.6.1Förebyggande åtgärder

Förslag: Om det vid tillsyn framkommer behov av åtgärder bör tillsynsmyndigheten försöka åstadkomma rättelse genom påpekanden.

Skollagberedningens förslag

Eftersom tillsynens främsta uppgift är att verka i förebyggande syfte, bör tillsynsmyndigheten normalt som en första åtgärd bereda den som är föremål för tillsyn möjlighet att frivilligt av- hjälpa bristen. Det innebär, i enlighet med förslaget om att till-

626

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

syn ska utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägen- het än nödvändigt hos den som bedriver den verksamhet som granskas, att den minst ingripande åtgärden ska användas innan en kraftfullare åtgärd vidtas.

24.6.2Underlåtelse att ingripa

Förslag: Tillsynsmyndigheten får underlåta att ingripa endast om en överträdelse är ringa eller den vars verksamhet granskas vidtar nödvändiga åtgärder. Likaså får myndigheten underlåta att ingripa om det med hänsyn till omständig- heterna finns särskilda skäl mot ett ingripande.

Skollagberedningens förslag

Syftet med ett sanktionssystem är att åstadkomma rättelse av de brister som konstateras vid tillsyn och kvalitetsgranskning – inte att bestraffa dem som bär ansvaret för bristerna. Av detta följer att det under vissa omständigheter bör vara möjligt för tillsyns- myndigheten att underlåta att ingripa. Myndigheten ska inte behöva ingripa om en överträdelse är ringa. Samma sak bör gälla om den verksamhetsansvarige snabbt vidtar rättelse. Om den verksamhetsansvarige själv påtalat eller sökt komma tillrätta med regelöverträdelser eller brister i verksamheten, bör det också finnas en möjlighet för myndigheten att avstå från att ingripa.

24.6.3Anmärkning

Förslag: Vid mindre allvarliga överträdelser av vad som gäller för verksamheten ska huvudmannen tilldelas anmärkning.

627

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Skollagsberedningens förslag

Vid mindre allvarliga överträdelser av regelverket ska tillsyns- myndigheten tilldela huvudmannen en anmärkning. Huvud- mannen är då skyldig att inom viss tid åtgärda de brister som föranlett anmärkningen. Om huvudmannen underlåter att rätta till de brister som föranlett anmärkningen, kan myndigheten ut- färda ett föreläggande.

24.6.4Föreläggande

Förslag: Tillsynsmyndigheten får förelägga en huvudman att fullgöra sina åligganden, om huvudmannen inte följer de före- skrifter som gäller för verksamheten eller om en enskild huvudman inte följer de villkor som gäller för godkännandet eller rätten till bidrag. Har huvudmannen tilldelats en anmärkning får inte ett beslut om föreläggande meddelas innan huvudmannen haft tillfälle att vidta rättelse, om inte särskilda skäl föreligger.

Ett föreläggande ska ange de åtgärder som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheten ska anse de påtalade bristerna av- hjälpta.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att tillsynsmyndigheten får före- lägga huvudmannen att fullgöra sina åligganden, om huvud- mannen inte följer de föreskrifter som gäller för verksamheten. Samma sak ska gälla om en enskild huvudman inte följer de vill- kor som gäller för godkännandet och bristerna inte har avhjälpts efter en anmärkning.

Om bristerna tidigare påpekats av tillsynsmyndigheten i form av en anmärkning ska en förutsättning för att tillsynsmyndig-

628

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

heten ska kunna utfärda ett föreläggande vara att huvudmannen inte har rättat till de aktuella bristerna.

24.6.5Föreläggande vid vite

Förslag: Ett föreläggande som utfärdas av Statens skol- inspektion, Statens skolverk eller av en kommun får förenas med vite.

Ett föreläggande om att lämna upplysningar, handlingar och övrigt material som behövs för tillsynen får förenas med vite. Detta ska kunna tillämpas såväl gentemot verksamhetens huvudman som mot en annan person som innehar sådan information.

Ett beslut om föreläggande ska gälla omedelbart om inte annat beslutas.

Skollagsberedningens förslag

Skollagskommittén (SOU 2002:121) har utrett om statens sank- tionsmöjligheter bör vidgas. Kommitténs bedömning är att så bör ske. Bland skälen för ökade sanktionsmöjligheter anförs de preventiva syftena och symbolvärdet samt principen om att till- synen över verksamheter med såväl offentlig som enskild huvudman bör omfattas av samma regelsystem. Den primära kontrollen av att bestämmelserna efterlevs måste utövas av huvudmännen själva. Staten måste emellertid, med sitt yttersta ansvar, kunna agera på ett effektivt sätt mot skolhuvudmän som allvarligt brister i sitt ansvarstagande. De starkaste skälen mot ökade sanktionsmöjligheter finner kommittén i riskerna för en förskjutning mot tvingande styrmedel och svårigheter att hitta ett effektivt och väl avvägt sanktionsmedel.

Riksdagen har tillkännagett som sin mening för regeringen (bet. 2005/06:UbU14, rskr. 2005/06:241) att regeringen ska

629

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

återkomma till riksdagen med förslag som ger Statens skolverk ett i skollagen reglerat tillsynsansvar för såväl offentliga som fri- stående skolhuvudmän, rätt att förelägga dessa skolhuvudmän att fullgöra sina ålägganden samt rätt att kunna förena före- läggandet med vite.

Skollagsberedningen har övervägt om tillsynsmyndigheten ska ges tillgång till ett sanktionsinstrument som är kraftfullare än dagens möjlighet att rikta kritik, men som är mildare än den yttersta sanktionen, som i dag i princip kan liknas vid tvångsför- valtning av kommunens verksamhet respektive återkallelse av godkännandet respektive bidragsrätten för fristående skolor.

För att garantera efterlevnaden av regelverket, inte minst av hänsyn till eleverna, finns det anledning att skärpa sanktions- möjligheterna för skolor som inte följer regelverket eller brister kvalitetsmässigt och som inte snabbt åtgärdar detta. Skollagsbe- redningen anser därför att Statens skolinspektion bör få möjlig- het att förelägga såväl kommunala som enskilda huvudmän vid vite. Därmed blir det möjligt att snabbt tillgripa sanktioner mot huvudmän – kommunala eller enskilda – vilkas verksamhet visar sig inte uppfylla lagstiftningens krav.

Skollagsberedningen föreslår att en kommun ska få förena ett föreläggande om att lämna upplysningar, handlingar och övrigt material som behövs för tillsynen med vite. Ett föreläggande så- väl gentemot verksamhetens huvudman som mot en annan person som innehar sådan information ska kunna förenas med vite.

En befogenhet att meddela förelägganden som kan förenas med vite förutsätter lagstöd. Föreläggandet bör riktas mot huvudmannen som ytterst ansvarig för utbildningen. Närmare bestämmelser finns i lagen (1985:206) om viten. Här kan särskilt framhållas att vite ska fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om huvudmannens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå denne att följa det föreläggande som förenats med vite (se 3 § lagen om viten).

Möjligheten att tillgripa föreläggande som kan förenas med vite tar i första hand sikte på att säkerställa att huvudmannen

630

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

fullgör sitt ansvar för utbildningen som helhet och eleverna som kollektiv. Avsikten är alltså inte att förelägganden ska användas i ärenden som rör enskilda individer där lagstiftningen anvisat en särskild överklagandemöjlighet.

En möjlighet att vitesföreläggande syftar i första hand till att vara förebyggande. Redan förekomsten av en sådan möjlighet torde i de flesta fall vara ett tillräckligt påtryckningsmedel för att förmå den vars verksamhet är föremål för tillsynen att rätta till de missförhållanden som tillsynsmyndigheten påtalat. Sådana förelägganden torde därför behöva tillgripas endast i undantags- fall.

Av rättssäkerhetsskäl bör tillsynsmyndighetens beslut om ett sådant föreläggande kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Ett föreläggande ska endast tillgripas om andra medel för att få huvudmannen att åtgärda bristerna har prövats eller bedöms som verkningslösa. Det är därför viktigt att ärendet inte fördröjs genom att föreläggandet överklagas. Ett föreläggande bör därför kunna gälla omedelbart även om det överklagas. Så är fallet även inom hälso- och sjukvården samt arbetsmiljöområdet.

Införande av vitesföreläggande innebär att mer likvärdiga sanktionsmöjligheter införs för kommunala och enskilda huvudmän. För de fristående skolorna innebär detta även att ett mellansteg införs, så att huvudmannen kan ges möjlighet att rätta till bristerna innan en så extrem åtgärd vidtas som att åter- kalla godkännandet och därmed också rätten till bidrag.

24.6.6Vissa bemyndiganden

Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för huvudmän för vissa verksamheter enligt skollagen att lämna sådana sakuppgifter om verksamheten och sådan verksam- hetsredovisning som behövs för uppföljning, utvärdering, till- syn och kvalitetsgranskning av verksamheten.

631

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska vidare få meddela föreskrifter om skyldighet för enskilda huvudmän att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten.

Om en huvudman inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av ovanstående be- stämmelser ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vid vite få förelägga huvudmannen att fullgöra sina skyldigheter.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 15 kap. 11 § skollagen (1985:100) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för skolhuvudmannen att lämna sådana sakuppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som be- hövs för uppföljning och utvärdering. Förordningen (1992:1083) om viss uppgiftsskyldighet för skolhuvudmän inom det offent- liga skolväsendet m.m. ger Skolverket författningsstöd för att samla in underlag för den nationella uppföljningen och utvärde- ringen av skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnsom- sorgen.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen Kvalitet i förskolan (prop. 2004/05:11, bet. 2004/05:UbU3, rskr. 2004/05:126) innebar bl.a. att det i 15 kap. 11 § infördes ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för kommunen att lämna sådana sakuppgifter om förskoleverksam- heten och skolbarnsomsorgen samt sådan verksamhetsredovis- ning, som behövs för uppföljning och utvärdering av verksam- heten, motsvarande den skyldighet som redan fanns för skolan. I samma proposition aviserades att förslag till motsvarande be- stämmelser för enskilt bedriven förskoleverksamhet och skol- barnsomsorg skulle komma att lämnas. Vi föreslår därför att

632

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer också ges möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för huvud- mannen att lämna sådana sakuppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som behövs för uppföljning och utvärdering av förskolor och fritidshem med enskild huvudman.

Vi föreslår också regler om uppgiftsskyldighet för annan pedagogisk verksamhet i kommunal regi, dvs. pedagogisk om- sorg, öppen förskola och öppen fritidsverksamhet samt omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds.

Barn och föräldrar ska kunna ställa samma krav på kvalitet och insyn i verksamheten, oberoende av huvudman. Skollags- beredningen anser därför att lagstiftningen ska ställa samma krav på att lämna sakuppgifter och verksamhetsredovisning i annan pedagogisk verksamhet i enskild regi som i offentlig regi. Upp- giftsskyldigheten ska därför gälla även enskilt bedriven verksam- het men då i förhållande till kommunen.

Enligt förslaget ska kommunen tillförsäkra sig insyn i verk- samhet som bedrivs av en enskild för att bidrag ska utgå. Kommunen ska i sin tur ha uppgiftslämnarskyldighet om annan pedagogisk verksamhet i enskild regi till Skolverket och till Statens skolinspektion.

Slutligen föreslår vi att det i lagtexten uttryckligen ska anges att bemyndigandet omfattar all annan verksamhet enligt sko- llagen, oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild.

Uppgiftsskyldigheten gäller dels skolhuvudmännen inom det offentliga skolväsendet, dels huvudmännen för fristående för- skolor, förskoleklass och skolor.

Skollagsberedningen föreslår att motsvarande skyldighet ska gälla för huvudmannen att även lämna sådana sakuppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som Statens skolinspektion behöver för tillsyn och kvalitetsgranskning.

I dagens skollag finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om skyldighet för huvudmannen för en fristående skola att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten. En fristå- ende skola kan således av regeringen åläggas att lämna en

633

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

ekonomisk redovisning över sin verksamhet till t.ex. Skolverket och till den kommun där skolan är belägen (se prop. 2001/02:35 s. 62). Regeringen får vidare enligt dagens skollag meddela före- skrifter om vite för den som inte följer bestämmelserna om upp- giftsskyldighet.

Skollagsberedningen föreslår att regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer vid vite får förelägga en huvudman att fullgöra sina skyldigheter enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av de föreslagna bemyndigandena. Vi före- slår även att ett beslut om ett sådant föreläggande ska få över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol.

24.6.7Tillfälligt verksamhetsförbud

Förslag: Om det är sannolikt att ett beslut om återkallelse av godkännandet för en fristående skola kommer att fattas, men detta inte kan avvaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av annan sär- skild anledning, får tillsynsmyndigheten förbjuda huvud- mannen att tills vidare, helt eller delvis, driva verksamheten vidare.

Ett sådant beslut ska gälla omedelbart och får, om inte annat beslutas, gälla i högst sex månader.

Motsvarande ska gälla för en skola med offentlig huvud- man, om det är sannolikt att ett beslut om statliga åtgärder kommer att fattas.

Skollagsberedningens förslag

Vi föreslår att tillsynsmyndigheten, i mycket allvarliga fall, helt eller delvis ska kunna förbjuda verksamheten med omedelbar verkan. Denna möjlighet ska finnas såväl när verksamheten be- drivs av offentliga som enskilda huvudmän. Denna åtgärd ska

634

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

endast kunna tillgripas under speciella omständigheter. Dels måste det framstå som sannolikt att myndighetens utredning kommer att leda till ett beslut om statliga åtgärder i form av återkallelse av godkännande, dels ska det föreligga en allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet.

Vi föreslår att ett sådant beslut ska gälla omedelbart. Av rätts- säkerhetsskäl bör inte ett beslut om tillfälligt förbud att driva verksamheten vidare få gälla längre än sex månader.

24.6.8Särskilda sanktioner mot kommuner och landsting som huvudmän

Förslag: Statens skolinspektion ska ha möjlighet att besluta om åtgärder för rättelse på kommunens eller landstingets be- kostnad mot kommuner och landsting som grovt eller under längre tid åsidosätter sina skyldigheter och inte följer före- lägganden.

Skollagsberedningens förslag

Enligt 15 kap. 15 § skollagen (1985:1100) får regeringen, om en kommun grovt eller under längre tid åsidosatt sina skyldigheter, meddela de föreskrifter för kommunen som behövs för att av- hjälpa bristen. Regeringen kan också besluta om åtgärder som ska vidtas på kommunens bekostnad. Bestämmelsen tillkom 1992, när sektorsbidraget till skolan avskaffades och ersattes med det generella statsbidraget till kommunerna. Liknande regler hade funnits även tidigare. Bestämmelsen har hittills aldrig tillämpats. Skollagsberedningen föreslår nu förändringar av be- stämmelsen som primärt syftar till att skapa mer likartade sanktionsmöjligheter mot kommunala respektive fristående skolor

635

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

I förarbetena till nuvarande bestämmelse argumenteras för att staten, med det yttersta ansvaret för skolväsendet, har behov av konkreta korrektionsåtgärder om huvudmannen inte vidtar rättelse. Enligt vår mening är de skäl som då angavs fortfarande i allt väsentligt giltiga. Vi bedömer att det kan finnas behov av att i extrema situationer kunna ingripa genom att på kommunens be- kostnad vidta åtgärder för rättelse av påtalade missförhållanden på såväl enhets- som huvudmannanivå. Vi föreslår emellertid att denna befogenhet bör tillkomma Statens skolinspektion. Det kan anses mindre väl förenligt med regeringens ställning och uppgifter att den ingriper som en tillsynsmyndighet i enskilda fall. En befogenhet för en statlig tillsynsmyndighet att besluta om rättelse på en felandes bekostnad förekommer på andra om- råden och kan också tillämpas mot kommuner, t.ex. på arbets- miljöområdet (jfr t.ex. 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen [1977:1160] eller 26 kap. 18 § miljöbalken). Bestämmelsen bör utformas så att den ger utrymme för Skolinspektionen att anpassa åtgärderna efter omständigheterna vid den aktuella skolenheten eller hos den aktuella huvudmannen, eftersom de situationer där det kan bli aktuellt att tillämpa den kan antas vara av mycket skiftande karaktär. Även om ett beslut enligt bestämmelsen alltid har huvudmannen som adressat hindrar detta inte att de konkreta åtgärderna riktas mot en del av en kommuns skolväsende eller t.o.m. en enskild skolenhet inom detta. Skolinspektionen bör vid behov kunna anlita bistånd från andra statliga skolmyndigheter för att genomföra de åtgärder som Skolinspektionen beslutar. Vilka åtgärder som kan komma i fråga kommenteras närmare i författningskommentaren.

Med nuvarande lagstiftning gäller inte bestämmelsen om regeringens sanktionsmöjligheter när kommun grovt eller under längre tid åsidosatt sina skyldigheter för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet. Vårt förslag innebär att även dessa verksamheter kommer att omfattas av Statens skolinspek- tions befogenheter, som en konsekvens av att lagstiftningen görs mer generell och likvärdig för olika verksamhetsformer. De argument som redovisats ovan för skolans del har lika stor

636

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

relevans för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksam- het.

24.6.9Särskilda sanktioner mot huvudmän som godkänts av staten

Förslag: Om en enskild som godkänts som huvudman för viss verksamhet eller förklarats ha rätt till bidrag inte följer ett föreläggande att fullgöra sina skyldigheter, och överträdelsen är allvarlig, ska myndigheten få återkalla godkännandet eller rätten till bidrag.

Myndigheten får besluta att ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att den myndighet regeringen be- stämmer ska få förelägga huvudmannen för en fristående skola som godkänts av staten att uppfylla kraven, om huvudmannen inte längre uppfyller sina skyldigheter. Ett sådant föreläggande ska innehålla uppgift om de åtgärder som anses nödvändiga för att kraven för godkännande ska uppfyllas. Om huvudmannen inte följer föreläggandet och missförhållandena är allvarliga får myndigheten eller, i de fall kommunen godkänt verksamheten, kommunen återkalla godkännandet för verksamheten.

Det kan vara rimligt att en så kraftfull sanktion som att åter- kalla ett godkännande föregås av att de åtgärder som förväntas kommuniceras med huvudmannen på ett tydligt sätt. I dagens regelverk formuleras detta på olika sätt för olika verksamheter med enskild huvudman. För en fristående skola återkallas god- kännandet eller bidraget för verksamheten om bristerna inte av- hjälpts efter påpekande för huvudmannen. För enskild förskola sker detta efter föreläggande. I praktiken innebär detta inte

637

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

någon skillnad. Vi förslår därför att begreppet föreläggande an- vänds för samtliga verksamheter med enskild huvudman och att det av föreläggandet ska framgå vilka åtgärder huvudmannen väntas vidta.

Jämfört med vad som gällt hittills om sanktioner i förhållande till fristående skolor innebär förslaget en renodling genom att sanktionen blir återkallelse av godkännande. Hittills har det förekommit två beslut – dels beslut om återkallelse av god- kännande, dels beslut om återkallelse av rätten till bidrag. Efter- som det enligt de nya bestämmelserna kommer att följa en automatisk rätt till bidrag om huvudmannen fått ett god- kännande, kommer det inte att fattas något särskilt beslut om förklaring av rätt till bidrag. Detta medför att någon återkallelse av förklaring om rätt till bidrag i dessa fall inte längre behövs.

Skolverket har i rapporten Skarpare rutiner vid tillståndspröv- ning och inspektion av fristående skolor (dnr 01-2003:1995) före- slagit en ändring av skollagen. Enligt förslaget ska en återkallelse av godkännande och/eller rätt till bidrag för en fristående skola kunna gälla i princip omgående. Skälet för förslaget är den er- farenhet Skolverket har av återkallelse, som inneburit att huvudmannen fördröjt stängningen av en undermålig verksam- het genom att utnyttja rätten att överklaga beslutet till läns- rätten. I extrema fall har en skola kunnat fortsätta verksamheten i mer än ett läsår efter det att Skolverket fattat beslut om åter- kallelse.

Beslut om återkallelse av godkännande ska som regel inte gälla omedelbart. I vårt förslag till ny skollag införs dock en möjlighet för myndigheten att efter en bedömning av om- ständigheterna i det enskilda fallet som en yttersta åtgärd besluta att frångå denna regel. Möjligheten bör emellertid begränsas till synnerligen allvarliga fall, där bristerna i verksamheten är sådana att det inte kan anses lämpligt att verksamheten får fortsätta i avvaktan på ett slutligt avgörande. Det kan exempelvis röra sig om att förhållandena i utbildningen framstår som undermåliga eller att eleverna far illa. Om beslutet gäller utan hinder av att det vunnit laga kraft, innebär det att det gäller även om beslutet

638

Ds 2009:25

Tillsyn m.m.

överklagas. Denna omständighet kan motverkas om den instans som prövar överklagandet kan besluta om inhibition, vilket innebär att det överklagade beslutet inte ska gälla i avvaktan på slutlig prövning av överklagandet.

Ett godkännande ska också, liksom i dagens lagstiftning, återkallas om huvudmannen inte iakttar sina skyldigheter enligt lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskola, skola och fritidshem m.m. och bristerna inte avhjälps efter påpe- kande för huvudmannen.

24.6.10 Sanktioner mot verksamhet som en kommun godkänt

Förslag: Om en enskild som godkänts som huvudman för viss verksamhet eller förklarats ha rätt till bidrag inte följer ett föreläggande att fullgöra sina skyldigheter, och överträdelsen är allvarlig, ska kommunen få återkalla godkännandet eller rätten till bidrag.

Kommunen får besluta att ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att en kommun får förelägga huvudmannen för en fristående förskola eller ett fristående fri- tidshem som kommunen godkänt samt annan pedagogisk verk- samhet som kommunen beslutat har rätt till bidrag, att uppfylla kraven, om denne inte längre uppfyller kraven för godkännande. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som anses nödvändiga för att kraven för godkännandet ska uppfyllas. Om huvudmannen inte följer föreläggandet får kommunen åter- kalla godkännandet för verksamheten. Detsamma gäller om huvudmannen utökar verksamheten utöver vad som anges i god- kännandet.

639

Tillsyn m.m.

Ds 2009:25

Förslaget gäller för de enskilda verksamheter kommunen godkänner och har tillsyn över, dvs. fristående förskolor och fri- tidshem samt annan pedagogisk verksamhet som kommunen beslutat har rätt till bidrag.

Jämfört med dagens bestämmelser är förslaget att föreläggan- det ”ska innehålla uppgift om de åtgärder som anses nödvändiga för att kraven för godkännande ska uppfyllas” en nyhet.

Kommunen ska också, liksom enligt dagens lagstiftning, åter- kalla godkännandet om huvudmannen inte iakttar sina skyldig- heter enligt lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskola, skola och fritidshem samt annan pedagogisk verksamhet och bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen.

24.7Överklagande

Skollagsberedningens uppfattning är att beslut om föreläggande av rättssäkerhetsskäl ska kunna överklagas till förvaltningsdom- stol, vilket bör ses mot bakgrund av förslaget om att före- läggande är förenat med vite. Beslut om återkallelse av god- kännande och förklaring om rätt till bidrag föreslås kunna över- klagas (se kap. 26).

Även Skolinspektionens beslut enligt den nya bestämmelsen om åtgärder på en kommuns eller ett landstings bekostnad bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

640

25Skolväsendets

överklagandenämnd

25.1Inledning

Förslag: Vissa föreskrifter om Skolväsendets överklagande- nämnd ska föras in i skollagen för att säkerställa att förfarandet vid nämnden uppfyller Europakonventionens krav på rätt till domstolsprövning.

Skollagsberedningens förslag

När Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna lades ner, upp- stod behov av en ny instans som kunde överpröva sådana beslut av skolhuvudmännen som bedömdes vara särskilt viktiga för enskilda elever. Därför inrättades Skolväsendets överklagande- nämnd år 1991. Vilka beslut som får överklagas hos nämnden anges uttryckligen i den nuvarande skollagen (1985:1100), samt i ett fall i grundskoleförordningen (1994:1194). Genom sin sammansättning av ledamöter har nämnden en särskild sak- kunskap på skolområdet. Nämndens beslut med anledning av ett överklagande dit går inte att överklaga.

Under åren har antalet ärenden som kommit in till nämnden varierat mellan knappt 500 och knappt 1 500 ärenden per år. De i särklass största ärendegrupperna gäller frågor om mottagande av elever i gymnasieskolan och om mottagande av elever i kommunal vuxenutbildning. Tillsammans har de två ärende-

641

Skolväsendets överklagandenämnd

Ds 2009:25

typerna varje år svarat för cirka 90 procent av samtliga ärenden. Den närmare regleringen av nämndens verksamhet återfinns i dag i förordningen (2007:948) med instruktion för Skolväsen- dets överklagandenämnd.

Sedan den 1 januari 1995 gäller Europakonventionen (Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) som svensk lag. I artikel 6 i Europakonventionen stadgas att envar, när det gäller dennes civila rättigheter och skyldigheter, ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som har upprättats enligt lag. Ursprungligen förutsattes att uttrycket civila rättigheter och skyldigheter syftade på sådant som tradi- tionellt brukar räknas till civilrätten. Genom den praxisbildning som sker i Europadomstolen har innebörden av begreppet ut- vecklats och tillämpningen av artikel 6 kommit att utvidgas till områden som saknar privaträttsliga inslag.

Även om artikel 6 enligt hittillsvarande praxis inte har ansetts tillämplig beträffande rättigheter och skyldigheter på skolom- rådet, är det svårt att förutse det framtida tillämpningsområdet. Europadomstolen har även förklarat att termen ”domstol” (”tribunal”) i detta sammanhang inte ska tolkas så, att därmed avses enbart en domstol av traditionellt slag, som ingår i ett lands domstolsorganisation.

Mot denna bakgrund och för att säkerställa att förfarandet vid Skolväsendets överklagandenämnd uppfyller Europakonven- tionens krav på rätt till domstolsprövning, anser Skollagsbered- ningen, liksom Skollagskommittén, att grundläggande före- skrifter om nämnden ska införas i den nya skollagen. Övriga föreskrifter rörande nämnden ska finnas i nämndens instruktion.

642

Ds 2009:25

Skolväsendets överklagandenämnd

25.2Nämndens sammansättning m.m.

Förslag: Bestämmelser om nämndens sammansättning och ledamöternas kvalifikationer m.m. ska införas i skollagen.

Bestämmelserna i nämndens instruktion om antalet leda- möter, samt att det ska finnas en vice ordförande och högst två ersättare för de vanliga ledamöterna, föreslås införas i skollagen. Vice ordföranden ska benämnas ersättare för ordföranden.

Ordföranden och ersättaren för ordföranden ska vara eller ha varit domare. Övriga ledamöter ska ha särskild sakkunskap om barns och elevers förhållanden och behov samt skolverksam- heten i övrigt. Ledamöterna och deras ersättare ska utses av regeringen för en period om minst tre år.

Skollagsberedningens förslag

Dagens skollag innehåller en paragraf med bestämmelser om Skolväsendets överklagandenämnd. I paragrafen anges bl.a. att nämndens ordförande ska vara jurist och ha erfarenhet som domare. Närmare bestämmelser om nämnden finns i dess in- struktion. Där föreskrivs bl.a. att nämnden ska bestå av sex ledamöter, av vilka en ska vara vice ordförande och att vice ord- föranden ska uppfylla samma krav som enligt dagens skollag gäller för ordföranden.

Artikel 6 i Europakonventionen innebär bl.a. att den som gör gällande en civil rättighet eller skyldighet har rätt till en prövning av en oavhängig och opartisk domstol som har upprättats enligt lag. Att vissa grundläggande regler om nämndens organisation, som t.ex. bestämmelserna om dess sammansättning , i dag finns i förordning och inte i lag innebär en viss osäkerhet i fråga om hur detta överensstämmer med konventionens krav.

Av hänsyn till konventionen bör i skollagen även regleras den kortaste period som ett förordnande kan avse. En mandatperiod på tre år har godtagits i Europadomstolens praxis. Denna tids- period överensstämmer dessutom med den tid som de nuvarande

643

Skolväsendets överklagandenämnd

Ds 2009:25

förordnandena för nämndens ledamöter gäller. Tre år är därför enligt Skollagsberedningens uppfattning en lämplig tidsperiod.

Att nämndens ordförande och ersättaren för ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare innebär en viss skärpning jämfört med i dag. Med hänsyn till den förändrade roll som Skolväsendets överklagandenämnd kommer att få till följd av Skollagsberedningens förslag till utökade möjligheter att över- klaga beslut i form av s.k. förvaltningsbesvär (se vidare kap. 26), finns det skäl att i skollagen understryka vikten av att nämnden genom sin sammansättning tillförsäkras kunskap på alla berörda områden. Förutom jurister ska, liksom i dag, i nämnden ingå ledamöter med särskild sakkunskap både när det gäller elevers förhållanden och behov och skolverksamheten i övrigt.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om nya skolmyndigheter (prop. 2007/08:50), ansvarar Statens skolinspektion för kansligöromål, föredragning av ärenden, ekonomiadministration och därmed sammanhängande sysslor åt Skolväsendets överklagandenämnd. Dessa uppgifter har tidigare åvilat Statens skolverk. Skollags- beredningen anser inte att det kan betraktas som ett hot mot ledamöternas självständighet att Statens skolinspektion sörjer för att dessa uppgifter utförs åt nämnden. Motsvarande ordning har gällt för Statens skolverk sedan såväl verket som över- klagandenämnden bildades år 1991, och finns också för t.ex. Högskoleverket och Överklagandenämnden för högskolan liksom Centrala studiestödsnämnden och Överklagande- nämnden för studiestöd.

25.3Bestämmelser om muntlig förhandling

Förslag: Skolväsendets överklagandenämnd ska hålla muntlig förhandling om enskild part begär det samt om förhandlingen inte är obehövlig. Ett ytterligare villkor för att nämnden ska

644

Ds 2009:25

Skolväsendets överklagandenämnd

hålla muntlig förhandling ska vara att det inte finns särskilda skäl som talar mot att förhandling hålls.

Muntliga förhandlingar ska vara offentliga, men ska få hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid för- handlingen kommer att lämnas någon uppgift för vilken gäller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100).

Till muntlig förhandling ska den som är part kallas. Att en part uteblir från en muntlig förhandling hindrar inte att nämnden handlägger och avgör ärendet. En kallelse till munt- lig förhandling ska innehålla en upplysning om betydelsen av att en part uteblir från förhandlingen.

En enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, ska få ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle. Nämnden ska få bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

Skollagsberedningens förslag

I artikel 6 i Europakonventionen föreskrivs en rätt för den enskilde till en rättvis och offentlig förhandling. Enligt förvalt- ningslagen (1986:223), som reglerar handläggning av överklagade beslut hos administrativa besvärsmyndigheter – däribland Skol- väsendets överklagandenämnd – tillgodoses kravet på rättvis för- handling genom att den som överklagar har rätt att, innan ett ärende avgörs, få del av alla handlingar i ärendet liksom eventuell utredning som nämnden därutöver kan ha inhämtat, samt tillfälle att yttra sig över allt som tillförts ärendet av någon annan.

Rätten till offentlig förhandling finns dock inte reglerad i för- valtningslagen. Rätten till offentlig förhandling innefattar enligt Europakonventionen dels att parterna ska få framträda direkt inför en domstol för att muntligen få lägga fram sin sak, dels att rättegången ska vara tillgänglig för allmänheten. Förhandlingarna vid Skolväsendets överklagandenämnd är i dag inte öppna för allmänheten, vilket alltså strider mot konventionen. Att en

645

Skolväsendets överklagandenämnd

Ds 2009:25

enskild part har rätt att begära muntlig förhandling vid en pröv- ning inför nämnden bör därför enligt Skollagsberedningens uppfattning tydliggöras i skollagen. Förhandlingen ska vara muntlig om den som överklagar har begärt det, om förhandlingen inte är obehövlig samt att det inte finns särskilda skäl som talar emot att en förhandling hålls. Dessa villkor har utformats på motsvarande sätt som i förvaltningsprocesslagen, som reglerar handläggningen av överklaganden vid förvaltningsdomstolarna.

Skollagsberedningen föreslår även, till skillnad från Skollags- kommittén, att det i skollagen regleras att en särskild kallelse ska utgå till parterna till en muntlig förhandling, och att det av denna kallelse ska framgå att överklagandenämnden kan fatta beslut även om någon part uteblir från den muntliga förhandlingen.

Eftersom förvaltningslagen inte alls innehåller några be- stämmelser om offentlighet och sekretess vid förhandlingar, föreslår Skollagsberedningen att den nya skollagen kompletteras med vissa sådana regler avseende Skolväsendets överklagande- nämnd. Regler om offentlighet och sekretess vid muntlig för- handling finns i förvaltningsprocesslagen, den lag som reglerar förvaltningsdomstolarnas handläggning av överklagade beslut. Skollagsberedningen anser dock att det för närvarande inte i skollagen finns något behov av lika utförliga bestämmelser om offentlighet, ordning och sekretess vid muntlig förhandling som i förvaltningsprocesslagen. Om det visar sig att den föreslagna regleringen av muntliga förhandlingar vid Skolväsendets över- klagandenämnd är otillräcklig i detta avseende, får behovet av eventuell ytterligare reglering bedömas då större erfarenhet finns av den föreslagna nya ordningen med offentliga förhandlingar.

För att möjligheten att utnyttja rätten till muntlig förhand- ling inte ska bli alltför begränsad ska det, i likhet med vad som gäller för en parts inställelse till en förhandling vid allmän för- valtningsdomstol, finnas vissa möjligheter att ersätta den enskilde för dennes kostnader för inställelsen till Skolväsendets överklagandenämnd. Därför föreslår Skollagsberedningen också att det i skollagen införs en bestämmelse om ersättning för parts

646

Ds 2009:25

Skolväsendets överklagandenämnd

inställelse, enligt samma principer som i förvaltnings- processlagen. Nämnden ska därför kunna bevilja förskott på kostnadsersättningen för resa och uppehälle.

647

26 Överklagande

26.1Bestämmelsernas struktur och innehåll

Förslag: Bestämmelserna om överklagande samlas i ett kapitel i den nya skollagen. I detta anges samtliga beslut enligt skol- lagen som kan överklagas i den ordning som gäller för s.k. förvaltningsbesvär hos allmän förvaltningsdomstol eller hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Utökade möjligheter till överklagande i form av förvalt- ningsbesvär införs genom att vissa beslutstyper som i dag endast kan bli föremål för s.k. laglighetsprövning i stället får överklagas för en sakprövning (förvaltningsbesvär).

Vid överklagande av beslut som gäller med omedelbar verkan, främst vissa beslut om sanktionsåtgärder eller disciplinära åtgärder, finns möjlighet för den klagande att be- gära inhibition, dvs. ett avbrytande av verkställigheten, i sam- band med att beslutet överklagas.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen anser, liksom Skollagskommittén, att rätt till överklagande stärker den enskildes rättssäkerhet. Dessutom, vilket inte är mindre viktigt, utgör denna rätt i många fall en garanti för skollagens grundläggande princip om rätten till lik- värdig utbildning. Att samla bestämmelserna om överklagande i ett kapitel ger en bättre överblick över vilka beslut som kan överklagas och i vilken ordning detta ska ske. En sådan lösning

649

Överklagande

Ds 2009:25

överensstämmer också med uppbyggnaden av dagens skol- formsförordningar.

Inom förvaltningsrätten skiljer man på överklagande, s.k. för- valtningsbesvär, och laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900). Enskilda juridiska och fysiska personers rättigheter enligt skollagen får räknas som civila rättigheter enligt Euro- peiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). En genomgående strävan har därför varit att i förslaget till ny skol- lag endast använda begreppet rättighet när det föreligger möjlig- het att överklaga ett beslut genom förvaltningsbesvär. Skollagsbe- redningen vill dock påpeka att begreppet rättighet även kan före- komma i lagen utan att det finns någon överklagandemöjlighet. Det gäller då vissa rättigheter av principiell eller medborgerlig art, exempelvis den rätt till utbildning som följer av regerings- formen. Det torde dock inte finnas något behov av att kunna överklaga beslut i sådana fall.

I dagens skollag finns bestämmelser om överklagande genom förvaltningsbesvär i anslutning till de s.k. materiella bestämmel- serna i lagens olika kapitel. Vissa där angivna beslut fattade av t.ex. en kommun eller en rektor kan överklagas hos allmän för- valtningsdomstol eller hos Skolväsendets överklagandenämnd. Nämndens beslut får dock inte överklagas.

När det gäller vissa typer av beslut fattade av en kommun saknas överklagandebestämmelser. Beslutet kan då endast bli föremål för laglighetsprövning enligt kommunallagen. Enligt be- stämmelserna om laglighetsprövning har varje medlem av en kommun eller ett landsting rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad av länsrätten. Rätten till laglig- hetsprövning gäller i huvudsak beslut av fullmäktige och beslut av en nämnd eller av ett partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art. Prövningen avser beslutets laglighet och kan avse fyra fall:

650

Ds 2009:25

Överklagande

•huruvida beslutet har tillkommit i laga ordning,

•om beslutet hänför sig till något som enligt lag inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,

•om det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller

•om beslutet strider mot lag eller annan författning.

Rätten till laglighetsprövning tillkommer som nämnts enbart kommun- och landstingsmedlemmar. Om exempelvis en elev eller elevens vårdnadshavare inte är medlem i kommunen eller landstinget har eleven eller elevens vårdnadshavare ingen möjlig- het att överklaga lagligheten av kommunens eller landstingets beslut.

Vårt förslag i detta avsnitt syftar till att förtydliga vilka beslut som kan prövas i sak (förvaltningsbesvär). En sådan prövning skiljer sig från laglighetsprövning i viktiga avseenden. Generella bestämmelser finns i förvaltningslagen (1986:223). Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått henne eller honom emot och beslutet kan överklagas. Vissa inskränkningar av rätten att överklaga, liksom andra avvikelser från förvaltningslagens regler, kan dock finnas både i annan lag och i förordning. Prövningen av beslutet avser inte enbart dess laglighet utan även dess materiella innehåll. Den överprövande instansen har samma befogenheter som den myndighet som fattade beslut som första instans. Den kan alltså pröva den överklagade frågan i sak och ändra eller upphäva det överklagade beslutet. Överinstansen kan dock som regel inte gå utöver den klagandes yrkanden. Förvaltningslagen innehåller inte någon uppräkning av vilka specifika beslut som kan överklagas. Detta anges i stället ofta i den lagstiftning som reglerar respek- tive sakområde. Sådana beslut på skolans område kan fattas av en myndighet, en huvudman eller en rektor.

I flera fall sker överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. I andra fall ska beslutet överklagas hos en nämnd eller en annan förvaltningsmyndighet. På skolområdet gäller i dag att vissa be- slut kan överklagas hos länsrätten. Länsrätt är alltså första in-

651

Överklagande

Ds 2009:25

stans och därefter följer kammarrätt och Regeringsrätten. I de två senare instanserna krävs oftast ett särskilt prövningstillstånd för att ett överklagande ska prövas. Andra beslut kan överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Rätten till överklagande kan även vara avskuren genom ett uttryckligt överklagandeför- bud.

Även om Skollagsberedningen föreslår att det införs utökade möjligheter till överklaganden, kommer många typer av beslut även i framtiden att endast kunna bli föremål för laglighetspröv- ning enligt kommunallagen. Sådana beslut är t.ex. beslut om plats i förskola och fritidshem. Även beslut som står i strid mot regelverket, som t.ex. kommuners beslut att ta ut avgift för skolmåltider i grundskolan och motsvarande skolformer, kan bli föremål för laglighetsprövning.

Vissa beslut som ska kunna överklagas gäller med omedelbar verkan, dvs. utan att beslutet har vunnit laga kraft. Detta rör främst vissa beslut om sanktionsåtgärder eller disciplinära åt- gärder som av akuta skäl bedöms behöva träda i kraft direkt, exempelvis beslut om återkallelse av godkännande av enskild huvudman, beslut om verksamhetsförbud och beslut om av- stängning eller omplacering av elev. I sådana fall finns alltid en möjlighet för den klagande att begära s.k. inhibition, dvs. ett av- brytande av verkställigheten, i samband med att beslutet över- klagas. Det innebär att den instans som prövar överklagandet har möjlighet att besluta att det överklagade beslutet inte ska gälla, i avvaktan på slutlig prövning av överklagandet. Möjlighet att be- gära inhibition finns vid överklagande till både allmän förvalt- ningsdomstol och Skolväsendets överklagandenämnd. De gene- rella reglerna om möjligheterna till inhibition finns i 28 § för- valtningsprocesslagen (1971:291) och 29 § förvaltningslagen (1986:223). Förvaltningsprocesslagen reglerar förvaltningsdom- stolarnas handläggning av överklagade beslut. För administrativa besvärsmyndigheter, däribland Skolväsendets överklagande- nämnd, gäller bestämmelserna i förvaltningslagen, om inte av- vikande bestämmelser har meddelats.

652

Ds 2009:25

Överklagande

De ärenden som i dag kan överklagas genom prövning i sak (förvaltningsbesvär) föreslås liksom i nuläget i huvudsak fördelas mellan allmän förvaltningsdomstol och Skolväsendets över- klagandenämnd. Likaså bör principen för fördelningen av ärendena på domstolen respektive nämnden vara densamma som när denna ordning infördes. Som framgår av avsnitt 25.1 inrätta- des, i samband med omorganisationen av det statliga skolväsen- det 1991, Skolväsendets överklagandenämnd för överprövning av vissa beslut på skolområdet. Fördelningen av ärenden mellan domstol och överklagandenämnden motiverades av de krav som enligt Europakonventionen ställs om rätt till domstolsprövning av civila rättigheter. I prop. 1990/91:115 om vissa skolfrågor m.m. anfördes att i de fall beslut kan anses angå någons civila rättig- heter, i den mening som detta begrepp har enligt Europa- konventionen eller ligger nära sådana beslut, bör överklaganden prövas av domstol. Detsamma gällde beslut av utpräglat judiciell karaktär.

När det gäller flera av de nya möjligheter att överklaga som föreslås, ska överklagande ske hos Skolväsendets överklagande- nämnd. Genom detta kan det krav på särskild kompetens på skolområdet som de aktuella ärendena i allmänhet ställer tillgo- doses.

Den första delen om överklagande behandlar de beslut som får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En andra del be- handlar de beslut som får överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd. Slutligen föreslås att det i skollagens kapitel om överklagande förs in en särskild paragraf om överklagandeför- bud. I nedanstående avsnitt följer en genomgång av vilka olika beslut som kan överklagas och vilken instans som ska pröva be- slutet m.m.

653

Överklagande

Ds 2009:25

26.2Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol

26.2.1Beslut av Statens skolinspektion eller Statens skolverk

Förslag: Beslut om godkännande eller återkallelse av god- kännande av enskild som huvudman för utbildning ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Vidare införs en möjlighet att hos allmän förvaltnings- domstol överklaga beslut om tillfälligt förbud för en offentlig eller enskild huvudman att driva verksamheten vidare. Beslut om vitesföreläggande för en offentlig eller enskild huvudman att fullgöra sina åligganden, liksom beslut om vitesföre- läggande för en sådan huvudman eller annan person att i an- slutning till en tillsyn, till statlig kvalitetsgranskning samt till nationell uppföljning och utvärdering lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen, kvalitetsgranskningen respektive uppföljningen och utvärde- ringen, ska också kunna överklagas hos allmän förvaltnings- domstol.

Även beslut om godkännande av eller rätt till bidrag till internationell skola, liksom återkallelse av godkännande, respektive rätt till bidrag till, en internationell skola ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Skollagsberedningens förslag

Godkännande av enskild som huvudman för utbildning

I 2 kap. 5 § förslaget till ny skollag anges att enskilda får god- kännas som huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och fritidshem. Beslut om godkännande av enskild som huvudman för utbild- ning måste liksom enligt nu gällande skollag av rättssäkerhets- skäl kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

654

Ds 2009:25

Överklagande

Beslut om godkännande av enskild som huvudman för fristå- ende skola fattas i dag av Statens skolinspektion. Vid ett god- kännande av en fristående grund- eller grundsärskola med för- skoleklass och fritidshem ska även förskoleklassen och fritids- hemsverksamheten prövas i de fall där verksamheten ska be- drivas av den enskilde huvudmannen. När det gäller förskole- klassen föreslår vi, som tidigare nämnts i avsnitt 2.2.2, att Statens skolinspektion i framtiden ska pröva ansökningar om god- kännande för alla förskoleklasser i enskild regi, dvs. oavsett om de är anknutna till en grund- eller grundsärskola eller ej.

Kommunen beslutar om godkännande av enskild som huvudman för fristående förskola, fristående fritidshem samt annan pedagogisk verksamhet som kommunen har lämnat bidrag till. Möjligheten att överklaga kommunens beslut behandlas närmare i avsnitt 26.2.2.

I dagens skollag föreskrivs att en fristående gymnasieskola eller gymnasiesärskola, som uppfyller i lagen föreskrivna krav, ska förklaras berättigad till bidrag från elevernas hemkommuner. Till skillnad mot regleringen i dagens skolförfattningar innebär de föreslagna nya bestämmelserna att en enskild som blir god- känd därmed också får rätt till bidrag från elevens hemkommun enligt närmare bestämmelser i respektive skolformskapitel. Någon ytterligare prövning av rätten till bidrag efter ett god- kännande ska således inte göras. De nya bestämmelser som in- förs om överklagande av beslut om godkännande av enskild som huvudman för gymnasie- eller gymnasiesärskola, motsvaras i dagens skollag av bestämmelser om överklagande av beslut om rätt till bidrag.

Återkallelse av godkännande, tillfälligt verksamhetsförbud och vitesföreläggande

Skollagsberedningen har föreslagit flera nya och utökade sank- tionsmöjligheter från tillsynsmyndigheten mot såväl offentliga som enskilda huvudmän (jfr avsnitt 24.6). Även Skollags-

655

Överklagande

Ds 2009:25

kommittén föreslog skärpta sanktionsmöjligheter. Riksdagen har också bett regeringen att återkomma med förslag om ett i skol- lagen reglerat tillsynsansvar med skärpta sanktionsmöjligheter (bet. 2005/06:UbU14, rskr. 2005/06:241). Den ansvariga statliga tillsynsmyndigheten är, enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 2007/08:50 Nya skolmyndigheter, Statens skolinspek- tion. Däremot är en kommun tillsynsmyndighet över sådan pedagogisk verksamhet som den själv har godkänt, dvs. fristå- ende förskola, fristående fritidshem samt annan pedagogisk verksamhet som kommunen har lämnat bidrag till.

Vårt förslag till sanktionsmöjligheter föreslås utformas som en ”sanktionstrappa”, bestående av de fem stegen anmärkning, föreläggande, föreläggande med vite, tillfälligt förbud att driva verksamhet samt ”tvångsförvaltning” av skolor eller verksam- heter med offentlig huvudman respektive återkallelse av god- kännande för enskild huvudman. Syftet med ett skarpt sank- tionssystem är att så snabbt som möjligt avhjälpa brister som konstaterats av tillsynsmyndigheten, inte att möjliggöra ut- dragna processer. Samtidigt är det av rättssäkerhetsskäl angeläget att sanktionsbesluten kan överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Överklagandemöjligheterna måste vara lika tydliga som sanktionsmöjligheterna, i syfte att skapa ett såväl hållbart som rättssäkert system för att avhjälpa brister och försummelser.

Därför föreslår vi att de beslut av tillsynsmyndigheten som ska kunna överklagas ska vara de som rör:

•återkallelse av godkännande av enskild huvudman,

•tillfälligt verksamhetsförbud samt

•vitesföreläggande.

Dessa tre typer av beslut är skarpa sanktionsåtgärder som kan få påtagliga, direkta och kännbara konsekvenser för alla som berörs av dem och därför också måste kunna överklagas hos allmän för- valtningsdomstol, oavsett om åtgärden har beslutats av den stat- liga eller kommunala tillsynsmyndigheten, dvs. av Statens skolin- spektion eller kommunen.

656

Ds 2009:25

Överklagande

Återkallelse av ett godkännande av en enskild huvudman kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt nu gällande skollag. Vi föreslår att bestämmelserna om överklagande över- förs till den nya skollagen. Som framgår av kapitel 24 före- kommer enligt nu gällande skollag två sanktionsbeslut, dels be- slut om återkallelse av godkännande, dels beslut om återkallelse av rätten till bidrag. Eftersom det enligt vårt förslag kommer att följa en automatisk rätt till bidrag om den enskilde huvud- mannen har fått ett godkännande, kommer det inte att fattas något särskilt beslut om förklaring av rätt till bidrag. Detta medför att någon bestämmelse om överklagande av en åter- kallelse av förklaring om rätt till bidrag i dessa fall inte längre behövs.

Ett beslut om återkallelse av godkännande ska som regel inte gälla omedelbart. I vårt förslag till reglering av återkallelse av godkännande finns dock en särskild bestämmelse som möjliggör för tillsynsmyndigheten att i synnerligen allvarliga fall gå vidare med att ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart. Den föreslagna bestämmelsen har tillkommit för att förhindra att huvudmannen kan fördröja stängning av en undermålig verk- samhet genom att utnyttja rätten till överklagande till högre in- stans. Bestämmelsen är endast avsedd att tillämpas då bristerna i verksamheten är sådana att det inte kan anses lämpligt att den får fortsätta i avvaktan på ett slutligt avgörande, exempelvis om för- hållandena i utbildningen framstår som direkt undermåliga eller att elever far illa.

Om beslutet om återkallelse gäller omedelbart, dvs. utan att det har vunnit laga kraft, innebär detta att beslutet gäller även om det överklagas. Här finns en möjlighet för den klagande att begära inhibition, dvs. ett avbrytande av verkställigheten, i sam- band med att beslutet överklagas. Det innebär i detta fall att för- valtningsdomstolen har möjlighet att besluta att beslutet om återkallelsen av godkännandet inte ska gälla, i avvaktan på slutlig prövning av överklagandet.

Det tillfälliga förbudet att driva verksamheten vidare kan för en enskild huvudman utfärdas av såväl Statens skolinspektion som

657

Överklagande

Ds 2009:25

kommunen. För verksamhet som bedrivs av kommun eller landsting är det dock av naturliga skäl endast den statliga till- synsmyndigheten, dvs. Statens skolinspektion, som kan utfärda förbudet. Även ett sådant beslut har naturligtvis genomgripande konsekvenser för alla berörda och ska därför vara möjligt att överklaga till allmän förvaltningsdomstol. Ett förbud att driva verksamheten vidare ska tillgripas endast i synnerligen allvarliga fall. I sakens natur ligger att beslutet, för att vara meningsfullt normalt gäller med omedelbar verkan. Även här finns en möjlig- het för den klagande att begära inhibition, dvs. avbrytande av att beslutet om att tillfälligt förbjuda fortsatt verksamhet verkställs, i samband med att beslutet överklagas.

Vitesföreläggande kan enligt vårt förslag förekomma i flera fall. Möjlighet till vitesföreläggande ska finnas i anslutning till före- läggande från Statens skolinspektion till en huvudman att full- göra vissa angivna åligganden, inom ramen för myndighetens tillsyn. Vidare ska vitesföreläggande kunna förekomma i anslut- ning till föreläggande från Statens skolinspektion eller den kommunala tillsynsmyndigheten till en huvudman – eller annan person – att i anslutning till en tillsyn lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen.

Skyldighet att lämna uppgifter och tillhandahålla handlingar m.m., inklusive möjlighet till vitesföreläggande, föreslås även gälla i anslutning till andra statliga kontrollåtgärder än tillsyn, vilket framgår av avsnitten 24.2 och 24.5. Det gäller dels i anslut- ning till den statliga kvalitetsgranskning som bedrivs av Statens skolinspektion, dels i anslutning till den nationella uppföljning och utvärdering som bedrivs av Statens skolverk. I dessa fall får även, enligt Skollagsberedningens förslag, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare före- skrifter om vilka upplysningar, handlingar och övrigt material m.m. som ska tillhandahållas.

I samtliga ovan beskrivna fall föreslås alltså finnas möjlighet till vitesföreläggande. Eftersom de utdömda vitesbeloppen bör ha en sådan storlek att de upplevs som kännbara och därmed

658

Ds 2009:25

Överklagande

verkningsfulla, måste de också kunna överklagas till allmän för- valtningsdomstol.

Internationella skolor

Skollagsberedningen har föreslagit att internationella skolor ska regleras som en särskild utbildningsform, dvs. en verksamhet som i något avseende ersätter eller kompletterar grundskolan, gymnasieskolan och motsvarande skolformer inom skolväsendet för barn och ungdomar (jfr avsnitt 22.2). Detta innebär att be- stämmelserna om godkännande och rätt till bidrag för inter- nationella skolor, till skillnad från motsvarande bestämmelser vad gäller fristående skolor, inte föreslås ändras i den nya skol- lagen.

Riksdagen har i enlighet med förslag i budgetpropositionen (prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16, s. 78–85) beslutat om vilka villkor och övriga bestämmelser som en internationell skola ska uppfylla för att godkännas och förklarad berättigad till bidrag. Dessa bestämmelser föreslås överföras till den nya skollagen, men det är numera Statens skolinspektion som beslutar om god- kännande och förklaring av rätt till bidrag enligt lag (2008:220) om ändring i skollagen (1985:1100). För internationella skolor på grundskolenivå innebär ett beslut av Statens skolinspektion att skolan godkänns och förklaras berättigad till bidrag. För in- ternationella skolor på gymnasial nivå innebär ett beslut av Statens skolinspektion att skolan förklaras berättigad till bidrag. Beslut om godkännande av respektive rätt till bidrag för en in- ternationell skola ska av rättssäkerhetsskäl kunna överklagas, på motsvarande sätt som beslut om godkännande av fristående skolor.

Även beslut om återkallelse av godkännandebeslut respektive återkallelse av bidragsbeslut till internationella skolor fattas av Statens skolinspektion. Dessa beslut om återkallelse ska, i likhet med vad som gäller i dag, och på motsvarande sätt som vad gäller beslut om återkallelse av godkännande av fristående skolor,

659

Överklagande

Ds 2009:25

kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I övrigt före- slås samma sanktionsreglering och möjligheter att överklaga olika typer av sanktionsbeslut för internationella skolor, som för andra skolor och verksamheter vilka regleras av skollagen.

26.2.2Beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman

Förslag: En kommuns beslut om godkännande eller åter- kallelse av godkännande av enskild som huvudman för för- skola eller fritidshem ska även i fortsättningen kunna över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vidare ska kommunens beslut om rätt till bidrag, eller om återkallelse av sådan rätt, till enskild huvudman för fritidshem som i stället väljer att bedriva öppen fritidsverksamhet till en elev i åldern 10–13 år, kunna överklagas.

En möjlighet ska också införas att hos allmän förvalt- ningsdomstol överklaga en kommuns beslut om tillfälligt för- bud för en enskild huvudman att driva verksamheten vidare samt beslut om vitesföreläggande för en enskild huvudman att fullgöra sina åligganden, liksom vitesföreläggande för en enskild huvudman, eller annan person, att i anslutning till en tillsyn lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen.

Huvudmannens beslut om avstängning av en elev i gymna- sieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för in- vandrare, ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol, oavsett om huvudmannen är en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman.

En möjlighet införs att hos allmän förvaltningsdomstol överklaga en kommuns eller ett landstings beslut om skol- skjuts för elever i grundskolan, grundsärskolan eller gymna- siesärskolan.

660

Ds 2009:25

Överklagande

En bestämmelse införs om överklagande av en kommuns beslut om ekonomiskt stöd till inackordering för elever i gymnasieskolan med offentlig huvudman.

Beslut om föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter att göra vad på henne eller honom ankommer för att en skolpliktig elev ska fullgöra sin skolgång ska kunna överklagas, oavsett om huvudmannen för utbildningen är offentlig eller enskild.

En kommuns beslut om medgivande att fullgöra skol- plikten på annat sätt än som anges i skollagen och återkallelse av sådant medgivande, ska även i fortsättningen kunna över- klagas.

Skollagsberedningens förslag

Kommunens godkännande av enskild som huvudman för utbild- ning

Beslut av en kommun avseende godkännande av enskild som huvudman för förskola och fritidshem enligt 2 kap. 5 § i för- slaget till ny skollag kan, liksom i dag, överklagas hos allmän för- valtningsdomstol och ska av rättssäkerhetsskäl kunna överklagas i samma ordning även enligt den nya skollagen. Även om be- stämmelsen innebär att kommunens beslut innebär att enskild får godkännas som huvudman för en förskola eller ett fritids- hem, anser vi att överklagandemöjligheten fyller en reell funk- tion, exempelvis om en kommun avslagit en ansökan med hän- visning till att den tilltänkta verksamheten inte uppfyller kvalitetskraven.

Vi föreslår också att om en enskild huvudman, som har god- känts som huvudman för fritidshem, i stället erbjuder öppen fri- tidsverksamhet till barn i åldern 10–13 år så ska den enskilde huvudmannen ha rätt till kommunalt bidrag för den öppna fri- tidsverksamheten (jfr avsnitt 23.6.3). Detta förutsätter att kommunen har tillförsäkrats insyn i verksamheten, att verksam-

661

Överklagande

Ds 2009:25

heten uppfyller kvalitetskraven och att avgifterna inte är oskäligt höga. Även här ska kommunens beslut, som i detta fall avser rätt till bidrag, vara möjligt att överklaga.

En kommuns godkännande av en enskild som huvudman för förskola, fritidshem eller öppen fritidsverksamhet som alternativ till fritidshem innebär, enligt vårt förslag, att kommunalt bidrag också måste lämnas till den enskilde huvudmannens verksamhet. Bidraget ska bestämmas för varje barn och elev efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den egna verksamheten, vilket utvecklas närmare i avsnitt 2.2.2. Möjligheten att överklaga gäller dock inte vilket belopp som ska utgå i bidrag, utan själva beslutet att godkänna eller inte god- känna en enskild som huvudman.

Regeringen har genom prop. 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor föreslagit att kommunala beslut om bidragets storlek ska kunna överklagas av huvudmannen för en fristående skola eller en enskilt bedriven förskola, fritidshem och förskoleklass och bli föremål för en fullständig prövning av förvaltningsdom- stol genom förvaltningsbesvär (alltså ej laglighetsprövning, se avsnitt 26.1). De nya bestämmelserna i skollagen föreslås träda ikraft den 1 juli 2009 och ska tillämpas första gången på bidrag för kalenderåret 2010. I avvaktan på riksdagens beslut har inte förslagen om överklagande av kommunala beslut om bidrag in- kluderats i förslaget till ny skollag. Vi vill dock understryka att den nya skollagen kan komma att behöva kompletteras med ytterligare bestämmelser om överklagande på denna punkt.

Kommunens beslut om återkallelse av godkännande, tillfälligt verksamhetsförbud och vitesföreläggande

Skollagsberedningen har, som närmare redovisats avsnitt 26.2.1, föreslagit utökade sanktionsmöjligheter från tillsynsmyndig- heten mot såväl offentliga som enskilda huvudmän.

En kommun är också i dag själv tillsynsmyndighet över sådan pedagogisk verksamhet som den har godkänt, dvs. fristående

662

Ds 2009:25

Överklagande

förskola och fristående fritidshem samt enskild huvudman som har godkänts som huvudman för fritidshem och som i stället er- bjuder öppen fritidsverksamhet till barn i åldern 10–13 år. När det gäller fristående förskoleklasser föreslår Skollagsberedningen som tidigare nämnts att såväl godkännande som tillsyn ska åvila den statliga tillsynsmyndigheten, dvs. Statens skolinspektion.

I likhet med vad som föreslås för sanktionsbeslut fattade av den statliga tillsynsmyndigheten föreslår vi att de beslut av den kommunala tillsynsmyndigheten som ska kunna överklagas är de som rör återkallelse av godkännande av enskild huvudman, till- fälligt verksamhetsförbud samt vitesföreläggande. Innebörden av och formerna för överklagande i dessa tre avseenden har redo- visats utförligt i avsnitt 26.2.1. Dessa beslut innebär skarpa sanktionsåtgärder som kan få påtagliga, direkta och kännbara konsekvenser för alla som berörs av dem. Därför måste de också kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, oavsett om sanktionsåtgärden har beslutats av Statens skolinspektion eller kommunen.

Även en kommuns beslut om återkallelse av rätt till bidrag till enskild som har godkänts som huvudman för fritidshem och som i stället erbjuder öppen fritidsverksamhet till barn i åldern 10–13 år, föreslås på motsvarande sätt vara möjligt att överklaga till allmän förvaltningsdomstol.

Beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman om avstängning

Huvudmannens beslut om avstängning av elev i de frivilliga skolformerna, dvs. gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, måste av rättssäkerhetsskäl kunna överklagas. Här avses sådan avstängning som huvud- mannen beslutar om, i de fall där syftet med rektors beslut om brådskande avstängning inte har uppnåtts (se avsnitt 26.2.4), eller om det annars bedöms som nödvändigt med hänsyn till

663

Överklagande

Ds 2009:25

elevens uppträdande, och som får avse längre tid än sammanlagt två veckor, dock högst pågående kalenderhalvår samt tre ytter- ligare kalenderhalvår. En studerande som har stängts av med stöd av dessa bestämmelser, ska på nytt kunna beredas utbildning efter avstängningstidens slut. Om en huvudman nekar den studerande detta, ska beslutet kunna överklagas hos förvalt- ningsdomstol. I syfte att jämställa offentliga och enskilda huvudmän föreslås att rätten att överklaga i fortsättningen ska gälla oavsett om huvudmannen är en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman.

Om beslutet om avstängning gäller omedelbart, dvs. utan att det har vunnit laga kraft, innebär detta att beslutet gäller även om det överklagas. Här finns dock en möjlighet för den klagande att begära inhibition, dvs. ett avbrytande av verkställigheten av avstängningen, i samband med att beslutet överklagas.

I dag finns bestämmelser om avstängning eller förvisning, lik- som om överklagande av dessa beslut, i gymnasieförordningen (1992:394), i förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan och i förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning. Den senare är i dessa avseenden även är tillämplig vad gäller sär- vux enligt förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för ut- vecklingsstörda, beslut som enligt gällande bestämmelser ska fattas av styrelsen för utbildningen. Skollagsberedningen har föreslagit att det ålderdomliga begreppet förvisning utmönstras. Samtidigt föreslås att bestämmelserna om avstängning ska gälla samtliga frivilliga skolformer, dvs. även utbildning i svenska för invandrare, att besluten ska kunna överklagas och att bestämmel- serna flyttas från förordning till den nya skollagen (jfr avsnitt 5.4). När det gäller utbildning i svenska för invandrare är således dessa bestämmelser helt nya. För att rättssäkerheten inte ska för- sämras föreslås att besluten, i likhet med motsvarande beslut en- ligt nu gällande förordningar, ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Skollagsberedningen har föreslagit att det ska finnas möjlig- het till avstängning utan tidsbegränsning från utbildningar i samtliga frivilliga skolformer, där det ingår praktik eller där delar

664

Ds 2009:25

Överklagande

av utbildningen är arbetsplatsförlagd, och där eleven därvid har visat sig vara uppenbart olämplig för den praktiska tjänst- göringen (jfr avsnitt 5.4). Denna bestämmelse avser situationer som bara torde inträffa i undantagsfall, exempelvis att en person som missbrukar narkotika inte bör få praktisera på en vårdin- rättning, där det finns tillgång till receptbelagda preparat. Även sådana avstängningsbeslut ska vara möjliga att överklaga hos all- män förvaltningsdomstol. Det är enligt vår uppfattning inte rimligt att en studerande ska kunna utestängas från vidare ut- bildning för all framtid, utom i vissa särskilda fall. Även i detta fall föreslås att rätten att överklaga i fortsättningen ska gälla oav- sett om huvudmannen för utbildningen är en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman.

Kommunens eller landstingets beslut om skolskjuts

Hemkommunen är enligt vårt förslag skyldig att anordna kost- nadsfri skolskjuts för en elev i grundskolan, grundsärskolan eller gymnasiesärskolan, om det behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omständighet. Även landstinget har i vissa fall motsvarande skyldighet när det gäller elever i gymnasiesär- skolan. Bestämmelserna om rätt till skolskjuts för elever i gymnasiesärskolan har i vårt förslag blivit tydligare, i samband med att gymnasiesärskolan blivit en egen skolform. Rätten till skolskjuts behandlas i avsnitten 9.8 och 17.12.

En kommuns eller ett landstings beslut om skolskjuts för elever i grundskolan, obligatoriska särskolan och gymnasiesär- skolan kan enligt dagens skollag endast bli föremål för laglig- hetsprövning hos allmän förvaltningsdomstol. Laglighetspröv- ningar av beslut om skolskjuts är relativt vanliga. En elev som går i en grundskola i en annan kommun än hemkommunen har emellertid normalt inte rätt till laglighetsprövning av den andra kommunens beslut om skolskjuts, eftersom eleven måste vara

665

Överklagande

Ds 2009:25

medlem av den andra kommunen för att ha rätt till laglighets- prövning.

Vi föreslår att de beslut om skolskjuts som ska vara över- klagbara ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Som framgått i avsnitt 9.7 har en genomgående ambition i Skol- lagsberedningens arbete varit att stärka elevernas rättigheter. Därför har den nya skollagens bestämmelser om skolskjuts ut- formats som en rättighet för eleven. Besluten ska därmed kunna överklagas och föreslås kunna prövas hos allmän förvaltnings- domstol och inte av Skolväsendets överklagandenämnd, eftersom beslut om skolskjuts enligt nu gällande regelverk kan bli föremål för laglighetsprövning i tre instanser. Då Överklagande- nämndens beslut inte kan överklagas skulle det innebära en för- sämring i rättssäkerhetshänseende i förhållande till vad som nu gäller, om dessa ärenden endast skulle kunna prövas i en instans. Något krav på särskild sakkunskap avseende skolverksamhet föreligger inte heller vad gäller denna typ av ärenden. Eftersom frågor om skolskjuts ofta är av stor principiell betydelse för en kommun är det viktigt med en möjlighet till prejudicerande av- göranden från Regeringsrätten på området.

Till skillnad från Skollagskommittén föreslår vi även att be- slut enligt den nya skollagen om skolskjuts för elever som går i en annan kommuns grund-, grundsär- eller gymnasiesärskola – eller i förekommande fall i en gymnasiesärskola i ett annat landsting än hemlandstinget – ska få överklagas genom förvalt- ningsbesvär. Elever som går i grundskolan, grundsärskolan eller gymnasiesärskolan i en annan kommun respektive landsting än i hemkommunen eller i förekommande fall i hemlandstinget, har som ovan nämnts normalt inte någon rätt till laglighetsprövning avseende sådana beslut, eftersom de inte är medlemmar i den kommun eller det landsting där de går i skolan. Att just i detta specifika fall tillåta överklagande för prövning i sak av hem- kommunens beslut, medan motsvarande beslut av en annan kommun inte skulle kunna överklagas, skulle emellertid te sig märkligt.

666

Ds 2009:25

Överklagande

Kommunens beslut om stöd till inackordering

Till elever i gymnasieskola med offentlig huvudman som behöver inackordering till följd av skolgången ska hemkommunen i vissa fall lämna ekonomiskt stöd. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då eleverna fyller tjugo år. Stödet ska avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Bidragsnivån är knuten till prisbasbeloppet. Hem- kommunens beslut om inackorderingsstöd kan i dag endast bli föremål för laglighetsprövning.

Elever i gymnasieskola med enskild huvudman, kan ansöka om statligt inackorderingstillägg enligt studiestödslagen (1999:1395). Det statliga inackorderingstillägget lämnas med ett belopp som beror på avståndet mellan hemmet och skolan. En elev som är missnöjd med Centrala studiestödsnämndens (CSN) beslut om statligt inackorderingstillägg kan enligt studie- stödslagen överklaga beslutet hos Överklagandenämnden för studiestöd. Nämndens beslut med anledning av ett överklagande dit får dock inte överklagas.

Rätten till överprövning av CSN:s beslut är således i viss mening mer vidsträckt än det som gäller för motsvarande kommunala beslut. Genom att införa en rätt att överklaga en kommuns beslut om stöd till inackordering jämställs i detta av- seende förutsättningarna för elever i gymnasieskolor med olika huvudmän att överklaga beslut om inackorderingsstöd eller in- ackorderingstillägg. Att beslut om inackorderingsstöd ska kunna överklagas för prövning i sak överensstämmer också med Skol- lagsberedningens förslag när det gäller möjligheterna att över- klaga beslut om skolskjuts, samt beslut om resor och åtgärder för elever i specialskolan och sameskolan som inte bor hemma.

Eftersom beslut av Skolväsendets överklagandenämnd inte kan överklagas, skulle det innebära en försämring av rättssäker- heten jämfört med vad som gäller i dag att föra dessa ärenden dit. Beslut om inackorderingsstöd föreslås därför få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

667

Överklagande

Ds 2009:25

Beslut av en kommun eller enskild huvudman om skolpliktens full- görande

Övriga beslut av en kommun som kan överklagas enligt dagens skollag ska av rättssäkerhetsskäl kunna överklagas i samma ord- ning enligt den nya skollagen. Det är för det första fråga om beslut om föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyl- digheter att göra vad på henne eller honom ankommer för att en skolpliktig elev ska fullgöra sin skolgång. I syfte att jämställa offentliga och enskilda huvudmän, föreslås att bestämmelsen om överklagande av beslut om föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter i fortsättningen även ska gälla i fristående skolor.

För det andra ska en kommuns beslut avseende medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i skollagen, och återkallelse av sådant medgivande, kunna överklagas enligt samma ordning som i dagens skollag.

26.2.3Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten eller Sameskolstyrelsen

Förslag: De möjligheter som anges i dagens skollag att hos allmän förvaltningsdomstol överklaga de beslut som i dag fattas av Specialpedagogiska skolmyndigheten om med- givande att fullgöra skolplikten på annat sätt och om åter- kallelse av sådant medgivande överförs från förvaltningslagen till den nya skollagen.

Detsamma gäller de beslut om föreläggande för vårdnads- havare att iaktta sina skyldigheter att göra vad på henne eller honom ankommer för att en skolpliktig elev ska fullgöra sin skolgång, som enligt dagens regelverk utfärdas av Special- pedagogiska skolmyndigheten och Sameskolstyrelsen..

668

Ds 2009:25

Överklagande

I lagen införs också bestämmelser om att Specialpeda- gogiska skolmyndighetens eller Sameskolstyrelsens beslut om elevers resor får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Skollagsberedningens förslag

Rätten att överklaga beslut om resor, inklusive skolskjuts, ska vara lika oavsett skolform och vilken huvudman som ansvarar för utbildningen. Elever i specialskolan respektive sameskolan har redan i dag rätt till resor som behövs för utbildningen utan kostnad. Beslut om rätt för elev i specialskolan respektive same- skolan att kostnadsfritt få resor som behövs för utbildningen fattas i dag av Specialpedagogiska skolmyndigheten respektive Sameskolstyrelsen. Dessa beslut kan redan i dag, med stöd av Europakonventionen, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol enligt bestämmelser i förvaltningslagen.

Förslaget att införa sådana bestämmelser om överklagande i den nya skollagen innebär ingen ändring jämfört med vad som gäller i dag. Förslaget syftar till att förtydliga gällande rätt och att uppmärksamma möjligheterna att överklaga. Att de aktuella besluten går att överklaga överensstämmer dessutom med det som föreslås gälla om skolskjuts för elever i grund-, grundsär- och gymnasiesärskolan. Laglighetsprövning är inte möjlig när det gäller specialskolan och sameskolan eftersom dessa skolformer är statliga. Genom att i den nya skollagen införa möjligheter att överklaga beslut om resor för elever i specialskolan och same- skolan blir överklagandebestämmelserna enhetliga för resor i alla obligatoriska skolformer och i gymnasiesärskolan.

Av rättssäkerhetsskäl föreslås vidare att ytterligare två typer av beslut ska överföras från dagens skollag till den nya skollagen. För det första gäller det möjligheterna att överklaga beslut om medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i skollagen och om återkallelse av sådant medgivande. Dessa be- slut fattas enligt gällande regler av Specialpedagogiska skol- myndigheten. För det andra överförs bestämmelserna om

669

Överklagande

Ds 2009:25

möjligheter att överklaga beslut om föreläggande för vårdnads- havare att iaktta sina skyldigheter att göra vad på honom eller henne ankommer för att en skolpliktig elev ska fullgöra sin skol- gång. Dessa beslut fattas enligt gällande regler av Specialpedago- giska skolmyndigheten respektive Sameskolstyrelsen.

26.2.4Beslut av rektor

Förslag: Beslut av rektor om brådskande avstängning av en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare föreslås få överklagas hos allmän för- valtningsdomstol.

Skollagsberedningens förslag

Rektors beslutsbefogenheter

I speciallagstiftning om obligatorisk kommunal verksamhet finns bestämmelser som avviker från kommunallagens regler om de kommunala nämndernas ansvarsområde. Exempel på detta är skolförfattningarna, dvs. skollag, skolformsförordningar och läroplaner, vilka reglerar rektors uppgifter som administrativ chef och som ledare för den pedagogiska verksamheten.

Den grundläggande bestämmelsen om rektor finns i 2 kap. 8–9 §§ i den nya skollagen. För kommunala skolor innebär bestämmelsen en avvikelse från kommunallagens grundläggande regler om de kommunala nämndernas beslutanderätt. En ut- gångspunkt för vårt förslag till ny skollag har, som redovisats i kapitlen 1 och 2, varit att de grundläggande principer för an- svarsfördelningen som lagts fast i förarbetena till dagens skollag alltjämt ska gälla (prop. 1990/91:18).

670

Ds 2009:25

Överklagande

I de olika skolformsförordningarna finns i dag bestämmelser som uttryckligen anger att det är rektor som ska fatta beslut i vissa ärenden. Regleringen av rektors ansvar och befogenheter i skolförfattningarna omfattar uppgifter av flera olika slag, t.ex. faktiskt handlande, administrativa verkställighetsbeslut och myndighetsutövning. Utöver de uppgifter som regleras i skol- författningarna, har rektor ansvar för frågor som rör administra- tion, personal och ekonomisk förvaltning. På dessa områden är rektor underställd den ansvariga nämnden. Enligt vissa be- stämmelser i skolförfattningarna har rektor således en själv- ständig beslutanderätt. Bestämmelserna innebär samtidigt en be- gränsning av den kommunala nämndens befogenheter enligt kommunallagen. Detta innebär att rektor har något av en sär- ställning bland kommunala befattningshavare.

Den ansvariga kommunala nämnden kan inte ta över be- slutanderätten och inte heller ge några direktiv om hur den ska utövas på det område den omfattar. Den nämnd som förfogar över de ekonomiska resurserna och har det övergripande ansvaret kan emellertid indirekt påverka rektors självständighet. Om rektors beslut grundas direkt på skolförfattningarna gäller inte kommunallagens regler om delegering, och därmed saknas i allmänhet möjlighet att överklaga. Beslut som rektor fattar efter delegering från nämnden kan däremot bli föremål för laglighets- prövning, om det inte särskilt har föreskrivits att överklagande kan ske på annat sätt.

För beslut som rör enskilda elever kräver rättssäkerheten att behörigheten att fatta beslut läggs på en rimlig nivå, och att det är fullständigt klart vem som ska fatta besluten och därmed an- svara för dem. Enligt vårt förslag till ny skollag ska därför rektors beslutanderätt alltid framgå av den nya lagen. Genom detta förslag kommer således vissa beslut som anges i den nya skollagen att kunna överklagas i särskild ordning.

671

Överklagande

Ds 2009:25

Brådskande avstängning

Rektor kan, enligt skollagsberedningens förslag, fatta beslut om brådskande avstängning av elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan samt i de frivilliga skolformerna, dvs. gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenut- bildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare (jfr avsnitt 5.4). Dessa beslut ska av rättssäker- hetsskäl kunna överklagas. Här avses sådan brådskande avstäng- ning under en kortare tid, sammanlagt högst två veckor och inte heller fler än två gånger under en termin, som kan behövas för att lösa akuta situationer i avvaktan på en tillfredsställande lös- ning av skolsituationen. Dessa möjligheter föreslås gälla samtliga frivilliga skolformer, men även i de obligatoriska skolformerna, dvs. grund-, grundsär-, special- och sameskolan.

I dag finns bestämmelser om avstängning med omedelbar verkan, liksom om överklagande av dessa beslut, i gymnasieför- ordningen (1992:394), förordningen (1994:741) om gymnasie- särskolan och förordningen (2002:1012) om kommunal vuxen- utbildning. Den senare är i dessa avseenden även tillämplig för särvux enligt förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Sådana beslut ska enligt gällande bestämmel- ser fattas av rektor i avvaktan på att styrelsen ska avgöra ärendet om avstängning. När det gäller grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och utbildningen i svenska för in- vandrare är bestämmelserna om rektors beslut om brådskande avstängning, liksom möjligheten att överklaga ett sådant beslut, helt nya.

I likhet med bestämmelserna om huvudmannens beslut om avstängning under längre period föreslås att rektors beslut om brådskande avstängning ska kunna överklagas och att be- stämmelserna flyttas från förordning till den nya skollagen. För beslut som rör enskilda studerande kräver, som nämnts, rätts- säkerheten att behörigheten att fatta beslut läggs på en rimlig nivå, och att det är fullständigt klart vem som ska fatta besluten och därmed ansvara för dem. Därför bör även bestämmelser om

672

Ds 2009:25

Överklagande

överklagande av rektorns beslut om avstängning överföras från förordning till lag. För att rättssäkerheten inte ska försämras föreslås även att besluten, i likhet med motsvarande beslut enligt nu gällande förordningar, ska kunna överklagas till allmän för- valtningsdomstol.

Eftersom rektors beslut om avstängning är att betrakta som en akut åtgärd i undantagsfall, gäller det som regel omedelbart, dvs. beslutet gäller även om det överklagas. Möjlighet finns då för den klagande att begära inhibition, dvs. ett avbrytande av verkställigheten av den brådskande avstängningen, i samband med att beslutet överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Överklagandebestämmelserna ska gälla oavsett om huvud- mannen för utbildningen är en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman.

26.3Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd

26.3.1Beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman

Förslag: Ett beslut av en kommun, ett landsting eller en en- skild huvudman om mottagande i gymnasieskolan till utbild- ningar som är avsedda för en grupp elever, får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. När det gäller beslut om mottagande i andra hand föreslås samma regler som i dag.

Kommunens eller landstingets beslut om mottagande i, avbrytande av eller återupptagande av utbildning i kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och svenska för invandrare ska också kunna överklagas till Överklagande- nämnden.

En kommuns beslut om uppskjutande av skolplikten, om att skolplikten ska upphöra tidigare eller senare än vad som i övrigt anges i skollagen, liksom om att en elev ska ha rätt att slutföra den högsta årskursen även om skolplikten i grund-

673

Överklagande

Ds 2009:25

skolan eller grundsärskolan skulle upphöra dessförinnan, ska få överklagas hos Överklagandenämnden.

En kommuns beslut om placering av en elev vid en annan skolenhet inom sin grundskola eller grundsärskola än vid den skolenhet som elevens vårdnadshavare önskar, på grund av att det annars skulle innebära ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen eller på grund av att det är nöd- vändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero, ska också få överklagas hos Överklagandenämnden.

En kommuns beslut om mottagande i egen förskoleklass av ett barn från en annan kommun på grund av särskilda skäl ska få överklagas hos överklagandenämnden. Beslutet ska få överklagas endast av barnet eller barnets vårdnadshavare. En kommuns beslut om mottagande i egen grundskola eller grundsärskola av en elev från en annan kommun på grund av särskilda skäl ska på motsvarande sätt få överklagas endast av eleven eller elevens vårdnadshavare.

Beslut av en kommun om åtagande att svara för kostna- derna för kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå för en sökande från en annan kommun ska kunna överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Beslut får endast över- klagas av den sökande eller den studerande.

Möjligheterna att överklaga till Överklagandenämnden föreslås även gälla kommunala beslut om mottagande i grund- särskolan, kommunala beslut om elever som till följd av skol- gången måste bo utanför det egna hemmet samt kommunala beslut om huruvida en sökande till gymnasiesärskolan kan gå i gymnasieskolan. Rätt att överklaga föreslås även gälla för beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman om rätt till utbildning eller annan verksamhet för person som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt den nya skollagen till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan.

674

Ds 2009:25

Överklagande

Skollagsberedningens förslag

Beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman om mottagande i gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna samt svenska för invandrare

Beslut rörande mottagande i gymnasieskolan eller i den nuva- rande skolformen kommunal vuxenutbildning utgör den klart övervägande delen av de beslut som överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd. Enligt Skolverkets årsredovisning för år 2007 svarade ärenden som avsåg gymnasieskolan för 65 procent och ärenden som avsåg kommunal vuxenutbildning för 25 procent av inkomna ärenden under detta år.

När en elev söker till en utbildning i gymnasieskolan görs, som framgår av avsnitt 14.6, en prövning i två steg. Först prövas om eleven kan tas emot som sökande, dvs. en bedömning görs av om den sökande uppfyller behörighetskraven för utbildningen, och om den sökande har rätt till utbildning i kommunen eller landstinget eller hos den enskilde huvudmannen. Ett beslut av huvudmannen om mottagande ska kunna överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd. Möjligheten att överklaga beslut om mottagande ska enligt förslaget till ny skollag gälla oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild. Sådana beslut fattas enligt dagens skollag av styrelsen för utbildningen i den anord- nande kommunen eller landstinget.

I nästa steg gör huvudmannen ett eventuellt urval bland mottagna sökanden, dvs. en prövning sker av elevens meritvärde etc. och beslut fattas i fråga om antagning. Ett sådant beslut kan inte överklagas, se också avsnitt 26.6. Enligt dagens skollag fattas beslut om såväl mottagande som intagning av styrelsen för ut- bildningen i den anordnande kommunen eller landstinget. Skol- lagsberedningen har i avsnitt 14.6 redogjort för förslaget att be- greppet intagning ersätts av begreppet antagning.

Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 2006/07:71 om frisökning – ökade valmöjligheter till gymnasieskolan, m.m. har fr.o.m. den 1 juli 2008 införts en komplettering av överklagande-

675

Överklagande

Ds 2009:25

reglerna i nu gällande skollag (5 kap. 11 §). Det avser s.k. andra- handsmottagning av sökande som enbart önskar bli mottagna i andra hand, dvs. till platser som blir över sedan alla mottagna i första hand också tagits in till utbildningen. Eftersom den an- ordnande huvudmannen beslutar om hur många platser en viss gymnasieutbildning ska omfatta, och således också om det alls ska finnas några platser för andrahandsmottagning, föreligger aldrig någon rätt för en sökande att bli mottagen i andra hand. I dessa fall är det bara om huvudmannen funnit att en sökande inte uppfyller behörighetsvillkoren för den sökta utbildningen som den bedömningen kan överklagas. Huvudmannens ställnings- tagande när det gäller om det finns några platser för andra- handsmottagning kan däremot aldrig överklagas.

Skollagsberedningen anser att denna undantagsbestämmelse ska överföras till den nya skollagen. När det gäller fristående skolor saknar dessa den typ av primärt upptagningsområde som offentliga skolor har, varför det inte heller finns något system med första- respektive andrahandsmottagning vid sådana skolor. Man kan säga att de alltid har riksrekrytering.

Möjligheten att överklaga beslut om mottagande avser sådana gymnasieutbildningar, nationella, specialutformade eller indivi- duella program, som är avsedda för en grupp elever. För sådana specialutformade och individuella program som anordnas för en enskild elev, inte för en grupp elever, kommer normalt inte något ansökningsförfarande i fråga. Dessa beslut ska ej heller kunna överklagas.

Till den nya skollagen föreslås också överföras de redan gällande möjligheterna att till Skolväsendets överklagandenämnd överklaga kommunens eller landstingets beslut om mottagande i beslut om avbrytande av eller beslut om att på nytt bereda ut- bildning i kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och svenska för invandrare. Bestämmelserna om mot- tagande, avbrytande och återupptagande av utbildning i dessa skolformer för vuxna, har kommenterats i avsnitten 18.10 och 19.8. Även i detta sammanhang bör framhållas att beslut om

676

Ds 2009:25

Överklagande

mottagande inte är detsamma som beslut om antagning, som inte föreslås kunna överklagas. Detta utvecklas närmare i avsnitt 26.6.

Beslut av en kommun om skolpliktens påbörjande och upphörande m.m.

En kommuns beslut om att, på begäran av ett barns vårdnads- havare, skjuta upp skolplikten till senast höstterminen det kalen- derår som barnet fyller åtta år ska, liksom enligt nu gällande skollag, kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Likaså föreslår vi att hemkommunen beslutar om att en elevs skolplikt i grundskolan och grundsärskolan kan upphöra tidigare eller senare än vad som annars regleras i skollagen, liksom att en elev ska ha rätt att slutföra den högsta årskursen även om skol- plikten i grundskolan eller grundsärskolan skulle upphöra dess- förinnan (jfr avsnitt 6.2). Den föreslagna bestämmelsen om senare upphörande av skolplikten är ny i förhållande till nu gällande skollag. Skollagsberedningen föreslår alltså att en ny bestämmelse införs om att skolplikten inte upphör vid 16 år i grundskolan (17 i specialskolan) för en elev som inte slutfört högsta årskursen och därmed inte nått målen, utan först ett år senare. ”Slutfört högsta årskursen” definieras i detta samman- hang som att inför sista läsåret ha flyttats upp till årskursen.

Bestämmelsen kommer att omfatta elever som börjat skolan vid åtta års ålder, elever som gått samma årskurs två gånger någon gång under grundskoletiden samt elever som kommit till Sverige sent under sin skolgång och därför placerats in i en årskurs som inte motsvarar deras ålder. Förutsättningen för att skolplikten ska förlängas är också att de inte nått målen, när skolplikten normalt skulle ha upphört. Skulle någon elev stämma in på någon av dessa definitioner och ändå mot förmodan ha nått målen, tillämpas bestämmelsen om att skolplikten upphör när en elev har nått de mål som minst ska uppnås enligt läroplanen och kursplanerna.

677

Överklagande

Ds 2009:25

Den förlängda skolplikten kan kombineras med beslut om olika former av särskilt stöd och i vissa fall med anpassad studie- gång. Eleven får också göra en prövning när som helst under det tillkommande året. För en elev som flyttar utomlands upphör skolplikten.

Frågan om förlängd skolplikt ska prövas av hemkommunen eller för elever i specialskolan av Specialpedagogiska skol- myndigheten. I den slutliga bedömningen kan i enstaka fall finnas individuella omständigheter, som gör att en tvångsvis för- längning av skolplikten inte är lämplig. Kommunen kan då fatta ett beslut som innebär att eleven inte behöver vara kvar i grund- skolan ytterligare ett år. Rätten att få fullfölja utbildningen i grundskolan under ytterligare två år kvarstår dock, om eleven ändrar sig.

Även beslut om att en elevs skolplikt i grundskolan och grundsärskolan kan upphöra tidigare eller senare än vad som annars regleras i skollagen, liksom kommunens beslut om rätt att slutföra den högsta årskursen även om skolplikten har upphört dessförinnan, ska av rättssäkerhetsskäl kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Den föreslagna bestämmel- sen om förlängd skolplikt är som nämnts ny i förhållande till nu gällande skollag, och följaktligen är även rätten att överklaga ett sådant kommunalt beslut ny. Motsvarande bestämmelser om beslut om skolpliktens upphörande m.m. i specialskolan fattas av Specialpedagogiska skolmyndigheten och rätten att överklaga ett sådana beslut behandlas i avsnitt 26.3.2.

Beslut av en kommun om placering av elev i grundskolan eller grundsärskolan

I den nu gällande skollagen har i enlighet med riksdagens beslut med anledning av prop. 2006/07:69 införts en möjlighet att av hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero placera en elev vid en annan skolenhet inom den offentliga grundskolan än den elevens vårdnadshavare önskar [lag (2007:378) om ändring i

678

Ds 2009:25

Överklagande

skollagen (1985:1100)], se vidare avsnitt 9.7. Motsvarande möj- ligheter att omplacera en elev i grundsärskolan ska införas i den nya skollagen (jfr avsnitt 10.9).

Ett beslut om en sådan placering innebär ett omfattande in- gripande i den enskilda elevens skolgång och livssituation och måste föregås av en noggrann prövning. För att garantera elevens rättssäkerhet är det viktigt att ett sådant beslut kan överklagas. Den bestämmelse om överklagande av omplaceringsbeslut av en elev i grundskolan som finns i den nuvarande skollagens 4 kap. 12 § överförs därför till den nya skollagen och föreslås omfatta även grundsärskolan. Den aktuella typen av beslut ska kunna överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd eftersom de är av sådan karaktär att prövningen kräver en specifik kompetens på skolområdet. Dessa ärenden är naturligtvis av en sådan karaktär att nämnden bör pröva dem utan onödigt dröjsmål.

Kommunens beslut om s.k. omplacering av en elev till en annan skolenhet gäller omedelbart, såvida inte Överklagande- nämnden beslutar annat. Här finns alltså en möjlighet att begära inhibition, dvs. ett avbrytande av verkställigheten, i samband med att beslutet överklagas. Överklagandenämnden har därmed möjlighet att, om beslutet överklagas, i avvaktan på sitt slutliga ställningstagande stoppa verkställigheten av omplaceringen.

Kommunen kan naturligtvis även utforma sitt omplacerings- beslut så att det får verkan först vid en senare tidpunkt. På detta sätt kan kommunen alltså själv skjuta på verkställigheten. I detta sammanhang måste också erinras om bestämmelsen i 28 § för- valtningslagen (1986:223). Där anges att ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndigheten själv ändrar be- slutet så som klaganden begär. Det finns alltså en möjlighet, och även en skyldighet, för kommunen att häva sitt eget placerings- beslut även efter ett överklagande till Skolväsendets överklagan- denämnd, något som kan bli aktuellt om förutsättningarna för beslutet har ändrats.

Vi föreslår även att bestämmelsen i nuvarande skollag om att en kommun får besluta att på grund av betydande organisa- toriska eller ekonomiska svårigheter placera en elev vid en annan

679

Överklagande

Ds 2009:25

skolenhet inom sin offentliga grundskola eller grundsärskola än den elevens vårdnadshavare önskar, överförs till den nya skol- lagen (jfr avsnitten 9.7 och 10.9). Vi menar att även denna typ av placeringsbeslut är av så ingripande karaktär för den enskilde att de ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Vad som är att betrakta som betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter kan variera mycket beroende på vilken huvudman och vilka kostnader det handlar om. Det kan därmed antas uppstå vissa svårigheter för överklagandenämnden att hitta tydliga kriterier som utgångspunkt för sin prövning. Möjligheten att överklaga denna typ av placeringsbeslut har sin främsta be- tydelse för att ge eftertryck åt lagens krav på en individuell be- dömning i det enskilda fallet. Om kommunens beslut överklagas måste den kunna visa att den gjort en individuell prövning av önskemålet om placering och redovisa vilka åtgärder eller ut- gifter som den önskade placeringen skulle kräva. I övrigt bör det i huvudsak lämnas över till rättstillämpningen att precisera kriterier för bedömningen. Skollagsberedningen anser emellertid att det bör övervägas om Statens skolverk kan ges i uppdrag att utarbeta allmänna råd till stöd för bedömningen.

Beslut av en kommun om mottagande i förskoleklass, grundskola eller grundsärskola av elev från annan kommun

Beslut om mottagande av ett barn i offentlig förskoleklass i en annan kommun än hemkommunen p.g.a. särskilda skäl ska enligt vårt förslag fattas av den kommun i vars förskoleklass barnet önskar bli mottaget. Ett sådant beslut ska få överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Beslutet ska få överklagas endast av barnet eller barnets vårdnadshavare. Motsvarande möj- lighet att överklaga en kommuns beslut om mottagande av en elev i en grundsärskola som anordnas av en annan kommun än elevens hemkommun, föreslås också införas i den nya skollagen. Bestämmelserna om mottagande i grundsärskola i annan kommun är nya.

680

Ds 2009:25

Överklagande

Förslagen motsvarar vad som redan i dag gäller för grund- skolans del, utom när det gäller regeln om vilka som får över- klaga beslutet. Beslut om mottagande i en annan kommuns grundskola får enligt nu gällande skollag överklagas av eleven eller företrädare för denne. Att beslutet om mottagande i annan kommuns grundskola enligt Skollagsberedningens förslag får överklagas även av elevens vårdnadshavare, innebär att elevens vårdnadshavare får en självständig talerätt. Vi anser, mot denna bakgrund, att det av rättssäkerhetsskäl är viktigt att samma av- gränsning av talerätten ska gälla för beslut om mottagande i för- skoleklass som för beslut om mottagande i grundskola.

Ett barn som har fått plats i en förskoleklass vid en viss skola får som huvudregel börja grundskolan i samma skola. Valet av skola för förskoleklass kan alltså i viss mån likställas med valet av skola inom grundskolan. Det är högst ovanligt att barnets vård- nadshavare väljer en skola för förskoleklassen och en annan för grundskolan, såvida inte familjen flyttar. Att införa en möjlighet att överklaga beslut om mottagande i förskoleklassen av ett barn från en annan kommun kommer sannolikt att innebära att sådana beslut överklagas i stället för beslut om mottagande i grundskola.

Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att möjligheterna att överklaga beslut om mottagande i grundsärskolan i en annan kommun än elevens hemkommun, är desamma som vad gäller grundskolan.

Beslut av en kommun om interkommunal ersättning vid ansökan till kommunal vuxenutbildning

Enligt vårt förslag till den nya skollagens 18 kap finns, liksom i den nu gällande skollagen, en bestämmelse om att en ansökan att delta i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå i annan kommun än den sökandes hemkommun ska inlämnas till hem- kommunen, som i sin tur ska sända ansökan vidare till den huvudman som anordnar den sökta utbildningen. Till ansökan

681

Överklagande

Ds 2009:25

ska fogas ett yttrande i vilket hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna (s.k. interkommunal ersättning), om den som sökt utbildningen med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbildning hos en annan huvud- man.

Vi föreslår nu, till skillnad från vad som gäller i dag och som redovisats också i avsnitt 18.11, att även hemkommunens beslut vad gäller åtagande att svar för kostnaderna för den utbildning som tillhandahålls av en annan huvudman, ska kunna överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Det ska således inte endast vara den mottagande kommunens beslut om mottagande i kommunal vuxenutbildning som ska kunna överklagas. Ett mot- svarande förslag fanns i departementsskrivelsen Vuxenutbild- ningslag (Ds 2005:33).

I dag ingår inte hemkommunens bedömning av de särskilda skälen i mottagandebestämmelserna och detta kan således inte överklagas på annat sätt än genom laglighetsprövning enligt kommunallagen. Den anordnande kommunen har inte skyldig- het att ta emot en sökande från en annan kommun, om inte hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna. Detta innebär att det inte har varit möjligt för den enskilde att påverka sin situation, vilket medför en rättsosäkerhet för den som söker.

Överklagandemöjligheterna föreslås gälla endast utbildning på gymnasial nivå inom ramen för kommunal vuxenutbildning. Besluten föreslås få överklagas endast av den sökande eller den studerande.

Som exempel på ”särskilda skäl” kan nämnas fall där en sökande bor nära gränsen till en annan kommun och har närmare till den andra kommunens kommunala vuxenutbildning, eller om en sökande har sitt arbete i en annan kommun och därmed har lättare att delta i den kommunens kommunala vuxenutbildning. Däremot är inte avsikten med bestämmelsen om överklagande att ge en sökande ”rätt” att gå en specifik utbildning i en annan kommun, om det enda skälet är att hemkommunen inte anordnar utbildningen.

682

Ds 2009:25

Överklagande

Övriga beslut av en kommun som får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd

Övriga beslut av en kommun som enligt nu gällande skollag kan överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd föreslås också överföras till den nya skollagen. En kommuns beslut om att ta emot en elev i grundsärskolan ska, liksom i dagens skollag, kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Vi vill i sammanhanget även erinra om förslagen i avsnitten 10.5 och 10.6 om att skärpa skollagens krav när det gäller mottagande i grund- särskolan, krav såväl på att en utredning ska föregå ett beslut om mottagande i grundsärskolan, som på vårdnadshavares inflytande i anslutning till ett sådant beslut.

Liksom i dag ska man kunna överklaga en kommuns beslut när det gäller att svara för att en elev i grundskolan, som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet, får tillfreds- ställande förhållanden utan att extra kostnader uppstår.

Enligt vårt förslag ska även kommunens beslut om att en elev inte ska tas emot i gymnasiesärskolan därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan, fattas av den sökandes hemkommun. Enligt dagens skollag är det styrelsen för utbildningen som fattar även denna typ av beslut. Möjligheten att överklaga sådana beslut till Skolväsendets överklagandenämnd finns också i vårt förslag.

Övriga beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvud- man som får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd

Av rättssäkerhetsskäl föreslås också att det i den nya skollagen införs en möjlighet att överklaga beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman om rätt till utbildning eller annan verksamhet för person som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt den nya skollagen till följd av EU- rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess

683

Överklagande

Ds 2009:25

medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer.

26.3.2Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten eller Sameskolstyrelsen

Förslag: De möjligheter som finns i dag att hos Skolväsendets överklagandenämnd överklaga beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten om huruvida ett barn ska gå i specialskolan, om skolpliktens upphörande för elev som går i specialskolan och om åtgärder för elev i specialskolan som inte bor hemma, föreslås bli överförda till den nya skollagen. Även Special- pedagogiska skolmyndighetens beslut om att efter skol- pliktens upphörande fullfölja en utbildning i specialskolan ska kunna överklagas hos Överklagandenämnden.

Sameskolstyrelsens beslut om huruvida ett barn ska gå i specialskolan ska liksom i dag få överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. En bestämmelse införs också i den nya skollagen om att Sameskolstyrelsens beslut om rätt för elev som måste bo utanför det egna hemmet att få tillfreds- ställande förhållanden, får överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd.

Specialpedagogiska skolmyndighetens eller Sameskol- styrelsens beslut om rätt till utbildning för person som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt den nya skollagen till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer ska också få överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd.

684

Ds 2009:25

Överklagande

Skollagsberedningens förslag

Beslut om ett barn ska gå i specialskolan, om åtgärder för elev i specialskolan som inte bor hemma och om skolpliktens upp- hörande m.m. för en elev som går i specialskolan fattas av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Dessa beslut ska, enligt vårt förslag, kunna överklagas hos Skolväsendets överklagande- nämnd. Beslut om att efter skolpliktens upphörande fullfölja ut- bildning i specialskolan fattas enligt nu gällande skollag av styrel- sen för utbildningen, men även sådana beslut kommer att i framtiden fattas av Specialpedagogiska skolmyndigheten och föreslås också kunna överklagas hos Överklagandenämnden. Däremot kommer det inte heller i fortsättningen finnas möjlig- het att överklaga Specialskolemyndighetens beslut som rör syn- skadade elever med ytterligare funktionshinders rätt att genom- går ytterligare utbildning i specialskolan fram till och med vår- terminen det år eleven fyller 21 år.

Sameskolstyrelsens beslut om ett barn ska gå i sameskolan ska på motsvarande sätt, och, i enlighet med nu gällande skollag, kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Same- skolstyrelsens beslut om rätt för elev i sameskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet att utan extra kostnader få tillfredsställande förhållanden, kan enligt nu gällande bestämmelser överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol med stöd av Europakonventionen. Vårt förslag om att sådana beslut i framtiden ska få överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd innebär ett förtydligande av gällande rätt, på så sätt att en uttrycklig överklagandebestämmelse införs. Att besluten ska överklagas hos Överklagandenämnden i stället för hos allmän förvaltningsdomstol hänger samman med att kvaliteten i prövningen av besluten bedöms gynnas av sådan sär- skild sakkunskap på skolområdet som nämnden besitter. Mot- svarande överklagandebestämmelser finns i dagens skollag när det gäller grundskolan och specialskolan, och ska, enligt vårt för- slag också överföras till den nya skollagen.

685

Överklagande

Ds 2009:25

Som tidigare framgått (se även avsnitt 26.3.1) föreslås av rättssäkerhetsskäl att det i den nya skollagen införs en möjlighet att överklaga beslut om rätt till utbildning för person som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt den nya skol- lagen till följd av EU-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemen- skapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. Denna rätt till utbildning gäller även specialskolan och sameskolan. För elever i special- skolan fattas sådana beslut av Specialpedagogiska skolmyndig- heten. Således ska också Specialpedagogiska skolmyndighetens och Sameskolstyrelsens beslut om sådan rätt till utbildning kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

26.3.3Beslut av rektor

Förslag: Beslut om åtgärdsprogram av rektor, eller av den som rektor med stöd av lagen har överlåtit sin beslutanderätt till, ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagande- nämnd. Vid prövning av ett överklagande ska nämnden antingen fastställa eller upphäva beslutet. Överklagande- nämnden får inte sätta något annat beslut i det överklagade beslutets ställe.

Ett beslut av rektor i de obligatoriska skolformerna om särskilt stöd i en annan elevgrupp eller enskilt, eller om an- passad studiegång ska få överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd.

Skollagsberedningens förslag

Åtgärdsprogram

Skollagsberedningens utgångspunkt är att rätten till över- klagande inte endast stärker den enskildes rättssäkerhet utan

686

Ds 2009:25

Överklagande

även i många fall utgör en garant för skollagens grundläggande princip om rätten till likvärdig utbildning. Skollagsberedningen eftersträvar därför i sina förslag att föreskrifter som anger att den enskilde har rätt till någonting, endast ska förekomma om denne samtidigt har rätt att anföra förvaltningsbesvär. Vissa be- slut inom skolan har ansetts så betydande för eleven att de bör vara överklagbara. Ett beslut om särskilt stöd kan medföra avse- värda förändringar och inskränkningar för eleven. Vi anser därför att beslut om särskilt stöd kan vara sådana för den enskilde viktiga beslut, att de därför i princip ska kunna överklagas.

I enlighet med det som föreskrivs i Skollagsberedningens för- slag till 3 kap. 9 § i den nya skollagen ska åtgärdsprogram ut- arbetas för elever i behov av särskilt stöd. Bestämmelsen gäller oberoende av huvudman för alla skolformer, med undantag för förskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. Av åtgärds- programmet ska framgå hur elevens behov ser ut, vilka åtgärder som ska vidtas samt hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas.

Beslut om åtgärdsprogram fattas av rektor eller av den som rektor har delegerat uppgiften till. Om rektor, eller den som fått uppgiften att besluta om åtgärdsprogram, efter utredning konstaterar att det inte föreligger något behov av att upprätta ett åtgärdsprogram ska även detta formellt beslutas och dokumen- teras. Vi föreslår, som redovisats i avsnitt 3.3.1 , att rektors be- slut om åtgärdsprogram, eller beslut om att inte upprätta åt- gärdsprogram, ska vara möjligt att överklaga hos Skolväsendets överklagandenämnd. Även Skollagskommittén föreslog att ett beslut om åtgärdsprogram ska kunna överklagas, men däremot inte samma möjlighet när ett sådant beslut inte fattas. Om åt- gärdsprogrammet i de obligatoriska skolformerna innebär eller innefattar beslut om placering i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång, ska detta framgå av åtgärdsprogrammet. I dessa senare fall är det dock frågan om så pass genomgripande åtgärder att rektor inte ska kunna delegera sitt beslut.

Frågan om elevens rätt till särskilt stöd i form av åtgärds- program är inte helt enkel. Särskilt stöd innebär inte bara en

687

Överklagande

Ds 2009:25

rättighet utan också en skyldighet för eleven att delta i de stöd- åtgärder som sätts in. Det är knappast möjligt att i lagtext närmare definiera vilka förutsättningar som ska föreligga för rätt till stöd och i vilka former stöd ska ges. Elever har olika behov och behovet varierar över tiden beroende på olika faktorer i både skolan, bl.a. bemötande, ämnen och situationer i skolmiljön, och i hemmet.

För att beslut om åtgärdsprogram ska vara överklagbara ska det normalt röra sig om myndighetsutövning. Undervisning och pedagogisk verksamhet anses inte utgöra myndighetsutövning. Det är inte helt klart huruvida ett ärende om särskilt stöd kan betraktas som myndighetsutövning eller inte, delvis beroende på stödets utformning. Om ett beslut om särskilt stöd innebär att elevens studiegång blir ofullständig i förhållande till garanterad utbildning enligt timplan och kursplaner, dvs. anpassad studie- gång, rör det sig sannolikt om myndighetsutövning. Ett sådant beslut påverkar elevens rätt till fortsatt utbildning.

Vi anser som nämnts att rektors beslut om åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. En viktig del i nämndens överprövning avser utredningens kvalitet, dvs. om rektor utrett eleven på det sätt som krävs enligt Skol- lagsberedningens förslag, samt även i övrigt har följt den hand- läggningsprocess som föreskrivs i den nya skollagen. Om det finns brister i utredningen eller i förfarandet ska överklagande- nämnden upphäva åtgärdsprogrammet och återförvisa ärendet till rektor. När det gäller överprövningen i sak, dvs. omfatt- ningen eller formen för särskilt stöd, kan det hävdas att inne- hållet i det särskilda stödet inte lämpar sig för en prövning i högre instans. Särskilt stöd går inte att precisera i lagtext. Det handlar om pedagogiska bedömningar samt många svårbedömda omständigheter kring eleven. Andra faktorer som kan försvåra en överprövning är tidsaspekten, t.ex. kan en termin eller ett läsår ha passerats innan överklagandet prövats i sak. Gränsen mellan stöd inom ramen för den ordinarie undervisningen och särskilt stöd kan också vara svår att dra. Å andra sidan visar er-

688

Ds 2009:25

Överklagande

farenheter från Skolverkets tidigare tillsyn att ärendena oftast handlar om att eleven borde få mer stöd än det som eleven fått.

Skollagsberedningen har därför, liksom Skollagskommittén, valt att föreslå en lösning som innebär att beslut om åtgärds- program som fattats av rektor, eller den som rektor har delegerat beslutet till, ska kunna överklagas till Skolväsendets över- klagandenämnd. Skollagsberedningen menar att Överklagande- nämnden är den lämpligaste instansen för denna typ av över- klagande, eftersom särskilda kunskaper på skolområdet finns i nämnden. Nämnden ska vid sin prövning antingen fastställa eller upphäva beslutet. Om nämnden finner att utredningen visar att eleven ska ges särskilt stöd i större omfattning eller stöd i annan form, bör åtgärdsprogrammet upphävas och ärendet återförvisas till rektor som har att besluta om ett nytt åtgärdsprogram, dvs. en ny prövning i sak.

Beslut om åtgärdsprogram för en elev i en fristående skola ska kunna överklagas på samma sätt som beslut för en elev i en offentlig skola. Förvaltningslagens bestämmelser om handlägg- ning av ärenden ska tillämpas även i en fristående skola vid handläggning av ett ärende om särskilt stöd. Att låta beslut om åtgärdsprogram bli överklagbara även för fristående skolor, kan innebära ökad administrativ arbetsbörda för dessa. Å andra sidan handlar det om elevernas rättssäkerhet och en kontroll av att handläggningsprocessen följs, vilket otvetydigt är lika viktigt i fristående som i offentliga skolor.

Särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång

Skollagsberedningen har också föreslagit att övriga beslut om olika typer av särskilt stöd ska fattas av rektor, däribland sådana som motsvarar beslut om särskild undervisningsgrupp och an- passad studiegång, beslut som enligt nu gällande skolformsför- ordningar ska fattas av styrelsen för utbildningen (jfr avsnitt 3.2.1). Dessa beslut kan innebära omfattande ingrepp för den enskilde eleven och ska därför, enligt Skollagsberedningens för-

689

Överklagande

Ds 2009:25

slag, inte kunna delegeras av rektor till någon annan befattnings- havare. De ska också vara möjliga att överklaga hos Skol- väsendets överklagandenämnd.

26.4Överklagande hos Statens skolverk

Förslag: Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten och Sameskolstyrelsen avseende personalärenden får överklagas hos Statens skolverk.

Skollagsberedningens förslag

Enligt specialskoleförordningen (1995:401) och sameskolför- ordningen (1995:205) får beslut av Specialpedagogiska skol- myndigheten respektive Sameskolstyrelsen i personalärenden överklagas hos Statens skolverk. Enligt nämnda förordningar får beslut i personalärenden överklagas hos Statens skolverk. Över- klagandebestämmelserna föreslås bli överförda från förordning till skollagen.

26.5Övriga bestämmelser om överklagande

Förslag: Den befintliga möjligheten att hos allmän förvalt- ningsdomstol överklaga ett beslut av Högskoleverket om ut- färdande av behörighetsbevis överförs också till den nya skollagen. Detsamma gäller bestämmelserna i dagens skollag om överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd av beslut avseende vissa frågor om mottagande och intagning m.m. till Rh-anpassad utbildning.

Kravet på prövningstillstånd vid överklagande från läns- rätten till kammarrätten bör också överföras till den nya skollagen.

690

Ds 2009:25

Överklagande

När en kommun överklagar Skolinspektionens beslut om godkännande av en enskild som huvudman ska förutom den enskilde även Skolinspektionen vara kommunens motpart hos allmän förvaltningsdomstol.

Skollagsberedningens förslag

Vissa andra bestämmelser om överklagande föreslås också över- föras från 1985 års skollag till den nya skollagen. Detta gäller möjligheten att hos allmän förvaltningsdomstol överklaga ett beslut av Högskoleverket om utfärdande av behörighetsbevis. Vidare överförs bestämmelserna i 1985 års skollag om över- klagande hos Skolväsendets överklagandenämnd av beslut avse- ende vissa frågor om mottagande och intagning m.m. till Rh-an- passad utbildning.

Kravet på prövningstillstånd vid överklagande av länsrättens avgörande till kammarrätten föreslås också bli överförda till den nya skollagen.

Vem som får överklaga ett myndighetsbeslut hos allmän för- valtningsdomstol och vem som är motpart till den som över- klagar följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och av bestämmelser i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Av 7 a § förvaltningsprocesslagen framgår att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut hos länsrätten ska den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna överlämnats till domstolen. Av denna bestämmelse följer att om Statens skolinspektions beslut att inte godkänna en enskild som huvudman för t.ex. en fristående skola överklagas av den enskilde blir Skolinspektionen den enskildes motpart i dom- stolen. Om Skolinspektionen däremot godkänner den enskilde och kommunen överklagar beslutet blir den enskilde, och inte Skolinspektionen, kommunens motpart (jfr rättsfallet RÅ 2008 ref. 4). För att Skolinspektionen ska kunna ta tillvara de all- männa intressen som myndigheten har till uppgift att bevaka bör den ges ställning som part i domstolsprocessen även i de fall en

691

Överklagande

Ds 2009:25

kommun överklagar ett beslut att godkänna en enskild som huvudman. En bestämmelse om att förutom den enskilde också Skolinspektionen ska vara kommunens motpart bör därför in- föras i skollagen.

26.6Överklagandeförbud

Förslag: Andra beslut enligt den nya skollagen än sådana som anges i den nya skollagens kapitel om överklagande ska få överklagas endast om överklagande får ske enligt 10 kap. kommunallagen. Beslut om antagning till utbildning i de fri- villiga skolformerna får dock inte överklagas.

Förbudet mot att överklaga beslut av Skolväsendets över- klagandenämnd ska överföras från dagens skollag till den nya skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningens strävan har varit att i bestämmelser i den nya skollagen endast använda begreppen rättighet och skyldig- het, då det också finns en rätt för den enskilde att överklaga be- slut enligt bestämmelserna genom förvaltningsbesvär med stöd av Europakonventionen. Det har dock inte varit möjligt att vara helt konsekvent i detta avseende. Andra beslut än de som räknas upp i den nya skollagens kapitel om överklagande ska emellertid inte kunna bli föremål för annan prövning än laglighetsprövning enligt kommunallagen.

I sammanhanget bör särskilt påpekas att ett beslut om antag- ning till utbildning i de frivilliga skolformerna inte får över- klagas. Som framgår av avsnitten 14.6 och 26.3.1 är ett beslut om mottagande och ett beslut om antagning till en utbildning på gymnasial nivå inte samma sak.

692

Ds 2009:25

Överklagande

I likhet med vad som gäller enligt dagens skollag, föreslås att beslut av Skolväsendets överklagandenämnd med anledning av ett överklagande dit, inte får överklagas.

693

27Åtgärder mot kränkande behandling

27.1Förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever

Lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever trädde i kraft den 1 januari 2006 (prop. 2005/06:38, bet. 2005/06:UbU4, rskr. 2005/06:149). Lagen upphävdes den 1 januari 2009 samtidigt som den nya diskrimineringslagen (2008:567) trädde i kraft (prop. 2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219). 2006 års lag förbjöd dels diskriminering, dels vad som i lagen be- nämndes annan kränkande behandling. De bestämmelser i 2006 års lag som handlade om diskriminering flyttades över till den nya diskrimineringslagen medan de bestämmelser som handlade om annan kränkande behandling flyttades över till ett eget kapitel, 14 a kap, i skollagen (1985:1100). 14 a kap skollagen trädde i kraft den 1 januari 2009 (prop. 2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219).

Syftet med bestämmelserna i 14 a kap. skollagen är att mot- verka kränkande behandling av barn och elever. Bestämmelserna tillämpas på utbildning och annan verksamhet enligt skollagen. Med kränkande behandling avses ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen kränker ett barns eller en elevs värdighet. 14 a kap. innehåller bestämmelser om aktiva åtgärder, förbud mot kränkande behandling, skyldighet att

695

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling och förbud mot repressalier.

Den som ansvarar för verksamheten – staten, en kommun, ett landsting eller en enskild – ska bedriva ett målinriktat arbete för att främja de ändamål som bär upp lagen. Detta innebär bl.a. att det ska upprättas en likabehandlingsplan för att förhindra diskriminering, mobbning och annan kränkande behandling i verksamheten som ska följas upp och ses över årligen. Planen ska baseras på evidens och beprövad erfarenhet. Av kap. 1 framgår att all utbildning ska baseras på forskning och beprövad erfaren- het vilket även omfattar värdegrundsarbete och annan verksam- het syftande till att förebygga diskriminering, mobbning och annan kränkande behandling.

Skyldigheten att utreda och vidta åtgärder mot kränkande be- handling innebär att om huvudmannen eller personalen får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten, är huvudmannen skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åt- gärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande be- handling i framtiden.

Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldig- heter enligt 14 a kap. ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet. Statens skolinspektion ska se till att 14 a kap. följs. Inom Statens skolin- spektion finns ett Barn- och elevombud som övervakar reglerna om kränkande behandling i 14 a kap. skollagen. Diskrimine- ringsombudsmannen utövar tillsyn över diskrimineringslagen.

Det föreslås nu att bestämmelserna om annan kränkande be- handling i 14 a kap. skollagen i huvudsak oförändrade flyttas över till ett nytt kapitel, 27 kap., i den nya skollagen. I ett avse- ende föreslås dock en ändring (anmälningsplikten).

696

Ds 2009:25

Åtgärder mot kränkande behandling

27.2Anmälningsplikt för personal m.m.

Förslag: En lärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechef eller rektor. En för- skolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen ska skyndsamt utreda anmälan och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden. Det som sägs i första stycket ska även tillämpas på motsva- rande sätt om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på så sätt som avses i diskrimineringslagen.

Skollagsberedningens förslag

För att säkerställa att bestämmelserna om skyldighet att utreda uppgifter om kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier och vidta åtgärder blir tillräckligt effektiva behövs även bestämmelser om anmälningsplikt för rektorer, förskole- chefer, lärare och övrig personal. Huvudmannen måste få känne- dom om uppgifterna för att utredning ska kunna inledas och eventuella åtgärder vidtas. Lärare och annan personal ska ha an- mälningsplikt till rektor eller förskolechef. Rektor och förskole- chef ska ha anmälningsplikt till huvudmannen. För att ytterligare betona vikten av effektivitet i dessa ärenden föreslår Skollags- beredningen att det i lagen ska skrivas in att huvudmannen skyndsamt ska utreda en anmälan.

697

28 Övriga bestämmelser

28.1Inledning

Förslag: I ett särskilt kapitel i den nya skollagen ska samlas vissa bestämmelser som avser flera skolformer och verksam- heter. Det gäller

–bestämmelser om bosättning m.m.,

–vissa ytterligare definitioner,

–kommunens skyldighet att löpande hålla sig informerad om icke skolpliktiga ungdomar,

–bestämmelser om handläggning med tillämpning av för- valtningslagen (1986:223),

–talerätt för den som fyllt 16 år,

–anmälan till socialnämnden och samverkan med andra myndigheter,

–tystnadsplikt för den som är eller har varit verksam i enskilt bedriven utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen,

–riksinternatskolor,

–utbildning som leder fram till International Baccalaureate,

–överlämnande av betygshandlingar från fristående skolor till elevens hemkommun,

–kommunens skyldighet att lämna information om den förskola och den verksamhet som avses i 23 kap. som finns i kommunen samt om möjligheten för enskilda att bedriva sådan verksamhet samt

699

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

– vissa övriga bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter.

Skollagsberedningens förslag

I skollagens avslutande kapitel samlas, i enlighet med Skollags- kommitténs förslag, bestämmelser som inte har en naturlig plats i skolformskapitlen eller i andra av skollagens kapitel. Skollags- beredningens förslag överensstämmer i flera delar med kommitténs förslag. Kommittén lämnade emellertid inte förslag på alla de områden som kan komma att omfattas av ett sådant kapitel, vilket innebär att det i vissa delar har varit nödvändigt att lämna kompletterande förslag. Vidare har vissa bestämmelser ändrats sedan kommitténs förslag presenterades, vilket också föranleder avsteg från kommitténs förslag. Vidare föreslås en helt ny bestämmelse om överlämnande av betygshandlingar.

Kapitlet inleds med bestämmelser om vem som ska anses som bosatt i landet och därmed sammanhängande bestämmelser när det gäller rätten till utbildning och annan pedagogisk verksamhet för personer som inte är folkbokförda i landet. I kapitlet finns därutöver vissa skolformsövergripande definitioner, bl.a. om att det som i lagen sägs om barn, ungdomar och vuxna med utveck- lingsstörning även ska gälla dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärn- skada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Vidare finns bestämmelser om kommuners s.k. uppföljningsansvar för ungdomar under 20 år som inte har fullföljt en gymnasieutbild- ning.

I kapitlet finns även föreskrifter om handläggning med tillämpning av förvaltningslagen (1986:223), om elevs talerätt, om tystnadsplikt samt en hänvisning till socialtjänstlagens be- stämmelse om anmälan till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd. På samma sätt som i den hittills gällande skollagen är syftet med hänvisningen till socialtjänst-

700

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

lagen (2001:451)att öka kunskapen om anmälningsskyldighet inom verksamheter som rör barn och ungdom enligt skollagen. Kapitlet innehåller också bestämmelser om riksinternatskolor samt utbildning som leder fram till International Baccalaureate. Vidare föreslås en ny bestämmelse som reglerar en fristående skolas skyldighet att överlämna betygshandlingar till elevens hemkommun. Det införs även en bestämmelse om kommunens skyldighet att informera om den förskola och den verksamhet som avses i 23 kap. som finns att tillgå inom kommunen. Infor- mationen ska även avse möjligheten för enskilda att bedriva för- skola eller sådan verksamhet som avses i 23 kap. med bidrag från hemkommunen. Rörande motiven till denna bestämmelse, se prop. 2008/09:115, Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar. Slutligen föreslås att det till den nya skollagens kapitel med Övriga bestämmelser överförs vissa bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter, i några fall med erforderliga justeringar vilka i princip innebär att det aktuella bemyndigandet i den nya skollagen även omfattar enskilda huvudmän.

28.2Bosättning m.m.

Förslag: I skollagen ska anges att med bosatt i landet avses den som ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Som bosatta i landet enligt skollagen ska även anses sådana personer som avses i 1 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., samt personer som vistas i landet enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:176). För dessa grupper avgränsas rätten till utbildning till barn och ungdomar som omfattas av den nu gällande förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skol- barnsomsorg för asylsökande barn m.fl. Vad gäller utbildning

701

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

i gymnasie- och gymnasiesärskolan avser rätten till utbildning de fall där ungdomarna har påbörjat denna utbildning före 18 års ålder. För den förstnämnda gruppen ovan gäller också, att om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats ska de anses som bosatta i landet fram till dess att de lämnar landet, under förutsättning att de inte håller sig undan så att ett sådant beslut inte kan verkställas.

Som bosatta enligt skollagen ska vidare anses personer som har rätt till utbildning och annan verksamhet enligt skollagen till följd av EG-rätten, EES-avtalet eller avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer.

Som bosatta enligt skollagen ska slutligen anses familje- medlemmar till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, och som kommer från andra länder än sådana som omfattas av EG-rätten, EES-avtalet eller avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer. Rätten till utbild- ning avgränsas för dessa personer till barn och ungdomar och till utbildning motsvarande skolplikten. Dessa barn och ungdomar omfattas emellertid inte av skolpliktsbestämmel- serna.

I skollagen ska även finnas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om deltagande i verksamhet enligt skollagen, för personer som inte omfattas av ovan redovisade bestämmelser om bosättning m.m.

Skollagsberedningens förslag

Som framgår av avsnitt 6.1 bör skolplikten även fortsättningsvis vara begränsad till elever som är bosatta i landet. Av förarbetena till 1985 års skollag (prop. 1985/86:10, s. 81) framgår att en person som rätteligen ska vara folkbokförd i Sverige anses vara bosatt i landet . I Skollagsberedningens förslag lagfästs principen

702

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

att med bosatt i landet avses den som rätteligen ska vara folk- bokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Skolplikten motsvaras också av en rätt till utbildning. Enligt de föreslagna bestämmelserna i 6 kap. 1–3 §§ nya skollagen finns också personer som vid tillämpningen av skollagen ska anses som bosatta i Sverige trots att de inte är folkbokförda i landet. Barn och ungdomar som omfattas av dessa bestämmelser har inte skolplikt men i huvudsak samma rätt till utbildning som skol- pliktiga barn. I den föreslagna nya skollagens kap. 28 anges vilka grupper av personer som härvid avses.

Skollagsberedningen har valt att lagtekniskt utforma bestämmelserna så, att i den första bestämmelsen (28 kap. 1 § i förslaget till ny skollag) anges vilka grupper som ska anses som bosatta i landet och därmed ha rätt till utbildning och annan verksamhet enligt skollagen på i princip samma sätt som dem som är folkbokförda i landet. Det gäller fyra kategorier: asyl- sökande m.fl., personer som har tidsbegränsat uppehållstillstånd för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras, personer som omfattas av EG-rätten, EES- avtalet eller avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer, samt familjemedlemmar till personer som tillhör en främmande makts beskickning m.m. I samtliga ovan nämnda fall föreslår Skollagsberedningen att rätten till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen ska gälla oavsett huvudman.

Alla personer som omfattas av dessa bestämmelser har dock inte rätt till utbildning i alla skolformer. Detta regleras i 28 kap. 2 § i förslaget till ny skollag där det anges vissa begränsningar i rätten till utbildning.

Asylsökande m.fl.

Barn och ungdomar som ensamma eller tillsammans med sina föräldrar har lämnat sitt hemland har samma grundläggande be- hov av omvårdnad och skydd, av kontinuitet i relation till sina föräldrar och respekt för sin integritet som andra barn. Men det

703

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

faktum att de har lämnat eller flytt från sitt hemland, och ännu inte vet om de får möjlighet att rota sig här, innebär att dessa barn i många avseenden befinner sig i en svårare situation än andra. Ett led i arbetet för att stärka dessa barns situation är att lagfästa rätten till utbildning. Enligt Skollagsberedningens upp- fattning finns det dock inte skäl att låta dessa barn och ungdomar även omfattas av skolplikten, jfr prop. 2000/01:115, s. 18–19.

I förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksam- het och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. ges före- skrifter om utbildning inom det offentliga skolväsendet för asyl- sökande barn och ungdomar, samt för några andra grupper som är jämställda med dessa. Dessa gruppers rättigheter m.m. regleras dels i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., dels i utlänningslagen (2005:716). Den nämnda förordningen trädde i kraft år 2002 och har ändrats några gånger sedan Skollags- kommittén överlämnade sitt betänkande. Således omfattar för- ordningen numera även barn och ungdomar som inte är folk- bokförda här i landet och vistas här enligt ett beslut om tids- begränsat uppehållstillstånd för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras – beslut som regleras i 5 kap. 15 § i utlänningslagen (2005:716).

Eftersom bestämmelserna handlar om rätten till utbildning inom skolväsendet har Skollagsberedningen, liksom Skollags- kommittén, den principiella uppfattningen att relevanta be- stämmelser bör finnas i skollagen i stället för i förordning. Där- för föreslår vi att rätten till utbildning för de grupper som om- fattas av den nuvarande förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl., ska regleras på sådant sätt att de ska anses vara bosatta i landet. Därmed kommer, med vissa särskilt angivna undantag, bestämmelserna om rätt till utbildning inom skolväsendet för barn och ungdomar att gälla för asylsökande barn och ungdomar m.fl. på i princip samma sätt som för dem som är folkbokförda i landet.

704

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Den föreslagna regleringen innebär att barn och ungdomar som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av be- stämmelserna i utlänningslagen (2005:716) och som därmed enligt den nya skollagen ska anses vara bosatta i Sverige inte längre anses som bosatta i landet när tillståndstiden har löpt ut.

Skollagsberedningen anser också det rimligt att de asyl- sökande barn m.fl. som omfattas av de föreslagna bestämmel- serna ska anses som bosatta i Sverige – och därmed ha rätt till utbildning – till dess att de lämnar landet, även om ett beslut om avvisning eller utvisning meddelats. Vi menar dock i nuläget att detta inte ska gälla om personen i fråga håller sig undan så att ett sådant beslut inte kan verkställas. I sammanhanget bör dock framhållas att det i dag är möjligt för kommunerna att på frivillig väg ta emot dessa barn i sin grund- och gymnasieskola (jfr. 6 kap. 2 § grundskoleförordningen samt 11 kap. 7 § gymnasieförord- ningen). Någon förändring av dessa regler föreslås inte.

Utredningen om rätt till utbildning m.m. för barn som håller sig undan verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning redovisade i februari 2007 sina förslag i betänkandet Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas (SOU 2007:34). I betänkandet föreslogs att barn i familjer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning får rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom på huvudsakligen samma villkor som barn som är bosatta i Sverige. Dessa barn föreslogs också ha rätt att delta i offentligt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Så som utredningens direktiv var formulerade undantogs flera grupper från dess förslag. Framför allt omfattades inte barn som kommer till Sverige utan att ha ansökt om nödvändigt tillstånd för vistelsen och som inte fått något beslut om avvisning eller utvisning. Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utgiftsområde 16, s. 106) uttryckt att det finns skäl att se över om gruppen barn som ska omfattas av förslaget bör utökas. Frågan bereds i Regeringskansliet och kan således komma att påverka den slutliga utformningen av skollagens

705

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

bestämmelser om bosättning m.m. för asylsökande barn och ungdomar m.fl.

Möjligheten till utbildning i gymnasie- och gymnasiesär- skolan gäller enligt förordningen (2001:976) om utbildning, för- skoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl., endast för den som har påbörjat utbildningen före 18 års ålder. I den proposition som låg till grund för förordningen (prop. 2000/01:115 om asylsökande barns skolgång m.m.), be- dömde nämligen den dåvarande regeringen att rätten till gymna- sieutbildning borde gälla om studierna påbörjas före 18 års ålder, med hänvisning till att barnkonventionen omfattar barn upp till 18 år. I propositionen framhölls dock att en kommun självfallet även fick erbjuda gymnasieutbildning till asylsökande ungdomar som fyllt 18 år. Skollagsberedningen instämmer i denna bedöm- ning och anser inte att det i nuläget är rimligt att utöka denna åldersgräns till 20 år, vilket Skollagskommittén föreslog och i likhet med det som gäller för ungdomar som är folkbokförda i landet. Skollagsberedningen bedömer att ett sådant utökat åliggande skulle medföra ökade kostnader för kommunerna, och att frågan därför behöver utredas vidare. Vi föreslår därför i nu- läget ingen förändring i förhållande till förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. i detta avseende.

Skollagsberedningen anser, liksom Skollagskommittén, att det saknas egentliga skäl att reglera dessa frågor i förordning. Vårt förslag innebär som framgått att relevanta bestämmelser i förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. införs i den nya skollagen och att förordningen därmed kan upphävas.

Skollagsberedningens förslag innebär att rätten till utbildning för de grupper av asylsökande m.m. barn och ungdomar som här avses omfattar även fristående skolor, fristående förskoleklasser, fristående förskolor samt fritidshem och annan pedagogisk verk- samhet som bedrivs av en enskild huvudman.

706

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Konsekvenser av medlemskapet i EU och EG-rätten

Efter tillkomsten av den nu gällande skollagen har Sverige blivit medlem i Europeiska unionen (EU)och EG-rätten har därmed blivit en del av Sveriges nationella rättsordning. Enligt artikel 12 i EG-fördraget är all diskriminering på grund av nationalitet för- bjuden inom fördragets tillämpningsområde. Av särskild bety- delse för utbildningsområdet är rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Av detta följer att även de som inte är bofasta i Sverige men som omfattas av EG-rätten ska ha rätt till utbildning.

Vad gäller barn och ungdomar ska, enligt artikel 12 i rådets förordning, barnen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i en annan medlemsstat få tillträde till denna stats allmänna skolor, lärlingsutbildning och yrkesskole- kurser på samma villkor som medborgarna i denna stat, om barnen bor där. Medlemsstaterna ska vidare främja alla be- mödanden att göra det möjligt för dessa barn att delta i utbild- ningen under bästa möjliga förhållanden. Ett medlemsland kan således inte, enligt den praxis som utvecklats inom EG-rätten, upprätthålla krav på folkbokföring för att medge barn till arbetstagare som är unionsmedborgare eller medborgare i ett EES-land, rätt till utbildning i allmänna skolor.

EG-rätten och de därmed sammanhängande avtalen preciserar inte vilka skolformer eller motsvarande som rätten till utbildning avser. I artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 anges att en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat, inom en annan medlemsstats territorium ska åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som värdlandets egna medborgare. Skollagsberedningen har ingen klar uppfattning om huruvida begreppet sociala förmåner i denna artikel kan anses omfatta rätt till förskola och fritidshem. Skollagskommittén ansåg dock att det, med hänsyn till syftet med rådets förordning och till att EG- domstolen har gjort en vid tolkning av begreppet sociala för- måner, är rimligt att utgå ifrån att förskola och fritidshem om- fattas av artikeln i fråga.

707

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

I nämnda rådsförordnings artikel 7.3 anges vidare att en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat, inom en annan medlemsstats territorium även, med stöd av samma rättig- het och på samma villkor som landets medborgare, ska ha till- gång till utbildning i yrkesskolor och omskolningscentra.

Skollagsberedningen föreslår mot denna bakgrund att det i skollagen förs in en bestämmelse om att den som har rätt till ut- bildning eller annan verksamhet enligt skollagen till följd av EG- rätten, EES-avtalet eller avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer, ska anses som bosatt i landet även om han eller hon inte är folkbokförd här. För denna personkrets ska inte anges någon begränsning vad gäller rätten till utbildning i olika skolformer. Det kan här nämnas att ett beslut av exempelvis en kommun om huruvida en person som tillhör aktuell personkrets har rätt till utbildning kan överklagas till Skolväsendets över- klagandenämnd (se även avsnitten 26.3.1 och 26.3.2).

Barn till beskickningsmedlemmar från länder utanför EU/EES

Den ovan föreslagna regleringen i skollagen av rätt till utbildning i enlighet med EG-rätten m.m. omfattar även barn och ung- domar som är familjemedlemmar till medlemmar i främmande makts beskickningar från de länder som omfattas av EG-rätten, EES-avtalet eller avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer. Även familjemedlemmar till beskickningsmed- lemmar från länder utanför EU/EES/Schweiz, bör ha en i skol- lagen lagfäst rätt till utbildning. Denna rätt föreslås dock av- gränsas till att gälla barn och ungdomar i grundskola, obliga- torisk särskola, specialskola, sameskola och motsvarande utbild- ningar, i enlighet med 2 § i förordningen (2007:81) om utbild- ning och statsbidrag för vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige.

Skollagskommittén föreslog att barn till beskickningsmed- lemmar från länder även utanför EU/EES-avtalens tillämpnings- område också skulle ha rätt till utbildning i förskola, förskole-

708

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

klass, fritidshem och gymnasieskola. Skollagsberedningen före- slår dock i nuläget inga förändringar i förhållande till de regler om rätt till utbildning som finns i förordningen (2007:81) om utbildning och statsbidrag för vissa barn och ungdomar som inte är folkbokförda i Sverige, men anser att förutsättningarna bör ses över att utöka rätten till utbildning utöver de skolformer som omfattas av skolplikten, för barn till beskickningsmedlemmar från länder utanför EU/EES/Schweiz.

Bestämmelserna bör dock föras från förordning till den nya skollagen, eftersom de avser rätten till utbildning.

Bemyndigande att utfärda föreskrifter om deltagande i utbildning

Skollagsberedningens förslag avser regleringen av rätten till ut- bildning m.m. för olika grupper. Dessutom behöver det även i fortsättningen finnas ett bemyndigande i skollagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att utfärda föreskrifter om deltagande i verksamhet som omfattas av skollagens bestämmelser, för personer som inte omfattas av ovan redovisade bestämmelser om bosättning m.m. Detta bemyn- digande motsvarar i princip det bemyndigande som finns i den nu gällande skollagens 15 kap. 5 §, men föreslås bli utvidgat till att omfatta alla verksamheter enligt skollagen oavsett huvudman.

28.3Vissa definitioner

Förslag: Med en persons hemkommun avses i skollagen den kommun i vilken personen är folkbokförd. För den som är bosatt i landet utan att vara folkbokförd här, avses med hem- kommun den kommun i vilken han eller hon stadigvarande vistas eller, om han eller hon saknar stadigvarande vistelseort, den kommun i vilken han eller hon för tillfället uppehåller sig. Med hemlandsting avses det landsting till vilket hemkommunen hör. Med utlandssvensk elev avses i skollagen

709

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

en elev vars vårdnadshavare stadigvarande vistas i utlandet och av vilka minst en är svensk medborgare.

Det som i den nya skollagens kapitel om grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna sägs om barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåv- ningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föran- ledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personer med autism eller autismliknande tillstånd tillhör personkretsen endast om de också har en utvecklingsstörning, eller om de också har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Skollagsberedningens förslag

I den nuvarande skollagens 1 kap. finns i avsnittet Gemensamma bestämmelser för det offentliga skolväsendet vissa gemensamma definitioner som är gemensamma för flera skolformer, och vilka därför föreslås föras till den nya skollagens avslutande kapitel Övriga bestämmelser.

Hemkommun, hemlandsting och utlandssvensk elev

Vad gäller skollagens definition av begreppet hemkommun in- stämmer Skollagsberedningen i den bedömning som gjordes i den proposition som föregick 1985 års skollag (prop. 1985/86:10, s. 31), att den generella rätten till utbildning måste gälla också personer som inte har en stadigvarande vistelseort, även om dessa fall måste betraktas som exceptionella och att det kan vara svårt att få till stånd en meningsfull skolgång i ett sådant fall. I sådana speciella fall bör därför anges även i den nya skollagen att med hemkommun avses den kommun i vilken personen för tillfället uppehåller sig.

710

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Vidare definieras i den nya skollagens kap. 28 begreppen hemlandsting och utlandssvensk elev.

Personkretsen för grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna

Som utvecklats i avsnitten 10.4, 16.3 och 19.3 föreslår vi att skolformerna grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna endast ska vara förbehållna elever med ut- vecklingsstörning samt dem med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, för- anledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Vi föreslår därför med anledning av ovanstående att personer med autism eller autismliknande tillstånd endast kan tillhöra personkretsen för grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna, om personerna också har en utvecklingsstörning, eller om de också har ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Skollagskommittén avstod från att lägga närmare förslag om personkrets för dessa skolformer med hän- visning till den då pågående s.k. Carlbeckkommittén, som hade ett brett uppdrag att se över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning.

Eftersom den föreslagna bestämmelsen om personkrets avser tre skolformer i den nya skollagen, föreslås också att den gemen- samma definitionen tas med som en bestämmelse i det avslu- tande kapitlet.

28.4Kommunens uppföljningsansvar för ungdomar under 20 år

Förslag: En hemkommun ska löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt

711

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

men som inte fyllt 20 år är sysselsatta, i syfte att kunna er- bjuda dem lämpliga individuella åtgärder. Kommunens skyl- dighet omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på nationella eller specialutformade program i gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsva- rande.

Skollagsberedningens förslag

I den nuvarande skollagens 1 kap. 18 § finns en bestämmelse som reglerar kommunens skyldighet att löpande hålla sig informerad om de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år, och som inte genomför eller har fullföljt ut- bildning i gymnasie- eller gymnasiesärskolan – det s.k. kommunala uppföljningsansvaret.

1985 års skollag, som trädde i kraft den 1 juli 1986, innehöll en uttrycklig bestämmelse om hemkommunens skyldighet att hålla sig informerad om hur ungdomarna är sysselsatta (det s.k. informationsansvaret). Genom de ändringar som propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356) föranledde, togs denna uttryckliga skyldighet bort ur den då gällande skollagen, samtidigt som individuella program infördes i gymnasieskolan. Förändringen innebar bl.a. att kommunerna ålades att erbjuda en gymnasieutbildning till alla inom den avsedda gruppen. Skyldigheten för kommunerna att hålla sig informerade om hur ungdomar under 20 år är syssel- sätta avsågs därmed inte upphöra, utan skulle utgöra en inte- grerad del i verksamheten (jfr nämnda proposition s. 92).

Studier av bl.a. Skolverket (Det kommunala uppföljningsan- svaret – finns det?, dnr 2002:46) visade att borttagandet av den tidigare bestämmelsen hade lett till att kommunerna uppfattat reglerna som otydliga. Vidare framkom att uppfattningen om vilket ansvar kommunen har för de berörda ungdomarna och vad kommunens åtaganden omfattar, varierade bland kommunerna. Förslag att åter reglera uppföljningsansvaret lades därför av dels

712

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Gymnasiekommittén 2000 i betänkandet Åtta vägar till kunskap – En ny struktur för gymnasieskolan (SOU 2002:120), dels Ut- redningen om unga utanför i betänkandet Unga utanför (SOU2003:92), samt därefter i en särskild remisspromemoria från Utbildningsdepartementet (2004-04-19; dnr 2004/1913/UNG). Bestämmelsen i nuvarande skollag infördes år 2004 efter förslag i prop. 2004/05:2 Makt att bestämma – rätt till välfärd (s. 84–88) och innebar, enkelt uttryckt, att en reglering av kommunernas s.k. uppföljningsansvar åter infördes i skol- lagen.

Skolverket redovisade år 2006 en uppföljande studie av det s.k. kommunala uppföljningsansvaret mot bakgrund av det för- tydligande som hade gjorts i skollagen år 2004 (Redovisning av uppdrag om Information om icke skolpliktiga ungdomar – det kommunala uppföljningsansvaret, dnr 2005:3341). Av redovis- ningen framgick att flera av de problem som verket hade upp- märksammat i en tidigare utvärdering år 2002 kvarstod. Exempelvis hade endast en tredjedel av ungdomarna som om- fattas av det kommunala uppföljningsansvaret kontaktats under det senaste året.

Regeringen utfärdade i november 2007 en förordning (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar som har fyllt 16 men inte 25 år. Syftet med jobbgarantin är att erbjuda ungdomar sär- skilda arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de så snabbt som möjligt ska få arbete, påbörja eller återgå till utbildning. Aktiviteterna i jobbgarantin kan således innebära så- väl arbetspraktik som utbildningsinsatser.

Gymnasieutredningen redovisade i april 2008 sina förslag till en reformerad gymnasieskola i betänkandet Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (SOU2008:27), vilket f.n. remissbe- handlas. Utredningen menar bl.a. (s. 567–578) att nuvarande konstruktion med individuella program innebär att problemen för de ungdomar som t.ex. inte vill gå i gymnasieskolan eller av- bryter sina gymnasiestudier blir definierade som en fråga för ut- bildningsansvariga även om de inte kan lösas med utbildningsin- satser. Kommunens yttersta ansvar för sina kommuninvånare

713

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

och det kommunala uppföljningsansvaret för unga beskriver, enligt utredningen, vilken viktig roll som kommunen har, men många gånger blir svaret endast utbildningsinsatser inom det individuella programmets ram. Ansvaret är enligt utredningen otydligt och risken stor att elever med dessa sammansatta behov härigenom hamnar mellan stolarna.

Mot bl.a. denna bakgrund föreslog Gymnasieutredningen att den nuvarande gymnasieskolans individuella och specialutfor- made program avskaffas, och ersätts av insatser som på bättre sätt kan tillgodose de olika behov som de berörda ungdomarna har. Insatserna kan bestå av utbildningsformerna preparandår inom grundskolans ram samt individuella alternativ och programintroduktion inom gymnasieskolans ram. Samtidigt konstaterade Gymnasieutredningen att det trots olika insatser alltid kommer att finnas elever som av olika skäl vill byta utbild- ning, som helt avbryter sin utbildning eller som över huvud taget inte söker till gymnasieskolan. Dessa ungdomar bör, enligt ut- redningen, erbjudas andra lämpliga åtgärder, t.ex. inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret och jobbgarantin. Gymnasieutredningen föreslog ingen förändring i utformningen av den nuvarande skollagens bestämmelse om kommunalt upp- följningsansvar med undantag för en teknisk förändring som innebär att hänvisningen till specialutformade program föreslogs utgå.

I syfte att underlätta för elevens hemkommun att löpande hålla sig informerad föreslår Skollagsberedningen i kapitel 14 att såväl fristående gymnasieskolor som kommuner vilka anordnar gymnasieutbildning för elever som hör hemma i andra kommuner, åläggs att anmäla studieavbrott till den berörda elevens hemkommun. En sådan regel finns redan i dagens skollag för fristående grundskolor, och föreslås i avsnitt 6.4 om skolplikt m.m., föras till den nya skollagen. Ett motsvarande förslag vad gäller gymnasieskolan framfördes även av Gymnasieutredningen (SOU 2008:27, s. 577).

Vårt förslag om anmälan till hemkommunen av studieavbrott i gymnasieskolan, liksom förordningen om jobbgaranti och

714

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Gymnasieutredningens förslag i dessa avseenden syftar till att förbättra förutsättningarna för den grupp ungdomar som här avses. Med tanke på att den nu gällande bestämmelsen om kommunalt uppföljningsansvar i skollagen relativt nyligen har införts och i avvaktan på beredningen av Gymnasieutredningens förslag, ser Skollagsberedningen därför inga skäl att föreslå änd- ringar i nuvarande bestämmelse.

Vi vill dock i likhet med Gymnasieutredningen framhålla att uppföljningsansvaret inte ensidigt bör definieras som en fråga för utbildningsansvariga, och att de erforderliga åtgärderna inte alltid behöver vara utbildningsinsatser. Samverkan med andra verk- samheter, som socialtjänsten och de statliga arbetsmarknads- myndigheterna är därför av vikt, något som också understryks av Gymnasieutredningen. Genom att bestämmelsen utgör en del av skollagen kan den också, liksom enligt redan nu gällande be- stämmelser, bli föremål för tillsyn från Statens skolinspektion.

28.5Bestämmelser om handläggning

Förslag: I skollagen ska anges vilka föreskrifter i förvalt- ningslagen (1986:223) som är tillämpliga i ärenden avseende myndighetsutövning mot enskild. I ärenden som kan över- klagas i den ordning som gäller för s.k. förvaltningsbesvär ska vissa ytterligare föreskrifter i förvaltningslagen tillämpas.

Skollagsberedningens förslag

Förvaltningslagen (1986:223) reglerar förvaltningsmyndig- heternas handläggning av ärenden och domstolarnas handlägg- ning av förvaltningsärenden. Handläggningsbestämmelserna av- ser bl.a. frågor om en parts rätt att meddela sig muntligen, anteckning av uppgifter, en parts rätt att få ta del av uppgifter, motivering av beslut, underrättelse om beslut och rättelse av

715

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

skrivfel eller liknande. Förvaltningslagen gäller dock inte en- skilda huvudmän för t.ex. fristående skolor. För att stärka elevernas rättssäkerhet föreslås därför att bestämmelsen om handläggning i dagens skollag avseende de nuvarande verksam- hetsformerna förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, ut- vidgas till att gälla alla ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild enligt skollagen, oavsett huvudman. Bestämmelsen ska således, förutom för fristående förskolor och fristående fritids- hem, gälla även fristående förskoleklasser och fristående skolor. Det kan exempelvis avse ärenden om särskilt stöd eller mot- tagande av elev.

I jämförelse med motsvarande lagrum i den nu gällande skol- lagen utvidgas även förvaltningslagens tillämplighet så att ytter- ligare bestämmelser i förvaltningslagen måste beaktas då ett beslut överklagas enligt den ordning som gäller för förvaltnings- besvär (se vidare avsnitt 26.1). Det avser bl.a. bestämmelser om att ett överklagande ska inlämnas skriftligt, och bestämmelser om prövning av huruvida ett överklagande har kommit in i rätt tid, m.m. För överklagbara beslut som fattas av en rektor i en skola med offentlig huvudman gäller förvaltningslagen. Införan- det av en särskild bestämmelse i skollagen om vilka ytterligare bestämmelser i förvaltningslagen som blir tillämpliga i alla ären- den som kan överklagas enligt den ordning som gäller för för- valtningsbesvär, syftar i första hand till att jämställa förfarandet vad gäller beslut som fattas av en rektor i, eller huvudmannen för, en fristående skola med andra beslut som kan överklagas enligt skollagen. Detta ligger i linje med Skollagsberedningens bärande princip i förslaget till ny skollag, att alla skolformer ska ha en i så stor utsträckning som möjligt gemensam reglering, oavsett om huvudmannen är en kommun, ett landsting, staten eller en enskild.

716

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

28.6Talerätt för den som fyllt 16 år

Förslag: Den som har fyllt 16 år ska ha rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt skollagen. Denna rätt ska också gälla ansökan till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, liksom överklagande av beslut om sådan utbildning, även om sökanden eller klagan- den inte har uppnått 16 års ålder.

Skollagsberedningens förslag

Skollagsberedningen föreslår att elever och andra ges rätt att föra talan i ärenden och överklaga beslut enligt skollagen redan från och med det att de har fyllt 16 år. Denna rätt ges såväl elever som andra, oavsett om de har uppnått 16 års ålder eller inte, i fråga om ansökan till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, liksom överklagande av beslut om sådan utbildning. Skollagskommittén hade samma uppfattning men förslaget var i detta avseende lagtekniskt utformat endast så att det gällde elever, vilket dock säkerligen inte var kommitténs av- sikt. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt Skollagsbered- ningen omfatta även en omyndig person som inte är elev och som t.ex. överklagar ett beslut om att inte bli mottagen i gymna- sieskolan.

Myndiga personer har alltid rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt skollagen. Vad gäller utbildning upp till gymnasienivå är eleverna dock i allmänhet i den åldern att det får anses naturligt att de företräds av vårdnadshavare. Gränsen för skolpliktens upphörande går vid 16 år, även om Skollagsbered- ningen i avsnitt 6.2 föreslår att en ny bestämmelse införs om att skolplikten inte upphör vid 16 år i grundskolan (17 år i special- skolan) för elever som inte slutfört högsta årskursen i grund-

717

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

skolan respektive specialskolan och därmed inte nått målen, utan först ett år senare.

Den som påbörjar gymnasieutbildning har uppnått en ålder, ofta 16 år, som ligger nära myndighetsgränsen och har i regel blivit myndig när utbildningen avslutas. När det gäller andra skolformer än gymnasieskolan och gymnasiesärskolan kommer bestämmelsen troligen att bli aktuell främst då ungdomar som kommer till Sverige hellre vill delta i utbildning i svenska för in- vandrare än att gå i gymnasieskolan. De ska då kunna föra sin egen talan, något som även framhölls i departementsskrivelsen

Vuxenutbildningslag (Ds 2055:33, s. 163).

Det förefaller därför enligt Skollagsberedningen naturligt att en person som söker respektive överklagar själv får ansöka till nämnda utbildningar respektive överklaga beslut rörande dessa, även om hon eller han inte har uppnått myndighetsåldern. Inget hindrar naturligtvis att t.ex. en elev som av olika skäl inte vill eller har möjlighet att föra sin egen talan, företräds av vårdnads- havare. Vårt förslag innebär också att, även om den som har fyllt 16 år har självständig talerätt, en vårdnadshavare själv kan träda in i processen vid sidan av och i egenskap av företrädare för den omyndige eleven, t.ex. genom att bestrida bifall till elevens över- klagande eller genom att själv överklaga beslutet.

Barn och föräldrar måste i ärenden och mål enligt skollagen dock i de flesta fall anses ha gemensamma intressen i saken. Barnet intar ställning av part i förvaltningsrättslig mening i ett sådant mål eller ärende och vårdnadshavare företräder barnet med stöd av föräldrabalkens (1949:381) bestämmelser. Detta gäller enligt huvudregeln så länge barnet är omyndigt, dvs. i all- mänhet till dess det har fyllt 18 år. Barnet har alltså vanligtvis inte rätt att ensamt föra talan, att självt yttra sig i ett ärende eller att få del av handlingar i ärendet. I stället är det vårdnadshavare som företräder barnet i dessa avseenden.

Genom den föreslagna bestämmelsen sänks den ålder till vilken vårdnadshavare företräder barnet i de nu angivna hän- seendena, från 18 till 16 år. Efter den åldern är barnet således att anse som självständig part, ibland dock alltjämt vid sidan av

718

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

vårdnadshavare (jfr. prop. 1979/80:1 om socialtjänsten, del A, s. 408). När det är frågan om ansökan till gymnasieskolan, gymna- siesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare liksom över- klagande av beslut om en sådan utbildning, kan barnet dessutom anses som självständig part vid en lägre ålder än 16 år.

Genom skollagsberedningens förslag om talerätt för den som har fyllt 16 år, kan förfarandet inför Skolväsendets över- klagandenämnd ibland bli mer komplicerat än i dag genom att det kan få karaktären av en flerpartsprocess. Skollagsberedningen menar ändå den ökade rättssäkerhet som följer av den utökade talerätten väl motiverar förslaget.

28.7Anmälan till socialnämnden m.m.

Förslag: Huvudmannen för verksamhet som avses i skollagen och den som är anställd i sådan verksamhet, ska på social- nämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisa- tioner och andra som berörs. I fråga om utlämnande av upp- gifter gäller de begränsningar som följer av sekretesslagen.

Skollagsberedningens förslag

I den nuvarande skollagens 1 kap. finns en bestämmelse (§ 2 a) som reglerar skyldigheten för skolan samt förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg att på socialnämndens initiativ samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Be- stämmelsen tillkom efter förslag i propositionen om Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. (prop. 2002/03:53). Bestämmelser som reglerar samverkan mellan olika samhälls- organ vad gäller barn i utsatta situationer infördes, förutom i

719

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

skollagen, samtidigt i socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531). I polislagen (1984:387) fanns redan en bestämmelse som reglerar polisens skyldighet att samverka med andra myndigheter och organisa- tioner vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Socialtjänsten har huvudansvaret för att samverkan kommer till stånd.

Skollagsberedningen delar den bedömning som gjordes i prop. 2002/03:53 att förskolan, skolan och fritidshemmet är naturliga delar av barnets vardag och att det inte minst är här som barn som far illa eller riskerar att fara illa bör bli upptäckta för att få den hjälp och det stöd de kan behöva i ett tidigt skede. Bestämmelsen om samverkan med socialnämnden m.m. bör därför överföras till den nya skollagens avslutande kapitel Övriga bestämmelser. Vårt förslag innebär samtidigt att nuvarande be- stämmelse tydliggör att skyldigheten att samverka avser såväl huvudmannen, vare sig denne är offentlig eller enskild, som all anställd personal.

Bestämmelsen innehåller liksom tidigare även en hänvisning till skyldigheten att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

28.8Tystnadsplikt

Förslag: I skollagen ska införas bestämmelser som reglerar tystnadsplikten för den som är eller har varit verksam i enskilt bedriven utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen. För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

720

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Skollagsberedningens förslag

För det offentliga skolväsendet och annan pedagogisk verksam- het med offentlig huvudman gäller sekretesslagens bestämmelser om tystnadsplikt. För annan verksamhet än den offentliga krävs särskilda bestämmelser om tystnadsplikt.

Föreskrifter om tystnadsplikt finns i den nu gällande skol- lagen för enskilt bedriven förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, förskoleklass och fristående skolor, samt för utbildningsverk- samhet i form av entreprenad i lagen (1993:802) om entrepre- nadförhållanden inom skolan (entreprenadlagen). Skollags- beredningen föreslår att dessa föreskrifter sammanförs i en gemensam paragraf i den nya skollagen, vilken omfattar all enskilt bedriven verksamhet enligt skollagen.

Genom bestämmelsens utformning klargörs att personer som är verksamma vid fristående förskola, fristående fritidshem eller fristående förskoleklass eller inom annan pedagogisk verksamhet med enskild huvudman enligt den nya skollagens 23 kap. om- fattas av motsvarande tystnadsplikt som enligt nu gällande skol- lag. När det gäller annan verksamhet med enskild huvudman, t.ex. grundskola, gymnasieskola eller motsvarande skolformer, motsvarar tystnadsplikten i princip den som regleras i kap. 9 § 16 a om fristående skolor i dagens skollag. I sammanhanget kan erinras om att det, enligt Skollagsberedningen förslag till 22 kap. 14 § i den nya skollagen, är lägeskommunen som framgent kommer att vara huvudman för sådan särskild undervisning som ges till elever i grund-, grundsär-, special-, same-, gymnasie- och gymnasiesärskolan vilka vårdas på sjukhus eller annan mot- svarande institution. Därmed kommer huvudmannen för sådan undervisning som erbjuds elever vilka vårdas på sjukhus eller någon annan institution automatiskt att omfattas av sekretess- lagens bestämmelser om tystnadsplikt.

Tystnadsplikt i verksamheter med enskild huvudman regleras enligt nuvarande lagstiftning som nämnts även i entreprenad- lagen (1993:802). Eftersom den föreslagna nya bestämmelsen även omfattar tystnadsplikt i entreprenadverksamhet behövs, till

721

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

skillnad mot vad Skollagskommittén föreslog, ingen särskild föreskrift om tystnadsplikt i det föreslagna kapitlet om utbild- ning på entreprenad m.m. (se kapitel 21).

28.9Riksinternatskolor

Förslag: Riksinternatskolor ska inte längre utgöra en särskild utbildningsform. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få möjlighet att meddela föreskrifter för riksinternatskolor som avviker från övriga bestämmelser i skollagen.

Skollagsberedningens förslag

Även om det i dag bara finns tre riksinternatskolor i landet – Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL), Lundsbergs skola och Grennaskolan – är dessa skolor en sedan länge etable- rad form för utbildning motsvarande grund- och gymnasieskola. Läsåret 2007/08 fanns det totalt 791 elever på grund- och gymnasienivå vid dessa skolor (varav något fler, 53 procent, män).

En av de grundläggande ambitionerna bakom förslaget till en ny och modern skollag är att regleringen i högre utsträckning ska vara gemensam för olika utbildningsformer och olika huvudmän. Olika utbildningsformers specifika inriktning och särart motiverar emellertid vissa avvikelser från denna målsätt- ning.

Riksinternatskolor utgör enligt 10 kap. i den nu gällande skollagen en särskild utbildningsform utanför det offentliga skolväsendet och vid sidan av de fristående skolorna. Regler om riksinternatskolor finns, förutom i skollagen, i en särskild för- ordning ( 1991:1080). Genom olika hänvisningar i dessa författ- ningar kan utläsas att riksinternatskolorna redan i dag omfattas

722

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

av större delen av de grundläggande regler som gäller för grund- och gymnasieskolan. Med hänsyn till den ovan nämnda grund- läggande ambitionen föreslår Skollagsberedningen därför, i likhet med Skollagskommittén, att riksinternatskolorna inte längre ska utgöra en särskild utbildningsform utan i stället utgöra grund- skola och gymnasieskola eller endera av dessa skolformer, vilket även framgår av avsnitt 22.1. Förslaget innebär regleringsmässigt, men inte i sak, en avsevärd förändring för riksinternatskolorna i förhållande till i dag. De materiella förändringar som blir följden överensstämmer med vad som föreslås för de fristående skolorna, dvs. alla bestämmelser i lag, förordning (inklusive läro- planer) och andra föreskrifter kommer i framtiden också att gälla för riksinternatskolorna. Eftersom de blir en del av grund- eller gymnasieskolan kommer utgångspunkten alltså att bli att de all- männa reglerna för respektive skolform gäller även för riksin- ternatskolorna, om inte annat anges.

I dag finns enligt den nämnda förordningen ( 1991:1080) om riksinternatskolor möjlighet för regeringen att efter ansökan från en riksinternatskola besluta om avvikelser från gällande före- skrifter. Dessa bestämmelser är tämligen diffust formulerade, och Skollagsberedningen har ingen klar bild av i vilken utsträck- ning de har tillämpats. I syfte att tydliggöra regleringen av riks- internatskolorna, föreslår vi att det i den nya skollagen tas in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att vid behov meddela föreskrifter om utbildningen vid riksinternatskolor, som får avvika från be- stämmelserna i skollagen. Det kan t.ex. vara fråga om före- skrifter om mottagande och urval samt bidrag och villkor för statsbidrag för riksinternatskolor. Föreskrifterna kan också innebära undantag från de övriga regler som gäller för grund- och gymnasieskolor. Dessa möjligheter till särskilda undantags- föreskrifter är motiverade utifrån riksinternatskolornas speciella ställning i utbildningssystemet.

723

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

28.10 International Baccalaureate (IB)

Förslag: En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kostnader för elevens utbildning till anordnare av utbild- ning som leder fram till International Baccalaureate (IB). Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbild- ning vid den tidpunkt då IB-utbildningen påbörjades och endast om utbildningsanordnarens avgifter till International Baccalaureate Office betalas av staten. Om parterna inte kommer överens om annat ska ersättning utgå med ett belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer beslutar.

För internationella skolor som motsvarar gymnasieskolan finns särskilda bestämmelser om bidrag för IB-utbildning.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1992/93:158, bet. 1992/93:UbU12, rskr. 1992/93:329) om skolans internationali- sering får en kommun vid sidan av sin gymnasieskola, liksom en fristående skola, anordna International Baccalaureate (IB). Ut- bildningen kan enligt såväl den nuvarande skollagens 10 kap. som enligt Skollagsberedningens förslag till ny skollag även erbjudas av en riksinternatskola (se avsnitt 28.9). International Baccalaureate, som alltså kan anordnas av såväl en offentlig som en enskild huvudman, är en internationell utbildning som kan ges under förutsättning att skolan är auktoriserad av IBO – International Baccalaureate Organisation. Såväl offentliga som enskilda huvudmän har under vissa förutsättningar, bl.a. att utbildningen är godkänd av IBO, rätt till statsbidrag för den sär- skilda avgiften till IBO ( 1993:795). Utbildningen leder fram till en examen som är godkänd för inträde till universitet i alla länder som har valt att jämställa IB-examen med nationella examina. Utbildningen följer en internationell läroplan som utformats av IBO, vilket innebär att utbildningen ser i stort sett likadan ut i alla de länder där den erbjuds.

724

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

En hemkommun har skyldighet att ersätta kostnader för en elev som går en utbildning som leder fram till International Baccalaureate, enligt bestämmelser i den nuvarande skollagens 5 kap. om gymnasieskolan. Skollagsberedningen föreslår att dessa bestämmelser överförs till den nya skollagens avslutande kap. 28 Övriga bestämmelser. För internationella skolor, vilka enligt Skollagsberedningens förslag i avsnitt 22.2 i den nya skollagen ska regleras som en särskild utbildningsform, dvs. en verksamhet som i något avseende ersätter eller kompletterar grundskolan, gymnasieskolan och motsvarande skolformer, finns särskilda bestämmelser om bidrag för IB-utbildning. Detta utvecklas i avsnitt 22.2.

28.11 Överlämnande av betygshandlingar

Förslag: I skollagen ska införas en bestämmelse som reglerar skyldighet för en fristående skola där betyg sätts, att över- lämna betygshandlingar till elevens hemkommun. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela närmare föreskrifter om denna skyldighet.

Skollagsberedningens förslag

Fristående skolor omfattas, till skillnad från skolor med offent- liga huvudmän, varken av offentlighetsprincipen eller av skyldig- heten att arkivera handlingar enligt arkivlagen (1990:782). Handlingar i fristående skolor är således inte allmänna eller offentliga. Som framgått av avsnitt 28.8 omfattas de fristående skolornas huvudmän inte heller i nuläget av bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). I avsnitt 28.8 har dock föreslagits att i den nya skollagen ska införas en gemensam paragraf, som reglerar tystnadsplikten i all enskilt bedriven verksamhet enligt skollagen.

725

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

Elever i fristående skolor har ett självklart intresse av att exempelvis betygshandlingar bevaras under viss tid. En elev som förlorar t.ex. ett betygsdokument kan inte självklart, med stöd av nu gällande lagstiftning, räkna med att det går att få en kopia av detta genom att vända sig till den skola där det utfärdades, om skolan inte har en offentlig huvudman. Skollagsberedningen menar att eleverna i fristående skolor bör ha samma möjligheter som elever i offentliga skolor att i efterhand kunna begära ut uppgifter om genomförd skolgång, om t.ex. originalbetyget går förlorat. Bevarandet av vissa handlingar är således av stor bety- delse med hänsyn till elevernas rättssäkerhet.

Skolverket och Riksarkivet har också påtalat behovet av arkiv- regler för vissa handlingar i fristående skolor, bl.a. betygshand- lingar, åtgärdsprogram samt beslut i elevvårdsärenden (skrivelse till Utbildningsdepartementet 2000-10-04). Skolverket menade vidare i sitt remissyttrande över Skollagskommitténs betänkande (2003-09-12) att handlingsoffentlighet vad gäller vissa handlingar bör gälla för fristående skolor på samma sätt som för handlingar hos kommunala myndigheter.

Skollagsberedningen har, liksom skollagskommittén, strävat efter att utveckla en så långt möjligt gemensam reglering för offentliga och fristående skolor. Samma slags dokument kommer att finnas i skolorna oavsett vem som är huvudman för skolan. Skollagsberedningen anser att det behövs en reglering av enskilda skolors bevarande av handlingar. Det finns i princip två huvud- modeller för att åstadkomma detta.

En modell innebär att vissa handlingar hos fristående skolor jämställs med handlingar hos kommunala myndigheter. Där- igenom skulle handlingarna bli allmänna och de kommunala arkivmyndigheterna skulle få tillsyn över dem. Regleringen skulle kunna ske genom att vissa angivna handlingar i fristående skolor omfattas av tryckfrihetsförordningens, sekretesslagens och arkivlagens bestämmelser. Tekniskt skulle detta kunna genomföras genom en ändring i sekretesslagen (bilagan till 1 kap. 8 § sekretesslagen). Fördelen med en sådan modell är bl.a. att den löser den rättssäkerhetsproblematik som beskrivits ovan,

726

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

samtidigt som den tillförsäkrar allmänheten insyn i verksam- heten. Lösningen är lagstiftningstekniskt enkel då det endast handlar om att utöka tillämpligheten av ett redan färdigt system för handlingsoffentlighet, sekretess och arkiveringsskyldighet. Skolverket och Riksarkivet har förordat en sådan lösning i ovan nämnda skrivelse. Liknade system finns för högskolor som drivs i privaträttslig form.

Vi menar att handlingsoffentlighet i princip bör gälla när offentlig förvaltning anförtros fristående skolor, i vart fall i ären- den som har karaktär av myndighetsutövning. Den föreslagna modellen skulle dock innebära stora förändringar för fristående skolor med ett helt nytt system och ökad administration. Den dåvarande regeringen anförde också i propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) att det inte är en framkomlig väg att lagstifta om handlingsoffentlighet även för privatägda företag. Det var enligt den dåvarande regeringen möjligt att ett privat företag faktiskt skulle avstå från att upprätta vissa hand- lingar, om dessa skulle komma att bli offentliga. Skollagsbered- ningen delar denna uppfattning.

Den andra principiella lösningen skulle vara att huvudmannen för en fristående skola ska bli skyldig att lämna in vissa hand- lingar till elevens hemkommun. En likartad lösning, i vilken handlingarna skulle lämnas in till tillsynsmyndigheten föreslogs i den nämnda propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80 s. 106–108). Motivet för förslaget var att tillförsäkra allmänheten insyn i fristående skolor. Som exempel på hand- lingar som skulle ges in till kommunen eller Skolverket angavs betyg, handlingar om skolans lokaler, verksamhetsberättelser, timplaner, scheman och klassorganisation. Detta förslag antogs dock inte av riksdagen.

Skollagskommittén anslöt sig till den principiella modell som hade föreslagits i den s.k. demokratipropositionen. Kommittén föreslog att detta tekniskt skulle lösas på det sätt som föreslagits i propositionen, nämligen genom att det i den nya skollagen införs en bestämmelse som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att utfärda närmare före-

727

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

skrifter om vilken information som ska ges. Detta bemyndi- gande föreslogs av kommittén utformas så att det bemyndigande i den nuvarande skollagens 15 kap. 11 §, vilket avser skyldighet för en fristående skola att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten, även skulle avse en skyldighet att lämna sådan information som gör det möjligt för allmänheten att få insyn i verksamheten. Denna formulering om insyn byggde i sin tur på den dåvarande regeringens förslag i den s.k. demokratiproposi- tionen, vilken dock alltså inte antogs av riksdagen.

Skollagsberedningen instämmer i att det är viktigt att vissa handlingar i fristående skolor och övriga av skollagen reglerade verksamheter med enskild huvudman bevaras, så att de kan utgöra underlag för tillsyn, kvalitetsgranskning, uppföljning och utvärdering av verksamheten i fristående skolor m.m. I kapitel 24 har vi lämnat förslag på bestämmelser som reglerar huvud- männens uppgiftsskyldighet i anslutning till statlig tillsyn och kvalitetsgranskning, vilka i framtiden kommer att utövas av Statens skolinspektion, och i anslutning till nationell uppföljning och utvärdering, vilka i framtiden kommer att utövas av Statens skolverk. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna härvidlag är en följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition Nya skolmyndigheter (prop. 2007/08:50). Dessa bestämmelser avser såväl offentliga som fristående skolor och förskoleklasser samt offentliga förskolor och fritidshem. Bestämmelserna avser även uppgiftsskyldighet till kommunen i anslutning till den kommunala tillsynen över sådan pedagogisk verksamhet som den själv har godkänt, dvs. fristående förskolor och fristående fritidshem samt enskilda huvudmän som har god- känts som huvudman för fritidshem och som i stället erbjuder öppen fritidsverksamhet till barn i åldern 10–13 år.

Vidare föreslås i avsnitt 28.12 ett fortsatt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att utfärda föreskrifter om skyldighet för den enskilde huvud- mannen att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten. Detta bemyndigande föreslås gälla alla i den nya skollagen regle- rade verksamheter med enskild huvudman. I avsnitt 28.12 före-

728

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

slås även ett fortsatt bemyndigande att utfärda föreskrifter om vitesföreläggande för den som inte följer bestämmelsen om skyl- dighet att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten. Även uppgiftsskyldigheten enligt de i kapitel 24 föreslagna bestämmelserna, är i samtliga angivna fall förenad med möjlig- heten att vid vite förelägga huvudmannen att lämna uppgifterna i fråga.

I respektive skolformskapitel i den nya skollagen föreslås vidare en bestämmelse som reglerar kommunens rätt till insyn och den enskilde huvudmannens skyldighet att delta i uppfölj- ning och utvärdering, som utförs av den kommun där skolen- heten ligger. Med kommunal insyn avses härvid att kommunen fortlöpande ska kunna hålla sig informerad om hur verksam- heten vid den fristående skolan, förskolan, förskoleklassen eller det fristående fritidshemmet utvecklas, t.ex. genom att ta del av dess räkenskaper för att kunna göra en rättvis bedömning av bidragsbehovet. Kommunen har också rätt till den insyn som är nödvändig för att den fristående skolan, förskolan, förskole- klassen eller det fristående fritidshemmet ska kunna ingå i kommunens uppföljning och utvärdering. Rätten till insyn inne- bär dock inte någon rätt för kommunen att göra påpekande eller rikta kritik mot en verksamhet med enskild huvudman som står under statlig tillsyn. Den föreslagna bestämmelsen om insyn finns, vad gäller fristående skolor, redan i 9 kap. 11 § andra stycket i nu gällande skollag, men föreslås i den nya skollagen även gälla andra verksamheter enligt skollagen med enskild huvudman.

Skollagsberedningen menar att de i kapitel 24 och avsnitt 28.12 samt i respektive skolformskapitel föreslagna bestämmel- serna om uppgiftsskyldighet respektive kommunal insyn, ger tillräckliga möjligheter att tillförsäkra dels Statens skolinspek- tion och den kommunala tillsynsmyndigheten, dels Statens skol- verk samt den kommun där skolenheten ligger, erforderlig insyn i såväl enskilda som offentliga huvudmäns verksamhet, inklusive tillgång till olika typer av handlingar och liknande. Det kan t.ex. gälla handlingar som verksamhetsberättelser, årsredovisning,

729

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

timplaner, scheman, klassorganisation och resultat på nationella prov. På detta sätt garanteras också allmänheten insyn i de hand- lingar som kan komma att omfattas av bestämmelserna om upp- giftsskyldighet respektive kommunal insyn.

Exempelvis får Skolverket i dagsläget information om den tänkta skolverksamheten när en ansökan om godkännande eller förklaring om rätt till bidrag ges in till myndigheten. Genom sin skyldighet att utöva tillsyn över bl.a. de fristående skolor som blir godkända och/eller berättigade till bidrag får Skolverket också information om verksamheten i skolorna. Handlingar med sådan information blir allmänna handlingar hos Skolverket. Detta förfarande kommer i framtiden att gälla för Statens skolin- spektion, dit allmänheten kommer att kunna vända sig för att få information om den fristående skolan.

Motsvarande förfarande kommer, med Skollagsberedningens förslag, att gälla för en kommun i de fall kommunen har godkänt och utövar tillsyn över en verksamhet med enskild huvudman, t.ex. en fristående förskola.

Däremot utgör bestämmelserna inte en tillräcklig garanti för elevernas rättssäkerhet vad gäller tillgång till betygshandlingar. Som ovan nämnts är det Skollagsberedningens uppfattning att det inte är lämpligt att lagstifta om handlingsoffentlighet även för privatägda företag. Att hänvisa till de betygsuppgifter med personnummer som årligen samlas in av Statistiska Centralbyrån (SCB) som underlag för bl.a. betygsstatistik på såväl grundskole- och gymnasienivå samt för de ansöknings- och antagningsför- faranden som ombesörjs av Verket för högskoleservice (VHS), är p.g.a. datainsamlingsprocedurer och sekretessbestämmelser inte heller någon framkomlig väg för att lösa frågan om arkive- ring av betygshandlingar för elever i fristående skolor.

Skollagsberedningen föreslår i stället en ny bestämmelse i skollagen som ålägger huvudmannen för fristående skolor att överlämna betygshandlingar till elevens hemkommun. Med betygshandlingar avser vi i första hand elevernas slutbetyg samt betygskatalogen. Den föreslagna bestämmelsen bör endast avse fristående skolor i vilka betyg sätts. Genom Skollagsbered-

730

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

ningens förslag kommer de till hemkommunen överlämnade betygshandlingarna att omfattas av offentlighetsprincipen enligt tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen (1980:100) och arkiv- lagen (1990:782), samtidigt som den administrativa hanteringen inte blir alltför omfattande, vare sig hos de överlämnande fristå- ende skolorna eller de mottagande kommunerna.

Vidare föreslås regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer få ett bemyndigande att vid behov meddela närmare föreskrifter om skyldigheten att överlämna handlingar. Exempelvis kan vid behov i sådana föreskrifter närmare anges vilka handlingar som ska anses ingå i de betygshandlingar som ska överlämnas till elevens hemkommun, liksom lämpliga tid- punkter och former för detta.

Skollagsberedningen har utformat dessa förslag så att de ska tillgodose såväl kravet på elevernas rättssäkerhet som behovet av erforderlig medborgerlig insyn, utan att detta innebär några om- fattande nya och kostnadskrävande arbetsinsatser för den fristå- ende skolan, elevens hemkommun eller Statens skolinspektion och Statens skolverk.

Särskilt om personuppgiftslagen

Ett grundläggande krav enligt personuppgiftslagen (1998:204) är att personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. Detta krav gäller naturligtvis också den information som lämnas över från skolorna i enlighet med Skollagsberedningens förslag i kapitel 24 och i föreliggande avsnitt.

Användning av dokumentation som rör enskilda elever har ökat i skolan. Genom ändringar i 8 § personuppgiftsförord- ningen (1998:1191) har regeringen öppnat upp för viss hantering av känsliga uppgifter i statliga och kommunala myndigheters verksamhet. För skolans del innebär detta att det numera finns författningsstöd för att behandla känsliga uppgifter i ärenden om upprättande av åtgärdsprogram, handläggning av ärenden om

731

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

stödåtgärder eller ärenden om skolskjuts. Men när det gäller verksamhet som inte kan ses som ärendehandläggning t.ex. lärarens minnesanteckningar, uppgifter i mobbningssituationer, register för skolskjuts, skolkurators anteckningar, register för specialkost, administrativa elevregister m.m., finns inget författ- ningsstöd för att behandla känsliga personuppgifter. Det som står till buds är samtycke från eleven eller att uppgifterna be- handlas manuellt.

28.12 Övriga bemyndiganden

Förslag: I skollagen införs vissa bemyndiganden för regeringen, eller i förekommande fall den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter gällande

–organisation samt om ledamöter i samverkansorgan

m.m.,

–samverkan mellan olika skolformer eller mellan en skolform och en annan utbildningsform,

–anordnande av försöksverksamhet,

–medgivande till enskilda att anordna prövning och ut- färda betyg,

–skyldighet för huvudmannen för en i skollagen reglerad verksamhet med enskild huvudman att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten, samt

–vite för den som inte följer bestämmelsen om skyldig- het att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten,

–bestämmandet av kommunens bidrag till fristående för- skolor och fristående skolor samt skyldighet för kommunen att lämna uppgifter som behövs för beslut om bidrag och uppgifter om hur bidraget har beräknats, samt

–undantag från bestämmelser om utformning, omfatt- ning och förläggning av utbildning eller annan verksamhet, som behövs för att tillförsäkra barn och elever utbildning eller annan verksamhet som de har rätt till enligt lagen, vid extra-

732

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

ordinära händelser i fredstid som har betydande inverkan på möjligheten att under viss tid erbjuda utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen

Skollagsberedningens förslag

I den nu gällande skollagens 15 kap. §§ 1–4, 8 och 11 andra och tredje styckena finns vissa övriga bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Dessa be- myndiganden föreslås överföras till den nya skollagens kap. 28 Övriga bestämmelser, i förekommande fall med erforderliga justeringar. Dessa justeringar innebär i princip att det aktuella bemyndigandet i den nya skollagen även omfattar enskilda huvudmän för i den nya skollagen reglerade verksamheter. Motivet till detta är att de genomgripande förändringar som har skett inom skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna sedan tillkomsten av 1985 års skollag, innebär att även enskilda huvudmän i framtiden kan bedriva ett flertal skolformer. Bemyndigandena i den nya skollagen avser alltså såväl offentliga som enskilda huvudmän, och utbildning för både barn, ung- domar och vuxna.

De bemyndiganden som här avses gäller möjlighet att meddela

–ytterligare föreskrifter om organisation samt om leda- möter i samverkansorgan m.m.,

–föreskrifter om samverkan mellan olika skolformer eller mellan en skolform och en annan utbildningsform,

–föreskrifter om anordnande av försöksverksamhet,

–medgivande till enskilda att anordna prövning och utfärda betyg,

–föreskrifter om skyldighet för huvudmannen för en i den nya skollagen reglerad verksamhet med enskild huvudman att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten,

733

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

–föreskrifter om vitesföreläggande för den som inte följer bestämmelsen om skyldighet att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten samt

–föreskrifter om bestämmandet av det bidrag kommunerna är skyldiga att lämna till fristående förskolor och fristående skolor samt om skyldighet för kommunen att lämna uppgifter som behövs för beslut om bidrag och uppgifter om hur bidraget har beräknats (se prop. 2008/09:171, Offentliga bidrag på lika villkor) .

Vidare införs ett bemyndigande för regeringen att, i vissa extraordinära situationer när det inte är möjligt att tillförsäkra barnen och eleverna den utbildning eller verksamhet de ska er- bjudas enligt skollagen, meddela nödvändiga föreskrifter som kan innehålla undantag från lagens regler om utbildningens ut- formning, omfattning och förläggning. Avsikten är att sådana undantagsföreskrifter ska kunna meddelas i sådana mycket allvarliga situationer när undervisning eller annan verksamhet måste ställas in för viss tid, till exempel för att förhindra smitt- spridning eller för att en betydande del av personalen insjuknat vid en epidemi. Syftet med sådana föreskrifter ska vara att göra det möjligt för barnen eller eleverna att få del av den av den ut- bildning eller den verksamhet som skollagen tillförsäkrar dem. Det låter sig svårligen göras att förutse exakt vilka bestämmelser som det kan bli aktuellt att göra undantag från. Föreskrifternas giltighetstid bör vara begränsad. Behövs mer varaktiga regeländ- ringar, bör regeringen vända sig till riksdagen med förslag till lagändringar.

734

29 Ekonomiska konsekvenser

Förslaget till ny skollag är i första hand en anpassning av lagen till det decentraliserade och mål- och resultatorienterade styr- system, som började införas under 1990-talets första hälft. En ny skollag ska inte ses som en ”reformkatalog” utan är i första hand en ny, förbättrad och moderniserad rättslig struktur för nu- varande och framtida reglering.

Förskolan som en egen skolform i skolväsendet för barn och ungdomar och en i huvudsak gemensam reglering för offentliga och enskilda huvudmän är stora nyheter i skollagen. Dessa över- gripande förändringar är principiellt viktiga men de ställer inte i sig kostnadsmässiga krav på huvudmännen.

Förslagen bedöms inte medföra några särskilda kostnads- konsekvenser för fristående förskolor och skolor, dvs. de som har enskild huvudman. De bidragsregler som gäller för sådana skolor ska redan i dag ge likvärdiga bidragsvillkor för offentliga skolor och fristående förskolor och skolor, vilket innebär att bidragen från kommunerna ska beräknas på samma grunder. Det finns ett antal områden där Skollagsberedningens förslag bör be- dömas ur ett ekonomiskt perspektiv.

Rektor och lärare

Rektor får ett tydligt ansvar för att det finns former för elevers och vårdnadshavares inflytande. Vi bedömer att detta inte med- för några ökade kostnader jämfört med i dag, eftersom formerna

735

Ekonomiska konsekvenser

Ds 2009:25

för inflytande ska kunna anpassas efter de behov och omständig- heter som råder på varje förskola eller skola.

Personal i elevhälsan

Skollagsberedningen har valt att i sitt förslag specificera de sär- skilda yrkeskategorier förutom skolläkare och skolsköterska, som ska ingå i elevhälsan, dvs. psykolog och kurator. Bered- ningen kan konstatera att tillgången till skolkuratorer och skol- psykologer kontinuerligt har ökat under de senaste tio åren. Detta gäller för såväl offentliga som för andra huvudmän.

Detta förtydligande av regleringen görs för att säkerställa att elevhälsan har tillgång till tillräcklig kompetens för att eleverna ska få det stöd som de behöver. Förtydligandet av vilka olika delar som ingår i elevhälsan inskränker inte kommunernas och andra huvudmäns möjlighet att organisera sin elevhälsa efter lokala behov och förutsättningar. Även om regleringen innebär ett utökat krav på vilka personalkategorier som ska ingå i elev- hälsan är inte syftet med förslaget att kommunerna eller de fri- stående huvudmännen ska behöva nyanställa personal. Förslaget innebär inte att det måste finnas psykologer och kuratorer anställda på varje skola utan huvudmännen ska ha frihet att till- godose kravet på tillgång på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Enligt Skollagsberedningens uppfattning kan förslaget eventuellt leda till ökade kostnader för skolhuvud- männen. Det är dock svårt att uppskatta de totala kostnads- konsekvenserna av förslaget.

Skolbibliotek

Skollagsberedningen föreslår att det i skollagen införs en bestämmelse med innebörden att förutom eleverna i grundskolan och gymnasieskolan ska eleverna i grundsärskolan, gymnasiesär-

736

Ds 2009:25

Ekonomiska konsekvenser

skolan, specialskolan och sameskolan, ha tillgång till skol- bibliotek. Förslaget gäller även de fristående skolformerna.

Att även elever i grundsär- och gymnasiesärskolan, special- skolan och sameskolan har tillgång till skolbibliotek måste betraktas som självklart ur ett likvärdighetsperspektiv. Enligt vad Skollagsberedningen erfar har de allra flesta elever i de aktuella skolformerna redan idag tillgång till skolbibliotek, varför för- slaget i de flesta fall kommer ha ingen eller endast marginell be- tydelse för skolhuvudmännens kostnader. Förslaget är utformat så att organisationen av skolbiblioteksverksamheten ska vara flexibel och anpassas efter lokala behov och förutsättningar.

Fristående skolor har enligt gällande bestämmelser rätt till bidrag från elevens hemkommun om de uppfyller villkoren i skollagens 9 kap. 6, 6 a §§ respektive 9 kap. 8, 8 b §§. Bidraget ska bestämmas med hänsyn till skolans åtagande och elevens be- hov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördel- ning av resurser till de egna skolorna. Kostnaden för skol- bibliotek får således anses utgöra en del i den sammanlagda resursfördelningen. Hur sedan en skola konkret organiserar till- gången till skolbibliotek är en fråga för lokala bedömningar.

Systematiskt kvalitetsarbete

Skollagsberedningen föreslår att kravet på upprättande av skol- plan och kraven på upprättande av kvalitetsredovisning tas bort. I stället föreslås att det i skollagen ska införas allmänna bestämmelser om systematiskt kvalitetsarbete. Detta innebär en minskad statlig detaljstyrning av huvudmännens kvalitetsarbete men avsikten är inte att sänka kravnivån. Den kostnadsökning som kan uppstå till följd av de nya bestämmelserna om systema- tiskt kvalitetsarbete uppvägs sannolikt av den kostnadsminsk- ning som följer av de borttagna kraven på skolplan och kvalitets- redovisning.

737

Ekonomiska konsekvenser

Ds 2009:25

Förskoleklass

Förskoleklassen är i dag i princip avgiftsfri. Regleringen ger dock möjlighet att ta ut avgift för de barn som tas emot tidigare än höstterminen de fyller 6 år eller för den del som verksamheten omfattar mer än 525 timmar per år. Denna möjlighet försvinner och förskoleklassen ska enligt förslaget till ny skollag vara helt avgiftsfri. Huvudmannen avgör dock om tiden ska utökas och i vilken utsträckning som barn som är yngre än sex år ska tas emot i förskoleklassen. Det är mycket få elever som inte har plats i fritidshem eller familjedaghem efter tiden i förskoleklassen. I dag tas det oftast inte ut någon avgift, eftersom det är huvudmannen som beslutar om utökad tid i förskoleklassen. Detsamma gäller för elever som börjar före sex års ålder. Förslaget får inte några nya ekonomiska konsekvenser, eftersom det fortfarande är huvudmannen som fattar besluten om utökad tid.

Skollagsberedningen anser att stödet till elever i förskol- klassen med annat modersmål än svenska behöver stärkas. Det är viktigt att stödja elevernas utveckling av både det svenska språket och elevens modersmål. Förskoleklassen omfattas av samma läroplan som grundskolan och fritidshemmet. I dagens reglering finns det uttalade mål som är kopplade till elevernas språkliga utveckling, bland annat ska verksamheten i förskole- klassen bidra till att varje elev utvecklar ett rikt och nyanserat språk och till att eleverna stärker sin tilltro till sin språkliga för- måga. För eleverna i förskoleklassen saknas idag uttryckliga regler om hur modersmål ska stödjas och utvecklas. Det natur- liga är att i skollagen skapa en ny reglering för modersmålsstödet också i förskoleklass. Bestämmelser av pedagogisk karaktär i för- skoleklassen bör dock i så stor utsträckning som möjligt vara samordnade med förskolan där förskoleklassen har sin pedago- giska grund. Stödet för utveckling av elevernas modersmål bör utformas i enlighet med samma principer som används i för- skolan. Enligt skollagsberedningens bedömning ska det även fortsättningsvis i första hand vara en pedagogisk fråga hur barn med annat modersmål än svenska ska få stöd för sin utveckling

738

Ds 2009:25

Ekonomiska konsekvenser

och sitt lärande i förskoleklassen. Det är den lokala nivån som får bedöma vilka metoder och kompetenser som krävs i olika arbetslag för att svara upp mot den föreslagna regleringen. Enligt skollagsberedningens bedömning kan förslaget komma att inne- bära ökade kostnader för huvudmännen men dessa är svåra att närmare uppskatta i nuläget.

Ämnet teknik i grundsärskolan

Ämnet teknik föreslås införas som ett nytt ämne i grundsär- skolans timplan. Innan detta kan genomföras i praktiken behöver dock Skolverket ta fram ett ämnesinnehåll och lärare behöver vidareutbildas. Kommunernas merkostnader för för- slaget kan i nuläget uppskattas till ca. 6 miljoner kronor och kan främst anses bestå av kostnader för utrustning samt kostnader för utbildning av lärare.

Utredning inför mottagande i särskolan

Skollagsberedningen föreslår att beslut om placering i grundsär- skolan alltid ska föregås av en utredning som omfattar en peda- gogisk, medicinsk, psykologisk och social bedömning. Redan idag finns krav på att det inför mottagande av barn i särskolan måste göras en helhetsbedömning av barnet, se Skolverkets All- männa råd för utredning och beslut om mottagande i den obligatoriska särskolan (SKOLFS 2001:23). Jämfört med dagens reglering innebär förslaget i sig inte några nya uppgifter för skol- huvudmännen och ger därför sannolikt inte upphov till några merkostnader för skolhuvudmännen.

739

Ekonomiska konsekvenser

Ds 2009:25

Skolpliktens upphörande ett år senare

Grundskolan och motsvarande skolformer har ett tydligt ansvar för att eleverna ska fullfölja skolgången där och uppnå de mål som finns i läroplan och kursplaner. Eleverna har rätt att få bästa möjligheter att nå målen i den obligatoriska skolan. En elev som inte nått målen i grundskolan har därför en rätt att slutföra ut- bildningen där, innan steget tas till nästa nivå i utbildnings- systemet. En viktig utgångspunkt för elevernas fortsatta utbild- ning är att utbildningen i grundskolan ska vara slutförd när eleverna går in i gymnasieskolan. För att öka möjligheterna till detta föreslår Skollagsberedningen att huvudregeln om skol- pliktens upphörande, d.v.s. att denna upphör vid utgången av vårterminen det nionde året efter att eleven börjat fullgöra skol- plikten, inte ska gälla för de elever som vid denna tidpunkt inte gått ut högsta årskursen. För dessa elever ska skolplikten istället upphöra ett år senare. Den grupp som omfattas av förslaget kommer således att vara de elever som gått om en eller flera års- kurser under utbildningens gång. Skollagsberedningen anser inte att detta förslag kommer att innebära några större organisa- toriska förändringar jämfört med i dag. De flesta av dessa elever och deras vårdnadshavare kommer sannolikt utnyttja rättigheten att få slutföra grundskolan efter skolpliktens upphörande. Kommunerna kommer i praktiken fortfarande att kunna hitta olika lösningar för hur utbildningen för dessa elever bäst ska organiseras efter deras behov och förutsättningar.

Den kostnad som kan tänkas uppstå för kommunerna till följd av förslaget kan sannolikt komma att bli mycket liten. Merkostnader kommer bara uppstå för den grupp av elever som inte slutfört sista årskursen vid utgången av vårterminen det nionde året efter att de börjat fullgöra skolplikten, inte utnyttjar sin rättighet att slutföra utbildningen i grundskolan och inte heller går vidare till gymnasieskolan. Varje år är det mellan 100 och 200 elever i hela landet som lämnar grundskolan innan de slutfört årskurs 9, bl.a. till följd av att deras skolplikt upphört. Kostnaderna för förslaget måste ställas i relation till den

740

Ds 2009:25

Ekonomiska konsekvenser

besparing det innebär för kommunen att dessa elever - genom att givits utökade möjligheter att nå målen i grundskolan - direkt kan söka sig till gymnasieskolans nationella program. Detta för- slag kommer att leda till ökade kostnader för kommunerna. Det är dock svårt att uppskatta de totala kostnadskonsekvenserna av förslaget.

Utvecklingssamtal och individuella studieplaner

Skollagsberedningen föreslår att det i skollagen ska finnas be- stämmelser om utvecklingssamtal i samtliga skolformer till och med gymnasienivå. Redan i dag finns i läroplanen för förskolan (Lpfö 98) samt läroplanen för de obligatoriska skolformerna (Lpo 94) krav på att utvecklingssamtal ska genomföras. För för- skolan och förskoleklassen innebär Skollagsberedningens förslag att bestämmelserna preciseras och flyttas från läroplan till lag. Enligt vårt förslag ska utvecklingssamtal hållas minst två gånger per år. Skollagsberedningen anser att de eventuella kostnads- effekterna av förslaget är svåra att bedöma i nuläget.

För gymnasiesärskolan finns idag ingen reglering av utveck- lingssamtal. Att denna typ av informationsutbyte mellan skola och hem redan idag måste ske även i denna skolform måste dock anses vara en förutsättning för att eleverna ska kunna nå målen med sin utbildning. De uppgifter om elevens utveckling som ska ligga till grund för utvecklingssamtalet i olika skolformer måste redan idag samlas in och bearbetas av huvudmannen för att ut- bildningen ska kunna bedrivs i enlighet med gällande författ- ningar. Skollagsberedningens förslag bör därför närmast ses som en precisering av gällande regler avseende när och hur vissa delar av informationsutbytet mellan skola och hem ska ske.

Även om informationen är tillgänglig ska kommunerna er- sättas för de direkta kostnader som följer av utvecklingssam- talen. Läsåret 2007/08 gick cirka 8 700 elever i gymnasiesär- skolan. Om dessa elever erbjuds två halvtimmeslånga utveck-

741

Ekonomiska konsekvenser

Ds 2009:25

lingssamtal per år medför förslaget kostnader för kommunerna på 1 800 000 kronor.

Förslagen innebär också att bestämmelserna om utvecklings- samtal blir direkt tillämpliga på verksamheter som drivs av en- skild huvudman. Detta är en konsekvens av Skollagsbered- ningens ambitioner att så långt som möjligt åstadkomma en gemensam reglering oavsett huvudman samt att stärka barns och elevers rättssäkerhet. Förslagen kan i dessa delar inte anses ha några ekonomiska konsekvenser.

Skollagsberedningen föreslår även att det i lagen ska finnas krav på individuella studieplaner i gymnasiesärskolan, i särskild utbildning för vuxna samt i utbildning i svenska för invandrare (sfi). Beträffande de två förstnämnda skolformerna finns redan i dag i läroplanen (Lpf 94) ett uttryckligt krav på att individuell studieplan ska upprättas för eleven. Förslaget innebär inga nämnvärda materiella förändringar jämfört med vad som enligt läroplanen gäller idag och kan inte anses ha några kostnads- konsekvenser. När det gäller utbildning i svenska för invandrare finns det i gällande regelverk inte något krav på att dokumentera individens studieplanering i en individuell studieplan. Många kommuner använder redan individuella studieplaner i sin plane- ring. Det som ska framgå av planen är uppgifter som kommunen ändå behöver dels för att kunna fatta beslut om att ta emot individen, t.ex. omfattningen av svenskkunskaperna, dels för att kunna placera den studerande på rätt studieväg och kurs. En effektiv planering av utbildningen förutsätter att de enskildas mål med och förutsättningar för studierna beaktas och att elevernas planer revideras med hänsyn till uppnådda studie- resultat. Att upprätta en individuell studieplan innebär följakt- ligen att dessa uppgifter sammanförs i ett dokument som be- nämns individuell studieplan. Merkostnaderna för att göra denna åtgärd obligatorisk för kommunerna är sannolikt små. Skollag- beredningen uppskattar merarbetet för upprättande och revide- ring av en individuell studieplan till ca 12 minuter. Elevantalet i sfi har mellan 1999/2000 och 2006/07 ökat från ca 34 000 till 65 000. Prognosen är att antalet invandrare som får uppehållstill-

742

Ds 2009:25

Ekonomiska konsekvenser

stånd kommer att minska, vilket innebär ett minskat elevantal i sfi. Vid ett elevantal på 60 000 och en lön på 185 kr i timmen, inklusive sociala kostnader, för den som gör arbetet uppgår mer- kostnaden för kommunerna till ca 2,2 miljoner kr.

Rätt att i vissa fall gå utbildning i annan kommun än i hemkommunen.

Som angetts ovan är en allmän strävan med förslaget till ny skol- lag att så långt som möjligt ha en gemensam reglering oavsett huvudman och skolform. I dag finns på grundskolans och gymnasieskolans område regler som innebär att en kommun är skyldig att i sin verksamhet ta emot en elev som är bosatt i en annan kommun, om eleven på grund av sina personliga för- hållanden har särskilda skäl att gå i den kommunens skola. I så- dana fall har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader för elevens skolgång från elevens hemkommun (interkommunal er- sättning).

Dessa bestämmelser utgår ifrån särskilda behov hos den en- skilde eleven. Det finns inte skäl att tro att den typen av behov finns just bara i grundskolan och gymnasieskolan. Skollags- beredningen föreslår därför att även en kommun som är huvud- man för förskola, förskoleklass, grundsärskola och gymnasiesär- skola, under de närmare förutsättningar som anges för varje skolform, ska vara skyldig att ta emot ett barn eller en elev från en annan kommun ifall denne på grund av sina personliga för- hållanden har särskilda skäl att bli mottagen i kommunen. Den mottagande kommunen ska ha rätt till ersättning för sina kost- nader för barnets eller elevens utbildning från hemkommunen. Förslagen kan inte anses leda till några nämnvärda kostnads- konsekvenser.

743

Ekonomiska konsekvenser

Ds 2009:25

Ingen ansökningsavgift vid ansökan till kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå

Skollagsberedningen föreslår att möjligheten att ta ut ansök- ningsavgift vid ansökan till kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå tas bort. Möjligheten infördes för att komma till rätta med de problem som uppstår genom att vissa vuxna, som tagits in till en kurs, aldrig infinner sig till kursstarten eller hoppar av nästan omedelbart (prop. 1991/92:157 s. 35). Skol- lagsberedningens bedömning är att möjligheten att ta ut avgifter används endast i mycket begränsad omfattning och att kommunerna har hittat andra lösningar för att komma till rätta med problemet. De ekonomiska effekterna av förslaget anses vara av försumbar omfattning.

Möjligheter att överklaga beslut

Skollagsberedningens förslag till bestämmelser avseende över- klagandemöjligheter i den nya skollagen innebär att det införs utökade möjligheter till överklagande i form av s.k. förvaltnings- besvär. Dessa förslag syftar till att stärka den enskildes rätts- säkerhet och att öka likvärdigheten. De ärenden som kan över- klagas genom förvaltningsbesvär föreslås liksom i nuläget i huvudsak fördelas mellan allmän förvaltningsdomstol och Skol- väsendets överklagandenämnd.

När det gäller ökade möjligheter att överklaga ärenden enligt skollagen hos allmän förvaltningsdomstol är dessa i de flesta fall en konsekvens av skärpta eller ändrade bestämmelser i skollagen i övrigt. I första hand gäller detta förslagen till skärpta sanktionsmöjligheter i form av tillfälligt verksamhetsförbud och vitesföreläggande, beslut som kan fattas av såväl Statens skolin- spektion som kommunen. Vidare gäller det huvudmannens be- slut om avstängning av en elev, liksom rektors beslut om brådskande avstängning. Skollagsberedningens förslag i dessa avseenden är att betrakta som möjligheter som kan användas i

744

Ds 2009:25

Ekonomiska konsekvenser

akuta situationer, då andra åtgärder har visat sig verkningslösa. Vår bedömning är därför att antalet överklaganden av sådana be- slut kommer att bli relativt begränsade.

Skollagsberedningen föreslår även en rätt till skolskjuts och möjligheter att överklaga kommunens eller landstingets beslut om skolskjuts hos allmän förvaltningsdomstol. I dag är laglig- hetsprövningar avseende skolskjuts relativt vanliga, vilket inne- bär att ärendemängden hos förvaltningsdomstolarna inte själv- klart kommer att öka även om den typ av beslut som kan över- klagas förändras till följd av vårt förslag. En viss ökning av antalet överklaganden hos allmän förvaltningsdomstol av beslut om skolskjuts kan dock bli följden av Skollagsberedningens för- slag. Vi bedömer dock att den möjliga ökningen av antalet sådana överklaganden inte är större än att den ryms inom ramen för för- valtningsdomstolarnas befintliga resurser. Det merarbete som kan uppstå hos huvudmannen i samband med att sådana beslut överklagas, kan enligt Skollagsberedningens bedömning anses kompenseras av en minskad arbetsbelastning till följd av att antalet anmälningar till Statens skolinspektion minskar på de områden där möjlighet till förvaltningsbesvär införs.

När det gäller de föreslagna ökade möjligheterna att överklaga ärenden enligt skollagen hos Skolväsendets överklagandenämnd utgörs i nuläget den helt övervägande delen av nämndens ärenden av frågor om huvudmannens mottagande av elever i gymnasieskolan och i den hittillsvarande skolformen kommunal vuxenutbildning. I dessa avseenden föreslår vi dock inte några förändringar i möjligheterna att överklaga beslut. Skollagsbered- ningens principiella inställning är att alla beslut om särskilt stöd även i dag ska kunna motiveras utifrån en sammanvägd bedöm- ning av elevens behov och de olika möjligheter att tillgodose elevens behov, som huvudmannen förfogar över. I sak har där- med inte kravet på huvudmännen att ge stöd till elever i behov av särskilt stöd ändrats. De strängare kraven på processen bör snarare leda till att besluten i fortsättningen fattas med kvalitativt bättre underlag. Vi bedömer därför att kostnaderna inte bör öka för huvudmännen i fråga om åtgärdsprogram.

745

Ekonomiska konsekvenser

Ds 2009:25

Däremot bedömer Skollagsberedningen att förslaget om möjligheter att överklaga beslut om åtgärdsprogram kan medföra en viss ökad ärendemängd hos Skolväsendets överklagande- nämnd och därmed också en viss kostnadsökning. Förslaget innebär att en ny ärendegrupp tillförs nämndens verksamhet. Den årliga kostnadsökningen bedöms som redovisats ligga mellan 0,8 och 1,6 miljoner kronor. Kostnaderna bedöms kunna finansieras inom ramen för UO 16.

746

1 kap. Inledande bestämmelser

Övergripande mål m.m.

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

1 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers ut- veckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också för- medla och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänsk- liga rättigheter, som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

I paragrafen anges syftet med utbildningen, som är av betydelse både för den enskilda individens utveckling och för samhällsut- vecklingen. Formuleringarna är allmänt hållna och utgör i första hand en grundval för tolkningen av andra mer konkret utfor- made bestämmelser. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Med värden avses skolans värdegrund som ska utgå från grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Det närmare innehållet i dessa rättig- heter uttrycks i flera internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Bestämmelser om utbildningens syfte finns bl.a. i artikel 29 i FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) samt i artikel 13 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Att utbildningen ska förmedla och förankra grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna innebär att det måste finnas kunskap hos såväl lärare, annan personal som barn och

747

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

elever om vad dessa värderingar och rättigheter innebär och hur de kan förverkligas.

Beträffande vuxenutbildningen ska bestämmelsen tillämpas med hänsyn till denna utbildnings särart och breda uppdrag. I respektive skolformskapitel och, för fritidshemmet i 13 kap., finns ytterligare mål angivna i de paragrafer som handlar om respektive utbildnings syfte.

I övrigt hänvisas till avsnitt 1.5 när det gäller de övergripande målen.

Utformningen av utbildningen

2 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med de mänskliga rättig- heterna och grundläggande demokratiska värderingar såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jäm- ställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättig- heterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Paragrafen innehåller vissa grundläggande bestämmelser om hur utbildningen ska utformas för att de övergripande målen i 1 kap 1 § ska nås. Paragrafen gäller också för vuxenutbildningen men där framgår målen för utbildningarna av respektive skolforms- kapitel.

I första stycket slås fast att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Denna del av bestämmelsen är ny. Bestämmelsens sista led har delvis sin motsvarighet i 1 kap. 2 § tredje stycket respektive 1 kap. 9 § andra stycket i 1985 års skollag. Motiven till dessa bestämmelser finns i prop. 1990/91:18 s. 30. Vidare anges, i enlighet med 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, exempel på några av de grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättig- heter som utbildningen ska förmedla, gestalta och förankra hos barnen och eleverna. Enligt Lpo 94 sker detta genom individens

748

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradi- tion och västerländsk humanism. Dessa värden är centrala moment i lärandet och uttrycks därför direkt i lagen.

Även bestämmelsen i andra stycket har delvis sin motsvarighet i bland annat 1 kap. 2 § tredje stycket respektive 1 kap. 9 § andra stycket i 1985 års skollag. Motiven till den bestämmelsen finns i bl. a. i prop. 1990/91:18 s. 30, 1992/93:220 s. 86 f. och 1994/95:164 s. 10 f. Med uttrycket ”var och en som verkar inom utbildningen” avses anställda och andra som har uppdrag i verk- samheten. I 27 kap. finns bestämmelser om huvudmannens skyldigheter att förebygga kränkande behandling.

I respektive skolformskapitel och, för fritidshemmet i 13 kap., finns ytterligare bestämmelser om utbildningens utform- ning i de paragrafer som handlar om respektive utbildnings syfte.

I övrigt hänvisas till avsnitt 1.5 när det gäller förevarande paragraf.

3 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvud- man ska vara icke-konfessionell.

Bestämmelsen gäller enbart i verksamheter inom skolväsendet med offentlig huvudman.

I Lpo 94 och i 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) anges att undervisningen i skolan ska vara icke- konfessionell. Någon motsvarande bestämmelse har inte funnits för förskolan. Hittills gällande bestämmelser i läroplanerna har förts in i förevarande paragraf med bland annat den ändringen att begreppet ”undervisning” ersätts av begreppet ”utbildning”. Definitionen av ”undervisning” i 1 kap. 7 § leder till att detta begrepp i den nya skollagen är snävare än begreppet ”utbildning”. Därför har ”utbildning” använts här. Med ”utbild- ning” avses i den nya skollagen den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål. Bestämmelsen innebär att huvudmannen har ett ansvar att se till att eleven inte blir ensidigt påverkad i olika trosfrågor. Bestämmelsen utgör dock

749

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

inte något hinder mot att huvudmannen inom ramen för skolans val eller elevens val i grundskolan eller motsvarande skolformer eller det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan erbjuder undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i kristendom, islam eller judendom etc., under förutsättning att eleven har valt sådana studier. Denna undervisning måste dock ske på ett sådant sätt att även utbildningen i detta avseende är icke-konfessionell.

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 1.6.

4 § Undervisningen vid fristående skolor, förskolor och fritidshem ska vara icke-konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid en sådan skolenhet eller förskoleenhet som avses i första stycket får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

Paragrafen avser endast undervisning och utbildning vid fristå- ende skolor, fritidshem och förskolor med enskilda huvudmän.

I första stycket markeras att undervisningen ska vara icke- konfessionell. ”Undervisning” definieras i 1 kap. 7 §. På samma sätt som gäller för undervisningen vid skolenheter med offentlig huvudman utgör regleringen inte något hinder för huvudmannen att inom ramen för elevens val eller skolans val i grundskolan och motsvarande skolformer eller det individuella valet i gymnasie- skolan och gymnasiesärskolan erbjuda undervisning i religions- kunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i kristendom, islam eller judendom etc., under förutsättning att eleven har valt sådana studier. Denna undervisning måste dock ske på ett sådant sätt att även utbildningen i detta avseende är icke-konfessionell.

I paragrafens andra stycke, som har sitt ursprung i 9 kap. 2 § andra stycke i 1985 års skollag (motiven till den bestämmelsen finns i prop. 1995/96:200 s. 32), anges att i den del av utbild- ningen som inte utgörs av undervisning får det förekomma konfessionella inslag. Exempel på sådana inslag är morgonsam- lingar och bönestunder. Naturligtvis får dessa delar av utbild-

750

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

ningen inte strida mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildningen. Deltagandet i de konfessionella momenten ska vara frivilligt, något tvång att delta får inte före- komma.

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 1.6.

Lika tillgång till utbildning

5 § Alla ska, oberoende av geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar, för barn och ungdomar, i huvudsak 1 kap. 2 § första stycket första meningen i 1985 års skollag. Den bestämmelsen gäller dock endast det offentliga skolväsendet. Här avses emellertid samtliga skolformer inom skolväsendet samt fritidshemmet, dvs. den omfattar även enskilt anordnad verksamhet samt förskolan och vuxenutbildningen.

Bestämmelsen ger en allmän rätt till utbildning inom varje skolform och i fritidshemmet. Rätten till utbildning i en viss kommun eller vid en viss skolenhet regleras däremot i respektive skolformskapitel och, när det gäller fritidshemmet, i 13 kap. Rätten till utbildning enligt bestämmelsen gäller bara om inte annat följer av särskilda bestämmelser i skollagen.

Plats i förskola för de yngsta barnen och plats i fritidshem är beroende av barnens behov och vårdnadshavarnas förhållanden. Rätten till skolskjuts gäller bara vissa skolformer och bara vid verksamhet som har offentlig huvudman. Vidare kan före- komsten av avgifter, även om dessa ska vara skäliga, i vissa fall ha betydelse i fråga om möjligheten för ett barn att delta i utbild-

751

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

ning. För vissa utbildningar i gymnasieskolan gör dessutom en begränsning av antalet platser att vissa urvalsregler träder i kraft. Bestämmelsen om lika tillgång till utbildning måste därför tillämpas med beaktande av dessa och vissa andra liknande för- hållanden. För vuxenutbildningen gäller särskilda regler som på- verkar rätten till utbildning.

Motiven till bestämmelsen i 1985 års skollag finns i prop. 1990/91:18 s. 27.

Bestämmelsen i andra stycket innebär en hänvisning till diskrimineringslagen (2008:567), som trätt i kraft den 1 januari 2009. Diskrimineringslagen har ersatt lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i den del som behandlar diskriminering. De bestämmelser i den upphävda lagen som har till ändamål att motverka annan kränkande behandling, som i 1985 års skollag regleras i 14 a kap., utgör i den nya skollagen 27 kap.

Bestämmelsen om lika tillgång till utbildning behandlas i av- snitt 1.7.

Likvärdig utbildning

6 § Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet varhelst i landet den anordnas.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 kap. 2 § första stycket andra meningen och 1 kap. 9 § första stycket tredje meningen i 1985 års skollag. De bestämmelserna omfattade dock inte förskolan och fritidshemmet. Här avses samtliga skolformer inom skol- väsendet samt fritidshemmet.

Begreppet ”likvärdig” innebär inte att utbildningen ska vara likformig i betydelsen likadan utan att kvaliteten i verksamheten ska ha så hög nivå att de fastställda målen kan uppnås oavsett var i landet verksamheten bedrivs. Hur verksamheten ska utformas för att nå de fastställda målen kan variera beroende på lokala

752

Ds 2009:25 Inledande bestämmelser

behov och förutsättningar. Det finns olika vägar att nå de fastställda målen.

Hänsyn ska tas till barnens och elevernas olika förutsätt- ningar och behov. Det finns utrymme för anpassningar av undervisningen och organisationen av utbildningen till behoven hos olika barn och elever, så länge de tillförsäkras lika tillgång till likvärdig utbildning. Skollagsberedningens förslag innebär även att verksamheter med enskild huvudman omfattas av bestämmel- sen.

Motiven till bestämmelserna i 1985 års skollag finns i prop. 1990/91:18 s. 27 f.

Bestämmelsen om likvärdig utbildning behandlas i avsnitt 1.7.

Definitioner

7 § I denna lag avses med

–elev: den som deltar i utbildning enligt denna lag med undantag för barn

iförskolan,

–enskild: bolag, samt förening, stiftelse, registrerat trossamfund eller en- skild individ,

–fristående skola: skolenhet vid vilken enskild bedriver utbildning inom skolväsendet i form av grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesär- skola eller sådan förskoleklass och sådant fritidshem som avses i 2 kap. 6 § första stycket,

–fristående förskola: förskoleenhet vid vilken enskild bedriver utbildning i form av förskola,

–fristående fritidshem: sådana fritidshem som drivs av enskild och som av- ses i 2 kap. 6 § andra stycket,

–förskoleenhet: av huvudman för förskola organiserad enhet omfattande verksamhet i en förskolebyggnad eller flera förskolebyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon för- skolebyggnad,

–skolenhet: av huvudman för annan skolform än förskola organiserad enhet omfattande verksamhet i en skolbyggnad eller flera skolbyggnader som

753

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad,

–undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden, samt

–utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån be- stämda mål.

Denna paragraf innehåller definitioner av vissa grundläggande begrepp i lagen.

Med elev menas en person som deltar i någon form av utbild- ning som regleras i skollagen. Elevbegreppet omfattar deltagare inom samtliga skolformer samt fritidshemmet. Barn i förskolan är dock undantagna från elevbegreppet. Liksom i 1985 års skol- lag omfattas även vuxna personer av elevbegreppet.

Definitionen av enskild tar sikte på vilka som förutom det allmänna kan vara huvudman för utbildning inom skolväsendet. Aktiebolag och handelsbolag, ekonomiska och ideella föreningar samt stiftelser och registrerade trossamfund, dvs. juridiska personer, definieras som enskilda i lagens mening. Även enskilda individer, dvs. fysiska personer, omfattas av begreppet enskild.

Mot bakgrund av att fristående skolor föreslås ingå som en integrerad del i skolväsendet behövs en definition av begreppet fristående skola. Det som kännetecknar en fristående skola är att den drivs av en enskild huvudman. En fristående skola utgörs av en eller flera skolenheter med utbildning i form av förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola eller fritidshem som anordnas vid en skolenhet med förskole- klass, grundskola eller grundsärskola. På motsvarande sätt finns det en definition av termen fristående förskola, som alltså är för- skolor som drivs av enskild huvudman. I de fall det i lagen talas om fristående fritidshem så avses sådana fritidshem som drivs av enskild men som inte anordnas vid en skolenhet med förskole- klass, grundskola eller grundsärskola. I dessa fall är det kommunen som godkänner den enskilda huvudmannen, se 2 kap. 6 § andra stycket.

754

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

Uttrycken skolenhet och förskoleenhet förekommer inte i 1985 års skollag. Begreppen avser skolan eller förskolan i fysisk bemärkelse, dvs. de lokaler, byggnader och utrymmen utomhus där huvudmannen bedriver sin verksamhet. För att flera byggna- der ska anses som en skolenhet krävs att de ligger någorlunda nära varandra och på ett naturligt sätt hör ihop. Byggnaderna i en skolenhet ingår också i samma administrativa enhet. Även verk- samhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad men som är nära knuten till enheten omfattas av begreppet skolenhet. Här avses t.ex. skolgårdar samt idrottsplatser i nära anslutning till skolans byggnader. Detsamma gäller i fråga om begreppet förskoleenhet.

Termen undervisning är av central betydelse i den nya skol- lagen. Det finns inte någon definition av ordet undervisning i 1985 års skollag. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) talas inte om undervisning utan om pedagogisk verksamhet. Definitionen i den nya skollagen är därför anpassad till såväl förskola och fri- tidshem som övriga skolformer. Det är därför viktigt att klargöra att undervisningsbegreppet ska ges en vid tolkning när det gäller förskola och fritidshem. Undervisning är ett snävare begrepp än utbildning och avser de målstyrda processer som syftar till att barnen och eleverna både ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. I definitionen av undervisningsbegreppet ligger också att lärandeprocessen sker under ledning av lärare. Med detta menas naturligtvis inte att läraren måste vara närvarande i undervisningslokalen eller motsvarande all lektionstid. Tanken är dock att för att en aktivitet ska klassas som undervisning måste en lärare ha det övergripande ansvaret för det som ska göras. Exempelvis är slumpmässigt läsande eller TV-tittande som inte ingår som en del i en pedagogisk planering inte undervisning i lagens mening.

Utbildning är det mest grundläggande begreppet i såväl 1985 års skollag som i den nya skollagen. Termen beskriver all den verksamhet som omfattas av de övergripande målen i skolför- fattningarna. I 1985 års lag finns dock inte någon uttrycklig definition av ordet. Med utbildning i den nya skollagen avses ut- över undervisningen i princip all verksamhet, både i den inre och

755

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

yttre miljön, som vanligtvis äger rum under skoldagen. Här- igenom kommer t.ex. den verksamhet som sker under skolmål- tider och på skolgården under raster att omfattas av definitionen. Även ”externa” verksamheter som lägerskolor, studiebesök etc. innefattas i begreppet utbildning.

Definitionerna utvecklas vidare i avsnitt 1.8.

Särskild hänsyn till barnets bästa

8 § I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn under 18 år ska barnets bästa vara utgångspunkt.

Det finns inte någon motsvarande paragraf i 1985 års skollag. Bestämmelsen har sin utgångspunkt i artiklarna 3 och 12 i

Barnkonventionen. Barnkonventionen innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och omfattar alla barn upp till 18 år. Bestämmelsen avser all verksamhet enligt den nya skollagen, dvs. även sådana vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet som avses i 22 respektive 23 kap., där eleverna i utbildningen är under 18 år. Principerna är väl förankrade i lagstiftning som rör barn men har tidigare inte kommit till tydligt uttryck i skollagen.

I första stycket kommer barnkonventionens artikel 3 om barnets bästa till uttryck. Artikeln anger att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala väl- färdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i första rummet. För att avgöra vad som är barnets bästa krävs att en bedömning görs av vilka konsekvenser ett beslut eller en åtgärd får för det enskilda barnet eller för en grupp barn. Barnets bästa behöver

756

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

inte alltid vara utslagsgivande, men ska väga tungt. I de fall andra intressen tillåts väga tyngre krävs dock att den som beslutar eller vidtar någon annan åtgärd kan visa att en sammanvägning av relevanta intressen har gjorts i det enskilda fallet.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar i huvudsak artikel 12 om barnets rätt att komma till tals i alla frågor som rör honom eller henne. Denna rätt gäller oavsett barnets ålder eller mognad. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. För att barnet ska kunna utöva sin rätt att komma till tals måste han eller hon få information om vad frågan gäller på ett sätt som är begripligt för barnet. Situationer där barnets rätt att komma till tals särskilt bör beaktas är bland andra utarbetandet av individuella utvecklingsplaner, tillsyns- besök och deltagande i utbildning med konfessionella inslag. I skollagen finns ytterligare bestämmelser om barnens och elevernas inflytande över utbildningen, däribland de allmänna bestämmelserna om kvalitet och inflytande i 4 kap.

Bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa ska rela- teras till sådana bestämmelser i skollagen som innebär såväl beslut eller åtgärder som rör det enskilda barnet eller eleven som beslut eller åtgärder riktade mot grupper av barn eller elever. Det handlar bl.a. om bestämmelser som reglerar stöd till elever såsom genomförande av utredningar och framtagande av åtgärds- program och bestämmelser som rör skolmiljön såsom fram- tagande av ordningsregler och disciplinära åtgärder. Bestämmel- sen behandlas närmare i avsnitt 1.9.

Läroplan

9 § För varje skolform och för fritidshemmet gäller en läroplan som utgår från bestämmelserna i denna lag. Läroplanen ska ange utbildningens värde- grund och uppdrag. Den ska också ange mål och riktlinjer för utbildningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om läroplan. Föreskrifterna får innebära att det för en viss skol- form eller fritidshem inte ska finnas en läroplan. I sådant fall ska regeringen

757

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

eller den myndighet som regeringen bestämmer på annat sätt föreskriva om utbildningens värdegrund och uppdrag samt om mål och riktlinjer för utbild- ningen.

Av första stycket framgår att det ska finnas en läroplan för varje skolform och för fritidshemmet. Bestämmelsen ersätter mot- svarande skyldighet i nu gällande skolformsförordningar och är ny för de fristående skolorna, förskolorna och fritidshemmen. Läroplanerna ska tillämpas vid all utbildning inom skolväsendet, oavsett om utbildningen bedrivs av en offentlig eller en enskild huvudman. Vidare anges vad som minst ska finnas i en läroplan. Bestämmelsen utesluter inte att gemensamma läroplaner beslutas för vissa skolformer och fritidshemmet.

Som framgår av bemyndigandet i andra stycket är tanken att regeringen, på samma sätt som hittills, ska meddela föreskrifter om läroplanerna.

Läroplanerna behandlas även i avsnitt 1.10.

Lagens innehåll

Skolväsendet

10 § Denna lag innehåller bestämmelser om skolväsendet. Utbildningen inom skolväsendet anordnas av det allmänna och av enskilda enligt vad som följer av 2 kap. 2–6 §§.

Skolväsendet omfattar skolformerna

–förskola,

–förskoleklass,

–grundskola,

–grundsärskola,

–specialskola,

–sameskola,

–gymnasieskola,

–gymnasiesärskola,

–kommunal vuxenutbildning,

758

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

–särskild utbildning för vuxna, och

–utbildning i svenska för invandrare.

I skolväsendet ingår också fritidshem som kompletterar utbildningen i för- skoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och i vissa särskilda utbildningsformer.

Enligt första stycket kan utbildning inom skolväsendet anordnas av det allmänna och enskilda. Vad som avses med enskilda fram- går av 1 kap 8 §.

I 2 kap. 2–6 §§ finns närmare bestämmelser om huvudmän inom skolväsendet. Begreppet skolväsende blir det samlade be- greppet för de skolformer som regleras i den föreslagna skol- lagen. Av tredje stycket framgår att även fritidshemmet ingår i skolväsendet trots att fritidshemmet, enligt vad som framgår av andra stycket, inte utgör en egen skolform.

I andra stycket anges de skolformer som ingår i skolväsendet. Enligt 1985 års skollag avses med skolform endast de utbild- ningar som anordnas inom det offentliga skolväsendet. Här avses emellertid de angivna utbildningarna, oavsett om dessa anordnas av det allmänna (en offentlig huvudman) eller en enskild huvudman. Varje skolform regleras i särskilda kapitel i den före- slagna skollagen. Därutöver finns det gemensamma bestämmel- ser för flera skolformer i främst 1–5 kap.

Som nämnts anges i tredje stycket att fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan och specialskolan också ingår i skol- väsendet. Detsamma gäller sådana fritidshem som kompletterar andra utbildningsformer där skolplikten kan fullgöras, till exempel internationella skolor. Bestämmelser om fritidshemmet, bl.a. om skyldighet att anordna fritidshem, finns i 13 kap.

759

Inledande bestämmelser

Ds 2009:25

Vissa särskilda utbildningsformer samt annan pedagogisk verksam- het

11 § I lagen finns även bestämmelser om vissa särskilda utbildningsformer samt annan pedagogisk verksamhet som bedrivs i stället för utbildning inom skolväsendet. För sådan verksamhet gäller gemensamma bestämmelser i denna lag endast om det framgår särskilt.

Av paragrafen framgår att det i skollagen även finns bestämmel- ser om vissa särskilda utbildningsformer (22 kap.) och annan pedagogisk verksamhet (23 kap.) utanför skolväsendet. I 22 kap. regleras internationella skolor, utbildning vid särskilda ungdomshem, utbildning vid sjukhus och liknande institutioner m.m. och annat sätt för att fullgöra skolplikten. I 23 kap. regleras pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fri- tidshem, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Utöver be- stämmelserna i dessa kapitel gäller vissa andra föreskrifter i lagen. I sådant fall framgår detta direkt av bestämmelserna eller av en hänvisning i 22 eller 23 kap.

Lagens disposition

12 § Lagen är uppdelad i 28 kapitel som innehåller

–inledande bestämmelser (1 kap.) och bestämmelser om

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–elevernas utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–skolplikt och motsvarande rätt till utbildning (6 kap.),

–förskolan (7 kap.),

–förskoleklassen (8 kap.),

–grundskolan (9 kap.),

–grundsärskolan (10 kap.),

–specialskolan (11 kap.),

760

Ds 2009:25

Inledande bestämmelser

–sameskolan (12 kap.),

–fritidshemmet (13 kap.),

–gymnasieskolan (14 och 15 kap.),

–gymnasiesärskolan (16 och 17 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (18 kap.),

–särskild utbildning för vuxna (19 kap.),

–utbildning i svenska för invandrare (20 kap.),

–entreprenad och samverkan (21 kap.),

–vissa särskilda utbildningsformer (22 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (23 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering (24 kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd (25 kap.),

–överklagande (26 kap.), och

–åtgärder mot kränkande behandling (27 kap.), samt

–övriga bestämmelser (28 kap.).

I syfte att göra skollagen lättillgänglig och användarvänlig har det i paragrafen tagits in en beskrivning av hur lagen är disponerad. Mer detaljerade innehållsförteckningar finns i den inledande paragrafen i varje kapitel, med början i 2 kap.

Lagens disposition har ändrats i förhållande till 1985 års skollag. Den största förändringen är att bestämmelserna om fri- stående skolor har integrerats med bestämmelserna om utbild- ning med offentlig huvudman. Ett annat exempel på ändring är att ett betydande antal bestämmelser som tidigare upprepats för varje skolform har samlats i de bestämmelser som gäller flera skolformer och fritidshemmet (1–5 kap.). På samma sätt har flera gemensamma bestämmelser om skolplikt och motsvarande rätt till utbildning samlats i ett kapitel (6 kap.). Dessutom har bestämmelserna om överklagande samlats i ett eget kapitel (26 kap.).

Skollagens uppbyggnad behandlas i avsnitt 1.3 och 1.4.

761

2 kap. Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–vilka som är och får vara huvudmän inom skolväsendet,

–huvudmannens ansvar för utbildningen,

–ledningen av utbildningen och ansvaret för undervisningen och den pedagogiska verksamheten,

–lärare,

–elevhälsa,

–studie- och yrkesvägledning,

–registerkontroll inom skolväsendet,

–personalens kompetensutveckling, och

–lokaler och utrustning samt tillgång till skolbibliotek.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Skolhuvudmän

Kommuner

2 § Kommuner är huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grund- särskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, sär- skild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare och fritidshem.

I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag. Om kommunens uppgifter fullgörs av flera nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, till de övriga lämna uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av platser i sådan verksamhet som avses i 23 kap.

För en sådan nämnd som avses i andra stycket gäller det som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). I 4 kap. 15–17 §§ finns bestämmel- ser om lokala styrelser inom den del av skolväsendet som en kommun är huvudman för.

763

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

I första stycket anges att kommunerna är huvudmän för där upp- räknade skolformer samt fritidshemmet.

Av andra stycket följer att det i kommunerna måste finnas nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt den före- slagna skollagen. Liksom tidigare gäller att kommunen har ett heltäckande ansvar för de uppgifter som enligt skollagen faller på kommunen. Ingen del av denna verksamhet får med andra ord falla utanför kommunstyrelsens eller annan nämnds uppgifter (se prop. 1990/91:155). I de fall flera nämnder har olika ansvarsom- råden enligt lagen så är varje nämnd skyldig att till övriga nämnder tillhandahålla de uppgifter som krävs för att administrera fördelningen av platser i sådan verksamhet som av- ses i 23 kap.

Av tredje stycket framgår att för sådana nämnder som avses i andra stycket gäller kommunallagens (1991:900) reglering kring nämnder. Här finns också en upplysning om att det i skollagen finns särskilda bestämmelser om lokala styrelser. Dessa knyter an till kommunallagens bestämmelser om självförvaltningsorgan, men innehåller vissa avvikelser från kommunallagen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.1

Landsting

3 § Ett landsting får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna i den utsträck- ning som anges i denna lag.

I ett landsting som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra landstingets upp- gifter enligt denna lag.

764

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

I första stycket anges att landstingen kan vara huvudmän för där uppräknade skolformer i den utsträckning som anges i denna lag. Den närmare regleringen kring detta framgår av respektive skolformskapitel avseende gymnasieskolan (14 och 15 kap.), gymnasiesärskolan (16 och 17 kap.), kommunal vuxenutbildning (18 kap.) och särskild utbildning för vuxna (19 kap.) Någon för- ändring för landstingens möjlighet att anordna utbildning i för- hållande till dagens reglering är inte avsedd.

Av andra stycket följer att det i landstingen, liksom hos kommunerna, måste finnas nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt den föreslagna skollagen. Liksom tidigare gäller att landstingen har ett heltäckande ansvar för de uppgifter som enligt skollagen faller på landstingen när de är huvudmän. Ingen del av denna verksamhet får med andra ord falla utanför landstingsstyrelsens eller annan nämnds uppgifter (se prop. 1990/91:155).

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.1

Staten

4 § Staten är huvudman för specialskolan och sameskolan samt förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller sameskola.

För fullgörande av statens uppgifter som huvudman för specialskolan ska en särskild myndighet finnas. För fullgörande av statens uppgifter som huvud- man för sameskolan ska en särskild myndighet finnas.

Paragrafen motsvarar delvis statens huvudmannaskap enligt 1 kap. 6 och 7 §§ i 1985 års skollag. I dag gäller också att kommunen har ansvaret för att anordna fritidshem för de elever

765

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

som deltar i utbildning i specialskolan respektive sameskolan. Det är dock lämpligast att staten har huvudmannaskapet för de förskoleklasser och fritidshem som finns i anslutning till skolen- heterna. Något hinder mot att kommunen genom avtalslös- ningar ändå anordnar fritidshemmet för elever vid dessa skolen- heter finns inte.

På samma sätt som i dag ska det finnas statliga myndigheter som fullgör statens uppgifter som huvudman. När det gäller specialskolan har Specialpedagogiska skolmyndigheten denna uppgift. Hur ansvaret för sameskolorna ska utformas är föremål för vidare utredning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.1.

Enskilda

5 § Enskilda får godkännas som huvudmän för förskola, förskoleklass, grund- skola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och fritidshem.

Godkännande ska lämnas om huvudmannen har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen och utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna. Om godkännandet avser grundskola, grundsärskola eller förskoleklass som an- ordnas vid skolenhet med grundskola eller grundsärskola krävs därutöver för att godkännande ska lämnas att elevantalet uppgår till minst 20 elever, om det inte finns särskilda skäl för ett mindre elevantal.

Ett godkännande ska avse viss utbildning vid en viss skolenhet.

Bestämmelsen i första stycket innebär att enskilda, dvs. enligt definitionen i 1 kap. 7 § bolag som inte till någon del ägs av stat, landsting eller kommun samt förening, stiftelse, registrerat tros- samfund eller enskild individ, får godkännas som huvudman för de i bestämmelsen angivna skolformerna samt fritidshemmet. Utredningen om lika villkor för offentliga och fristående skolor (U 2007:05) har haft i uppdrag att överväga om det bör vara möjligt för en juridisk person som helt eller delvis ägs av en kommun att vara huvudman för en fristående skola, se dir

766

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

2007:33. Utredningens förslag har lämnats i betänkandet Mer om fristående skolor och enskild förskoleverksamhet (SOU 2008:122).

Av andra stycket följer att godkännande ska lämnas om den som ansöker om godkännande har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen. Med föreskrifter avses samtliga gällande regler i lagar, förordningar och myndighets- föreskrifter som gäller för den aktuella skolformen eller fritids- hemmet. Dessutom krävs att etablerandet av utbildningen inte får några påtagliga negativa följder för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna. Detta krav får bedömas på samma sätt som motsvarande prövning enligt 9 kap. 6, 6 a, 8 eller 8 b § i 1985 års skollag. Motsvarande krav på förskolan, förskoleklassen och fritidshemmet finns inte uttryckligen angivet i 1985 års skollag. När det gäller godkännande av grundskolor och grund- särskolor samt förskoleklass, som anordnas vid skolenheter med grundskola eller grundsärskola, måste därutöver elevantalet uppgå till minst 20 elever, om det inte finns skäl för ett mindre elevantal. Kravet på minsta elevantal motsvarar bestämmelsen för godkännande av fristående skolor i 9 kap. 2 § första stycket 4 i 1985 års skollag. I författningskommentaren till den bestämmel- sen anfördes att bedömningen måste grundas på den elevprognos som uppgavs i ansökan eftersom några elever som regel inte hade antagits vid tidpunkten för godkännande. Vidare anfördes att särskilda skäl kunde finnas i glesbygd för att i lägre årskurser möjliggöra skolgång inom rimligt avstånd från hemmet. Det kunde också vara frågan om ”skolor av typen terapi- skola/behandlingshem”. Särskilda skäl kunde också finnas under en uppbyggnadsperiod (se vidare allmänmotiven och författ- ningskommentaren till dåvarande första stycket 3 i prop. 1995/96:200 s. 43 och 70). Den föreslagna bestämmelsen är konstruerad så att ett godkännande ska lämnas om förutsätt- ningarna är uppfyllda.

Enligt tredje stycket ska ett godkännande begränsas till att avse viss utbildning vid en viss skolenhet. En enskild huvudman kan alltså inte utöka verksamheten med utbildning vid ytterligare en skolenhet utan nytt godkännande. Ett godkännande kan avse

767

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

flera olika utbildningar vid samma skolenhet, t.ex. fritidshem, förskoleklass och grundskola, eller olika program i gymnasie- skolan. Det kan också avse till exempel ett fritidshem som inte hör till någon skolform.

I 24 kap finns bestämmelser om när ett godkännande kan återkallas.

Godkännande av enskilda huvudmän behandlas i avsnitt 2.2.

6 § Den myndighet som regeringen bestämmer prövar ärenden om god- kännande enligt 5 § av enskilda huvudmän för

–förskoleklass,

–grundskola,

–grundsärskola,

–gymnasieskola,

–gymnasiesärskola, eller

–fritidshem som anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grund- skola, eller grundsärskola.

Övriga ärenden om godkännande av enskild huvudman enligt 5 § prövas av den kommun där utbildningen ska bedrivas.

I första stycket anges att det är den myndighet som regeringen bestämmer som prövar ärenden om godkännande enligt 5 §. Enligt gällande bestämmelser är det Statens skolinspektion som har denna uppgift. Prövningen ska avse angivna skolformer samt fritidshemmet.

När det gäller förskoleklassen respektive fritidshemmet före- slås förändringar jämfört med i dag. För förskoleklassen gäller i dag att Statens skolinspektion godkänner den förskoleklass som anordnas vid en skolenhet med grundskola eller grundsärskola. I annat fall är det kommunen som ska göra prövningen och fatta beslut. Nu föreslås att alla ansökningar om att anordna förskole- klass ska prövas av Statens skolinspektion, även i de fall som för- skoleklassen är anknuten t.ex. till en förskola. Statens skolin- spektion ska även godkänna en enskild som huvudman för fri- tidshem som anordnas vid en skolenhet med förskoleklass,

768

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

grundskola eller grundsärskola. I annat fall är det kommunen som ska göra prövningen och fatta beslut.

Av andra stycket följer att i de fall skolmyndigheten inte ska pröva en ansökan om godkännande enligt 5 § så ska prövningen göras av den kommun där utbildningen ska bedrivas. Detta gäller dels fristående förskola, dels fritidshem med enskild huvudman som inte anordnas vid en skolenhet med fristående förskoleklass, grundskola eller grundsärskola.

Av 26 kap. 1 § framgår att beslut om godkännande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.2.

Huvudmannens ansvar för utbildningen

Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 12 § första stycket i 1985 års skollag såvitt avser offentliga huvudmän. Här omfattar para- grafen även enskilda huvudmän.

Huvudmannens ansvar för utbildningen behandlas i avsnitt 2.1.

Ledningen av utbildningen och ansvaret för undervisningen

Rektor och förskolechef

769

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

Rektorn och förskolechefen ska leda och samordna det pedagogiska arbetet inom sitt verksamhetsområde. Det åligger dessa att särskilt verka för att ut- bildningen utvecklas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rektor och förskolechef samt deras uppgifter. Såvitt gäller rektorer inom de delar av skol- väsendet som har en kommun eller ett landsting som huvudman motsvarar bestämmelsen delvis 2 kap. 2 § första stycket i 1985 års skollag. Tillämpningsområdet har dock vidgats på så sätt att de nya bestämmelserna är tillämpliga inte bara inom kommunalt bedriven verksamhet utan även på utbildning under statligt eller enskilt huvudmannaskap. Förskolechefer har inte tidigare varit en i författning reglerad befattning. Liksom för rektorerna gäller bestämmelserna om förskolechefer både för offentligt och enskilt huvudmannaskap.

I första stycket slås fast att verksamheten vid en skola ska ledas av en rektor. På motsvarande sätt ska verksamheten vid en för- skola ledas av en förskolechef. Ingenting hindrar emellertid att rektors- respektive förskolechefsfunktionen upprätthålls av samma person vid skolenheter som omfattar både förskola och annan skolform. Det är dock viktigt av rättssäkerhetsskäl att det för barn, elever, föräldrar och andra berörda framstår som helt klart och tydligt i vilken egenskap beslutsfattandet sker när en person upprätthåller dubbla funktioner. Likaså är det av samma skäl viktigt att det tydligt framgår vem på förskole- eller skolen- heten som har ansvaret för sådant beslutsfattande som avses i 9 § andra stycket. Därför finns det bestämmelser som säger dels att rektorn och förskolechefen ska benämnas med sina författnings- reglerade titlar i den dagliga verksamheten, dels att det bara är rektorer respektive förskolechefer som får upprätthålla dessa benämningar. Andra anställda får med andra ord inte i tjänsten kallas för rektor eller förskolechef. Bestämmelsen om att den som är rektor också ska benämnas rektor motsvaras i dag av sär- skilda bestämmelser i skolformsförordningarna, se t.ex. 1 kap 2 § andra stycket grundskoleförordningen (1994:1194) och 1 kap. 9 § förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning. För

770

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

de fristående skolorna har inte någon motsvarande reglering direkt kunnat utläsas av någon författning.

Bestämmelserna innebär ingen reglering av hur ledningen närmare ska organiseras, utan detta avgör huvudmännen utifrån lokala förhållanden. Rektorns och förskolechefens ansvars- område kan omfatta en eller flera förskole- eller skolenheter eller en del av en förskole- eller skolenhet. Även vilka skolformer som omfattas av ansvaret kan variera.

Bestämmelsen i andra stycket om rektors och förskolechefens lednings- och samordningsansvar är ny. Ansvaret enligt para- grafen avser generella frågor, till exempel om den övergripande organisationen av det pedagogiska arbetet, arbetet med barn och elever i behov av särskilt stöd, skolans kontakter med arbetslivet, formerna för samarbete med hemmen samt kompetensutveck- ling av personalen. Det är inte möjligt att göra någon fullständig uppräkning av frågor som omfattas av det pedagogiska lednings- och samordningsansvaret. En utgångspunkt är dock att rektor och förskolechef ska ha ansvaret för sådana mer övergripande frågor där ett särskilt ansvar i egenskap av skolledare framstår som normalt och naturligt.

En särskild bestämmelse om att rektor ska verka för att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar finns i 3 kap. 14 §.

Bestämmelsen om rektors ansvar i fråga om att utveckla ut- bildningen motsvarar 2 kap. 2 § i 1985 års skollag men gäller alla skolformer och skolhuvudmän. Som angetts tidigare är alla bestämmelser som rör förskolechefen nya.

Frågor om ledningen av utbildningen behandlas i avsnitt 2.4.

Förskolechefen och rektorn får uppdra åt en anställd eller en uppdrags- tagare vid förskole- eller skolenheten som har tillräcklig kompetens och er- farenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter och besluta i frågor som avses i

771

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

första stycket. Beslutanderätt enligt särskilda föreskrifter får dock överlåtas till någon annan endast om annat inte anges särskilt i dessa föreskrifter.

I första stycket finns bestämmelser om rektors och förskolechefs beslutanderätt. Bestämmelsen innebär, när det gäller utbildning vid förskole- eller skolenheter med en kommun eller ett landsting som huvudman, en avvikelse från kommunallagens (1991:900) grundläggande bestämmelser om nämndernas be- slutanderätt. Någon motsvarande generell reglering av sådan be- slutanderätt finns inte i 1985 års skollag.

I det ansvar som rektor och förskolechef har enligt 8 § att fungera som ledare och samordnare av det pedagogiska arbetet ingår att dessa personer också fattar de beslut som ett sådant ansvar kräver. Bestämmelsen om att rektor och förskolechef beslutar om enhetens inre organisation ska läsas mot denna bak- grund. Besluten kan röra exempelvis personalens ansvars- områden, schemaläggning eller barnens och elevernas fördelning på klasser eller grupper.

Av första stycket framgår vidare att rektor och förskolechef, förutom att de beslutar om enhetens inre organisation, även fattar de beslut som framgår av särskilda föreskrifter. Sådana sär- skilda föreskrifter finns till exempel i skolan när det gäller beslut om åtgärdsprogram och ledighet.

Andra stycket innehåller bestämmelser om rektorns och förskolechefens möjlighet att delegera beslutanderätten. Delega- tionen ska ske till en anställd eller av huvudmannen anlitad upp- dragstagare som uppfyller kraven i bestämmelsen. Delegationen ska avse vissa avgränsade ledningsuppgifter eller frågor. I de fall där rektor eller förskolechef ska fatta beslut enligt särskilda före- skrifter i lagen eller någon annan författning får delegation ske såvida det inte uttryckligen angivits att beslutanderätten inte får delegeras.

Rektor och förskolechef kan även ansvara för andra frågor än vad som följer av ledningsansvaret enligt skollagen. En rektor och förskolechef vid en förskole- eller skolenhet med utbildning som bedrivs av en kommun eller ett landsting som huvudman

772

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

kan nämligen med stöd av bestämmelserna i kommunallagen om delegation ha att besluta på kommunens eller landstingets vägnar i till exempel anställnings-, personal-, eller lokalärenden.

Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 2.4.

Behörighetskrav för rektor

10 § Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

Behörighetskrav för förskolechef

11 § Som förskolechef får bara den anställas som genom utbildning och er- farenhet har pedagogisk insikt.

Bestämmelserna i 10 och 11 §§ är uppbyggda på samma sätt. För rektorerna motsvarar 10 § i sak regleringen i 2 kap. 2 § andra stycket i 1985 års skollag såvitt gäller verksamhet med kommunal huvudman, men gäller här alla huvudmän. Författ- ningsregleringen kring befattningen som förskolechef är ny.

Behörighetskraven för rektor och förskolechef behandlas i av- snitt 2.5.

Lärare

12 § Huvudmännen är skyldiga att för undervisningen använda lärare, för- skollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den under- visning de i huvudsak ska bedriva. I förskolan ska det finnas personal med sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god peda- gogisk verksamhet kan tillgodoses.

Undantag från första stycket får göras endast om personer med sådan ut- bildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna och barnen.

773

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

Varje kommun och landsting ska vidare sträva efter att för undervisning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå anställa lärare som har forskarutbildning.

Bestämmelsen motsvarar för offentliga huvudmän i huvudsak 2 kap. 3 § i 1985 års skollag, 9 kap. 7 § första stycket specialskole- förordningen (1995:401) och 6 kap. 8 § sameskolförordningen (1995:205) men träffar i de delar som inte gäller utbildning för vuxna även verksamheter som bedrivs av enskilda huvudmän. Sista meningen i första stycket motsvarar i huvudsak 2 a kap. 3 § andra stycket första meningen samma lag.

Anställningsform m.m.

13 § Behörig att anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog i skol- väsendet utan tidsbegränsning är

1.den som har svensk lärarexamen, respektive barn- och ungdomspeda- gogisk examen som regeringen med stöd av 1 kap. 10 a § högskolelagen (1992:1434) har meddelat föreskrifter om, eller motsvarande äldre utbildning, med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser, eller

2.den som av Högskoleverket har fått ett behörighetsbevis enligt vad som föreskrivs i 15 §.

Den som inte är behörig får ändå anställas utan tidsbegränsning, om det saknas behöriga sökande och det finns särskilda skäl, samt den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att den sökande är lämpad att sköta undervis- ningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket för anställning vid fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § i 1985 års skollag med den skill- naden att den gäller samtliga skolformer och skolhuvudmän.

Ett bemyndigande har införts i sista stycket om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

774

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

föreskrifter om undantag för anställning vid fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 2.6.

14 § Den som inte uppfyller kraven enligt 13 § får anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog för högst ett år i sänder.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § i 1985 års skollag.

Behörighetsbevis

15 § Den som har en utländsk lärarutbildning ska få ett behörighetsbevis, om den utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar sådan utbildning som avses i 13 § första stycket 1.

Den som har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska kan få ett behörighetsbevis endast om han eller hon har de kunskaper i svenska som behövs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om villkoren för ett sådant behörighetsbevis som avses i 13 § första stycket 2.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 4 a–4 c §§ i 1985 år skol- lag.

Av 26 kap. 3 § framgår att beslut i frågan om behörighetsbevis kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Elevhälsa

Elevhälsans omfattning

16 § För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, same- skolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och

775

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas.

För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas till- gång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av special- pedagogiska insatser kan tillgodoses.

Av första stycket följer att skolhuvudmannen måste se till att det finns elevhälsa för varje elev i angivna skolformer. Den del av elevhälsan som motsvarar dagens skolhälsovård ska även fort- sättningsvis anses utgöra en självständig verksamhetsgren i för- hållande till den övriga elevhälsan och den särskilda elev- stödjande verksamheten i övrigt (se författningskommentaren till lag om ändring i sekretesslagen [1980:100]). Vidare anges att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande och omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och special- pedagogiska insatser. Detta innebär att elevhälsan ska bidra till skapandet av miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Här anges också att elevhälsan ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Andra bestämmelser om elevernas utveckling mot målen finns i 3 kap.

I andra stycket anges att det för de i första stycket preciserade insatserna ska finnas tillgång till skolläkare och skolsköterska. Den delen motsvarar 14 kap. 2 § tredje stycket i 1985 års skollag. Skolhuvudmannen avgör själv omfattningen av och inriktningen på personalens sammansättning och kompetens utifrån lokala behov och förutsättningar. Huvudmannen kan själv anställa denna personal eller ordna det på annat sätt. Bestämmelsen kräver till skillnad från 1985 års skollag dessutom att det, för- utom skolläkare och skolsköterska, finns tillgång till adekvat ut- bildad personal i form av psykolog, kurator samt personal som kan tillgodose elevernas behov av specialpedagogiska insatser. Detta förtydligande av regleringen görs för att säkerställa att elevhälsan har tillgång till tillräcklig kompetens för att eleverna ska få det stöd som de behöver. Förtydligandet av vilka olika delar som ingår i elevhälsan inskränker inte kommunernas och

776

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

andra huvudmäns möjlighet att organisera sin elevhälsa efter lokala behov och förutsättningar. Även om regleringen således innebär ett utökat krav på vilka personalkategorier som ska ingå i elevhälsan är inte syftet med förslaget att kommunerna eller de fristående huvudmännen ska behöva nyanställa personal.

Av 21 kap. 9 § följer att en kommunal, statlig eller enskild skolhuvudman har möjlighet att överlåta ansvaret för de medicinska insatserna till annan aktör. Detta innebär givetvis inte att skolhuvudmannen kan frånhända sig det yttersta ansvaret för att de medicinska insatserna kommer till stånd. Där- emot kan skolhuvudmannen med stöd av den bestämmelsen överlämna ansvaret att såsom vårdgivare utse en verksamhetschef enligt kraven i 29 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Vidare innebär 21 kap. 9 § att inom vissa skolformer med offentlig huvudman får elevhälsan överlämnas på entreprenad.

Elevhälsan behandlas i avsnitt 2.7.

17 § En huvudman för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare får för sina elever anordna sådan elevhälsa som avses i 16 §.

Hälsovård är inte obligatorisk i de skolformer som riktar sig till vuxna. Paragrafen lyfter fram att det finns en möjlighet för huvudmännen att även här anordna elevhälsa.

Hälsobesök

18 § Huvudmannen ska erbjuda varje elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Hälsobesöken ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Eleven ska dessutom mellan hälsobesöken erbjudas kontroll av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.

Det första hälsobesöket får ske under utbildningen i förskoleklassen i stället för under utbildningen i en sådan skolform som avses i första stycket.

777

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

Varje elev i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska erbjudas minst ett hälsobesök som innefattar en allmän hälsokontroll.

Paragrafen motsvarar delvis hittills gällande bestämmelser om hälsokontroller i 14 kap. 2–5 §§ i 1985 års skollag. Här införs begreppet ”hälsobesök” för att bättre spegla vad som sker vid dagens ”hälsokontroller”. Vid ”hälsokontrollerna” förekommer specifika hälsoundersökningar och i anslutning därtill ett hälso- samtal. Termen ”hälsobesök” markerar en förskjutning från ett kontrollerande till ett mer hälsofrämjande arbetssätt som stämmer väl överens med den allmänna inriktningen av elev- hälsan enligt 16 §.

De medicinska insatserna enligt första stycket avser hälsobesök för eleverna i förskoleklassen samt i grundskolan och mot- svarande skolformer där skolplikten kan fullgöras. Av be- stämmelsen framgår att hälsobesöken ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Med skoltiden avses här den sammanlagda tiden i förskoleklass och påföljande utbildning i grundskolan eller motsvarande skolform. Om en elev inte deltar i förskoleklassen ska tre hälsobesök erbjudas under tiden i grundskolan eller mot- svarande skolform. För det fall eleven deltar i utbildning med två eller flera huvudmän får avgöras från fall till fall hur hälso- besöken ska förläggas så att eleven sammanlagt erbjuds tre hälsobesök under skoltiden.

Bestämmelserna i 14 kap. 2 § andra stycket och 3 § andra och tredje stycket i 1985 års skollag om särskilda undersökningar för elever i vissa skolformer har inte överförts till den nya skollagen. Detta innebär att det inte finns någon bestämmelse i den nya skollagen som möjliggör tvångsvis hälsoundersökning. Om det finns behov av en tvångsvis undersökning får sådan ske med stöd av allmänna bestämmelser som medger sådan undersökning. Som exempel kan nämnas läkarundersökning enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och smittskyddslagslagen (2004:168).

778

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Av 21 kap. 9 § följer att en kommunal, statlig eller enskild skolhuvudman har möjlighet att överlåta ansvaret för de insatser som anges i paragrafen till annan.

Elevhälsan behandlas i avsnitt 2.7.

Enklare sjukvårdsinsatser

19 § Elever som avses i 18 § får vid behov anlita elevhälsan för enklare sjuk- vårdsinsatser.

Bestämmelsen motsvarar i sak 14 kap. 5 § i 1985 års skollag och ger en möjlighet för eleverna i de obligatoriska skolformerna att, utöver hälsobesöken och hälsokontrollerna, anlita elevhälsan för enklare sjukvårdsinsatser såsom omplåstring, preliminära be- dömningar vid smärre olyckor under utbildningsmoment osv.

Studie- och yrkesvägledning

Tillgång

20 § Elever i samtliga skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till sådan kompetens att deras behov av vägledning och information inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning och in- formation.

Av paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, fram- går att samtliga elever i skolväsendet ska ha tillgång till studie- och yrkesvägledning. Förskolan och förskoleklassen är av natur- liga skäl undantagna. Även den som står i begrepp att välja skol- lagsreglerad utbildning utan att för den skull vara formellt antagen som elev ska också ges en möjlighet att få vägledning och information.

779

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

Kompetens för studie- och yrkesvägledning finns främst hos personer som är anställda för denna verksamhet. Även rektor och lärare har dock ett visst ansvar att förmedla sådan kunskap. Frågor om studie- och yrkesvägledning behandlas främst i läro- planerna.

Huvudmannen bestämmer själv om kompetensen ska ordnas genom att personal anställs eller på något annat sätt. Om personal anställs gäller emellertid bestämmelserna i 21 § som innebär ett krav på adekvat utbildning för att utan tidsbegräns- ning få anställas för studie- och yrkesvägledning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.8.

Behörighet

21 § För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller kravet enligt första stycket får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring bestämmelserna i 2 kap. 6 § i 1985 års skollag. Bestämmelserna är emellertid nu också direkt tillämpliga även på enskilda huvudmän och innebär ett krav på adekvat utbildning för att utan tidsbegränsning få an- ställas för studie- och yrkesvägledning i skolväsendet. Vad som är adekvat utbildning måste prövas från fall till fall.

Motiven till bestämmelserna i 1985 års skollag finns i prop. 1990/91:18 s. 39–40 och s. 49.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.8.

780

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Registerkontroll av personal inom skolväsendet

Kontroll vid anställning eller motsvarande inom skolväsendet

22 § Den som erbjuds en anställning inom förskolan, förskoleklassen, fritids- hemmet, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan samt inom annan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap. ska till den som er- bjuder anställningen lämna ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i ett sådant utdrag. Den som inte har lämnat registerutdrag får inte anställas.

Registerutdrag som avses i första stycket ska lämnas även av den som

1.erbjuds eller tilldelas arbete inom sådan verksamhet som avses i första stycket under omständigheter liknande dem som förekommer i ett anställ- ningsförhållande inom verksamheten, om det sker genom uppdrag, anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksamheten eller anställ- ning inom annan kommunal verksamhet,

2.under utbildning till en lärarexamen enligt högskolelagen (1992:1434) eller yrkesutbildning inom kommunal vuxenutbildning tilldelas plats för verk- samhetsförlagd del av utbildningen inom sådan verksamhet som avses i första stycket, eller

3.genom deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program tilldelas plats för arbetspraktik eller annan programinsats inom sådan verksamhet som avses i första stycket.

Bestämmelserna i paragrafens första stycke motsvarar första och andra styckena i 1 respektive 2 §§ lagen (2000:873) om register- kontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skol- barnsomsorg, se prop. 1999/2000:123. s. 32 för den närmare motiveringen till bestämmelsens utformning. Regleringen i andra och tredje stycket motsvarar 2 a § i lagen, se prop. 2007/08:28 s. 15 och 16.

781

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.9.

Undantag från skyldigheten att lämna registerutdrag

23 § Den som inom ett år erbjuds en förnyad anställning hos samma arbets- givare eller en förnyad möjlighet att på ett sådant sätt som avses i 22 § andra stycket delta i verksamheten får anställas, anlitas eller tas emot utan att han eller hon lämnat ett registerutdrag.

Paragrafen motsvarar i sak 3 § lagen (2000:873) om register- kontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skol- barnsomsorg i dess lydelse den 1 april 2008 och innebär att den som är anställd eller på annat sätt verkar i skolväsendet och om- fattas av regleringen kring registerkontroll under vissa förutsätt- ningar inte på nytt behöver visa upp ett registerutdrag, se prop. 2007/08:28 s. 16 och prop. 1999/2000:123. s. 32 och 33.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.9.

Återlämnande av registerutdrag m.m.

24 § På begäran av den som lämnat ett registerutdrag ska det återlämnas i original.

Bestämmelsen motsvarar 4 § i lagen (2000:873) om register- kontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skol- barnsomsorg och innebär att den som har lämnat in ett register- utdrag alltid har rätt att få tillbaka originalhandlingen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 2.9.

25 § Bestämmelser om tillsyn och om återkallelse av tillstånd eller god- kännande finns i 24 kap.

Paragrafen motsvarar i sak 5 § lagen (2000:873) om register- kontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skol-

782

Ds 2009:25

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

barnsomsorg. Regleringen i 24 kap. innebär att fristående skolor eller andra verksamheter med enskilda huvudmän under vissa förutsättningar kan få sitt godkännande återkallat om huvud- mannen inte iakttar sin skyldighet att begära in registerutdrag om ett sådant inte lämnas in självmant.

Fortbildning m.m.

26 § Huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till fortbildning.

Huvudmannen ska se till att lärare och annan personal vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för skol- väsendet.

Paragrafens första stycke motsvarar delvis 2 kap. 7 § första meningen i 1985 års skollag såvitt avser kommunernas och landstingens ansvar för kompetensutveckling för den personal som har hand om utbildningen. Bestämmelsen, som här gäller samtliga huvudmän inom skolväsendet, avser att tydliggöra att huvudmannen ska ge förutsättningar, bl.a. ekonomiskt och tids- mässigt, för kompetensutveckling.

Enligt andra stycket, som delvis motsvarar 2 kap 7 a § i 1985 års skollag, har huvudmannen ett ansvar för att all personal vid förskole- och skolenheterna får kännedom om de föreskrifter som gäller för skolväsendet. I nyss nämnda bestämmelse gäller detta bara för den undervisande personalen. I den föreslagna skollagen har detta alltså utvidgats till att avse all personal. För den icke undervisande personalen handlar den nödvändiga in- sikten om framför allt de föreskrifter som rör skolans värde- grund etc., t.ex. 27 kap. om åtgärder mot kränkande behandling.

Huvudmannens ansvar för kompetensutveckling m.m. be- handlas i avsnitt 2.10.

783

Huvudmän och ansvarsfördelning m.m.

Ds 2009:25

Lokaler och utrustning samt tillgång till skolbibliotek

27 § För utbildningen ska det finnas de lokaler och den utrustning som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.

Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska vidare ha tillgång till skolbibliotek.

Genom bestämmelsen i första stycket införs ett generellt krav på att det ska finnas de lokaler och den utrustning som behövs för att förebygga ohälsa och i övrigt skapa en god arbetsmiljö. Be- stämmelsen ersätter liknande bestämmelser i 2 a kap. 3 § i 1985 års skollag, 1 kap. 4 § grundskoleförordningen (1994:1194) och 1 kap. 4 § särskoleförordningen (1995:206). Bestämmelsen om- fattar emellertid här samtliga skolformer som regleras i lagen oavsett huvudman.

Bestämmelsen i andra stycket innebär en skyldighet för alla skolhuvudmän för de uppräknade skolformerna att anordna sin verksamhet så att eleverna har tillgång till bibliotek. Hur detta anordnas måste kunna variera från skolenhet till skolenhet.

I respektive skolformskapitel finns bestämmelser om att eleverna utan kostnad skall ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning m.m.

Huvudmannens ansvar för lokaler och utrustning samt för att ge eleverna tillgång till skolbibliotek behandlas i avsnitt 2.11.

784

3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–barnens och elevernas lärande och personliga utveckling,

–allmänt om information om barnets och elevens utveckling,

–särskilt stöd med anpassad studiegång och särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning,

–allmänt om betyg och betygssättning, och

–prövning för betyg.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Tillämpningsområde

2 § Om inte något annat anges särskilt gäller bestämmelserna i detta kapitel samtliga skolformer och fritidshemmet.

Bestämmelserna om särskilt stöd i 5–12 §§ gäller inte i förskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

I första stycket anges vilka utbildningar som bestämmelserna i kapitlet gäller för om inte något annat anges särskilt.

Av andra stycket framgår att förskolan och skolformer för vuxna är undantagna från bestämmelserna i kapitlet om särskilt stöd.

Inledande bestämmelser

Barnens och elevernas lärande och personliga utveckling

3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsätt- ningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

785

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Paragrafens första mening anger den övergripande målsättning som ska utmärka utbildningen inom alla skolformer och fritids- hemmet. Bestämmelsen ligger till grund för vad som närmare föreskrivs i läroplanerna om undervisningens individualisering. Med utbildningens mål avses såväl nationella mål som de mål som förskolan, fritidshemmet och skolan själva ställer upp. Regleringen innebär självfallet inte att huvudmannen kan nöja sig med att en elev når den lägsta godtagbara kunskapsnivån. Syftet är att markera att ambitionen måste vara högre än så. Andra meningen markerar särskilt att tillgängliga resurser inte enbart kan riktas mot de svagaste eleverna medan de elever som lätt når de kunskapskrav som alla elever minst ska uppnå lämnas utan ledning och stimulans.

Information om barnets och elevens utveckling

En allmän bestämmelse om den löpande informationen om elevens eller barnets utveckling har tagits in i denna paragraf. Be- stämmelsen motsvarar närmast den inledande meningen i 7 kap. 2 § grundskoleförordningen (1994:1194), 7 kap. 1 § särskole- förordningen (1995:206), 8 kap. 1 § specialskoleförordningen (1995:401) och 5 kap. 3 § sameskolförordningen (1995:205). Den är ny för gymnasieskolan (jämför 7 kap. 19 § gymnasieför- ordningen [1992:394]). I paragrafen erinras också om det finns ytterligare bestämmelser om utvecklingssamtal och andra former för information i respektive skolformskapitel.

786

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

Särskilt stöd

Allmänt om särskilt stöd

5 § Om en utredning enligt 8 § visar att en elev behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd.

En elevs svårigheter ska i första hand lösas inom ramen för den ledning och stimulans för lärande och personlig utveckling som alla elever ska ges enligt 3 §. En elev kan emellertid behöva ytter- ligare stöd eller annat stöd än det som ska ges enligt 3 §. Sådant stöd benämns särskilt stöd.

Det särskilda stödet kan ersätta annan undervisning eller vara ett komplement till den. Av paragrafen framgår att stödinsatsen i första hand ska ges i den gemenskap eller gruppering där eleven normalt ingår.

Utformningen av det särskilda stödet i vissa skolformer

Paragrafen markerar sambandet mellan skolans ansvar för att varje elev i de obligatoriska skolformerna når de kunskapskrav som minst ska uppnås och skyldigheten att ge särskilt stöd. Uttrycket ”på det sätt och i den omfattning” tydliggör att det inte bara gäller stöd i en viss omfattning utan att det också måste övervägas på vilket sätt stödet bäst kan ges.

787

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

Utredning

8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta an- mälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skynd- samt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Paragrafen reglerar i vilka situationer behovet av särskilt stöd ska utredas. Bestämmelsen har sin motsvarighet i gällande reglering om åtgärdsprogram i skolformsförordningarna. Redan i dag för- utsätts att åtgärdsprogram föregås av en utredning.

I paragrafen föreskrivs först en anmälningsplikt så snart det finns grundad anledning att befara att eleven kan behöva särskilt stöd utöver det generella stöd som normalt ges inom klassen eller gruppen. Utredningen ska genomföras skyndsamt. Alla som arbetar i skolan har ett ansvar för att de elever som behöver sär- skilda stödåtgärder uppmärksammas. Frågan kan tas upp av lärare, personal inom elevhälsan eller annan skolpersonal. Ett exempel på omständigheter som utlöser utredningsskyldigheten är att det av elevens resultat på ett nationellt prov framgår att hon eller han riskerar att inte nå målen för den aktuella års- kursen. Störst betydelse som en indikator på brister i elevens kunskapsutveckling har naturligtvis proven i årskurserna före den sista. Behovet kan komma fram vid utvecklingssamtal mellan lärare, elev och vårdnadshavare eller genom uppgifter från andra utanför skolan, t.ex. socialtjänsten. Även eleven eller elevens vårdnadshavare har rätt att väcka frågan om elevens behov av sär- skilt stöd ska utredas. Med uttrycket ”andra svårigheter i sin skolsituation” avses sådana situationer där en elev behöver sär- skilt stöd även om det just då inte finns anledning befara att hon eller han inte ska nå de kunskapskrav som minst ska nås. I utredningen ska elevens synpunkter inhämtas. Utredningen ska

788

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

genomföras med beaktande av bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa i 1 kap. 8 §. Vid utredningen ska samråd ske med elevhälsan, utom i de fall där det är uppenbart obehövligt. Samråd med elevhälsan kan vara uppenbart obehövligt exempelvis om behovet avser rent pedagogiska insatser. Rektorn ansvarar för att en utredning genomförs.

Åtgärdsprogram

Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 10 § eller i form av an- passad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.

Om en utredning enligt 8 § visar att eleven inte behöver särskilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit beslutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.

Enligt första stycket ska ett åtgärdsprogram utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Programmet ska användas av eleven och skolan för att planera och utveckla hela den pedagogiska verksamheten för eleven. Arbetet med åtgärdsprogrammet ska utgå från elevens behov, elevens styrkor och svagheter samt vilka hinder och möjligheter som finns i elevens omgivning. Vid be- hov bör samråd ske med t.ex. personal från elevhälsan. Eleven själv och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i ut- arbetandet av åtgärdsprogrammet. Det är viktigt att elevens syn- punkter inhämtas och beaktas när åtgärdsprogrammet tas fram. Här kan erinras om bestämmelsen om hänsyn till barnets bästa (1 kap. 8 §). Arbetet ska omfatta elevens hela skolsituation. Genom uppföljning och utvärdering kan programmet användas

789

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

för elevens framsteg och behov av stöd. Vissa former av särskilt stöd anges i 10 och 12 §§.

Av andra stycket framgår att ett åtgärdsprogram beslutas av rektor. Rektorn kan delegera uppgiften att besluta om åtgärds- program till någon annan, t.ex. en lärare i arbetslaget. I de fall som anges i bestämmelsen får rektorn dock inte delegera upp- giften. Åtgärdsprogrammet utgör ett beslut som ska dateras och undertecknas av beslutsfattaren. Det bör upprättas i en särskild handling och ska förvaras på ett betryggande sätt.

Av tredje stycket framgår att om en utredning enligt 8 § anses visa att eleven inte behöver något särskilt stöd måste ett formellt beslut fattas om att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas. Detta är en förutsättning för att frågan om särskilt stöd ska kunna överprövas efter överklagande hos Skolväsendets överklagande- nämnd.

Särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning

10 § Om det finns särskilda skäl får ett beslut enligt 9 § för en elev i grund- skolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan elevgrupp än den som eleven normalt hör till.

Av paragrafen framgår att i de angivna skolformerna får det sär- skilda stödet ges utanför den gemenskap eller gruppering där eleven normalt ingår endast om det finns särskilda skäl. Innan beslut om särskild undervisningsgrupp fattas ska samråd ske med eleven och elevens vårdnadshavare, med beaktande av be- stämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa (1 kap. 8 §). Det kan innebära undervisning i en särskild undervisningsgrupp eller enskilt inom skolenheten. Stödet kan också ges i andra lokaler med annan personal, t.ex. vid ett skoldaghem eller resurs- center. Det är dock inte fråga om byte av skolenhet i sådana fall. Beslut enligt denna paragraf om undervisning i särskild under- visningsgrupp eller enskilt kan inte ersätta beslut om placering

790

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

vid en skolenhet enligt bestämmelser i respektive skolforms- kapitel.

11 § Det finns ytterligare bestämmelser i vissa skolformer som innebär att elevens undervisning kan ske utanför den elevgrupp som eleven normalt hör till.

I paragrafen erinras om att undervisning i särskild undervis- ningsgrupp eller enskild undervisning i vissa skolformer kan ske med stöd av andra bestämmelser i skollagen än i detta kapitel.

Anpassad studiegång

12 § Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens be- hov och förutsättningar, får ett beslut enligt 9 § innebära avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studiegång).

Rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en utbildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen.

Första stycket motsvaras delvis av 5 kap. 10 § grundskoleförord- ningen (1994:1194), 5 kap. 8 § särskoleförordningen (1995:206), 6 kap. 7 § specialskoleförordningen (1995:401) och 3 kap. 13 § sameskolförordningen (1995:205). Här ges emellertid en möjlig- het att anpassa utbildningen utöver vad som följer av dessa be- stämmelser genom att den möjliggör avvikelser från de mål som gäller för utbildningen. Bestämmelsen avser situationer när andra stödåtgärder inte har gett resultat, t.ex. för skoltrötta elever eller elever som av andra skäl inte är tillgängliga för utbildning. Eleven och elevens vårdnadshavare måste få information om vad ett be- slut om anpassad studiegång kan innebära för elevens möjlig- heter att studera vidare. Deras synpunkter ska inhämtas och be- aktas i bedömningen. För skolpliktiga elever i de högre års-

791

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

kurserna får utbildningen delvis förläggas till en arbetsplats utanför skolan. Avsikten är att sådan arbetsplatsförlagd utbild- ning ska regleras på förordningsnivå liksom i dag.

I andra stycket markeras rektors ansvar för att utbildningen för en elev med anpassad studiegång så långt som möjligt blir likvärdig med utbildningen i allmänhet i den aktuella skol- formen.

Allmänna bestämmelser om betyg

Skolformer där betyg ges

13 § I grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska betyg sättas i den utsträckning och form som följer av denna lag eller annan författning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

Paragrafens första stycke anger i vilka skolformer betyg ska sättas. Bestämmelser om betygstillfällen, betygsbeteckningar m.m. för de olika skolformerna finns i respektive skolformskapitel.

I andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som innebär att fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning undan- tas från den skyldighet att sätta betyg som annars följer av första stycket.

Rektors ansvar

14 § Rektorn ska verka för att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar.

792

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

Rektorns ansvar enligt 2 kap. 8 § andra stycket innebär bl.a. att hon eller han ska verka för att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar. I denna paragraf erinras om detta ansvar. Syftet är att särskilt markera rektorns ansvar för en likvärdig och rättvis betygssättning.

Information om grunderna för betygssättningen

15 § Eleverna ska informeras om på vilka grunder betygen sätts.

Bestämmelsen avser de grunder som gäller för samtliga elever, dvs. enligt bestämmelserna i skollagen, den aktuella läroplanen, kunskapskraven och kursplanerna. Bestämmelser om grunderna för betygssättningen finns i skollagen i respektive skolformskapitel.

Beslut om betyg

Paragrafen ersätter motsvarande bestämmelser i 7 kap. 5 § grundskoleförordningen (1994:1194), 7 kap. 4 § andra stycket särskoleförordningen (1995:206), 8 kap. 5 § specialskoleförord- ningen (1995:401), 7 kap. 3 § första stycket gymnasieförord- ningen (1992:394), 7 kap. 3 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, 4 kap. 5 § förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning samt 4 kap. 3 § första stycket för- ordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklings- störda.

793

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

Information om skälen för betyget

17 § Den som har beslutat betyget ska på begäran upplysa eleven och elevens vårdnadshavare om skälen för betyget.

Av paragrafen följer att en elev och en elevs vårdnadshavare har rätt att i efterhand få upplysningar om skälen för ett beslutat betyg. Bestämmelsen gäller samtliga beslut om betyg, dvs. även terminsbetyg i de obligatoriska skolformerna.

Utfärdande av betyg

18 § Betyg ska utfärdas skriftligt.

Avsikten är att de föreskrifter som behövs om utformningen av betygsdokument m.m. ska meddelas i författning på lägre nivå än lag. Närmare bestämmelser om betygssättning finns i respektive skolformskapitel.

Rättelse av skrivfel och liknande förbiseende

19 § Ett betyg som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av ett skrivfel eller liknande förbiseende får rättas av rektorn. Innan rättelse görs ska rektorn ge eleven och elevens vårdnadshavare tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt. Vid rättelse ska ett nytt skriftligt betyg utfärdas och den oriktiga betygshandlingen om möjligt förstöras.

Paragrafen ersätter hänvisningen till 26 § förvaltningslagen (1986:223) i 7 kap. 19 § grundskoleförordningen (1994:1194), 8 kap. 19 § specialskoleförordningen, 7 kap. 18 § gymnasieförord- ningen (1992:394), 7 kap. 10 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, 4 kap. 21 § förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning, 4 kap. 6 § förordningen (1992:736)

794

Ds 2009:25

Barns och elevers utveckling mot målen

om vuxenutbildning för utvecklingsstörda samt 18 § förord- ningen (1994:895) om svenskundervisning för invandrare.

Ändring av uppenbart oriktiga betyg

20 § Finner den eller de som har meddelat ett beslut om betyg att beslutet är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anled- ning, ska denne eller dessa ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt. En sådan ändring får inte innebära att betyget sänks.

Ändring enligt första stycket ska göras av rektorn

1.om den som har meddelat det ursprungliga beslutet inte längre är an- ställd av huvudmannen eller är förhindrad på grund av något annat liknande skäl,

2.om det ursprungliga beslutet har fattats av flera personer och någon eller några av dem inte längre är anställda av huvudmannen eller är förhindrade på grund av något annat liknande skäl, eller

3.om det ursprungliga beslutet har fattats av flera personer och dessa inte kan enas.

Bestämmelsen, som är ny, har utformats med 27 § förvaltnings- lagen (1986:223) som förebild.

I första stycket anges att den första förutsättningen för att den eller de som har satt betyget ska ha en skyldighet att ändra sitt betygsbeslut är att beslutet är uppenbart oriktigt. Exempel på felaktigheter som kan medföra en sådan ändringsskyldighet är att bedömningsunderlag har förbisetts eller att frånvaro har vägts in på ett sätt som strider mot föreskrifter om bedömning av elevens kunskaper. Det ska dock vara fråga om uppenbara fel- aktigheter. Någon mer ingående granskning av grunderna för beslutet ska inte behöva göras om det inte finns särskild anled- ning till det.

Ändringsskyldigheten kan uppkomma genom att en besluts- fattare själv upptäcker ett förbiseende eller en felbedömning. Nya omständigheter som en elev åberopar kan också göra att beslutet i efterhand framstår som uppenbart oriktigt. Sådana om-

795

Barns och elevers utveckling mot målen

Ds 2009:25

ständigheter måste dock hänföra sig till tiden före det ursprung- liga beslutet. Denna paragraf ger inte möjlighet att ändra ett be- tygsbeslut på grund av att eleven efter att betyget har satts utför prestationer som visar att hon eller han har de kunskaper som krävs för ett högre betyg.

Som en andra förutsättning för skyldigheten att ändra beslutet gäller att ändringen kan göras snabbt och enkelt. Det innebär att det normalt inte finns någon ändringsskyldighet om det krävs ytterligare utredning i ärendet.

Om de angivna förutsättningarna är uppfyllda, ska ett nytt betygsbeslut fattas som ändrar det tidigare beslutet. Som regleringen är utformad kommer bara klart oriktiga beslut att omfattas av ändringsskyldigheten.

Av andra stycket framgår att det under vissa närmare angivna omständigheter är rektorn som ska göra bedömningen och fatta ett nytt beslut. De förutsättningar för ändringsskyldigheten som anges i första stycket gäller även en prövning som görs av rektorn.

Prövning för betyg

21 § För den som vill genomgå prövning för betyg finns särskilda bestämmel- ser i denna lag.

I första stycket erinras om att det finns särskilda bestämmelser om prövning för betyg i skolformskapitlen. Bestämmelserna i skol- formskapitlen motsvarar i huvudsak gällande bestämmelser i skolformsförordningarna.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för enskild som vill genomgå prövning att betala en avgift som tillfaller huvudmannen.

796

4 kap. Kvalitet och inflytande

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–systematiskt kvalitetsarbete på huvudmannanivå och förskole- och skol- enhetsnivå,

–åtgärder vid brister i verksamheten,

–rutiner för klagomål,

–inflytande och annat samråd med barnen, eleverna och vissa vårdnads- havare,

–elevernas arbete med frågor av gemensamt intresse, och

–planering och uppföljning av inflytandefrågor.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Systematiskt kvalitetsarbete

Nationell nivå

2 § I 24 kap. finns bestämmelser om tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning av skolväsendet och andra utbildningar.

Paragrafen innehåller en hänvisning till bestämmelserna i 24 kap., vilka också kan sägas innehålla bestämmelser om kvalitetsarbete. Där regleras t.ex. kvalitetsgranskning och uppföljning av skol- väsendet. Vidare finns där bestämmelser om uppgiftsskyldighet (24 kap. 8 §).

Huvudmannanivå

3 § Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt och planera, följa upp och utveckla utbildningen.

797

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Varje huvudman inom skolväsendet ska ha ett ansvar att planera, följa upp och utveckla utbildningen. Detta ska ske kontinuerligt och på ett systematiskt sätt och måste naturligtvis anpassas efter den aktuella nivån på utbildningen. Huvudmannen har alltså det övergripande ansvaret för att ett kvalitetsarbete kommer till stånd. I 4 § anges att motsvarande kvalitetsarbete också ska göras på förskole- och skolenhetsnivå. En huvudman som bedriver ut- bildning vid endast en förskole- eller skolenhet kan givetvis arbeta med planering, uppföljning, utvärdering och utveckling på huvudmannanivå enligt förevarande paragraf och på förskole- och skolenhetsnivå enligt 4 § i ett sammanhang.

Paragrafen motsvarar för kommunerna till viss del 2 kap. 8 § andra stycket i 1985 års skollag om uppföljning och utvärdering av skolplanen Några särskilda bestämmelser om skolplan finns inte i den nya skollagen. Här har dock införts ett uttryckligt krav på att huvudmannen ska planera sin verksamhet.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.1.1.

Förskole- och skolenhetsnivå

4 § Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbildningen som anges i 3 § ska även genomföras vid varje förskole- och skolenhet på enhetsnivå.

Planeringen och kvalitetsarbetet på förskole- och skolenhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, övrig personal och elever. Barn i för- skolan, deras vårdnadshavare samt elevernas vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i arbetet.

Förskolechefen och rektorn ansvarar för att kvalitetsarbete vid förskole- och skolenheten genomförs enligt första och andra stycket.

I paragrafens första stycke anges att motsvarande kvalitetsarbete, dvs. att systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och ut- veckla utbildningen, som huvudmannen ansvarar för enligt 3 § också ska genomföras på förskole- och skolenhetsnivå.

Hur planeringen och kvalitetsarbetet på förskole- och skol- enhetsnivå ska genomföras anges i andra stycket. Där framgår att

798

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

detta ska ske under medverkan av lärare, övrig personal samt elever. Barn i förskolan, deras vårdnadshavare samt elevernas vårdnadshavare ska också ges en möjlighet att delta i arbetet. Formerna för deltagandet får bestämmas lokalt.

Ansvaret för det kvalitetsarbete som avses i första och andra styckena åligger, enligt tredje stycket, rektorn och förskolechefen. Rektors- respektive förskolechefsfunktionen kan naturligtvis upprätthållas av samma person vid förskole- och skolenheter som omfattar både förskola och annan skolform, se vidare för- fattningskommentaren till 2 kap. 8 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.1.2.

Inriktning på det systematiska kvalitetsarbetet

5 § Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.

För att säkerställa att kvalitetsarbetet speglar arbetet i för- hållande till de olika typer av nationella mål som finns i skollagen och andra författningar, bl.a. i läroplaner och kursplaner, anges att inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet ska vara att dessa mål uppfylls. I skollagen framgår målen dels i form av övergripande mål m.m. för utbildningen i 1 kap. 9–12 §§, dels i form av separata mål för varje utbildning i respektive skolforms- kapitel.

Dokumentation

6 § Det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska dokumenteras.

För att i efterhand kunna följa upp kvalitetsarbetet dels på den egna lokala nivån, dels på nationell nivå i form av tillsyn och annan kvalitetsgranskning måste kvalitetsarbetet dokumenteras.

799

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Paragrafen innehåller därför en bestämmelse om att arbetet med att systematiskt planera, följa upp och utveckla utbildningen på huvudmannanivå (3 §) och på förskole- och skolenhetsnivå (4 §) ska dokumenteras. De närmare rutinerna för dokumentations- arbetet får utarbetas hos huvudmannen och på de enskilda förskole- och skolenheterna. Någon motsvarande redovisning som avses i förordningen (1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet m.m. är inte tänkt att finnas när den nya skollagen träder i kraft. Även om det i den kommande regleringen inte krävs att huvudmannen redovisar några egna be- dömningar av kvalitetsarbetet och måluppfyllelsen, så är det naturligtvis ytterst angeläget att materialet kan ligga till grund för andras bedömningar i detta avseende.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.1.1.

Åtgärder

7 § Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

Bestämmelsen avser att förtydliga huvudmannens skyldighet att vidta erforderliga åtgärder om det vid uppföljning och utvärde- ring, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten.

Skyldigheten att vidta åtgärder i de beskrivna situationerna följer redan av huvudmannens ansvar för utbildningen enligt 2 kap. 7 § men det finns ett behov av att här förtydliga vad ansvaret innebär. Huvudmannens skyldighet att vidta åtgärder är även en viktig del i det systematiska kvalitetsarbetet.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.1.

800

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Rutiner för klagomål

8 § Huvudmannen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verksamheten. Information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Paragrafen ska ses mot bakgrund av bestämmelserna i 2 kap. 7 § om huvudmannens ansvar för utbildningen.

I förevarande bestämmelse regleras att huvudmannen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verksamheten. Det överlämnas till varje huvudman att bestämma hur klago- målshanteringen ska organiseras och hur informationen om klagomålsrutinerna ska lämnas. Rutinerna bör dock innehålla en intern ansvarsfördelning hos huvudmannen. Huvudregeln bör här vara att klagomål först lämnas till ansvarig rektor eller för- skolechef för att därefter slussa vidare till huvudmannen. Vidare är det givetvis nödvändigt att informationen om klagomåls- rutinerna lämnas på sådant sätt att de blir kända för barnen och eleverna och deras vårdnadshavare.

Paragrafen behandlas även i avsnitt 4.1.4.

Inflytande och samråd

Allmänt om barnens och elevernas inflytande

Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas.

I 6 kap. 17 och 18 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser om elevskyddsombud.

801

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Paragrafen ersätter bland annat bestämmelserna om inflytande i 4 kap. 2 §, 5 kap. 2 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 2 § och 8 kap. 2 § i 1985 års skollag men gäller samtliga huvudman och inkluderar även den utbildning som riktar sig till vuxna. Paragrafen ska ses mot bakgrund av bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa, 1 kap. 8 § där det framgår att barn och elever ska ges möjlighet att komma till tals i frågor som rör dem.

Bestämmelsen i första stycket ger barn och elever inom skol- väsendet en allmän rätt till inflytande över undervisningen, skolmiljön och verksamheten i övrigt. Här avses både det in- flytande som barnen och eleverna ska ha som grupp och kollektiv och det inflytande som tillkommer varje individ. Vidare föreskrivs bland annat att barnen och eleverna ska stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Kravet innebär att det inte är tillräckligt att ge möjligheter för barnen och eleverna till detta, utan att ett mer aktivt arbete krävs från förskolans eller skolans sida.

Informationen och formerna för inflytandet måste givetvis anpassas efter barnens och elevernas ålder och mognad. En be- stämmelse om detta har tagits in i paragrafens andra stycke. Som framgår av bestämmelserna finns det inte, med undantag för de forum för inflytande som anges i 11 §, några närmare riktlinjer om utformningen av inflytandet vid varje skolenhet. Skälet till detta är att utformningen måste bestämmas med hänsyn till de lokala förhållandena vid varje förskole- och skolenhet efter diskussion mellan förskolechef, rektor, lärare, eleverna och vård- nadshavarna. I den dagliga verksamheten är det dock särskilt viktigt att barnen och eleverna får möjlighet att ta initiativ till vilka frågor som enligt deras mening bör behandlas i olika sammanhang. I andra stycket andra meningen har därför införts en bestämmelse som innebär att barnen och eleverna alltid ska ha möjlighet att ta initiativ i frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Detta innebär att barnen och eleverna alltid ska ha möjlighet att lyfta upp frågor till de forum för inflytande i vilka de deltar (se 11 §) och andra former för inflytande som har bestämts lokalt.

802

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Av 14 § första stycket framgår att den närmare utformningen av inflytandet ska anges i samband med planeringen av verksam- heten. Den bestämmelsen träffar bl.a. hur barnens och elevernas initiativrätt ska utformas. Därutöver finns en allmän be- stämmelse som säger att elevernas arbete med inflytandefrågor även i övrigt ska stödjas och underlättas. Det kan t.ex. avse till- handahållande av lokaler och utrustning för elevsammanslut- ningarnas arbete och visst ekonomiskt stöd.

Regleringen kring elevskyddsombud i 6 kap. 17 och 18 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160) en viktig del av elevernas in- flytande över skolmiljön. Därför har i tredje stycket tagits in en hänvisning till dessa bestämmelser.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2.

Elevernas arbete med frågor av gemensamt intresse

10 § Varje elevföreträdare samt övriga elever ska ges tillfälle att under skoltid behandla frågor av gemensamt intresse.

I förslaget till ny skollag har hittillsvarande detaljreglering av organisationen i stort sett utmönstrats. En viss minimireglering har dock bedömts nödvändig. Enligt förevarande paragraf ska varje elev ges tillfälle att under den tid de vistas i skolan behandla frågor av gemensamt intresse. Detta kan ske genom en koppling till en klass eller en undervisningsgrupp eller i någon annan form. Skolan måste avsätta tid och resurser för elevernas arbete med inflytande på olika nivåer. I planeringen av undervisningen måste särskild hänsyn tas som gör det möjligt för eleverna att tids- mässigt delta i olika samverkansorgan och för elevföreträdarna att samla in synpunkter och att samordna, förankra och återföra förslag och beslut. Bestämmelsen omfattar inte barn i förskolan.

803

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

Ledighet och kompensation för elevföreträdare

11 § Av 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att en elev som har utsetts till elevskyddsombud ska få den ledighet från skolarbetet som behövs för uppdraget. Detsamma ska gälla en elev som har utsetts till elevråds- representant eller som har annat uppdrag att företräda andra elever i frågor om utbildningen.

Elevskyddsombud, elevrådsrepresentant och andra elevföreträdare ska erbjudas kompensation för den undervisning som de går miste om på grund av uppdraget.

Hänvisningen till 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) i första stycket motsvarar, för utbildning med offentliga huvudmän, i huvudsak bestämmelserna i 6 kap. 8 § tredje stycket grund- skoleförordningen (1994:1194), 6 kap. 5 § tredje stycket särskoleförordningen (1995:206), 7 kap. 9 § tredje stycket specialskoleförordningen (1995:401), 5 kap. 2 § sameskolförord- ningen (1995:205), 6 kap. 20 § tredje stycket gymnasieförord- ningen (1992:394) och 6 kap. 3 § tredje stycket förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan. Här har lagts till att även den elev som har i uppdrag att företräda andra elever i frågor om ut- bildningen ska beviljas den ledighet som uppdraget kräver.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar delvis 8 kap. 1 § andra stycket gymnasieförordningen och 8 kap. 1 § andra stycket för- ordningen om gymnasiesärskolan. En elev som utsetts till elev- skyddsombud och andra elevföreträdare får här en rätt till kompensation för vad han eller hon har gått miste om till följd av sitt uppdrag. En sådan kompensation ska alltid erbjudas.

Av paragrafen framgår att bestämmelserna inte omfattar barn i förskolan.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2.1.

804

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Allmänt om vårdnadshavares inflytande över utbildningen i vissa skolformer och i fritidshemmet

12 § Vårdnadshavare för barn i förskolan och för elever i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och fritidshemmet ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen.

Paragrafen innehåller en allmänt utformad bestämmelse om att vårdnadshavarna ska erbjudas möjlighet till inflytande över ut- bildningen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2.2.

Forum för samråd med elever och vissa vårdnadshavare

13 § Vid varje förskole- och skolenhet ska det finnas ett eller flera forum för samråd med barnen, eleverna och de vårdnadshavare som avses i 12 §. Där ska sådana frågor behandlas som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen, eleverna eller vårdnadshavarna.

Rektor och förskolechef ansvarar för att det finns forum för samråd enligt första stycket och för att informations- och samrådsskyldigheten i andra stycket fullgörs.

Bestämmelsen innebär att det i arbetet med inflytandefrågor alltid ska ingå ett eller flera forum för samråd där frågor som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen, eleverna eller vårdnadshavarna behandlas. Några närmare riktlinjer om vilka frågor som ska behandlas eller om det ska finnas ett eller flera forum lämnas inte. Dessa frågor måste avgöras efter de lokala förhållanden som råder efter diskussion mellan förskolechef, rektor, lärare, barnen, eleverna och vård- nadshavarna. Detsamma gäller hur råden ska vara sammansatta

805

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

och vilka arbetsformer som ska tillämpas. Det centrala är att rådet eller råden ges en sådan utformning att kravet på att ge barn, elever respektive vårdnadshavare möjligheter till inflytande kan uppfyllas.

Av första stycket framgår att det inte finns krav på forum för samråd när det gäller barnen i förskolan. Däremot ska finnas sådant forum för barnens vårdnadshavare. Detta innebär givetvis inte att barnen i förskolan står utan möjlighet till inflytande. Av 9 § följer att de ska ha inflytande över utbildningen och stimule- ras att vidareutveckla utbildningen. Dessutom finns inte något krav på forum för vårdnadshavarna till elever i gymnasieskolan.

I andra stycket regleras den informations- och samrådsskyl- dighet som alltid ska utföras inför ett beslut. Givetvis är det viktigt att informationen lämnas i sådan ordning och i ett sådant stadium av beslutsprocessen att det finns en reell möjlighet att beakta synpunkterna innan beslut fattas.

Av tredje stycket följer att förskolechef eller rektor ansvarar för att det finns forum för samråd och för att informations- och samrådsskyldigheten fullgörs. Det finns inte något hinder mot att någon annan än dessa befattningshavare utför arbetsupp- giften, men det är alltid de som har det ansvar som anges i para- grafen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2.3.

Planering och information

14 § Den närmare utformningen av inflytandet ska anges i samband med den planering av verksamheten som föreskrivs i 4 §.

Barnen, eleverna och vårdnadshavarna ska informeras om vad som gäller i fråga om inflytande och samråd. De ska vidare informeras om huvuddragen i de bestämmelser som reglerar utbildningen. Förskolechefen och rektorn ansvarar för att sådan information lämnas.

806

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

Enligt första stycket ska den närmare utformningen av inflytandet anges i den planering av verksamheten som enligt 4 § ska ske på förskole- och skolenhetsnivå.

Bestämmelsen i andra stycket om information avser främst översiktlig information om skollagen, läroplanen samt, i före- kommande fall, kursplaner och betygskriterier. Den information som ska lämnas till barnen och eleverna måste naturligtvis an- passas efter deras ålder och mognad. Förskolechef och rektor ansvarar för att sådan information lämnas.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.1.

Lokala styrelser

15 § En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för enligt be- stämmelserna om självförvaltningsorgan i 7 kap. 18–22 §§ kommunallagen (1991:900) i den mån inte annat föreskrivs i denna lag.

Av paragrafen framgår att kommuner och landsting inom sin del av skolväsendet får inrätta lokala styrelser enligt de bestämmelser som gäller för självförvaltningsorgan enligt kommunallagen (1991:900). Detta innebär att kommunfullmäktige får besluta att en nämnd som fullgör kommunens uppgifter som huvudman inom skolväsendet får uppdra åt en lokal styrelse att helt eller delvis sköta driften av en skolenhet inom nämndens ansvarsom- råde. I detta ligger att en lokal styrelse får inrättas för en hel förskole- eller skolenhet, eller en del av en sådan enhet. Full- mäktige får även besluta att nämnden får uppdra åt den lokala styrelsen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden. Ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda eller som i övrigt avses i 6 kap. 34§ § kommunallagen får dock inte delegeras till en lokal styrelse (jfr 7 kap. 18 § kommunallagen). Nämnden ska i en arbetsordning fastställa den lokala styrelsens uppgifter, sammansättning, arbetsformer och mandattid (jfr 7 kap. 19 § kommunallagen). Vidare framgår av

807

Kvalitet och inflytande

Ds 2009:25

förevarande paragraf att kommunallagens bestämmelser om självförvaltningsorgan inte gäller för lokala styrelser, om det finns avvikande bestämmelser i skollagen. Sådana bestämmelser finns i följande paragraf.

16 § I en lokal styrelse för en förskoleenhet, eller en skolenhet med grund- skola eller grundsärskola, ska som ledamöter ingå företrädare för barnens eller elevernas vårdnadshavare och företrädare för de anställda. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbild- ning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare ska som ledamöter ingå företrädare för eleverna och företrädare för de anställda. Företrädarna för eleverna eller elevernas vårdnadshavare får inte vara fler än övriga ledamöter.

Paragrafen innehåller särskilda regler om en lokal styrelses sammansättning, som gäller i stället för reglerna om ett självför- valtningsorgans sammansättning i 7 kap. 20 § första stycket kommunallagen (1991:900).

17 § Rektorn eller förskolechefen får uppdra åt den lokala styrelsen att be- sluta i frågor som rektorn enligt 2 kap. 9 § får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare att besluta i. Rektorn eller förskolechefen får dock inte uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rör enskilda barn eller elever.

I de fall en föreskrift i skollagen eller någon annan författning än kommunallagen anger att rektorn eller förskolechefen ansvarar för en viss uppgift eller beslutar om en viss fråga, kan nämnden inte delegera ansvaret eller beslutanderätten till en lokal styrelse. Nämnden har ju i sådana fall ingen egen beslutanderätt att delegera. Rektorn ges dock i förevarande paragraf en möjlighet att i viss utsträckning delegera sin beslutanderätt enligt 2 kap. 8 § eller andra särskilda föreskrifter. Här framgår att, om en lokal styrelse har inrättats för en förskole- eller skolenhet, rektorn eller förskolechefen kan delegera sin befogenhet till styrelsen i samma utsträckning som delegation till en anställd eller en upp- dragstagare är möjlig enligt 2 kap. 9 §. En ytterligare begränsning

808

Ds 2009:25

Kvalitet och inflytande

av delegationsmöjligheten finns dock, som innebär att rektorn inte får delegera beslutanderätten i frågor som rör enskilda elever, även om delegation till en anställd eller uppdragstagare skulle vara möjlig i en viss fråga.

809

5 kap. Trygghet och studiero

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–kapitlets tillämpningsområde,

–arbetsmiljö,

–ordningsregler,

–rektorns och lärarens allmänna befogenheter,

–vissa särskilda åtgärder för att åstadkomma trygghet och studiero,

–avstängning från utbildningen, och

–omhändertagande av föremål.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Tillämpningsområde

2 § Om inte annat anges i andra stycket eller särskilt i respektive paragraf gäller bestämmelserna i detta kapitel fritidshemmet och samtliga skolformer utom förskolan.

Bestämmelserna i 5, 8–12, 21–23 §§ gäller inte för kommunal vuxenutbild- ning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Av paragrafen framgår vilka utbildningar som träffas av be- stämmelserna om inte annat anges särskilt. Det finns inte någon bestämmelse i detta kapitel som omfattar förskolan.

Av andra stycket framgår att vissa av bestämmelserna i kapitlet är undantagna från utbildningar som riktar sig till vuxna.

Inledning

3 § I arbetsmiljölagen (1997:1160) finns bestämmelser om kraven på en god arbetsmiljö.

I vissa frågor som rör arbetsmiljön finns även särskilda bestämmelser i denna lag.

811

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

I paragrafen erinras om att det i arbetsmiljölagen (1997:1160) finns bestämmelser om kraven på en god arbetsmiljö samt om att det i vissa frågor som rör arbetsmiljön även finns särskilda be- stämmelser på andra håll i lagstiftningen. Merparten av reglerna i 5 kap. Trygghet och studiero kan sägas ha betydelse för arbets- miljön. Även bestämmelserna om åtgärder mot kränkande be- handling i 27 kap. kan sägas röra arbetsmiljön. I sammanhanget kan också nämnas att det i lagen (2008:000) om förbud och andra åtgärder mot diskriminering finns bestämmelser om en skolas skyldighet att förebygga och förhindra diskriminering.

4 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.

Paragrafen anvisar att utbildningen måste utformas så att den dagliga verksamheten på skolenheterna tillförsäkrar eleverna trygghet och studiero. Grundläggande är därför de övergripande mål som gäller för utbildningen, samt målparagraferna i de särskilda skolformskapitlen.

Ordningsregler

5 § Ordningsregler ska finnas för varje skolenhet. De ska utarbetas under medverkan av eleverna och följas upp på varje skolenhet.

Rektorn beslutar om ordningsregler.

Som ett led i att upprätthålla tryggheten och studieron ska det på varje skolenhet finnas ordningsregler. Dessa regler påverkar naturligtvis inte de befogenheter som rektorn och lärarna har när det gäller att vidta t.ex. disciplinära åtgärder som utvisning, kvar- sittning etc. Arbetet med att ta fram ordningsreglerna ska ske under medverkan av eleverna på respektive skolenhet. Av be- tydelse i detta arbete är bestämmelserna om kvalitetsarbetet samt elevernas inflytande och samråd i 4 kap.

812

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

Det är rektorn som fattar det formella beslutet att fastställa ordningsreglerna.

Allmänna befogenheter

Rektor

6 § Rektor får vidta de tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att tillför- säkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs uppträdande.

I 8–23 §§ finns bestämmelser om vissa särskilda åtgärder.

I paragrafens första stycke anges att rektorn har en allmän befogenhet att vidta tillfälliga, nödvändiga åtgärder i två situa- tioner. För det första när det gäller att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero och för det andra när det gäller att komma till rätta med en elevs uppträdande. Bestämmelsen är allmänt hållen och ger inte någon rätt att åsidosätta annan lagstiftning, t.ex. brottsbalken samt bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformens 2 kap samt i Europakonven- tionen. Av betydelse är också bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa (1 kap. 8 §). Utrymmet för att vidta åtgärder med stöd av denna bestämmelse är av naturliga skäl mycket be- gränsat. Likaså får de åtgärder som vidtas inte inskränka vissa elevers rätt till utbildning, se närmare 6 kap. 3 § och där gjorda hänvisningar. Det kan t.ex. handla om att tillfälligt förlägga en elevs utbildning till en annan skolenhet. I sådana lägen krävs naturligtvis att rektorn på den mottagande skolenheten godtar en sådan provisorisk lösning.

Av andra stycket följer att endast om det föreligger synnerliga skäl så får en åtgärd som har vidtagits med stöd av första stycket gälla under längre tid än två veckor. Med hänsyn till att det ska

813

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

finnas synnerliga skäl för en tidsförlängning säger det sig självt att det kan bli aktuellt i rena undantagsfall. Under alla om- ständigheter får åtgärden aldrig gälla längre än fyra veckor, dvs. det finns en bortre tidsgräns.

I tredje stycket finns en hänvisning till de särskilda åtgärder som kan vidtas för att upprätthålla trygghet och studiero i skolan.

Lärare

7 § En lärare får, under pågående undervisning eller då eleverna i övrigt står under ledning av läraren, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillför- säkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs uppträdande.

I 8–23 §§ finns bestämmelser om vissa särskilda åtgärder.

På motsvarande sätt som gäller för rektorn (6 §) har lärarna rätt att under pågående undervisningspass vidta nödvändiga åtgärder för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma tillrätta med en elevs uppträdande. Med undervisning likställs när eleverna i övrigt står under ledning av läraren, dvs. friluftsdagar, lek under raster och liknande situationer. Även i dessa situationer gäller att läraren inte kan åsidosätta annan lag- stiftning, t.ex. brottsbalken samt reglerna om grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen samt i Europakonventionen. Likaså får åtgärderna inte inskränka vissa elevers rätt till utbild- ning, se närmare 6 kap. 3 § och där gjorda hänvisningar.

I andra stycket finns en hänvisning till de särskilda åtgärder som kan vidtas för att upprätthålla trygghet och studiero i skolan.

814

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

Disciplinära åtgärder m.m.

Utvisning ur klassrummet

8 § En lärare i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan får visa ut en elev från undervisnings- lokalen för högst återstoden av ett undervisningspass, om

1.eleven gör sig skyldig till en förseelse eller på annat sätt uppträder olämpligt, och

2.eleven inte har ändrat sitt uppförande efter uppmaning från läraren.

I paragrafen regleras möjligheten att under vissa förutsättningar visa ut elever från undervisningslokalen resterande tid av ett undervisningspass. Bestämmelsen gäller bara i angivna skol- former. Utvisning får ske om eleven gör sig skyldig till en för- seelse eller på annat sätt uppträder olämpligt och fortsätter med detta trots uppmaning att ändra beteendet. Här kan det röra sig om att eleven uppträder stökigt och stör undervisningen eller vägrar att överlämna ett föremål som läraren enligt 21 § har rätt att omhänderta. Om eleven inte ändrar sitt beteende i sådana situationer föreligger grund för att visa ut eleven från undervis- ningslokalen.

Kvarsittning

9 § Under samma förutsättningar som i 8 § får en lärare eller rektor i grund- skolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasie- särskolan besluta att en elev ska stanna kvar i skolan under uppsikt högst en timme efter att skoldagens undervisning har avslutats eller infinna sig i skolan högst en timme innan elevens schemalagda undervisning börjar.

Under de förutsättningar som gäller för utvisning ur klass- rummet kan en lärare eller en rektor i angivna skolformer besluta att en elev ska stanna kvar i skolan efter det att undervisningen har avslutats eller infinna sig i skolan högst en timme innan den

815

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

schemalagda undervisningen börjar. Kvarsittning får alltså användas om en elev har gjort sig skyldig till en förseelse eller på annat sätt uppträtt olämpligt och inte ändrat sitt uppträdande efter tillsägelse från läraren. Kvarsittningen får dock bara ske om eleven står under uppsikt samt genomföras under högst en timme.

Det är inte uttryckligen reglerat att kvarsittning får vidtas först efter en utvisning men i praktiken blir förmodligen kvar- sittning en åtgärd som tillgrips efter det att en utvisning visat sig verkningslös.

Utredning

Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 4 kap. 8 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas.

I de fall en elev gör sig skyldig till upprepade förseelser eller fort- sätter med ett sådant olämpligt uppträdande som berättigar till utvisning (8 §) och kvarsittning (9 §) är rektorn, enligt första stycket, skyldig att se till att händelseförloppet utreds. I de fall eleven har vårdnadshavare ska samråd ske med denne.

Av andra stycket framgår att om en utredning visar att eleven är i behov av sådant särskilt stöd som avses i 3 kap. 8 § så måste även en utredning enligt den paragrafen inledas.

11 § Med utgångspunkt i vad som har framkommit vid en utredning enligt 10 § första stycket ska rektorn se till att det vidtas åtgärder för att få eleven att ändra sitt beteende.

816

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

I paragrafen regleras rektorns skyldighet att försöka ändra en ”störande” elevs beteende genom att se till att det vidtas rele- vanta åtgärder. Åtgärderna ska sättas in utifrån vad som fram- kommit vid den utredning som ska göras enligt 10 § första stycket.

Skriftlig varning

12 § Efter en utredning enligt 10 § första stycket får rektorn besluta att till- dela eleven en skriftlig varning. En sådan varning ska innehålla information om vilka åtgärder som kan komma att vidtas om eleven inte ändrar sitt beteende.

Om eleven har vårdnadshavare ska denne informeras om rektorns beslut om en skriftlig varning.

Utredningen enligt 10 § första stycket kan också resultera i att rektorn beslutar att tilldela eleven en skriftlig varning. I sådana fall ska varningen innehålla information om vilka åtgärder som kan bli aktuella om inte eleven ändrar sitt beteende. I praktiken rör det sig förmodligen om att skriftligen dokumentera det som har framkommit och bestämts i samtal med en elev när det gäller vilka konsekvenser som elevens uppträdande kan få om han eller hon inte ändrar sitt beteende. Avsikten är också att peka på det oacceptabla i elevens uppförande. Ett skriftligt dokument inne- bär också att vårdnadshavaren får samma information som eleven.

Brådskande avstängning

13 § Rektorn får besluta att helt eller delvis stänga av en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbild- ning i svenska för invandrare om

1. det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero,

817

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

2.syftet med åtgärder enligt 8–12 §§ inte uppnås eller det föreligger andra särskilda skäl med hänsyn till elevens beteende, och

3.eleven erbjuds kompensation för den undervisning som han eller hon går miste om på grund av avstängningen.

Rektorn får inte uppdra åt annan att fatta beslut enligt första stycket. Ett beslut om avstängning gäller omedelbart om inte annat beslutas.

I paragrafens första stycke finns en möjlighet för rektorn att i angivna skolformer stänga av elever från den ordinarie utbild- ningen. Avstängningen får dock bara ske under en begränsad tid (14 §). Avstängning kan gälla helt eller delvis men får bara vidtas om vissa förutsättningar är uppfyllda. För det första gäller att åtgärden måste vara nödvändig med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Det är alltså övriga elevers behov i detta avseende som kan motivera en avstängning. Ordet nödvändig indikerar också att avstängning är en yttersta åtgärd och att en avstängning måste till för att säkerställa trygghet och studiero . För det andra så ska utvisning ur klassrummet (8 §), kvarsittning (9 §) eller skriftlig varning (12 §) inte ha haft någon effekt på elevens uppförande i de fall dessa bestämmelser är tillämpliga, något som inte är fallet i utbildningar som riktar sig till vuxna. Det är dock inget krav att dessa åtgärder måste ha vidtagits om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till elevens beteende. Här kan det t. ex. röra sig om att eleven har begått ett allvarligt brott som riktat sig mot en annan elev eller en lärare. För det tredje måste den avstängde eleven kompenseras för den under- visning som han eller hon går miste om till följd av avstäng- ningen. Detta kan för den obligatoriska skolan t.ex. ske genom utbildning i särskild undervisningsgrupp eller enskild undervis- ning enligt 3 kap. 11 § eller hemundervisning enligt 22 kap. 16 §.

I andra stycket anges att rektorn inte kan delegera besluts- fattandet enligt denna paragraf till någon annan.

Av tredje stycket framgår att beslut om brådskande avstäng- ning gäller omedelbart, såvida inte rektorn beslutar att avstäng- ningen ska börja att gälla vid en senare tidpunkt.

818

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

Ett beslut om brådskande avstängning kan överklagas enligt 26 kap. 8 § 1.

Avstängningstid och förlängning av brådskande avstängning

14 § Ett beslut enligt 13 § får endast innebära avstängning under den tid som krävs för en skyndsam utredning av vilka andra åtgärder som kan behövas.

En elev får inte stängas av för en längre tidsperiod än en vecka och inte heller vid fler tillfällen än två gånger per kalenderhalvår.

Om det kan antas att förutsättningarna för avstängning enligt 16 eller 18 §§ är uppfyllda och huvudmannens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till andra människors säkerhet, får rektorn besluta att avstängningen förlängs. Ett sådant beslut gäller till dess huvudmannen har prövat saken. Den sammanlagda av- stängningen får dock inte omfatta längre tid än två veckor. Rektorn får inte uppdra åt annan att fatta beslut enligt detta stycke.

Brådskande avstängning som sker med stöd av 13 § får inte fortgå längre än som behövs för att skyndsamt utreda vad som utöver avstängningen kan behöva vidtas. Detta framgår av paragrafens första stycke.

I andra stycket anges att en brådskande avstängning i normal- fallet inte får vara längre än en vecka och att antalet avstäng- ningar får vara maximalt två per kalenderhalvår.

I paragrafens tredje stycke finns en möjlighet – inom de fri- villiga skolformerna – att förlänga tidsgränsen i andra stycket. Om det kan antas att det föreligger förutsättningar för avstäng- ning enligt 16 § (reguljär avstängning) och 18 § (avstängning från utbildning med praktiska inslag), se nedan, och huvud- mannens beslut om avstängning med stöd av sistnämnda paragrafer inte kan inväntas av hänsyn till andra människors säkerhet så har rektorn en möjlighet att förlänga den brådskande avstängningen. Genom hänvisningen till andra människors säkerhet blir en förlängning bara aktuell i ytterst allvarliga situa- tioner. Förlängningsbeslutet gäller bara till dess att huvud- mannen prövat avstängningen enligt dessa paragrafer. Under alla

819

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

omständigheter får dock avstängningstiden sammantaget aldrig omfatta längre tid än två veckor.

Utredning och informationsskyldighet

15 § Innan rektor beslutar om avstängning enligt 13 § eller en förlängning av avstängningen enligt 14 § tredje stycket ska eleven och elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig.

Rektorn ska informera huvudmannen när han eller hon har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket. Om eleven är under 18 år ska även social- nämnden informeras om beslutet.

I de fall rektorn har befogenhet att besluta om avstängning, dvs. brådskande avstängning (13 §) och förlängning av brådskande avstängning (14 §), så måste han eller hon före beslutet ge eleven möjlighet att yttra sig beträffande de omständigheter som ligger till grund för avstängningen. Om eleven har vårdnadshavare ska också denne ges tillfälle att yttra sig.

Avstängning

16 § Huvudmannen får besluta att helt eller delvis stänga av en elev i gymna- sieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, om

1.eleven med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid bedömningen av elevens måluppfyllelse och kunskaper,

2.eleven stör eller hindrar utbildningens bedrivande,

3.eleven utsätter någon annan elev eller av utbildningen berörd person för kränkande behandling, eller

4.elevens uppförande på annat sätt inverkar negativt på övriga elevers rätt till trygghet och studiero.

Huvudmannen får besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedel- bart.

820

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

I de frivilliga skolformerna finns, enligt första stycket, utöver möjligheterna till brådskande avstängning (13 §) samt förläng- ning av sådan avstängning (14 §) en möjlighet till avstängning dels under andra förutsättningar, dels under längre tid. Det rör sig om fyra situationer då en avstängning med stöd av denna paragraf kan komma i fråga. Det är huvudmannen som beslutar om avstängning i dessa fall.

Den första situationen gäller traditionellt ”fusk”, t.ex. att eleven med hjälp av otillåtna hjälpmedel, mobil uppkoppling mot Internet under ett prov, användning av miniräknare i vissa fall, eller på annat sätt försöker vilseleda bedömningen av kunskaper och måluppfyllelse där syftet naturligtvis är att prestera ett bättre resultat i olika avseenden än vad ens kunskaper motsvarar.

Den andra situationen tar sikte på att en elev stör eller på annat sätt hindrar att utbildningen kan genomföras på avsett sätt. Om huvudmannen bedömer att störningsmomenten etc. är så allvarliga och att de inte genom andra åtgärder går att komma tillrätta med finns alltså en möjlighet att stänga av eleven.

En tredje situation där det kan bli aktuellt med avstängning är om en elev utsätter någon annan elev eller av utbildningen berörd person, lärare, städpersonal, personal inom studie- och yrkesorienteringen osv., för kränkande behandling. Här kan det naturligtvis också bli aktuellt för rektorn att besluta om brådskande avstängning med stöd av 13 §.

Den fjärde situationen hänger samman med de två föregående punkterna. Om en elev på ett annat sätt än vad som där anges uppför sig på ett sådant sätt att övriga elevers trygghet och studiero påverkas på ett negativt sätt så kan detta utgöra grund för avstängning..

Det ligger i sakens natur att i de fall som avses i punkterna 2– 4 ska uppförandet ha varit påtagligt störande för övriga elever. Dessutom krävs att tillsägelser och varningar inte har resulterat i ett förbättrat beteende.

Av andra stycket framgår att huvudmannen kan förordna att beslutet ska gälla omedelbart, dvs. man behöver inte invänta att

821

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

beslutet vunnit laga kraft, utan beslutet om avstängning kan verkställas omedelbart.

Avstängningstid

17 § Beslut enligt 16 § får inte avse avstängning under längre tid än två veckor under ett kalenderhalvår, om inte annat följer av andra stycket.

Avstängningen får omfatta en längre tid än två veckor om syftet med en kortare avstängningstid inte har uppnåtts eller om det annars bedöms som nödvändigt med hänsyn till elevens uppträdande. Ett beslut om avstängning enligt 16 § får dock aldrig avse längre tid än återstoden av pågående kalender- halvår samt tre ytterligare kalenderhalvår.

Huvudmannens beslut om avstängning enligt 16 § får i normal- fallet inte avse en längre tidsperiod än två veckor. Denna utgångspunkt framgår av första stycket i bestämmelsen.

I andra stycket finns dock ett undantag från huvudregeln om maximalt två veckors avstängning. Där sägs att avstängnings- tiden får vara längre om syftet med avstängningen inte uppnås på två veckor eller kortare perioder. Det finns emellertid en bortre tidsgräns för avstängningar som sker med stöd av 16 §. Avstäng- ningen får maximalt gälla till innevarande kalenderhalvårs utgång plus ytterligare tre kalenderhalvår, dvs. utöver pågående kalenderhalvår kan det läggas till ett och ett halvt år.

Förutsättningar för avstängning från viss utbildning med praktiska inslag

18 § Huvudmannen får besluta att helt eller delvis stänga av en elev från en viss utbildning i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbild- ning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, om

1.det i utbildningen ingår praktik eller delar av utbildningen är arbets- platsförlagd, och

2.eleven har visat sig uppenbart olämplig för praktisk tjänstgöring.

822

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

Huvudmannen får besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedel- bart.

När det gäller utbildning med praktiska inslag i de frivilliga skolformerna så finns det en särskild regel kring avstängning från dessa utbildningar. Avstängningar som sker enligt denna paragraf tar alltså inte sikte på hela skolformen utan bara vissa utbild- ningar inom den. Förutsättningarna för avstängning är att det i utbildningen ingår praktik eller att delar av utbildningen är arbetsplatsförlagd och att eleven har visat sig uppenbart olämplig för praktisk tjänstgöring. Med hänsyn till att olämpligheten ska vara uppenbar är det fråga om rena undantagsfall som bestämmelsen blir tillämplig på. Det kan handla om att en narkotikamissbrukare inte bör få praktisera på ett sjukhus inom ramen för t.ex. en vårdutbildning eller att någon som är dömd för uppsåtliga våldsbrott inte bör få genomföra ett praktiskt moment i en miljö som påminner om den där brottet begicks.

Huvudmannen kan, enligt andra stycket, även i dessa fall besluta att avstängningen ska gälla omedelbart.

Avstängningstid från utbildning med praktiska inslag

19 § Ett beslut om avstängning enligt 18 § kan avse viss tid eller gälla utan tidsbegränsning.

Om det föreligger särskilda skäl får huvudmannen besluta att ett beslut om avstängning som gäller utan tidsbegränsning i stället ska avse viss tid eller upp- höra att gälla.

Avstängningsbeslut avseende utbildningar med praktiska inslag kan, enligt regleringen i första stycket, avse viss tid eller gälla utan tidsbegränsning. Huvudmannen får göra bedömningen i det enskilda fallet.

I andra stycket anges att om det föreligger särskilda skäl så kan en tidsbegränsad avstängning hävas helt eller övergå till att avse en bestämd tid. Det är huvudmannen som beslutar om ändringar

823

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

av tidigare fattade beslut. Exempel på särskilda skäl kan vara att det framstår som helt klart att den avstängde elevens livssitua- tion har ändrats och att det som utgjorde grund för avstäng- ningen därför inte längre är relevant.

Utredning

20 § Innan huvudmannen beslutar om avstängning enligt 16 eller 18 § ska eleven elevens vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig. Om eleven är under 18 år ska huvudmannen även samråda med socialnämnden innan beslut fattas.

Innan huvudmannen fattar ett beslut om avstängning enligt 16 eller 18 §§ måste denne före beslutet ge eleven möjlighet att yttra sig beträffande de omständigheter som ligger till grund för avstängningen. Om eleven har vårdnadshavare ska denne också ges tillfälle att yttra sig. För elever under 18 år måste huvud- mannen också samråda med socialnämnden i elevens hem- kommun.

Omhändertagande av föremål

Förutsättningar för ett omhändertagande

21 § Rektor eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för skolverksamheten eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.

Rektorn får inte uppdra åt annan att fatta beslut enligt första stycket.

I paragrafens första stycke anges under vilka förutsättningar och i vilka sammanhang lärare och rektorer kan använda sig av befogenheten att omhänderta föremål som tillhör elever och alltså på detta sätt rubba besittningen till föremål som på olika sätt kan anses tillhöra en elev. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 20 § i 1985 års skollag. Rörande tillämpningen kan hänvisas till

824

Ds 2009:25

Trygghet och studiero

motiven till sistnämnda bestämmelse, se prop. 2006/07:69 s. 15– 17.

Av andra stycket framgår att rektorn inte har någon möjlighet att delegera beslutanderätten avseende omhändertagande av föremål. Det är med andra ord bara lärare och rektorer som har en rättslig befogenhet att omhänderta föremål.

Bestämmelsen gäller inte i de utbildningar som riktar sig till vuxna, se 5 kap. 2 § andra stycket.

Återlämnande av ett omhändertaget föremål

22 § Ett föremål som har omhändertagits enligt 21 § ska återlämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Om eleven vid upprepade tillfällen tagit med sig föremål som omfattas av 21 § eller om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare har underrättats om omhändertagandet. Ett omhändertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhändertagandet.

Om ett föremål som har omhändertagits enligt 21 § kan antas bli förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, 6 § narkotikastrafflagen (1968:64), 5 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, 5 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 9 kap. 5 § vapenlagen (1996:67) eller 5 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor ska rektorn eller den som rektorn har bestämt skyndsamt anmäla omhändertagan- det till polismyndigheten. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet skall tas i beslag har prövats.

I paragrafen anges när ett omhändertaget föremål ska återlämnas och hur man ska förfara om föremålet kan antas bli förverkat enligt bestämmelser i strafflagstiftningen. Bestämmelsen har samma utformning som 1 kap. 21 § i 1985 års skollag. Motiven till sistnämnda bestämmelse finns i prop. 2006/07:69 s. 17 och 18 och ledning för hur bestämmelsen ska tillämpas kan hämtas där.

Bestämmelsen gäller inte i de utbildningar som riktar sig till vuxna, se 5 kap. 2 § andra stycket.

825

Trygghet och studiero

Ds 2009:25

Dokumentation

23 § Om ett föremål som har omhändertagits enligt 21 § inte återlämnas senast vid lektionens slut ska omhändertagandet dokumenteras skriftligt av den som genomfört omhändertagandet.

Under vissa förutsättningar måste ett omhändertagande av föremål dokumenteras. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 22 § i 1985 års skollag och motiven för dokumentationsskyldigheten framgår av prop. 2006/07:69 s. 18 och 19.

Bestämmelsen gäller inte i de utbildningar som riktar sig till vuxna, se 5 kap. 2 § andra stycket.

826

6 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–vilka som omfattas av skolplikt,

–den rätt till utbildning som motsvarar skolplikten,

–hur skolplikten fullgörs,

–när skolplikten börjar,

–tidigare skolstart,

–när skolplikten upphör och elevers rätt att därefter slutföra skolgången,

–skyldigheten att delta i utbildningen, och

–ansvaret för att skolplikten fullgörs.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Vilka som omfattas av skolplikt

2 § Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel.

Skolplikt gäller dock inte barn, som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet ska gå i skola.

Skolplikt gäller inte heller barn som avses i 28 kap. 1 § andra stycket. Dessa barn har dock samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar 3 kap. 1 § i 1985 års skollag. Med bosatt i Sverige avses enligt huvudregeln i 28 kap. 1 § första stycket den som ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481). Motiven till bestämmelse i 1985 års skollag, som motsvarar andra stycket i förevarande paragraf, finns i prop. 1985/86:10 s. 82.

Paragrafens tredje stycke innehåller en hänvisning till be- stämmelserna i 28 kap. 1 § andra stycket. Av den bestämmelsen framgår vilka barn och ungdomar som vid tillämpningen av

827

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

skollagen ska anses bosatta i Sverige trots att de inte är folk- bokförda i landet. De barn och ungdomar som anges där har inte skolplikt men samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn. En elev som utnyttjar sin rätt till utbildning utan att ha skolplikt ska, enligt 16 §, delta i verksamheten på samma sätt som en skol- pliktig elev.

Rätten till utbildning

3 § Av 2 kap. 21 § regeringsformen följer att skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom den del av skolväsendet som har offentlig huvudman. Av bestämmelserna i 2 § tredje stycket samt i 11 och 15 §§ följer även en viss rätt till utbildning utöver skolplikten.

Paragrafens första mening motsvarar i princip 3 kap. 1 § andra stycket i 1985 års skollag. Här erinras om den bestämmelse i 2 kap. 21 § regeringsformen som innebär att alla barn som är skol- pliktiga har rätt att kostnadsfritt få grundläggande utbildning i en offentlig skola. Denna rätt till utbildning är följaktligen en grundläggande fri- och rättighet som är skyddad av grundlag. Rätten till utbildning är även skyddad i FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- heterna.

Med hänsyn till förändringen av begreppen i den nya skol- lagen har i denna paragraf begreppet ”utbildning inom det offentliga skolväsendet” bytts ut mot begreppet ”utbildning inom den del av skolväsendet som har offentlig huvudman”. De utbildningar som avses är grundskola, grundsärskola, special- skola och sameskola som anordnas av en offentlig huvudman.

Staten garanterar inte någon rätt till utbildning i en fristående skola eller i någon annan skola med enskild huvudman. Däremot följer av 3 och 4 §§ att skolplikten kan fullgöras i de nämnda skolformerna oavsett om utbildningen bedrivs av en offentlig

828

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

eller en enskild huvudman. Av 2 kap. 5 § framgår inom vilka skolformer enskilda kan bedriva utbildning.

Hur skolplikten fullgörs

Grundskolan

4 § Skolplikt ska fullgöras i grundskolan om inte sådana förhållanden som avses i 5 eller 6 §§ föreligger eller skolplikten fullgörs i sameskolan enligt 7 § eller på annat sätt enligt bestämmelserna i 22 kap.

Av paragrafen följer att skolplikten ska fullgöras i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller fullgörs i sameskolan eller enligt bestämmelserna i 22 kap. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 3 kap. 2 och 3 §§ samt 8 kap. 3 § i 1985 års skollag.

Grundsärskolan

5 § Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav där- för att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsärskolan. Frågan om det föreligger sådana förhållanden som avses i första meningen prövas av barnets hemkommun.

Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i grundsärskolan ska barnet fullgöra sin skolplikt enligt vad som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock mottas i grundsärskolan utan vårdnadshavares medgivande om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 3 kap. 3 § andra stycket i 1985 års skollag. Formuleringen av målen har ändrats i förtyd- ligande syfte. Någon förändring i sak är dock inte avsedd. Av 28

829

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

kap. 7 § framgår att vad som gäller barn och ungdomar med ut- vecklingsstörning även ska gälla barn och ungdomar som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Vidare anges vilken instans som ska avgöra om förut- sättningar föreligger för utbildning i grundsärskolan. Be- stämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 4 § i 1985 års skollag och gäller såväl när ett barn första gången ska börja fullgöra sin skol- plikt som när ett byte av skolform övervägs för en elev som redan har påbörjat sin utbildning. Av 11 § följer att regleringen även gäller för barn som påbörjar en utbildning för skolpliktiga ett år innan skolplikten inträder.

Av andra stycket följer att ett beslut om mottagande i grund- särskolan ska föregås av en utredning som omfattar en peda- gogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Omfatt- ningen av utredningen och dess olika delmoment får avgöras ut- ifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid genomförandet av utredningen ska samråd ske med vårdnadshavare.

Vårdnadshavares inflytande över valet av skolform regleras i tredje stycket. Som huvudregel har vårdnadshavare möjlighet att välja att ett barn som har rätt till grundsärskola i stället ska tas emot i grundskolan. En konsekvens av vårdnadshavares be- stämmanderätt är att ett barn som på grund av en utvecklings- störning inte förväntas nå upp till grundskolans kunskapskrav ändå kan komma att tas emot i grundskolan. Även i dessa fall har eleven rätt till stöd enligt 3 kap. 5 §. I de fall det krävs har rektorn möjlighet att besluta om s.k. anpassad studiegång enligt 4 kap. 10 §. Regleringen motsvarar i princip det som i dag gäller genom lagen (1995:1249) om försöksverksamhet med ökat för- äldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång. Vård- nadshavares rätt att bestämma kan dock inte gälla undantagslöst. Därför införs det i lagen ett undantag från vårdnadshavares be- stämmanderätt för det fall att synnerliga skäl föreligger med hän- syn till barnets bästa. Bedömningen ska utgå ifrån bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa i 1 kap. 8 §. För att avgöra vad som i varje enskilt fall är barnets bästa krävs det att en be-

830

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

dömning görs av vilka konsekvenser ett mottagande i grundsär- skolan får för det enskilda barnet. Av sistnämnda bestämmelse framgår att barnets inställning så långt det är möjligt ska klar- läggas samt att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i för- hållande till barnets ålder och mognad. Genom att det måste föreligga synnerliga skäl för att frångå vårdnadshavares vilja framgår att bestämmelsen bara kan tillämpas undantagsvis.

Paragrafen behandlas i avsnitt 10.4–10.6.

Specialskolan

6 § Barn som på grund av sitt funktionshinder eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan ska tas emot i specialskolan om de

1.är synskadade och har ytterligare funktionshinder,

2.är döva eller hörselskadade, eller

3.har en grav språkstörning.

Frågan om det föreligger sådana förhållanden som avses i första stycket prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Ett beslut om mot- tagande i specialskolan ska föregås av en utredning som omfattar en peda- gogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Utredningen ska genomföras i samråd med barnets vårdnadshavare.

I paragrafens första stycke anges målgruppen för specialskolan. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 § i 1985 års skollag.

Av andra stycket framgår att det är den myndighet som regeringen bestämmer som prövar om det finns förutsättningar för att en elev ska fullgöra sin skolplikt i specialskolan. Be- stämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 4 § andra stycket i 1985 års skollag och gäller såväl när ett barn första gången ska börja full- göra sin skolplikt som när ett byte av skolform övervägs för en elev som redan har påbörjat en utbildning. Uppgiften ligger i dag på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Av 11 § följer att regleringen även gäller för barn som påbörjar en utbildning för skolpliktiga ett år innan skolplikten inträder. Myndighetens be- slut om mottagande i specialskolan ska föregås av en utredning

831

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Omfattningen av utredningen och dess olika del- moment får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Bestämmelserna innebär att det inte längre finns någon reglering av vem som får väcka frågan om prövning av frågan om i vilken skolform ett barn ska tas emot. Den saken får avgöras enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer, vilket innebär att vårdnadshavare fortfarande har möjlighet att ta initiativ till en prövning av i vilken skolform barnet ska gå. Beslut om mot- tagande i specialskolan får enligt 26 kap. 11 § första stycket 1 överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Bestämmelserna är tillämpliga även när någon som inte är skolpliktig ges utbildning i specialskolan. Detta följer av att dessa barn enligt 2 § tredje stycket har samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn.

Sameskolan

7 § Barn till samer får fullgöra sin skolplikt avseende årskurserna 1–6 i same- skolan i stället för i grundskolan. Även andra barn får fullgöra den delen av sin skolplikt i sameskolan om det finns särskilda skäl.

Frågan om ett barn ska få fullgöra sin skolplikt i sameskolan prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Av första stycket framgår vilka som kan fullgöra sin skolplikt i sameskolan. Bestämmelsen motsvarar, med viss språklig justering, 8 kap. 3 § i 1985 års skollag. I bestämmelsen anges att även andra barn än barn till samer får fullgöra sin skolplikt i sameskolan om det finns särskilda skäl. Som exempel på ett sär- skilt skäl kan nämnas att ett barn från en ort med sameskola, men utan kommunal grundskola tvingas att åka till en annan ort med kommunal grundskola om han eller hon inte får gå i same- skolan (se vidare förarbetena till motsvarande bestämmelse i 1985 års skollag, prop. 1985/86:10 s. 118). Eftersom sameskolan

832

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

endast omfattar årskurs 1–6 kan självfallet inte resterande del av skolplikten fullgöras i där.

I andra stycket anges att den myndighet som regeringen be- stämmer ska avgöra om förutsättningar föreligger för utbildning i sameskolan. Bestämmelsen motsvarar delvis 8 kap. 6 § i 1985 års skollag. Uppgiften ligger i dag på Sameskolstyrelsen.

Bestämmelsen gäller såväl när ett barn första gången ska börja fullgöra sin skolplikt som när ett byte av skolform övervägs för en elev som redan har påbörjat en utbildning. Av 11 § följer att bestämmelsen, på samma sätt som för de övriga skolformerna, även gäller för barn som påbörjar en utbildning för skolpliktiga ett år innan skolplikten inträder.

Som nämnts ovan innebär bestämmelsen vidare att det inte längre finns någon reglering av vem som får väcka frågan om prövning av i vilken skolform ett barn ska tas emot. Den saken får avgöras enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer, vilket innebär att vårdnadshavare fortfarande har möjlighet att ta initiativ till en prövning av i vilken skolform barnet ska gå.

Beslut enligt andra stycket får enligt 26 kap. 14 § första stycket 1 överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Mottagande på försök

8 § Den som är elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex månader tas emot som elev i en annan av dessa skol- former, om de huvudmän som berörs är överens om detta och elevens vård- nadshavare lämnar sitt medgivande.

Paragrafen möjliggör försöksperioder i andra skolformer. Be- stämmelsen motsvarar 3 kap. 6 § i 1985 års skollag men gäller nu även för en fristående skola med grundskola eller grundsärskola.

833

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Integrerade elever

9 § En elev i grundskolan kan få sin utbildning inom grundsärskolan (inte- grerad elev) om de huvudmän som berörs är överens om detta och elevens vårdnadshavare medger det. En elev i grundsärskolan kan under samma förut- sättningar få sin utbildning inom grundskolan eller sameskolan.

För en elev som på detta sätt får sin utbildning inom en annan skolform gäller de bestämmelser som avser den ursprungliga skolformen. Rektorn för den skolenhet där eleven får sin undervisning får dock besluta om de undantag från dessa bestämmelser som krävs med hänsyn till undervisningens upplägg- ning.

Första stycket saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Däremot finns motsvarande bestämmelser för utbildning med offentlig huvudman i 4 kap. 4 § grundskoleförordningen (1994:1194) och 6 kap. 1 § särskoleförordningen (1995:206). Någon ändring i sak är inte avsedd förutom att bestämmelsen nu även gäller fristå- ende skola med grundskola eller grundsärskola.

Av andra stycket följer att en integrerad elev alltjämt är elev i den ursprungliga skolformen och ska följa de regler som gäller för den skolformen, t.ex. när det gäller utbildningens omfattning och innehåll. Eftersom undervisningen bedrivs enligt andra be- stämmelser är det nödvändigt med en möjlighet till undantag från de bestämmelser som gäller för elevens ursprungliga skol- form. Rektorn för den skolenhet där eleven får sin undervisning har därför fått möjlighet att besluta om de undantag från dessa bestämmelser som krävs med hänsyn till undervisningens upp- läggning. Frågan om undantag och dess omfattning beslutas för varje enskilt fall.

När skolplikten börjar

10 § Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller sju år. Om det finns särskilda skäl får barnet börja fullgöra sin skolplikt först

höstterminen det kalenderår då barnet fyller åtta år.

834

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Frågan om uppskjuten skolplikt prövas av hemkommunen efter begäran av barnets vårdnadshavare.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 7 § i 1985 års skollag. De förändringar som har gjorts är endast av förtydligande och redaktionell karaktär.

I tredje stycket har preciserats att det är hemkommunen som har att fatta beslut om att fullgörandet av skolplikten ska skjutas upp. Vad som avses med hemkommun anges i 28 kap. 7 §.

Kommunens beslut i frågan om uppskjuten skolplikt kan en- ligt 26 kap. 11 § överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Tidigare skolstart

11 § Om ett barns vårdnadshavare begär det, ska barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet fyller sex år jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § i 1985 års skollag.

När skolplikten upphör och elevers rätt att därefter slutföra skolgången

Skolpliktens upphörande

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 kap. 10 § första stycket i 1985 års skollag. I stället för att koppla skolpliktens upphörande till elevens ålder används här antalet skolår för att beteckna när skolplikten enligt huvudregeln ska upphöra.

835

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Senare upphörande

13 § För den elev som inte gått ut högsta årskursen när skolplikten annars skulle ha upphört enligt 12 §, upphör skolplikten i stället ett år senare.

Frågan om skolpliktens förlängning enligt första stycket prövas av hem- kommunen. För elever som går i specialskolan prövas dock frågan av den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Regleringen i första stycket innebär att skolplikten inte längre med automatik upphör vid utgången av vårterminen det år eleven fyller 16 respektive 17 år, beroende på om eleven fullgör sin skolplikt i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan. En enskild kan alltså tvingas att gå ett år längre i skolan än enligt regleringen i 1985 års skollag. I de flesta fall får det antas att eleven, vårdnads- havare och skolan är överens om att eleven behöver ytterligare ett år i grundskolan för att klara antagningskraven till gymnasie- skolan. Det rör sig om en mycket begränsad grupp elever som i praktiken kommer att bli föremål för tvångsvis förlängd skol- plikt.

Enligt andra stycket är det elevens hemkommun som prövar om skolplikten ska senare för elever som fullgör sin skolplikt i grundskolan eller grundsärskolan. Vad som avses med hemkommun anges i 28 kap. 5 §. För elever i specialskolan prövas frågan av den myndighet som regeringen bestämmer, i dag Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Ett beslut i fråga om skolpliktens förlängning kan enligt 26 kap. 11 § överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Om en elev som inte har gått ut högsta årskursen när skol- plikten enligt regleringen i 12 § upphör att gälla förlängs sålunda skolplikten med ett år. Skolplikten upphör således vid utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 17 respektive 18 år. Av 14 § framgår att skolplikten även kan upphöra under det till- kommande skolpliktsåret.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.2.2.

836

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Tidigare upphörande

14 § Om eleven före den tidpunkt som framgår av 12 eller 13 §§ uppnår de kunskapskrav som minst ska uppnås för den skolform där eleven fullgör sin skolplikt, upphör därmed skolplikten.

Frågan om skolpliktens upphörande enligt första stycket prövas av hem- kommunen. För elever som går i specialskolan prövas frågan av den myndighet som regeringen bestämmer.

Av första stycket framgår att skolpliktens upphörande i förtid kopplas till frågan om eleven har uppnått de kunskapskrav som har fastställts för utbildningen. Bestämmelsen, som i sak mot- svarar 3 kap. 10 § andra stycket i 1985 års skollag, gäller även i de fall någon har en förlängd skolplikt enligt 13 §.

Enligt andra stycket är det elevens hemkommun som prövar om skolplikten ska upphöra i förtid för elever som fullgör sin skolplikt i grundskolan eller grundsärskolan. Vad som avses med hemkommun anges i 28 kap. 5 §. För elever i specialskolan prövas frågan av den myndighet som regeringen bestämmer, i dag Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Ett beslut i fråga om skolpliktens upphörande kan enligt 26 kap. 11 och 13 §§ överklagas till Skolväsendets överklagande- nämnd.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.2.1.

Rätt att slutföra skolgången

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skolplikten upphör dessförinnan.

En elev i grundsärskolan har rätt att efter skolpliktens upphörande slutföra utbildningen under ytterligare två år. Eleven har därvid rätt till minst 800 timmar utöver den i 10 kap. 6 § första stycket garanterade undervisningstiden.

En elev i grundskolan eller specialskolan har rätt att efter skolpliktens upp- hörande slutföra utbildningen under ytterligare två år om eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås för respektive skolform.

837

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

En elev som tagits emot i specialskolan enligt 6 § första stycket 1 och som på grund av sina funktionshinder inte kan få tillfredsställande förhållanden i gymnasiesärskolan eller gymnasieskolan, får efter det att skolplikten har upp- hört och i mån av plats genomgå ytterligare utbildning i specialskolan till och med vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år, om eleven inte bedöms ha förmåga att fullfölja utbildningen enligt tredje stycket.

Frågan om rätt att slutföra skolgången enligt denna bestämmelse prövas av hemkommunen. För elever som går i specialskolan prövas dock frågan av den myndighet som regeringen bestämmer.

I paragrafens första stycke anges att en elev i grundskolan, grund- särskolan eller specialskolan alltid ska ha rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skolplikten har upphört dessförinnan. Denna rättighet blir aktuell bland annat för elever som har fått sin skolplikt uppskjuten eller som har behövt fler år än normalt för att ta sig igenom utbildningen. Det finns inte någon begräns- ning av hur många läsår som ska kvarstå för att eleven ska ha rätt att slutföra den högsta årskursen. Av bestämmelser i respektive skolformskapitel framgår att grundskolan och grundsärskolan består av nio årskurser samt att specialskolan består av tio års- kurser.

Elever i grundsärskolan har enligt bestämmelsen i andra stycket rätt att slutföra utbildningen under två år trots att skol- plikten på sätt som anges i 12–14 §§ har upphört. Av be- stämmelsen framgår också att eleven vid en fortsatt skolgång har rätt till 800 timmars undervisning utöver den garanterade under- visningstiden. Med hänsyn till att den obligatoriska särskolan i 1985 års skollag består av tio årskurser, se 6 kap. 3 § andra stycket, innebär regleringen i den nya skollagen att en elev i grundsärskolan kan erhålla utbildning i samma omfattning som tidigare.

I tredje stycket regleras fortsatt skolgång för elever i grund- skolan och specialskolan. Här ges en elev i grundskolan eller i specialskolan rätt att slutföra utbildningen under ytterligare två läsår efter att skolplikten har upphört. Bestämmelsen, som i de flesta fall träffar andra elever än de som avses i första stycket,

838

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

innebär en rätt att gå högsta årskursen i ytterligare två läsår, dvs. till och med vårterminen det kalenderår eleven fyller 18 år eller, om eleven går i specialskolan, 19 år. Som villkor uppställs emellertid att eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås för respektive skolform.

Enligt fjärde stycket får elever som tagits emot i specialskolan på grund av synskada och ytterligare funktionshinder möjlighet till ytterligare skolgång efter skolpliktens upphörande om de inte bedöms kunna slutföra utbildningen inom de två åren som anges i andra och tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 6 § andra stycket i 1985 års skollag och träder i kraft den 1 juli 2009 (prop. 2008/09:112, bet. 2008/09:UbU16, rskr. 2008/09:219).

Enligt femte stycket är det elevens hemkommun som prövar om eleven har rätt slutföra utbildningen efter skolplikten när det gäller grundskolan. Vad som avses med hemkommun anges i 28 kap. 5 §. För elever i specialskolan prövas frågan av den myndig- het som regeringen bestämmer, i dag Specialpedagogiska skol- myndigheten.

Ett beslut i fråga om rätt att slutföra utbildningen kan enligt 26 kap. 11 och 13 §§ överklagas till Skolväsendets överklagande- nämnd.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.2.3 och 10.10.

Deltagande i utbildning

Närvaro

Den obligatoriska verksamheten får omfatta högst 190 dagar per läsår och åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar per dag. Sådan verk- samhet får inte förläggas till lördagar, söndagar eller andra helgdagar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock för elever

839

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

i grundsärskolan och specialskolan meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelserna om lärotider.

Om en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan utan giltigt skäl uteblir från den verksamhet som anordnas för att ge den av- sedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag underrättas om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver underrättelse inte ske samma dag.

När det gäller skolpliktiga elever motsvarar paragrafens första stycke 3 kap. 11 § första stycket i 1985 års skollag såvitt avser ut- bildning som anordnas av offentliga huvudmän. Här är dock be- stämmelsen tillämplig även på fristående skolor. Dessutom har tillämpningsområdet utvidgats till även icke skolpliktiga elever som deltar i utbildningen. För dessa elever är deltagandet i och för sig frivilligt, men om eleven deltar har han eller hon inte rätt att godtyckligt välja bort vissa delar. Av 1 kap. 12 § andra stycket framgår att deltagande i konfessionella inslag i utbildning som bedrivs av enskild huvudman alltid är frivilligt.

I andra stycket anges den yttersta gränsen för den obliga- toriska verksamheten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 3 kap. 11 § tredje stycket i 1985 års skollag, 4 kap. 2 § grund- skoleförordningen (1994:1194), 4 kap. 2 § särskoleförordningen (1995:206) och 5 kap. 2 § specialskoleförordningen (1995:401) såvitt avser utbildning som anordnas av offentliga huvudmän. Här träffar bestämmelserna även fristående skolor. Av be- stämmelsen framgår indirekt att det är tillåtet med icke obliga- torisk verksamhet utöver vad som anges här.

Sedan tidigare har det varit möjligt att efter samråd med en elevs vårdnadshavare och efter att ha hört elevvårdskonferensen besluta om andra lärotider för en elev i den obligatoriska sär- skolan och i specialskolan om det finns särskilda skäl med hän- syn till elevens fysiska och psykiska förutsättningar (4 kap. 4 § särskoleförordningen och 5 kap. 4 § specialskoleförordningen). Av andra styckets tredje mening framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, för elever i dessa skolformer,

840

Ds 2009:25 Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

alltjämt ska få meddela föreskrifter om avvikelser från be- stämmelserna om lärotider.

Bestämmelsen i tredje stycket är ny i lagen men har i princip sin motsvarighet i dagens skolformsförordningar som omfattar barn och ungdomar, se 6 kap. 8 a § grundskoleförordningen (1994:1194), 6 kap. 5 a § särskoleförordningen (1995:206), 7 kap 9 a § specialskoleförordningen (1995:401) och 5 kap. 2 § same- skolförordningen (1995:205). Genom den nya skollagens konstruktion gäller bestämmelserna även för utbildningar i fri- stående skolor. Här förtydligas i lagen en viktig del av det sam- arbete med hemmen och elevens vårdnadshavare som följer av andra bestämmelser i skollagen och i läroplanen. Bestämmelsen gäller frånvaro från verksamhet som anordnas i grundskolan och motsvarande skolformer. För att syftet med bestämmelsen ska uppnås är det viktigt att informationen till vårdnadshavare lämnas så snart som möjligt. Rektor, eller den rektor utser, ska se till att underrättelse sker. Det är givetvis inget som hindrar att rektor uppdrar åt elevens klassföreståndare eller mentor att ta kontakt med vårdnadshavare. Motsvarande reglering finns också för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, se respektive skol- formskapitel.

Lydelsen innebär att vårdnadshavare ska underrättas inte bara när eleven uteblir från obligatoriska inslag utan även vid frånvaro från annan verksamhet som anordnas för att ge den avsedda ut- bildningen. Underrättelsen ska ske samma dag som frånvaron inträffar om det inte föreligger särskilda skäl. Sådana kan vara t.ex. att frånvaron avser sista lektionen på eftermiddagen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.

Ledighet

17 § En elev i de skolformer som anges i 16 § får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenheter. Om det föreligger synnerliga skäl får längre ledighet beviljas.

841

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Rektorn beslutar om ledighet. Beslut om ledighet som avser längre tid än tio dagar får inte fattas av någon annan än rektor.

Bestämmelserna i första stycket motsvarar 3 kap. 11 § andra stycket första meningen i 1985 års skollag och 6 kap. 8 § tredje stycket grundskoleförordningen (1994:1194) när det gäller skol- pliktiga elever. Kortare ledighet enligt den förstnämnda be- stämmelsen, dvs. upp till tio skoldagar för enskilda angelägen- heter under ett läsår, beslutas i dag av rektor. Längre ledigheter, vilka regleras i den sistnämnda bestämmelsen, beslutas av styrelsen. Någon förändring i fråga om vad som avses med ”kortare ledighet” är inte avsedd i och med att ledighetsbe- stämmelserna samlas i lag.

Den nya regleringen innebär att det alltid är rektor, eller den rektor bestämmer, som fattar beslutet om kortare ledigheter. Beträffande längre ledigheter bör det inte finnas någon möjlighet för rektor att överlåta beslutanderätten. Mot bakgrund av att beslut om längre ledigheter måste grundas på en samlad bedöm- ning av elevens situation, se nedan, är det lämpligast att be- slutanderätten ligger hos rektor. Han eller hon får anses ha bäst kännedom om elevens förhållanden i detta avseende.

Ett beslut om ledighet måste som redan angetts grundas på en samlad bedömning av elevens situation. Bland de omständigheter som normalt bör beaktas kan särskilt nämnas frånvarons längd, elevens studiesituation, möjligheterna att på olika sätt kompen- sera den förlorade undervisningen, hur angelägen ledigheten är för eleven samt om eleven fullgör sin skolplikt eller deltar i ut- bildningen utan att vara skolpliktig. Situationer då bestämmelsen skulle kunna bli aktuell är t.ex. vid vissa resor, familjehögtider eller religiösa högtider.

Som redan har framgått innebär 10 § att även icke skolpliktiga elever i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och same- skolan är skyldiga att delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen. Därför omfattas även dessa elever av förevarande bestämmelse om ledighet.

842

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

I andra stycket klargörs att rektor fattar beslut om ledigheten oavsett hur lång ledighet det rör sig om. I enlighet med be- stämmelsen i 2 kap. 9 § andra stycket kan rektor överlåta sin be- slutanderätt åt en anställd eller uppdragstagare vid skolenheten om denne har tillräcklig kompetens och erfarenhet. Det är dock inte lämpligt att någon annan än rektor, av skäl som tidigare an- getts, beslutar om längre ledigheter.

Befrielse

Rektorn beslutar om befrielse. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.

Paragrafen motsvaras delvis av 3 kap. 12 § i 1985 års skollag (se prop. 1985/86:10, del A s. 89 f.). Som framgår av första stycket har dock villkoren för befrielse skärpts. För befrielse krävs att det finns synnerliga skäl. I detta ligger att befrielse bara kan bli aktuellt i rena undantagsfall där omständigheterna är mycket särpräglade. En annan nyhet är att ett beslut om befrielse bara får avse enstaka tillfällen under ett läsår.

I andra stycket klargörs att det är rektorn som ska fatta beslut i frågor om befrielse, och att rektorn inte kan delegera sin be- slutanderätt till någon annan. Rektorns beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se 26 kap.).

843

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

Ansvar för att skolplikten fullgörs m.m.

Vårdnadshavares ansvar

19 § Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör sin skolplikt.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 15 § i 1985 års skollag (se prop. 1985/86:10, del A, s. 90 f.).

Hemkommunens ansvar

20 § Hemkommunen ska se till att skolpliktiga barn som inte går i dess grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 13 § första stycket andra meningen i 1985 års skollag.

Huvudmännens ansvar

21 § Kommunen ska se till att eleverna i dess grundskola och grundsärskola fullgör sin skolgång. Huvudmannen för specialskolan och huvudmannen för sameskolan ska se till att elever i utbildning under deras ledning fullgör sin skolgång.

När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola eller utan giltig orsak är frånvarande från obligatoriska inslag i betydande utsträckning, ska huvudmannen snarast lämna uppgift om detta till elevens hemkommun.

Bestämmelserna i första stycket motsvarar 3 kap. 13 § första stycket första meningen och delvis 3 kap. 13 § andra stycket i 1985 års skollag i såvitt avser de skolpliktiga eleverna. I andra meningen har de två statliga skolformerna förts samman i en gemensam bestämmelse. Till skillnad mot tidigare omfattar be- stämmelsen i första stycket även de icke skolpliktiga eleverna.

844

Ds 2009:25

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Andra stycket motsvarar i huvudsak 3 kap. 14 § första meningen och 9 kap 15 § första stycket i 1985 års skollag. När det gäller frånvaro har dock angetts att det är frånvaro från obli- gatoriska inslag som ska anmälas. Det ska således i den delen vara frågan om sådan verksamhet som avses i 16 § andra stycket. En- ligt 16 § tredje stycket sträcker sig skolans underrättelseskyldig- het till vårdnadshavare längre. Enligt den bestämmelsen ska vårdnadshavare underrättas om eleven uteblir från den verksam- het som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, dvs. även den verksamhet som anordnas utöver de obligatoriska inslagen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4.

Vite

22 § Om en skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad denne är skyldig att göra för att så ska ske, får hemkommunen förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyl- digheter. För en elev i specialskolan eller i sameskolan är det i stället huvud- mannen för respektive skolform som får förelägga elevens vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter.

Ett föreläggande enligt första stycket får förenas med vite.

Ett beslut om föreläggande gäller omedelbart om inte annat beslutas.

Enligt dessa bestämmelser har hemkommunen möjlighet att förelägga en vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter, oav- sett om utbildningen där eleven fullgör sin skolplikt bedrivs av en offentlig eller enskild huvudman. Paragrafen motsvarar 3 kap. 16 § i 1985 års skollag för elever som fullgör sin skolplikt vid en utbildning med en offentlig huvudman. När det gäller elever i specialskolan och sameskolan är det respektive huvudman för dessa skolformer som fattar beslut om ett föreläggande.

Föreläggandet bör vara utformat så att det alltid finns en möjlighet att fullgöra det genom att eleven inställer sig vid en skola med offentlig huvudman där skolplikten kan fullgöras. Ett föreläggande som gäller en vårdnadshavare till en elev som full-

845

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Ds 2009:25

gör skolplikten vid en fristående skola bör därför ge vårdnads- havare alternativa möjligheter att fullgöra sina skyldigheter. Detta kan ske antingen genom att vid en viss tidpunkt visa att barnet fullgör sin skolgång vid en fristående skola eller genom att barnet vid samma tidpunkt inställer sig vid en särskilt angiven skolenhet med utbildning som anordnas av en offentlig huvud- man. Ett föreläggande enligt denna paragraf får endast rikta sig mot den som är vårdnadshavare enligt 6 kap. föräldrabalken.

Som framgår av paragrafens andra stycke får ett föreläggande förenas med vite. Det är av stor vikt att ett vitesförläggande tyd- ligt anger vad vårdnadshavare har att vidta för åtgärder. Vites- föreläggandet måste vara utformat så att vårdnadshavare får helt klart för sig vad som fordras av honom eller henne för att undgå skyldighet att betala det fastställda vitesbeloppet. Om före- läggandet innebär en skyldighet att vidta en viss åtgärd ska det, enligt 2 § lagen (1985:206) om viten, av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden ska vidtas. Ett allmänt hållet föreläggande med innebörd att adressaten ska efterleva vissa bestämmelser är inte tillräckligt för att vite ska kunna dömas ut (jfr RÅ 1994 ref. 29).

Det är viktigt att ett vitesföreläggande inte utfärdas förrän alla tänkbara ansträngningar har gjorts för att finna en lösning på frivillig väg. Ett föreläggande får givetvis inte utfärdas om eleven vägrar att gå i skolan trots att vårdnadshavare har gjort vad som ankommer på honom eller henne i detta sammanhang (se prop. 1985/86:10, del A, s. 91 f.).

Om vårdnadshavare inte följer ett vitesföreläggande får kommunen ansöka hos länsrätten om utdömande av vite i enlig- het med 6 § lagen om viten.

Enligt tredje stycket gäller ett beslut om föreläggande omedel- bart om inte annat beslutas.

Av 26 kap. 3, 5 och 6 §§ framgår att beslut om föreläggande enligt denna paragraf får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4.

846

7 kap. Förskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–allmänna bestämmelser om förskolan (2–12 §§),

–särskilda bestämmelser om förskola med offentlig huvudman (13–18 §§), och,

–särskilda bestämmelser om fristående förskola (19–25 §§).

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

Förskolan ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap samt förbereder barnen för fortsatt utbildning.

Paragrafen ersätter delvis 2 a kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag.

Bestämmelsen i första stycket anger syftet med verksamheten i förskolan. I sak motsvarande bestämmelser finns i 1998 års läro- plan för förskolan (se avsnitt 2.2 i bilagan till förordningen [SKOLFS 1998:16] om läroplan för förskolan). Avsikten är att närmare angivna mål även i fortsättningen anges i läroplanen.

Andra stycket innehåller föreskrifter om utformningen av verksamheten i förskolan. Bestämmelsen bör ses som ett över- gripande mål som förskolan ständigt ska sträva mot.

847

Förskolan

Ds 2009:25

Erbjudande av förskola

3 § Barn som är bosatta i Sverige och som inte har börjat i förskoleklassen eller i någon utbildning för fullgörande av skolplikten ska erbjudas förskola enligt vad som anges i 5–8 §§. Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

Paragrafens första mening motsvarar delvis 2 a kap. 1 § första och andra styckena i 1985 års skollag. Bestämmelsen avgränsar den grupp barn som ska erbjudas förskola till barn som är bosatta i Sverige. Vilka barn som ska anses bosatta i landet framgår av 28 kap. 2 §.

Av andra meningen, som saknar motsvarighet i 1985 års skol- lag, framgår att förskola inte behöver erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger. Med ut- trycket ”i samband med större helger” avses såväl allmänna helg- dagar utöver söndagar som nyårsafton, midsommarafton och julafton. Kommunen är naturligtvis inte förhindrad att erbjuda förskola under angivna tider trots att den inte är skyldig att göra det. Bestämmelser om erbjudande av omsorg under tid då kommunen inte erbjuder förskola finns i 23 kap. 5 §.

4 § Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 a kap. 6 § i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 45 f.). Jämfört med i 1985 års lag görs ett förtydligande att ett eget behov hos barnet ska vara hänförligt till familjens situation. Det kan t.ex. röra sig om barn med ett annat modersmål än svenska eller om barn i glesbygd. Ett annat exempel är barn vars föräldrar deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller har ett funktionshinder som begränsar barnets fysiska eller psykiska utveckling.

848

Ds 2009:25

Förskolan

5 § Barn, vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga enligt föräldraledig- hetslagen (1995:584) för vård av annat barn, ska från och med ett års ålder er- bjudas förskola i en omfattning om minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.

Paragrafen motsvarar 2 a kap. 6 a och 6 b §§ i 1985 års skollag och reglerar i vilken omfattning barn till arbetslösa eller för- äldralediga föräldrar ska erbjudas förskola (se prop. 1999/2000:129 s. 44).

6 § Oavsett vad som anges i 5 och 6 §§ ska barn från och med höstterminen det år barnet fyller tre år erbjudas förskola under minst 525 timmar om året (allmän förskola).

Paragrafen motsvarar 2 a kap. 8 a § i 1985 års skollag och reglerar skyldigheten att erbjuda allmän förskola för barn från och med höstterminen det år de fyller tre år (se prop. 1999/2000:129 s. 44 och prop. 2008/09:115 s. 41).

7 § Även andra barn än som anges i 5–7 §§ ska erbjudas förskola, om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola.

Paragrafen motsvarar, med vissa språkliga justeringar, 2 a kap. 9 § första stycket i 1985 års skollag. Bestämmelsen har tidigare haft sin motsvarighet i 16 § socialtjänstlagen (1980:620), 6 § lagen (1976:381) om barnomsorg och 5 § lagen (1973:1205) om för- skoleverksamhet (se prop. 1993/94:11 s. 48, prop. 1979/80:1 del A s. 532, prop. 1975/76:92 s. 26 samt prop. 1973:136 s. 65–69 och 95). Av förarbetsuttalanden vid tidigare ändringar framgår att dessa har varit av redaktionell natur och att någon ändring i sak inte varit avsedd. Någon saklig ändring är inte heller nu av- sedd. Förarbetena till 1973 års lagstiftning har därför i princip fortfarande sin giltighet i fråga om vilka barn som ska omfattas av denna bestämmelse. Innebörden är liksom hittills att barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i

849

Förskolan

Ds 2009:25

sin utveckling i form av förskola ska erbjudas förskola, oavsett om de har fyllt ett år eller inte. Med ”andra skäl” kan då avses t.ex. sådana sociala skäl som inte är hänförliga till familjens situa- tion.

Barngruppernas storlek

8 § Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek.

Paragrafen motsvarar 2 a kap. 3 § andra stycket andra meningen i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 45).

Särskilt stöd

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.

Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn har behov av sär- skilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd.

I 3 kap. 5–11 §§ finns bestämmelser om skyldighet att ge särskilt stöd och att utreda behov av sådant stöd, som gäller för andra skolformer för barn och ungdom än förskolan. I förevarande paragraf finns bestämmelser om motsvarande skyldighet när det gäller barn i förskolan.

Första stycket motsvarar 2 a kap. 3 § tredje stycket andra meningen i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 45).

Andra stycket saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Be- stämmelsen är ny för förskolan. För andra skolformer för barn och ungdom har dock motsvarande bestämmelser sedan tidigare funnits på förordningsnivå, t.ex. för grundskolan i 5 kap. grund- skoleförordningen (1994:1194). Av bestämmelsen framgår att

850

Ds 2009:25

Förskolan

förskolechefen i likhet med rektorn i andra skolformer har ett särskilt ansvar för barn som har behov av särskilt stöd också får det.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Modersmål

10 § Förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål.

Paragrafen är ny för förskolan och motsvarar det som i dag anges i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98), 1. Förskolans värdegrund och uppdrag, avsnittet Förskolans uppdrag

Föräldrasamarbete och utvecklingssamtal

11 § Personalen ska föra fortlöpande samtal med barnets vårdnadshavare om barnets utveckling. Minst en gång per halvår ska personalen och barnets vård- nadshavare därutöver genomföra ett samtal om barnets utveckling och lärande (utvecklingssamtal). Förskollärare har det övergripande ansvaret för ut- vecklingssamtalet.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen reglerar förskolepersonalens skyldighet att genom utvecklings- samtal och samtal i annan form lämna information till barnets vårdnadshavare om barnets utveckling. En motsvarande reglering har hittills funnits endast i 1998 års läroplan för förskolan (se avsnitt 2.4 i bilagan till förordningen [SKOLFS 1998:16] om läroplan för förskolan).

Enligt den nya bestämmelsen har personalen en skyldighet att föra fortlöpande samtal med barnets vårdnadshavare om barnets utveckling. Sådana samtal kan föras exempelvis i samband med att barnet hämtas eller lämnas i förskolan. Därutöver ska personal och vårdnadshavare minst en gång per halvår genomföra

851

Förskolan

Ds 2009:25

ett utvecklingssamtal där barnets utveckling och lärande såväl i som utanför förskolan ska tas upp. Det övergripande ansvaret för utvecklingssamtalet ligger alltid på en förskollärare. Det får dock anses naturligt att den eller de i personalen som bäst känner barnet genomför utvecklingssamtalet i praktiken, oavsett vilken yrkeskategori de tillhör.

Förskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

12 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i förskola kommer till stånd för alla barn i kommunen som ska erbjudas förskola och vars vårdnadshavare önskar sådan utbildning.

Hemkommunen kan fullgöra sina skyldigheter också genom att erbjuda barnet motsvarande utbildning i fristående förskola.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin förskola ska ta emot barn vars utbildning hemkommunen ansvarar för.

Första stycket motsvarar till viss del 2 a kap. 1 § första stycket i 1985 års skollag. I denna lag har dock innebörden av det ansvar som läggs på kommunerna preciserats till att se till att förskola kommer till stånd för alla barn i kommunen som ska erbjudas förskola och vars vårdnadshavare önskar det. Vidare ligger detta ansvar alltid på den kommun som är barnets hemkommun enligt 28 kap. 5 §.

Andra stycket motsvarar till viss del 2 a kap. 7 § andra stycket i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 32 och s. 46). För att hemkommunen ska anses ha fullgjort sin skyldighet genom att erbjuda plats i en fristående förskola ska verksamheten där motsvara den som ska erbjudas i förskola med offentlig huvudman. Barnets vårdnadshavare behöver således inte acceptera ett erbjudande om plats i en fristående förskola med

852

Ds 2009:25

Förskolan

sådana konfessionella inslag i verksamheten som inte får finnas i förskola med offentlig huvudman.

Bestämmelsen i tredje stycket är främst avsedd för situationer där de geografiska förhållandena medför att förskola i en annan kommun än hemkommunen för vissa barn leder till betydligt kortare resväg. Om det blir aktuellt med en sådan överens- kommelse innebär detta att hemkommunen ingår avtal med en annan kommun om att denna ska ta emot de berörda barnen i sin förskola. Det är i sådana fall inte fråga om ett entreprenadför- hållande. Bestämmelser om entreprenad finns i 21 kap.

Mottagande i annan kommun

Efter önskemål av barnets vårdnadshavare får en kommun även i annat fall i sin förskola ta emot ett barn från en annan kommun.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Motsvarande bestämmelser finns däremot sedan tidigare för andra skolformer, bl.a. grundskolan (jfr 4 kap. 8 och 8 a §§ i 1985 års skollag samt i denna lag 9 kap. 22–24 §§).

Enligt första stycket är en kommun skyldig att ta emot ett barn från en annan kommun i sin förskola om det finns särskilda skäl med hänsyn till barnets förhållanden. När det gäller barn i för- skoleåldern kan bedömningen av om sådana särskilda skäl före- ligger bli något annorlunda än för elever i grundskolan. Situa- tionen för ett barn i förskoleåldern är i högre grad beroende av vårdnadshavarnas situation. Eftersom det inte finns någon mot- svarighet till skolskjuts kan sådana omständigheter som var vårdnadshavare arbetar och deras färdväg till arbetet påverka be- dömningen av om det föreligger särskilda skäl för barnet att få gå

853

Förskolan

Ds 2009:25

i en annan kommuns förskola. Bestämmelsen innebär dock inte att barn som bor växelvis hos föräldrar i olika kommuner ska erbjudas att växelvis gå i de olika kommunernas förskolor. Ett annat skäl kan också i vissa fall vara att ett barn som tillhör någon av de nationella minoriteterna bara kan få tillgång till minoritetsspråkig förskola i annan kommun än i hem- kommunen.

Av andra stycket framgår att en kommun inte är förhindrad att i andra fall än som avses i första stycket ta emot ett barn från en annan kommun i sin förskola.

Erbjudande av plats

14 § När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader.

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola.

Paragrafens första stycke motsvarar i sak 2 a kap. 7 § första stycket i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 46). Till skillnad från 1985 års lag anges dock uttryckligen att fyra månader är den tid som kan anses rimlig för att anordna plats i förskola. Tidigare framgick detta endast av förarbetsuttalanden (prop. 1993/94:11 s. 46). Statens skolin- spektion utövar tillsyn över hur kommunerna fullgör bl.a. sin skyldighet enligt denna paragraf. Skolinspektionen får enligt 24 kap. 12 § förelägga en kommun som inte följer t.ex. denna före- skrift att fullgöra sina åligganden. Av 24 kap. 29 § följer att ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Den förtydligar att förtur ska ges till barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin ut- veckling i form av förskola.

854

Ds 2009:25

Förskolan

Placering vid en förskoleenhet

15 § Ett barn ska erbjudas plats vid en förskoleenhet så nära barnets eget hem som möjligt. Skälig hänsyn ska tas till barnets vårdnadshavares önskemål.

Paragrafen motsvarar i sak 2 a kap. 8 § i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 47). Tidigare an- gavs uttryckligen att kommunen vid erbjudande av plats får be- akta vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra resurser. Någon saklig ändring är dock inte avsedd. Kommunen får således även i fortsättningen vid erbjudande av plats vid en förskoleenhet beakta vad som krävs för ett effektivt resursut- nyttjande.

Avgifter

16 § En kommun får ta ut avgift för plats i förskola som den anordnar. De avgifter som tas ut ska vara skäliga.

Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får avgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

För barn som erbjudits förskola enligt 8 § får avgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan.

Paragrafens första stycke motsvarar 2 a kap. 10 § första stycket i 1985 års skollag med språkliga och redaktionella ändringar.

Andra och tredje styckena motsvarar 2 a kap. 10 § andra stycket i 1985 års skollag.

Interkommunal ersättning

17 § En kommun som i sin förskola har ett barn från en annan kommun ska av hemkommunen ersättas för sina kostnader för barnets utbildning om mot- tagandet grundar sig på 13 § första stycket.

855

Förskolan

Ds 2009:25

Även i de fall som avses i 13 § andra stycket ska hemkommunen betala er- sättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om något annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och barnets behov efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskola. Om ett barn har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Enligt första stycket ska den mottagande kommunens kost- nader ersättas i de fall ett barn har tagits emot med stöd av 13 § första stycket. Eftersom förhållandena kan variera avsevärt från fall till fall är det inte möjligt att i lagtexten precisera hur ersätt- ningen ska regleras. Givetvis bör kommunerna komma överens om ersättningen. Någon särskild ordning för att avgöra tvister om interkommunal ersättning föreskrivs inte i skollagen, utan en tvist som inte kan lösas på annat sätt får ytterst avgöras av dom- stol.

I andra stycket regleras rätten för den mottagande kommunen till ersättning i de fall som 13 § andra stycket. Bestämmelsen har samma innebörd som motsvarande bestämmelse för grundskolan (se författningskommentaren till 9 kap. 31 §).

Fristående förskola

Mottagande

18 § Varje fristående förskola ska vara öppen för alla barn som ska erbjudas förskola om inte den kommun där förskoleenheten är belägen medger undan- tag med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär.

856

Ds 2009:25

Förskolan

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 22 § andra stycket andra meningen.

Av första stycket framgår att fristående förskolor ska vara öppna för alla barn som enligt 5–8 §§ ska erbjudas förskola, om inte den kommun där den fristående förskolan är belägen medger undan- tag med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär. Sådana undantag kan avse exempelvis att en fristående förskola får be- gränsa sin verksamhet till barn vilkas föräldrar är medlemmar i ett föräldrakooperativ eller till barn till anställda hos ett visst företag. Det kan också vara fråga om en fristående förskola som särskilt riktar sig till barn som är i behov av särskilt stöd. Ett motsvarande öppenhetskrav har hittills utgjort ett villkor för kommunens skyldighet att lämna bidrag till enskilda förskolor enligt 2 a kap. 17 § första stycket 2 i 1985 års skollag (se bet. 2005/06:UbU13 s. 50).

Av andra stycket framgår att öppenhetskravet inte gäller barn med ett omfattande stödbehov, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för det särskilda stödet på grund av att be- tydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter skulle upp- stå för kommunen. Motsvarande reglering för förskoleklassen och grundskolan finns i 8 kap. 17 § respektive 9 kap. 32 §.

Urval

19 § Om det inte finns plats för alla sökande till en förskoleenhet, ska urvalet göras på grunder som den kommun där förskoleenheten är belägen godkänner.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen reglerar hur urvalet ska gå till när det inte finns plats för alla sökande till en fristående förskola. Avsikten är att urvals- grunderna ska granskas av lägeskommunen i samband med dess prövning av huvudmannens ansökan om godkännande enligt 2 kap. 6 § andra stycket.

857

Förskolan

Ds 2009:25

Avgifter

20 § Avgifter som huvudmannen för en fristående förskola tar ut får inte vara oskäligt höga.

Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får avgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

För barn som ska erbjudas förskola enligt 8 § får avgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan.

Paragrafen reglerar avgiftssättningen i fristående förskolor. Kravet att avgifterna i en fristående förskola inte får vara oskäligt höga i jämförelse med avgifterna i lägeskommunens förskola är inte nytt, men är i 1985 års skollag utformat som ett villkor för kommunens bidragsskyldighet (se 2 a kap. 17 § andra stycket i 1985 års skollag). Någon ändring i sak är inte avsedd.

Av andra och tredje styckena framgår att samma regler om av- giftsfrihet för viss verksamhet som gäller för förskola med offentlig huvudman också gäller för fristående förskolor.

Ersättning från hemkommunen

21 § Barnets hemkommun ska lämna bidrag till huvudmannen för varje barn vid förskoleenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

6.lokalkostnader.

Därutöver ska bidrag (tilläggsbelopp) lämnas för barn som har ett om- fattande behov av särskilt stöd. Kommunen är dock inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskola.

858

Ds 2009:25

Förskolan

Paragrafens första stycke motsvaras till viss del av 2 a kap. 17 a § första och andra stycket i 1985 års skollag. Skollagsberedningens förslag utgår från den lydelse 2 a kap. 17 a § i 1985 års skollag ges genom riksdagens beslut med anledning av prop. 2008/09:115

Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar. Dess- utom har de ändringar som regeringen föreslagit i prop. 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor beaktats.

Andra stycket motsvarar till viss del 2 a kap. 17 a § tredje stycket andra meningen i 1985 års skollag.

22 § Bidragsskyldigheten enligt 21 § gäller bara i den omfattning som barnet ska erbjudas förskola enligt 4–8 §§.

Bidraget ska i förekommande fall minskas med det belopp som huvud- mannen tar ut i avgift enligt 20 §.

Enligt första styckets första mening, som inte har någon mot- svarighet i 1985 års skollag, är hemkommunen inte skyldig att lämna bidrag till en fristående förskola för ett barn i andra fall eller i större utsträckning än som omfattas av hemkommunens ansvar enligt 4–8 §§.

Andra stycket saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Avsikten är inte att möjliggöra en sänkning av bidragen om huvudmannen för en fristående förskola tar ut lägre avgifter på grund av arbetsinsatser av föräldrarna (jfr bet. 2005/06:UbU13 s. 48).

23 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 21 § när bidraget avser ett barn som ska erbjudas förskola enligt 28 kap. 2 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 §.

Paragrafen motsvarar 2 a kap. 17 a § i 1985 års skollag (se prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16 s. 83).

859

Förskolan

Ds 2009:25

Insyn, uppföljning och utvärdering

24 § Den kommun där förskoleenheten är belägen har rätt till insyn i verk- samheten vid en fristående förskola. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där förskoleenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Motsvarande bestämmelser finns däremot sedan tidigare för fristående skolor som motsvarar andra skolformer för barn och ungdom (se 9 kap. 11 § andra stycket i 1985 års skollag). Bestämmelsen har samma innebörd som motsvarande bestämmelser för t.ex. grundskolan (se författningskommentaren till 9 kap. 37 §).

860

8 kap. Förskoleklassen

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om förskoleklassen (2–11 §§),

–särskilda bestämmelser om förskoleklass med offentlig huvudman (12–16 §§), och

–särskilda bestämmelser om förskoleklass vid en fristående skola och annan förskoleklass med enskild huvudman (17–21 §§).

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Förskoleklassen ska stimulera elevers utveckling och lärande och för- bereda dem för fortsatt utbildning. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

Förskoleklassen ska utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

Paragrafen motsvarar delvis 2 b kap. 1 § i 1985 års skollag.

I första stycket anges syftet med utbildningen i förskole- klassen. Avsikten är att ytterligare övergripande mål ska anges i läroplanen (se 1 kap. 11 §).

Andra stycket innehåller föreskrifter om utformningen av ut- bildningen i förskoleklassen. Bestämmelsen bör ses som ett övergripande mål som förskoleklassen ständigt ska sträva mot.

861

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Läsår och terminer

3 § Utbildningen i förskoleklassen delas in i läsår. Varje läsår består av en hösttermin och en vårtermin.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Huvudmannen beslutar när läsår och terminer ska börja och

sluta.

Erbjudande och information om utbildningen

4 § Förskoleklassen är avsedd för barn som ännu inte har börjat någon ut- bildning för fullgörande av skolplikten.

Hemkommunen ska informera vårdnadshavare om förskoleklassen och syftet med denna samt verka för att barnen deltar i den.

Första stycket motsvarar delvis 2 b kap. 2 § första stycket i 1985 års skollag såvitt gäller förskoleklass med offentlig huvudman. Bestämmelsen anger en övre åldersgräns för att få utbildning i förskoleklassen genom anknytningen till fullgörande av skol- plikten. Detta innebär att barn som har nått skolpliktig ålder, men har medgetts att påbörja utbildning för fullgörande av skol- plikten ett år senare, har rätt till utbildning i förskoleklassen. Samtidigt utesluts barn som har påbörjat en utbildning för full- görande av skolplikten ett år före skolpliktens inträde. Denna bestämmelse jämförd med 6 kap. 10 och 11 §§ samt 7 kap. 4 § innebär att det är barnets vårdnadshavare som väljer om barnet ska gå i förskola eller förskoleklass, eller i grundskola eller en motsvarande skolform, under höstterminen det år barnet fyller sex år och vårterminen följande år.

Andra stycket motsvarar i sak 2 b kap. 3 § andra stycket i 1985 års skollag när det gäller verksamhet med offentlig huvudman. Här är det dock barnets hemkommun som ska ansvara för in- formationen, som ska avse även verksamhet med enskild

862

Ds 2009:25

Förskoleklassen

huvudman. Vilken kommun som är barnets hemkommun följer av 28 kap. 2 §.

5 § Barn som är bosatta i Sverige ska erbjudas förskoleklass från och med höstterminen det år de fyller sex år. Barn får tas emot tidigare.

Paragrafen motsvarar delvis 2 b kap. 2 § första och andra stycket i 1985 års skollag när det gäller förskoleklass med offentlig huvudman.

Vilka barn som ska anses bosatta i landet framgår av 28 kap. 2 §. Vidare anges uttryckligen att en huvudman får ta emot barn tidigare än höstterminen det år barnet fyller sex år. Det finns således möjlighet för huvudmännen att vara flexibla i mottagan- det av yngre barn.

Tester och prov

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Enligt bestämmelsen får tester och prov varken användas som behörighetskrav vid antagning av elever, eller som urvalsgrund om det finns fler sökande än platser eller för fortsatt utbildning vid en skolenhet. Med ”antagning” avses också mottagande och placering vid en skolenhet. Bestämmelsen gäller även fördelning av elever på undervisningsgrupper. Paragrafen ger inte regeringen möjlighet att medge undantag från förbudet mot tester och prov som antagnings- eller urvalsgrund (jfr 1 kap. 3 § förordningen [1996:1206] om fristående skolor).

863

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Omfattning

7 § Förskoleklassen ska omfatta minst 525 timmar under ett läsår.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 b kap. 2 § första stycket andra meningen i 1985 års skollag såvitt gäller förskoleklass med offentlig huvudman. Här anges dock att utbildningen ska om- fatta minst 525 timmar per läsår till skillnad mot om året i 1985 års lag. Ändringen innebär i praktiken inte någon avgörande skillnad eftersom huvudmannen enligt 3 § själv beslutar när ett läsår slutar och börjar.

Avgifter

8 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Paragrafen motsvarar huvudregeln för förskoleklass med offent- lig huvudman i 2 b kap. 5 § och för motsvarande verksamhet med enskild huvudman i 2 b kap. 10 d §§ i 1985 års skollag. Utbild- ning i förskoleklassen är avgiftsfri på samma sätt som i grund- skolan och motsvarande skolformer. Detta gäller även om ut- bildningen omfattar mer än 525 timmar per läsår eller om ett barn tas emot före höstterminen det år det fyller sex år. Denna ordning motsvarar vad som i praktiken gäller i de flesta fall en kommun erbjuder utbildning i förskoleklass utöver vad den är skyldig att erbjuda.

I andra stycket införs termen lärverktyg som en mer tidsenlig och adekvat beskrivning av de läromedel och den utrustning som används för att eleverna ska nå utbildningens mål.

Bestämmelsen i tredje stycket är ny när det gäller verksamhet med offentlig huvudman. Den förtydligar att avgiftsförbudet

864

Ds 2009:25

Förskoleklassen

även omfattar avgifter i samband med ansökan om plats vid en skolenhet.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.3.

9 § Utan hinder av 8 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, utan hinder av övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kost- nader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska dock vara öppna för alla elever och ersättningen får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen innebär undantag från huvudregeln i 8 § att utbildningen ska vara avgiftsfri.

Bestämmelsen i första stycket är ny för förskoleklassen, men har för grundskola med offentlig huvudman sin motsvarighet i 4 kap. 4 § tredje meningen i 1985 års skollag. Till skillnad mot 1985 års lag omfattas här utbildning som bedrivs av en enskild huvudman direkt av bestämmelsen.

Av andra stycket framgår att det finns ett utrymme för att i viss mån låta kostnader för skolresor, utflykter eller liknande aktiviteter ersättas av elevens vårdnadshavare på frivillig väg. Så- dana aktiviteter ska dock vara öppna för alla elever, oavsett om vårdnadshavare väljer att bidra eller inte, och ersättningen från vårdnadshavare får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.3.

Modersmål

10 § Förskoleklassen ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål.

865

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Paragrafen är ny för förskoleklassen och motsvarar vad som enlig 7 kap. 11 § gäller för förskolan.

Utvecklingssamtal

11 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnads- havare samtala om elevens utveckling och lärande.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Av bestämmelsen framgår att utvecklingssamtal ska hållas i förskoleklassen och hur ofta det minst ska ske. En allmän be- stämmelse om fortlöpande information till eleven och elevens vårdnadshavare finns i 3 kap. 4 §.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.4.

Förskoleklass med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att kommunen an- ordnar förskoleklass i den omfattning som krävs för att bereda utbildning för samtliga i kommunen som är berörda.

Om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun om att denna i sin förskoleklass ska ta emot barn vars utbild- ning hemkommunen ansvarar för.

Paragrafen reglerar skyldigheten att se till att förskoleklass kommer till stånd. I 1985 års skollag regleras denna skyldighet i 2 b kap. 2 § första stycket första meningen. Förevarande paragraf

866

Ds 2009:25 Förskoleklassen

har samma utformning som motsvarande bestämmelser för grundskolan i 9 kap. 22 §.

Av första och andra styckena följer att hemkommunen alltid måste vara beredd att tillhandahålla utbildning i förskoleklass i egen regi till alla barn som har rätt till sådan utbildning och vars vårdnadshavare önskar det. Väljer ett barns vårdnadshavare att låta barnet få utbildning som anordnas av en annan huvudman är hemkommunen inte skyldig att anordna utbildning för barnet. Om barnet av någon anledning inte avser att fortsätta sin utbild- ning hos en annan huvudman är hemkommunen återigen skyldig att ta emot barnet i sin förskoleklass.

Bestämmelserna innebär vidare att hemkommunen inte kan neka att i sin förskoleklass ta emot någon som har rätt att gå i förskoleklass och som önskar utnyttja sin rätt. Hemkommunen kan således inte hänvisa någon till förskoleklass med annan huvudman i eller utanför kommunen. Den enda situation, när ett barns hemkommun inte är skyldig att ta emot barnet i sådan för- skoleklass som kommunen själv bedriver, framgår av paragrafens tredje stycke.

Bestämmelsen i tredje stycket är främst avsedd för situationer där de geografiska förhållandena medför att utbildning i en annan kommun än hemkommunen för vissa elever leder till be- tydligt kortare resväg (jfr prop. 1990/91:115 s. 72?). Om det blir aktuellt med en sådan överenskommelse innebär detta att hem- kommunen ingår avtal med en annan kommun om att denna ska ta emot de berörda barnen som elever i sin förskoleklass. Det är i sådana fall inte fråga om ett entreprenadförhållande. Bestämmel- ser om entreprenad finns i 21 kap.

Mottagande i annan kommun

13 § Ett barn har rätt att bli mottaget i förskoleklass med offentlig huvudman i en annan kommun än den som ska svara för barnets utbildning, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den

867

Förskoleklassen

Ds 2009:25

kommunens förskoleklass. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot ett sådant barn ska den inhämta ett yttrande från elevens hemkommun.

Efter önskemål av en elevs vårdnadshavare får en kommun även i annat fall i sin förskoleklass ta emot en elev från en annan kommun.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen är ny för förskoleklassen. En motsvarande bestämmelse finns däremot i 1985 års skollag för grundskola med offentlig huvud- man (jfr 4 kap. 8 § första stycket i 1985 års skollag och i denna lag 9 kap. 23 §).

Bestämmelsen i första stycket ger en rätt för barnet att gå i för- skoleklass med en annan kommun som huvudman om de förut- sättningar som anges är uppfyllda. Prövningen ska göras av den kommun där barnet önskar gå i förskoleklass i stället för i sin hemkommun. Den andra kommunen ska inhämta yttrande från barnets hemkommun. Det är barnets förhållanden som ska prövas.

Bestämmelsen kan bli tillämplig för barn som av olika skäl rent faktiskt vistas längre eller kortare tid i en annan kommun än hemkommunen, t.ex. ett barn som är familjehemsplacerat i en kommun men folkbokfört i en annan kommun. Den kan också bli tillämplig i situationer där familjens bosättning gör det be- tydligt enklare att ta sig från bostaden till en skolenhet med för- skoleklass i en annan kommun än hemkommunen. Även för- äldrarnas möjligheter att skjutsa barnet måste beaktas särskilt eftersom deltagande i förskoleklass inte ger laglig rätt till skol- skjuts. Vid bedömningen av om det föreligger särskilda skäl för mottagande i en annan kommuns förskoleklass finns det skäl att särskilt beakta barnens lägre ålder och mognad. Frågan om er- sättning från hemkommunen ska däremot inte beaktas vid be- dömningen enligt förevarande paragraf.

I bedömningen måste också beaktas vid vilken skolenhet den andra kommunen avser att placera barnet med tillämpning av bestämmelserna i 14 §. Om mottagandet i en annan kommun än hemkommunen innebär t.ex. betydligt kortare resväg bara med placering vid en viss skolenhet, måste det stå klart att barnet

868

Ds 2009:25

Förskoleklassen

också placeras vid den skolenheten för att särskilda skäl ska föreligga. Även barnets fortsatta skolgång i grundskolan måste vägas in. Skälet för detta är den nya huvudregeln i 9 kap. 28 § fjärde stycket som innebär att den som har blivit placerad vid en viss skolenhet också har rätt att fortsätta sin grundskoleutbild- ning där.

Bestämmelsen i andra stycket klargör att en kommun utan hinder av den kommunalrättsliga lokaliseringsprincipen får ta emot barn från andra kommuner i sin förskoleklass också i andra fall än då barnet har särskilda skäl att få gå i förskoleklass i en annan kommun än hemkommunen. Någon skyldighet för kommunen att ta emot ett barn som inte har sådana särskilda skäl finns dock inte.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

14 § En elev som har tagits emot i en kommuns förskoleklass ett visst läsår ska få gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mot- tagandet ändras under läsåret.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen är ny för förskoleklassen, men har samma innebörd som mot- svarande bestämmelse för grundskolan (se 9 kap. 26 §).

Placering vid skolenhet

15 § Ett barn ska placeras vid den av kommunens skolenheter som barnets vårdnadshavare önskar. Om den önskade placeringen skulle medföra att ett annat barns berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsido- sätts ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera barnet vid en annan skolenhet.

869

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Paragrafen reglerar vid vilken skolenhet inom kommunen som ett barn ska placeras. I 1985 års skollag regleras denna fråga i 2 b kap. 3 § första stycket.

Av första stycket framgår att kommunen vid placering av en elev i första hand ska utgå från elevens vårdnadshavares önske- mål. Ett önskemål om placering vid en viss skolenhet får emellertid inte gå ut över någon annans berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet. Detta blir aktuellt när en annan elevs vårdnadshavare inte har framfört något önskemål om placering vid en viss skolenhet. Tillämpningen av mot- svarande reglering för grundskolan i 4 kap. 6 § tredje stycket i 1985 års skollag kan i viss mån tjäna som vägledning (jfr prop. 1992/93:230 s. 73). Det måste dock beaktas att elever i förskole- klassen saknar rätt till skolskjuts.

Bestämmelsen i andra stycket möjliggör för kommunen att frångå vårdnadshavares önskemål om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Utgångspunkten är att det stöd som en elev behöver ska ges enligt 3 kap. 5–9 §§ på den skolenhet där eleven har placerats enligt första stycket. Om en elev under utbildningen får behov av så omfattande stödinsatser att dessa inte kan ges vid den skolenheten utan att betydande ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen får eleven flyttas till en annan skolenhet i kommunen där behovet av stöd kan till- godoses.

Om det blir aktuellt att flytta en elev till en annan skolenhet på grund av elevens behov av särskilt stöd ska ett beslut om placering vid annan skolenhet fattas enligt förevarande paragraf. Ett beslut om åtgärdsprogram enligt 3 kap. 9 § kan inte innebära byte av skolenhet.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

870

Ds 2009:25

Förskoleklassen

Interkommunal ersättning

16 § En kommun som i sin förskoleklass har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun om elevens skolgång grundar sig på 13 § första stycket.

Även i de fall som avses i 13 § andra stycket ska hemkommunen betala er- sättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskoleklass. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Regleringen har utformats på samma sätt som motsvarande bestämmelser om interkommunal ersättning i grundskolan (se 9 kap. 31 § och för- fattningskommentaren till den paragrafen).

Enligt paragrafen ska den mottagande kommunens kostnader ersättas i de fall en elev har tagits emot med stöd av 13§ första stycket. Eftersom förhållandena kan variera avsevärt från fall till fall är det inte möjligt att i lagtexten precisera hur ersättningen ska beräknas. Givetvis bör kommunerna komma överens om er- sättningen. Någon särskild ordning för att avgöra tvister om interkommunal ersättning föreskrivs inte i skollagen, utan en tvist som inte kan lösas på annat sätt får ytterst avgöras av dom- stol.

Av paragrafen följer att det inte finns någon skyldighet att ge interkommunal ersättning om en elev går kvar under läsåret en- ligt 14 §.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

871

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Fristående förskoleklass

Mottagande

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 19 § andra stycket.

Paragrafen motsvaras delvis av 2 b kap. 7 § i 1985 års skollag. Enligt bestämmelsen gäller som huvudregel att varje fristå-

ende förskoleklass ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i förskoleklassen. En i huvudsak motsvarande be- stämmelse gäller för grundskolan (se författningskommentaren till 9 kap. 32 §).

Urval

18 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet med förskole- klass, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen handlar om hur urvalet ska gå till när det inte

finns plats för alla sökande. En i sak motsvarande reglering finns för grundskolan (se författningskommentaren till 9 kap. 33 §).

Bidrag från hemkommunen

19 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.måltider,

872

Ds 2009:25

Förskoleklassen

4.elevhälsa,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Därutöver ska kommunen lämna bidrag (tilläggsbelopp) för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Kommunen är dock inte skyldig att lämna tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organi- satoriska eller ekonomiska konsekvenser uppstår för kommunen.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen förskoleklass.

Paragrafen motsvarar i sak delvis 2 b kap. 10 b § i 1985 års skol- lag med de ändringar som föreslås i regeringens proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor. Något särskilt be- slut om rätt till bidrag ska dock inte längre fattas. Rätten till bidrag följer i stället av Statens skolinspektions eller läges- kommunens beslut om godkännande enligt 2 kap. 6 §. Kostnader för elevhälsa ingår här som en särskild post i grundbeloppet, eftersom huvudmannens skyldighet att anordna elevhälsa i Skol- lagsberedningens förslag även omfattar förskoleklassen. Någon skillnad i sak jämfört med förslaget i prop. 2008/09:171 är dock inte avsedd. Angående den närmare innebörden av bestämmel- serna i övrigt hänvisas till prop. 2008/09:171. Riksdagens beslut med anledning av regeringens förslag i prop. 2008/09:171 väntas under våren 2009. Regeringen föreslår i den nämnda proposi- tionen att ändringarna i 1985 års skollag ska träda i kraft den 1 januari 2010.

Paragrafen motsvarar 2 b kap. 10 b § tredje stycket i 1985 års skollag (se prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16 s. 83).

873

Förskoleklassen

Ds 2009:25

Insyn, uppföljning och utvärdering

21 § Den kommun där skolenheten är belägen har rätt till insyn i verksam- heten. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagan- det ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

Paragrafen motsvaras av 9 kap. 11 § andra stycket i 1985 års skollag. I paragrafen regleras kommunens rätt till insyn och den enskilde huvudmannens skyldighet att delta i uppföljning och utvärdering som utförs av den kommun där skolenheten ligger.

874

9 kap. Grundskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om grundskolan (2–21 §§),

–särskilda bestämmelser om grundskola med offentlig huvudman (22–31 §§), och

–särskilda bestämmelser om fristående grundskola (32–37 §§).

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundskolan ska ge eleverna kunskaper och värden och utveckla elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning.

Utbildningen ska även utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap och ger en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 1 § i 1985 års skollag.

I paragrafens första stycke anges syftet med utbildningen i grundskolan. Övergripande mål för utbildningen finns angivna i 1 kap. 1 §. Avsikten är att ytterligare övergripande mål ska anges i läroplanen och att preciserade kunskapskrav ska finnas för varje ämne.

I andra stycket finns bestämmelser om utformningen av ut- bildningen i grundskolan. I den delen utgör paragrafen ett mål som skolan ständigt ska sträva mot. Allmänna bestämmelser om utformningen av utbildningen finns i 1 kap. 2 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.2.

875

Grundskolan

Ds 2009:25

Årskurser, läsår och terminer

3 § Grundskolan ska ha nio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska be- drivas under ett läsår, vilket består av en hösttermin och en vårtermin.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § första och andra styckena i 1985 års skollag såvitt avser grundskola med offentlig huvudman. Här omfattas emellertid även fristående grundskolor av regleringen.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, och

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska er- bjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervisningen i elevens val och skolans val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen. Som skolans val får även erbjudas ett lokalt tillval, om den myndighet som regeringen bestämmer har godkänt en plan för undervisningen.

I paragrafen anges vilka ämnen som den obligatoriska verksam- heten i grundskolan ska omfatta.

I första stycket anges de ämnen som undervisningen ska om- fatta. Uppräkningen av ämnen motsvaras av vad som i dag anges

876

Ds 2009:25

Grundskolan

i den timplan som finns i bilaga 3 till 1985 års skollag. Samtliga elever ska få undervisning i dessa ämnen, oavsett om utbild- ningen bedrivs av en offentlig huvudman eller vid en fristående skola.

Vad som anges i andra och tredje styckena om språkval, modersmålsundervisning, elevens val och skolans val träffar också all grundskoleutbildning. Avsikten är att regeringen, lik- som hittills, ska meddela närmare bestämmelser om språkval, modersmålsundervisning, elevens val och skolans val. Ett be- myndigande som möjliggör detta finns i 9 kap. 6 § 1.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 6 665 timmar. Ytterligare bestämmelser om fördelning av undervisningstiden (timplan) finns i bilaga x.

Bestämmelsen motsvaras delvis av vad som anges i bilaga 3 till 1985 års skollag. Den totala undervisningstiden för varje elev under de nio årskurser som grundskolan enligt 9 kap. 3 § ska omfatta ska vara minst 6 665 timmar. I timplanen finns be- stämmelser om undervisningstid för varje ämne eller annan verk- samhet. Timplanen ska gälla för såväl skolor med kommunal huvudman som skolor med enskild huvudman. Timplanen fogas som bilaga x till den nya skollagen och är densamma som i bilaga 3 till 1985 års skollag (se vidare förarbetena till timplanen i 1985 års skollag, prop. 1992/93:220 s. 63 f., 1997/98:6 s. 70 och 1999/2000:68 s. 16).

Av 6 kap. 16 § andra stycket följer att den obligatoriska verk- samheten i grundskolan får omfatta högst 190 dagar per läsår och åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, sex timmar per dag. Obligatorisk verksamhet får, enligt samma paragraf, inte för- läggas till lördagar, söndagar eller helgdagar.

877

Grundskolan

Ds 2009:25

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4 och 5 §§,

2.avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från timplanen för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning och för särskilda utbildningar,

3.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från tim- planen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång) och 6 kap. 9 § andra stycket (integrerad undervisning), om det finns särskilda skäl, och

4.undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att på vissa särskilt an- givna områden meddela föreskrifter.

Bemyndigandet i första stycket första punkten kan bli aktuellt för bl.a. undervisning i modersmål. Andra punkten motsvarar delvis 4 kap. 3 a § 2 i 1985 års skollag såvitt avser avvikelser från timplanen för grundskola med offentlig huvudman. Regeringen har använt sig av det nämnda bemyndigandet när det gäller för- beredande dansutbildning, se förordningen (1999:250) om för- beredande dansutbildning. Här omfattar bemyndigandet också föreskrifter som gäller motsvarande särskilda utbildningar i fri- stående grundskolor. Därutöver ger bemyndigandet stöd för att meddela föreskrifter som innebär avvikelser från timplanen och bestämmelserna om ämnen m.m. för fristående grundskolor med särskild pedagogisk inriktning.

För fristående grundskolor finns dessutom en särskild möj- lighet att begränsa sin verksamhet till utbildning som är särskilt anpassad för vissa elever enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, se 9 kap 32 §. Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående grundskola, är utgångspunkten att ur- valet ska ske efter grunder som har godkänts av Statens skolin- spektion, se 9 kap. 33 § första stycket. För sådana särskilda ut- bildningar som avses i förevarande paragrafs andra punkt finns dock ett särskilt bemyndigande för regeringen eller den myndig-

878

Ds 2009:25

Grundskolan

het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som ska gälla beträffande urval, se 9 kap. 33 § andra stycket.

Tredje punkten motsvarar i princip 4 kap. 3 a § 3 i 1985 års skollag såvitt avser avvikelser från timplanen för grundskola med offentlig huvudman. När den bestämmelsen infördes angavs som exempel på särskilda skäl en skola som, utöver de valmöjligheter som redan finns, ville göra någon mindre förändring i den för- ordade timfördelningen. Det kunde avse möjlighet för skolan att anordna anpassad studiegång för elever som åberopade sjukdom eller andra särskilda omständigheter eller att jämka timplanen för enstaka elever (prop. 1992/93:230 s. 66 f.). När det gäller an- passad studiegång följer av 3 kap. 12 § att rektor får besluta om avvikelser från bestämmelserna i 9 kap. 4 § och från timplanen. Vidare finns möjlighet att avvika från dessa när det gäller integre- rade elever enligt 6 kap. 9 § andra stycket. Det kan dock finnas andra situationer där det är nödvändigt med avvikelser. Som exempel kan nämnas att det enligt 2 kap. 8 § grundskoleförord- ningen (1994:1194) är möjligt att avvika från timplanen när det gäller engelskspråkig undervisning. Bemyndigandet gäller här föreskrifter för såväl grundskolor med offentlig huvudman som fristående grundskolor.

Fjärde punkten saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Här bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att meddela föreskrifter som möjliggör undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen för offentliga och enskilda huvudmän. Förslaget behandlas i avsnitt 9.3.

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även

om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

879

Grundskolan

Ds 2009:25

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får inne- bära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever ska erbjudas sådan undervisning i det språket.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak, med språk- liga och redaktionella justeringar, 2 kap. 9 § grundskoleförord- ningen (1994:1194) såvitt gäller grundskola med offentlig huvudman respektive 1 a kap. 5 § första stycket förordningen (1996:1206) om fristående skolor såvitt gäller fristående grund- skolor.

Bemyndigandet i tredje stycket ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som preciserar huvudmännens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning. Här anges uttryckligen att sådana föreskrifter får innebära en sådan begränsning av huvudmannens skyldighet som i dag framgår av 2 kap. 13 § andra stycket grund- skoleförordningen, dvs. att minst fem elever ska erbjudas modersmålsundervisning.

Kursplaner

8 § För varje ämne gäller en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kursplaner. Sådana föreskrifter får innebära avvikelser för fristående skolor med särskild pedago- gisk inriktning.

Paragrafens första mening motsvarar 2 kap. 6 § första stycket grundskoleförordningen (1994:1194). Ytterligare bestämmelser om kursplaner meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifterna får innebära avvikelser från bestämmelserna om kursplaner för fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning.

880

Ds 2009:25

Grundskolan

Tester och prov

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som innebär undantag från första stycket för utbildning från och med årskurs 7 och, om särskilda skäl föreligger, även för utbildning från och med årskurs 4. Sådana föreskrifter får innebära att bestämmelsen i 28 § första stycket om en annan elevs berättigade krav på en placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts.

Paragrafen innehåller bestämmelser om användandet av tester och prov inför antagning eller urval till utbildning. Enligt huvud- regeln i första stycket ska tester och prov inte förekomma, vare sig som behörighetskrav vid antagning av elever eller urvalsgrund vid fler sökanden än vad det finns platser eller för fortsatt ut- bildning vid en skolenhet. Med begreppet ”antagning” avses också mottagande och placering vid en skolenhet. Bestämmelsen träffar även fördelning av elever på undervisningsgrupper.

Bestämmelsen utgör inte något hinder mot utredningar som föregår en bedömning av om en elev ska tillhöra målgruppen för grundsärskolan eller specialskolan eller utredningar som görs för att fastställa om en elev tillhör målgruppen för en utbildning som riktar sig till elever i behov av särskilt stöd.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter som möjliggör användandet av färdighetstester och an- tagningsprov från och med årskurs 7. Finns särskilda skäl ska sådana urvalsinstrument kunna användas redan från och med årskurs 4. Särskilda skäl kan här t.ex. vara att det handlar om en sedan länge pågående verksamhet och att testerna och proven avser sådant som idag är förenligt med Statens skolverks praxis på området. Användandet av antagningsprov etc. får innebära att en annan elevs rätt till skolplacering nära hemmet åsidosätts. Det bör poängteras att det inte finns några hinder för att inom en

881

Grundskolan

Ds 2009:25

och samma skolenhet anordna såväl sedvanlig utbildning som särskilda profilklasser.

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.4.

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Paragrafen motsvaras delvis av bestämmelserna i 4 kap. 4 § och 9 kap. 7 § första stycket i 1985 års skollag.

Av första stycket framgår att utbildningen i grundskolan ska vara avgiftsfri. Bestämmelsen har för grundskola med offentlig huvudman sin motsvarighet i 4 kap. 4 § första stycket och 4 kap. 4 a § i 1985 års skollag. Till skillnad mot tidigare omfattas även utbildning som bedrivs av enskild huvudman direkt av be- stämmelsen. I övrigt har språket moderniserats utan att någon saklig förändring är avsedd. I 11 § finns en möjlighet att under vissa begränsade förutsättningar frångå denna bestämmelse.

I andra stycket införs termen lärverktyg för att ge en mer aktuell och korrekt beskrivning av de läromedel och den utrust- ning som används för att eleverna ska nå utbildningens mål. Vidare införs ett uttryckligt krav på att de kostnadsfria skolmål- tider som erbjuds ska vara näringsriktiga.

I tredje stycket förtydligas att avgiftsförbudet även omfattar avgifter i samband med ansökan om plats vid en skolenhet med offentlig huvudman. I 1985 års skollag finns i 9 kap. 7 § andra stycket en motsvarande bestämmelse som gäller fristående skolor.

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.5.

11 § Utan hinder av 10 § får förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

882

Ds 2009:25

Grundskolan

I paragrafen regleras undantag från huvudregeln att utbildningen ska vara avgiftsfri. Bestämmelsen i första stycket har för grund- skola med offentlig huvudman sin motsvarighet i 4 kap. 4 § andra meningen i 1985 års skollag. Språket har moderniserats men någon saklig förändring är inte avsedd. Till skillnad mot tidigare omfattas även utbildning som bedrivs av enskild huvud- man nu direkt av bestämmelsen. I andra stycket finns en be- stämmelse som förtydligar att det finns ett utrymme för att låta kostnader för skolresor, utflykter eller liknande aktiviteter er- sättas av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska dock vara öppna för alla elever, oavsett om vårdnadshavarna väljer att bidra eller inte, och ersättningen från vårdnadshavarna får aldrig överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

I 3 kap. 21 § görs undantag från principen att utbildningen i grundskolan ska vara avgiftsfri. Enligt den bestämmelsen får regeringen meddela föreskrifter om avgifter för den som genom- går prövning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.5.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnads- havare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

883

Grundskolan

Ds 2009:25

Paragrafen motsvarar 7 kap. 2 § första och sista stycket grund- skoleförordningen (1994:1194).).

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell utvecklings- plan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskaps- kraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen kan även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid ut- vecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn be- slutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklings- planen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Paragrafen motsvarar, med vissa justeringar, 7 kap. 2 § andra – fjärde styckena grundskoleförordningen (1994:1194). Be- stämmelsen reglerar innehållet i den skriftliga individuella ut- vecklingsplan som ska upprättas för varje elev i samband med utvecklingssamtalet.

Av första stycket framgår att den individuella utvecklings- planen ska innehålla dels omdömen om elevens kunskapsutveck- ling i relation till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, dels en sammanfattande redogörelse för vilka in- satser som behövs för att eleven ska nå målen och i övrigt ut- vecklas så långt som möjligt enligt läroplanen. Om eleven riskerar att inte nå de kunskapskrav som anger lägsta godtagbara kunskapsnivå ska detta självfallet framgå av omdömet i ämnet.

I andra stycket anges att utvecklingsplanen, förutom den in- formation som är obligatorisk enligt första stycket, även kan innehålla viss annan information om elevens skolgång. Här ges möjlighet att lokalt besluta att utvecklingsplanen ska innehålla omdömen om elevens utveckling inom ramen för läroplanen i

884

Ds 2009:25

Grundskolan

andra avseenden än ämneskunskaper. Det kan exempelvis gälla sådana förmågor som samarbetsförmåga eller förmåga till an- svarstagande för de egna studierna. Vidare framgår att utform- ningen av den skriftliga information som ges i utvecklingsplanen beslutas lokalt på den enskilda skolan av rektorn.

I tredje stycket klargörs att det inte finns något förbud mot att lämna sådan skriftlig information som ska eller kan lämnas vid utvecklingssamtalet också vid andra tillfällen, t.ex. vid ett terminsslut.

Betygsregleringen

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsendet där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmelserna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. En konsekvens av Skol- lagsberedningens förslag är att betygsbestämmelserna till skillnad från i dag blir direkt tillämpliga för fristående grund- skolor. Riksdagen har också godkänt vad regeringen föreslagit om kursplaner och föreskrifter om kunskapskrav för grund- skolan, samt om avskaffande av möjligheten att sätta blockbetyg i grundskolan (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). Även i detta avseende har Skollagsberedningen anpassat sitt förslag till vad som följer av riksdagens beslut.

Betygssättning

14 § Betyg ska sättas i grundskolans ämnen.

Paragrafen motsvarar, med de ändringar som följer av att möjlig- heten att sätta blockbetyg tas bort samt vissa språkliga föränd- ringar, delar av 7 kap. 3 § första meningen grundskoleförord- ningen (1994:1194).

885

Grundskolan

Ds 2009:25

15 § Betyg ska sättas

1.i slutet av varje termin i årskurs 8 och i slutet av höstterminen i årskurs 9 i ämnen som inte har avslutats, och

2.när ett ämne har avslutats.

Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 4 § grundskoleförordningen (1994:1194). Möjligheten att sätta blockbetyg finns dock inte kvar.

16 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

Paragrafen anger vilka betygsbeteckningar som ska användas vid betygssättning i grundskolan.

Betyg innan ett ämne har avslutats

17 § När betyg sätts innan ett ämne har avslutats, ska de kunskaper bedömas som eleven inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen.

Om en elev inte når upp till de kunskapskrav som bestämts lokalt vid en skolenhet för ett ämne, ska betyg inte sättas i ämnet.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 7 § grundskoleförordningen (1994:1194) med de ändringar som följer av att möjligheten att sätta blockbetyg avskaffas.

Betyg när ett ämne har avslutats

18 § När betyg sätts efter det att ett ämne avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för ämnena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om kunskapskrav för betygen A, C och E. Sådana föreskrifter ska precisera vilka kunskaper enligt kursplanerna som krävs för respektive betyg.

886

Ds 2009:25

Grundskolan

Paragrafens första stycke motsvarar 7 kap. 8 § första stycket grundskoleförordningen (1994:1194). Möjligheten att sätta blockbetyg finns dock inte kvar. Dessutom ersätts begreppen ”mål som minst ska uppnås” och ”betygskriterier” av begreppet ”kunskapskrav”, vilket stämmer överens med de riktlinjer för grundskolans läroplan och kursplaner m.m. som riksdagen nyligen har beslutat (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189).

I andra stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka kunskaps- krav som ska gälla för att få de i bestämmelsen angivna betygen. Föreskrifterna ska precisera vilka kunskaper som ska krävas för varje betyg.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar 7 kap. 8 § tredje stycket grundskoleförordningen (1994:1194).

20 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av bedömningen kan också framgå de stödåt- gärder som har vidtagits.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

Paragrafen är ny. Bestämmelsen i första stycket anger att något betyg inte ska sättas när det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro. Avsikten är att detta ska markeras med ett horisontellt streck i betygskatalogen.

887

Grundskolan

Ds 2009:25

Prövning

Bestämmelserna om betygssättning i detta kapitel ska i tillämpliga delar gälla i fråga om prövningen.

Paragrafens första stycke motsvarar, med de ändringar som följer av att möjligheten att sätta blockbetyg avskaffas och med viss språklig justering, 7 kap 16 § första stycket grundskoleförord- ningen (1994:1194).

I andra stycket anges att reglerna om betygssättning i grund- skolan ska tillämpas vid prövning för betyg. Bestämmelsen mot- svarar i stora delar 7 kap 16 § andra stycket grundskoleförord- ningen. Bestämmelser om utfärdande av betyg efter prövning etc. bör meddelas i förordning.

Av 3 kap 21 § framgår att regeringen har en möjlighet att meddela föreskrifter om avgifter i samband med prövning för betyg.

Grundskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

22 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundskolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundskolan och som inte fullgör sin skolgång på annat sätt.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att hemkommunen anordnar grundskola i den omfattning som krävs för samtliga i kommunen som är berörda.

Om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun om att denna i sin grundskola ska ta emot elever vars grund- skoleutbildning hemkommunen ansvarar för.

888

Ds 2009:25

Grundskolan

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § i 1985 års skollag. Bestämmel- serna har förtydligats och även i övrigt språkligt förändrats. Någon saklig förändring har dock inte varit avsedd. Motiven till hittillsvarande bestämmelse finns i prop. 1990/91:115 s. 72 f. Utöver vad som följer av förevarande paragraf har hem- kommunen enligt 6 kap. 20 och 21 §§ ett särskilt ansvar för att skolplikten fullförs när det gäller elever i dess egen grundskola och skolpliktiga barn som inte går i kommunens egen grund- skola.

Av bestämmelserna i första och andra styckena följer att hem- kommunen alltid måste vara beredd att tillhandahålla utbildning i grundskola i egen regi till alla som har rätt till sådan utbildning. Visar det sig att vissa av eleverna väljer att fullgöra grundskole- utbildningen på annat sätt är hemkommunen inte skyldig att an- ordna utbildning för dem. Men om dessa elever av någon anled- ning inte avser att fortsätta en sådan utbildning, är hem- kommunen skyldig att ta emot eleven i sin grundskola. Be- stämmelserna innebär således att hemkommunen inte kan neka att i grundskolan som den själv bedriver ta emot alla i kommunen som har rätt att gå i grundskolan. Hemkommunen kan inte hänvisa till en fristående skola eller annan utbildning som motsvarar grundskolan i eller utanför kommunen. Den enda situation när en hemkommun inte är skyldig att ta emot i grund- skolan som kommunen själv bedriver framgår av tredje stycket.

Möjligheten i tredje stycket är främst avsedd för situationer där de geografiska förhållandena medför att grundskoleutbildning i en annan kommun leder till betydligt kortare väg eller skolskjuts för eleverna. Det innebär att hemkommunen avtalar med en annan kommun om att denna i stället för hemkommunen ska svara för de berörda barnens utbildning. Eleverna blir då fullt ut elever i den andra kommunens grundskola.

Vad som avses med hemkommun anges i 28 kap. 7 §.

889

Grundskolan

Ds 2009:25

Mottagande i annan kommun

23 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan elev ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 8 § första stycket i 1985 års skollag. Motiven till den bestämmelsen finns i prop. 1985/86, del A, s. 99 f. Någon ändring i sak är inte avsedd med undantag för att den kommun där barnet önskar fullgöra sin utbildning alltid ska inhämta ett yttrande från elevens hemkommun. Här ges en rätt för barnet att gå i grundskola för vilken den andra kommunen är huvudman om förutsättningarna i bestämmelsen är uppfyllda. Prövningen ska göras av den kommun där barnet önskar fullgöra sin utbildning. Hemkommunens inställning i frågan om ersättning för mottagandet är utan betydelse i frågan om barnet ska tas emot eller inte. Av 26 kap. 11 § följer att ett beslut om mottagande enligt paragrafen får överklagas till Skol- väsendets överklagandenämnd.

24 § Regeringen får meddela föreskrifter om att kommuner får anordna sär- skild utbildning i sin grundskola. Föreskrifterna får innebära att elever från hela landet i mån av plats ska tas emot på utbildningen.

I paragrafen ges ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om särskilda utbildningar i grundskola med offentlig huvudman. Vidare anges att sådana föreskrifter får innebära riksrekrytering till dessa utbildningar. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av regleringen i 8 § om tester och prov. Färdighetsprov vid antag- ning till en särskild utbildning med riksrekrytering kan följakt- ligen endast ske om det är möjligt enligt föreskrifter som har meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.

890

Ds 2009:25

Grundskolan

Bestämmelser om interkommunal ersättning vid mottagande i en annan kommun än i hemkommunen finns i 31 § första stycket.

25 § Efter önskemål av en elevs vårdnadshavare får en kommun även i andra fall än som avses i 22 § tredje stycket, 23 § och 24 § i sin grundskola ta emot en elev från en annan kommun.

Bestämmelsen motsvarar delvis 4 kap. 8 a § i 1985 års skollag. Föreskrifter om interkommunal ersättning finns i 31 § andra stycket.

26 § En elev som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läsåret.

Om det för eleven endast återstår ytterligare en årskurs har eleven också rätt att gå kvar sista årskursen.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § första stycket i 1985 års skollag. Några språkliga justeringar har gjorts men någon förändring i sak är inte avsedd. Föreskrifter om interkommunal ersättning i den situation som avses i andra stycket finns i 31 § första stycket.

Kommunens organisation av sin grundskola

27 § Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskola beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssynpunkt.

En elev i grundskola med offentlig huvudman som till följd av sin skolgång måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållanden. Hemkommunen ska svara för detta utan extra kostnader för eleven. Hem-

891

Grundskolan

Ds 2009:25

kommunens skyldighet omfattar dock inte elever som med stöd av 23–25 §§ går i en annan kommuns grundskola eller elever som väljer att gå i en annan skolenhet i hemkommunen än den där de annars skulle ha placerats.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar 4 kap. 6 § första och andra styckena i 1985 års skollag. Motiven till den be- stämmelsen finns i prop. 1990/91:115 s. 73. Några språkliga justeringar har gjorts men någon förändring i sak är inte avsedd.

Bestämmelsen i tredje stycket har sin motsvarighet i 4 kap. 7 § andra och tredje styckena i 1985 års lag. Här har bestämmelsen formulerats om för att passa terminologin i den nya lagen och tydliggöra att det är frågan om en rättighet för den enskilde. Någon förändring i sak är inte avsedd.

Av 26 kap. 11 § följer att ett beslut om åtgärder för en elev som inte bor hemma får överklagas till Skolväsendets över- klagandenämnd.

Placering vid en skolenhet

28 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter som elevens vårdnadshavare önskar. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsido- sätts ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundskola.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundskola om

1.den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen, eller

2.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart om inte Skolväsendets över-

klagandenämnd beslutar något annat.

892

Ds 2009:25

Grundskolan

I paragrafen regleras hur eleverna ska placeras vid olika skolen- heter i grundskola med offentlig huvudman. Den motsvarar del- vis bestämmelserna i 4 kap. 6 § andra och tredje styckena i 1985 års skollag. Paragrafen är tillämplig under hela den tid som eleven deltar i utbildningen och inte bara när eleven ska börja i grundskolan.

Av första stycket framgår att kommunen vid placering av en elev vid en viss skolenhet i första hand ska utgå från vårdnads- havares önskemål. Ett önskemål om placering vid en viss skolen- het får emellertid inte gå ut över ett annat barns berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet. Detta blir aktuellt i situationer när vårdnadshavare till en annan elev inte har fram- ställt något önskemål om placering. Någon förändring av tillämpningen i förhållande till motsvarande del av 4 kap. 6 § andra stycket i 1985 års skollag är inte avsedd. Motiven till den bestämmelsen finns i prop. 1992/93:230 s. 73.

Enligt bestämmelserna i andra stycket får kommunen frångå vårdnadshavares vilja i de situationer som beskrivs där. Be- stämmelsen i andra stycket första punkten möjliggör för kommunen att frångå vårdnadshavares önskemål om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisa- toriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Någon förändring av tillämpningen i förhållande till mot- svarande del av 4 kap. 6 § andra stycket i 1985 års skollag är inte avsedd. Enligt uttalande i den ovan nämnda propositionen kan bestämmelsen tillämpas om skolan (i den nya skollagen ”skolen- heten”) inte har plats för alla som vill gå där (prop. 1992/93:230 s. 73). I praxis har denna bestämmelse även tillämpats för en elev med behov av omfattande stödinsatser som inte kan tillgodoses vid den skolenhet där eleven fullgör sin utbildning. Utgångs- punkten måste emellertid alltid vara att det stöd som en elev be- höver ska ges på den skolenhet där eleven går. En elev som under utbildningen får behov av så omfattade stödinsatser att dessa inte kan ges vid den skolenheten utan att det uppstår betydande ekonomiska svårigheter för kommunen har, enligt Statens skol- verks praxis, möjlighet att flytta eleven till en annan skolenhet i

893

Grundskolan

Ds 2009:25

kommunen där behovet av stöd kan tillgodoses. Givetvis ska en sådan åtgärd ske i samråd med vårdnadshavare. Om det inte är möjligt att komma överens i frågan kan kommunen, enligt praxis, flytta en elev till en annan skolenhet mot vårdnadshavares vilja i den beskrivna situationen. Att mot elevens vilja neka en elev placering eller flytta en elev kan givetvis vara ett mycket in- gripande beslut för den enskilde. Rättssäkerhetsskäl talar då för att ett sådant beslut ska vara möjligt att överklaga, på samma sätt som beslut enligt andra punkten andra stycket redan idag är möjliga att överklaga. Skollagsberedningen föreslår därför att även beslut om att frångå vårdnadshavarens önskemål på grund av att den önskade placeringen skulle innebära betydande organi- satoriska eller ekonomiska svårigheter för huvudmannen ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Be- stämmelser om detta finns i 26 kap. I detta sammanhang bör också betonas att frågor om placering vid eller byte av skolenhet är frågor av sådan art att det krävs att vårdnadshavarna är överens om placeringen. Av praxis från Justitieombudsmannen (JO) och Skolverket framgår också att en skola är skyldig att t.ex. via folkbokföringen kontrollera vem som är vårdnadshavare för ett barn (se t.ex. JO 2001/02 s. 397).

Bestämmelsen i andra stycket andra punkten avser situationer då det finns behov av att flytta en elev på grund av att elevens eget beteende påverkar andra elevers trygghet och studiero i sådan omfattning att eleven inte kan gå kvar på skolenheten . Bestämmelsen motsvarar 4 kap 6 § fjärde stycket i 1985 års skol- lag. Rörande tillämpningen av den bestämmelsen kan hänvisas till motiven till sistnämnda bestämmelse, se prop. 2006/07:69 s. 19 f. där det bl.a. anges att avgörande för att bestämmelsen ska kunna tillämpas är att alla andra möjligheter att åstadkomma en lösning på problemet är uttömda.

Av 26 kap. framgår att ett beslut enligt andra stycket andra punkten om placering vid en annan skolenhet än vårdnadshavare önskar får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

894

Ds 2009:25

Grundskolan

I tredje stycket anges att beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart, såvida inte Skolväsendets överklagandenämnd be- slutar om s.k. inhibition i samband med ett överklagande dit.

Bestämmelserna i fjärde stycket är nya. Enligt första meningen får den som blivit placerad på en viss skolenhet som huvudregel gå kvar där de årskurser som finns vid skolenheten med undan- tag för om bestämmelserna i andra stycket tillämpas. Enligt andra meningen gäller bestämmelsen även den som har blivit mottagen i förskoleklassen. Det innebär att en elev som har tagits emot av en kommun i förskoleklassen vid en viss skolen- het får fortsätta i grundskolan vid skolenheten eller – i före- kommande fall – vid den grundskola till vilken förskoleklassen är knuten. På samma sätt som för elever i grundskolan kan emellertid en tillämpning av bestämmelserna i andra stycket innebära att en annan skolenhet blir aktuell. Bestämmelsen inne- bär att en elev som sökt och tagits in i förskoleklassen vid en skolenhet som ligger längre från hemmet än den skola där eleven placerats ifall inget aktivt val gjorts, vid starten av grundskolan får företräde framför elever som bor nära skolan men inte gått i förskoleklass där. Bestämmelsen i detta stycke har således i dessa fall företräde framför bestämmelsen i första stycket.

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.7.

Skolskjuts i hemkommunen

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i en annan kommuns grundskola med stöd av 23–25 §§. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.

895

Grundskolan

Ds 2009:25

Elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

Enligt första stycket har elever i grundskola med offentlig huvudman rätt till skolskjuts om sådan skjuts behövs med hän- syn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omständighet. Detta inne- bär ingen ändring i förhållande till 4 kap. 7 § i 1985 års skollag, dock att bestämmelsen lagtekniskt har utformats som en rättig- hetsregel.

Rätten till skolskjuts ska bedömas med utgångspunkt från av- ståndet mellan elevens hem och den plats där utbildningen be- drivs. Materiellt sett innebär det ingen skillnad i förhållande till 1985 års skollag. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2002 ref. 91 konstaterat att elever med s.k. växelvis boende under vissa förut- sättningar kan ha rätt till skolskjuts till och från båda sina hem. Därefter har genom ett antal kammarrättsdomar utvecklats en praxis där rätt till skolskjuts från båda bostadsadresserna vid växelvis boende kan föreligga så länge adresserna ligger inom samma kommun.

I andra stycket anges vissa begränsningar i rätten till skol- skjuts. Bestämmelserna motsvarar i dessa delar 4 kap. 7 § tredje stycket i 1985 års skollag men en språklig bearbetning har gjorts i syfte att göra innebörden tydligare. Dessutom saknar den uttryckliga hänvisningen till de fall som avses i 24 § motsvarighet i 1985 års skollag.

I andra stycket andra meningen finns en ventil som innebär att kommunen ska vara skyldig att anordna skolskjuts även i de fall som anges i första stycket andra meningen, om detta kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser för kommunen. Ventilen innebär att kommunen kan vara skyldig att erbjuda skolskjuts till elever som går i en annan kommunal skola än den där eleven skulle ha placerats av kommunen. Av 36 § framgår att kommunen i dessa fall även ska anordna skolskjuts för elever i fristående skolor. Bedömningen av huruvida anord- nandet av skolskjuts i dessa fall kan få ekonomiska eller organi- satoriska konsekvenser för kommunen ska göras utifrån vilka

896

Ds 2009:25

Grundskolan

skyldigheter kommunen haft ifall eleven valt att gå i den skola som han eller hon placerats i.

Rätten till skolskjuts innebär inte att sådan skjuts måste anordnas från bostadsadressen till den plats där utbildningen be- drivs eller att skolskjutsningen måste anpassas till varje elevs skoltider. Det står kommunen fritt att organisera skolskjuts- verksamheten på lämpligt sätt, dock givetvis med beaktande av trafikförhållandena och övriga i paragrafen angivna omständig- heter. Eleverna kan t.ex. hänvisas till särskilda uppsamlings- platser i hemmets respektive skolans närhet.

Den uttryckliga bestämmelsen om att rätten till skolskjuts även omfattar skjuts hem efter skoldagens slut är ny men speglar i praktiken vad som gäller i dag.

Av tredje stycket framgår att det är elevens hemkommun som ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

Av 26 kap. framgår att beslut om skolskjuts får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.8.

Skolskjuts i annan kommun än hemkommunen

30 § En elev som med stöd av 23 § går i en annan kommuns grundskola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen har rätt till skol- skjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen.

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts an- ordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

I paragrafen finns bestämmelser om skolskjuts för elever som med stöd av 23 § går i en annan kommuns grundskola. Be- stämmelserna innebär inga materiella förändringar i förhållande till 1985 års skollag. Eftersom skolskjuts inte ingår i de utbild- ningskostnader som ersätts enligt bestämmelserna om inter-

897

Grundskolan

Ds 2009:25

kommunal ersättning har ett uttryckligt stadgande om hemkommunens ersättningsskyldighet införts.

Interkommunal ersättning

31 § En kommun som i sin grundskola har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun om elevens skolgång i kommunen grundar sig på 22, 23 eller 24 §.

Även i de fall som avses i 25 § ska hemkommunen betala ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundskolorna. Om en elev har ett om- fattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekonomiska konsekvenser uppstår för hemkommunen.

I paragrafen har föreskrifter om interkommunal ersättning vid mottagande i grundskolan samlats.

I första stycket föreskrivs att den mottagande kommunens kostnader ska ersättas om en elev har tagits emot med stöd av 22, 23 eller 24 §. Eftersom situationerna kan variera är det inte möjligt att i författningstexten precisera hur ersättningen ska regleras. Givetvis bör kommunerna sträva efter att komma överens om ersättningen. Någon särskild ordning för att avgöra tvister om interkommunal ersättning finns inte i skollagen, utan en tvist om ersättningen får ytterst avgöras av allmän domstol.

I andra stycket regleras skyldigheten för hemkommunen att utge ersättning till den mottagande kommunen i de fall som av- ses i 25 §. Regleringen motsvarar i aktuell del 4 kap. 8 a § i 1985 års skollag.

898

Ds 2009:25

Grundskolan

Fristående grundskola

Mottagande

32 § Varje fristående grundskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan. Utbildningen får dock begränsas till att avse

1.vissa årskurser,

2.elever som är i behov av särskilt stöd, och

3.vissa elever för vilka utbildningen är speciellt anpassad.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 34 § andra stycket andra meningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana speciellt anpassade utbildningar som avses i första stycket 3.

Enligt första stycket gäller som huvudregel att en fristående skola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grund- skolan. En motsvarande bestämmelse finns i 9 kap. 2 § i 1985 års skollag. Att en skolenhet ska vara öppen för alla innebär att en- heten i mån av plats ska ta emot alla som söker dit. En utför- ligare kommentar till uttrycket ”öppen för alla” finns i prop. 1995/96:200 s. 70.

I punktuppräkningen finns bestämmelser som innebär av- vikelser från kravet på att utbildningen ska vara öppen för alla. Bestämmelsen i första punkten om begränsning till vissa års- kurser motsvarar bestämmelserna i 9 kap. 2 § tredje stycket i 1985 års skollag. Möjligheten enligt andra punkten att begränsa utbildningen till elever i behov av särskilt stöd är däremot ny. Bestämmelsen gör det möjligt för fristående skolor att specialisera utbildningen till elever med exempelvis dyslexi, in- lärningsproblem eller koncentrationssvårigheter. Det kan också vara fråga om elever i behov av sådant särskilt stöd att utbildning i behandlingshem eller skoldaghem är aktuell. Den nya be- stämmelsen motsvarar till viss del bestämmelser som för den offentliga grundskolan hittills funnits i 5 kap. 5 § grundskoleför-

899

Grundskolan

Ds 2009:25

ordningen (1994:1194). Även regleringen i den tredje punkten är ny. Enligt denna bestämmelse får en fristående skola också be- gränsa utbildningen vid en skolenhet till vissa elever för vilka utbildningen är speciellt anpassad enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, se paragrafens tredje stycke. Exempel på sådan särskild anpassad utbildning har för den kommunala grundskolans del hittills funnits i 2 kap. 7 och 8 §§ grundskole- förordningen. Genom bestämmelsen om anpassad utbildning i den tredje punkten möjliggörs motsvarande reglering även för enskilda huvudmän.

Bestämmelsen i andra stycket innebär vissa förtydliganden jämfört med 9 kap. 2 § första stycket 3 i 1985 års skollag. Skol- lagsberedningens förslag syftar till att klargöra att huvudmannen för en fristående skola aldrig kan åberopa organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för att inte ta emot en elev i behov av särskilt stöd, om elevens hemkommun betalar bidrag för det sär- skilda stödet. Vidare reglerar den föreslagna bestämmelsen för- utom mottagande även fortsatt utbildning. Huvudmannen för en fristående skola behöver således inte ta emot en elev i behov av särskilt stöd, om stödbehovet är så omfattande att hem- kommunen inte är skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet. Inte heller behöver huvudmannen ge fortsatt utbildning åt en elev som efter mottagandet får ett sådant omfattande behov av särskilt stöd. Om hemkommunen lämnar bidrag för det sär- skilda stödet gäller öppenhetskravet även för en sådan elev. Den enskilde huvudmannen kan i sådant fall inte göra en egen be- dömning av stödbehovets konsekvenser för den fristående skolan. Om huvudmannen anser att det bidrag som lämnas är otillräckligt med hänsyn till stödbehovets omfattning, kan hem- kommunens beslut i bidragsfrågan överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol (se 26 kap. 4 §). Hemkommunens bedömning ska liksom hittills göras på samma sätt som om eleven i stället hade begärt att få gå vid en av kommunens egna skolenheter.

I tredje stycket finns det ovannämnda bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om sådana speciellt an- passade utbildningar som avses i första stycket tredje punkten.

900

Ds 2009:25

Grundskolan

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.9.

Urval

33 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet vid en fristå- ende skola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner med undantag för vad som anges i andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval för sådana utbildningar som avses i 6 § 2.

Paragrafen, som är ny, handlar om hur urvalet av elever ska gå till när det inte finns plats för alla sökande till en fristående grund- skola. Ordvalet ”godkänner” i första stycket syftar till att klargöra att urvalsgrunderna ska granskas av Statens skolinspektion i samband med prövning av en ansökan om godkännande enligt 2 kap. 6 §. I praktiken görs en sådan granskning av Statens skolverk redan i dag.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om vilka regler som ska gälla för sådana särskilda utbild- ningar som avses i 9 kap 6 § 2.

Bidrag från hemkommunen

34 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

901

Grundskolan

Ds 2009:25

Därutöver ska kommunen lämna bidrag (tilläggsbelopp) för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervis- ning. Kommunen är dock inte skyldig att lämna tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser uppstår för kommunen.

Bidrag enligt stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen grundskola.

Paragrafen reglerar frågan om kommunala bidrag till fristående grundskolor. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak vad som av- ses gälla enligt 1985 års skollag i och med de ändringar som regeringen föreslagit i proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor. Något särskilt beslut om rätt till bidrag ska dock inte längre fattas. Rätten till bidrag följer i stället av Statens skolinspektions beslut om godkännande enligt 2 kap. 6 §. Kostnader för elevhälsa motsvarar kostnader för elevvård och skolhälsovård enligt nuvarande lagstiftning. Angående den närmare innebörden av bestämmelserna i övrigt hänvisas till prop. 2008/09:171. Riksdagens beslut med anledning av regeringens förslag i prop. 2008/09:171 väntas under sommaren 2009. Regeringen föreslår i den nämnda propositionen att ändringarna i 1985 års skollag ska träda i kraft den 1 januari 2010.

35 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 34 § när bidraget avser en elev som till följd av

1.bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt till utbildning i grundskolan, eller

2.föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 § har rätt till ut- bildning i grundskolan.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilket belopp som en kommun ska be- tala i stället för den beloppsbestämning som följer av 34 §. Be- myndigandet avser bidragsbelopp för elever som till följd av be- stämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt utbildning i grundskolan. Här avses t.ex. asylsökande samt barn till personer som tillhör en

902

Ds 2009:25

Grundskolan

främmande makts beskickning. Bemyndigandet omfattar också bidragsbelopp avseende barn och ungdomar som har tagits emot i grundskolan men som inte anses vara bosatta i Sverige.

Skolskjuts

36 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristående grundskola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 29 § andra stycket sista meningen gäller för elever som valt en annan skolenhet än den kommunen där annars skulle ha placerat dem.

I paragrafen regleras hemkommunens skyldighet att anordna skolskjuts för elever vid fristående grundskolor. Hänvisningen till 29 § innebär att kommunen ska anordna kostnadsfri skol- skjuts för elever som går i fristående skola inom kommunen i de fall som de allmänna förutsättningarna för skolskjuts är upp- fyllda och det kan ske utan ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för kommunen.

Insyn, uppföljning och utvärdering

37 § Den kommun där skolenheten är belägen har rätt till insyn i verksam- heten vid den fristående skolan. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verk- samhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

I paragrafen regleras kommunens rätt till insyn och den enskilde huvudmannens skyldighet att delta i uppföljning och utvärdering som utförs av den kommun där skolenheten ligger. Bestämmel- serna motsvaras av 9 kap. 11 § andra stycket i 1985 års skollag. Med insyn i verksamheten avses att kommunen fortlöpande ska kunna hålla sig informerad om hur verksamheten vid den fristå- ende skolan utvecklas, t.ex. genom att ta del skolans räkenskaper för att kunna göra en rättvis bedömning av skolans bidrags-

903

Grundskolan

Ds 2009:25

behov. Kommunen har också rätt till den insyn som är nöd- vändig för att den fristående skolan ska kunna ingå i kommunens uppföljning och utvärdering. Rätten till insyn innebär dock inte någon rätt för kommunen att göra påpekande gentemot den fri- stående skolan (se prop. 2001/02:35, s. 59 ff.).

904

10 kap. Grundsärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om grundsärskolan (2–19 §§),

–särskilda bestämmelser om grundsärskola med offentlig huvudman (20–28 §§), och

–särskilda bestämmelser om fristående grundsärskola (29–34 §§).

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt mot- svarar den som ges i grundskolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning och i övrigt så långt det är möjligt motsvara vad som anges för grundskolan i 9 kap 2 §.

Av 28 kap. 7 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utveck- lingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ungdomar och vuxna.

I paragrafen anges att utbildningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och att den så långt det är möjligt ska motsvara den utbildning som ges i grundskolan. På samma sätt som i grundskolan ska utbildningen ligga till grund för fortsatt utbild- ning. Syftet i övrigt med utbildningen i grundsärskolan ska så långt det är möjligt motsvara syftet med utbildningen i grund- skolan. Syftet med grundskolan anges i 9 kap. 2 §. Där anges att utbildningen ska ge eleverna kunskaper och värden samt utveckla elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Därutöver ska utbild- ningen förbereda eleverna för aktiva livsval och ligga till grund för fortsatt utbildning.

905

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Bestämmelsen motsvarar regleringen i 6 kap. 1 § i 1985 års skollag såvitt gäller obligatorisk särskola som anordnas av offentlig huvudman.

Träningsskolan

3 § Inom grundsärskolan finns en särskild inriktning som benämns tränings- skola. Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan tillgodogöra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen.

Av paragrafen framgår att det finns en särskild inriktning för de grundsärskoleelever som inte fullt ut kan tillgodogöra sig under- visningen i ämnen. Undervisningen för dessa elever sker i ämnesområden alternativt en kombination av ämnen och ämnes- områden, se 7 § och kommentaren till denna. I likhet med i 1985 års skollag benämns denna del av särskolan som träningsskola.

Årskurser, läsår och terminer

4 § Grundsärskolan ska ha nio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin.

Paragrafen reglerar hur många årskurser utbildningen i grundsär- skolan ska ha. Antalet årskurser, nio, överensstämmer med vad som gäller för grundskolan. Enligt 1985 års skollag omfattade den obligatoriska särskolan ett tionde, frivilligt år. I likhet med grundskolan upphör skolplikten i normalfallet vid utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 16 år, se 6 kap. 12 §. En elev i grundsärskolan har dock alltid rätt att slutföra högsta årskursen, även om skolplikten har upphört dessförinnan, se 6 kap. 15 §.

I paragrafen anges även att utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, som består av en hösttermin och en vårtermin. Den närmare regleringen kring när ett läsår börjar

906

Ds 2009:25

Grundsärskolan

respektive slutar finns i 4 kap. 1 § särskoleförordningen (1995:206).

Utbildningens innehåll och omfattning

5 § Grundsärskolan omfattar utbildning i ämnen eller inom ämnesområden, eller en kombination av dessa. Utbildning inom ämnesområden är avsedd för elever som inte kan tillgodogöra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen (träningsskola). Utbildningen kan också omfatta ämnen enligt grundskolans kursplaner.

Undervisningen ska omfatta följande ämnen eller ämnesområden. Ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen,

–samhällsorienterande ämnen,

–slöjd

–svenska eller svenska som andraspråk, samt

–teknik.

Ämnesområden:

–estetisk verksamhet,

–kommunikation,

–motorik,

–vardagsaktiviteter, samt

–verklighetsuppfattning.

Utöver de ämnen och ämnesområden som anges i andra stycket ska det som ämne finnas modersmål, för de elever som ska erbjudas modersmålsunder- visning.

Vidare ska det finnas elevens val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen eller ämnes- områden.

907

Grundsärskolan

Ds 2009:25

I paragrafens första stycke anges att utbildningen inom grundsär- skolan omfattar ämnen och ämnesområden. Det är fullt möjligt att lägga upp utbildningen så att den blir en kombination av ämnen och ämnesområden. Därutöver möjliggör bestämmelsen att läsa ämnen enligt grundskolans kursplaner. Av 7 § framgår att det är huvudmannen som beslutar om en mottagen elev huvudsakligen ska läsa ämnen eller ämnesområden, men rektorn som beslutar om en elev får kombinera utbildningen på de sätt som bestämmelsen medger. Av nämnda paragraf framgår också att samråd med vårdnadshavare ska ske innan sådana beslut fattas.

I andra stycket anges vilka ämnen och ämnesområden som ut- bildningen i grundsärskolan består av. Uppräkningen motsvarar till stora delar vad som anges i bilagorna 1 och 2 till särskole- förordningen (1995:206). Ämnesområdena är oförändrade medan det har tillkommit två ämnen, svenska som andraspråk samt teknik.

I tredje stycket sägs att det också ska vara möjligt att läsa ämnet modersmål för de elever som ska erbjudas modersmåls- undervisning.

I fjärde stycket nämns också att det inom grundsärskoleut- bildningen ska finnas ett moment som kallas elevens val, vilket ska fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen eller ämnesområden.

Undervisningstid

6 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 6 665 timmar. Ytterligare bestämmelser om fördelning av undervisningstiden (timplan)

finns i bilaga xx.

I paragrafens första stycke anges att den minsta garanterade undervisningstid som ska erbjudas eleverna i grundsärskolan. Undervisningstiden, minst 6 665 timmar, är beräknad efter nio

908

Ds 2009:25

Grundsärskolan

årskurser och motsvarar vad som gäller för grundskolan. Detta innebär en förändring jämfört med dagens reglering. Med anled- ning av att det tionde skolåret avskaffas, minskas undervisnings- tiden från dagens 7400 timmar i grundsärskolan och 7020 timmar i träningsskolan. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.10.

7 § Huvudmannen för utbildningen avgör om en elev som tas emot i grund- särskolan huvudsakligen ska läsa ämnen eller ämnesområden. Med hänsyn till elevens förutsättningar i det särskilda fallet får rektor besluta att en elev ska läsa en kombination av ämnen och ämnesområden samt ämnen enligt grundskolans kursplaner.

Samråd med vårdnadshavare ska ske innan beslut fattas.

Paragrafen reglerar två typer av beslut som gäller för själva ut- bildningen i grundsärskolan. För det första anges att det är huvudmannen för utbildningen som avgör om en elev i grundsär- skolan i huvudsak ska läsa ämnen eller ämnesområden, dvs. i sistnämnda fall placeras i träningsskolan. För det andra kan rektor med stöd av bestämmelsen besluta att en elev får läsa en kombination av ämnen och ämnesområden samt ämnen enligt grundskolans kursplaner. Här gäller att det är den enskilde elevens förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen som av- gör om det blir aktuellt med sådana kombinationer som be- stämmelsen möjliggör. Samråd med vårdnadshavare ska ske inför båda typerna av beslut enligt ovan.

Av 19 § framgår att en elev i grundsärskolan som har läst ett ämne enligt grundskolans kursplaner ska ha betyg i ämnet enligt de bestämmelser som gäller för betygsättning i grundskolan.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningen utöver vad som följer av 5–7 §§, samt

2.avvikelser från bestämmelserna i 5 § andra–fjärde styckena och från tim- planen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § och 6 kap. 9 § andra stycket, om det behövs med hänsyn till elevernas förmåga, samt

909

Grundsärskolan

Ds 2009:25

3. andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 5 § andra och tredje styckena och från timplanen.

Bestämmelserna i paragrafen ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer en möjlighet att under angivna förut- sättningar föreskriva undantag från de bestämmelser som gäller för undervisningens innehåll och omfattning. Punkten 2 i be- stämmelsen ger även en möjlighet att frångå timplanen utöver regleringen kring anpassad studiegång (3 kap. 12 §) och s.k. integrerade elever, dvs. elever som får sin skolgång i en annan skolform än den de är mottagna i. (6 kap. 9 §).

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

9 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även

om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak, med språkliga och redaktionella justeringar, hänvisningen i 2 kap. 9 a § särskoleförordningen (1995:206) till 2 kap. 9 § grundskole- förordningen (1994:1194) såvitt gäller grundsärskola med offentlig huvudman respektive 1 a kap. 5 § första stycket förordningen (1996:1206) om fristående skolor såvitt gäller fristående grundsärskolor.

Bemyndigandet i tredje stycket ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som preciserar huvudmännens skyldighet att erbjuda

910

Ds 2009:25

Grundsärskolan

modersmålsundervisning. Här anges uttryckligen att sådana föreskrifter får innebära en sådan begränsning av huvudmannens skyldighet till att ett visst minsta antal elever ska erbjudas modersmålsundervisning.

Kursplaner

10 § För varje ämne och ämnesområde gäller en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kursplaner.

Första meningen motsvarar 2 kap. 2 § särskoleförordningen (1995:206). Ytterligare bestämmelser om kursplaner finns i för- ordning eller i myndighetsföreskrifter.

Tester och prov

Paragrafen motsvarar vad som enligt 9 kap. 9 § första stycket gäller för grundskolan samt vad som enligt 11 kap. 9 § respektive 12 kap. 9 § gäller för specialskolan respektive sameskolan. Be- stämmelserna avser tester och prov som används som villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet och utgör inte något hinder mot sådana utredningar som görs för att säkerställa att eleverna tillhör den målgrupp skolformen är avsedd för.

Avgifter

12 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

911

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Paragrafen har samma utformning som grundskolans be- stämmelser om avgiftsfrihet, se vidare 9 kap. 10 §, författnings- kommentaren till den bestämmelsen och avsnitt 9.5 om av- giftsfrihet i grundskolan.

Paragrafens två första stycken motsvarar i princip bestämmel- serna om avgiftsfrihet i 6 kap. 4–4a § i 1985 års skollag såvitt gäller offentliga särskolor och 9 kap. 7 § första stycket nämnda lag när det gäller fristående skolor. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke är ny för den offentliga grundsärskolans del och motsvarar 9 kap. 7 § andra stycket i 1985 års skollag i fråga om fristående skolor.

13 § Utan hinder av 12 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

I paragrafen regleras undantag från huvudregeln att utbildningen ska vara avgiftsfri. Motsvarande undantag för grundskolans del regleras i 9 kap. 11 § och kommenteras i författningskommen- taren till den paragrafen samt i avsnitt 9.5.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

14 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnads- havare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.

912

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § första och femte stycket särs- koleförordningen (1995:206).

15 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell utvecklings- plan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Den individuella utvecklingsplanen kan även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid ut- vecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklings- planen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 2 § andra – fjärde stycket särskole- förordningen (1995:206). Bestämmelsen reglerar innehållet i den skriftliga individuella utvecklingsplan som ska upprättas för varje elev i samband med utvecklingssamtalet.

Av första stycket framgår att den individuella utvecklings- planen ska innehålla dels omdömen om elevens kunskapsutveck- ling i relation till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, dels en sammanfattande redogörelse för vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt enligt läroplanen.

913

Grundsärskolan

Ds 2009:25

omdömen om elevens utveckling inom ramen för läroplanen i andra avseenden än ämneskunskaper. Det kan exempelvis gälla sådana förmågor som samarbetsförmåga eller förmåga till an- svarstagande för de egna studierna.

Vidare framgår att utformningen av den skriftliga information som ges i utvecklingsplanen beslutas lokalt på den enskilda skolan av rektorn.

Intyg och studieomdöme

16 § Eleverna ska efter avslutad grundsärskola få intyg om den utbildning de gått igenom.

Om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det, ska intyget kompletteras med ett allmänt studieomdöme. Studieomdömet ska avse elevens möjlighet att bedriva studier.

Paragrafen reglerar elevers rätt till intyg om den utbildning de har gått igenom och rätt till allmänt studieomdöme. Bestämmel- sen motsvarar för den offentliga särskolans del 7 kap. 2 § första och andra styckena särskoleförordningen (1995:206), och för fristående skolors del vad som kan följa av 1 a kap 7 § förord- ningen om fristående skolor (1996:1206), i båda fallen dock med det tillägget att även eleven ska kunna begära ett allmänt studie- omdöme.

Av 17 § följer att en elev i grundsärskolan eller elevens vård- nadshavare även har möjlighet att begära att betyg ska sättas.

914

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Betygsregleringen

Som anges i författningskommentaren till 9 kap. har riksdagen beslutat om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsendet där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169) samt om riktlinjer för ut- formningen av läroplaner och kursplaner för grundskolan m.m. (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). I Skollagsberedningens förslag till ny skollag har bestämmelserna om betyg utformats i enlighet med dessa riksdagsbeslut. Som en konsekvens av förslaget kommer dock bestämmelserna att bli direkt tillämpliga för all utbildning inom de berörda skol- formerna, oavsett om den har offentlig eller enskild huvudman.

Betygssättning

17 § Om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det, ska betyg sättas i grundsärskolans ämnen

1.i slutet av varje termin i årskurs 8 och i slutet av höstterminen i årskurs

9, och

2.när ett ämne har avslutats.

När betyg sätts enligt första stycket 1, ska de kunskaper bedömas som eleven inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen.

När betyg sätts enligt första stycket 2, ska elevens kunskaper bedömas i relation till de kunskapskrav som föreskrivits för ämnet.

Av 3 kap. 16 § framgår vem som ska sätta betyg.

I paragrafen finns bestämmelser om när betygssättning i grund- särskolan ska ske. Bestämmelserna motsvarar med vissa redak- tionella ändringar bestämmelserna i 7 kap. 3–4 samt 6 § i särskoleförordningen (1995:206). Någon förändring i sak är inte avsedd.

18 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

915

Grundsärskolan

Ds 2009:25

För den elev som inte uppnår kraven för betyget E, ska betyg inte sättas i ämnet.

Paragrafens första stycke anger vilka betygsbeteckningar som ska användas i grundsärskolan i enlighet med riksdagens beslut om en ny betygsskala för det offentliga skolväsendet (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Denna be- stämmelse blir dock direkt tillämplig på all utbildning i grund- särskolan, oavsett om den har offentlig eller enskild huvudman.

Andra stycket motsvarar, med en justering på grund av den nya betygsskalan, bestämmelsen i 7 kap. 6 § tredje stycket särskoleförordningen.

19 § Om en elev i grundsärskolan har läst ett ämne enligt grundskolans kurs- planer ska betyg sättas i ämnet enligt de bestämmelser som gäller för betygsätt- ning i grundskolan.

Paragrafen är ny. Som ett led i att öka flexibiliteten inom grund- särskolan och i högre grad kunna anpassa utbildningen till varje elevs förutsättningar ska elever som läst ett ämne enligt grund- skolans kursplaner också få betyg enligt de regler som gäller för grundskolan. Paragrafen behandlas i avsnitt 10.7. Bestämmelser om betygssättning i grundskolan finns i 9 kap. 14–20 §§.

Grundsärskola med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

20 § Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundsärskolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundsärskolan och inte full- gör sin skolgång på annat sätt.

Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras genom att hemkommunen 1. anordnar grundsärskola i den omfattning som krävs för att bereda ut-

bildning för samtliga i kommunen som är berörda, eller

916

Ds 2009:25

Grundsärskolan

2. kommer överens med en annan kommun att den i sin grundsärskola ska ta emot de elever som hemkommunen ansvarar för.

Paragrafen reglerar hemkommunens ansvar för att anordna grundsärskola. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 6 kap. 5 § i 1985 års skollag. En liknande bestämmelse finns för grund- skolan, 9 kap. 22 §

I första stycket har förtydligats att hemkommunens ansvar inte omfattar de elever som fullgör sin skolplikt på annat sätt, t.ex. genom att gå i grundskolan eller genom att gå i en fristående skola med grundsärskola.

Till skillnad mot vad som gäller för grundskolan krävs, enligt andra stycket, inte särskilda skäl för att hemkommunen – i stället för att själv anordna grundsärskola – ska få komma överens med en annan kommun om att denne ska ta emot elever vars utbild- ning i grundsärskola hemkommunen har att svara för.

Mottagande i annan kommun

21 § En elev har rätt att bli mottagen i en grundsärskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundsärskola. Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan elev, ska den in- hämta yttrande från elevens hemkommun.

I paragrafen regleras en rätt för en elev att under vissa om- ständigheter bli mottagen i grundsärskolan i en annan kommun än hemkommunen eller den kommun som hemkommunen har avtal med. Bestämmelsen är ny på grundsärskolans område och är en anpassning till regleringen på grundskolans område. Regler om interkommunal ersättning finns i 28 § första stycket. Para- grafen behandlas i avsnitt 10.8.

917

Grundsärskolan

Ds 2009:25

22 § Efter önskemål av elevens vårdnadshavare får en kommun även i andra fall än som avses i 20 § andra stycket 2 och 21 § i sin grundsärskola ta emot en elev från en annan kommun.

Paragrafen reglerar en möjlighet för en kommun att ta emot en elev även i andra fall än vad som sägs i 20 § andra stycket 2 och 21 §. Bestämmelsen motsvarar delvis 6 kap. 6 a § första meningen i 1985 års skollag. Det är kommunen där eleven vill gå som avgör om eleven ska tas emot eller inte. Regler om interkommunal er- sättning finns i 28 § andra stycket.

En likalydande bestämmelse finns för grundskolan, se 9 kap. 25 §.

23 § En elev som har tagits emot i en kommuns grundsärskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under läsåret.

Om det för eleven endast återstår ytterligare en årskurs har eleven också rätt att gå kvar sista årskursen.

I paragrafen regleras en elevs rätt att under vissa förutsättningar gå kvar i den kommuns grundsärskola där hon eller han tagits emot även om förutsättningarna för mottagandet ändrats. Be- stämmelserna är nya för grundsärskolan och utgör en anpassning till vad som redan tidigare gällt för elever i grundskolan, jfr. 9 kap. 26 §.

Kommunens organisation av sin grundsärskola

24 § Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundsärskola be- akta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssynpunkt.

Varje kommun ska vidare så långt det är möjligt organisera sin egen grund- särskola så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns det föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad

918

Ds 2009:25

Grundsärskolan

med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldra- hemmet.

Paragrafen behandlar vad kommunen ska beakta vid utform- ningen av sin grundsärskola. Bestämmelserna motsvarar 6 kap. 6 § första och fjärde styckena i 1985 års skollag.

Liknande bestämmelser finns för grundskolan, där är dock ut- rymmet för att organisera skolverksamheten så att eleven be- höver bo utanför det egna hemmet mer begränsat, se 9 kap. 27 §.

Placering vid en skolenhet

25 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där vårdnads- havare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundsärskola.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin grundsärskola om

1.den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen, eller

2.det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers rätt till trygghet och studiero.

Beslut enligt andra stycket 2 gäller omedelbart, om inte Skolväsendets över- klagandenämnd beslutar något annat.

Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet ska få gå kvar där om inte något annat följer av andra stycket 1 eller 2. Detsamma ska gälla den som tagits emot i en skolenhet med förskoleklass och som ska fortsätta sin utbildning i grundsärskolan.

Paragrafen handlar om vad kommunen ska beakta vid fördel- ningen av elever på olika skolenheter. Den är huvudsakligen ut- formad på samma sätt som motsvarande bestämmelser för grundskolan (9 kap. 28 §). Paragrafen är tillämplig under hela den tid som eleven deltar i utbildningen och inte bara när eleven

919

Grundsärskolan

Ds 2009:25

ska börja utbildningen. I övrigt hänvisas till författnings- kommentaren till 9 kap. 28 §.

Skolskjuts i hemkommunen

26 § Elever i grundsärskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omständighet.

Elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas.

I paragrafen regleras rätten till skolskjuts för elever i grundsär- skola med offentlig huvudman. Bestämmelsen motsvarar delvis 6 kap. 6 § tredje stycket i 1985 års skollag.

I första stycket har tydliggjorts att rätten till kostnadsfri skol- skjuts gäller ”från plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs”. På motsvarande sätt som för grund- skolan föreskrivs också i andra stycket att kommunen ska an- ordna skolskjuts även för elever som valt att gå i annan skola än den de annars skulle ha placerats i av kommunen, i fall då det kan ske utan ekonomiska eller organisatoriska konsekvenser för kommunen.

I tredje stycket anges att det är elevens hemkommun som skall ombesörja att skolskjuts anordnas.

Se i övrigt kommentaren till 9 kap. 29 §. I 26 kap. 4 § finns bestämmelser om överklagande av beslut om skolskjuts.

920

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Skolskjuts i annan kommun än hemkommunen

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts an- ordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

I paragrafen finns bestämmelser om skolskjuts för elever som med stöd av 21 § går i en annan kommuns grundsärskola. Be- stämmelserna är nya för grundsärskolan och är en konsekvens av att elever i grundsärskolan nu ska ha rätt att tas emot i annan kommuns grundsärskola om det finns särskilda skäl för detta med hänsyn till elevens personliga förhållanden. Eftersom skol- skjuts inte ingår i de utbildningskostnader som ersätts enligt be- stämmelserna om interkommunal ersättning i 28 § har ett uttryckligt stadgande om hemkommunens ersättningsskyldighet införts.

Interkommunal ersättning

28 § En kommun som i sin grundsärskola har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun om elevens skolgång i kommunen grundar sig på 20 andra stycket 2 eller 21 §.

Även i de fall som avses i 22 § ska hemkommunen betala ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat, ska ersättningen bestämmas med hänsyn till kommunens åtagande och elevens behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna grundsärskolorna. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekonomiska konsekvenser uppstår för hemkommunen.

921

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Paragrafen innehåller bestämmelser om interkommunal ersätt- ning vid mottagande i grundsärskolan. Regleringen motsvaras delvis 6 kap. 6 a § i 1985 års skollag. Jämfört med regleringen i nämnda lag är reglerna om interkommunal ersättning mer om- fattande. Detta hänger samman med att reglerna om i vilka fall en elev i grundsärskolan kan gå i skola i annan kommun än hem- kommunen har anpassats till motsvarande regler på grund- skolans område. Regler om interkommunal ersättning i grund- skolan finns i 9 kap. 31 §.

Fristående grundsärskola

Mottagande

29 § Varje fristående grundsärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundsärskolan. Utbildningen får dock begränsas till att avse

1.vissa årskurser,

2.elever som är i behov av särskilt stöd, och

3.vissa elever för vilka utbildningen är speciellt anpassad.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev, om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 31 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om sådana speciellt anpassade utbildningar som avses i första stycket 3.

Paragrafen är delvis ny men de grundläggande principerna mot- svarar de som följer 9 kap. i 1985 års skollag. Motsvarande be- stämmelse för grundskolan finns i 9 kap. 32 §.

I första stycket anges att varje fristående skola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundsärskolan. Vidare anges några undantag från denna grundprincip. Verksam- heten kan begränsas till vissa årskurser, vilket motsvarar 9 kap. 2 § tredje stycket i 1985 års skollag. I övrigt är bestämmelserna nya, se kommentaren till 9 kap. 32 §.

922

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Andra stycket innebär ett undantag från huvudprincipen att en elev som behöver särskilt stöd i första hand ska få detta vid den skolenhet som han eller hon vill gå i, oavsett huvudman. Om elevens hemkommun har beslutat att inte ge bidrag för det sär- skilda stödet är en fristående skola inte skyldig att ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev med stödbehov. En motsvarande bestämmelse för grundskolan finns i 9 kap. 32 §.

Urval

30 § Om det inte finns plats för alla sökande till en skolenhet vid en fristå- ende grundsärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

Paragrafen är ny och reglerar hur urvalet av elever ska gå till när det inte finns plats för alla sökande till en fristående grundsär- skola vilka uppfyller villkoren för att tas emot i skolformen. Ordvalet ”godkänner” syftar till att klargöra att urvalsgrunderna ska granskas av Statens skolinspektion i samband med pröv- ningen av en ansökan om godkännande enligt 2 kap. 6 §. Mot- svarande bestämmelse för grundskolan finns i 9 kap. 33 §.

Bidrag från hemkommunen

31 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

923

Grundsärskolan

Ds 2009:25

Därutöver ska kommunen lämna bidrag (tilläggsbelopp) för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Kommunen är dock inte skyldig att lämna tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organi- satoriska eller ekonomiska konsekvenser uppstår för kommunen.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sin egen grundsärskola.

I paragrafen regleras frågan om kommunala bidrag till fristående grundsärskolor. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns för grundskolan, se 9 kap. 34 §. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak vad som föreslås gälla enligt 1985 års skollag i proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor. Någon särskild prövning av rätten till bidrag ska dock inte göras. Bidrag utgör i stället en konsekvens av att Statens skolinspektion be- slutat om godkännande enligt bestämmelserna i 2 kap. 6 §.

32 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 31 § när bidraget avser en elev som till följd av

1.bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt till utbildning i grundsärskolan,

eller

2.föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 § har rätt till ut- bildning i grundsärskolan.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilket belopp som en kommun ska betala i stället för den beloppsbestämning som följer av 28 §. Bemyndigandet avser bidragsbelopp för elever som till följd av bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt utbildning i grundsär- skolan. Här avses t.ex. asylsökande samt barn till personer som tillhör en främmande makts beskickning. Bemyndigandet om- fattar också bidragsbelopp avseende barn och ungdomar som har tagits emot i grundsärskolan men som inte anses vara bosatta i Sverige. Motsvarande bemyndigande på grundskolans område finns i 9 kap. 35 §.

924

Ds 2009:25

Grundsärskolan

Skolskjuts

33 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristående grundsär- skola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 26 § andra stycket sista meningen gäller för elever som valt att gå i en annan skolenhet än den kommunen annars skulle ha placerat dem i.

I paragrafen regleras hemkommunens skyldighet att anordna skolskjuts för elever vid fristående grundsärskolor. Hänvis- ningen till 26 § innebär att kommunen ska anordna kostnadsfri skolskjuts för elever som går i fristående grundsärskola inom kommunen i de fall som de allmänna förutsättningarna för skol- skjuts är uppfyllda och det kan ske utan ekonomiska och organi- satoriska konsekvenser för kommunen. Motsvarande bestämmelse för grundskolan finns i 9 kap. 36 §. Paragrafen be- handlas i avsnitt 9.8.

Insyn, uppföljning och utvärdering

34 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten. Huvudmannen ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagan- det ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

925

11 kap. Specialskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om specialskolan.

Av 2 kap. följer att specialskola inte får anordnas av en enskild huvudman.

I paragrafen beskrivs innehållet i kapitlet. Den innehåller också en hänvisning till 2 kap. 4 §, av vilket framgår att specialskola endast kan anordnas av staten.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Specialskolan ska syfta till att ge de barn och ungdomar som anges i 6 kap. 6 § en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan. Utbild- ningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning.

I paragrafen anges syftet med specialskolan. I första meningen hänvisas till den definition av specialskolans målgrupp som finns i 6 kap. 6 §.

Vidare framgår av paragrafen att utbildningen ska anpassas till varje elev och så långt det är möjligt motsvara den utbildning som ges i grundskolan. Vad som anges om grundskolans syfte och utformning i 9 kap. 2 § gäller sålunda i tillämpliga delar även för specialskolan, se författningskommentaren till 9 kap. 2 §. Slutligen framgår av paragrafens sista mening att utbildningen i specialskolan ska ligga till grund för fortsatt utbildning.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Specialskolan ska ha tio årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska be- drivas under ett läsår, vilket består av en hösttermin och en vårtermin.

927

Specialskolan

Ds 2009:25

I paragrafen regleras årskurser, läsår och terminer i specialskolan. Att specialskolan ska ha tio årskurser motsvarar bestämmelserna i 7 kap. 3 § i 1985 års skollag. I övrigt är paragrafen utformad på i princip samma sätt som för grundskolan, se kommentaren till 9 kap. 3 §.

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–rörelse och drama eller musik,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk,

–teckenspråk, samt

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska er- bjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen.

I första stycket anges de ämnen som undervisningen ska omfatta. I andra stycket anges att ämnet musik är utbytt mot ämnet rörelse och drama för elever som pga. dövhet eller hörselned- sättning inte kan tillgodogöra sig ämnet. För elever som tagits emot enligt 6 kap. 6 § första stycket 2 och 3 tillkommer ämnet

928

Ds 2009:25

Specialskolan

teckenspråk. I övrigt motsvarar bestämmelserna regleringen för grundskolan, se kommentaren till 9 kap. 4 §

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena motsvarar de be- stämmelser som gäller för grundskolan, se kommentaren till 9 kap. 4 §.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 7 845 timmar. Ytterligare bestämmelser om fördelning av undervisningstiden (timplan) finns i bilaga xxx.

I paragrafen anges att den sammanlagda undervisningstiden i specialskolan ska uppgå till minst 7 845 timmar. Att den sammanlagda undervisningstiden i specialskolan är längre än motsvarande tid i grundskolan motiveras av att specialskolan har tio årskurser.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4 och 5 §§, och

2.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från tim- planen utöver vad som följer av 3 kap. 12 § (anpassad studiegång), om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter enligt första stycket 1 får för elever med utvecklingsstörning avvika från den ämnesindelning som anges i 4 § och i timplanen.

Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om undervisningens omfattning samt att därvid, för elever med ut- vecklingsstörning, avvikelser får göras från ämnesindelningen i 4 §.

929

Specialskolan

Ds 2009:25

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även

om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak, med språkliga och redaktionella justeringar, hänvisningen i 3 kap. 15 § specialskoleförordningen (1995:401) till 2 kap. 9 § grundskole- förordningen (1994:1194).

Bemyndigandet i tredje stycket ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som preciserar huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning. Här anges uttryckligen att sådana föreskrifter får innebära en sådan begränsning av huvudmannens skyldighet till fall då ett visst minsta antal elever ska erbjudas modersmålsundervisning.

Kursplaner

8 § För varje ämne gäller en kursplan.

För elever med utvecklingsstörning får grundsärskolans kursplaner tillämpas om elevens vårdnadshavare lämnar sitt samtycke. Om elevens vård- nadshavare inte lämnar sitt samtycke ska eleven läsa enligt specialskolans kurs- planer. Grundsärskolans kursplaner får dock tillämpas för en elev utan elevens vårdnadshavares samtycke om det finns synnerliga skäl med hänsyn till elevens bästa. I den utsträckning som grundsärskolans kursplaner inte kan användas får särskilda kursplaner upprättas.

930

Ds 2009:25

Specialskolan

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om kursplaner.

Paragrafens första stycke har sin motsvarighet i 3 kap. 2 § specialskoleförordningen (1995:401) jämfört med 2 kap. 6 § första stycket grundskoleförordningen. Se vidare kommentaren till 9 kap. 8 §.

Paragrafens andra stycke motsvarar delvis 3 kap. 4 § special- skoleförordningen. Bestämmelsen innebär att grundsärskolans kursplaner får tillämpas för elever med utvecklingsstörning i specialskolan. Som en konsekvens av att vårdnadshavares in- flytande över utvecklingsstörda barns skolgång stärks generellt, se avsnitt 10.5 och 10.6, införs en vetorätt för vårdnadshavare beträffande vilka kursplaner som ska användas för dessa elever i specialskolan. Vetorätten gäller dock inte när det finns synner- liga skäl med hänsyn till barnets bästa som talar mot vårdnads- havares inställning. Motsvarande ventil finns i 6 kap. 5 § av- seende placering av barn i grundsärskolan. I andra stycket införs också en möjlighet att upprätta särskilda kursplaner för elever i specialskolan med en utvecklingsstörning i de fall inte det finns en kursplan för grundsärskolan, t.ex. för ämnet teckenspråk.

Tester och prov

Paragrafen motsvarar vad som enligt 9 kap. 9 § första stycket gäller för grundskolan samt vad som enligt 10 kap. 11 § respek- tive 12 kap. 9 § gäller för grundsärskolan respektive sameskolan. Bestämmelserna avser tester och prov som används som villkor för antagning eller urval till eller inom en skolenhet och utgör inte något hinder mot sådana utredningar som görs för att säker- ställa att eleverna tillhör den målgrupp skolformen är avsedd för.

931

Specialskolan

Ds 2009:25

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Paragrafen har samma utformning som grundskolans be- stämmelser om avgiftsfrihet i 9 kap. 10 §, se författnings- kommentaren till den bestämmelsen och avsnitt 9.5 om avgifts- frihet i grundskolan.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelserna om avgiftsfrihet i 7 kap. 4 § första och andra styckena i 1985 års skollag. Be- stämmelsen i paragrafens tredje stycke är ny för specialskolans del.

11 § Utan hinder av 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

I paragrafen regleras undantag från huvudregeln att utbildningen ska vara avgiftsfri. Bestämmelserna är identiska med de som gäller för grundskolan, se 9 kap. 10 § samt författnings- kommentaren till den paragrafen

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

932

Ds 2009:25

Specialskolan

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 1 § första och femte stycket specialskoleförordningen (1995:401).

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell utvecklings- plan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i relation till kunskaps- kraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskaps- kraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 1 § andra – fjärde styckena specialskoleförordningen (1995:401).

Betygsregleringen

Som anges i författningskommentaren till kapitlet om grund- skolan har riksdagen beslutat om dels en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsendet där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169), dels riktlinjer för utformningen av läroplaner och kursplaner för grundskolan m.m. (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). I Skollagsberedningens förslag till ny skollag har bestämmelserna om betyg utformats i enlighet med dessa riks- dagsbeslut. Som en konsekvens av förslagets systematik kommer dock bestämmelserna att bli direkt tillämpliga för all utbildning

933

Specialskolan

Ds 2009:25

inom de berörda skolformerna, oavsett om den har offentlig eller enskild huvudman.

Tillämpliga bestämmelser vid betygssättning

14 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i 3 kap. 13– 21 §§.

För elever som läser enligt specialskolans kursplaner gäller utöver 3 kap. be- stämmelserna om betygssättning i 15–22 §§.

Paragrafen innehåller regler om vilka bestämmelser som ska tillämpas vid betygssättning i specialskolan. Beträffande elever i specialskolan som läser enligt grundsärskolans kursplaner mot- svaras bestämmelserna i tredje stycket av dagens reglering i 8 kap. 2 § första stycket specialskoleförordningen.

Betygssättning

15 § Betyg ska sättas i specialskolans ämnen.

Paragrafen är utformad på samma sätt som för grundskolan, se 9 kap. 13 §. Paragrafen motsvarar, med de ändringar som följer av att möjligheten att sätta blockbetyg tas bort samt vissa språkliga förändringar, delar av 8 kap. 3 § specialskoleförordningen.

16 § Betyg ska sättas

1.i slutet av varje termin i årskurs 9 och i slutet av höstterminen i årskurs 10 i ämnen som inte har avslutats, och

2.när ett ämne har avslutats.

934

Ds 2009:25

Specialskolan

Paragrafen är utformad på i princip samma sätt som för grund- skolan, se 9 kap. 14 §. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 4 § i specialskoleförordningen. Möjligheten att sätta blockbetyg finns dock inte kvar.

17 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

I paragrafen anges vilka betygsbeteckningar som ska användas vid betygssättning i specialskolan..

Betyg innan ett ämne har avslutats

18 § När betyg sätts innan ett ämne avslutats, ska de kunskaper bedömas som eleven inhämtat i ämnet fram till och med den aktuella terminen.

Paragrafen är utformad på samma sätt som för grundskolan, se 9 kap. 17 §. Paragrafen motsvarar, med de ändringar som följer av att möjligheten att sätta blockbetyg avskaffas, 8 kap. 7 § specialskoleförordningen.

Betyg när ett ämne har avslutats

19 § När betyg sätts efter att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för ämnena.

Paragrafen är utformad på samma sätt som för grundskolan, se 9 kap. 18 §. Paragrafen motsvarar 8 kap. 8 § första och andra stycket specialskoleförordningen. Möjligheten att sätta block- betyg finns dock inte kvar. Dessutom ersätts begreppen ”mål

935

Specialskolan

Ds 2009:25

som minst ska uppnås” och ”betygskriterier” av begreppet ”kunskapskrav”, vilket stämmer överens med de riktlinjer för grundskolans läroplan och kursplaner m.m. som riksdagen ny- ligen har beslutat (prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189).

Eftersom bestämmelsen har överförts till lagen har tillagts att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskraven.

20 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bortses från enstaka kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 10.

Paragrafen är utformad på i princip samma sätt som för grund- skolan, se 9 kap. 19 §. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska bortses från de funktionshinder som specialskolan är anpassad för och riktar sig till, se prop. 2007/08:112. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 8 § tredje stycket specialskoleförordningen.

21 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro , ska betyg inte sättas i ämnet.

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av bedömningen kan det också framgå de stödåtgärder som har vidtagits.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

Paragrafen är ny och är utformad på samma sätt som för grund- skolan, se 9 kap. 20 §.

Prövning

22 § Den som vill ha betyg från specialskolan har rätt att gå igenom en pröv- ning. Denna kan avse hela utbildningen i specialskolan eller ett eller flera

936

Ds 2009:25

Specialskolan

ämnen som ingår i utbildningen. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg i ett avslutat ämne eller slutbetyg från specialskolan.

Bestämmelserna om betygssättning i detta kapitel ska i tillämpliga delar gälla i fråga om prövningen.

Paragrafen är utformad på samma sätt som för grundskolan, se 9 kap. 21 §. Paragrafens första stycke motsvarar, med de ändringar som följer av att möjligheten att sätta blockbetyg avskaffas, 8 kap. 16 § första stycket specialskoleförordningen.

I andra stycket anges att reglerna om betygssättning i special- skolan ska tillämpas vid prövning för betyg. Bestämmelsen mot- svarar i stora delar 8 kap 16 § andra stycket specialskoleförord- ningen. Bestämmelser om utfärdande av betyg efter prövning etc. bör meddelas i förordning.

Av 3 kap 21 § framgår att regeringen har en möjlighet att meddela föreskrifter om avgifter i samband med prövning för betyg.

Ersättning från elevens hemkommun

23 § Hemkommunen ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i specialskolan eller går i förskoleklass eller fritidshem vid en skolenhet inom specialskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelsen i 7 kap. 7 § i 1985 års skollag. Jämfört med bestämmelsen i 1985 års skollag har till- kommit att kommunen även ska betala ersättning för elever som går i förskoleklass eller i fritidshem vid en skolenhet inom specialskolan. Detta hänger samman med att staten enligt Skol- lagsberedningens förslag ska vara huvudman för förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet inom specialskolan, se 2 kap. 4 § första stycket. Enligt Skollagsberedningens förslag ska regeringen inte heller längre kunna meddela föreskrifter om

937

Specialskolan

Ds 2009:25

undantag från bestämmelsen i första stycket. Paragrafen är ut- formad på samma sätt som för sameskolan, jfr 12 kap. 15 §.

Särskilt om staten som huvudman

Resor och boende

24 § En elev i specialskolan har rätt till de resor som krävs för utbildningen. Staten ska stå för kostnaderna.

En elev i specialskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållanden. Staten ska svara för detta utan extra kostnader för eleven.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § tredje och fjärde stycket i 1985 års skollag. Språket har moderniserats men någon saklig föränd- ring i förhållande till tidigare bestämmelser är inte avsedd. Be- stämmelserna är utformade på i huvudsak samma sätt som mot- svarande bestämmelser för sameskolan, se 12 kap. 16 §.

Skolenheter

25 § Utbildningen i specialskolan ska anordnas av Specialpedagogiska skol- myndigheten och bedrivas vid flera skolenheter.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 5 § i 1985 års skollag med den skillnaden att det inte längre föreskrivs att det ska finnas en gemensam styrelse för enheterna samt att den nya myndigheten på specialskolans område (se prop. 2007/08:50) ska anordna verksamheten vid skolorna. För att överensstämma med terminologin i lagen i övrigt har också ordet enheter ersatts av ordet skolenheter. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

938

12 kap. Sameskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om sameskolan.

Av 2 kap. följer att sameskola inte får anordnas av en enskild huvudman.

I paragrafen beskrivs innehållet i kapitlet. Den innehåller också en hänvisning till 2 kap., av vilket framgår att sameskola endast kan anordnas av staten.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Sameskolan syftar till att ge en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen i årskurserna 1–6 i grundskolan.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 1 § första stycket i 1985 års skollag. Vad gäller bestämmelsen om särskilt stöd i andra stycket samma lagrum så regleras detta stöd i 3 kap. 5–9 §§.

Årskurser, läsår och terminer

3 § Sameskolan ska ha sex årskurser. Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår, vilket består av en hösttermin och en vårtermin.

I paragrafen regleras årskurser, läsår och terminer i sameskolan. Paragrafen är utformad på i princip samma sätt som för grund- skolan, se kommentaren till 9 kap. 3 §.

939

Sameskolan

Ds 2009:25

Ämnen

4 § Undervisningen ska omfatta följande ämnen:

–bild,

–engelska,

–hem- och konsumentkunskap,

–idrott och hälsa,

–matematik,

–musik,

–naturorienterande ämnen: biologi, fysik och kemi,

–samhällsorienterande ämnen: geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,

–samiska,

–slöjd,

–svenska eller svenska som andraspråk, samt

–teknik.

Härutöver ska det som ämnen finnas språkval och, för elever som ska er- bjudas annan modersmålsundervisning än samiska, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen.

Paragrafen är utformad på i princip samma sätt som för grund- skolan, jfr kommentaren till 9 kap. 4 §, samt för specialskolan, jfr 11 kap. 4 §.

Undervisningstid

5 § Den totala undervisningstiden för varje elev ska vara minst 4 200 timmar. Ytterligare bestämmelser om undervisningstiden (timplan) finns i bilaga xxxx.

I paragrafen anges den minsta garanterade undervisningstiden för elever i sameskolan. Eftersom sameskolan består av sex års- kurser uppgår den garanterade undervisningstiden till minst 4 200 timmar.

940

Ds 2009:25

Sameskolan

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4 och 5 §§,

2.andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § och från tim- planen utöver vad som följer av 4 kap. 11 § (anpassad studiegång), om det finns särskilda skäl.

Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om undervisningens omfattning. Paragrafen är utformad på i princip samma sätt som för specialskolan, jfr. 11 kap. 6 §.

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

7 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har grundläggande kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även

om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak, med

språkliga och redaktionella justeringar, hänvisningen i	3 kap.
9 a § sameskolförordningen (1995:205) till 2 kap.	9 §
grundskoleförordningen (1994:1194).

941

Sameskolan

Ds 2009:25

föreskrifter får innebära en sådan begränsning av huvudmannens skyldighet till fall då ett visst minsta antal elever ska erbjudas modersmålsundervisning.

Kursplaner

8 § För varje ämne gäller en kursplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om kursplaner.

Paragrafen har sin motsvarighet i 3 kap. 6 § sameskolförord- ningen (1995:205) jämförd med 2 kap. 6 § första stycket grund- skoleförordningen (1994:1194). Paragrafen är utformad på samma sätt som för grundskolan, jfr kommentaren till 9 kap. 8 §, samt för specialskolan, jfr 11 kap. 8 § första stycket. Mot- svarande föreskrift för grundsärskolans del finns i 10 kap. 10 §.

Tester och prov

Paragrafen motsvarar vad som enligt 9 kap. 9 § första stycket gäller för grundskolan samt vad som enligt 10 kap. 11 § respek- tive 11 kap. 9 § gäller för grundsärskolan respektive special- skolan.

Avgifter

10 § Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning samt erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

942

Ds 2009:25

Sameskolan

Paragrafen har samma utformning som grundskolans be- stämmelser om avgiftsfrihet, se vidare 9 kap. 10 §, författnings- kommentaren till den bestämmelsen och avsnitt 13.5 om av- giftsfrihet i grundskolan.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelserna om avgiftsfrihet i 8 kap. 4 § i 1985 års skollag. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke är ny för sameskolans del.

11 § Utan hinder av 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

I paragrafen regleras undantag från huvudregeln att utbildningen ska vara avgiftsfri. Bestämmelserna är identiska med de som gäller för grundskolan, se 9 kap. 11 § samt författnings- kommentaren till den paragrafen.

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

Utvecklingssamtal ska i vissa fall resultera i ett sådant åtgärdsprogram som avses i 3 kap. 9 §.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 3 § första och sista stycket sameskolförordningen.

943

Sameskolan

Ds 2009:25

13 § Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell utvecklings- plan

1.ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och

2.sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskaps- kraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.

Skriftlig information om elevens skolgång får ges även vid andra tillfällen än vid ett utvecklingssamtal.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 3 § andra – fjärde stycket sameskolförordningen -. Bestämmelsen reglerar innehållet i den skriftliga individuella utvecklingsplan som ska upprättas för varje elev i samband med utvecklingssamtalet. Den överensstämmer med vad som gäller för grundskolan enligt 9 kap. 12 §, se författ- ningskommentaren till den sistnämnda bestämmelsen.

Intyg vid avgång

14 § När en elev avgår från en sameskola ska intyg om avgången utfärdas. Intyget ska innehålla uppgifter om

1.den årskurs från vilken eleven avgått,

2.tiden för avgången,

3.de ämnen i vilka eleven undervisats, och

4.det antal timmar undervisning som eleven erbjudits. Intyget ska undertecknas av rektorn.

Paragrafen motsvaras av 5 kap. 4 § sameskolförordningen (1995:205).

944

Ds 2009:25

Sameskolan

Ersättning från elevens hemkommun

15 § Elevens hemkommun ska betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i sameskolan eller går i förskoleklass eller i fritidshem vid en skolenhet inom sameskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 7 § i 1985 års skollag och är utformad på samma sätt som för specialskolan, jfr 11 kap. 22 §. Jämfört med bestämmelsen i 1985 års skollag har tillkommit att kommunen även ska betala ersättning för elever som går i för- skoleklass eller i fritidshem vid en skolenhet inom sameskolan. Detta hänger samman med att staten enligt Skollagsbered- ningens förslag ska vara huvudman för förskoleklass och fritids- hem vid en skolenhet inom sameskolan, se 2 kap. 4 § första stycket.

Bestämmelser som åsyftas i andra stycket har hittills funnits i förordningen (SKOLFS 1995:50) om ersättning för elever i sameskolan.

Särskilt om staten som huvudman

Resor och boende

16 § En elev i sameskolan har rätt till de resor som krävs för utbildningen. Staten ska stå för kostnaderna.

En elev i sameskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet har rätt till tillfredsställande förhållanden. Staten ska svara för detta utan extra kostnader för eleven.

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 5 § i 1985 års skollag. Orda- lydelsen har ändrats något i syfte att förtydliga bestämmelserna, ingen förändring i sak är dock åsyftad. Motsvarande be- stämmelse för specialskolan finns i 11 kap. 24 §.

945

Sameskolan

Ds 2009:25

Skolenheter

17 § Utbildning i sameskolan ska bedrivas vid flera skolenheter som anordnas av Sameskolstyrelsen.

Bestämmelsen i första stycket motsvaras i princip av 1 kap. 2 § första stycket sameskolförordningen. För att överensstämma med terminologin i lagen i övrigt har också ordet enheter ersatts av ordet skolenheter. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

13 kap. Fritidshemmet

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om fritidshem (2–10 §§),

–särskilda bestämmelser om fritidshem med offentlig huvudman (11–17 §§), och

–särskilda bestämmelser om fritidshem med enskild huvudman (18–19

§§).

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan samt särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras. Fritidshemmet ska erbjuda eleverna rekreation och en meningsfull fritid samt stimulera deras utveckling och lärande. Utbild- ningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

Fritidshemmet ska utformas så att det främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

946

Ds 2009:25

Fritidshemmet

Paragrafen ersätter delvis 2 a kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag.

Av första stycket framgår att fritidshemmet kompletterar ut- bildningen i förskoleklassen samt grundskolan och övriga skol- former och särskilda utbildningsformer där skolplikten kan full- göras. Vidare anges syftet med utbildningen i fritidshemmet.

I andra stycket finns bestämmelser om utformningen av verk- samheten i fritidshemmet. Bestämmelsen bör ses som ett över- gripande mål som fritidshemmet ständigt ska sträva mot.

Erbjudande av utbildning

3 § Varje kommun ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever i kommunens förskoleklass, grundskola och grundsärskola. Staten ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever i specialskola och sameskola.

Hemkommunen ska erbjuda utbildning i fritidshem för elever som går i en fristående skola i de fall huvudmannen inte erbjuder sådan utbildning.

I paragrafen regleras vem som är skyldig att erbjuda utbildning i fritidshem enligt bestämmelserna i kapitlet.

Bestämmelsen innebär att det enligt huvudregeln är den kommun i vars utbildning eleven deltar (lägeskommunens) som ska erbjuda fritidshem. För elever i de statliga skolformerna, specialskolan och sameskolan, är det dock huvudmannen som ska erbjuda fritidshem. För elever i fristående skolor är det elevernas hemkommuner som har ansvar att erbjuda utbildning i fritidshem i de fall då huvudmannen för den fristående skolan inte anordnar sådan verksamhet. Bestämmelsen är en förändring gentemot vad som gäller enligt 1985 års skollag, där det av 2 a kap. 1 § följer att det är den kommun där barnet stadigvarande vistas som enligt huvudregeln ska erbjuda skolbarnsomsorg. Paragrafen behandlas i avsnitt 13.6.

4 § Utbildning i fritidshem ska erbjudas så snart det framkommit att eleven har behov av sådan plats.

947

Fritidshemmet

Ds 2009:25

I paragrafen regleras inom vilken tid huvudmannen ska er- bjuda plats i fritidshem och innebär en förändring jämfört med vad som gäller enligt 1985 års skollag. Där anges i 2 a kap. 7 § första stycket att plats inom förskoleverksamhet och skolbarns- omsorg ska erbjudas utan oskäligt dröjsmål efter det att vård- nadshavaren anmält behov av plats. Den ändrade lydelsen hänger samman med ändringarna i bestämmelserna om ansvaret för att erbjuda fritidshem. I och med detta ska plats på fritidshemmet erbjudas i samband med att eleven placeras på skolenheten, i de fall förutsättningarna enligt 5 eller 6 § är uppfyllda. Paragrafen behandlas i avsnitt 13.6.

Omfattning

5 § En elev i någon av de skolformer som anges i 3 § ska erbjudas utbildning i fritidshemmet i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas för- värvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 a kap. 6 § första stycket i 1985 års skollag såvitt gäller offentliga huvudmän (se prop. 1997/98:6 s. 83 samt prop. 1993/94:11 s. 32 f. och 45 f.). Jämfört med i 1985 års lag görs ett förtydligande att ett eget behov hos barnet ska vara hänförligt till familjens situation. Det kan t.ex. röra sig om barn med ett annat modersmål än svenska, om barn i glesbygd eller om barn vars föräldrar är arbetslösa, sjukskrivna eller deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Paragrafen behandlas i avsnitt 13.5.

6 § Fritidshem ska erbjudas till och med vårterminen det år eleven fyller 13 år. Från och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år kan öppen fritids- verksamhet erbjudas i stället för fritidshem under förutsättning att eleven inte på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av sådant särskilt stöd i sin utveckling som endast kan erbjudas i fritidshem.

948

Ds 2009:25

Fritidshemmet

Bestämmelser om öppen fritidsverksamhet finns i 23 kap.

Paragrafen motsvarar i sak 2 a kap. 1 § tredje stycket, 2 a kap. 2 § andra stycket andra meningen och 2 a kap. 9 § första stycket i 1985 års skollag. Jämfört med 1985 års lag har förtydligats att fritidshem ska erbjudas till och med vårterminen det år då eleven fyller 13 år. På motsvarande sätt klargörs att möjligheten att istället för fritidshem erbjuda öppen fritidsverksamhet också är knutet till läsårsskiftet, inte den enskilde elevens födelsedag. En elev som av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av sådant särskilt stöd i sin utveckling som endast kan ges i fritidshem ska dock alltid erbjudas utbildning i sådan form.

Paragrafens första mening motsvarar såvitt avser offentliga huvudmän 2 a kap. 2 § andra stycket tredje meningen i 1985 års skollag. Andra meningen saknar motsvarighet i 1985 års skollag Av denna bestämmelse framgår att fritidshem inte behöver erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger. Med begreppet ”veckoslut” avses lördagar och söndagar samt med ”större helger” övriga allmänna helgdagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton. Huvudmannen är naturligtvis inte förhindrad att erbjuda fritidshem under angivna tider trots att denne inte är skyldig att göra det. Det kan också framhållas att hemkommunen, under tid då rätt till fritids- hem inte föreligger, i vissa fall kan erbjuda annan omsorg enligt 23 kap. 5 §.

Motsvarande bestämmelse för förskolan finns i 7 kap. 4 § sista meningen.

Elever i behov av särskilt stöd i sin utveckling

949

Fritidshemmet

Ds 2009:25

Paragrafen motsvarar, med vissa språkliga justeringar, 2 a kap. 9 § första stycket i 1985 års skollag såvitt gäller offentliga huvud- män. Den bestämmelsen har tidigare sin motsvarighet i 16 § socialtjänstlagen (1980:620), 6 § lagen (1976:381) om barnom- sorg och 5 § lagen (1973:1205) om förskoleverksamhet (se prop. 1993/94:11 s. 48, prop. 1979/80:1 del A s. 532, prop. 1975/76:92 s. 26 samt prop. 1973:136 s. 65–69 och 95). Av förarbetsuttalan- den vid tidigare ändringar framgår att dessa har varit av redak- tionell natur och att någon ändring i sak inte varit avsedd för- utom att skyldigheten att erbjuda utbildning vidgas till att även avse enskilda huvudmän. Någon saklig ändring är inte heller nu avsedd. Förarbetena till 1973 års lagstiftning har därför i princip fortfarande sin giltighet i fråga om vilka barn som ska omfattas av denna bestämmelse. Med ”andra skäl” kan då avses t.ex. sådana språkliga eller sociala skäl som inte är hänförliga till familjens situation. Motsvarande bestämmelse för förskolan finns i 7 kap. 8 §.

Barngruppernas storlek

9 § Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek.

Paragrafen motsvarar 2 a kap. 3 § andra stycket andra meningen i 1985 års skollag.

Placering vid en skolenhet

10 § En elev i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola ska erbjudas plats i fritidshem vid eller så nära som möjligt den skol- enhet där eleven får sin utbildning.

950

Ds 2009:25

Fritidshemmet

Paragrafen motsvarar för offentliga huvudmän delvis bestämmel- sen 2 a kap. 8 § i 1985 års skollag. Som en konsekvens av att Skollagsberedningen föreslår ändrade bestämmelser om vem som ska ha ansvar för att erbjuda plats i fritidshem betonas att det är närheten till den skolenhet där eleven får sin utbildning som ska vara utgångspunkten för placering i fritidshemmet. Paragrafen behandlas i avsnitt 13.6.

Fritidshem med offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

I paragrafen regleras hemkommunens ansvar för att erbjuda utbildning i fritidshem för de elever som fullgör sin skolplikt enligt bestämmelserna i 22 kap. För fritidshemsverksamhet i samband med dessa utbildningsformer gäller bestämmelserna i 4–10 §§ i tillämpliga delar.

Avgifter

12 § Kommunen får ta ut avgifter för plats i fritidshem som kommunen anordnar.

De avgifter som tas ut ska vara skäliga.

Paragrafen motsvarar 2 a kap. 10 § första stycket i 1985 års skollag. Den innehåller dock inte någon motsvarighet till före- skriften att avgiften inte får överstiga kommunens självkost-

951

Fritidshemmet

Ds 2009:25

nader. Detta följer redan av 8 kap. 3 c § kommunallagen (1991:900).

Avgifter vid skolenhet med specialskola och sameskola

Paragrafen är ny och reglerar vilka avgifter som får tas ut när fritidshem anordnas vid specialskola eller sameskola. Bestämmel- ser om ersättning från hemkommun till staten för elever som går i fritidshem vid en skolenhet med specialskola och sameskola finns i 11 kap. 22 § och 12 kap. 13 §.

Insyn, uppföljning och utvärdering

14 § Huvudmannen för fritidshem vid en skolenhet med specialskola och sameskola ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolenheten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

I paragrafen regleras skyldigheten för huvudman för specialskola och sameskola att delta i lägeskommunens uppföljning och utvärdering av sin verksamhet. Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Motsvarande bestämmelser finns däremot sedan tidigare för fristående skolor som motsvarar andra skolformer för barn och ungdom (se 9 kap. 11 § andra stycket i 1985 års skollag). Bestämmelsen har samma innebörd som motsvarande bestämmelser för t.ex. grundskolan (se författningskommen- taren till 9 kap. 35 §).

Interkommunal ersättning

952

Ds 2009:25

Fritidshemmet

Bidraget som ska lämnas enligt första eller andra stycket ska i före- kommande fall minskas med belopp som huvudmannen får ta ut enligt 12 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Motsvarande bestämmelse finns dock sedan tidigare för bl.a. grundskolan.

Första meningen i första stycket motsvaras till viss del av 2 a kap. 17 § första stycket första meningen i 1985 års skollag. I den nya lagen anges dock att bidrag ska lämnas av barnets hemkommun.

Andra meningen i första stycket motsvarar till viss del 2 a kap. 17 § tredje stycket första meningen i 1985 års skollag. Mot- svarande bestämmelse för förskolan finns i 7 kap. 21 §.

I andra stycket anges att bidrag inte behöver lämnas för särskilt stöd om detta skulle leda till betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen.

I tredje stycket anges att bidraget i förekommande fall ska minskas med de avgifter som huvudmannen får ta ut enligt 12 §.

Fritidshem med enskild huvudman

Bidrag från hemkommunen

16 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.omsorg och pedagogisk verksamhet,

2.pedagogiskt material och utrustning,

3.måltider,

4.administration,

5.mervärdesskatt, och

953

Fritidshemmet

Ds 2009:25

6. lokalkostnader.

Därutöver ska bidrag (tilläggsbelopp) lämnas för barn som har ett om- fattande behov av särskilt stöd.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som hem- kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till sina egna fritidshem. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, är hemkommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

I paragrafen anges hur bidraget från hemkommunen till den enskilde huvudmannen ska beräknas. Bestämmelserna är i likhet med motsvarande bestämmelser i de olika skolformskapitlen, se t.ex. 7 kap. 21 §, utformad i enlighet med regeringens förslag till ändringar i 1985 års skollag i propositionen 2008/09:171

Offentliga bidrag på lika villkor.

17 § Den kommun där en fristående skola som anordnar fritidshem är belägen har rätt till insyn i verksamheten. Huvudmannen för den fristående skolan ska delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen där skolen- heten är belägen gör av sin egen verksamhet. Deltagandet ska ske i den utsträckning som kommunen beslutar.

I paragrafen regleras lägeskommunens rätt till insyn i verksam- heten samt huvudmannens skyldighet att delta i lägeskommu- nens uppföljning och utvärdering av sin verksamhet. Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Motsvarande bestämmel- ser finns däremot sedan tidigare för fristående skolor som mot- svarar t.ex. grundskolan (se 9 kap. 11 § andra stycket i 1985 års skollag). Paragrafen har samma innebörd som den som införs för t.ex. grundskolan (se författningskommentaren till 9 kap. 35 §).

18 § Avgifter som huvudmannen för ett fritidshem med enskild huvudman tar ut får inte vara oskäligt höga.

954

Ds 2009:25

Fritidshemmet

Paragrafen reglerar avgiftssättningen i fritidshem med enskild huvudman. Kravet att avgifter för plats i ett sådant fritidshem inte får vara oskäligt höga i jämförelse med avgifterna i läges- kommunens fritidshem är inte nytt, men har hittills varit ut- format som ett villkor för kommunens bidragsskyldighet (se 2 a kap. 17 § andra stycket i 1985 års skollag). Någon ändring i sak är inte avsedd. Motsvarande bestämmelse för förskolan finns i 7 kap. 20 § första stycket.

955

14 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan m.m.

957

15 kap. Utbildning på program i gymnasieskolan

959

16 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan(2–12 §§),

–bestämmelser om betyg (13–15 §§) och

–bestämmelser om interkommunal ersättning och bidrag till enskild huvudman (16 §).

Bestämmelser om utbildningen på program i gymnasiesärskolan finns i 17 kap.

I paragrafen beskrivs innehållet i kapitlet. Av paragrafen framgår att bestämmelserna om gymnasiesärskolan är uppdelade i ett allmänt kapitel och ett kapitel om utbildning på program.

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i gymnasieskolan.

Av 28 kap. 7 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utveck- lingsstörning ska gälla vissa andra barn och ungdomar.

Paragrafen anger gymnasiesärskolans syfte. Bestämmelsen mot- svarar 6 kap. 1 § i 1985 års skollag såvitt avser gymnasiesärskole- utbildning som anordnas av en offentlig huvudman. Skollag- beredningens förslag omfattar även utbildning som bedrivs av enskilda huvudmän. Beskrivningen av målgruppen har redak- tionellt ändrats från uttrycket ”utvecklingsstörda barn och ungdomar” till ”elever med utvecklingsstörning”. Någon föränd- ring i sak är inte avsedd.

961

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Av andra stycket framgår genom en hänvisning till 28 kap. 7 § att med utvecklingsstörning jämställs, vid tillämpning av skol- lagen, ett betydande och bestående begåvningsmässigt funk- tionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Till skillnad mot regleringen i 1985 års skol- lag (1 kap. 16 §) utgör inte autism eller autismliknande tillstånd en självständig grund för att tillhöra gymnasiesärskolans mål- grupp utan det krävs att personen i fråga även har en utveck- lingsstörning eller ett sådant funktionshinder som anges ovan.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.3.

Målgrupp

3 § Utbildningen i gymnasiesärskolan vänder sig till ungdomar vars skolplikt har upphört och som har bedömts inte kunna gå i gymnasieskolan därför att de har en utvecklingsstörning.

Paragrafen, som delvis motsvarar 6 kap. 7 § i 1985 års skollag, anger den grupp elever som gymnasiesärskolan vänder sig till.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.3.

Ansökan

4 § Den som ansöker om en plats i gymnasiesärskolan ska ge in sin ansökan till hemkommunen. Om ansökningen avser utbildning i en annan kommun eller i en fristående skola ska hemkommunen snarast möjligt översända ansök- ningen till den huvudmannen.

Bestämmelsen saknar motsvarighet i dagens reglering. Den har införts för att klart ange att det, liksom i övriga skolformer,

962

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

krävs en ansökan för att initiera ett ärende om plats i gymnasie- särskolan.

En ansökan ska ges in till hemkommunen. Vad som menas med hemkommun framgår av 28 kap. 5 §. Om ansökningen avser plats på utbildning i en annan kommun eller i en fristående skola, är kommunen skyldig att översända ansökningen dit.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.4.

Program m.m.

5 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska väsentligen bygga på de kunskaper eleverna får i grundsärskolan eller motsvarande skolform. Utbildningen om- fattar nationella program, specialutformade program och individuella program. Närmare bestämmelser om program finns i 17 kap.

Utbildningen bedrivs under läsår. Varje läsår består av en hösttermin och en vårtermin.

Utbildningen i gymnasiesärskolan är avsedd att genomgås på fyra läsår. Huvudmannen får besluta att utbildningen får fördelas på längre tid.

I paragrafens första stycke anges gymnasiesärskolans förhållande till annan utbildning enligt denna lag. Dessutom anges vilka typer av program som finns i gymnasiesärskolan. Motsvarande bestämmelse finns för den offentliga gymnasiesärskolans del i 6 kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag. Den nu föreslagna be- stämmelsen omfattar även enskilda huvudmän.

I andra stycket fastslås att utbildningen i gymnasiesärskolan bedrivs under läsår samt att varje läsår består av en hösttermin och en vårtermin. Föreskriften om lärotider motsvarar, för offentliga huvudmän, 3 kap. 1 § gymnasiesärskoleförordningen (1994:741).

Tredje stycket behandlar hur lång utbildningen ska vara i gymnasiesärskolan.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.2.

963

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Avgifter

6 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

Paragrafen reglerar vilka avgifter som kan tas ut i gymnasiesär- skolan. En liknande bestämmelse finns idag för gymnasieskolan, med den skillnaden att huvudmannen där får besluta om att eleven ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel.

I första stycket anges att utbildningen i gymnasiesärskolan ska vara avgiftsfri för eleverna. Det får dock förekomma enstaka in- slag i verksamheten som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

Andra stycket anger att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till vissa hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. Be- greppen skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel har bytts ut mot ”andra lärverktyg” se avsnitt 9.5.

Första och andra styckena motsvarar 6 kap. 4 § i 1985 års skollag såvitt avser gymnasiesärskoleutbildning som anordnas av en offentlig huvudman. För fristående skolor motsvarar be- stämmelserna 9 kap. 10 § i 1985 års skollag.

I tredje stycket anges att avgifter i samband med ansökan om plats vid en skolenhet i gymnasiesärskolan inte får tas ut. Mot- svarande gäller redan för gymnasiesärskolor som anordnas av offentlig huvudman eftersom något stöd för att ta ut avgift för detta inte har funnits. För fristående skolor motsvaras förbudet av stadgandet i 9 kap. 10 § tredje stycket i 1985 års skollag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.5.

964

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Kurser

7 § Utbildningen inom varje ämne och ämnesområde sker i form av en eller flera kurser. För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kurser och kursplaner.

Av paragrafens första stycke framgår att utbildningen i gymnasie- särskolan sker i form av kurser. Vilka kurser som ska finnas och vad varje kurs ska innehålla bestäms genom en kursplan.

I andra stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kurser och kursplaner i gymnasiesärskolan. För gymnasiesärskola med offentlig huvudman finns föreskrifter av denna typ i bl.a. 1 kap. 6 och 7 §§ gymnasiesärskoleförordningen (1994:741). I 2 kap 5 § förordningen (1996:1206) om fristående skolor föreskrivs enbart att det ska finnas kursplaner.

Mottagande och antagning

8 § En elev som har gått ut grundsärskolan har alltid rätt att tas emot i gymnasiesärskolan.

De ungdomar som hemkommunen har bedömt tillhöra målgruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna i gymnasiesärskola med offentlig huvudman om utbildningen påbörjas före höstterminen det år de fyller 20 år.

I paragrafens första stycke regleras att en elev som har gått ut grundsärskolan alltid har rätt att tas emot i gymnasiesärskolan utan föregående utredning.

965

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Huruvida en person som inte genomgått grundsärskolan till- hör målgruppen för gymnasiesärskolan prövas, enligt andra stycket, av elevens hemkommun. I 1985 års skollag ligger detta avgörande på styrelsen för särskolan (6 kap. 7 §). I sådana situa- tioner ska ett beslut om mottagande, i likhet med mottagande i grundsärskolan, föregås av en utredning som omfattar en peda- gogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Kommunen är enligt en uttrycklig bestämmelse skyldig att sam- råda med eleven och i förekommande fall elevens vårdnadshavare under utredningens genomförande.

Tredje stycket motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 6 kap. 7 § första stycket i 1985 års skollag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.6.

9 § Huvudmannen prövar frågor om antagning av en elev som ska tas emot i gymnasiesärskolan.

Huvudmannen ska därvid efter samråd med eleven och elevens vårdnads- havare avgöra om en elev i gymnasiesärskolan ska gå på

1.ett nationellt program,

2.ett specialutformat program, eller

3.ett individuellt program.

Utbildning på ett individuellt program ska erbjudas elever som inte kan följa ett nationellt eller specialutformat program.

Bestämmelsen, som delvis motsvarar 6 kap. 9 § i 1985 års skollag, behandlar antagning av elever till utbildning i gymnasiesärskolan. Vid antagningen avgörs vilka av de mottagna eleverna som kan beredas plats på en viss utbildning hos huvudmannen.

I första stycket klargörs att det är den huvudman som anordnar utbildningen som prövar frågor om antagning till denna. Huvudmannen måste göra ett urval bland de mottagna sökande till en viss utbildning om platserna på utbildningen inte räcker till alla som har tagits emot.

Av andra stycket framgår att huvudmannen ska samråda med eleven och i förekommande fall elevens vårdnadshavare innan beslut om vilket program eleven ska gå fattas.

966

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

I tredje stycket fastslås att elever som inte kan följa ett natio- nellt eller specialutformat program ska erbjudas utbildning på ett individuellt program.

Paragrafen behandlas i avsnitt 16.7.

Individuell studieplan

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om den individuella studieplanen.

I paragrafens första stycke anges att det ska finnas en individuell studieplan för varje elev i gymnasiesärskolan. Någon sådant krav finns inte i gällande bestämmelser som rör gymnasiesärskolan. Bestämmelsen är med andra ord ny för gymnasiesärskolans del. Vidare regleras vad studieplanen ska innehålla. Som framgår av lagtexten ska studieplanen bl.a. innehålla uppgifter om en elevs behov av särskilt stöd.

I andra stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om den individuella studieplanen.

Regleringen gäller för samtliga huvudmän. Paragrafen behandlas i avsnitt 16.8.

Utvecklingssamtal

11 § Minst en gång per termin ska rektor se till att eleven ges en samlad in- formation om elevens kunskapsutveckling och studiesituation (utvecklings- samtal). Utvecklingssamtalet ska genomföras med elevens individuella studie-

967

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

plan som grund. Vid utvecklingssamtalet ska elevens synpunkter inhämtas och beaktas.

Har eleven vårdnadshavare ska även denne få sådan information som avses i första stycket.

På samma sätt som beträffande individuella studieplaner saknas det i dag regler kring utvecklingssamtal i gymnasiesärskolan. Kravet på sådana samtal ska genomföras är alltså nytt.

I första stycket anges att utvecklingssamtal ska hållas minst en gång per termin och att det är elevens individuella studieplan som ska ligga till grund för samtalet. Vid utvecklingssamtalet ska eleven ges en samlad information av sin kunskapsutveckling och studiesituation.

Av andra stycket följer att vårdnadshavare ska få samma in- formation som eleven.

Regleringen gäller för samtliga huvudmän. Paragrafen behandlas i avsnitt 16.8.

Av betydelse för denna bestämmelse är bestämmelsen om sär- skild hänsyn till barnets bästa i 1 kap. 8 § samt reglerna om in- flytande i 4 kap.

Elevs närvaro och information om frånvaro

12 § Varje elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltig anledning att ute- bli.

En kommun som tagit emot elever från andra kommuner i sin gymnasiesär- skola ska anmäla studieavbrott till den berörda elevens hemkommun. Även huvudmannen för en fristående gymnasiesärskola ska anmäla studieavbrott till elevens hemkommun.

968

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Paragrafen innehåller bestämmelser om elevers närvaroplikt och huvudmännens informationsskyldighet vid studieavbrott. I para- grafen finns också ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter i nu aktuella hänseenden

Att elever i gymnasiesärskolan normalt är skyldiga att delta i undervisningen anses indirekt följa av förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolans bestämmelser kring ledighet. I dessa föreskrivs under vilka förutsättningar en elev får beviljas ledighet (6 kap. 2 och 3 §§). Sedan år 2006 finns också en föreskrift, 6 kap. 3 a §, som anger att kontakt ska upprättas mellan skolan och elevens vårdnadshavare vid frånvaro utan giltig anledning.

I första stycket klargörs skyldigheten att närvara, dvs. den som påbörjar en utbildning i gymnasiesärskolan åtar sig också att medverka. Regeln slår enbart fast den grundläggande skyldig- heten för alla elever som genomgår en utbildning i gymnasiesär- skolan att delta i verksamheten om de inte har giltig anledning att utebli. Bestämmelsen är tänkt att kompletteras på förord- ningsnivå med närmare föreskrifter om vad som kan vara giltiga skäl för att utebli och om möjligheten att bevilja elever ledighet, se nedan.

Av andra stycket följer en särskild informationsplikt för vissa huvudmän och när det gäller studieavbrott.

Ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om frånvaro och frånvaroinformation finns i tredje stycket. Bemyn- digandet innehåller också en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att i andra sammanhang lämna informa- tion om att elever som har vårdnadshavare varit frånvarande. Tanken är att informationsskyldigheten ska avse omfattningen av elevens frånvaro, inte orsakerna till denna. För uppgifter enbart om frånvarons omfattning gäller normalt inte sekretess. Paragrafen behandlas i avsnitt 16.9.

969

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Betyg

Betygsregleringen

Som anges i författningskommentaren till kapitel 9 om grund- skolan har riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsen- det där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmelserna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. Som en konsekvens av för- slagets systematik kommer bestämmelserna att bli direkt tillämpliga för all utbildning inom de berörda skolformerna, oav- sett om den har offentlig eller enskild huvudman. Närmare be- skrivning av betygsregleringen, se avsnitt 3.4.2.

Betygssättning

13 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs. Betyg ska dock inte sättas på verksamhetsträning.

Om en elev har läst en kurs enligt gymnasieskolans kursplan ska betyg sättas i enlighet med de bestämmelser som gäller för betygssättning i gymnasie- skolan. I övriga fall gäller 14 och 15 §§.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, såvitt gäller gymnasiesärskolor med offentlig huvudman. I 3 kap. 16 § finns bestämmelser om vem eller vilka som ska sätta betyg.

Betygsbeteckningar

14 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

970

Ds 2009:25

Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

För den elev som inte uppnår betyget E ska ett intyg utfärdas om att eleven deltagit i kursen. Intyget utfärdas av rektor.

I paragrafen anges vilka betygsbeteckningar som ska användas vid betygssättning i gymnasiesärskolan.

15 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande till de betygskriterier som föreskrivits för kursen.

Betygskriterierna ska precisera vilka kunskaper enligt kursplanen som krävs för att få något av betygen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om betygskriterier.

Paragrafens första stycke motsvarar för de offentliga gymnasie- särskolorna 7 kap. 4 § första stycket förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan.

Andra stycket har sin motsvarighet i ovannämnda paragrafs andra stycke.

Tredje stycket anger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om be- tygskriterier.

Interkommunal ersättning och bidrag till enskild huvudman

16 § Bestämmelser om interkommunal ersättning finns i 17 kap. 23 §. Bestämmelser om ersättning från en elevs hemkommun till enskild huvud-

man finns i 17 kap. 26 §.

Bestämmelsen innehåller en hänvisning till reglerna i 17 kap. om interkommunal ersättning respektive bidrag till enskild huvud- man.

971

17 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–bestämmelser om program som är gemensamma för alla huvudmän (2–12 §§),

–bestämmelser om program för offentlig huvudman (13–23 §§)

–bestämmelser om program för enskild huvudman, fristående skola, (24–29 §§).

I paragrafen beskrivs innehållet i kapitlet.

Gemensamma bestämmelser om program

Elever som ska erbjudas modersmålsundervisning

2 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk, om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har goda kunskaper i språket.

Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Paragrafens första och andra stycke motsvarar, med språkliga och redaktionella justeringar, 5 kap. 11 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan tillsammans med 5 kap. 7 § gymnasieför- ordningen (1992:394) såvitt gäller gymnasiesärskola med offent- lig huvudman respektive 2 kap. 7 § första stycket förordningen (1996:1206) om fristående skolor såvitt gäller fristående gymna- siesärskolor.

973

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Bemyndigandet i tredje stycket ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som preciserar huvudmännens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning. Här anges uttryckligen att sådana föreskrifter får innebära en sådan begränsning av huvudmannens skyldighet som i dag framgår av 5 kap. 12 § andra stycket gymnasieförordningen, dvs. att minst fem elever ska erbjudas modersmålsundervisning.

Nationella program och specialutformade program

3 § Utbildningen vid de nationella programmen ska innebära en anpassning av gymnasieskolans motsvarande program. Vilka de nationella programmen är framgår av bilaga y. Regeringen meddelar föreskrifter om programmål för de nationella programmen.

Inom de nationella programmen kan finnas utbildningar med olika inrikt- ningar. Dessa kan vara nationellt eller lokalt fastställda. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om dem.

När en huvudman erbjuder utbildning på ett nationellt program får denne också låta erbjudandet omfatta att eleven senare ska antas till en viss inriktning av programmet.

Paragrafen motsvarar till viss del 1 kap. 4 och 5 §§ förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan. I likhet med vad som gäller för gymnasieskolan placeras bilagan där de nationella programmen framgår i skollagen. Paragrafen innehåller även be- myndiganden för regeringen att i förordning fastställa vilka programmål som ska gälla samt vilka olika inriktningar på ut- bildning inom de nationella programmen som ska finnas. Slut- ligen anges att huvudmannen får låta sitt erbjudande omfatta att eleven senare ska antas till en viss inriktning på programmet på sätt som motsvarar det som gäller för gymnasieskolan.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.4.

974

Ds 2009:25 Utbildning på program i gymnasiesärskolan

4 § Undervisningen på de nationella programmen ska omfatta följande ämnen:

–svenska eller svenska som andraspråk,

–engelska,

–matematik,

–samhällskunskap,

–religionskunskap,

–naturkunskap,

–idrott och hälsa, samt

–estetisk verksamhet

Härutöver ska det, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, som ämne finnas modersmål. På estetiska programmet ska det finnas estetiska ämnen som ämnesblock och på övriga program yrkesämnen. Vidare ska finnas individuellt val och lokala tillägg.

Den totala undervisningstiden ska vara minst 3 600 timmar.

I bilaga yy finns riktvärden om undervisningstiden för ämnen och ämnes- block på nationella program.

Paragrafens första stycke, som motsvarar 5 kap. 1 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, innehåller en uppräkning av kärnämnena, dvs. de ämnen som ingår i alla nationella program.

Vidare finns i andra stycket bestämmelser om modersmåls- undervisning, yrkesämnen och estetiska ämnen samt lokalt tillägg. Bestämmelserna motsvarar 5 kap, 2, 3, 4 och 11 §§ i ovannämnda förordning.

Av tredje stycket framgår att den minsta garanterade undervis- ningstiden för varje elev ska vara 3 600 timmar. Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar för offentliga gymnasiesärskolor 6 kap. 11 § första stycket i 1985 års skollag och för fristående gymna- siesärskolor 2 kap. 5 a § förordningen (1996:1206) om fristående skolor.

I fjärde stycket finns en hänvisning till den bilaga som inne- håller riktvärden om undervisningstiden för ämnen och ämnes- block på nationella program.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.6.

975

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

5 § Ett specialutformat program ska i fråga om utbildningens nivå motsvara ett nationellt program. Det kan utformas individuellt för en elev eller gemen- samt för en grupp elever.

Huvudmannen ska fastställa en plan för varje specialutformat program. Om programmet är avsett för en grupp elever, ska huvudmannen även fastställa programmål.

Bestämmelserna i 4 § ska även tillämpas på undervisningen på specialut- formade program.

I paragrafen behandlas innehållet i utbildningen på specialut- formade program. Första stycket motsvarar delvis 5 kap. 8 § för- ordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan. Andra stycket är nytt för gymnasiesärskolans del och motsvarar den reglering som gäller för gymnasieskolan. Tredje stycket anger att bestämmel- serna om undervisningen på nationella program i 4 § även ska tillämpas på specialutformade program.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.5.

6 § Rektor beslutar, efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare, om vilket nationellt eller specialutformat program som en elev ska gå på. En elev som har tagits emot på ett nationellt eller ett specialutformat program får, om rektor bedömer att eleven kan klara av det, läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner.

Regeringen meddelar föreskrifter om urval mellan mottagna sökande.

Av paragrafen framgår att rektor beslutar efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare om vilket nationellt eller specialutformat program som en elev ska gå på samt att en elev, om rektor bedömer att eleven kan klara av det, får läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 2 a § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan. En- ligt den bestämmelsen får en elev i vissa fall läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil. Denna möjlighet utökas nu till att omfatta alla ämnen i gymnasieskolan.

976

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Andra stycket innehåller en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter angående urval bland mottagna sökanden när platserna till en viss utbildning inte räcker till. I 6 kap. 1 b § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan finns be- stämmelser om urval.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.7.

Individuella program

7 § Ett individuellt program ska ge eleven yrkesträning eller verksamhetsträ- ning eller på annat sätt möta elevens speciella utbildningsbehov. Programmet kan även syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett specialutformat program.

Huvudmannen avgör om en elev som tas emot på ett individuellt program ske ges yrkesträning eller verksamhetsträning.

Första stycket, som anger syftet med ett individuellt program, motsvarar 5 kap. 5 § förordningen (1994:741) om gymnasiesär- skolan. I andra stycket anges att det är huvudmannen som avgör om eleven ska ges yrkesträning eller verksamhetsträning. Be- stämmelsen motsvarar för offentliga gymnasiesärskolor 6 kap. 9 § tredje stycket i 1985 års skollag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.8.2..

Rektorn får i enskilda fall med hänsyn till elevens förutsättningar besluta att eleven ska läsa en kombination av ämnen och sådana verksamhetsområden som anges i 9 §.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar i huvudsak 5 kap 6 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan.

977

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Bestämmelsen i andra stycket är ny och syftar till att öka flexibiliteten i gymnasiesärskolan genom att skapa möjlighet för elever att läsa en kombination av ämnen och verksamhetsom- råden.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.8.3.

9 § Om eleven får verksamhetsträning ska, såvida rektorn bedömer att eleven kan klara av det, utbildningen omfatta kommunikation och socialt samspel, verklighetsuppfattning och omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt vardagsaktiviteter. Praktik får också förekomma om rektorn be- dömer att det är till nytta för eleven.

Rektorn får i enskilda fall med hänsyn till elevens förutsättningar besluta att eleven ska läsa en kombination av verksamhetsområden och sådana ämnen som anges i 8 §.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 5 kap 7 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan.

I andra stycket anges på motsvarande sätt som i 8 § att det finns möjlighet att kombinera verksamhetsområden och ämnen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.8.3

10 § För de elever på det individuella programmet som ska erbjudas moders- målsundervisning ska modersmål finnas som ämne.

Paragrafen motsvarar för de individuella programmen 5 kap. 11 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.undervisningens omfattning utöver vad som följer av 4–10 §§,

2.undervisningen på individuella program för elever som enligt rektors beslut med stöd av 8 och 9 §§ får läsa en kombination av ämnen och verksam- hetsområden,

3.avvikelser från bestämmelserna i 4 § första och andra styckena och tim- planerna, om det behövs med hänsyn till elevernas förmåga, samt

978

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

4. andra begränsade avvikelser från bestämmelserna i 4 § första och andra styckena och timplanerna.

Paragrafen innehåller olika bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela avvikel- ser beträffande undervisningens omfattning etc. inom gymnasie- särskolan.

Fullföljande av utbildning

12 § Elever som har påbörjat utbildningen i gymnasiesärskolan före höst- terminen det år de fyller 20 år får, utom i det fall som avses i 24 § andra stycket, fullfölja utbildningen hos huvudmannen under fyra läsår. Detta gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden.

Vad som sägs i första stycket om rätt att fullfölja utbildningen gäller även i den nya hemkommunen, om eleven flyttar till en annan kommun under studie- tiden.

Enligt denna paragraf har elever som påbörjat sin utbildning i gymnasiesärskolan före höstterminen det år de fyller 20 rätt att fullfölja sin utbildning. Den garanterade undervisningstiden som följer av 4 § tredje stycket är beräknad utifrån en studietid på fyra läsår. Vad eleverna har rätt att fullfölja är således fyra års utbildning. Denna rätt gäller såväl elever som deltar i en utbild- ning med offentlig huvudman, i hemkommunen eller i annan kommun, som elever i fristående skolor. Av 24 § andra stycket följer dock att en enskild huvudman i en speciell situation inte är skyldig att ge en elev fortsatt utbildning. Elevens rätt att fullfölja sin utbildning måste i ett sådant fall kunna göras gällande hos hemkommunen.

979

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Program som anordnas av offentlig huvudman

Hemkommunens ansvar

13 § För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i gymnasiesärskolan ska hemkommunen svara för att sådan utbildning kommer till stånd.

Denna skyldighet ska fullgöras genom att hemkommunen anordnar gymnasiesärskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt samt- liga i kommunen som har rätt till sådan utbildning. Hemkommunen kan även komma överens med någon annan kommun eller med ett landsting om att någon av dessa i en skolenhet med gymnasiesärskola ska ta emot elever vars gymnasiesärskoleutbildning hemkommunen ansvarar för.

I paragrafen anges att det är hemkommunen som har ansvar för att utbildning kommer till stånd för var och en som har rätt att gå i gymnasiesärskolan. Vilken kommun som ska anses vara en elevs hemkommun regleras i 28 kap. 5 §. Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 5 § och 7 § andra stycket i 1985 års skollag.

Mottagande i annan kommun

14 § En elev har rätt att bli mottagen i en gymnasiesärskola som anordnas av en annan kommun än hemkommunen, om eleven med hänsyn till sina person- liga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens gymnasiesär- skola. Innan kommunen fattar beslut om att ta emot en sådan elev ska den in- hämta yttrande från elevens hemkommun.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, innebär en möjlighet för gymnasiesärskoleelever att bli mottagna i en gymnasiesärskola som anordnas av en annan kommun än hem- kommunen. En förutsättning är dock att eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens skola. En motsvarande möjlighet finns redan för gymnasieskolan.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.10.

980

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

15 § Efter önskemål av vårdnadshavare får en kommun även i andra fall än som avses i 14 § ta emot en elev från en annan kommun.

Paragrafen ger rätt för en kommun att efter önskemål av vård- nadshavare ta emot en elev från en annan kommun. Bestämmel- sen motsvarar 6 kap. 6 a § första meningen i 1985 års skollag. Rätt till ersättning för sådan utbildning regleras i 23 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.11.

16 § Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting vara huvud- man för utbildning på nationella, specialutformade och individuella program.

I paragrafen anges när ett landsting får vara huvudman för ut- bildning inom gymnasiesärskolan. Bestämmelsen motsvarar del- vis 1 kap. 5 § andra stycket och 6 kap. 10 § andra stycket i 1985 års skollag. Det nya är att överenskommelsen även får omfatta individuella program. Eftersom det saknas bestämmelser för landsting om mottagande av elever och följaktligen även om in- terkommunal ersättning, krävs det i praktiken ett samverkans- avtal med en eller flera kommuner för att ett landsting ska kunna ta emot elever och vara berättigat till ersättning för sina kostna- der för elevernas utbildning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.8.1.

Erbjudande om utbildning på nationella program

17 § Varje kommun ska erbjuda de elever som ska gå på ett nationellt program ett urval av olika program. Kommunen ska sträva efter att urvalet ska vara allsidigt.

Antalet platser på de olika programmen ska anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.

981

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Av paragrafens första stycke framgår att varje kommun ska er- bjuda ett urval av nationella program. Kommunen ska även sträva efter att urvalet ska vara allsidigt. Bestämmelsen motsvarar delvis 6 kap. 10 § första stycket i 1985 års skollag.

I andra stycket anges att antalet platser på de olika programmen ska anpassas till elevernas önskemål.

I tredje stycket anges vad ett erbjudande ska avse för utbild- ning. Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 10 § tredje stycket i 1985 års skollag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.4.1.

Erbjudande om utbildning på specialutformade och individuella program

18 § Varje kommun ska erbjuda ett specialutformat program eller ett indivi- duellt program till de elever som ska gå på ett sådant program. Detsamma gäller den elev som har tagits emot på ett nationellt program men har avbrutit studierna.

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.

I paragrafens första stycke regleras erbjudande om utbildning på specialutformade och individuella program till de elever som ska gå på ett sådant program samt till elever som har tagits emot på ett nationellt program men avbrutit studierna.

I andra stycket anges på motsvarande sätt som i 17 § vad ett erbjudande ska avse för utbildning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.9.

Kommunens organisation

19 § Kommunerna ska vid utformningen av gymnasiesärskolan beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssynpunkt.

982

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Varje kommun som anordnar gymnasiesärskola ska vidare så långt det är möjligt organisera gymnasiesärskolan så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldra- hemmet.

I paragrafen regleras vad kommunen har att beakta vid utform- ningen av gymnasiesärskolan.

Enligt första stycket är en kommun skyldig att beakta vad som är ändamålsenligt för eleverna ur kommunikationssynpunkt. Be- stämmelsen motsvarar 6 kap. 6 § första stycket i 1985 års skollag.

I andra stycket anges en skyldighet för kommunen att så långt som möjligt organisera gymnasiesärskolan så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Be- stämmelsen motsvarar 6 kap. 6 § första stycket i 1985 års skollag.

Tredje stycket innehåller en upplysning om att det finns be- stämmelser om stöd och service till vissa funktionshindrade i en särskild lag. Upplysningen är densamma som i 6 kap. 6 § fjärde stycket i 1985 års skollag.

Placering vid en skolenhet

20 § En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter där vårdnads- havare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts ska dock kommunen frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin gymnasiesärskola.

Kommunen får frångå vårdnadshavares önskemål och placera eleven vid en annan skolenhet inom sin gymnasiesärskola om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Den som har blivit placerad vid en viss skolenhet ska få gå kvar där om inte något annat följer av andra stycket.

983

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

I paragrafen anges vad kommunen ska beakta vid placering av elever på olika skolenheter.

Första och andra stycket motsvarar i sak 6 kap. 6 § andra stycket i 1985 års skollag, med en redaktionell ändring som be- står i att begreppet ”skola” har bytts ut mot begreppet ”skolen- het”. Begreppet skolenhet definieras i 1 kap. 8 §.

Tredje stycket anger att placeringen vid en skolenhet ska gälla och bara kan frångås med stöd av andra stycket.

Skolskjuts i hemkommunen m.m.

21 § Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman har rätt till kost- nadsfri skolskjuts från plats i anslutning till där eleven är bosatt till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos eleven eller någon annan särskild omständighet.

Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem om något önskemål om viss skolenhet inte framställts. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.

Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 6 § tredje stycket i 1985 års skollag såvitt gäller kommunernas skyldigheter och 6 kap. 10 a § samma lag i fråga om landstingen.

I första stycket har tydliggjorts att rätten till kostnadsfri skol- skjuts gäller ”från plats i anslutning till där eleven är bosatt till den plats där utbildningen bedrivs”. På motsvarande sätt som för grundsärskolan föreskrivs också i andra stycket att kommunen ska anordna skolskjuts även för elever som valt att gå i annan skola än den de annars skulle ha placerats i av kommunen, i fall då det kan ske utan ekonomiska eller organisatoriska konsekven- ser för kommunen.

984

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

I tredje stycket anges att det är elevens hemkommun eller i förekommande fall det landsting som anordnar utbildningen som ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.

I 26 kap. 4 § finns bestämmelser om överklagande av beslut om skolskjuts.

Paragrafen behandlas i avsnitt 17.12.

Skolskjuts i annan kommun än hemkommunen

22 § En elev som med stöd av 14 § går i en annan kommuns gymnasiesärskola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen.

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts an- ordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

I paragrafen finns bestämmelser om skolskjuts för elever som med stöd av 14 § går i en annan kommuns gymnasiesärskola. Be- stämmelserna är nya för gymnasiesärskolan och är en konsekvens av att elever i gymnasiesärskolan nu ska ha rätt att tas emot i annan kommuns gymnasiesärskola om det finns sär- skilda skäl för detta med hänsyn till elevens personliga förhållan- den.

Eftersom skolskjuts inte ingår i de utbildningskostnader som ersätts enligt bestämmelserna om interkommunal ersättning i 23 § har ett uttryckligt stadgande om hemkommunens ersättnings- skyldighet införts.

Interkommunal ersättning

23 § Hemkommunen ska i sådana fall som avses i 14 § betala ersättning för kostnaderna för elevens utbildning till den kommun som har tagit emot eleven.

985

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

Även i de fall som avses i 15 § ska hemkommunen betala ersättning till den mottagande kommunen. Om kommunerna i ett sådant fall inte kommer överens om annat får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer, efter ansökan från någon av de berörda kommunerna, besluta vilket belopp som hemkommunen ska betala till den kommun som har tagit emot eleven.

En kommuns skyldighet att betala ersättning enligt första eller andra stycket gäller endast för sådana elever vars hemkommuner var skyldiga att er- bjuda utbildning i gymnasiesärskolan vid den tidpunkt då utbildningen på- börjades.

I paragrafen regleras att en kommun som i sin gymnasiesärskola har tagit emot en elev från en annan kommun med stöd av 14 och 15 §§ normalt har rätt ersättning. En förutsättning är dock att eleven var berättigad till utbildning i gymnasiesärskolan när denna påbörjades. Det behöver dock inte alltid vara den ersätt- ningsskyldiga hemkommunen som också hade ansvaret för att eleven vid studiernas början fick utbildning i gymnasiesärskolan. För den elev som under studietiden flyttar och således byter hemkommun innebär bestämmelsen att den kommun som är elevens hemkommun blir betalningsskyldig om elevens tidigare hemkommun var skyldig att ge eleven utbildning i gymnasiesär- skolan när utbildningen påbörjades. Det kan vidare noteras att bestämmelsen inte ger landsting någon lagstadgad rätt till ersätt- ning. För att ett landsting ska vara berättigat till ersättning för en elevs utbildningskostnader från elevens hemkommun förutsätts således en överenskommelse med denna.

I andra stycket regleras förfarandet i de fall där kommunerna inte kan komma överens om den interkommunala ersättningen. Nytt är att regeringen får bemyndiga myndighet att besluta vilket belopp som hemkommunen ska betala till den kommun som har tagit emot eleven.

I tredje stycket anges den tidpunkt som är styrande för kommunens ersättningsskyldighet.

986

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Program som anordnas vid en fristående skola

Mottagande

24 § Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offentlig huvud- man.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 26 § andra stycket andra meningen.

I paragrafens första stycke regleras att alla fristående gymnasie- skolor som huvudregel ska vara öppna för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman. Vem som har rätt till sådan utbildning framgår av 16 kap. 8 § . Bestämmelsen motsvarar delvis 9 kap. 8 b § 3 i 1985 års skollag. Att en skolenhet ska vara öppen för alla innebär att enheten i mån av plats ska ta emot alla som söker dit. En utförligare kommentar till uttrycket ”öppen för alla” finns i prop. 1995/96:200.

Bestämmelsen i andra stycket innebär vissa förtydliganden jämfört med 9 kap. #8 b § 3 i 1985 års skollag. Skollagsbered- ningens förslag syftar till att klargöra att huvudmannen för en fristående skola aldrig kan åberopa organisatoriska eller ekono- miska svårigheter för att inte ta emot en elev i behov av särskilt stöd, om elevens hemkommun betalar bidrag för det särskilda stödet. Vidare reglerar den föreslagna bestämmelsen förutom mottagande även fortsatt utbildning. Huvudmannen för en fri- stående skola behöver således inte ta emot en elev i behov av sär- skilt stöd, om stödbehovet är så omfattande att hemkommunen inte är skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet. Inte heller behöver huvudmannen ge fortsatt utbildning åt en elev som efter mottagandet får ett sådant omfattande behov av sär- skilt stöd. Om hemkommunen lämnar bidrag för det särskilda stödet gäller öppenhetskravet även för en sådan elev. Huvud- mannen kan inte göra en egen bedömning av stödbehovets orga-

987

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

nisatoriska eller ekonomiska konsekvenser för den fristående skolan. Hemkommunens bedömning ska liksom hittills göras på samma sätt som om eleven i stället hade begärt att få gå vid en av kommunens egna skolenheter.

25 § Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående skola med gymnasiesärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

I paragrafen regleras hur urvalet av elever ska gå till när det inte finns plats för alla sökande till en fristående gymnasiesärskola. Ordvalet ”godkänner” syftar till att klargöra att urvalsgrunderna ska granskas av Statens skolinspektion i samband med prövning av en ansökan om godkännande enligt 2 kap. 6 §. Motsvarande bestämmelse för grundsärskolan finns i 10 kap 30 §.

Bidrag från hemkommunen

26 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget (grundbelopp) ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.läromedel och utrustning,

3.elevhälsa

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

Bidrag enligt första stycket ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till utbildning i gymnasiesär- skola som kommunen erbjuder.

988

Ds 2009:25

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det belopp som elevens hemkommun ska betala, om kommunen inte erbjuder utbildning i gymnasiesärskolan. Kommunen ska vid tillämpningen av sådana föreskrifter även beakta tredje stycket.

Paragrafen reglerar frågan om kommunala bidrag till fristående gymnasiesärskolor. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak vad som avses gälla enligt 1985 års skollag i och med de ändringar som regeringen föreslagit i proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor. Något särskilt beslut om rätt till bidrag ska dock inte längre fattas. Rätten till bidrag följer i stället av Statens skolinspektions beslut om godkännande enligt 2 kap. 6 §. Kost- nader för elevhälsa motsvarar kostnader för elevvård och skol- hälsovård enligt nuvarande lagstiftning. Angående den närmare innebörden av bestämmelserna i övrigt hänvisas till prop. 2008/09:171. Riksdagens beslut med anledning av regeringens förslag i prop. 2008/09:171 väntas under försommaren 2009. Regeringen föreslår i den nämnda propositionen att ändringarna i 1985 års skollag ska träda i kraft den 1 juli 2009.

27 § Regeringen får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 26 § när bidraget avser en elev som till följd av

1.bestämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt till utbildning i gymnasiesärskolan,

eller

2.föreskrifter som har meddelats med stöd av 28 kap. 5 § har rätt till ut- bildning i gymnasiesärskolan.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilket belopp som en kommun ska be- tala i stället för den beloppsbestämning som följer av 26 §. Be- myndigandet avser bidragsbelopp för elever som till följd av be- stämmelserna i 28 kap. 2 § har rätt utbildning i gymnasiesär- skolan. Här avses t.ex. asylsökande samt barn till personer som tillhör en främmande makts beskickning. Bemyndigandet om- fattar också bidragsbelopp avseende barn och ungdomar som har

989

Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Ds 2009:25

tagits emot i gymnasiesärskolan men som inte anses vara bosatta i Sverige.

Skolskjuts

28 § Hemkommunen ska anordna skolskjuts för elever som går i fristående gymnasiesärskola inom kommunen under samma förutsättningar som enligt 21 § andra stycket sista meningen gäller för elever som valt att gå i en annan skol- enhet än den kommunen annars skulle ha placerat dem i.

I paragrafen regleras hemkommunens skyldighet att anordna skolskjuts för elever vid fristående gymnasiesärskolor. Hänvis- ningen till 21 § innebär att kommunen ska anordna kostnadsfri skolskjuts för elever som går i fristående skola inom kommunen i de fall som de allmänna förutsättningarna för skolskjuts är uppfyllda och det kan ske utan ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för kommunen.

Insyn, uppföljning och utvärdering

I paragrafen regleras rätten till insyn i den fristående skolans verksamhet samt skyldigheten för en enskild huvudman att delta i kommunens egen uppföljning och utvärdering. Bestämmelsen motsvarar delvis 9 kap. 13 § andra stycket i 1985 års skollag.

990

18 kap. Kommunal vuxenutbildning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om kommunal vuxenutbildning (2–9 §§ ),

–särskilda bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på grund- läggande nivå (10–15 §§),

–särskilda bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå (16–22 §§),

–bestämmelser om betyg, prövning, validering och intyg, (23–31 §§) och

–bestämmelse om uppdrag att anordna utbildning (32 §).

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Kommunal vuxenutbildning syftar till att vuxna stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja den person- liga utvecklingen. De som erhållit minst utbildning ska prioriteras. Utgångs- punkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, anges de övergripande målen för kommunal vuxenutbildning. Målen är allmänt formulerade och utgör grund för tolkningen av andra, mer konkret formulerade bestämmelser. Det övergripande syftet med kommunal vuxenutbildning är formulerat ur ett individ- perspektiv. Dessutom anges vilka som ska prioriteras när resur- serna är begränsade.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.3.

991

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Utbildningens nivåer

3 § Kommunerna ska tillhandahålla kommunal vuxenutbildning. Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial nivå.

Första stycket motsvarar till viss del bestämmelserna i 11 kap. 8 och 17 §§ i 1985 års skollag. Kommunernas skyldighet att till- handahålla kommunal vuxenutbildning förtydligas i den nya skollagen genom att kommunens ansvar betonas i en av de in- ledande paragraferna.. Någon materiell förändring jämfört med vad som gäller enligt 1985 års skollag är inte avsedd.

Andra stycket motsvarar i huvudsak 11 kap. 1 § första stycket i 1985 års skollag. Benämningarna grundläggande vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning har tagits bort. I stället anges de olika nivåer på vilka utbildningen ska tillhandahållas. Uttrycks- sättet tydliggör att det inte är fråga om traditionella skolformer och att det inte alltid finns ett i förväg bestämt innehåll i utbild- ningen. Påbyggnadsutbildning har tagits bort med anledning av den nya lagen (2009:128) om yrkeshögskolan, se avsnitt 18.1.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.5.

Utbildningens syfte

4 § Utbildning på grundläggande nivå syftar till att ge vuxna sådana kun- skaper som de behöver för att delta i samhälls- och arbetsliv. Den syftar också till att möjliggöra fortsatta studier.

Utbildning på gymnasial nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasieskolan ska ge.

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 2 § i 1985 års skollag. Be- stämmelsen om påbyggnadsutbildning har tagits bort, se kommentaren till 3 §.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.5.

992

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Kurser och gymnasiepoäng

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser och på gymnasial nivå även i form av ett projektarbete.

På gymnasial nivå betecknas kursernas och projektarbetets omfattning med gymnasiepoäng.

Första stycket motsvarar delvis 11 kap. 1 § andra stycket i 1985 års skollag. Dessutom anges att projektarbete kan förekomma på gymnasial nivå, vilket motsvarar vad som framgår av 2 kap. 2 § andra stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxen- utbildning.

Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Att omfattningen av kurser inom gymnasial vuxenut- bildning betecknas med gymnasiepoäng har dock hittills fram- gått av förordningen om kommunal vuxenutbildning.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.6.

6 § För kurser och projektarbete ska det finnas kursplaner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kursplaner inte ska finnas eller att gymnasiepoäng inte ska beräknas för vissa kurser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner för kurser och projektarbete.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket motsvarar i sak 2 kap. 8 § första meningen för- ordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

Enligt andra stycket kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att kursplaner inte ska finnas eller gymnasiepoäng inte ska beräknas för vissa kurser. När en elev sätter upp egna mål för utbildningen kan det skapas en kurs som är unik för eleven. Det finns därför ett behov av att kunna föreskriva att kursplaner inte ska finnas för vissa kurser eller att gymnasiepoäng inte ska beräknas på vissa kurser. De kurser som avses är främst sådana kurser som i förordningen om kommunal

993

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

vuxenutbildning benämns orienteringskurser och individuella kurser. Ingen hänvisning till nu gällande bestämmelser?

Av tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela kompletterande före- skrifter om kursplaner för kurser och projektarbete.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.6.

Avgifter

7 § Utbildningen ska vara avgiftsfri, om inte något annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 21 §. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen får bestämma att böcker och andra lärverktyg, som varje elev har för eget bruk och behåller som sin egendom, ska anskaffas av eleverna själva eller erbjudas mot avgifter som högst motsvarar huvudmannens anskaff- ningskostnader. Lärverktyg som används i utbildningen ska i övrigt tillhanda- hållas utan kostnad för eleverna.

Avgifter får inte tas ut i samband med ansökan om plats.

Paragrafen motsvarar till viss del 11 kap. 5 § i 1985 års skollag (se prop. 1990/91:85 s. 137 f.).

I första stycket anges att utbildningen ska vara avgiftsfri. Det innebär att all verksamhet inom ramen för skolformen kommunal vuxenutbildning, dvs. även sådan verksamhet som en vuxen inte behöver vara antagen till som t.ex. vägledning, ska tillhandahållas avgiftsfritt. Ett undantag görs dock för prövning. Regeringen får enligt 3 kap. 21 § meddela föreskrifter om att huvudmannen får ta ut en avgift av den som vill genomgå pröv- ning. Det får vidare förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Av andra stycket framgår att huvudmannen får bestämma att kurslitteratur och andra lärverktyg, t.ex. skrivmateriel, verktyg och skyddskläder, som eleverna får behålla ska anskaffas av dem själva på egen bekostnad eller erbjudas till självkostnadspris.

994

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Enligt tredje stycket får avgifter inte heller tas ut i samband med en ansökan om plats i kommunal vuxenutbildning. I 11 kap. 21 a § i 1985 års skollag ges huvudmannen en möjlighet att för gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning ta ut en skälig ansökningsavgift, som under vissa förutsättningar ska be- talas tillbaka. Den nya bestämmelsen i detta stycke klargör att det inte längre är möjligt att ta ut sådana avgifter. Förslaget i tredje stycket behandlas i avsnitt 18.16.

Individuella studieplaner

8 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studi- erna.

Rektorn ansvarar för att individuella studieplaner upprättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 13 § första stycket för- ordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

I första stycket anges att det för varje elev i kommunal vuxen- utbildning ska finnas en individuell studieplan. Vidare anges vad planen ska innehålla.

Av andra stycket framgår att det är rektorn som ansvarar för att en individuell studieplan upprättas för varje elev.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner. Förslaget behandlas i avsnitt 18.7.

Rätt att slutföra utbildningen

9 § Den som har antagits till en kurs har rätt att slutföra kursen.

995

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Den för vilken utbildning på grundläggande nivå har upphört enligt andra stycket ska på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det. Den för vilken utbildning på gymnasial nivå har upphört enligt andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det.

Utbildningen kan även avbrytas enligt bestämmelserna i 5 kap. 13-19 §§.

Paragrafens första, andra och tredje stycken motsvarar 11 kap. 7 a § i 1985 års skollag med vissa språkliga justeringar.

I fjärde stycket finns en erinran om att en utbildning också kan avbrytas enligt bestämmelser i 5 kap. om åtgärder för att åstad- komma trygghet och studiero.

Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå

Kommunens ansvar

10 § Varje kommun ansvarar för att de kommuninvånare som enligt 11 § har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i sådan utbildning.

Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå för att motivera dem att delta i sådan utbildning.

Första stycket motsvarar 11 kap. 8 § i 1985 års skollag. Andra stycket motsvarar 11 kap. 9 § i 1985 års skollag.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § Varje kommuninvånare har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

996

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan, och

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Den som har rätt att delta i utbildning enligt första stycket, har rätt att delta i sådan utbildning även i en annan kommun än hemkommunen om ut- bildningen tillhandahålls där.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Kriminalvården.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 kap. 10 § i 1985 års skollag. I första stycket anges inledningsvis att rätten att delta i utbild-

ning på grundläggande nivå gäller från och med andra kalender- halvåret det år den sökande fyller 20 år. Den som är i behov av sådan utbildning ska fram till och med första kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år hänvisas till det individuella programmet i gymnasieskolan.

Av första punkten framgår att den sökande måste vara bosatt i landet för att ha rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå. Vem som ska anses bosatt i landet framgår av 28 kap. 1 §. Av 28 kap. 4 § följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att också den som inte anses bosatt i landet ska ha rätt att delta.

Enligt andra punkten ska sökanden sakna sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan. En sökande som har genom- gått grundskolan eller motsvarande utbildning kan ändå sakna relevanta kunskaper och följaktligen ha rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå.

I tredje punkten anges att den sökande ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Detta villkor är nytt. Motsva- rande villkor gäller dock enligt förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning vad gäller behörighet till gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Huvudmannen ska inte vara skyldig att ta emot en sökande till utbildning på grund- läggande nivå om den sökande saknar förutsättningar att till- godogöra sig utbildningen. Så kan t.ex. vara fallet om den sökande på nytt vill gå en kurs som hon eller han nyligen har

997

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

gått. Däremot kan det finnas en rätt att delta om det har gått en längre tid sedan den sökande senast genomgick utbildningen. Det kan då vara naturligt att sökanden har förlorat de kunskaper hon eller han en gång förvärvat. Även om det inte har gått någon längre tid sedan den sökande genomgick utbildningen kan hon eller han ha rätt att delta, om hans eller hennes personliga för- hållanden har förändrats på ett sådant sätt att det finns anledning att anta att hon eller han numera har förutsättningar att tillgodo- göra sig utbildningen. Vuxna med utvecklingsstörning ska inte vara generellt undantagna från att delta i kommunal vuxenut- bildning. Om en vuxen med utvecklingsstörning söker till kommunal vuxenutbildning får hans eller hennes förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen bedömas individuellt enligt samma bestämmelser som för alla andra.

Av andra stycket framgår att rätten att delta i utbildning på grundläggande nivå gäller oavsett vilken kommun som tillhanda- håller utbildningen. Den som uppfyller villkoren i första stycket har således rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå var som helst i landet. En förutsättning är dock att den kommun där sökanden vill delta i utbildning också tillhandahåller den sökta utbildningen i kommunen. Det innebär att en kommun, som fullgör sin skyldighet att erbjuda utbildning på grundläggande nivå genom att köpa platser av en annan kommun, inte behöver tillhandahålla utbildning för sökande från andra kommuner.

I tredje stycket anges att bestämmelserna i paragrafen inte gäller den som är intagen i kriminalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att Kriminalvården anordnar utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt.

Utbildning på ett annat språk än svenska

12 § Om en elev i utbildning på grundläggande nivå har bristfälliga kunskaper i svenska språket, får utbildningen ges på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar. Sådan utbildning ska kompletteras med undervis- ning eller träning i svenska språket.

998

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Paragrafen motsvarar 11 kap. 12 § i 1985 års skollag med vissa språkliga ändringar. Bestämmelsen ger inte eleven någon absolut rätt att få utbildning på sitt modersmål.

Ansökan och mottagande

13 § En ansökan om att delta i utbildning på grundläggande nivå ska ges in till sökandens hemkommun. En sökande ska tas emot till utbildningen om de vill- kor som anges i 11 § är uppfyllda.

Paragrafen motsvarar i sak delvis 11 kap. 11 § i 1985 års skollag. I den nya lagen anges dock inte vilket organ i hemkommunen som den sökande ska vända sig till. En sökande ska alltid tas emot om de villkor som anges i 11 § är uppfyllda. Kommunens beslut i fråga om mottagande kan enligt 26 kap. 11 § överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.8.

14 § Om en ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvud- man ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvud- mannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande där hemkommunen redovisar sin bedömning av om sökanden uppfyller de villkor som anges i 11 §.

Den huvudman som anordnar en utbildning beslutar om sökanden ska tas emot till utbildningen. Den andra huvudmannen får ta emot den sökande även om hemkommunen har bedömt att den sökande inte har rätt att delta i utbild- ningen.

Paragrafen motsvarar till viss del 11 kap. 11§ i 1985 års skollag. Om en sådan ansökan som avses i 13 § avser utbildning som

en annan kommun anordnar ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den andra kommunen. Tillsammans med ansökningen ska hemkommunen översända ett yttrande där hemkommunen redovisar sin bedömning av om sökanden upp- fyller villkoren för rätt att delta i utbildningen. Anordnar- kommunen beslutar om sökanden ska tas emot till utbildningen.

999

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Även om hemkommunen har bedömt att sökanden inte upp- fyller villkoren för rätt att delta har den andra huvudmannen möjlighet att göra en annan bedömning och ta emot sökanden. Av 15 § framgår att den mottagande kommunen i ett sådant fall inte har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbild- ning.

Begreppet antagning används inte i fråga om utbildning på grundläggande nivå eftersom något urval inte ska göras till sådan utbildning. Beslut i fråga om mottagande får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd enligt 26 kap. 11 §.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.9.

Interkommunal ersättning

15 § En kommun, som i sin utbildning på grundläggande nivå har en elev som kommer från en annan kommun, ska få ersättning för sina kostnader för den elevens utbildning från elevens hemkommun. Detta gäller dock inte om hem- kommunen eller, efter överklagande av ett beslut enligt 14 §, Skolväsendets överklagandenämnd har bedömt att eleven inte har rätt att delta i utbildningen.

Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 16 § i 1985 års skollag. Hemkommunens skyldighet att lämna ersättning till en annan kommun gäller dock inte om hemkommunen har bedömt att eleven inte har rätt att delta i utbildningen. Om den huvudman som anordnar utbildningen har beslutat att inte ta emot sökan- den på grund av att hemkommunen har bedömt att sökanden inte har rätt att delta, och Skolväsendets överklagandenämnd efter överklagande finner att sökanden har rätt att delta, blir hemkommunen skyldig att ersätta den mottagande huvud- mannen, som ju blir skyldig att ta emot den sökande.

1000

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå

Huvudmannens ansvar

16 § Varje kommun ska erbjuda utbildning på gymnasial nivå. Kommunerna ska sträva efter att erbjuda sådan utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.

Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 17 § första stycket i 1985 års skollag.

17 § Ett landsting får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områ- dena naturbruk och omvårdnad. Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå även inom andra om- råden.

Paragrafen motsvarar 11 kap. 17 § andra och tredje styckena i 1985 års skollag.

18 § Varje kommun ska informera om möjligheterna till utbildning på gymnasial nivå och aktivt verka för att vuxna i kommunen deltar i sådan utbild- ning.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 kap. 18 § i 1985 års skollag (se prop. 1990/91:85 s. 151 ff. och 201). Ordet ”aktivt” har lagts till för att betona kommunernas ansvar för att de som tillhör målgruppen för utbildningen också tar del i denna.

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

19 § Varje kommuninvånare är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

1001

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

4.i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller lik- värdig utbildning, och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om behörighetsvillkor.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Kriminalvården.

Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 19 § i 1985 års skollag.

Av första stycket framgår att utbildningen kan påbörjas tidigast under andra kalenderhalvåret det år den sökande fyller 20 år.

Enligt första punkten måste en sökande vara bosatt i landet för att vara behörig. Vem som ska anses bosatt i landet framgår av 28 kap. 1 §. Av 28 kap. 4 § följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att också den som inte anses bosatt i landet kan vara behörig.

Behörighetsbestämmelserna i andra och tredje punkterna mot- svarar delvis villkoren i 3 kap. 2 § förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning. I förordningsbestämmelsen före- skrivs bl.a. att sökanden ska sakna eller ha brister i sådana kun- skaper som kursen avser att ge. Orden ”eller ha brister i” har utelämnats i den nya lagen för att göra bestämmelsen mer tydlig och lättillämpad. En sökande till utbildning inom en kurs på gymnasial nivå är normalt inte behörig om hon eller han inom en nära tidsperiod före utbildningens start har avslutat sin utbild- ning i gymnasieskolan (eller i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå) med minst betyget E på den sökta kursen. Hon eller han bör hänvisas till att t.ex. studera på egen hand och genomgå prövning. Av 26 § följer att det inte är nödvändigt att vara antagen för att få genomgå prövning.

För behörighet krävs vidare enligt fjärde punkten att den sökande uppfyller i övrigt föreskrivna villkor. Sådana behörig- hetsvillkor kan enligt tredje stycket föreskrivas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

1002

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

I andra stycket finns ett undantag från föreskriften i första stycket att en sökande är behörig först från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år. Enligt undan- tagsbestämmelsen kan den som är yngre än vad som anges i första stycket vara behörig om hon eller han har slutfört utbild- ning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller likvärdig utbildning. Uttrycket ”slutfört” innebär att sökanden ska ha av- slutat utbildningen med slutbetyg från gymnasieskolan. Exempel på likvärdig utbildning är utbildning på ett specialutformat program, utbildning som leder till International Baccalaureate eller utländsk utbildning som motsvarar utbildning på ett natio- nellt eller specialutformat program.

Bemyndigandet i tredje stycket motsvarar med viss redak- tionell ändring bemyndigandet i 11 kap. 19 § tredje stycket i 1985 års skollag.

Vad gäller fjärde stycket hänvisas till kommentaren till 11 § tredje stycket.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.10.

Ansökan

20 § En ansökan om att delta i utbildning på gymnasial nivå ska ges in till den sökandes hemkommun.

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning. Ett yttrande behövs inte om det är onödigt med hänsyn till en tidigare överenskommelse.

Åtagande att svara för kostnaderna ska alltid lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbild- ning hos en annan huvudman. Ett lämnat åtagande gäller även om den sökande därefter byter hemkommun.

Första och andra styckena motsvarar 11 kap. 21 § första och andra styckena i 1985 års skollag med undantag av vad som där

1003

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

gäller om påbyggnadsutbildningar som finansieras med statliga medel. I den nya lagen anges dock inte vilket organ i hem- kommunen som en ansökan ska ges in till.

Den bestämmelse som finns i tredje stycket första meningen tillkom ursprungligen på initiativ av riksdagens utbildningsut- skott (se bet. 1990/91:UbU16 s. 57 f.). Nytt i denna lag är att hemkommunens beslut i fråga om åtagande att svara för kostna- derna för utbildning som tillhandahålls av en annan huvudman kan överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd enligt 26 kap. 11 §. Vad som kan utgöra särskilda skäl med hänsyn till den sökandes personliga förhållanden måste avgöras från fall till fall, men enbart den omständigheten att hemkommunen inte tillhan- dahåller den aktuella utbildningen utgör inte ett särskilt skäl. Som exempel på vad som kan vara särskilda skäl kan nämnas att den sökande arbetar i en annan kommun än hemkommunen och även vill studera i den kommun där hon eller han arbetar. En sökande kan också bo långt ifrån det ställe där hemkommunen tillhandahåller utbildning, men ha nära till en annan huvudmans utbildningslokaler.

Om hemkommunen har bedömt att sökanden inte har sär- skilda skäl med hänsyn till personliga förhållanden kan det hända att Skolväsendets överklagandenämnd efter överklagande finner att sökanden har sådana särskilda skäl. Om den sökande då blir mottagen och antagen till utbildningen i den andra kommunen blir hemkommunen skyldig att åta sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.

Förslaget behandlas delvis i avsnitt 18.11.

Mottagande

21 § Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå avgör om den sökande ska tas emot till utbildningen.

Hemkommunen ska ta emot en sökande om de behörighetsvillkor som an- ges i 19 § är uppfyllda.

1004

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Första stycket motsvarar delvis 11 kap. 22 § i 1985 års skollag. I den nya lagen anges dock inte vilket organ hos huvudmannen som avgör om en sökande ska tas emot till utbildningen.

Huvudmannens beslut om mottagande avgör om den sökande tillhör dem som kan få möjlighet att gå utbildningen. Beslutet innefattar först och främst ett ställningstagande till om de be- hörighetsvillkor som anges i eller har föreskrivits med stöd av 19 § är uppfyllda. Huvudmannen kan dock även behöva ta ställning till om en sökande från en annan kommun ska få möjlighet att gå utbildningen. Att en huvudman beslutar att ta emot en sökande innebär att hon eller han får vara med och konkurrera om till- gängliga utbildningsplatser. Det ska inte sammanblandas med beslut om antagning enligt 22 §. Ett beslut att anta en sökande innebär att den som är mottagen som sökande också tilldelas en plats på utbildningen. För det fall det finns fler mottagna sökande än det finns platser måste ett urval göras vid antag- ningen. Annars ska alla mottagna också antas. Inom utbildning på grundläggande nivå utgör beslutet om mottagande och be- slutet om antagning i praktiken ett och samma beslut. På gymna- sial nivå kan det emellertid bli fråga om två olika beslut, eftersom alla behöriga sökande kanske inte kan få gå en viss utbildning på grund av begränsade resurser. Ett beslut om mottagande kan överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd enligt 26 kap. 11 §. Ett beslut om antagning kan inte överklagas.

Tredje stycket motsvarar 11 kap. 20 § 1 i 1985 års skollag med ett tillägg med anledning av att hemkommunen kan komma att bli skyldig att åta sig att svara för kostnaderna efter ett över- klagande enligt 26 kap. 11 § 13. Andra punkten i paragrafen har tagits bort, vilket behandlas i avsnitt 18.17. Tredje punkten har tagits bort med anledning av regeringens proposition Yrkeshög- skolan (prop. 2008/09:68).

1005

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Antagning

22 § Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå avgör om en sökande ska antas till utbildningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval mellan mottagna sökande.

Begreppet antagning är nytt. Det motsvarar begreppet intagning i 1985 års skollag. I den nya lagen anges inte vilket organ hos huvudmannen som beslutar om antagning. Det har inte heller ansetts nödvändigt att i lagen föreskriva att antagningsorganisa- tionen får vara gemensam för flera huvudmän samt för kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och gymnasie- skolan. Antagningsorganisationen får vara gemensam även om det inte finns någon särskild föreskrift om detta i lagen.

Första stycket motsvarar delvis 11 kap. 22 § första stycket i 1985 års skollag.

Av andra stycket, som delvis motsvarar 11 kap. 19 § tredje stycket i 1985 års skollag, framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela komplette- rande föreskrifter om urval mellan mottagna sökande.

Förslaget behandlas delvis i avsnitt 18.12.

Betyg

Betygsregleringen

Som anges i författningskommentaren till kapitel 9 om grund- skolan har riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsen- det där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmelserna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. För närmare beskrivning av betygskalan, se avsnitt 3.4.2.

1006

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Betygssättning

23 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs och på projektarbetet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

ytterligare föreskrifter om betygsättning. Sådana föreskrifter får innebära att betyg inte ska sättas på vissa kurser.

Första stycket motsvarar 4 kap. 1 § första meningen förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om betygssättning och om att vissa kurser inte ska betygssättas. Kompletterande föreskrifter om betygssättning möjliggör t.ex. att dagens system att sätta betyg på en del av en kurs kan finnas kvar. Att vissa kurser inte ska betygssättas kan t.ex. bli aktuellt när en elev sätter upp egna mål för utbildningen och det skapas en kurs som är unik för eleven.

Betygsbeteckningar

24 § Som betyg på grundläggande nivå och gymnasial nivå ska någon av be- teckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat be- tecknas med A, B, C, D eller E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

Paragrafen anger vilka betygsbeteckningar som ska användas vid betygssättning på grundläggande och gymnasial nivå.

25 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande såväl till uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs där betyg ska sättas. Betygskriteri- erna ska precisera vilka kunskaper som krävs enligt kursplanen för att eleven ska få betygen A, C eller E.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betygskriterier.

1007

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Enligt första stycket ska utgångspunkten vid betygssättning vara att elevens kunskaper ska bedömas i relation till dels de kunskapskrav som respektive kursplan ställer upp, dels de be- tygskriterier som är fastställda för varje betygssteg.

Andra och tredje styckena behandlar de betygskriterier som ska tillämpas vid betygssättning.

26 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i en kurs på grund av elevens bristande deltagande, ska betyg inte sättas på kursen.

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

Paragrafen är ny och motsvarar till viss del den som föreslås gälla för grundskolan i 9 kap. 19 §. Till skillnad från grundskolan är inte begreppet närvaro relevant i vuxenutbildningen, t.ex. vid distansutbildning.

I första stycket anges att något betyg inte ska sättas när det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens bristande deltagande. . Avsikten är att detta ska markeras med ett horisontellt streck i betygskatalogen.

Prövning

27 § Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från kommunal vuxenut- bildning ska ha möjlighet att genomgå prövning i alla kurser som det sätts be- tyg på och i projektarbete. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg på kursen eller projektarbetet. Den som är elev i gymnasieskolan får dock inte genomgå prövning i en kurs eller ett projektarbete om eleven har fått minst betyget E på kursen eller projektarbetet.

Prövning får göras endast hos en huvudman som anordnar den aktuella kursen eller, när det gäller projektarbete, utbildning inom det kunskapsområde som projektarbetet avser.

1008

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Med prövning avses en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl upp- ställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket motsvarar i huvudsak 4 kap. 16 § första stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

Den som är bosatt i landet och vill ha betyg ska ha möjlighet till prövning inom utbildningsformen kommunal vuxenutbild- ning. Den som genomgår prövning behöver inte vara antagen till utbildningen och måste inte heller vara behörig att delta. Detta innebär t.ex. att en person som inte är behörig att delta i utbild- ning på gymnasial nivå på grund av att hon eller han inom en nära tidsperiod före utbildningens start har avslutat sin gymna- sieutbildning med betyget E ändå har möjlighet att genomgå en prövning.

Den som vill genomgå en prövning ska vara bosatt i landet. Vem som ska anses bosatt i landet framgår av 28 kap. 1 §. Av 28 kap. 4 § följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att också den som inte anses bosatt i landet ska kunna genomgå prövning.

Andra stycket motsvarar i sak 4 kap. 16 § andra stycket för- ordningen om kommunal vuxenutbildning.

I tredje stycket finns en definition av begreppet prövning.

I fjärde stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om prövning.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.14.

28 § Prövningen ska göras av en eller flera lärare. Om prövningen genomförs av två eller flera lärare och dessa inte kan enas om ett betyg ska betyget sättas av rektorn.

Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 18 § förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning, innebär att lagens bestämmelser om vem som ska sätta betyg även gäller vid prövning.

1009

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Validering

29 § En elev i kommunal vuxenutbildning kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en struktu- rerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen i första stycket innebär att huvudmännen för

kommunal vuxenutbildning kan erbjuda vuxna en möjlighet att få sina kunskaper och sin kompetens validerade. I bestämmelsen ges också en definition av begreppet validering. Valideringen ska genomföras inom ramen för kommunal vuxenutbildning. I detta ligger att den som vill genomgå validering ska vara antagen till utbildning. Validering kan ske inom ramen för en kurs som är inrättad särskilt i syfte att ge tillfälle till validering, dvs. en sådan kurs som enligt förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning är möjlig att inrätta som en orienteringskurs. Kravet på antagning innebär att personen måste vara bosatt i landet. Vem som ska anses bosatt i landet framgår av 28 kap. 1 §. Av 28 kap. 4 § följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att också den som inte an- ses bosatt i landet ska kunna genomgå validering.

I andra stycket finns en erinran om att rektorn liksom i fråga om betygssättning har ett särskilt ansvar för att validering sker i enlighet med lag och andra författningar. Syftet är att särskilt markera rektorns ansvar för att valideringen genomförs på ett professionellt sätt.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.15.

30 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en valide- ring ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

1010

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen i första stycket innebär att resultatet av en

validering alltid ska dokumenteras skriftligt om den som har genomgått validering vill det. Den skriftliga dokumentationen av bedömningen vid en validering ska kunna rättas eller ändras i överensstämmelse med vad som gäller för betyg.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om validering.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.15.

Intyg

31 § Den som genomgått en kurs i kommunal vuxenutbildning och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket motsvaras delvis av 4 kap. 19 § första stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning. Innebörden är främst dels att elever som har fått utbildning i kurser som inte ska betygssättas ändå ska kunna få de mål som har nåtts dokumenterade, dels att genomförda valideringar ska kunna dokumenteras genom intyg. Dessutom är avsikten att den som har genomgått en kurs där betyg sätts ska kunna få ett om- döme dokumenterat genom intyg i stället för betyg. Bestämmel- sen innebär inte att läraren kan avstå från att sätta betyg i sådana kurser där betyg ska sättas. Eleven ska dock kunna välja att an- tingen få bara ett intyg eller ett intyg och betyg.

1011

Kommunal vuxenutbildning

Ds 2009:25

Av andra stycket framgår att eleven ska informeras om möjligheten att få ett intyg. Information om intyg måste bara lämnas till elever, dvs. de som deltar i utbildning. I de fall betyg kan sättas på kursen ska informationen om möjligheten att få ett intyg naturligtvis lämnas innan eleven får det slutliga betyget.

Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser. De kurser som avses är främst sådana kurser som i förordningen om kommunal vuxen- utbildning benämns orienteringskurser eller individuella kurser.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.13.

32 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket motsvarar 4 kap. 19 § andra stycket förord- ningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

Andra stycket innebär att intyg kan bli föremål för rättelse eller ändring i likhet med vad som gäller för betyg och validering.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Förslaget behandlas i avsnitt 18.13.

Uppdrag att anordna utbildning

33 § I 21 kap. finns bestämmelser om en kommuns eller ett landstings möj- ligheter att med bibehållet huvudmannaskap uppdra åt annan att anordna kommunal vuxenutbildning.

1012

Ds 2009:25

Kommunal vuxenutbildning

Bestämmelsen innehåller en hänvisning till 21 kap. där regleringen kring möjligheterna för kommuner och landsting att överlämna utbildning på entreprenad finns. Huvudmannen be- håller huvudmannaskapet för den verksamhet som överlämnas på entreprenad och är således ansvarig för att verksamheten genomförs i enlighet med gällande författningar. Elevernas och andras rättigheter respektive kommunens eller landstingets skyl- digheter ska vara desamma som om verksamheten bedrivs av kommunen eller landstinget i egen regi. Kommunen ansvarar i egenskap av huvudman för verksamhetens innehåll och målupp- fyllelse men låter någon annan sköta själva utförandet.

1013

19 kap. Särskild utbildning för vuxna

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om särskild utbildning för vuxna (2–9 §§),

–särskilda bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på grund- läggande nivå (10–12 §§),

–särskilda bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (13–16 §§),

–bestämmelser om betyg, validering och intyg (17–23 §§) och

–bestämmelse om uppdrag att anordna utbildning (24 §).

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Särskild utbildning för vuxna syftar till att vuxna med utvecklingsstörning stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kun- skaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhälls- livet samt främja den personliga utvecklingen. De som erhållit minst utbildning ska prioriteras. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Av 28 kap. 7 § följer att det som i denna lag sägs om elever med utveck- lingsstörning också ska gälla för vissa andra vuxna.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, anger i första stycket de övergripande målen för särskild utbildning för vuxna, vilka är identiska med de övergripande mål som gäller för kommunal vuxenutbildning, se 18 kap. 2 §. Målen är allmänt formulerade och utgör en grund för tolkningen av andra, mer konkret formulerade bestämmelser. Syftet med särskild utbild- ning för vuxna anges i paragrafen formulerat ur ett individ-

1015

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

perspektiv. Dessutom anges vilka som ska prioriteras då resur- serna är begränsade.

Av andra stycket framgår genom en hänvisning till 28 kap. 7 § att med utvecklingsstörning jämställs, vid tillämpning av skol- lagen, ett betydande och bestående begåvningsmässigt funk- tionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Till skillnad mot regleringen i 1985 års skol- lag (1 kap. 16 §) utgör inte autism eller autismliknande tillstånd en självständig grund för att tillhöra den målgrupp som finns för särskild utbildning för vuxna utan det krävs att personen i fråga även har en utvecklingsstörning.

Paragrafen behandlas i avsnitten 19.3 och 19.4.

Utbildningens nivåer

3 § Kommunerna ska tillhandahålla särskild utbildning för vuxna. Utbildningen ska tillhandahållas på grundläggande nivå och gymnasial nivå.

Första stycket har inte någon motsvarighet i 1985 års skollag. Be- stämmelsen tydliggör kommunernas skyldighet att tillhandahålla särskild utbildning för vuxna, men någon materiell förändring jämfört med vad som gäller enligt 1985 års skollag är inte avsedd.

Andra stycket motsvarar delvis 12 kap. 1 § första stycket i 1985 års skollag. Benämningarna grundläggande särvux och gymnasial särvux har tagits bort och i stället anges de olika nivåer på vilka den särskilda utbildningen för vuxna ska tillhandahållas. Uttryckssättet understryker att det inte är fråga om traditionella skolformer och att det inte alltid finns ett i förväg bestämt inne- håll i utbildningen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 19.7.

1016

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Utbildningens syfte

4 § Utbildning på grundläggande nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen i grundsärskolan ska ge.

Utbildning på gymnasial nivå syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå som motsvarar den som utbildningen på nationella eller specialutformade program i gymnasiesärskolan ska ge.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 12 kap. 1 a § i 1985 års skollag. I paragrafen anges syftet med utbildningen på grundläggande nivå och gymnasial nivå.

Kurser

5 § Utbildningen inom särskild utbildning för vuxna bedrivs i form av kurser. För kurser ska det finnas kursplaner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner.

Första stycket motsvarar i sak 12 kap. 1 § andra stycket i 1985 års skollag.

Andra stycket motsvarar 1 kap. 4 § första meningen förord- ningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda.

I tredje stycket anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner för kurser.

Avgifter

6 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen får bestämma att böcker och andra lärverktyg, som varje elev har för eget bruk och får behålla som sin egendom, ska anskaffas av eleverna själva eller erbjudas mot avgifter som högst motsvarar huvudmannens

1017

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

anskaffningskostnader. Lärverktyg som används i utbildningen ska i övrigt tillhandahållas utan kostnad för eleverna.

Avgifter får inte tas ut i samband med ansökan om plats.

Paragrafens första och andra stycke motsvarar i stora delar 12 kap. 8 § i 1985 års skollag, se i prop. 1990/91:85 s. 137 f för en motivering till den bestämmelsen.

I första stycket anges att utbildningen som huvudregel ska vara avgiftsfri. Vissa avsteg från principen om kostnadsfri utbildning får dock förekomma. Vid enstaka tillfällen kan eleverna med andra ord själva få betala vissa smärre kostnader. När det sålunda blir aktuellt med t.ex. museibesök eller studiebesök är det alltså möjligt att låta eleverna själva få betala inträdesavgiften.

Enligt andra stycket får huvudmannen bestämma att kurslitte- ratur och andra lärverktyg, t.ex. skrivmateriel, verktyg och skyddskläder, som eleverna kan få behålla ska anskaffas av dem själva på egen bekostnad eller erbjudas till självkostnadspris. Lär- verktyg som inte används för eget bruk och som inte får behållas för eget bruk ska tillhandahållas kostnadsfritt. Termen lärverk- tyg är ny och har införts i stället för det som i 1985 års skollag beskrivs som hjälpmedel. Avsikten är att modernisera språk- bruket.

Av tredje stycket framgår att avgifter inte får tas ut i samband med en ansökan om plats i särskild utbildning för vuxna.

Ansökan, mottagande och antagning

7 § En ansökan om att delta i särskild utbildning för vuxna ska ges in till sökandens hemkommun.

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning. Ett sådant yttrande be- höver inte lämnas om det är onödigt med hänsyn till tidigare överenskommelse.

1018

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Den huvudman som anordnar en utbildning beslutar om sökanden ska tas emot till utbildningen. En huvudman är skyldig att till sin särskilda utbildning för vuxna ta emot sökande som kommer från andra kommuner, om hem- kommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning.

Den huvudman som anordnar en utbildning på gymnasial nivå avgör om en sökande ska antas till utbildningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval mellan mottagna sökande i utbildning på gymnasial nivå.

Begreppet antagning är nytt. Det motsvarar begreppet intagning i 1985 års skollag.

Av första stycket framgår att en ansökan ska skickas till hem- kommunen. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 11 § första stycket i 1985 års skollag.

I andra stycket regleras vad som gäller om sökande vill gå en utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting. Hemkommunen är skyldig att i ett sådant fall skynd- samt vidarebefordra ansökningen till den aktuella huvudmannen.

I tredje stycket anges att den huvudman som anordnar utbild- ningen ska besluta om mottagande. Huvudmannen, dvs. en kommun eller ett landsting, har i vissa fall en skyldighet att ta emot behöriga sökande från andra kommuner. Skyldigheten gäller om elevens hemkommun har åtagit sig att betala kostna- derna för elevens utbildning. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 7 § i 1985 års skollag.

Av fjärde stycket följer att det i utbildning på gymnasial nivå ibland kan finnas ett begränsat antal platser. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval mellan behöriga sökande i det fall platserna inte räcker till alla som tagits emot. I fråga om utbildning på grundläggande nivå behöver begreppen urval eller antagning inte användas efter- som något urval inte ska göras till sådan utbildning. Mottagande och antagning utgör där ett och samma beslut.

Paragrafen behandlas delvis i avsnitt 19.8.

1019

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Individuella studieplaner

8 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studi- erna.

Rektorn ansvarar för att individuella studieplaner upprättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

I första stycket anges att det för varje elev i särskild utbildning för vuxna ska finnas en individuell studieplan. Vidare anges vad planen ska innehålla.

Av andra stycket framgår att det är rektorn som ansvarar för att en individuell studieplan upprättas för varje elev.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om individuella studieplaner. Förslaget be- handlas i avsnitt 19.6.

Rätt att slutföra utbildningen

9 § Den som har antagits till en kurs i särskild utbildning för vuxna har rätt att slutföra kursen.

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Den för vilken utbildning på grundläggande nivå har upphört enligt andra stycket ska på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det. Den för vilken utbildning på gymnasial nivå har upphört enligt andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det.

Utbildningen kan även avbrytas enligt bestämmelserna i 5 kap. 13-19 §§.

Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 12 § i 1985 års skollag.

1020

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Första stycket anger att den som har antagits till en kurs inom särskild utbildning för vuxna har rätt att slutföra denna kurs.

Andra stycket innebär ett undantag från regleringen i första stycket. Enligt förevarande stycke har huvudmannen en möjlig- het att besluta att utbildningen på kursen ska upphöra för en en- skild elev. Ett sådant beslut får dock bara fattas om det föreligger särskilda omständigheter. I förarbetena till bestämmelsen om upphörande av vuxenutbildning för utvecklingsstörda (prop. 1990/91:85 s. 137) angavs följande: ”All vuxenutbildning skall vara klart målinriktad. Deltagarna har mycket olika bakgrund och förutsättningar och det tar olika lång tid för dem att nå målet. Det är därför inte lämpligt att fastställa bestämda tids- gränser för hur lång tid utbildningen får ta i grundläggande vuxenutbildning och i särvux. Däremot får undervisningen aldrig bli ett sätt att sysselsätta deltagarna. Så snart en studerande har nått målet för utbildningen skall undervisningen givetvis upp- höra. I vissa fall kan målet för utbildningen inte nås. När en studerande inte tillgodogör sig ytterligare undervisning på ett tillfredsställande sätt, skall undervisningen kunna upphöra även om målet inte har uppnåtts. Att delta i vuxenutbildning är ett frivilligt åtagande från den studerandes sida och det kräver, även när det gäller grundläggande vuxenutbildning och särvux, ett relativt stort mått av eget arbete. Undervisningen skall kunna upphöra även för en studerande som i och för sig har förutsätt- ningar att nå ett uppsatt mål, men som ändå inte gör tillfreds- ställande framsteg t.ex. på grund av bristande studiemotivation.”

Tredje stycket anger förutsättningarna för återinträde i utbild- ningen. Eftersom huvudmannens ansvar för att tillhandahålla utbildning varierar beroende på vilken utbildningsnivå det är fråga om gäller olika regler. Om utbildning på grundläggande nivå har avbrutits ska eleven beredas sådan utbildning igen om det finns särskilda skäl. För utbildning på gymnasial nivå gäller efter ett avbrott att eleven får beredas sådan utbildning om det föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl kan föreligga om de om- ständigheter som föranledde avbrytandet av utbildningen med stöd av andra stycket inte längre är aktuella. Skillnaden mellan

1021

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

utbildningsnivåerna när det gäller möjligheterna till återinträde beror på att utbildningen på grundläggande nivå är en rättighet för den som uppfyller behörighetskraven, se 19 kap. 11 §.

I fjärde stycket finns en erinran om att en utbildning också kan avbrytas enligt bestämmelser i 5 kap. om åtgärder för trygghet och studiero.

Särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå

Kommunens ansvar

10 § Varje kommun ansvarar för att de kommuninvånare som enligt 11 § har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i sådan utbildning.

Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och för att motivera dem att delta i sådan utbildning.

Paragrafen motsvarar 12 kap. 2 a och 2 b §§ i 1985 års skollag.

I första stycket anges kommunernas skyldighet att se till att alla som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå också får det. Vilka som har rätt att delta framgår av 11 §.

Av andra stycket framgår att kommunerna har en skyldighet att söka upp och motivera dem som behöver särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § Varje kommuninvånare med utvecklingsstörning har rätt att delta i ut- bildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen i grundsärskolan syftar till att ge, och

1022

Ds 2009:25 Särskild utbildning för vuxna

3. har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i kriminal- vårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Krimi- nalvården.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 12 kap. 2 c § i 1985 års skollag, se propositionen Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m. (prop. 2005/06:148), s. 58 f för en närmare beskrivning av bestämmel- serna.

Av 28 kap. 7 § följer att vad som sägs om elever med utveck- lingsstörning också ska gälla för vissa andra vuxna, dvs. sådana som genom yttre våld eller kroppslig sjukdom har fått en hjärn- skada som lett till ett betydande och bestående begåvnings- mässigt funktionshinder.

I andra stycket görs en hänvisning till vad som gäller för in- tagna i kriminalvårdsanstalt. Se även kommentaren till be- stämmelsen i 22 kap.

Utbildning på ett annat språk än svenska

12 § Om en elev i utbildning på grundläggande nivå har bristfälliga kunskaper i svenska språket, får utbildningen tillhandahållas på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar. Sådan utbildning ska kompletteras med undervisning eller träning i svenska språket.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar 12 kap. 2 d § i 1985 års skollag, se propositionen Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m. (prop. 2005/06:148), s. 59 för en närmare beskriv- ning av bestämmelsen.

1023

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå

Kommunens ansvar

13 § Varje kommun ska erbjuda särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Kommunerna ska sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.

Paragrafen motsvarar till viss del 12 kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag. En sökande har inte rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå, men kommunen har ändå en skyldighet att, i egen regi eller genom avtal med annan kommun eller landsting enligt 19 kap. 14 §, tillhandahålla sådan utbildning.

14 § Ett landsting får efter överenskommelse med en kommun tillhandahålla särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.

Bestämmelsen motsvarar, med viss språklig justering, 12 kap. 3 § andra stycket i 1985 års skollag. Ingen förändring i sak är avsedd. Utbildning för vuxna med utvecklingsstörning på gymnasial nivå ska motsvara den utbildning som ges på nationella och special- utformade program i gymnasiesärskolan.

15 § Varje kommun ska informera om möjligheterna till särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå och aktivt verka för att kommuninvånare som är behöriga deltar i sådan utbildning.

Paragrafen motsvarar i sak 12 kap. 5 § i 1985 års skollag. Be- stämmelsen är utformad på i princip samma sätt som motsva- rande bestämmelse för kommunal utbildning för vuxna, jfr kommentaren till 18 kap. 18 §.

1024

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Behörighet till utbildning på gymnasial nivå

16 § Varje kommuninvånare med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 20 år, om hon eller han

1.är bosatt i landet,

2.saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

3.har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och

4.i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket men har slutfört utbildning i gymnasiesärskolan eller likvärdig utbildning och upp- fyller övriga behörighetsvillkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om behörighetsvillkor.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i kriminal- vårdsanstalt. Av 22 kap. 10 § framgår att för dessas utbildning ansvarar Krimi- nalvården.

Paragrafen är utformad på i huvudsak samma sätt som motsva- rande paragraf för kommunal utbildning för vuxna, jfr kommentaren till 18 kap. 19 §.

I första stycket anges huvudregeln för behörighet att delta i ut- bildningen. Utbildningen kan påbörjas tidigast under andra kalenderhalvåret det år den sökande fyller 20 år. Undantag från huvudregeln i detta avseende anges i andra stycket. Enligt första punkten måste den sökande dessutom vara bosatt i landet, se 28 kap. 1 § angående bosättningsbegreppet.

Behörighetsbestämmelserna i andra och tredje punkterna mot- svarar delvis villkoren i 3 kap. 3 § förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda. I förordningen föreskrivs bl.a. att den sökande ska sakna eller ha brister i sådana kunskaper som kursen avser att ge. För att göra bestämmelsen tydligare och mer lättillämplig har orden ”eller ha brister i” utelämnats i lagen. En sökande till utbildning för vuxna med utvecklingsstörning på gymnasial nivå ska normalt inte vara behörig, om den sökande inom en nära tidsperiod före utbildningens start har avslutat sin

1025

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

utbildning i gymnasiesärskolan eller utbildning för vuxna med utvecklingsstörning på gymnasial nivå med minst betyget E på den kurs som hon eller han ansöker om att få gå. För behörighet krävs vidare enligt fjärde punkten att den sökande i övrigt upp- fyller föreskrivna villkor. Sådana behörighetsvillkor kan enligt tredje stycket föreskrivas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

I andra stycket finns ett undantag från föreskriften i första stycket att en sökande är behörig att delta i utbildning först under andra kalenderhalvåret det år den sökande fyller 20 år. En- ligt undantagsbestämmelsen kan den som är yngre än vad som anges i första stycket vara behörig om hon eller han har slutfört utbildning i gymnasiesärskolan eller likvärdig utbildning. Ut- trycket ”slutfört” innebär att den sökande ska ha avslutat utbild- ningen, i regel med slutbetyg från gymnasiesärskolan. Vad som ska anses vara likvärdig utbildning får bedömas från fall till fall. Det kan t.ex. vara fråga om utländsk utbildning som motsvarar utbildning i den svenska gymnasiesärskolan. Tredje stycket be- myndigar regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att föreskriva ytterligare behörighetsvillkor.

I fjärde stycket anges att bestämmelserna i paragrafen inte gäller den som är intagen i kriminalvårdsanstalt. För en sådan persons utbildning ansvarar kriminalvården. Se även kommen- taren till bestämmelsen i 22 kap.

Paragrafen behandlas i avsnitt 19.8.

1026

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Betyg

Betygsregleringen

Som anges i författningskommentaren till kapitel 9 om grund- skolan har riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsen- det där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmelserna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. För närmare beskrivning av betygsregleringen, se avsnitt 3.4.2.

Betygssättning

17 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs, dock inte på kurser som mot- svarar träningsskolan inom grundsärskolan.

Inom den del av särskild utbildning för vuxna som motsvarar tränings- skolan inom grundsärskolan ska i stället för betyg ett intyg om att eleven har deltagit i kursen utfärdas efter avslutad kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning. Sådana föreskrifter får innebära att betyg inte ska sättas på vissa kurser.

Första och andra styckena motsvarar i stort 4 kap. 1 § förord- ningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om betygsättning och om att vissa kurser inte ska betygssättas. Bemyndigandet avser bl.a. möjliggöra föreskrifter på förordningsnivå som innebär att dagens system att sätta betyg på en del av en kurs får finnas kvar.

I 3 kap. 16 § finns bestämmelser om vem eller vilka som ska sätta betyg.

1027

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

Betygsbeteckningar

18 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D och E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. För den elev som inte uppnår betyget E utfärdas ett intyg om att eleven har deltagit i kursen.

I paragrafen anges vilka betygsbeteckningar som ska användas vid betygssättning.

19 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande såväl till uppställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs. De ska precisera vilka kunskaper som krävs enligt kursplanen för att eleven ska få betygen A, C eller E.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betygskriterier.

Paragrafen är ny och behandlar vad som ska läggas till grund för bedömningen av vilket betyg som ska sättas.

Enligt första stycket ska utgångspunkten vara att bedöma elevens kunskaper gentemot dels de kunskapskrav som respek- tive kursplan innehåller, dels de särskilda betygskriterier som finns fastställda för vissa betygssteg.

Paragrafens andra och tredje stycken behandlar de betygs- kriterier med vars hjälp betygen ska sättas.

Validering

20 § En elev i särskild utbildning för vuxna kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en struktu- rerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

1028

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Bestämmelsen i första stycket innebär att huvudmännen inom särskild utbildning för vuxna kan erbjuda eleverna en möjlighet att få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Endast den som är antagen till utbildningen kan få genomgå validering inom ramen för skolformen. I bestämmelsen finns också en definition av begreppet validering.

Paragrafen behandlas i avsnitt 19.11.

21 § Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en valide- ring ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

Paragrafen saknar motsvarighet 1985 års skollag.

Bestämmelsen i första stycket innebär att resultatet av en validering alltid ska dokumenteras skriftligt om den person som har genomgått validering vill det. Bedömningen vid och dokumentationen av en validering ska kunna rättas eller ändras i likhet med vad som gäller för betyg.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om validering. Paragrafen behandlas i avsnitt 19.11.

Intyg

22 § Den som genomgått en kurs i särskild utbildning för vuxna och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg. I

1029

Särskild utbildning för vuxna

Ds 2009:25

17 § andra stycket och 18 § finns bestämmelser om att intyg ska utfärdas i vissa andra fall.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket motsvaras delvis av 4 kap. 19 § första stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning som gäller för komvux. Avsikten är att den som har genomgått en kurs ska kunna välja att få ett omdöme dokumenterat genom intyg i stället för betyg. Bestämmelsen innebär inte att läraren kan avstå från att sätta betyg. Eleven ska dock kunna välja att antingen få bara ett intyg eller ett intyg och betyg. I andra meningen görs en hänvisning till andra bestämmelser vari fram- går att intyg ska utfärdas i vissa andra fall.

Av andra stycket framgår att eleven ska informeras om möj- ligheten att få ett intyg. Information om intyg måste bara lämnas till elever, dvs. de som deltar i utbildning. Information om möj- ligheten att få ett intyg ska naturligtvis lämnas innan eleven får det slutliga betyget.

Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att in- tyg alltid ska utfärdas efter vissa kurser. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller för kommunal vuxenutbildning i 18 kap. 31 §.

23 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

1030

Ds 2009:25

Särskild utbildning för vuxna

Första stycket motsvarar vad som föreskrivs om komvux i 4 kap. 19 § andra stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

Andra stycket innebär att intyg kan bli föremål för rättelse eller ändring i likhet med vad som gäller för betyg och validering.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Uppdrag att anordna utbildning

24 § I 21 kap. finns bestämmelser om en kommuns eller ett landstings möj- ligheter att med bibehållet huvudmannaskap uppdra åt annan att anordna sär- skild utbildning för vuxna.

1031

20 kap. Utbildning i svenska för invandrare

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser om utbildning i svenska för invandrare (2–17 §§),

–bestämmelser om betyg, prövning, validering och intyg, (18–24 §§) och,

–bestämmelse om uppdrag att anordna utbildning (25 §).

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, beskriver innehållet i kapitlet.

Allmänna bestämmelser

Övergripande mål

2 § Utbildning i svenska för invandrare syftar till att vuxna invandrare stöds och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt främja den personliga utvecklingen. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i 1985 års skollag, anger de övergripande målen för utbildning i svenska för invandrare. Målen är allmänt formulerade och utgör en grund för tolkningen av andra, mer konkret formulerade bestämmelser.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.3.

Utbildningens syfte

3 § Utbildning i svenska för invandrare syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket.

Utbildning i svenska för invandrare syftar också till att ge vuxna som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter möjlighet att förvärva sådana

1033

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

färdigheter. Läs- och skrivinlärningen får ske på elevens modersmål eller något annat språk som eleven behärskar.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 1 § första och andra styckena i 1985 års skollag i deras lydelse från och med den 1 juli 2006 (se prop. 2005/06:148 s. 28 ff. och s. 59). I sista meningen har gjorts en språklig justering.

Kurser

4 § Utbildning i svenska för invandrare bedrivs i form av kurser. För kurser ska det finnas kursplaner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner.

Första stycket motsvarar 13 kap. 1 tredje stycket i 1985 års skol- lag.

Andra stycket har ingen motsvarighet i 1985 års skollag men motsvarar delvis 5 § första stycket förordningen (1994:895) om svenskundervisning för invandrare.

Av tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela kompletterande före- skrifter om kursplaner. Föreskriften är ny.

Avgifter

5 § Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Huvudmannen får dock besluta att eleverna ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar 13 kap. 8 § i 1985 års skollag.

1034

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Utbildningens omfattning

6 § Utbildningen ska i genomsnitt under en fyraveckorsperiod omfatta minst 15 timmars undervisning i veckan. Undervisningens omfattning får dock minskas om eleven begär det och huvudmannen finner att det är förenligt med utbildningens syfte.

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 13 kap. 4 a § i 1985 års skollag, anger den minsta omfattning som undervisningen ska ha inom utbildning i svenska för invandrare. Begreppet undervis- ning har definierats i 1 kap. 7 §. Utöver undervisning före- kommer normalt även andra inslag i utbildningen, t.ex. själv- studier eller språkpraktik. Undervisningstiden får minskas under den angivna minimigränsen endast om eleven begär det. Huvudmannen måste dessutom göra den bedömningen att en sådan minskning är förenlig med syftet med utbildningen. Se även prop. 2005/06:148 s. 32 ff. och 59 f.

Samverkan med arbetslivet

7 § Huvudmannen ska i samarbete med Arbetsförmedlingen verka för att eleven ges möjligheter att öva det svenska språket i arbetslivet och att utbild- ning i svenska för invandrare kan kombineras med andra aktiviteter såsom

–arbetslivsorientering,

–validering,

–praktik, eller

–annan utbildning.

Huvudmannen ska också verka för att utbildning i svenska för invandrare kan bedrivas samtidigt som eleven uppbär ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för att utbildningen kan kombineras med aktiviteter som erbjuds inom hälso- och sjukvården.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 4 b § i 1985 års skollag (se prop. 2005/06:148 s. 34 ff. och s. 60).

1035

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

8 § Utbildning i svenska för invandrare ska kunna kombineras med förvärvs- arbete.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 4 c § i 1985 års skollag (se prop. 2005/06:148 s. 34 ff. och s. 60).

Paragrafen motsvarar, med vissa språkliga justeringar, 13 kap. 5 § i 1985 års skollag.

Individuella studieplaner

10 § För varje elev ska det finnas en individuell studieplan. Planen ska inne- hålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål samt planerad omfattning av studierna.

Rektorn ansvarar för att individuella studieplaner upprättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om individuella studieplaner.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Enligt första stycket ska det finnas en individuell studieplan för varje elev. Vidare anges att den ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och bör således spegla den enskildes behov, önskemål och förutsättningar. Den ska dessutom inne- hålla uppgifter om planerad omfattning av studierna. Det är t.ex. lämpligt att elevens studieväg framgår.

I andra stycket anges att rektorn ansvarar för att det upprättas individuella studieplaner för varje elev.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om den individuella studieplanen.

1036

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Förslaget behandlas i avsnitt 20.4.

Kommunens ansvar

11 § Varje kommun är skyldig att se till att utbildning i svenska för in- vandrare erbjuds de personer som anges i 13 §.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 § i 1985 års skollag.

I första stycket regleras kommunernas skyldighet att erbjuda utbildning i svenska för invandrare till dem som har rätt till sådan utbildning.

Av andra stycket följer att utbildning i svenska för invandrare ska tillhandahållas så snart som möjligt efter det att rätt till ut- bildningen har inträtt. Endast om det finns särskilda skäl får det dröja längre än tre månader innan utbildningen kan tillhanda- hållas. Vad som kan utgöra särskilda skäl har behandlats i prop. 1993/94:126 s. 21.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.5.

12 § Varje kommun ska aktivt verka för att nå dem i kommunen som har rätt till utbildning i svenska för invandrare och för att motivera dem att delta i ut- bildningen.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 4 § i 1985 års skollag.

Rätt att delta

13 § Varje kommuninvånare har rätt att delta i utbildning i svenska för in- vandrare från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 16 år, om hon eller han

1. är bosatt i landet, och

1037

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

2. saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbild- ningen syftar till att ge.

En finländsk medborgare som stadigvarande arbetar i kommunen men är bosatt i Finland nära gränsen till Sverige och saknar sådana grundläggande kun- skaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge, har från och med andra kalenderhalvåret det år hon eller han fyller 16 år också rätt att delta i ut- bildning i svenska för invandrare.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 6 § i 1985 års skollag med vissa språkliga och redaktionella justeringar.

I första stycket anges vissa villkor som måste vara uppfyllda för att rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare ska före- ligga. Rätten att delta i utbildning gäller från och med andra kalenderhalvåret det år kommuninvånaren fyller 16 år.

I första punkten anges att sökanden måste vara bosatt i landet för att ha rätt att delta i utbildning i svenska för invandrare. Vem som ska anses bosatt i landet framgår av 28 kap. 1 §. Av 28 kap. 4 § följer att regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer kan föreskriva att också den som inte anses som bosatt i landet ska ha rätt att delta.

Enligt andra punkten ska sökanden sakna sådana kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge.

Av andra stycket framgår att villkoret i första stycket om bo- sättning i landet inte gäller för finländska medborgare, som stadigvarande arbetar i kommunen men är bosatta i Finland nära gränsen till Sverige.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 7 § i 1985 års skollag.

1038

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Mottagande

15 § Huvudmannen avgör om en sökande ska tas emot till utbildningen.

Paragrafen motsvarar i sak 13 kap. 12 § i 1985 års skollag. I den nya lagen anges dock inte vilket organ hos huvudmannen som beslutar om mottagande.

Rätt att slutföra utbildningen

16 § Den som har antagits till en kurs i utbildning i svenska för invandrare har rätt att slutföra kursen.

Huvudmannen får dock besluta att utbildningen på kursen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg.

Utbildningen kan även avbrytas enligt bestämmelserna i 5 kap. 13-19 §§.

Paragrafens första och andra stycke motsvarar 13 kap. 11 § första stycket i 1985 års skollag med viss språklig justering.

I tredje stycket finns en erinran om att en utbildning också kan avbrytas enligt bestämmelser i 5 kap. om åtgärder för ordning, trygghet och studiero. Att studierna kan avbrytas genom av- stängning är nytt för skolformen vilket behandlas i avsnitt 20.8.

17 § Den för vilken utbildning i svenska för invandrare har upphört enligt 16 § andra stycket ska på nytt beredas sådan utbildning om det finns särskilda skäl för det.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 11 § andra stycket i 1985 års skol- lag.

Betyg

Betygsregleringen

1039

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

Som anges i författningskommentaren till kapitel 9 om grund- skolan har riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag om en ny betygsskala för de skolformer inom det offentliga skolväsen- det där betyg sätts (prop. 2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Bestämmelserna om betyg i Skollagsberedningens förslag till ny skollag har utformats i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har beslutat. För närmare beskrivning av betygsskalan, se avsnitt 3.4.2.

Betygssättning

18 § Betyg ska sättas på varje avslutad kurs.

Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D och E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om betygssättning.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

I första och andra stycken anges vilka betygsbeteckningar som ska användas vid betygssättning.. Vem som beslutar om betyget framgår av 3 kap. 16 §.

Av tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela kompletterande före- skrifter om betygssättning. Förslaget behandlas i avsnitt 20.6.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs. De ska precisera vilka kunskaper som krävs enligt kursplanen för att eleven ska få betygen A, C och E.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om betygskriterier.

1040

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket motsvarar delvis 16 § första stycket förord- ningen (1994:895) om svenskundervisning för invandrare. Be- stämmelsen har också anpassats till vad som ska gälla för kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna.

I andra stycket anges att betygskriterier ska finnas för varje kurs.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de betygskriterier som läraren ska använda vid betygssätt- ningen.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.6.

20 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i en kurs på grund av elevens bristande deltagande, ska betyg inte sättas på kursen.

I fall som avses i första stycket ska en skriftlig bedömning av elevens kun- skapsutveckling i ämnet ges.

Bedömningen ska undertecknas av läraren.

I första stycket anges att något betyg inte ska sättas när det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens bristande deltagande. Avsikten är att detta ska markeras med ett horisontellt streck i betygskatalogen.

Prövning

21 § Den som är bosatt i landet och vill ha betyg från utbildning i svenska för invandrare ska ha möjlighet att genomgå prövning. Detta gäller även den som tidigare har fått betyg på kursen.

Prövning får göras hos en huvudman som anordnar den aktuella kursen.

1041

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

Med prövning avses en bedömning av kunskaper i förhållande till såväl upp- ställda kunskapsmål i kursplaner som till betygskriterier.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen i första stycket motsvarar 17 a § första stycket

förordningen (1994:895) om svenskundervisning för invandrare. I andra stycket anges att prövning får göras hos en huvudman som anordnar den aktuella kursen. Detta är en anpassning till vad som föreslås gälla för, och idag gäller för, kommunal vuxen-

utbildning.

I tredje stycket ges en definition av vad prövning är.

I fjärde stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om prövning.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.7.

22 § Prövningen ska göras av en eller flera lärare. Om prövningen genomförs av två eller flera lärare och dessa inte kan enas om ett betyg ska betyget sättas av rektorn.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen innebär att lagens bestämmelser om vem som ska sätta betyg även gäller vid prövning, jfr 3 kap. 16 §.

Validering

23 § En elev i utbildning i svenska för invandrare kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kun- skaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

1042

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt. Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även en slutförd validering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen i första stycket innebär att huvudmännen för

utbildning i svenska för invandrare kan erbjuda vuxna en möjlig- het att få sina kunskaper och sin kompetens validerade. I be- stämmelsen ges också en definition av begreppet validering. Valideringen ska genomföras inom ramen för utbildning i svenska för invandrare. I detta ligger att den som vill genomgå validering ska vara antagen till utbildning. Kravet på antagning innebär att personen måste vara bosatt i landet. Vem som ska anses bosatt i landet framgår av 28 kap. 1 §. Av 28 kap. 4 § följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att också den som inte anses bosatt i landet ska kunna genomgå validering.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär att resultatet av en vali- dering alltid ska dokumenteras skriftligt om den som har genomgått validering vill det. Den skriftliga dokumentationen av bedömningen vid en validering ska kunna rättas eller ändras i överensstämmelse med vad som gäller för betyg.

I fjärde stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytter- ligare föreskrifter om validering.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.7.

1043

Utbildning i svenska för invandrare

Ds 2009:25

Intyg

24 § Den som genomgått utbildning i svenska för invandrare och vill få sina kunskaper dokumenterade på annat sätt än genom betyg ska få ett intyg.

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möjligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter viss utbildning.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Första stycket innebär att den som har genomgått en kurs ska kunna få ett omdöme dokumenterat genom intyg i stället för betyg. Betyg ska dock alltid sättas där det är möjligt, d.v.s. då målen uppnåtts, även om individen bara vill få ett intyg. Be- stämmelsen i andra stycket förtydligar huvudmannens skyldighet att informera om möjligheten att få intyg. Information om möj- ligheten att få ett intyg ska naturligtvis lämnas innan eleven får det slutliga betyget.

Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att in- tyg alltid ska utfärdas efter viss utbildning. Den utbildning som avses är främst läs- och skrivinlärningen, som inte är en egen kurs och därför inte behöver betygsättas.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.6.

25 § Rektorn utfärdar intyg.

Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§ om rättelse och ändring av betyg gäller även för intyg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om intyg.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Av första stycket följer att rektor ansvarar för utfärdandet av intyg. Detta motsvarar vad som föreskrivs för komvux i 4 kap. 19 § andra stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.

1044

Ds 2009:25

Utbildning i svenska för invandrare

Andra stycket innebär att intyg kan bli föremål för rättelse eller ändring i likhet med vad som gäller för betyg och validering.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om intyg.

Förslaget behandlas i avsnitt 20.6.

Uppdrag att anordna utbildning

26 § I 21 kap. finns bestämmelser om en kommuns möjligheter att med bibe- hållet huvudmannaskap uppdra åt annan att anordna utbildning i svenska för invandrare.

Bestämmelsen innehåller en hänvisning till 21 kap. där regleringen kring möjligheterna för kommuner att överlämna utbildning på entreprenad finns. Kommunen behåller huvud- mannaskapet för den verksamhet som överlämnas på entrepre- nad och är således ansvarig för att verksamheten genomförs i enlighet med gällande författningar. Elevernas och andras rättig- heter respektive kommunens skyldigheter ska vara desamma som om verksamheten bedrivs av kommunen i egen regi. Kommunen ansvarar i egenskap av huvudman för verksamhetens innehåll och måluppfyllelse men låter någon annan sköta själva utförandet.

1045

21 kap. Entreprenad och samverkan

Entreprenad

1 § Kommuner eller landsting får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att utföra uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entreprenad). De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet enligt denna lag ska med de undantag som anges i detta kapitel även gälla vid entreprenad.

I paragrafen definieras begreppet entreprenad. Av grundläggande betydelse är att huvudmannaskapet ligger kvar på kommunen eller landstinget. Det innebär bl.a. att elevernas rättigheter och kommunens eller landstingets skyldigheter ska vara desamma som om verksamheten bedrivs av kommunen eller landstinget i egen regi. Det måste fortfarande vara fråga om en kommunal verksamhet i förhållande till eleverna och vårdnadshavarna.

Kommunen ansvarar således i egenskap av huvudman för verksamhetens innehåll men låter någon annan sköta själva ut- förandet. De bestämmelser som finns för t.ex. en utbildning i skollagen och andra författningar på skolområdet, exempelvis läroplaner och kursplaner, gäller även vid entreprenad. Således gäller bestämmelserna i 1–5 kap. även för entreprenaden. Likaså gäller bestämmelserna om vem som ska sätta betyg vid entrepre- nad. I 7 § finns dock vissa undantag från skollagens föreskrifter. Rektors ledningsansvar ligger kvar hos rektor vid den skolenhet som berörs av entreprenaden. Det bör vidare särskilt framhållas att de olika former av entreprenad som behandlas i kapitlet alla avser verksamhet med offentliga huvudmän. I 10 § andra stycket finns dock en bestämmelse som reglerar möjligheten för enskilda huvudmän att överlåta ansvaret för medicinska insatser inom elevhälsan.

Även sådana stödfunktioner som skolskjuts och skolmåltider faller inom utbildningsbegreppet och kan alltså med stöd av bestämmelserna läggas ut på entreprenad.

1047

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

Entreprenadavtal kan enligt paragrafen ingås med en ”enskild fysisk eller juridisk person”. Kretsen av tänkbara entreprenörer är således densamma som i 1 § lagen (1993:802) om entrepre- nadförhållanden inom skolan. Nuvarande bestämmelser inom vuxenutbildningen som möjliggör utbildning på entreprenad, dvs. 11 kap. 6 §, 12 kap. 9 § och 13 kap. 9 § i 1985 års skollag, har en annan utformning. Genom den föreslagna definitionen av entreprenadbegreppet markeras tydligare vilka som får fullgöra uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet på entrepre- nad. Av bestämmelserna följer således att en kommun eller ett landsting inte får sluta entreprenadavtal med en annan kommun eller ett annat landsting eller ett statligt organ.

2 § Inom förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, kommunal vuxenutbild- ning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap. får uppgifter överlämnas på entreprenad.

Paragrafen motsvarar delvis 2 a kap. 5 § andra stycket, 2 b kap. 2 § tredje stycket, 11 kap. 6 § första stycket, 12 kap. 9 § första stycket och 13 kap. 9 § första stycket i 1985 års skollag. Någon förändring i sak är inte avsedd. Det finns inte heller i dag några begränsningar i fråga om möjligheten att överlämna uppgifter på entreprenad vad gäller förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, förskoleklass, kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare utom såvitt avser överlämnande av myndighetsutövning.

3 § Inom grundskolan, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan får uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen överlämnas på entreprenad.

Bestämmelsen innebär att uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen får överlämnas på entreprenad inom grund- skolan, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Uppgifter som med stöd av bestämmelserna kan tänkas komma

1048

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

att överlämnas på entreprenad är exempelvis skolmåltider, skol- skjuts och elevhälsa. En definition av begreppet undervisning finns i 1 kap. 8 §.

4 § Inom gymnasieskolan får uppgifter som avser undervisning i karaktärs- ämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil överlämnas på entreprenad.

Paragrafen motsvarar 1 § lagen (1993:802) om entreprenadför- hållanden inom skolan. Entreprenaden behöver inte avse ett helt ämne utan kan avse delar av ett ämne (jfr prop. 1992/93:230 s. 88).

Paragrafen motsvarar delvis 2 § lagen (1993:802) om entrepre- nadförhållanden inom skolan. Bestämmelsen innebär att den möjlighet som regeringen har enligt lagen att medge undantag från de aktuella reglerna bibehålls. Undantaget kan för vissa skolformer avse vilken undervisning som får läggas ut, men det kan också avse att annat subjekt än vad som anges i 1 § får anlitas som entreprenör, t.ex. en kommun. I fråga om undervisningen kan regeringen medge att entreprenad får prövas även inom andra ämnen i gymnasieskolan än som anges i 4 § samt inom t.ex. grundskolan. I förarbetena till lagen om entreprenadförhållanden inom skolan nämns som exempel för gymnasieskolans del viss undervisning i ett ämne som har nära anknytning till ett yrkes- ämne. För grundskolans del kan det t.ex. vara fråga om moders- målsundervisning. Regeringen får i det enskilda fallet pröva de rättsliga förutsättningarna för och lämpligheten av ett entrepre- nörskap (se prop. 1992/93:230 s. 32 och 35).

1049

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

Innehållet i paragrafen motsvarar delvis 3 § lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan samt 11 kap. 6 § andra stycket, 12 kap 9 § andra stycket och 13 kap. 9 § andra stycket i 1985 års skollag. För att överlämna myndighetsutövning till en enskild krävs lagstöd. Bestämmelsen innebär att ingen annan myndighetsutövning än den som hör till lärares undervisnings- uppgifter får överlämnas vid entreprenad. Den myndighetsut- övning som kan komma att överlämnas är främst betygssättning. Det bör framhållas att skollagens bestämmelser om vem som ska sätta betyg ska gälla också hos entreprenören. De lärare som är verksamma hos en entreprenör bör ha samma uppgifter som lärare anställda hos en kommun eller ett landsting. Utfärdande av betygsdokument är däremot rektors uppgift och stannar hos denne. En sådan uppgift kan inte överlämnas till en entreprenör.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om entreprenader enligt 2, 4 eller 5 §§.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter om entreprenader. Regleringen motsvarar delvis 6 § lagen (1993:802) om entreprenadförhållan- den inom skolan, 11 kap. 6 § första stycket andra meningen, 12 kap. 9 § första stycket andra meningen och 13 kap. 9 § första stycket andra meningen.

Samverkan

8 § En kommun får sluta avtal med en annan kommun om att denna ska ut- föra kommunens uppgifter inom förskolan, fritidshemmet, kommunal vuxen- utbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap.

1050

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

Paragrafen motsvarar delvis 2 a kap. 5 § andra stycket i 1985 års skollag. Någon förändring i sak är inte avsedd. För vuxenutbild- ningen finns i dag inte någon uttrycklig reglering kring sam- verkan.

Den överlåtelse av uppgifter som sker är inte att betrakta som entreprenad eftersom uppgifterna överlämnas till en annan kommun. Det kan särskilt framhållas att huvudmannaskapet och ansvaret för verksamheten följer med vid överlåtelsen.

Elevhälsans medicinska insatser har samma huvudman som ut- bildningen, dvs. en kommun, ett landsting, staten eller en en- skild. Paragrafen möjliggör för huvudmannen att låta någon annan fullgöra dessa uppgifter. Den överlåtelse som sker är dock inte att betrakta som entreprenad eftersom överlåtelsen av upp- gifterna sker till en kommun eller ett landsting.

Första stycket motsvarar i sak bestämmelserna avseende skol- hälsovård i 1 kap. 5 § grundskoleförordningen (1994:1194), 1 kap. 14 § gymnasieförordningen (1992:394), 1 kap. 5 § särskoleförordningen (1995:206) och 1 kap. 12 § förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan.

Andra stycket motsvarar i huvudsak 1 kap. 12 § specialskole- förordningen (1995:401) och 1 kap. 6 § sameskolförordningen (1995:205). Dessutom ges en verksamhet med enskild huvudman möjlighet att överlåta ansvaret för de medicinska insatserna till en kommun eller ett landsting.

1051

Entreprenad och samverkan

Ds 2009:25

10 § Staten får såsom huvudman för sameskolan, efter avtal med en kommun, fullgöra kommunens uppgifter inom förskolan.

Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 3 § sameskolförordningen (1995:205). Av 2 kap 4 § i den föreslagna skollagen framgår att staten är huvudman för förskoleklass och fritidshem vid en skol- enhet med specialskola eller sameskola

Paragrafen möjliggör med andra ord att huvudmannen för sameskolan, efter avtal med en kommun, får fullgöra kommunens uppgifter inom angivet område.

För medverkan av annan än huvudman inom skolväsendet får regeringens föreskrifter enligt första och andra styckena avvika från bestämmelserna i 2 kap. 13–16, 22 och 27 §§.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 2 § i 1985 års skollag. Någon saklig förändring är inte avsedd.

Bestämmelser som i huvudsak motsvarar första stycket tillkom i samband med införande av skollagen (1985:1100). Då anfördes att det behövdes ett laga stöd där de utomståendes medverkan i utbildningen kunde tänkas ske i sådana former att skolan i praktiken hade överlåtit åt en utomstående att svara för viss verksamhet i fall där det rörde sig om företeelser som inte sär- skilt reglerades i lagen (prop. 1985/86:10 s. 132 f.). En mot- svarande föreskriftsrätt behövs i den nya skollagen.

När individuella programmet infördes i gymnasieskolan upp- kom ett behov av föreskrifter som möjliggjorde att eleven full- gjorde större delar av utbildningen utanför skolväsendet än vad som framgick av det tidigare bemyndigandet (prop. 1990/91:85

1052

Ds 2009:25

Entreprenad och samverkan

s. 212). En i huvudsak liknande reglering har införts i andra stycket.

Av tredje stycket framgår att regeringen får föreskriva att vissa bestämmelser om lärares behörighet etc. inte ska gälla i de fall medverkan sker med annan än en huvudman inom skolväsendet.

1053

22 kap. Särskilda utbildningsformer

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–internationella skolor på grundskole- och gymnasienivå,

–utbildning vid särskilda ungdomshem,

–utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller annan mot- svarande institution,

–utbildning för elever som vårdas i hemmet eller på annan lämplig plats,

–annat sätt för att fullgöra skolplikten, samt

–bemyndigande som avser de utbildningsformer och den övriga verksam- het som regleras i kapitlet.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Internationella skolor

Grundskolenivå

2 § Den som endast för en kortare tid har sitt hem i Sverige eller den som har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på grundskolenivå får fullgöra sin skolplikt i en sådan skola, om Statens skolinspektion har god- känt huvudmannen för ändamålet. Detta gäller dock inte sådana barn som avses i 6 kap. 5–6 §§.

Med internationell skola på grundskolenivå avses en fristående skola som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i grundskolan. För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Utbildningen ska förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden ska meddelas i den omfattning som de i Sverige för kortare tid bosatta eleverna behöver.

Regeringen får besluta att en internationell skola på grundskolenivå får ta emot andra barn än sådana som avses i första stycket för att de ska fullgöra skolplikten vid skolan.

1055

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

Paragrafens första stycke motsvarar 9 kap. 5 § första stycket i 1985 års skollag med vissa redaktionella förändringar samt en anpassning till den rollfördelning som gäller inom den statliga skoladministrationen sedan Statens skolinspektion inrättats. Av stycket följer att den som endast under en kortare tid är i landet eller den som har andra särskilda skäl att få utbildning i en inter- nationell skola med enskild huvudman får fullgöra sin skolplikt i en sådan skola om Statens skolinspektion har godkänt huvud- mannen för ändamålet. Detta gäller dock inte barn som hör till målgruppen för grundsärskolan eller specialskolan.

Begreppet ”för en kortare tid är bosatt i Sverige” i 1985 års skollag har ersatts av begreppet ”under en kortare tid har sitt hem i Sverige”. Någon saklig skillnad är inte avsedd utan ändringen är föranledd av att begreppet ”bosatt i landet” nu definieras i 28 kap. 2 §. Med elever som endast under en kortare tid har sitt hem i landet avses exempelvis barn till utländska forskare eller barn till andra anställda i internationella företag som vistas i Sverige under en begränsad tid. Det kan även röra sig om barn till beskickningsmedlemmar från andra länder inom EU och EES-området, vilka arbetar i Sverige.

Begreppet ”andra skäl” i 1985 års skollag har ersatts av be- greppet ”andra särskilda skäl”. Med elever som har ”andra sär- skilda skäl” att få sin utbildning i en internationell skola avses exempelvis elever som visserligen stadigvarande är bosatta i Sverige men som kommer från familjer som planerar att inom en inte alltför avlägsen framtid lämna landet antingen för gott eller för åtskilliga år. Sådana elever kan vara barn till forskare, barn med svenska föräldrar som är anställda i olika internationella företag eller barn till svenska diplomater. Även familjeskäl kan utgöra sådana särskilda skäl som här avses. Det kan då röra sig om att en eller båda föräldrarna eller någon annan familjemedlem kommer från ett annat land och att eleven i sin hemmiljö regel- bundet använder det språk som är undervisningsspråk i den internationella skolan. Det kan också vara fråga om elever som tidigare gått i skola utomlands och som vill fullfölja sin utbild- ning i Sverige.

1056

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

Paragrafens andra stycke motsvarar 9 kap. 5 § andra stycket i 1985 års skollag. Där anges vilka grundläggande krav som ställs för godkännande av en internationell skola på grundskolenivå.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 9 kap. 5 § tredje stycket i 1985 års skollag. Bestämmelsen innebär att regeringen får medge att en internationell skola tar emot barn som varken för en kortare tid har sitt hem i landet eller har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola. Regeringen kan lämna så- väl ett generellt medgivande som ett medgivande som är begränsat till ett visst antal eller en viss andel elever ur denna kategori. Regeringens medgivande ska alltså endast gälla sådana elever som inte redan med stöd av bestämmelserna i första stycket får tas emot i skolan. Förarbetena till den äldre bestämmelsen finns i prop. 1995/96:200, s. 60, 61 och 71.

3 § En godkänd internationell skola på grundskolenivå ska av Statens skol- inspektion förklaras berättigad till sådant bidrag som avses i 4 § om

2.utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det svenska offentliga skolväsendet,

3.elever som har svårigheter i skolarbetet erbjuds särskilt stöd,

4.eleverna erbjuds sådan skolhälsovård som ska erbjudas inom grund-

skolan,

5.elevavgiften är skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verksam- heten, bidrag och omständigheterna i övrigt,

7.urvalet, om det inte finns platser till alla behöriga sökande, görs på grunder som Statens skolverk godkänner,

8.vårdnadshavare och elever ges tydlig information om den internationella skolans innehåll och inriktning mot fortsatta studier utomlands samt om vad

1057

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

utbildning vid en internationell skola kan innebära vid fortsatt skolgång i det svenska skolväsendet, samt

9. skolan följer övriga bestämmelser i denna lag och i andra föreskrifter som avser internationella skolor på grundskolenivå.

Skolverket ska i beslutet om rätt till bidrag ange det högsta antal elever som är folkbokförda i Sverige och som omfattas av skolans bidragsrätt.

För att en nystartad skola ska ha rätt till bidrag ska skolan ha ansökt om att bli bidragsberättigad före den 1 april kalenderåret innan skolan startar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytter- ligare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

I paragrafen anges förutsättningarna för att en internationell skola på grundskolenivå ska förklaras berättigad till bidrag från kommunen. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 7 a § i 1985 års skollag. Förarbetena till de bestämmelserna finns i prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16 s.

4 § Elevens hemkommun ska lämna bidrag till den internationella skolan för en elev som genomgår sådan utbildning som avses i 3 § från och med höst- terminen det år eleven fyller 6 år om

1.eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får särskilt statsbidrag för eleven, och

2.eleven

a)för en kortare tid är bosatt i Sverige,

b)har andra särskilda skäl att få utbildning i en internationell skola på grundskolenivå, eller

c)har mottagits med stöd av regeringens beslut enligt 2 § tredje stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kommunens bidrag ska bestämmas i stället för det som

1058

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

anges i andra stycket, om statsbidrag lämnas till kommunen för en elev som har tagits emot i en internationell skola på grundskolenivå.

Om inte kommunen och skolan har kommit överens om annat, ska bidraget beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

I paragrafen regleras hur bidraget från kommunen till en inter- nationell skola på grundskolenivå ska bestämmas. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 7 b § i 1985 års skollag med den ändringen att begreppet ”särskilda skäl i” i första stycket 2. b) har bytts ut mot ”andra särskilda skäl”. Förarbetena till bestämmelserna i 1985 års lag finns i prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16.

Gymnasienivå

5 § Om en internationell skola erbjuder gymnasial utbildning som har en annan internationell inriktning än den som får finnas i gymnasieskolan eller vid en fristående skola som motsvarar gymnasieskolan eller om skolan anordnar utbildning som leder fram till International Baccalaureate (en internationell skola på gymnasienivå), ska Statens skolverk förklara skolan berättigad till sådant bidrag som avses i 6 § om

2.utbildningen som helhet är likvärdig med utbildningen i gymnasie-

skolan,

3.utbildningens allmänna mål och värdegrund inte strider mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det svenska offentliga skolväsendet,

4.utbildningen förmedlar kunskaper som underlättar fortsatta studier utomlands,

5.undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden ges i den omfattning som behövs för de elever som under kortare tid är bosatta i Sverige,

6.elever som avses i 6 § första stycket som har svårigheter i skolarbetet erbjuds särskilt stöd,

1059

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

7.elever som avses i 6 § första stycket erbjuds sådan skolhälsovård som ska erbjudas elever i gymnasieskolan,

8.elevavgiften för elever som avses i 8 e§ första stycket är skälig med hän- syn till rimliga kostnader för verksamheten, bidrag och omständigheterna i övrigt,

10.urvalet, om det inte finns platser till alla behöriga sökande, görs på grunder som Statens skolinspektion godkänner,

11.sådana elever som avses i 6 § första stycket och deras vårdnadshavare ges tydlig information om skolans innehåll och inriktning mot fortsatta studier utomlands samt om vad utbildning vid en internationell skola på gymnasienivå kan innebära vid fortsatt utbildning i Sverige, samt

12.skolan följer övriga bestämmelser i denna lag och i andra föreskrifter som avser internationella skolor på gymnasienivå.

Statens skolinspektion ska, för annan utbildning än sådan som leder fram till International Baccalaureate, i beslutet om rätt till bidrag ange vilket nationellt program utbildningen ska jämställas med i bidragshänseende. I beslutet ska Skolverket även ange det högsta antal elever som är folkbokförda i Sverige och som omfattas av skolans bidragsrätt.

I paragrafen anges de krav som ska vara uppfyllda för att en internationell skola på gymnasienivå ska vara berättigad till bidrag. Bestämmelserna motsvarar 9 kap. 8 d § i 1985 års skollag. Förarbetena till den bestämmelsen finns i prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16.

6 § Elevens hemkommun ska lämna bidrag till den internationella skolan för en elev som genomgår sådan utbildning som avses i 5 § om

1. eleven är folkbokförd i Sverige eller kommunen får särskilt statsbidrag för eleven,

1060

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

2.eleven antingen för en kortare tid är bosatt i Sverige eller har andra sär- skilda skäl att få utbildning i en internationell skola på gymnasienivå, och

3.hemkommunen var skyldig att erbjuda eleven gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.

Bidraget enligt första stycket ska uppgå till det belopp som hemkommunen och den internationella skolan kommer överens om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilket belopp som elevernas hemkommuner ska betala enligt första stycket om dessa och huvudmannen för den internationella skolan inte kommer överens om beloppet.

För en elev som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska kommunen, utöver vad som följer av andra stycket, lämna ett extra bidrag. Bidraget ska motsvara huvudmannens kostnader för det extra stödet under förutsättning att motsvarande kostnader skulle ha uppkommit om eleven gått i en av kommunen erbjuden gymnasieutbildning. Kommunen behöver dock inte lämna extra bidrag, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kommunens bidrag ska bestämmas i stället för det som anges i andra och tredje styckena, om statsbidrag lämnas till kommunen för en elev som har tagits emot i en internationell skola på gymnasienivå.

Om inte kommunen och huvudmannen har kommit överens om annat, ska bidraget beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

I paragrafen regleras hur bidraget från kommunen till en inter- nationell skola på gymnasienivå ska bestämmas. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 8 e § i 1985 års skollag med den ändringen att begreppet ”andra skäl” i första stycket 2 p. har ersatts med ”andra särskilda skäl”. Motsvarande ändring föreslås beträffande internationella skolor på grundskolenivå, jfr. kommentaren till 2 §. Förarbetena till bestämmelserna i 1985 års skollag finns i prop. 2006/07:1, utgiftsområde 16.

1061

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

Insyn, uppföljning och utvärdering

Utbildning vid särskilda ungdomshem

Utbildning för skolpliktiga

8 § Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilt ungdomshem) ska skolplik- tiga barn, som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt, fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet.

Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för hemmet. Den ska med nödvändiga avvikelser motsvara utbildningen i grundskolan eller i förekommande fall grundsärskolan eller specialskolan.

I paragrafen regleras utbildningen för skolpliktiga barn som vistas i sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilt ungdomshem). Bestämmelserna motsvarar med redaktionella ändringar bestämmelsen i 10 kap. 2 § första stycket i 1985 års skollag. Här har dock förtydligats att utbildningen i förekommande fall ska motsvara utbildningen i grundsärskolan eller specialskolan.

1062

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

Utbildning för icke skolpliktiga

9 § Den som inte längre är skolpliktig och vistas i ett hem som avses i 8 § första stycket och som inte lämpligen kan fullgöra skolgång på annat sätt ska genom huvudmannens försorg ges möjlighet att delta i kompletterande utbild- ning på grundskolenivå eller motsvarande eller i utbildning som motsvarar sådan utbildning som erbjuds i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan.

I paragrafen regleras utbildningen för icke skolpliktiga som vistas vid sådana särskilda ungdomshem som avses i 9 §. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 10 kap. 2 § andra stycket i 1985 års skollag samt 4 § förordningen (1983:289) om undervisning av barn och ungdomar som vistas vid särskilda ungdomshem. Här har dock den koppling till ett behov hos eleven som finns i 1985 års lag samt i förordningen tagits bort. Det har även förtydligats att utbildningen i före- kommande fall ska motsvara den som erbjuds i gymnasiesär- skolan. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 22.3.

Utbildning för intagna i kriminalvård

Paragrafen har inte någon motsvarighet i 1985 års skollag.

Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt är enligt bestämmelserna i 18 kap. 21 och 29 §§ samt 19 kap. 11 och 16 §§ inte behöriga att delta i en kommuns kommunala vuxenutbild- ning eller särskilda utbildning för vuxna. Kriminalvården kan dock vara huvudman för utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. Beträffande komvux, särvux och sfi finns i dag detta reglerat i förordningen (2007:152) om utbildning vid kriminalvård i anstalt.

1063

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

Bestämmelsen innebär inte någon begränsning i fråga om en intagens rätt till reguljär utbildning i gymnasieskolan eller utbildning i svenska för invandrare i de fall han eller hon är behörig till sådan utbildning.

Av 21 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om utbildning som anordnas för intagna i kriminalvårdsanstalt.

Utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution

Utbildning som motsvarar förskola, förskoleklass och fritidshem

11 § Om ett barn vårdas på sjukhus eller någon annan institution, ska huvudmannen för institutionen svara för att barnet får tillfälle att delta i utbildning som så långt möjligt motsvarar den som erbjuds i förskola, för- skoleklass eller fritidshem.

Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 2 a kap. 4 § och 2 b kap 4 § i 1985 års skollag och har behandlats i avsnitt 22.5.

Särskild undervisning

12 § För sådana elever i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan som på grund av sjukdom eller liknande skäl under en längre tid inte kan delta i vanligt skolarbete och som vårdas på ett sjukhus eller en motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas på sjukhuset eller institutionen. Sådan undervisning ska så långt det är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i.

Paragrafen motsvarar bestämmelser som i dag finns i 10 kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag, 5 kap. 7 § i 1994 års grund- skoleförordning, 5 kap. 5 § i 1995 års särskoleförordning, 8 kap. 2 och 3 §§ i 1992 års gymnasieförordning samt 8 kap. 2 och 3 §§ i

1064

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

1994 års förordning om gymnasiesärskolan, såvitt gäller elever som vårdas på sjukhus eller motsvarande institution. Paragrafen reglerar för vilka elever särskild undervisning ska anordnas samt var denna undervisning kan äga rum.

13 § Särskild undervisning enligt 12 § ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det.

Paragrafen motsvarar bestämmelser som finns i 5 kap. 8 § grund- skoleförordningen, 5 kap. 6 § särskoleförordningen, 6 kap. 6 § specialskoleförordningen, och som följer av 3 kap. 13 § same- skolförordningen. Bestämmelsen saknar motsvarighet idag beträffande utbildning på gymnasienivå.

Särskild undervisning får endast på denna grund nekas en elev om dennes medicinska tillstånd är sådant att detta är uppenbart olämpligt.

Huvudman

14 § Särskild undervisning enligt 12 § anordnas av den kommun där institu- tionen är belägen. Sådan undervisning ska stå öppen även för dem som fullgör skolplikt utanför skolväsendet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska gälla i stället för första stycket i de fall där institu- tionen är belägen i två eller flera kommuner.

I paragrafen regleras vem som ska vara huvudman för sådan särskild undervisning som avses i 12 §. Jämfört med 1985 års skollag har ansvaret för att anordna särskild undervisning på sjukhus eller motsvarande institution flyttats från skolhuvud- mannen till kommunen där sjukhuset eller motsvarande är beläget.

Bemyndigandet i bestämmelsens andra stycke är nytt och har tillkommit för att möjliggöra en lösning i de fall där institu- tionen är belägen i fler än en kommun.

1065

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

Utbildning för elever som vårdas i hemmet eller på annan lämplig plats

Särskild undervisning i hemmet eller på annan lämplig plats

15 § För sådana elever som avses i 12 § men som inte vårdas på sjukhus eller motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas i hemmet eller på annan lämplig plats. Sådan undervisning ska så långt det är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i.

I paragrafen regleras särskild undervisning för elever som inte anordnas på sjukhus eller någon annan liknande institution. Bestämmelsen motsvarar delvis vad som anges i 10 kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag. Till skillnad mot i den lagen har bestämmelserna om särskild undervisning på sjukhus eller liknande institution respektive särskild undervisning i elevens hem eller på annan lämplig plats delats upp i två paragrafer. Orsaken till denna uppdelning är att ansvaret för undervisningen fördelas på olika huvudmän beroende på var den särskilda under- visningen kommer till stånd.

16 § Särskild undervisning enligt 15 § ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det. Särskild undervisning i hemmet får endast ske om elevens vårdnadshavare, eller eleven själv i de fall denne är myndig, samtycker.

Paragrafens första mening motsvarar vad som enligt 13 § ska gälla för särskild undervisning vid sjukhus eller motsvarande institution. Paragrafens andra mening motsvaras av 5 kap. 9 grundskoleförordningen och 5 kap. 7 § särskoleförordningen. I andra meningen har även gjorts ett tillägg avseende myndiga elever.

1066

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

Huvudman

17 § Särskild undervisning enligt 15 § anordnas av den som är huvudman för den utbildning som eleven annars deltar i.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelser i 10 kap. 3 § andra stycket i 1985 års skollag. Av kommentaren till 13 § framgår att anordnaransvaret för särskild undervisning för elever som vistas på sjukhus eller motsvarande institution ligger på läges- kommunen.

Annat sätt för att fullgöra skolplikten

Förutsättningar för medgivande

18 § Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. Medgivande ska lämnas om

1.verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,

2.behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och

3.det föreligger synnerliga skäl.

Paragrafen motsvarar delvis 10 kap. 4 § första stycket i 1985 års skollag. Förarbetena till den paragrafen finns i prop. 1985/86:10 s. 50 f. samt s. 125 f.

Förutsättningarna för ett medgivande har av redaktionella skäl delats upp i punkter. Den tredje punkten är ny och innebär en skärpning av bestämmelsen. För att ett medgivande ska kunna ges måste synnerliga skäl föreligga. Synnerliga skäl kan t.ex. vara att eleven nyss flyttat till Sverige från ngt av våra grannländer men går kvar i det gamla landets skola under återstoden av terminen. Även situationer då eleven under längre tid är borta från skolan p.g.a. av resor eller filminspelning kan tänkas utgöra synnerliga skäl för att under en tid få medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt. Införandet av kriteriet synnerliga skäl

1067

Särskilda utbildningsformer

Ds 2009:25

innebär att bestämmelsen ska tillämpas med stor restriktivitet. Elever som till följd av sjukdom eller liknande skäl under en längre tid inte kan delta i skolarbetet har rätt till särskild under- visning under de förutsättningar som anges i 12–17 §§.

19 § Medgivande enligt 18 § får lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighetstid ska det prövas hur verksamheten utfaller. Medgivandet ska åter- kallas, om det kan antas att förutsättningarna enligt 18 § inte längre föreligger.

Ett beslut om återkallande av ett medgivande gäller omedelbart om inte annat beslutas.

Paragrafen motsvarar i princip 10 kap. 4 § andra stycket i 1985 års skollag.

Paragrafen motsvarar i princip 10 kap. 5 § i 1985 års skollag. Begreppet ”styrelsen för utbildningen” har utmönstrats ur lagen (se författningskommentaren till 2 kap. 1 §). Av bestämmelsen följer att i de flesta fall hemkommunen ska pröva frågan om medgivande och återkallande av medgivande enligt första och andra styckena. I vissa fall ska dock Specialpedagogiska skol- myndigheten göra motsvarande prövning.

Av 26 kap. 3 § 6 och 26 kap. 6 § 3 framgår att hem- kommunens respektive Specialpedagogiska skolmyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Bemyndiganden

21 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får, beträffande utbildning och annan verksamhet som omfattas av detta kapitel, meddela före- skrifter om

1. enskilds ansökan om godkännande eller förklaring om rätt till bidrag

1068

Ds 2009:25

Särskilda utbildningsformer

2.antagningen till, organisationen av och det närmare innehållet i utbild- ningen eller verksamheten, samt

3.betygsättning.

Regeringen meddelar även föreskrifter om ansökningstid och vid vilken tidpunkt ett beslut om godkännande eller förklaring om rätt till bidrag senast ska meddelas.

I paragrafen har samlats bemyndiganden som avser utbildningar och andra verksamheter som regleras i detta kapitel.

Av bestämmelserna i första stycket 1 framgår bl.a. att regeringen får meddela föreskrifter om ansökningstid för god- kännande respektive förklaring om bidragsberättigande. Sådana föreskrifter kan exempelvis innefatta ett sista ansökningsdatum för att bli förklarad som godkänd respektive bidragsberättigad för ett visst år.

I andra stycket erinras om regeringens möjlighet att meddela föreskrifter om tidpunkt när ett beslut om godkännande respek- tive förklaring om rätt till bidrag senast ska meddelas. Mot- svarande bestämmelse finns i 2 kap. 4 § tredje stycket för utbild- ning med enskild huvudman inom skolväsendet för barn och ungdomar.

1069

23 kap. Annan pedagogisk verksamhet

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem,

–öppen förskola,

–öppen fritidsverksamhet,

–omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds,

–övergripande mål för och kvalitetskrav på dessa verksamheter, samt

–avgifter och bidrag.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem

2 § Kommunen ska sträva efter att i stället för förskola eller fritidshem er- bjuda ett barn pedagogisk omsorg, om barnets vårdnadshavare önskar det. Kommunen ska ta skälig hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål om verksam- hetsform.

Sådan omsorg som avses i första stycket ska genom pedagogisk verksamhet och omsorg stimulera barns utveckling och lärande.

Verksamheten ska utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges den om- sorg som deras speciella behov kräver. Verksamheten ska utformas så att den främjar social gemenskap samt förbereder barnen för fortsatt lärande.

Enligt första stycket är en kommun skyldig att sträva efter att i stället för förskola eller fritidshem erbjuda barn, vars vårdnads- havare önskar det, pedagogisk omsorg.. Vid erbjudande om om- sorgsform ska kommunen ta skälig hänsyn till vårdnadshavares önskemål. Bestämmelsen omfattar endast barn som kommunen är skyldig att erbjuda förskola eller fritidshem. Enligt 2 a kap. 7 § tredje stycket i 1985 års skollag ska skälig hänsyn tas till vård-

1071

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

nadshavarens önskemål om omsorgsform när kommunen erbjuder plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnsom- sorgen. Av förarbetena till den bestämmelsen framgår att därmed avses bl.a. önskemål om familjedaghem (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 47). Formerna för sådan pedagogisk om- sorg som kommunen enligt förevarande paragraf ska sträva efter att erbjuda som alternativ till förskola eller fritidshem är däremot inte begränsade till familjedaghem i traditionell mening. Även flerfamiljslösningar och andra verksamheter där det bedrivs pedagogisk verksamhet i annan form än förskola eller fritidshem omfattas av bestämmelsen.

Innebörden av begreppen förskola och fritidshem samt öppen förskola och öppen fritidsverksamhet förändras inte.

I andra stycket anges den aktuella verksamhetens uppdrag. Be- stämmelsen motsvarar i sak 2 a kap. 3 § första stycket i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 44).

Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar delvis 2 a kap. 3 § tredje stycket i 1985 års skollag. I sista meningen har tillkommit vissa krav på verksamhetens utformning.

Förslaget behandlas i avsnitt 23.2.

Öppen förskola

3 § En kommun kan anordna öppen förskola som komplement till förskola och pedagogisk omsorg.

Den öppna förskolan ska erbjuda barn en pedagogisk verksamhet i sam- arbete med de till barnen medföljande vuxna samtidigt som dessa ges möjlighet till social gemenskap.

Paragrafens första stycke motsvaras i sak delvis av 2 a kap. 2 § första stycket i 1985 års skollag.

Bestämmelserna i andra stycket är nya. Här beskrivs den öppna förskolans uppdrag.

Förslaget behandlas i avsnitt 23.3.

1072

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

Öppen fritidsverksamhet

4 § Enligt 13 kap. 7 § kan en huvudman under vissa förutsättningar erbjuda öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem.

Den öppna fritidsverksamheten ska genom pedagogisk verksamhet komplettera utbildningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan och andra särskilda utbildningsformer i vilka skolplikt kan fullgöras. Verksamheten ska erbjuda barnen rekreation och en meningsfull fritid samt möjlighet till utveckling och lärande.

Paragrafen reglerar den öppna fritidsverksamheten. Hänvisningen i första stycket motsvarar till viss del 2 a kap. 2 §

andra stycket andra meningen i 1985 års skollag (prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 44). Enligt 13 kap. 7 § i denna lag kan en elev från och med höstterminen det år eleven fyller tio år erbjudas öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem, under förutsättning att hon eller han inte på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver sådant stöd i sin utveckling som endast kan ges i fritidshem.

Bestämmelserna i andra stycket, som anger den öppna fritids- verksamhetens uppdrag, motsvarar i huvudsak 2 a kap. 3 § första stycket andra meningen i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 44).

Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds

5 § Kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under tid då för- skola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete och familjens situation i övrigt.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Be- stämmelsen innebär att en kommun är skyldig att sträva efter att erbjuda omsorg under tid då förskola och fritidshem inte er- bjuds. Sådan omsorg bör erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete eller familjens situation

1073

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

i övrigt. Som exempel på omständigheter som är hänförliga till familjens situation i övrigt kan nämnas att en förälder fullgör värnplikt eller är intagen på behandlingshem eller i kriminal- vårdsanstalt.

Det står alltid kommunen fritt att erbjuda förskola och fri- tidshem även under tid då den inte är skyldig att göra det. Skyl- digheten enligt förevarande paragraf gäller inte om kommunen ändå erbjuder förskola eller fritidshem under sådan tid.

Det åligger i första hand ett barns vårdnadshavare att på egen hand ordna omsorgen under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Det kan exempelvis röra sig om att få sina arbetstider förlagda till vardagar eller dagtid i stället för veckoslut eller kvälls- eller nattetid. Det ska däremot inte beaktas om det finns vuxna familjemedlemmar eller andra vuxna närstående som rent faktiskt skulle kunna tillgodose omsorgsbehovet, men som inte har någon rättslig skyldighet att göra det.

Förslaget behandlas i avsnitt 23.5.

Gemensamma bestämmelser

Övergripande utgångspunkter

6 § Sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska utformas med respekt för barnets rättigheter och i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskiga rättigheterna såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Den ska främja och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som vårt samhälle vilar på.

Var och en som verkar inom sådan verksamhet ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Verk- samheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov samt ut- formas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap.

1074

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Grund- läggande bestämmelser om de aktuella verksamheternas över- gripande mål och värdegrund bör emellertid finnas i lag.

I bestämmelsen i första stycket framhålls särskilt att verksam- heten ska utformas med respekt för barnets rättigheter som har sin grund i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkon- ventionen) och som reglerar barnets egna mänskliga rättigheter. Av betydelse för bestämmelsen är bestämmelsen om särskild hänsyn till barnets bästa, 1 kap. 9 §. I första stycket anges att verksamheten ska utformas i överensstämmelse med grund- läggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättig- heterna. Verksamheten ska främja och förankra dessa värderingar och rättigheter vilket kräver ett medvetet och aktivt arbete. Dessa värden är centrala moment i barnens lärande och utveck- ling. En motsvarande bestämmelse för skolväsendet finns i 1 kap. 1 §.

Andra stycket första meningen motsvarar för de aktuella verk- samheterna vad som gäller för den som verkar inom skolväsendet enligt 1 kap. 2 §. Bestämmelsen riktar sig till både anställda och uppdragstagare som arbetar i verksamheten. Bestämmelser om huvudmannens skyldigheter att förebygga kränkande behandling finns i 27 kap. Bestämmelserna i andra meningen är nya och upp- ställer vissa krav på verksamheternas utformning som motsvarar vad som föreskrivs för förskolan (se 7 kap. 2 §).

Förslaget behandlas i avsnitt 23.6.1.

Kvalitetskrav på vissa verksamheter

7 § Sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ ska bedrivas i ändamålsenliga lokaler i grupper med en lämplig sammansättning och storlek. För bedrivande av verk- samheten ska det finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnets behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

1075

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

För de verksamheter som avses i 2–5 §§ motsvarar paragrafen i huvudsak 2 a kap. 3 § andra stycket i 1985 års skollag (se prop. 1997/98:6 s. 83 och prop. 1993/94:11 s. 44 f.).

Uppföljning och utvärdering m.m.

8 § En kommun ska systematiskt följa upp och utvärdera sådan verksamhet som avses i 2–5 §§.

Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamhet som avses i 2–5 §§ ska kommunen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.

Kommunen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot verk- samheten. Information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Enligt första stycket är varje kommun skyldig att på huvud- mannanivå systematiskt planera, följa upp och utvärdera sådan verksamhet som avses i 2–5 §§ för vilken kommunen är huvud- man. Den motsvarar vad som gäller för huvudmän inom skol- väsendet (se kommentaren till 4 kap. 3 §).

Bestämmelsen i andra stycket förtydligar kommunens skyldighet att vidta åtgärder om det kommer fram att det finns brister i de aktuella verksamheterna. För skolväsendet finns mot- svarande reglering i 4 kap. 7 §.

I tredje stycket regleras kommunens skyldighet att ha rutiner för klagomålshantering och att informera om dem. Även denna bestämmelse motsvarar vad som gäller för huvudmän inom skol- väsendet i dessa avseenden (se kommentaren till 4 kap. 8 §).

Avgifter

9 § För plats i sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § och som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem samt för sådan omsorg som avses i 5 § får

1076

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

avgifter tas ut på det sätt som anges i 7 kap. 16 § första stycket respektive 13 kap. 12 §.

Paragrafen motsvarar delvis 2 a kap. 10 § i 1985 års skollag. Dessutom framgår att kommunen även för sådan omsorgsverk- samhet som avses i 5 § får ta ut avgifter på samma sätt som för plats i förskola och fritidshem.

Bidrag

Pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem

10 § Den kommun där enskild bedriver sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § ska besluta att huvudmannen har rätt till bidrag om

1.den kommun där verksamheten är belägen har tillförsäkrats insyn i den,

2.huvudmannen har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande offentlig verksamhet,

3.verksamheten inte innebär påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet, och

5.avgifterna inte är oskäligt höga.

Kommunen får besluta att en huvudman har rätt till bidrag trots att vill- koret i första stycket 4 inte är uppfyllt, om det finns skäl med hänsyn till verk- samhetens särskilda karaktär.

Paragrafen reglerar kommunens skyldighet att lämna bidrag till enskilda som bedriver sådan pedagogisk omsorg som kommunen enligt 2 § ska sträva efter att erbjuda som alternativ till förskola eller fritidshem. Enligt 2 a kap. 17 § fjärde stycket i 1985 års skollag har kommunen möjlighet, men inte skyldighet, att lämna bidrag till annan enskild förskoleverksamhet än förskola, om verksamheten uppfyller samma kvalitetskrav som ställs på mot-

1077

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

svarande offentlig verksamhet och avgifterna inte är oskäligt höga.

Bestämmelsen i första stycket innebär att kommunen är skyldig att besluta att en enskild huvudman som erbjuder sådan omsorg har rätt till bidrag om där angivna villkor är uppfyllda. Det är den kommun där den enskilda verksamheten är belägen som prövar om villkoren enligt första stycket för rätt till bidrag är uppfyllda. Enligt första punkten ska kommunen tillförsäkras insyn i verksamheten. Av andra punkten framgår att den enskilde som bedriver verksamheten ska ha förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för motsvarande verksamhet som anordnas av det allmänna. Med föreskrifter avses samtliga gällande regler i lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som gäller för den aktuella typen av verksamhet. Verksamheten ska framför allt uppfylla de krav på kvalitet och innehåll som en- ligt 6 och 7 §§ ställs på motsvarande offentlig verksamhet. Enligt tredje punkten krävs att etablerandet av den enskilda verksam- heten inte får några påtagliga negativa följder för motsvarande verksamhet i kommunen. Öppenhetskravet i fjärde punkten innebär att verksamheten i mån av plats ska ta emot alla barn som kommunen är skyldig att erbjuda förskola eller fritidshem, men som i stället kan erbjudas sådan pedagogisk omsorg som avses i 2 § . Kravet på öppenhet gäller dock inte barn med ett så omfattande stödbehov att kommunen har beslutat inte lämna bidrag för stödet med hänsyn till de ekonomiska eller organisa- toriska svårigheter som uppstår. Därutöver får enligt femte punkten avgifterna inte vara oskäligt höga.

Av andra stycket framgår att kommunen får medge undantag från öppenhetskravet i första stycket 4 med hänsyn till verksam- hetens särskilda karaktär. Det kan t.ex. vara rimligt att en fler- familjslösning får begränsa sig till att ta emot barn från de in- gående familjerna.

Av 26 kap. 4 § framgår att kommunens beslut i fråga om rätt till bidrag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Förslaget behandlas i avsnitt 23.6.3.

1078

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

11 § Hemkommunen ska lämna bidrag till en huvudman som har rätt till bidrag enligt 10 § för varje barn som tas emot.

Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och barnets behov efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördel- ning av resurser till egen motsvarande verksamhet. Hemkommunen är inte skyldig att lämna bidrag till fler än två huvudmän för samma barn eller till mer än en huvudman för pedagogisk omsorg för ett barn som också går i förskola. Om ett barn har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver bidrag inte lämnas för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för hemkommunen.

När barn tas emot i enskild pedagogisk omsorg där deras vårdnadshavare arbetar får kommunen inte lämna bidrag för fler barn till vårdnadshavaren än det antal barn till andra som har tagits emot.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Den reglerar skyldigheten för ett barns hemkommun att lämna bidrag till en enskild huvudman för pedagogisk omsorg, som har rätt till bidrag med stöd av ett beslut som lägeskommunen har fattat en- ligt 10 §.

Av första stycket framgår att hemkommunen ska lämna bidrag om den kommun där verksamheten är belägen har förklarat huvudmannen berättigad till bidrag enligt 10 §.

Bestämmelserna i andra stycket reglerar hur storleken på bidraget ska bestämmas. Vidare framgår att kommunens bidrags- skyldighet inte gäller kostnader för särskilt stöd till barn som har ett så omfattande stödbehov att det skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen att lämna bidrag för det särskilda stödet.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär en begränsning av kommunens bidragsskyldighet för barn som tas emot i enskild pedagogisk omsorg där deras vårdnadshavare arbetar. Huvud- mannen för sådan pedagogisk omsorg har bara rätt till bidrag för så många av sina egna barn som det antal barn med annan vård- nadshavare som har tagits emot.

1079

Annan pedagogisk verksamhet

Ds 2009:25

Öppen fritidsverksamhet

12 § Om en enskild som har godkänts som huvudman för fritidshem i stället erbjuder öppen fritidsverksamhet till en elev ska bidrag lämnas av hem- kommunen, om den kommun där verksamheten är belägen har tillförsäkrats insyn i verksamheten, verksamheten uppfyller de krav som anges i 6 och 7 §§ och avgifterna inte är oskäligt höga.

Bidraget ska bestämmas med hänsyn till huvudmannens åtagande och elevens behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till egen motsvarande verksamhet. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver kommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Av paragrafens första stycke framgår att hemkommunen ska lämna bidrag för varje elev i sådan öppen fritidsverksamhet som erbjuds i stället för fritidshem under förutsättning att den öppna fritidsverksamheten bedrivs av enskild huvudman som har god- känts som huvudman för fritidshem. Som ytterligare förutsätt- ningar för hemkommunens skyldighet att lämna bidrag gäller att kommunen har tillförsäkrats insyn i verksamheten samt att verk- samheten uppfyller de krav som anges i 6 och 7 §§ och avgifterna inte är oskäligt höga. Bidraget ska beräknas i enlighet med vad som gäller för bidrag till elever i annan enskild verksamhet (se t.ex. kommentaren till 9 kap. 33 §). Genom att det anges att det ska vara fråga om elever som erbjuds öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem begränsas bidragsskyldigheten till elever som annars skulle ha erbjudits plats i fritidshem.

I andra stycket regleras hur storleken på bidraget bestäms.

Övriga verksamheter

13 § En kommun kan även lämna bidrag till verksamhet som avses i 3–5 §§ och som bedrivs av enskild huvudman om kommunen har tillförsäkrats insyn i verksamheten, verksamheten uppfyller de krav som anges i 6 och 7 §§ och av-

1080

Ds 2009:25

Annan pedagogisk verksamhet

gifterna inte är oskäligt höga. Sådant bidrag bör lämnas med ett belopp som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad i motsvarande verksamhet.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 a kap. 17 § fjärde stycket i 1985 års skollag såvitt gäller den öppna förskolan och den öppna fritidsverksamheten.

1081

24 kap. Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillsyn,

–ingripanden vid tillsyn,

–särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av enskild,

–särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av en kommun eller ett landsting,

–särskilt ingripande vid tillsyn över kommun som tillsynsmyndighet,

–statlig kvalitetsgranskning, och

–nationell uppföljning och utvärdering.

Paragrafen beskriver innehållet i kapitlet.

Tillsyn

Definition av tillsyn

2 § Med tillsyn avses i denna lag en oberoende och självständig granskning som syftar till att den verksamhet som granskas uppfyller

1.de villkor och krav som följer av lag, EG-förordning eller annan före-

skrift,

2.de särskilda villkor som har meddelats med stöd av en sådan föreskrift som avses i 1, och

3.beslut om åtgärder som syftar till att åstadkomma rättelse av den huvudman som bedriver verksamheten.

Rent allmänt kan tillsyn sägas vara att avgöra vad som är rätt eller fel i förhållande till de krav som ställs på verksamheten. Till- synsmyndighetens huvuduppgift är med andra ord att genom granskning verka för att den aktuella verksamheten följer det regelverk som styr verksamheten.

1083

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

I paragrafen definieras tillsynsbegreppet i den föreslagna skollagen. Som framgår definieras tillsyn som en oberoende och självständig granskning där syftet med granskningen är att verk- samheten uppfyller vissa villkor och krav. Det som tillsynen ska avse lyfts fram i tre punkter. Enligt den första punkten är det om villkor och krav som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift är uppfyllda. I andra punkten är det om särskilda vill- kor som har meddelats med stöd av sådana regler, dvs. lag, EG- förordning eller annan föreskrift, är uppfyllda. Enligt den tredje punkten är det om beslut avseende åtgärder som ska leda till rättelse har blivit uppfyllda.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.3.

Tillsynens omfattning

3 § Statens skolinspektion har tillsyn över

1.utbildning och annan pedagogisk verksamhet enligt denna lag i den mån tillsynen inte är en uppgift för en annan tillsynsmyndighet,

2.utbildning som avses i 28 kap. 16 §,

3.hur en kommun uppfyller sitt ansvar för att skolplikten fullgörs enligt 6 kap. 20 och 21 §§,

4.en kommuns handläggning av frågor enligt 22 kap. 18 och 19 §§, och

5.hur en kommun uppfyller sitt tillsynsansvar enligt 4 §.

Paragrafen anger det område över vilket en statlig myndighet ska utöva tillsyn enligt skollagen. I dag har Statens skolinspektion ett sådant tillsynsansvar. Tillsynen regleras i 2 § förordningen (2008:613) med instruktion för Statens skolinspektion samt i andra författningar.

Av första punkten framgår att Statens skolinspektion ska ut- öva tillsyn över utbildning och annan pedagogisk verksamhet som regleras i den föreslagna skollagen. I den mån någon annan myndighet har ett tillsynsansvar som omfattar utbildning och annan pedagogisk verksamhet enligt skollagen så ska tillsynen enligt förevarande paragraf inte inkräkta på den andra myndig-

1084

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

hetens tillsynsområde. Tillsynen omfattar även utbildning och annan pedagogisk verksamhet som är utlagd på entreprenad i enlighet med bestämmelserna i 21 kap.

Tillsynsansvaret avser också utbildning som avses i 22 kap. 2–27 §§, dvs. vid internationella skolor, särskilda ungdomshem, sjukhus och liknande institutioner m.m.

Tillsynsansvaret omfattar vidare sådan verksamhet med offentlig huvudman som regleras i 23 kap. 2–5 §§ dvs. pedago- gisk omsorg, öppen förskola, öppen fritidsverksamhet och om- sorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Statens skolinspektions tillsyn begränsas då den faller inom någon annan myndighets särskilda tillsynsområde, t.ex. Datainspektionen som är tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen (1998:204) (se 2 § personuppgiftsförordningen [1998:1191]). Såväl Justitie- kanslern (JK) som Riksdagens ombudsmän (JO) har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden med de be- gränsningar som anges i respektive lag, se 1 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn samt 1 § lagen (1986:765) med in- struktion för Riksdagens ombudsmän. JK och JO har emellertid inte något sådant särskilt tillsynsområde som medför att Skolin- spektionens tillsynsansvar begränsas på grund av bestämmelserna i förevarande paragraf. Här kan också nämnas att Socialstyrelsen har tillsyn över tjänsteutövningen inom elevhälsan.

Vidare undantas från tillsynsområdet dels sådan verksamhet som en kommun har godkänt enligt bestämmelserna i 2 kap. 6 § andra stycket, dels sådan annan pedagogisk verksamhet som av- ses i 23 kap. i de fall hemkommunen lämnar bidrag till den en- skilde huvudmannen. Sådan tillsyn ska utövas av den kommun som har godkänt den enskilde som huvudman eller förklarat den enskilde berättigad till bidrag, se 4 §. Som anges i fjärde punkten i förevarande paragraf har emellertid Statens skolinspektion till- syn över hur kommunen fullgör sitt tillsynsansvar i detta avse- ende. I vissa fall kan regeringen besluta att tillsynsmyndigheten ska få ta över kommunens tillsyn, se 19 §.

1085

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

Riksinternatskolorna utgör i den föreslagna skollagen utbild- ning inom skolväsendet. De behöver därför inte anges särskilt här. I den mån en riksinternatskola bedriver utbildning som leder fram till International Baccalaureate framgår av hänvisningen till 28 kap. 16 § i punkten 2, se nedan, att även den delen av riksin- ternatskolans utbildning omfattas av tillsynen.

Genom hänvisningen i andra punkten till 28 kap. 16 § om- fattas även utbildning som leder fram till International Baccalaureate av det statliga tillsynsansvaret. En motsvarande bestämmelse om tillsyn finns i 4 § förordningen (1993:795) om statsbidrag till avgifter till International Baccalaureate Office, såvitt gäller utbildning för vilken utgår statsbidrag.

Enligt tredje punkten har Statens skolinspektion även tillsyn över att kommunerna ser till att elever i kommunens grundskola och grundsärskola fullgör sin skolgång samt att skolpliktiga barn som inte går i kommunens grundskola eller grundsärskola på annat sätt får föreskriven utbildning. Kommunens ansvar i detta avseende regleras i 6 kap. 20 och 21 §§.

Statens skolinspektion har enligt fjärde punkten också tillsyn över en kommuns handläggning av frågor om skolpliktiga barns rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt och när sådant med- givande kan återkallas, se 22 kap. 18 och 19 §§.

Av femte punkten framgår att Statens skolinspektion utövar tillsyn över hur kommunerna uppfyller sitt tillsynsansvar enligt 4 §. Bestämmelsen motsvarar 2 § 3 förordningen (2008:613) med instruktion för Statens skolinspektion.

Tillsynsområdet avser verksamheten och är inte begränsat till enbart efterlevnaden av skolförfattningarna. Detta innebär att tillsynsmyndigheten även kan pröva frågor från ett mer allmänt förvaltningsrättsligt perspektiv. I ett ärende som rör en skolfråga kan även finnas inslag som t.ex. rör skyldigheten att besvara frågor, (se 4 § förvaltningslagen [1986:223]), eller tillhanda- hållande av en allmän handling, (se 2 kap. 12 § tryckfrihetsför- ordningen).

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 24.3.1.

1086

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

4 § En kommun har tillsyn över sådan utbildning eller annan pedagogisk verksamhet vars huvudman kommunen har godkänt enligt 2 kap. 6 § andra stycket eller har förklarat ha rätt till bidrag enligt 23 kap. 10 §.

Länsstyrelserna har tillsyn över verksamheten vid elevhemsboende vid Rh- anpassad utbildning, specialskolan och viss utbildning för elever med utvecklingsstörning som bedrivs enligt avtal med staten. Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över sådant elevhemsboende.

Av paragrafens första stycke följer att kommunen har tillsyn över fristående förskola samt förskoleklass med enskild huvudman som inte anordnas vid en skolenhet med grundskola eller grundsärskola. Tillsynen omfattar även fritidshem med enskild huvudman som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller grundsärskola. Bestämmelsen motsvaras av 2 a kap. 15 § och 2 b kap. 8 § första stycket i 1985 års skollag. Därutöver har kommunen tillsyn över sådan annan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap. i de fall kommunen har lämnat bidrag till verksamheten, se 23 kap. 10 § i vilka fall som bidrag lämnas.

Andra stycket motsvarar i sak 15 kap. 7 § i 1985 års skollag.

Genomförande av tillsyn

5 § Tillsyn ska utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än nödvändigt hos den som bedriver den verksamhet som granskas.

I paragrafen anges den självklara utgångspunkten att den som utövar tillsyn har ett ansvar för att tillsynsåtgärderna inte blir onödigt kostsamma eller på annat sätt orsakar omotiverad olägenhet hos den som granskas. Det kan i detta sammanhang betonas att tillsynen riktar sig mot huvudmannen och inte mot t.ex. en rektor.

6 § Om det vid tillsyn framkommer behov av åtgärder bör tillsynsmyndig- heten försöka åstadkomma rättelse genom påpekanden.

1087

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

I paragrafen anges att om det vid tillsyn uppstår behov av åtgär- der så ska tillsynsmyndigheten i första hand genom påpekanden åstadkomma rättelse. Bestämmelsen poängterar tillsynens före- byggande sida och framhåller att tillsynsmyndigheten normalt som en första åtgärd bör bereda tillsynsobjektet en möjlighet att avhjälpa bristen på frivillig väg. På samma sätt som 5 § syftar be- stämmelsen till att den minst ingripande åtgärden ska användas först.

7 § En tillsynsmyndighet har för sin tillsyn enligt detta kapitel rätt att på plats granska sådan verksamhet som står under dess tillsyn. Tillsynsmyndigheten har i den omfattning det är nödvändigt för tillsynen rätt till tillträde till de byggna- der, lokaler och andra utrymmen som används i den verksamhet som granskas.

Tillsynsmyndigheten får inhämta upplysningar och ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Första stycket ger tillsynsmyndigheten en generell rätt att ta del av och bedöma den verksamhet som är föremål för tillsyn. I uttrycket ”på plats granska” ligger att tillsynsmyndigheten har rätt att närvara vid de olika utbildningsmoment som omfattas av tillsynsansvaret. För att tillsynen ska bli effektiv finns i andra meningen en bestämmelse som ger tillsynsmyndigheten rätt till tillträde till skolbyggnader, undervisningslokaler etc. som an- vänds i den verksamhet som ska granskas. En förutsättning för tillsynsmyndighetens tillträdesrätt är att det behövs för tillsyns- arbetet. Det är viktigt att betona att tillsynsmyndigheten inte har rätt att bryta sig in i låsta utrymmen. Mot bakgrund av att till- synsmyndigheten saknar polisiära befogenheter förutsätter regleringen att den verksamhetsansvarige inte motsätter sig ett tillträde. Om tillsynsmyndigheten inte får den hjälp den behöver när det gäller tillträde till lokaler eller andra utrymmen av bety- delse för tillsynsarbetet, kan konsekvensen bli att det inte går att utreda om huvudmannen följt gällande regler, vilket i sin tur kan få betydelse för tillsynsmyndighetens ställningstagande till om ett godkännande ska återkallas eller inte beträffande verksam-

1088

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

heter som bedrivs av en enskild huvudman. För kommunala verksamheter blir det inte aktuellt med återkallelse av god- kännande osv. men en vägran att bereda den statliga tillsyns- myndigheten tillträde kan få betydelse vid handläggningen av ärenden om att vidta statliga åtgärder för rättelse, se 17 §.

I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten har möjlighet att inhämta upplysningar och ta del av handlingar och annat material som behövs för att tillsynen ska kunna fullgöras. Bestämmelsen motsvaras av en skyldighet för den vars verksamhet granskas att lämna upplysningar samt tillhandahålla handlingar och annat material, se 8 §.

Skyldighet att lämna upplysningar m.m.

8 § Den vars verksamhet granskas ska på begäran av tillsynsmyndigheten lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar och övrigt material som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den som avses i första stycket att full- göra sin skyldighet.

Som ett komplement till bestämmelsen i 7 § andra stycket om tillsynsmyndighetens möjligheter att begära in upplysningar och ta del av olika sorters material finns i första stycket en skyldighet på ”verksamhetssidan” att tillhandahålla sådan information. Uppgiftsskyldigheten omfattar huvudmannen samt personer som är anställda hos denne. Även andra personer kan ha en skyl- dighet att lämna upplysningar etc., se 9 §. Vilka uppgifter och handlingar som ska lämnas ut eller tillhandahållas kan givetvis variera beroende på vilket fokus tillsynen har i det enskilda fallet. Det kan röra sig om läromedel, uppgifter om skolans ekonomi, elevers resultat m.m.

Av andra stycket följer att tillsynsmyndigheten har en möjlig- het att förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande kan under vissa förutsättningar förenas med vite, se 29 §. Även här gäller att

1089

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

utomstående personer kan föreläggas att lämna upplysningar etc., se 9 §.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar och övrigt material som ska till- handahållas och vilka andra än den som granskas som ska lämna de upplys- ningar som behövs för tillsynen.

Bestämmelsen i första stycket möjliggör för tillsynsmyndigheten att förelägga personer som inte direkt omfattas av regleringen i 8 §. Det kan röra sig om utomstående personer som till följd av entreprenadavtal, uppdragsavtal eller på något annat sätt har in- blick i den aktuella huvudmannens verksamheten och därför kan antas sitta inne med upplysningar och handlingar som kan vara av betydelse i tillsynsarbetet. Även här gäller att ett föreläggande kan förenas med vite, se 29 §.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar etc. som ska till- handahållas för tillsynens genomförande. Likaså innefattar be- myndigandet att meddela föreskrifter om vilken eller vilka personkategorier som kan bli föremål för nu aktuella föreläggan- den.

Ingripanden vid tillsyn

Underlåtelse att ingripa

10 § Tillsynsmyndigheten får underlåta ett ingripande endast om

1.överträdelsen är ringa,

2.den vars verksamhet granskas vidtar nödvändig rättelse, eller

1090

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

3. det annars med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl mot ett ingripande.

Som anges i författningskommentaren till 2 § är det tillsynsmyn- dighetens huvuduppgift att granska den verksamhet som finns inom tillsynsområdet. När en brist konstateras måste tillsyns- myndigheten ha tillgång till olika former av åtgärder för att granskningen ska få genomslag. I annat fall kan de krav som ställs på verksamheten lätt bli ineffektiva.

Ett system med olika möjligheter till ingripanden måste dock innehålla en reglering av de situationer då tillsynsmyndigheten inte behöver vidta någon åtgärd. I paragrafen anges tre situa- tioner då tillsynsmyndigheten kan underlåta att ingripa vid konstaterade brister i verksamheten. Enligt första punkten får tillsynsmyndigheten låta bli att ingripa om överträdelsen är ringa. Här kan det röra sig om engångsförseelser eller om överträdelsen av regelverket har skett av ren tillfällighet. Tillsynsmyndigheten måste dock i denna bedömning beakta arten och omfattningen av bristerna i verksamheten. Enligt andra punkten finns en möj- lighet att underlåta ett ingripande om den verksamhetsansvarige vidtar rättelse. Så bör ske om de negativa effekterna av över- trädelsen kan förebyggas eller de olägenheter som uppstått snabbt kan åtgärdas. Om överträdelsen är allvarlig bör dock rättelse vara en godtagbar underlåtelsegrund bara i undantagsfall. Av tredje punkten framgår att tillsynsmyndigheten kan beakta andra skäl för att avstå från ett tillsynsingripande. Detta kan bli aktuellt om den verksamhetsansvarige själv påtalat en brist i verksamheten eller sökt hjälp för att komma tillrätta med brister eller andra överträdelser mot regelverket.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.2.

Anmärkning

11 § Vid mindre allvarliga överträdelser av vad som gäller för verksamheten ska huvudmannen tilldelas en anmärkning.

1091

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

I paragrafen anges när tillsynsmyndigheten kan göra ett in- gripande i form av en anmärkning. Anmärkning ska användas vid mindre allvarliga överträdelser av regelverket. I vilka situationer som det kan bli aktuellt med en anmärkning får utvecklas i praxis. Ledning när det gäller gränsdragningen mot mer kraft- fulla ingripanden kan sökas i t.ex. Revisorsnämndens möjligheter att meddela en erinran vid mindre allvarliga åsidosättanden av en revisors skyldigheter, se 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883).

Huvudmannen är naturligtvis skyldig att utan dröjsmål åt- gärda de överträdelser som föranlett anmärkningen. Om så inte sker kan tillsynsmyndigheten utfärda ett föreläggande, 12 § andra stycket.

Bestämmelserna om anmärkning gäller både för offentliga och enskilda huvudmän.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.3.

Föreläggande

12 § Tillsynsmyndigheten får förelägga en huvudman som enligt denna lag står under tillsyn av myndigheten att fullgöra sina skyldigheter, om huvud- mannen inte följer de föreskrifter som gäller för verksamheten eller, i fråga om enskild huvudman, de villkor som gäller för godkännandet eller beslutet om rätt till bidrag.

Har huvudmannen tilldelats en anmärkning enligt 11 § får inte ett beslut om föreläggande meddelas innan huvudmannen haft tillfälle att vidta rättelse, om inte särskilda skäl föreligger.

Ett föreläggande ska ange de åtgärder som är nödvändiga för att tillsyns- myndigheten ska anse de påtalade bristerna avhjälpta.

Bestämmelserna om föreläggande omfattar både offentliga och enskilda huvudmän.

I paragrafens första stycke anges att tillsynsmyndigheten har en möjlighet att utfärda förelägganden mot en huvudman som står under myndighetens tillsyn om att denne ska fullgöra sina

1092

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

skyldigheter. Sådana förelägganden får bara utfärdas i vissa situationer. För samtliga huvudmän gäller att ett föreläggande får utfärdas om huvudmannen inte följer de föreskrifter som gäller för verksamheten. Denna möjlighet kan användas beträffande samtliga föreskrifter som gäller för verksamheten, dvs. lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. När det gäller enskilda huvudmän kan förelägganden användas som sanktion om de vill- kor som gäller för godkännandet eller beslutet om bidrag inte följs. För enskilda huvudmän jämställs alltså denna typ av villkor med de rättsregler som gäller för verksamheten.

Av andra stycket följer att om tillsynsmyndigheten har meddelat en sådan anmärkning som avses i 11 § får ett före- läggande utfärdas först när huvudmannen haft tillfälle att åtgärda de brister som har föranlett anmärkningen, men försummat att göra detta. Om det föreligger särskilda skäl får dock ett före- läggande meddelas genast. Särskilda skäl kan vara för handen om bristerna i verksamheten efter beslutet om anmärkning visat sig så allvarliga att ett anmärkningsförfarande inte kan inväntas. Vid mindre allvarliga överträdelser är avsikten sålunda att före- lägganden i normalfallet ska föregås av en anmärkning.

Ett föreläggande är en ingripande åtgärd, varför det av rätts- säkerhetsskäl är ytterst angeläget att huvudmannen vet vad som måste göras för att föreläggandet ska anses vara uppfyllt. I tredje stycket finns det därför en bestämmelse som anger att före- läggandet ska innehålla uppgifter om vilka åtgärder som är nöd- vändiga för att tillsynsmyndigheten ska anse de påtalade bristerna åtgärdade och föreläggandet uppfyllt.

Ett föreläggande får förenas med vite, se 29 §. Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.4.

1093

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

Särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av enskild

Återkallelse

13 § En tillsynsmyndighet får återkalla ett godkännande eller ett beslut om rätt till bidrag som myndigheten har meddelat enligt denna lag, om

1.ett föreläggande enligt 12 § inte följs, och

2.missförhållandet är allvarligt.

I paragrafen finns särskilda bestämmelser beträffande tillsyns- myndighetens befogenhet att återkalla beslut om godkännande av enskild huvudman eller om rätt till bidrag för en enskild huvudman eller en internationell skola. Det är den myndighet som har beslutat om godkännande och rätt till bidrag som under vissa förutsättningar kan återkalla beslutet. Sådana återkallelser får bara beslutas om huvudmannen inte följt ett föreläggande enligt 12 § och om det bakomliggande missförhållandet, som utlöst föreläggandet, är allvarligt. Med hänsyn till att ett beslut om återkallelser är mycket ingripande för både huvudmannen och de barn eller ungdomar som deltar i verksamheten kan ett sådant beslut bara komma i fråga vid verkligt allvarliga missför- hållanden i verksamheten.

Även om huvudmannen har vidtagit rättelse före beslutet om återkallelse så kan trots rättelsen återkallelsen fullföljas under vissa förutsättningar, se 14 §. Likaså kan beslut om återkallelse förordnas att gälla omedelbart, se 15 §. I speciella situationer kan den myndighet som har rätt att besluta om återkallelse helt eller delvis förbjuda verksamheten under en begränsad tid under handläggningen av återkallelseärendet, se 16 §.

Beslut om återkallelse kan överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol enligt 26 kap. 1 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.

14 § Återkallelse enligt 13 § får beslutas även om rättelse har skett vid pröv- ningstillfället, om

1094

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

1.verksamheten vid upprepade tillfällen har haft sådana brister att före- lägganden har utfärdats enligt 12 §, och

2.utredningen visar att det på goda grunder kan befaras att det på nytt kommer att uppstå sådana missförhållanden som utgör grund för återkallelse.

Paragrafen innehåller en kompletterande reglering till be- stämmelserna om återkallelse i 13 §. Som anges i den paragrafen så är en förutsättning för ett återkallelsebeslut att ett före- läggande enligt 12 § inte har följts (första punkten i 13 §). Detta innebär att om huvudmannen uppfyller det som ska göras enligt föreläggandet så saknas förutsättningar för återkallelse eftersom missförhållandena inte längre föreligger. För att förhindra att huvudmän sätter i system att på ett sent stadium i handlägg- ningen åtgärda missförhållanden i verksamheten har det i för- varande paragraf tagits in en bestämmelse som säger att tillsyns- myndigheten kan gå vidare med ett beslut om återkallelse även om huvudmannen har vidtagit rättelse före prövningen av åter- kallelsefrågan. Sådana återkallelsebeslut får bara förekomma i vissa situationer. Enligt första punkten måste verksamheten vid upprepade tillfällen ha förelagts av tillsynsmyndigheten enligt 12 §. Därutöver måste, som framgår av andra punkten, tillsyns- myndighetens utredning ge vid handen att det på goda grunder kan befaras att missförhållandena kommer att uppstå igen. Det ska med andra ord finnas fog för ett antagande om att de brister som har föranlett återkallelsen sannolikt kommer att uppstå igen.

Om dessa två förutsättningar är uppfyllda kan alltså ett beslut om godkännande respektive rätt till bidrag återkallas även om huvudmannen har vidtagit rättelse.

Även återkallelser med stöd av denna paragraf kan överklagas enligt 26 kap. 1 §.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 24.6.

15 § Tillsynsmyndigheten får besluta att ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart.

1095

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

Tillsynsmyndigheten kan enligt denna paragraf besluta att ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart. För att uppnå denna effekt krävs alltså ett särskilt förordnande i detta avseende. I annat fall gäller enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer att beslutet inte får rättsverkan förrän det har vunnit laga kraft. Eftersom beslut om återkallelse får överklagas, se 26 kap. 1 och 4 §§, kan ett överklagandeförfarande innebära att frågan om åter- kallelse inte blir avgjord förrän efter flera år. I samband med ett överklagande har huvudmannen en möjlighet att begära s.k. inhibition, dvs. ett avbrytande av verkställigheten, om tillsyns- myndigheten har beslutat att återkallelsen ska gälla omgående.

Med hänsyn till att ett beslut om återkallelse av beslut om godkännande respektive rätt till bidrag får mycket ingripande effekter för huvudmannen samt barnen och eleverna måste till- synsmyndigheten vara mycket omsorgsfull när den meddelar beslut om omedelbar återkallelse. Situation ska under lång tid ha varit bristfällig och i längden bedömas vara så ohållbar att det inte är meningsfullt att låta verksamheten fortsätta.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.

Tillfälligt verksamhetsförbud

16 § Om det är sannolikt att ett beslut om återkallelse kommer att fattas, men detta inte kan avvaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av annan särskild anledning, får tillsyns- myndigheten förbjuda huvudmannen att tills vidare, helt eller delvis, driva verksamheten vidare.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart om inte annat beslutas och får gälla i högst sex månader.

Bestämmelserna i paragrafen gäller för verksamhet som bedrivs av enskild huvudman.

Bestämmelsen i första stycket ger tillsynsmyndigheten en möjlighet att i mycket allvarliga fall helt eller delvis förbjuda verksamheten med omedelbar verkan. Detta får dock bara göras

1096

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

under speciella omständigheter. För det första krävs att det är sannolikt att myndighetens utredning kommer att leda till ett beslut om återkallelse. För det andra ska det föreligga en allvarlig risk i särskilda hänseenden. Risken ska avse barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet. Det handla om fall där inomhus- klimatet är direkt hälsovådligt eller där byggnaden till följd av bristande underhåll är farlig att vistas i etc. Även den psykosociala miljön kan vara sådan att den bedöms som hälso- farlig. I situationer där den fysiska eller psykiska arbetsmiljön utgör grund för att förbjuda verksamheten bör tillsynsmyndig- heten samråda med Arbetsmiljöverket, som har tillsyn enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och särskilda befogenheter enligt den lagstiftningen.

Ett förbud mot att driva verksamheten vidare kan också i andra situationer än risk för hälsa eller säkerhet beslutas om det finns särskild anledning till detta. Bestämmelsen ska bara kunna tillämpas när exceptionella omständigheter föreligger. Det kan t.ex. handla om att utbildningen uppenbart strider mot den värdegrund som skolväsendet är skyldigt att förmedla. En verk- samhet som inte är förenlig med demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna kan därför stängas med omedelbar verkan i avvaktan på ett beslut om återkallelse. I extrema fall kan det också ha skapats en skolmiljö som så präglas av kränkningar av elever eller personal samt bristande ledning att det framstår som helt nödvändigt att tills vidare förbjuda verksamheten på det sätt som den för närvarande bedrivs. Om situationen är sådan att den är direkt hälsofarlig kan elevernas hälsa åberopas som grund för tillfällig stängning på sätt som angetts tidigare.

En annan särskild anledning att tillfälligtvis förbjuda verk- samheten kan vara att huvudmannen vid upprepade tillfällen och under lång tid på ett medvetet sätt försvårat tillsynsmyndig- hetens handläggning av återkallelseärendet. Ett kortare verksam- hetsförbud kan i en sådan situation tvinga huvudmannen att medverka i handläggningen så att ett ställningstagande i åter- kallelseärendet kan fattas så fort som möjligt.

1097

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

Av andra stycket följer att besluten om att förbjuda verksam- heten gäller omedelbart, såvida inte annat beslutas. Det kan naturligtvis vara så att huvudmannen vill medverka till att lösa de problem som har föranlett verksamhetsförbudet och att detta kan åtgärdas på kort sikt. Tillsynsmyndigheten har då en möjlig- het att senarelägga beslutets ikraftträdande. Om huvudmannen under mellantiden har ombesörjt att felen åtgärdas måste natur- ligtvis beslutet upphävas.

Av rättssäkerhetsskäl får besluten bara gälla under maximalt sex månader. Det får förutsättas att huvudmannen har åtgärdat problemen under denna tid. I annat fall har verksamheten sannolikt lagts ned. I båda fallen kan det bakomliggande åter- kallelseärendet då avskrivas. Om huvudmannen avser att fort- sätta med verksamheten utan att ha vidtagit rättelse får tillsyns- myndigheten meddela beslut om återkallelse, ett beslut som i sin tur kan beslutas att gälla omedelbart, se 15 § om interimistiska återkallelsebeslut. Båda besluten kan överklagas enligt 26 kap. 1 §.

Beslut enligt denna paragraf får överklagas enligt 26 kap. 1 och 4 §§. I samband därmed kan klaganden begära inhibition av beslutet, se 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.

Särskilda ingripanden vid tillsyn över verksamhet som bedrivs av en kommun eller ett landsting

Statliga åtgärder för rättelse

17 § Statens skolinspektion får besluta att staten på kommunens eller landstingets bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller landstinget

1.inte har följt ett föreläggande enligt 12 §, och

2.grovt eller under längre tid åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

1098

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får regeringen besluta att denna kostnad kvittas mot belopp som staten annars skulle ha betalt ut till kommunen eller landstinget.

Paragrafen ger Statens skolinspektion befogenhet att genom mer konkreta åtgärder se till att kommuner och landsting i sin egen- skap av huvudmän för verksamhet som regleras i den föreslagna skollagen fullgör de skyldigheter som följer av skolförfattning- arna. Regleringen har delvis utformats efter förebild av 15 kap. 15 § i 1985 års skollag, med den skillnaden att befogenheten att besluta om åtgärder på kommunens eller landstingets bekostnad här ges till Statens skolinspektion (se prop. 1991/92:150 bil. II:5, s. 152 för förarbetena till den nämnda bestämmelsen). Vad som i det följande sägs om kommuner avser även landsting när dessa är huvudmän.

Skolinspektionen kan enligt första stycket besluta att staten på kommunens bekostnad ska vidta de åtgärder som krävs för att rättelse ska uppnås. För att Skolinspektionen ska kunna fatta sådana beslut krävs dels att kommunen inte har följt ett före- läggande enligt 12 §, dels att kommunen på ett grovt sätt eller under en längre tid har åsidosatt sina skyldigheter enligt skol- lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Vilka åtgärder som kan bli aktuella kan inte anges generellt utan det får avgöras i det enskilda fallet. Som exempel angavs i förarbetena till 15 kap. 15 § i 1985 års skollag att fortbildning av lärare skulle kunna vara en åtgärd som staten vidtar på kommunens bekostnad. Andra åtgärder som kan tänkas är att staten tillfälligtvis tillhandahåller skolmåltider eller skolskjuts. Likaså kan en statlig åtgärd vara att förse en kommuns skolen- heter med ändamålsenliga läromedel.

Om staten har vidtagit nödvändiga åtgärder och till följd av detta haft kostnader är det rimligt att staten på ett enkelt sätt kan kompensera sig för kostnaden. I annat fall skulle kommunen kunna vältra över kostnaderna för sina författningsreglerade skyldigheter på staten. I tredje stycket har det därför tagits in en

1099

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

kvittningsbestämmelse innebärande att kostnaden kan kvittas mot belopp som staten på annat sätt ska utbetala till kommunen.

Tillfälligt verksamhetsförbud

18 § Om det är sannolikt att ett beslut om statliga åtgärder för rättelse enligt 17 § kommer att fattas, men detta inte kan avvaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av annan särskild anledning, får Statens skolinspektion förbjuda kommunen eller landstinget att tills vidare, helt eller delvis, driva verksamheten vidare.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart om inte annat beslutas och får gälla i högst sex månader.

Enligt bestämmelsen i första stycket gäller att om det är sannolikt att ett beslut om sådana statliga åtgärder för rättelse som avses i 17 § kommer att fattas men att det inte kan avvaktas med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa så har tillsyns- myndigheten en möjlighet att tillfälligtvis förbjuda verksam- heten. Ett förbud ska helt eller delvis avse de delar av verksam- heten som berörs. Det är samma omständigheter här som när det kan bli aktuellt att förbjuda en verksamhet med enskild huvud- man, se 16 §. Risken ska alltså avse barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet. Många gånger blir det aktuellt att samråda med Arbetsmiljöverket som har tillsyn enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och särskilda befogenheter enligt den lagstiftningen. Därutöver gäller, på samma sätt som för enskilda verksamheter, att verksamheten också kan förbjudas om det föreligger någon annan särskild anledning till detta. Även för skolor som drivs av kommuner och landsting kan det naturligtvis förekomma att skolmiljön har blivit direkt skadlig för eleverna, t.ex. genom ut- bredd pennalism eller att lärare och annan personal kränker eleverna. Man kan också tänka sig att kvalitetsgranskningen har visat att kvaliteten i utbildningen på något sätt är så bristfällig att det strider mot något uppställt krav i detta hänseende, se kommentaren till 16 § för ett resonemang kring de situationer

1100

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

som kan göra paragrafen tillämplig. Även för nu aktuell verk- samhet gäller att i de fall kvalitetsgranskningen har uppmärk- sammat bristande uppfyllelse av skolförfattningarna så måste ett tillsynsförfarande inledas innan det kan bli aktuellt att förbjuda verksamheten.

På motsvarande sätt som för verksamhet som drivs av enskild huvudman så gäller beslutet enligt andra stycket omedelbart, så- vida inte annat beslutas, och maximalt under sex månader.

Till skillnad mot verksamhet med enskild huvudman så har kommunen en skyldighet att tillhandahålla grundskola i den ut- sträckning som krävs för att ungdomar som har rätt att gå i grundskolan kan fullgöra sin skolplikt där, se 3 kap. 19 §. I händelse av ett tillfälligt verksamhetsförbud måste kommunen alltså, i den mån eleverna inte kan placeras på andra skolor, för- ändra de delar av verksamheten som berörs av det tillfälliga för- budet så att verksamheten inte längre omfattas av nämnda för- bud. I praktiken innebär detta att de rättelseåtgärder som till- synsmyndigheten anser är nödvändiga måste genomföras av kommunen omgående. Motsvarande situation kan uppstå i de fall någon har rätt till utbildning och huvudmannen inte har någon möjlighet att placera barnen eller eleverna på andra enheter.

Beslut enligt denna paragraf kan överklagas av huvudmannen enligt 26 kap. 1 §. I samband därmed kan klaganden begära inhibition av beslutet.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.

Särskilt ingripande vid tillsyn av kommun som tillsynsmyndighet

19 § Regeringen får besluta att Statens skolinspektion ska ta över den tillsyn som en kommun annars ansvarar för enligt 4 §.

Som anges i 4 § har kommunerna ett tillsynsansvar över den verksamhet som den har godkänt enligt 2 kap 6 § andra stycket,

1101

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

dvs. förskola med enskild huvudman samt förskoleklass med en- skild huvudman som inte anordnas vid en skolenhet med grund- skola eller grundsärskola. Likaså omfattar tillsynen fritidshem med enskild huvudman som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller grundsärskola. Därtill kommer att kommunen har tillsyn över sådan annan pedagogisk verksamhet som avses i 23 kap. i de fall kommunen har lämnat bidrag till verksamheten. Statens skolinspektion har tillsyn över hur kommunen uppfyller sitt tillsynsansvar i nu aktuellt hänseende.

I förevarande paragraf regleras en möjlighet för regeringen att i enskilda fall besluta att Statens skolinspektion kan ta över kommunens tillsynsansvar. Ett sådant behov kan uppstå om en kommun inte fullgör sitt ansvar på ett tillfredsställande sätt. Likaså kan det bli aktuellt om kommunens tillsyn i ett visst hän- seende har sådana beröringspunkter med ett pågående tillsyns- ärende hos Skolinspektionen att det är lämpligt att inspektionen tar över kommunens tillsyn. Detta kan bli fallet om en enskild huvudman driver flera verksamheter där en del har godkänts av kommunen och en annan av Statens skolinspektion.

Statlig kvalitetsgranskning

Uppdrag

20 § Statens skolinspektion ska granska kvaliteten i de utbildningar och verk- samheter som omfattas av inspektionens tillsyn och kommunens tillsyn enligt detta kapitel.

I paragrafen anges att det är Statens skolinspektion som har till uppgift att genomföra kvalitetsgranskningen inom skolväsendet och andra verksamheter som står under tillsyn enligt bestämmel- serna i detta kapitel,. medan Statens skolverk ombesörjer bl.a. uppföljning och utvärdering.

Någon skarp gränslinje mellan vad som utgör kvalitets- granskning respektive tillsyn kan naturligtvis inte göras. Båda

1102

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

verksamheterna syftar till att förbättra kvaliteten i olika av- seenden. Som framgår av 2 § avser tillsyn en granskning med stöd av lagar och andra författningar, dvs. en kontroll av att huvudmännen och verksamheterna uppfyller författningarnas krav. Kvalitetsgranskning däremot handlar mycket om att avgöra om t.ex. en skola arbetar utifrån författningarnas intentioner, se

21§.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 24.5.

Inriktningen

21 § Inriktningen på kvalitetsgranskningen ska vara den granskade utbild- ningens eller verksamhetens kvalitet i förhållande till mål och andra riktlinjer som gäller.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om den statliga kvalitets- granskningen.

Av paragrafens första stycke framgår att kvalitetsgranskningen ska göras i förhållande till de mål och andra riktlinjer som gäller för utbildningen eller den verksamhet som är aktuell. Målen och riktlinjerna framgår framför allt av de läroplaner respektive kurs- planer som gäller för utbildningen, se t.ex. förordningen (SKOLFS 1994:1) läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo94). Generellt kan sägas att de mål som förekommer i läroplanerna respektive kurs- planerna är mindre konkreta än de krav som ställs upp i andra författningar. Läroplanerna och kursplanerna ger också uttryck för att ansvaret inom en skola ligger på flera nivåer, rektor respektive lärare. För en principiell diskussion kring begreppen tillsyn och kvalitetsgranskning, se betänkandet Tydlig och öppen

– förslag till en stärkt skolinspektion (SOU 2007:101), s. 109 f. Som framgår är även läroplanerna författningsreglerade. Detta

gäller också för kursplanerna. Det kan naturligtvis tänkas att Statens skolinspektion inom ramen för sin kvalitetsgranskning gör bedömningen att kvalitetsbristerna är så omfattande att

1103

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

verksamheten på många avgörande punkter inte kan sägas leva upp till läroplanens, dvs. författningens, krav. I ett sådant läge kan det bli aktuellt att göra tillsynsenheten uppmärksam på den bristande kvaliteten i förhållande till författningsbestämmel- serna, eftersom det i en sådan situation är troligt att verksam- heten inte uppfyller även mer preciserade bestämmelser i andra författningar. Om det finns anledning att närmare undersöka verksamheten kan myndigheten inleda ett tillsynsförfarande på sätt som anges i 2–19 §§. På sätt kan kvalitetsgranskningen i för- längningen leda till att det vidtas sanktioner mot t.ex. en skola till följd av bristande kvalitet på undervisningen.

Av andra stycket framgår att regeringen meddelar komplette- rande föreskrifter om den statliga kvalitetsgranskningen.

22 § Statens skolinspektion får inhämta upplysningar och ta del av handlingar och annat material som behövs för kvalitetsgranskningen.

Bestämmelsen ger Statens skolinspektion en formell rätt att be- gära in de upplysningar, handlingar och annat material som be- hövs för kvalitetsgranskningen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 24.6.

Uppgiftsskyldighet

23 § Den som granskas ska på begäran av Statens skolinspektion, i den mån det är nödvändigt för kvalitetsgranskningen, lämna de upplysningar och till- handahålla de handlingar och övrigt material som behövs för granskningen.

I paragrafens första stycke regleras skyldigheten att på begäran tillhandahålla Statens skolinspektion handlingar och annat material i ett granskningsärende. Även skyldigheten att lämna

1104

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

muntliga upplysningar omfattas av bestämmelsen. Skyldigheten gäller dock bara om det är nödvändigt för kvalitetsgranskningen att verket får ta del av det som begärs.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vilka upplysningar, handlingar etc. som ska till- handahållas i Skolverkets granskning. Likaså innefattar bemyndi- gandet att meddela föreskrifter om vilken persongrupp utanför den som granskas som kan bli föremål för en skyldighet att lämna upplysningar, tillhandahålla material osv.

På motsvarande sätt som i tillsynsärenden har Statens skolverk en möjlighet enligt denna bestämmelse att rikta förelägganden mot den som enligt 23 § har en skyldighet att lämna upplys- ningar eller tillhandahålla skriftligt material eller mot den som har samma skyldighet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 23 § andra stycket. Förelägganden som meddelas med stöd av förevarande paragraf kan dock inte förenas med vite.

Nationell uppföljning och utvärdering

Uppdrag

25 § Statens skolverk ska på nationell nivå följa upp och utvärdera

1.skolväsendet,

2.övriga utbildningar och verksamheter som står under Statens skolin- spektions tillsyn enligt denna lag, samt

3.pedagogisk omsorg, öppen förskola och öppen fritidsverksamhet. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om den nationella uppfölj-

ningen och utvärderingen.

1105

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

I paragrafens första stycke regleras Statens skolverks uppdrag av- seende nationell uppföljning och utvärdering av olika verksam- heter som regleras i skollagen. Verket ska följa upp och utvärdera skolväsendet enligt första punkten. Vilka skolformer som ingår i skolväsendet framgår av 1 kap. 2 §. Där anges också att i skol- väsendet ingår fritidshem som kompletterar utbildningen i för- skoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan samt i vissa särskilda utbildningsformer. Enligt andra punkten omfattar uppföljningen och utvärderingen övriga ut- bildningar och verksamheter som står under tillsyn av Statens skolinspektion. Exempel på övriga utbildningar är internationella skolor på grundskole- och gymnasienivå och utbildning vid sär- skilda ungdomshem. Enligt tredje punkten så ska Skolverket även följa upp och utvärdera pedagogisk verksamhet, t.ex. familjedag- hem, öppen förskola och öppen fritidsverksamhet. Sistnämnda verksamheter regleras i 23 kap.

I andra stycket anges att regeringen meddelar kompletterande föreskrifter om den nationella uppföljningen och utvärderingen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 24.2.

26 § Statens skolverk får hos huvudmannen inhämta sådana uppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som behövs för uppfölj- ningen och utvärderingen.

Bestämmelsen ger Statens skolverk en formell rätt att inhämta de uppgifter och verksamhetsredovisningar som behövs för upp- följningen och utvärderingen.

Uppgiftsskyldighet

27 § Huvudmannen för en utbildning eller en verksamhet som är föremål för nationell uppföljning och utvärdering ska till Statens skolverk lämna sådana uppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som behövs för uppföljningen och utvärderingen.

1106

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och verksamhetsredovisning som ska lämnas och vilka andra än den som granskas som ska lämna de upplysningar som behövs.

I paragrafens första stycke regleras skyldigheten att på begäran lämna Statens skolverk uppgifter om verksamheten Även skyl- digheten att tillhandahålla skriftliga handlingar omfattas av be- stämmelsen. Skyldigheten gäller dock bara uppgifter och hand- lingar som Statens skolverk behöver för uppföljningen och ut- värderingen.

I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar etc. som ska lämnas till Skolverket. Likaså innefattar bemyndigandet att meddela föreskrifter om vilken persongrupp som kan bli föremål för en skyldighet att lämna nu aktuella uppgifter och handlingar osv.

På motsvarande sätt som i ärenden om kvalitetsgranskning har Statens skolverk en möjlighet enligt denna bestämmelse att rikta förelägganden mot den som enligt 27 § har en skyldighet att lämna uppgifter eller tillhandahålla skriftligt material eller mot den som har samma skyldighet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 27 § andra stycket. Förelägganden som meddelas med stöd av förevarande paragraf kan dock inte förenas med vite.

1107

Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

Ds 2009:25

Vite

29 § Ett föreläggande som utfärdas av Statens skolinspektion, Statens skol- verk eller av en kommun enligt detta kapitel får förenas med vite.

Paragrafen reglerar möjligheterna att förena föreläggandena i detta kapitel med vite. Vite är ett hot om att betalningsansvar kan uppstå om någon inte följer föreläggandet. Tanken med ett vite är alltså att styra någons beteende för den händelse personen i fråga inte agerar på det sätt som föreläggandet anvisar. Vites- förelägganden kan riktas mot såväl fysiska som juridiska personer och kan därför utformas efter vad som är lämpligast i det enskilda fallet.

Enligt första stycket kan Statens skolinspektions förelägganden enligt detta kapitel, dvs. åtgärdsförelägganden enligt 12 §, före- lägganden om att lämna upplysningar eller tillhandahålla material enligt 8 och 9 §§, förenas med vite. På motsvarande sätt får kommunens förelägganden förenas med vite. Även Statens skol- verk har en möjlighet att förena förelägganden om uppgiftsskyl- dighet.

I enlighet med den ”trappa” som sanktionssystemet i detta kapitel har utformats som, bör i normalfallet ett föreläggande inte första gången förenas med vite. Det måste inledningsvis för- utsättas att den som föreläggandet riktar sig mot lojalt försöker vidta de åtgärder som förläggandet pekar ut. Om den som före- läggandet riktar sig mot tidigare inte självmant har medverkat i eller på annat sätt försvårat ett föregående tillsynsärende kan det naturligtvis finnas fog för att förena ett första föreläggande med vite.

I andra stycket anges att om det finns anledning till antagandet att den som fått ett föreläggande riktat mot sig har begått en straffbelagd gärning, så finns det ingen möjlighet att förena ett

1108

Ds 2009:25 Tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

föreläggande med vite när det gäller att lämna uppgifter osv. som har samband med den straffbelagda gärningen.

Vitesfrågor handläggs enligt lagen (1985:206) om viten. Av den lagen framgår bl.a. att vitesbeloppet ska fastställas till ett belopp som kan antas förmå adressaten att följa föreläggandet. Bedömningen ska göras utifrån vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och andra omständigheter i det en- skilda fallet (3 §).

Vitesförelägganden får överklagas enligt 26 kap. 1 och 2 §§. Paragrafen behandlas i avsnitt 24.6.

1109

25 kap. Skolväsendets överklagandenämnd

Inledande bestämmelse

1 § För prövning av överklaganden av vissa beslut på skolväsendets område ska det finnas en särskild nämnd, Skolväsendets överklagandenämnd.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 14 § första stycket i 1985 års skollag. De beslut som kan överklagas hos Skolväsendets överklagande- nämnd finns angivna i 26 kap. 11–17 §§.

Sammansättning m.m.

2 § Nämnden ska bestå av en ordförande och fem andra ledamöter, av vilka en ska vara ersättare för ordföranden. Ordföranden och ersättaren för ordföran- den ska vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter ska ha särskild sakkunskap både vad gäller barns och elevers förhållanden och behov och vad gäller skolverksamheten i övrigt.

Det ska finnas högst två ersättare för de övriga ledamöterna.

Paragrafen reglerar sammansättningen av Skolväsendets över- klagandenämnd. Av paragrafens första stycke framgår bl.a. att nämnden ska ha sex ledamöter varav en ska vara ordförande. Be- stämmelsen innebär vidare att såväl ordföranden som ersättaren för ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Vad gäller de övriga ledamöterna ska de besitta särskild sakkunskap på skolområdet, både vad avser elevers förhållanden och behov och vad avser skolverksamheten i övrigt.

Enligt bestämmelserna i andra stycket ska det finnas högst två ersättare för de övriga ledamöterna. Några särskilda behörig- hetskrav har inte uppställts för dessa.

Nämndens sammansättning har tidigare reglerats i 1 kap. 14 § i 1985 års skollag. och i 3 § första stycket förordningen (2007:948) med instruktion för Skolväsendets överklagande- nämnd.

1111

Skolväsendets överklagandenämnd

Ds 2009:25

3 § Ledamöterna i nämnden och deras ersättare utses av regeringen för en period om minst tre år.

Bestämmelsen innebär att den tid, tre år, som förordnandena för nämndens ledamöter vanligen avsett fastställs i lag. Föreskriften har införts i skollagen mot bakgrund av kravet i Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven- tionen) att en domstol ska vara oavhängig och opartisk . Även nämndens ordförande är ledamot i nämnden (se 2 § första stycket) och utses alltså för minst tre år.

Muntlig förhandling

4 § Nämnden ska hålla muntlig förhandling om enskild part begär det, för- handlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det.

Till muntlig förhandling ska den som är part kallas. Att en part uteblir från en muntlig förhandling hindrar inte att nämnden handlägger och avgör ärendet.

Paragrafen är ny. I första stycket behandlas rätten till muntlig för- handling i ärenden som handläggs vid Skolväsendets över- klagandenämnd. Muntlig förhandling ska hållas hos nämnden om enskild part begär det, förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot att förhandling hålls. Be- stämmelsen har utformats efter förebild av 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det är möjligt att begränsa förhandlingen till att endast gälla en eller ett par av de frågor som ärendet avser.

Såväl en person som har fyllt 16 år och därmed har talerätt enligt 28 kap. 11 § som personens vårdnadshavare har var och en för sig rätt att begära att nämnden håller muntlig förhandling, förutsatt att de är parter i ärendet. Som exempel på vem som är att betrakta som part kan nämnas klaganden, som kan vara en elev med egen talerätt. Om elevens vårdnadshavare i sådant fall inte överklagat det aktuella beslutet, men hos nämnden bestritt

1112

Ds 2009:25

Skolväsendets överklagandenämnd

bifall till elevens överklagande, blir vårdnadshavaren att betrakta som elevens motpart i ärendet.

Frågorna huruvida en muntlig förhandling är obehövlig eller inte och om särskilda skäl föreligger som talar mot att en för- handling hålls måste avgöras bl.a. mot bakgrund av artikel 6 i Europakonventionen. Såväl Europadomstolens som Regerings- rättens praxis i fråga om rätten till muntlig förhandling blir väg- ledande vid bedömningen av när muntlig förhandling ska anses obligatorisk.

Av andra stycket framgår att den som är part ska kallas till muntlig förhandling. Det framgår vidare att en parts utevaro inte utgör hinder för nämnden att handlägga och avgöra ärendet. En- ligt 6 § ska en upplysning om detta tas in i kallelsen till förhand- lingen.

5 § Muntlig förhandling enligt 4 § ska vara offentlig.

Om det kan antas att det vid en förhandling kommer att lämnas någon uppgift för vilken gäller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100) får ord- föranden vid förhandlingen besluta att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar.

Paragrafen är ny och handlar om offentlighet och ordning vid förhandling.

I paragrafens första stycke tydliggörs att muntliga förhand- lingar hos Skolväsendets överklagandenämnd är offentliga. Be- stämmelsen har införts i skollagen mot bakgrund av Europakon- ventionens krav att en förhandling inför en domstol ska vara offentlig.

I andra stycket föreskrivs att nämnden kan förordna att en förhandling ska hållas inom stängda dörrar om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att lämnas en uppgift för vilken det gäller sekretess enligt någon bestämmelse i sekretesslagen (1980:100). Enligt 7 kap. 36 § sekretesslagen gäller t.ex. sekretess hos Skolväsendets överklagandenämnd i ärenden som över- klagats dit, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående

1113

Skolväsendets överklagandenämnd

Ds 2009:25

lider men om uppgiften röjs. Beslut i fråga om stängda dörrar fattas av ordföranden vid förhandlingen.

6 § En kallelse till muntlig förhandling ska innehålla en upplysning om betydelsen enligt 4 § andra stycket av att en part uteblir från förhandlingen.

En enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tillerkännas er- sättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om nämnden finner att parten skäligen bör ersättas för sin inställelse. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om er- sättning och förskott.

Paragrafen är ny. I första stycket behandlas utformningen av kallelser till muntlig förhandling. I kallelsen ska anges att partens utevaro inte utgör hinder för ärendets vidare handläggning. För- handlingen kan följaktligen också hållas utan hinder av att parten inte kommer och ärendet får avgöras trots utevaron. Nämnden är emellertid oförhindrad att kalla parten till en ny förhandling om den kommit till slutsatsen att en förhandling i partens när- varo behövs för utredningen. Att kallelse till muntlig förhandling ska tillställas part i så god tid före förhandlingen att parten får skäligt rådrum att förbereda sig följer av allmänna processrätts- liga grundsatser.

Bestämmelsen i andra stycket har utformats efter förebild av 15 § förvaltningsprocesslagen. Det är endast kostnad för resa och uppehälle som får ersättas. Ersättning utgår inte för förlorad arbetsförtjänst eller andra av tidsspillan vållade kostnader. För- skott på ersättning får beviljas. Enskild part har dock inte någon ovillkorlig rätt till förskott. Nämnden avgör diskretionärt om förskott ska utgå eller inte. Ofta torde skäl endast föreligga för förskott på resekostnadsersättningen och nämnden kan när den finner det lämpligt tillställa parten förskottet i form av en färd- biljett. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott finns i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. och kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m.

1114

26 kap. Överklagande

I kapitlet anges samtliga beslut enligt skollagen som kan över- klagas i den ordning som gäller för s.k. förvaltningsbesvär. Be- stämmelserna i 1–10 §§ gäller beslut som får överklagas hos läns- rätt som första instans medan 11–17 §§ gäller beslut som får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. I 18 § finns en bestämmelse om överklagandeförbud.

I 10 kap. kommunallagen (1991:900) finns bestämmelser om laglighetsprövning. Ett beslut får inte överklagas i den ordning som gäller för laglighetsprövning om det i lag eller annan för- fattning finns särskilda föreskrifter om överklagande. Detsamma gäller om det finns ett förbud mot överklagande.

Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol

Beslut av Statens skolinspektion

1 § Beslut av Statens skolinspektion får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol i ärenden om

1.godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2 kap. 5 § eller 22 kap. 2 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 24 kap.

13–15 §§,

2.rätt till bidrag för huvudmannen för en internationell skola enligt 22 kap. 5 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 24 kap. 13–15 §§,

3.statliga åtgärder för rättelse enligt 24 kap. 17 §,

4.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 24 kap. 16 eller 18 §, eller

5.vitesföreläggande enligt 24 kap. 29 §.

Paragrafen anger de beslut av Statens skolinspektion som får överklagas hos länsrätt som första instans.

Första punkten gäller beslut i ärenden om godkännande av en- skild som huvudman för utbildning eller återkallelse av sådant godkännande. Det gäller godkännande av enskild som huvudman för förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola eller för sådant fritidshem som utgör komple-

1115

Överklagande

Ds 2009:25

ment till förskoleklassen, grundskolan eller grundsärskolan och som anordnas vid en skolenhet med någon av dessa skolformer (se närmare författningskommentaren till 2 kap. 5–6 §§). Punkten omfattar även beslut om godkännande av enskild som huvudman för en internationell skola på grundskolenivå (22 kap. 2 §). Dessutom omfattas Skolinspektionens beslut om åter- kallelse av godkännande av enskild som huvudman för utbildning (24 kap. 13–15 §§). Bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i 2 b kap. 12 § andra stycket (förskoleklassen) och 9 kap. 17 § första stycket i 1985 års skollag. Enligt 24 kap. 15 § kan Skolinspek- tionen meddela interimistiska beslut om återkallelse av god- kännande, dvs. förordna att beslut om återkallelse ska gälla omedelbart. Vid överklagande till domstol kan dock huvud- mannen i sådana fall begära inhibition, dvs. ett förbud mot verk- ställighet. Domstolen kan då, innan den prövar målet slutligt, förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. Det följer av förvaltningsprocesslagen (1971:291) 28 § att en domstol, som har att pröva besvär, kan förordna att det över- klagade beslutet, om det annars skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare inte ska gälla. Möjligheterna till inhibition generellt vid förvaltningsbesvär har kommenterats i avsnitt 26.1.

Andra punkten avser Skolinspektionens beslut enligt 24 kap. 17 § att statliga åtgärder ska vidtas mot en kommun eller ett landsting för rättelse på kommunens eller landstingets bekost- nad.

Tredje punkten avser Skolinspektionens beslut om rätt till bidrag för en internationell skola på gymnasienivå enligt 22 kap. 5 § och beslut om återkallelse av sådan rätt. Bestämmelsen mot- svarar delvis 9 kap. 17 § första stycket i 1985 års skollag.

Av fjärde punkten framgår att Skolinspektionens beslut om tillfälligt förbud att driva verksamheten vidare enligt 24 kap. 16 eller 18 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Be- stämmelsen i nämna paragraf och överklagandemöjligheten är ny. Ett beslut om tillfälligt förbud gäller omedelbart om inte

1116

Ds 2009:25 Överklagande

annat beslutas (24 kap. 16 § andra stycket och 18 § andra stycket).

Av femte punkten följer att vitesförelägganden som meddelats av Statens skolinspektion enligt 24 kap. 29 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt nämnda paragraf får ett före- läggande som utfärdas av Statens skolinspektion enligt 24 kap. förenas med vite. Det rör sig således här om Skolinspektionens åtgärdsförelägganden samt om Skolinspektionens förelägganden om uppgiftsskyldighet i anslutning till tillsyn och statlig kvali- tetsgranskning (se 2 § om Skolverkets vitesföreläggande samt 4 § 9 om kommuns vitesföreläggande). Bestämmelsen motsvarar delvis 2 § andra stycket förordningen (1992:1083) om viss upp- giftsskyldighet för skolhuvudmännen inom det offentliga skol- väsendet m.m. Enligt den förordningen får beslut om vitesföre- lägganden överklagas hos regeringen.

Beslut av Statens skolverk

2 § Beslut av Statens skolverk får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om vitesföreläggande enligt 24 kap. 29 §.

Beslut om förelägganden om uppgiftsskyldighet vid nationell uppföljning och utvärdering meddelas även av Statens skolverk. Av paragrafen framgår att Skolverkets förelägganden får över- klagas hos länsrätt som första instans.

Beslut av Högskoleverket

3 § Beslut av Högskoleverket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om utfärdande av behörighetsbevis enligt 2 kap. 15 §.

Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 4 d § första stycket i 1985 års skollag. Enligt 2 kap. 16 § ska en person med utländsk lärarut- bildning få ett behörighetsbevis av Högskoleverket om utbild-

1117

Överklagande

Ds 2009:25

ningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet mot- svarar en svensk lärarutbildning. Högskoleverkets beslut i fråga om utfärdande av behörighetsbevis får överklagas enligt före- varande paragraf. Av 2 kap. 14 § 2 följer att en person som har fått ett behörighetsbevis är behörig att anställas som lärare, för- skollärare eller fritidspedagog i skolväsendet utan tidsbegräns- ning.

Beslut av en kommun eller ett landsting

4 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol i ärenden om

1.godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 24 kap. 13–15 §§,

2.bidrag enligt 7 kap. 21 §, 8 kap. 19 §, 9 kap. 34 §, 10 kap. 31 §, 13 kap. 16 §, 15 kap. 12 §, 17 kap. 26 §,

3.avstängning enligt 5 kap. 16 eller 18 §,

4.föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter enligt 6 kap.

22 §,

6.ekonomiskt stöd till inackordering enligt 14 kap. 23 §,

7.medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 22 kap. 18 eller 19 §,

8.rätt till bidrag för en enskild huvudman enligt 23 kap. 10 eller 12 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 24 kap. 13–15 §§,

9.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 24 kap. 16 §, eller

10.vitesföreläggande enligt 24 kap. 29 §.

I paragrafen anges vilka beslut som en kommun eller ett landsting har fattat enligt denna lag som kan överklagas hos all- män förvaltningsdomstol i den för förvaltningsbesvär gällande ordningen. Samtliga punkter avser beslut av en kommun. Beslut enligt andra och fjärde punkterna kan även avse landstingsbeslut.

1118

Ds 2009:25

Överklagande

Första punkten avser en kommuns beslut om godkännande av enskild som huvudman för förskola respektive för fritidshem som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grund- skola eller grundsärskola (se närmare kommentaren till 2 kap. 6 §). Bestämmelsen motsvarar delvis 2 a kap. 19 § första stycket i 1985 års skollag. För fritidshem som anordnas vid nämnda skol- enheter gäller dock – liksom för förskoleklassen – att prövningen i stället ska göras av Statens skolinspektion (se 26 kap. 1 § 1 ovan). Punkten gäller även beslut om återkallelse av de god- kännanden som ska prövas av kommun enligt 2 kap. 5 § och 6 § andra stycket. Den bestämmelsen motsvarar delvis 2 a kap. 19 § första stycket i 1985 års skollag. En kommun kan enligt 24 kap. 15 § besluta att återkallelsen ska gälla omedelbart. Huvud- mannen kan dock då i samband med ett överklagande begära s.k. inhibition (se närmare kommentaren till 26 kap. 1 § 1 och avsnitt 26.1 om möjligheterna till inhibition generellt).

En kommuns beslut om bidrag till en enskild huvudman inom skolväsendet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt andra punkten (jfr prop. 2008/09:171 s. 58 f.)

En beslut om att helt eller delvis stänga av en elev i gymnasie- skolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare får överklagas enligt tredje punkten. Huvudmannen får enligt 5 kap. 16 § andra stycket och 18 § andra stycket besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedelbart. Bestämmelserna motsvarar delvis 12 kap. 1 § första stycket gymnasieförordningen (1992:394), 9 kap. 1 § första stycket förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, 6 kap. 8 § förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning och 5 kap. 1 § första stycket förord- ningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Bestämmelserna om disciplinära åtgärder liksom överklagande- bestämmelsen är helt nya vad gäller utbildning i svenska för in- vandrare. Möjligheten att överklaga beslut om avstängning gäller enligt kapitlet oavsett om huvudmannen för utbildningen är offentlig eller enskild (se efterföljande 4 § om överklagande av enskild huvudmans beslut).

1119

Överklagande

Ds 2009:25

Av fjärde punkten följer att en kommuns beslut om att enligt 6 kap. 22 § förelägga vårdnadshavare att se till att en skolpliktig elev fullgör sin skolgång får överklagas. Föreläggandet får för- enas med vite och beslutet kan överklagas oavsett om vite har förelagts eller inte. Föreskriften motsvarar till viss del 3 kap. 16 § i 1985 års skollag, vilken dock enbart riktades mot vårdnads- havare till skolpliktiga elever i det offentliga skolväsendet. Vad gäller elever utanför det offentliga skolväsendet får hem- kommunen enligt den ordning som hittills har gällt i stället ålägga eleven att fullgöra sin skolgång inom det offentliga skol- väsendet. Av 6 kap. 22 § framgår att även vårdnadshavare till elever i skolor med enskilda huvudmän kan föreläggas att iaktta sina skyldigheter enligt lagrummet. Regleringen om över- klagande omfattar således även beslut om förelägganden för sådana vårdnadshavare. Ett beslut om föreläggande enligt 6 kap. 22 § gäller enligt paragrafens tredje stycke omedelbart om inte annat beslutas.

Möjligheten att enligt femte punkten överklaga en kommuns eller ett landstings beslut om skolskjuts för elever i grundskola, grundsärskola eller gymnasiesärskola med offentlig huvudman genom förvaltningsbesvär är ny. Sådana beslut har hittills endast kunnat överklagas genom laglighetsprövning enligt kommunal- lagen. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 26.2.2.

Möjligheten att enligt sjätte punkten överklaga beslut som av- ser ekonomiskt stöd till inackordering är ny. Sådana beslut har hittills kunnat överklagas i enlighet med bestämmelserna om laglighetsprövning i kommunallagen. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 26.2.2.

Av sjunde punkten framgår att beslut som avser medgivande och återkallelse av medgivande av rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag får överklagas. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 6 § i 1985 års skollag. Ett beslut om åter- kallelse av medgivande gäller omedelbart om inte annat beslutas (22 kap. 19 § andra stycket).

Av åttonde punkten följer att en kommuns beslut enligt 23 kap. om bidrag till enskild som bedriver annan pedagogisk om-

1120

Ds 2009:25

Överklagande

sorg än förskola eller fritidshem (10 §) eller till enskild huvud- man som har godkänts som huvudman för fritidshem och i stället erbjuder öppen fritidsverksamhet (12 §) får överklagas. Punkten gäller även en kommuns återkallelse av sådana beslut om bidrag (24 kap. 13–15 §§). Bestämmelsen är ny och har kommenterats i avsnitt 26.2.2.

I nionde punkten anges att beslut om tillfälligt förbud att driva verksamheten vidare enligt 24 kap. 16 § överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Sådana beslut kan ges inom ramen för en kommuns tillsyn över sådan pedagogisk verksamhet som kommunen har godkänt enligt 2 kap. 6 § andra stycket och sådan annan pedagogisk verksamhet som har förklarats ha rätt till bidrag (24 kap. 4 §). Bestämmelsen är ny och har kommenterats i avsnitt 26.2.2.

Tionde punkten anger att en kommuns vitesföreläggande med stöd av 24 kap. 29 § får överklagas. Bestämmelsen är ny och har kommenterats i avsnitt 26.2.2.

Beslut av en enskild huvudman

5 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol i ärenden om avstängning enligt 5 kap. 16 eller 18 §.

Paragrafen anger den typ av beslut av en enskild huvudman en- ligt denna lag som kan överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol, vilket är beslut om att helt eller delvis stänga av en elev i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan. En huvudman får enligt 5 kap. 16 § andra stycket och 18 § andra stycket besluta att ett beslut om avstängning ska gälla omedelbart. Bestämmelserna motsvarar delvis 12 kap. 1 § första stycket gymnasieförord- ningen (1992:394) och 9 kap. 1 § första stycket förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan. Möjligheten att överklaga beslut enligt 5 kap. 16 eller 18 § gäller dock oavsett om huvud- mannen för utbildningen är offentlig eller enskild (se ovan 4 § 2 om kommuns eller landstings beslut om avstängning).

1121

Överklagande

Ds 2009:25

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

6 § Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter enligt 6 kap.

22 §,

2.kostnadsfria resor enligt 11 kap. 24 § första stycket, eller

3.medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av så- dant medgivande enligt 22 kap. 18 eller 19 §.

Paragrafen anger vilka beslut av Specialpedagogiska skolmyndig- heten som kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Av första punkten följer att Specialpedagogiska skolmyndig- hetens beslut om att enligt 6 kap. 22 § förelägga vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter för att en skolpliktig elev fullgör sin skolgång får överklagas. Föreläggandet får förenas med vite och beslutet kan överklagas oavsett om vite har förelagts eller inte. Föreskriften motsvarar till viss del 3 kap. 16 § i 1985 års skollag.

Möjligheten att enligt andra punkten överklaga beslut som av- ser resor är ny. I 11 kap. 24 § första stycket anges att en elev i specialskolan har rätt till de resor som krävs för utbildningen och att staten ska svara för detta kostnadsfritt för eleven. Att sådana beslut går att överklaga genom förvaltningsbesvär överens- stämmer med vad som föreslås gälla för grundskolan, grundsär- skolan och gymnasiesärskolan.

Tredje punkten avser beslut om medgivande och återkallelse av medgivande av rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 6 § i 1985 års skollag. Punkten gäller barn som har ett sådant funk- tionshinder som kan utgöra grund för mottagande i special- skolan.

1122

Ds 2009:25

Överklagande

Beslut av Sameskolstyrelsen

7 § Beslut av Sameskolstyrelsen får överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol i ärenden om

1.föreläggande för vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter enligt 6 kap. 22 §, eller

2.kostnadsfria resor enligt 12 kap. 16 § första stycket.

Paragrafen anger vilka beslut av Sameskolstyrelsen som får över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Sameskolstyrelsens beslut om att enligt 6 kap. 22 § förelägga vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter för att en skolpliktig elev fullgör sin skolgång får överklagas enligt första punkten. Föreläggandet kan vara förenat med vite. Beslutet får överklagas oavsett om vite har förelagts eller inte. Föreskriften motsvarar till viss del 3 kap. 16 § i 1985 års skollag.

Av andra punkten framgår att beslut i fråga om kostnadsfria resor får överklagas i enlighet med vad som föreskrivits för grundskolan, grundsärskolan och specialskolan. Överklagande- bestämmelsen är ny och har kommenterats i avsnitt 26.2.3.

Beslut av en rektor

8 § Beslut av en rektor får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.brådskande avstängning av en elev enligt 5 kap. 13 § eller 14 § tredje stycket,

2.befrielse från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i under- visningen enligt 6 kap. 18 §.

I paragrafen anges den typ av beslut av en rektor som kan över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Första punkten gäller be- slut om s.k. brådskande avstängning av en elev enligt de förut- sättningar som anges i 5 kap. 13 och 14 §§. En rektor får besluta att helt eller delvis stänga av en elev i grundskolan, grundsär-

1123

Överklagande

Ds 2009:25

skolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. Ett rektorsbeslut om brådskande avstängning enligt 5 kap. 13 § får endast innebära avstängning under den tid som krävs för en skyndsam utredning av vilka andra åtgärder som kan behövas och en elev får inte stängas av för en längre tid än en vecka. I de obligatoriska skol- formerna är således möjligheten till brådskande avstängning be- gränsad till en tidsperiod om en vecka. Om det emellertid kan antas att förutsättningarna för avstängning enligt 5 kap. 16 eller 18 § – som gäller elever i de frivilliga skolformerna – är uppfyllda och huvudmannens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till andra människors säkerhet, får rektorn besluta att avstängningen förlängs. Den sammanlagda avstängningen får då dock inte om- fatta längre tid än två veckor (5 kap. 14 §). Överklagande av rektors beslut om interimistisk avstängning har hittills skett med stöd av 12 kap. 1 § första stycket gymnasieförordningen (1994:741), 9 kap. 1 § första stycket förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan, 6 kap. 8 § första stycket förordningen (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning och 5 kap. 1 § första stycket förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för ut- vecklingsstörda. Överklagandebestämmelsen gäller oavsett om huvudmannen för utbildningen är offentlig eller enskild. När det gäller grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och utbildning i svenska för invandrare är bestämmelsen ny. Be- stämmelsen har kommenterats i avsnitt 26.2.4.

Enligt andra punkten kan rektors beslut i ärenden om elevs befrielse från skyldighet att delta i viss obligatorisk undervisning även i fortsättningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd

9 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut enligt 1–8 §§.

1124

Ds 2009:25

Överklagande

Paragrafen innebär att det krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska pröva ett överklagande av ett beslut som läns- rätten meddelat. Prövningstillstånd har även enligt 1985 års skollag krävts vid överklagande av beslut till kammarrätten.

Enligt 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämp- ningen att överklagandet prövas av högre rätt, om anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Motpart i vissa fall

10 § När en kommun överklagar ett beslut i ett ärende om godkännande av enskild som huvudman för utbildning enligt 2 kap. 5 § är förutom den enskilde även Statens skolinspektion motpart till kommunen hos allmän förvaltnings- domstol.

Bestämmelsen, som är ny, innebär att när en kommun överklagar Skolinspektionens beslut att godkänna en enskild som huvud- man är inte bara den enskilde, utan även Skolinspektionen kommunens motpart.

Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd

Beslut av en kommun eller ett landsting

11 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i ärenden om

1.barns mottagande i grundsärskolan enligt 6 kap. 5 §,

2.uppskjuten skolplikt enligt 6 kap. 10 § andra stycket,

3.skolpliktens förlängning enligt 6 kap. 13 § första stycket eller skol- pliktens upphörande enligt 6 kap. 14 § första stycket,

4.rätt enligt 6 kap. 15 § att fullfölja utbildning efter skolpliktens upphörande,

1125

Överklagande

Ds 2009:25

5.mottagande av ett barn eller en elev från en annan kommun enligt 8 kap. 13 §, 9 kap. 23 § eller 10 kap. 21 §,

6.åtgärder enligt 9 kap. 27 § tredje stycket för en elev som inte bor hemma,

7.placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavare önskar enligt 9 kap. 28 § andra stycket 1 och 2 eller 10 kap. 25 § andra stycket 1 och 2,

8.mottagande enligt 14 kap. 14 § första stycket såvitt avser en utbildning i gymnasieskolan som är avsedd för en grupp elever,

9.tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 16 kap. 8 § andra stycket,

11.upphörande av utbildningen för en elev i kommunal vuxenutbildning enligt 18 kap. 9 § andra stycket, i särskild utbildning för vuxna enligt 19 kap. 9

§andra stycket eller i utbildning i svenska för invandrare enligt 20 kap. 16 § andra stycket,

12.att på nytt bereda kommunal vuxenutbildning enligt 18 kap. 9 § tredje stycket, särskild utbildning för vuxna enligt 19 kap. 9 § tredje stycket eller ut- bildning i svenska för invandrare enligt 20 kap. 17 §,

13.åtagande om interkommunal ersättning enligt 18 kap. 20 § tredje stycket, eller

14.rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1, 5 och 8–13 får överklagas endast av barnet, eleven eller sökanden.

I paragrafens första stycke anges vilka beslut av en kommun eller ett landsting som kan överklagas till Skolväsendets överklagan- denämnd.

1126

Ds 2009:25

Överklagande

Första punkten gäller en kommuns beslut om mottagande i grundsärskolan. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 5 § i 1985 års skollag.

Av andra punkten följer att en kommuns beslut om upp- skjuten skolplikt får överklagas. Bestämmelsen motsvarar i sak 3 kap. 7 § tredje stycket i 1985 års skollag.

En kommuns beslut om skolpliktens förlängning enligt 6 kap. 13 § första stycket eller dess upphörande enligt 6 kap. 14 § första stycket får överklagas enligt tredje punkten. Denna möjlighet har hittills såvitt gäller skolpliktens upphörande reglerats i 3 kap.10 § i 1985 års skollag.

Fjärde punkten gäller en kommuns beslut om rätten att efter skolpliktens upphörande fullfölja utbildning i grundskola eller grundsärskola. För grundskolans del motsvaras bestämmelsen till viss del av 4 kap. 11 § i 1985 års skollag. För grundsärskolans del är överklagandemöjligheten ny (jfr 6 kap. 3 a § i 1985 års skollag).

Av femte punkten framgår att beslut som avser mottagande av ett barn eller en elev på grund av särskilda skäl i förskoleklass, grundskola eller grundsärskola med offentlig huvudman i en annan kommun får överklagas. Beslutet fattas av den kommun i vars skola barnet önskar bli mottaget. Bestämmelsen är ny vad gäller förskoleklassen och grundsärskolan. Den motsvaras såvitt avser grundskolan till viss del av 4 kap. 11 § i 1985 års skollag.

I sjätte punkten anges att beslut om åtgärder för en elev i grundskola med offentlig huvudman som inte bor hemma får överklagas. Föreskriften motsvarar delvis 4 kap. 11 § i 1985 års skollag.

I sjunde punkten regleras möjligheten att överklaga beslut som avser placering av en elev vid en annan skolenhet inom grund- skola och grundsärskola med offentlig huvudman än den vård- nadshavaren önskar. Kommunen får enligt 9 kap. 28 § andra stycket 1 och 2 och 10 kap. 26 § andra stycket 1 och 2 frångå vårdnadshavarens önskemål, dels om det annars skulle innebära betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen och dels med hänsyn till övriga elevers trygghet och

1127

Överklagande

Ds 2009:25

studiero. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 12 § i 1985 års skollag såvitt gäller möjligheten att överklaga beslut att i grundskolan frångå vårdnadshavares önskemål med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. För grundsärskolans del är hela över- klagandebestämmelsen ny.

Åttonde punkten avser beslut enligt 14 kap. 14 § första stycket av huvudmannen för en gymnasieskola i fråga om att ta emot sökande till en sådan utbildning som är avsedd för en grupp elever. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 5 kap. 11 och 13 d §§ i 1985 års skollag. Överklagandemöjligheten gäller dock nu oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild (se be- träffande beslut av enskild huvudman nästföljande 12 § 1). I fråga om s.k. andrahandsmottagning till nationella program är överklagandemöjligheten såsom enligt 1985 års skollag be- gränsad till frågan om behörighet, se nedan kommentaren till paragrafens tredje stycke.

Kommunens beslut om huruvida en sökande till gymnasiesär- skolan tillhör målgruppen för denna skolform får överklagas en- ligt nionde punkten. Föreskriften motsvarar 6 kap. 8 § i 1985 års skollag, med den skillnaden att det är hemkommunen som fattar beslutet och inte som tidigare styrelsen för utbildningen.

Tionde punkten avser beslut i fråga om mottagande till kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. I sak motsvarande be- stämmelser finns i 11 kap. 15 och 23 §§ (komvux), 12 kap. 14 § första stycket (särvux) och 13 kap. 13 § (sfi) i 1985 års skollag. Ett beslut att inom kommunal vuxenutbildning ta emot en sökande till utbildning på gymnasial nivå innebär inte alltid att den sökande också antas till utbildningen. Ett beslut i fråga om antagning kan dock enligt 18 § inte överklagas, varken genom förvaltningsbesvär eller för laglighetsprövning enligt kommunallagen. På grundläggande nivå är det alltid hem- kommunen som avgör frågan om mottagande, dvs. om den sökande har rätt att delta i utbildningen. Den som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå ska också antas till ut-

1128

Ds 2009:25

Överklagande

bildningen. En mottagen sökande till utbildning i svenska för invandrare ska alltid antas till utbildningen.

Huvudmannens beslut om att en kommunal vuxenutbildning, en särskild utbildning för vuxna eller en utbildning i svenska för invandrare ska upphöra om en elev inte gör tillfredsställande framsteg får överklagas enligt elfte punkten. Bestämmelsen mot- svarar delvis 11 kap. 15 och 23 §§ (komvux), 12 kap. 14 § första stycket (särvux) och 13 kap. 13 § (sfi) i 1985 års skollag.

Enligt tolfte punkten kan huvudmannens beslut om att efter upphörande på nytt bereda en person vuxenutbildning också överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Bestämmelsen motsvarar delvis 11 kap. 15 och 23 §§ (komvux), 12 kap. 14 § första stycket (särvux) och 13 kap. 13 § (sfi) i 1985 års skollag.

Enligt trettonde punkten kan en hemkommuns beslut om åtagande att svara för kostnaderna för utbildning som tillhanda- hålls av annan kommun vid särskilda skäl, s.k. interkommunal ersättning, överklagas. Överklagandemöjligheten gäller endast utbildning på gymnasial nivå inom ramen för kommunal vuxen- utbildning och finns endast för den sökande eller den stude- rande. Bestämmelsen är ny och har kommenterats i avsnitt 26.3.1.

Av fjortonde punkten framgår att beslut i fråga om en person har rätt till t.ex. utbildning enligt skollagen på grund av att personen kan anses bosatt i landet enligt 28 kap. 1 § andra stycket 3 får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Enligt andra stycket får beslut i fråga om ett barn ska gå i grundsärskolan enligt första punkten, mottagande av en elev från en annan kommun enligt femte punkten, mottagande enligt åttonde och nionde punkterna och beslut i fråga om vuxenut- bildning enligt tionde till tolfte punkterna överklagas av barnet, eleven eller sökanden. Detsamma gäller för beslut om s.k. inter- kommunal ersättning enligt punkten 13.

Bestämmelsen innebär en begränsning i förhållande till för- valtningslagens allmänna regler om vem som får överklaga ett beslut. I 22 § förvaltningslagen (1986:223) anges att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom

1129

Överklagande

Ds 2009:25

emot och beslutet kan överklagas. Denna föreskrift gäller dock endast om inte annat särskilt anges i lag eller förordning. Be- stämmelsen i andra stycket medför att de aktuella besluten, i en- lighet med vad som gäller för motsvarande beslut enligt 1985 års skollag, inte kan överklagas av t.ex. hemkommunen. Av 28 kap. 11 § framgår emellertid att t.ex. en elev som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt skollagen. Denna rätt gäller också ansökan till gymnasieskolan, gymnasie- särskolan eller till skolformerna för vuxna och överklagande av beslut i fråga om sådan utbildning även om sökanden eller klaganden inte har uppnått 16 års ålder.

Av tredje stycket följer en begränsning av överklagandemöj- ligheten enligt första styckets åttonde punkt om mottagande till gymnasieutbildning. När det gäller mottagande till nationella program på annan grund än som anges i 14 kap. 9 § (om mot- tagande i första hand vid riksrekrytering) eller 15 kap. 6 § (om mottagande i första hand av behöriga sökande), får beslutet överklagas endast om det avser att sökanden inte ska tas emot för att han eller hon inte är behörig. Begränsningen gäller således vid s.k. andrahandsmottagning, dvs. för sökande som önskat bli mottagna i andra hand till platser som blir över sedan alla mottagna i första hand tagits in. Eftersom det är den anordnande huvudmannen som beslutar hur många platser dennes utbildning ska omfatta och således också om det alls ska finnas några platser som kan tas i anspråk för andrahandsmottagning, föreligger aldrig någon rätt för en sökande att bli mottagen i andra hand. Överklagandenämnden kan därför aldrig ålägga en huvudman att ta emot en sökande i andra hand. Av detta skäl är beslut om nekat andrahandsmottagande undantagna från möjligheten till överklagande. Däremot gäller skollagens regler om behörighet till nationella program lika för första- och andrahandsmottag- ning. En sökande som har ansetts sakna denna behörighet, kan därför få beslutet prövat av Skolväsendets överklagandenämnd oavsett om sökanden önskat ett mottagande i första eller andra hand. Bestämmelsen motsvarar delvis 5 kap. 11 § i 1985 års skol- lag.

1130

Ds 2009:25

Överklagande

Beslut av en enskild huvudman

12 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd i ärenden om

1.mottagande enligt 14 kap. 14 § första stycket såvitt avser en utbildning i gymnasieskolan som är avsedd för en grupp elever, eller

2.rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3.

Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av sökanden.

Paragrafen anger i första stycket vilka beslut av en enskild huvud- man som får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Första punkten avser beslut enligt 14 kap. 14 § första stycket av en enskild huvudman för en gymnasieskola i fråga om att ta emot sökande till en sådan utbildning som är avsedd för en grupp elever. Bestämmelsen har i sak sin motsvarighet i 5 kap. 11 och 13 d §§ i 1985 års skollag som dock endast gällt den offent- liga gymnasieskolan. Överklagandemöjligheten enligt kapitlet gäller nu oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild (se närmare ovan kommentaren till 11 § 8).

Av andra punkten framgår att beslut i fråga om en person har rätt till t.ex. utbildning enligt skollagen på grund av att personen kan anses bosatt i landet enligt 28 kap. 1 § andra stycket 3 får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Enligt andra stycket får beslut i fråga om mottagande enligt första punkten överklagas endast av sökanden (jfr kommentaren till 11 § andra stycket ovan).

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

13 § Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd i ärenden om

1.barns mottagande i specialskolan enligt 6 kap. 6 §,

2.skolpliktens förlängning enligt 6 kap. 13 § första stycket eller skol- pliktens upphörande enligt 6 kap. 14 § första stycket,

1131

Överklagande

Ds 2009:25

3.rätt enligt 6 kap. 15 § att fullfölja utbildning efter skolpliktens upphörande,

4.åtgärder enligt 11 kap. 11 § andra stycket för en elev som inte bor hemma, eller

5.rätt till utbildning för person som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3. Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av barnet.

I paragrafens första stycke anges vilka beslut av Specialpeda- gogiska skolmyndigheten som får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Första punkten avser beslut om mottagande i specialskola. Be- stämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 5 § i 1985 års skollag.

Av andra punkten framgår att Specialpedagogiska sko- lmyndighetens beslut i fråga om skolpliktens förlängning eller upphörande får överklagas. Möjligheten att överklaga beslut om skolpliktens upphörande har hittills reglerats i 3 kap. 10 § i 1985 års skollag. Möjligheten att överklaga beslut om skolpliktens förlängning är ny.

Tredje punkten gäller beslut om rätten att efter skolpliktens upphörande fullfölja utbildning i specialskolan. Bestämmelsen motsvaras delvis av 7 kap. 8 § i 1985 års skollag. Beslut enligt 6 kap. 15 § fjärde stycket kan inte heller fortsättningsvis över- klagas.

I fjärde punkten anges att beslut som avser åtgärder enligt 11 kap. 11 § andra stycket för en elev i specialskolan som måste bo utanför det egna hemmet får överklagas. Föreskriften motsvarar delvis 7 kap. 8 § i 1985 års skollag.

Av femte punkten framgår att beslut i fråga om en person får gå i specialskolan på grund av att personen kan anses bosatt i landet enligt 28 kap. 1 § andra stycket 3 får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd.

Enligt andra stycket får beslut i fråga om en elev ska fullgöra sin skolplikt i specialskola endast överklagas av eleven. En liknande begränsning av överklaganderätten fanns tidigare i 3 kap. 5 § i 1985 års skollag (jfr i övrigt kommentaren till 11 § andra stycket).

1132

Ds 2009:25

Överklagande

Beslut av Sameskolstyrelsen

14 § Beslut av Sameskolstyrelsen får överklagas hos Skolväsendets över- klagandenämnd i ärenden om

1.barns mottagande i sameskolan enligt 6 kap. 7 §,

2.åtgärder enligt 12 kap. 15 § andra stycket för en elev som inte bor hemma, eller

3.rätt till utbildning för person som avses i 28 kap. 1 § andra stycket 3. Beslut som avses i första stycket 1 får överklagas endast av barnet.

I paragrafens första stycke anges vilka beslut av Sameskolstyrelsen som får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Första punkten avser beslut i fråga om ett barn får gå i same- skolan. Föreskriften motsvarar i huvudsak 8 kap. 6 § i 1985 års skollag.

I andra punkten anges att beslut avseende åtgärder enligt 12 kap. 14 § andra stycket för en elev i sameskolan som måste bo utanför det egna hemmet får överklagas. Bestämmelsen är ny.

Av tredje punkten framgår att beslut i fråga om ett barn får gå i sameskolan på grund av att barnet kan anses som bosatt i landet enligt 28 kap. 1 § andra stycket 3 får överklagas hos Skolväsen- dets överklagandenämnd.

Enligt andra stycket får beslut i fråga om en elev får fullgöra sin skolplikt i sameskola endast överklagas av barnet. En liknande begränsning av överklaganderätten fanns tidigare i 8 kap. 6 § andra stycket i 1985 års skollag (jfr i övrigt kommen- taren till 11 § andra stycket).

Beslut av en rektor

15 § Beslut av en rektor får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i ärenden om

1.särskilt stöd i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 3 kap. 10 §, eller

2.anpassad studiegång enligt 3 kap. 12 §.

1133

Överklagande

Ds 2009:25

I paragrafen anges vilka beslut av en rektor som får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Det bör dock särskilt uppmärksammas att också rektors beslut i fråga om åtgärds- program kan överklagas med stöd av 16 §.

Av paragrafen framgår att beslut av en rektor får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd om beslutet rör antingen särskilt stöd i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 3 kap. 10 § (punkt 1) eller anpassad studiegång enligt 3 kap. 12 § (punkt 2).

Regleringen i första punkten motsvaras delvis av 8 kap. 1 § grundskoleförordningen (1994:1194).

Överklagandemöjligheten enligt andra punkten av beslut om anpassad studiegång är ny. Sådana beslut har hittills kunnat överklagas endast genom laglighetsprövning enligt kommunal- lagen.

Överklagandebestämmelserna i paragrafen gäller oavsett om huvudmannen för utbildningen är offentlig eller enskild.

Beslut i fråga om åtgärdsprogram

16 § Beslut i fråga om åtgärdsprogram enligt 3 kap. 9 § får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Vid prövning av ett överklagande ska nämnden antingen fastställa eller upphäva beslutet. Om det överklagade be- slutet upphävs ska ärendet, om det behövs, visas åter till rektor för ny pröv- ning.

Paragrafen anger att ett beslut i fråga om åtgärdsprogram får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Sådana beslut kan antingen vara fattade av rektor eller av den som rektor gett i uppdrag att utföra denna uppgift, se 3 kap. 9 § andra stycket. Enligt första stycket nämnda paragraf ska åtgärdsprogram ut- arbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses samt hur åt- gärderna ska följas upp och utvärderas.

Paragrafen innebär att en rätt till förvaltningsbesvär införs beträffande beslut om åtgärdsprogram. Nämnden har dock inte

1134

Ds 2009:25

Överklagande

möjlighet att sätta ett annat beslut i det överklagade beslutets ställe. Om nämnden anser att beslutet är felaktigt – om utred- ningen visar att eleven ska ges särskilt stöd i annan omfattning eller form än vad som skett – har nämnden att upphäva beslutet och återförvisa ärendet till rektorn vid skolenheten för ny hand- läggning. Rektorn måste då fatta ett nytt beslut i fråga om åt- gärdsprogram. I sådana fall anger nämnden vad den anser att ett nytt beslut bör innehålla och nämndens beslut är i princip bindande för rektorns nya prövning av ärendet.

Bestämmelsen är ny och möjligheten att överklaga gäller för beslut fattade vid skolor med såväl offentlig som enskild huvud- man. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 26.3.3.

Beslut av den särskilda nämnd som anges i 14 kap. 28 §

17 § Beslut av den särskilda nämnd som anges i 14 kap. 28 § i ärenden som avses i samma paragraf får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Beslutet får överklagas endast av den som har begärt utbildningen. Ett beslut om placering vid en viss skolenhet får dock inte överklagas.

Av paragrafen framgår att beslut av den nämnd som anges i 14 kap. 28 § i fråga om mottagning och antagning till Rh-anpassad utbildning och andra beslut i fråga om rätt till sådan utbildning får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 30 § andra stycket i 1985 års skollag.

Överklagandeförbud

Beslut av Skolväsendets överklagandenämnd med anledning av ett över- klagande dit får inte heller överklagas.

1135

Överklagande

Ds 2009:25

Bestämmelsen i paragrafens första stycke är ny och tydliggör att andra beslut än de som räknas upp i kapitlet inte får överklagas annat än enligt föreskrifterna om laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen. Att beslut av bolag och andra enskilda organ endast med stöd av särskilda bestämmelser får överklagas till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet följer dock redan av lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Vidare framgår att beslut i fråga om antagning inte får överklagas, varken genom förvaltningsbesvär eller enligt bestämmelserna om laglighetsprövning. Förbudet mot att överklaga beslut i fråga om antagning motsvarar förbuden mot att överklaga beslut om in- tagning i 5 kap. 15 § fjärde stycket (gymnasieskolan), 11 kap. 23 § andra stycket (komvux) och 12 kap. 14 § andra stycket (särvux) i 1985 års skollag.

Andra stycket motsvarar 1 kap. 14 § tredje stycket i 1985 års skollag. Av bestämmelsen följer att inte heller Skolväsendets överklagandenämnds beslut enligt 25 kap. i förslaget till ny skollag, eller eventuella andra beslut som har med handlägg- ningen av ett ärende enligt förevarande lag att göra, får över- klagas. Överklagandebeslutet gäller alltså även beslut om avvis- ning av ett överklagande. Även ett sådant beslut har ju till- kommit med anledning av ett överklagande.

1136

27 kap. Åtgärder mot kränkande behandling

Ändamål och tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel har till ändamål att motverka kränkande behandling av barn och elever.

Bestämmelserna tillämpas på utbildning och annan verksamhet enligt denna

lag.

I paragrafens första stycke anges att ändamålet med bestämmel- serna i detta kapitel är att motverka kränkande behandling av barn och elever. Av andra stycket framgår att tillämpningsom- rådet är utbildning och annan verksamhet som regleras i den föreslagna skollagen.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 1 § i 1985 års skollag, se prop. 2007/08:95 s. 574 med där gjord hänvisning.

Diskriminering

2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband med verk- samhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).

Paragrafen innehåller en upplysning om att bestämmelser om förbud och andra åtgärder mot diskriminering finns i den an- givna lagen.

Definitioner

3 § I detta kapitel avses med

elev: utöver vad som anges i 1 kap. 7 § avses den som söker utbildning enligt denna lag,

barn: den som deltar i eller ansöker om plats i förskolan eller annan peda- gogisk verksamhet enligt 23 kap.,

personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt denna lag, huvudman: den som är huvudman för verksamhet enligt denna lag och

1137

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs värdig- het.

I paragrafen finns särskilda definitioner för detta kapitel. Be- träffande elev är skillnaden i förhållande till den definition som finns i 1 kap. 8 § att elevbegreppet även omfattar den som söker till utbildning. När det gäller uttrycket barn finns inte någon uttrycklig definition på annat ställe i den föreslagna skollagen eftersom ordet används för att beskriva unga personer i olika sammanhang. I detta kapitel har en definition tagits in för att klart markera bl.a. vilka som utöver eleverna ingår i den skadeståndsberättigade kretsen. I begreppet personal ingår personer med ledningsfunktion i verksamheterna, dvs. även rektorer eller motsvarande, varför dessa inte behöver anges sär- skilt i övriga paragrafer där deras skyldigheter inte avviker från annan personals. I kapitlet finns också en särskild definition av begreppet huvudman. Med huvudman avses den som är huvud- man för en skollagsreglerad verksamhet. Häri ligger att även den som ansvarar för annan pedagogisk verksamhet enligt 23 kap. omfattas av huvudmannabegreppet. Beroende på verksamhet kan huvudmannen vara en kommun, ett landsting, staten eller en en- skild juridisk eller fysisk person, se 2 kap. 2–5 §§. Med kränkande behandling avses ett uppträdande som utan att vara diskriminering kränker ett barns eller en elevs värdighet. Upp- trädandet har inte samband med någon diskrimineringsgrund. Här avses mobbning och liknande beteenden som har sin grund i att någon exempelvis är överviktig, har en viss hårfärg eller är en ”plugghäst” etc. Kränkande behandling kan även föreligga utan att den som kränker anger någon specifik egenskap hos det barn eller den elev som utsätts för kränkningar. Att man utan verbala nedsättande omdömen över exempelvis någons hårfärg eller klädsel ger uttryck för sitt missnöje genom att t.ex. knuffa eller rycka någon i håret eller sätta krokben för personen i fråga kan också utgöra kränkande behandling i lagens mening. Även psykiska kränkningar genom t.ex. utfrysning omfattas av

1138

Ds 2009:25

Åtgärder mot kränkande behandling

uttrycket kränkande behandling. (Se prop. 2005/06:38 s. 136 f samt prop. 2007/08:95 s. 575.)

Tvingande bestämmelser

4 § Avtalsvillkor som inskränker skyldigheter enligt detta kapitel är utan verkan.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 4 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 575 samt prop. 2005/06: 38 s. 138 f.

Ansvar för personalen

5 § Huvudmannen ansvarar för att personalen fullgör de skyldigheter som anges i detta kapitel, när den handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 5 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 575 f samt prop. 2005/06: 38 s. 137 f.

Aktiva åtgärder

Målinriktat arbete

6 § Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Närmare föreskrifter om detta finns i 7 och 8 §§.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 6 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 576 samt prop. 2005/06: 38 s. 139.

1139

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling

7 § Huvudmannen ska se till att det vidtas åtgärder för att förebygga och för- hindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 7 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 576 samt prop. 2005/06: 38 s. 139.

Årlig plan

8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande be- handling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 8 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 576 f samt prop. 2005/06: 38 s. 139 f.

Förbud mot kränkande behandling

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 9 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 577 samt prop. 2005/06: 38 s. 145.

Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling

10 § En lärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verk- samheten är skyldig att anmäla detta till förskolechef eller rektor. En förskole-

1140

Ds 2009:25

Åtgärder mot kränkande behandling

chef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i före- kommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Paragrafen motsvarar delvis regleringen i 14 a kap. 10 § i 1985 års skollag, se prop. 2007/08:95 s. 577 samt prop. 2005/06: 38 s. 140 f. I paragrafen har även införts bestämmelser om anmälningsplikt för lärare och övrig personal samt för rektor och förskolechef. Tillkommit har även ett krav på att huvudmannen skyndsamt ska utreda anmälan och ev. vidta åtgärder.

Enligt andra stycket gäller skyldigheterna också i förhållande till trakasserier och sexuella trakasserier. Vad som avses med be- greppen trakasserier och sexuella trakasserier anges i 1 kap. 4 § diskrimineringslagen (2008:567)

Förbud mot repressalier

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 11 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 577 f samt prop. 2005/06: 38 s. 146.

Skadestånd

12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldigheter enligt 7–11 §§ ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den

1141

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet. Skadestånd för kränkning i andra fall än vid repressalier utgår dock inte, om kränkningen är ringa.

Om det finns särskilda skäl, kan skadeståndet för kränkning sättas ned eller helt falla bort.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 12 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 578 samt prop. 2005/06: 38 s. 146 f.

Tillsyn

13 § Statens skolinspektion ska se till att bestämmelserna i detta kapitel följs. Huvudmannen och rektorn eller någon med motsvarande ledningsfunktion i verksamheten är skyldiga att på uppmaning av Statens skolinspektion lämna

de uppgifter om förhållandena i verksamheten som kan vara av betydelse för tillsynen.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 13 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 578 samt prop. 2005/06: 38 s. 149, som dock avser Statens skolverk.

Rättegången

14 § Mål om skadestånd enligt detta kapitel ska handläggas enligt bestämmel- serna i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål när förlikning om saken är tillåten.

I sådana mål kan det dock förordnas att vardera parten ska bära sin rätte- gångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 14 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 578 f samt prop. 2005/06: 38 s. 149 f.

1142

Ds 2009:25

Åtgärder mot kränkande behandling

Bevisbörda

15 § Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling enligt 9 § eller repressalier enligt 11 §, visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för sådan behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 15 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 579 (jfr prop. 2005/06: 38 s. 150).

Rätt att föra talan m.m.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om part ska gälla även den för vilken Statens skolinspektion för talan enligt detta kapitel såvitt gäller jävsförhållande, pågående rättegång, personlig inställelse samt förhör under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen.

När ett barn eller en elev för talan enligt detta kapitel får Statens skolin- spektion inte väcka talan för barnet eller eleven om samma sak.

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 16 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 579 f.

17 § Rättens avgörande i ett mål där Statens skolinspektion för talan för ett barn eller en elev får överklagas av barnet eller eleven, om det får överklagas av myndigheten.

När rättens avgörande i ett mål som avses i första stycket har vunnit laga kraft får saken inte prövas på nytt på talan av vare sig barnet eller eleven eller Statens skolinspektion.

1143

Åtgärder mot kränkande behandling

Ds 2009:25

Paragrafen motsvarar regleringen i 14 a kap. 17 § i 1985 års skol- lag, se prop. 2007/08:95 s. 580.

1144

28 kap. Övriga bestämmelser

Bosättning m.m.

1 § Med bosatt i landet avses i denna lag den som ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Som bosatt i landet anses vid tillämpningen av denna lag även den som inte är folkbokförd här men som

1.omfattas av 1 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asyl- sökande m.fl.,

2.vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716),

3.har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag till följd av EG-rätten, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, eller

Begränsningar i rätten till utbildning för de som avses i andra stycket följer av 2 §.

Enligt äldre förarbetsuttalanden anses den vara bosatt i landet som rätteligen ska vara folkbokförd här (prop. 1985/86:10 s. 81). Genom bestämmelsen i första stycket lagfästs denna princip.

I andra stycket uppräknas vissa kategorier som vid tillämpning av denna lag ska likställas med bosatta och som således har samma möjlighet till utbildning m.m. som bosatta. Vissa begränsningar av denna möjlighet framgår av 2 §. Av 6 kap. 2 § tredje stycket framgår vidare att skolplikt inte gäller för de barn som likställs med bosatta enligt denna paragrafs andra stycke.

Personkretsen enligt första och andra punkterna är delvis den- samma som har rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar enligt förordningen (2001:976) om utbildning, för- skoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn

1145

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

m.fl. Begränsningar i dessa personers rätt till utbildning i gymna- sieskola, gymnasiesärskola och utbildning för vuxna framgår nu av 2 § första stycket.

I första punkten avses personer som har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716), dvs. asylsökande, personer som har beviljats uppe- hållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2–4 eller 6 § utlänningslagen samt personer som har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.

I andra punkten inbegrips de som utan att vara folkbokförda i Sverige vistas i landet enligt ett beslut om tidsbegränsat uppe- hållstillstånd enligt 15 kap. 5 § utlänningslagen. Det är inte till- räckligt att dessa personer har tidsbegränsat uppehållstillstånd, utan de måste också rent faktiskt vistas i landet. Det är främst fråga om personer som vistas här enligt ett beslut om tidsbe- gränsat uppehållstillstånd för att förundersökning eller huvud- förhandling i brottmål ska kunna genomföras. När tillstånds- tiden har löpt ut anses de inte längre som bosatta i landet.

Tredje punkten avser sådana personer som inte är folkbok- förda i landet, men kan härleda sin rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen från EG-rätten, avtalet om Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. Ett beslut i ett ärende om ett barn ska få gå i t.ex. grundskola, specialskola eller sameskola på grund av att barnet kan anses som bosatt i landet enligt denna bestämmelse får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd enligt 26 kap.

I fjärde punkten är det fråga om familjemedlemmar till personer som avses i 5 § folkbokföringslagen (1991:481) och som inte är folkbokförda i Sverige.

Paragrafens tredje stycke anger att begränsningar i rätten till utbildning för de personer som avses i andra stycket följer av 2 §.

1146

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

2 § De personer som avses i 1 § andra stycket 1 och 2 har rätt till utbildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola endast om de har påbörjat utbildningen innan de fyllt 18 år. De har inte rätt till utbildning i kommunal vuxenutbild- ning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare.

De personer som avses i 1 § andra stycket 4 har endast rätt till utbildning i grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola.

I paragrafen anges vissa begränsningar av den möjlighet till utbildning m.m. som följer av 1 §.

Första meningen i paragrafens första stycke motsvarar 6 § för- ordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. Möjligheten till utbildning i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan gäller endast om ungdomarna faktiskt har kunnat påbörja utbildningen före 18 års ålder. Första styckets andra mening motsvarar i sak den begränsning som gäller enligt den nämnda förordningen, dvs. de berörda personernas rätt till utbildning omfattar inte skol- formerna för vuxna.

Enligt andra stycket har de som är familjemedlemmar till en person som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall endast rätt till utbildning i grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola. Någon sådan begränsning gäller dock inte för de som är familjemed- lemmar till en person som är medborgare i en EU/EES-stat. Barn till diplomater med EU-medborgarskap har således samma rätt till utbildning och annan verksamhet enligt skollagen som barn till andra EU-medborgare.

3 § Om en ansökan om uppehållstillstånd av en person som avses i 1 § andra stycket 1 avslås och beslutet om avvisning eller utvisning ska verkställas, ska personen anses som bosatt i landet under tiden fram till dess personen lämnar landet.

Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas ska inte anses som bosatt i landet.

1147

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

Paragrafen motsvarar 9 § förordningen (2001:976) om utbild- ning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl.

Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 5 § i 1985 års skollag. Bemyndiganden av samma innebörd som i paragrafens första mening finns även i 11 kap. 10 och 19 §§ andra styckena, 12 kap. 6 § andra stycket samt 13 kap. 6 § i 1985 års skollag. Eftersom de genomgripande systematiska förändringar som skett innebär att även enskilda framdeles kan godkännas som huvudmän för de flesta skolformer omfattar bemyndigandet nu även enskilda huvudmän.

Hemkommun och hemlandsting

5 § Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun i vilken personen är folkbokförd.

Med hemlandsting avses det landsting till vilket hemkommunen hör.

Paragrafen innehåller definitioner av begreppen hemkommun och hemlandsting och motsvarar 1 kap. 15 § i 1985 års skollag. I paragrafen fastställs bl.a. till vilken kommun en i landet bosatt person ska anses höra.

För en person bosatt i Sverige avses med hemkommun enligt bestämmelsen i första stycket den kommun i vilken vederbörande är folkbokförd.

1148

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Är personen inte folkbokförd i landet avses enligt andra stycket med hemkommun den kommun i vilken personen stadig- varande vistas. Det sistnämnda gäller även för en person som är kvarskriven i en kommun enligt 16 § folkbokföringslagen. Det rör sig här om fall då någon på grund av risk för brott, förföljel- ser eller allvarliga trakasserier trots flyttning från en ort till en annan får fortsätta att vara folkbokförd på den gamla folkbok- föringsorten. Kvarskrivning kan också avse medföljande familjemedlemmar.

I andra stycket regleras slutligen också det fall då en person förutom folkbokföringsort även saknar stadigvarande vistelseort. I sådant fall ska med hemkommun avses den kommun där personen för tillfället uppehåller sig. I förarbetena till 1 kap. 15 § i 1985 års skollag framhölls att fall då någon inte ens har en stadigvarande vistelseort var exceptionella och att det var svårt att få till stånd en meningsfull skolgång i ett sådant fall. Skol- plikten och rätten till utbildning ansågs emellertid medföra att dessa personer inte kunde ställas utanför regelsystemet (se prop. 1985/86:10 s. 31).

I tredje stycket definieras begreppet hemlandsting.

Utlandssvenska elever

6 § Med utlandssvensk elev anses i denna lag en elev vars vårdnadshavare stadigvarande vistas i utlandet och av vilka minst en är svensk medborgare.

Regeringen får meddela föreskrifter om att också annan ska anses som utlandssvensk elev.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 17 § i 1985 års skollag.

Personer med begåvningsmässigt funktionshinder

7 § Det som i denna lag sägs om personer med utvecklingsstörning gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funk-

1149

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

tionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Personer med autism eller autismliknande tillstånd ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med personer med utvecklingsstörning endast om de också har en utvecklingsstörning eller ett sådant funktionshinder som avses i första stycket.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 16 § i 1985 års skollag. För att ett barn med utvecklingsstörning ska tas emot i grundsärskolan krävs t.ex. enligt 6 kap. 5 § att barnet bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav. Detta villkor gäller också för barn som avses i förevarande paragraf. Skolformerna grundsär- skolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna är således förbehållna elever med utvecklingsstörning och elever med betydande och bestående begåvningsmässigt funktions- hinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personer med autism eller autismliknande tillstånd kan, till skillnad från regleringen i 1 kap. 16 § i 1985 års skollag, endast tillhöra personkretsen för nämnda utbildnings- former om de också har en utvecklingsstörning eller ett sådant funktionshinder som anges i förevarande paragrafs första stycke.

Paragrafen behandlas i avsnitt 10.4.

Information om icke skolpliktiga ungdomar

Kommunens skyldighet enligt första stycket omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på nationella eller specialutformade program i gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning.

1150

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Paragrafen har sin motsvarighet i 1 kap. 18 § i 1985 års skollag. Gymnasieskola och gymnasiesärskola kan dock här bedrivas såväl av en enskild som av en offentlig huvudman. Med anled- ning härav får begreppet ”motsvarande utbildning” en mer inskränkt betydelse än tidigare. Bestämmelsen har kommenterats i prop. 2004/05:2 s. 149.

Bestämmelser om handläggning

9 § I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild enligt denna lag ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) tillämpas:

–14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig muntligen,

–15 § om anteckning av uppgifter,

–16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter,

–20 § om motivering av beslut,

–21 § om underrättelse av beslut, och

–26 § om rättelse av skrivfel eller liknande.

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen gäller dock inte uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag.

Vad som sägs i första stycket gäller inte vid betygssättning. Bestämmelser om handläggning i samband med betygssättning finns i 3 kap. och i respektive skolformskapitel.

Paragrafen motsvarar delvis 2 a kap. 11 § i 1985 års skollag, vilket dock endast avsåg förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Reglerna i förvaltningslagen (1986:223) om handläggning av ärenden har hittills gällt i begränsad omfattning i skolan. Det beror på att verksamheten till en mindre del avser handläggning av ärenden. Reglerna är vidare inte tillämpliga i ärenden där beslutet överklagas i den ordning som gäller för laglighetspröv-

1151

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

ning. För dessa ärenden gäller i stället de regler om handläggning som finns i kommunallagen eftersom förvaltningslagen är subsidiär gentemot annat lagstiftning. Eftersom förvaltnings- lagen är subsidiär finns det inte heller något hinder mot att i skollagen föreskriva att vissa regler i förvaltningslagen likväl ska gälla på skolområdet.

Förvaltningslagen gäller inte enskilda huvudmän. För att stärka elevernas rättssäkerhet har tidigare bestämmelser avseende förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg utvidgats till att gälla alla ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda enligt skollagen. De uppräknade bestämmelserna i förvaltningslagen blir således tillämpliga även i ärenden som överklagas genom kommunalbesvär. Paragrafen gäller även enskilda huvudmän, t.ex. ärenden vid fristående skolor om särskilt stöd och mot- tagande av elev. I jämförelse med motsvarande lagrum i 1985 års skollag utvidgas även förvaltningslagens tillämplighet enligt paragrafen på så sätt att hänvisning görs till 15 och 21 §§ förvalt- ningslagen.

I 14 § första stycket förvaltningslagen anges att om en sökande, klagande eller annan part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska han få tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.

Enligt 15 § förvaltningslagen ska uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ett ärende antecknas av myndigheten.

Enligt 16 § förvaltningslagen har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det som har tillförts ett ärende, med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).

I 17 § förvaltningslagen anges bl.a. att ett ärende inte får avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften. Myndigheten får dock i vissa särskilt angivna fall avgöra ärendet utan att så har skett. Underrättelseskyldigheten

1152

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

gäller även här med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen.

Enligt 20 § förvaltningslagen ska ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången. Skälen får dock i vissa särskilt angivna fall utelämnas helt eller delvis.

I 21 § förvaltningslagen anges bl.a. att en sökande, klagande eller annan part ska underrättas om innehållet i det beslut var- igenom myndigheten avgör ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet går parten emot och kan överklagas, ska han underrättas om hur han kan överklaga det.

Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får enligt 26 § förvaltningslagen rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker ska myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om åtgärden inte är obehövlig.

I andra stycket har undantag från 16 och 17 §§ förvaltnings- lagen gjorts beträffande uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i verksamhet enligt skollagen. Bestämmel- sen avser att klargöra att det inte är nödvändigt att ge alla sökande till t.ex. en plats i förskola rätt att yttra sig innan platsen ges åt någon viss av dessa (jfr prop. 1979/80:1 s. 405 f. och 566).

Av tredje stycket framgår att det för handläggning i samband med betygssättning finns särskilda regler i 3 kap. och i respektive skolformskapitel.

10 § I ärenden där beslut får överklagas enligt 26 kap. tillämpas utöver vad som följer av 9 § också 23–25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Paragrafen är ny. Den syftar i första hand på att reglera förfaran- det när beslut som fattas av en rektor vid en skolenhet med enskild huvudman kan överklagas. Bestämmelsen har getts en allmän utformning och gäller i alla ärenden där beslut kan över- klagas genom förvaltningsbesvär vilket bl.a. innebär att även

1153

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

förfarandet vid överklagande av beslut som fattas av enskild huvudman träffas av bestämmelsen.

I 23 § förvaltningslagen anges att ett beslut överklagas skrift- ligt. I skrivelsen ska klaganden ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär. Skrivelsen ska vidare ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som företräder det all- männa och beslutet överklagas till en länsrätt eller kammarrätt, ska överklagandet enligt lagrummet dock ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Enligt 24 § förvaltningslagen prövar den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet om skrivelsen med över- klagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, ska myndigheten avvisa den, om inte förseningen beror på att myndigheten har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Skrivelsen ska inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till den myndighet som ska pröva överklagandet. I ett sådant fall ska denna myndig- het vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.

Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 § förvaltningslagen, ska enligt 25 § samma lag den myndighet som har meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som ska pröva överklagandet.

Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har kommit in för sent, får avvisningsbeslutet enligt 30 § förvaltningslagen överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats av en högre instans, får den högre instansens beslut i frågan inte överklagas.

1154

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

Talerätt

11 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.

Denna rätt gäller också ansökan till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare och överklagande av beslut i fråga om sådan utbildning även om sökanden eller klaganden inte har uppnått 16 års ålder.

Paragrafen är ny. Enligt bestämmelsen i första stycket har en underårig elev eller en annan person som har fyllt 16 år rätt att själv föra sin talan. Innan personen har uppnått 16 års ålder är det vårdnadshavaren som för personens talan.

Enligt förvaltningsprocessuella regler företräder vårdnads- havaren sitt barn som ställföreträdare med stöd av föräldra- balkens bestämmelser. Detta gäller enligt huvudregeln så länge barnet är omyndigt, dvs. till dess barnet fyller 18 år. Förevarande bestämmelse innebär att den ålder fram till vilken vårdnads- havaren ensam företräder barnet har sänkts till 16 år. Barnet har således från 16 års ålder en självständig rätt att överklaga domar och beslut enligt denna lag. Om den underårige har fyllt 16 men inte 18 år kommer i allmänhet både vårdnadshavaren och den underårige att ha ställning som part. Såväl en elev som elevens vårdnadshavare har i sådana fall en egen rätt att överklaga ett beslut även om de skulle ha motstridiga uppfattningar.

För vissa fall har åldern för när talerätt föreligger sänkts ytterligare. I andra stycket stadgas att denna rätt föreligger vid ansökan till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare samt vid överklagande av beslut i både ansökningsärenden och andra ärenden avseende sådan utbild- ning, oavsett om den underårige har uppnått 16 års ålder eller inte. En underårig kan i dessa fall ansöka om att t.ex. delta i utbildning utan vårdnadshavarens underskrift.

I fråga om utbildning för vuxna blir bestämmelserna troligen främst aktuella när ungdomar som kommer till Sverige hellre vill

1155

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

delta i utbildning i svenska för invandrare än gå i gymnasie- skolan. De ska då ha möjlighet att själva ansöka om att delta i utbildningen och t.ex. överklaga ett beslut i fråga om mottagande till utbildningen.

Anmälan till socialnämnden m.m.

12 § Huvudmannen för verksamhet som avses i denna lag och den som är anställd i sådan verksamhet, ska på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organi- sationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 13 § och sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 kap. 2 a § i 1985 års skollag. Den finns kommenterad i prop. 2002/03:53 s. 114.

Första stycket innehåller en bestämmelse om samverkan mellan olika verksamheter i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Bestämmelsen har förtydligats genom att det nu uttryckligen anges att det är huvudmannen för verksamheten och anställda i verksamheten som på socialnämndens initiativ ska samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor om barn som far illa eller riskerar att fara illa.

Andra stycket innehåller en hänvisning till bestämmelserna om anmälningsskyldighet i socialtjänstlagen (2001:453). Syftet med hänvisningen är att öka kunskapen om anmälningsskyldig- het inom verksamheter som rör barn och ungdomar enligt skol- lagen.

Enligt 14 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen bör var och en som får kännedom om något som kan innebära att social- nämnden behöver ingripa till ett barns skydd anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom är emellertid enligt andra stycket samma lagrum skyldiga att genast anmäla till nämnden om de i sin verksamhet får känne-

1156

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

dom om något som kan innebära att nämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos en sådan myndighet. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och unga. Enligt fjärde stycket är myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.

Tystnadsplikt

13 § Den som är eller har varit verksam i enskilt bedriven förskola, enskilt bedrivet fritidshem eller enskilt bedriven förskoleklass eller inom sådan enskilt bedriven verksamhet som avses i 22 kap. 10 § och 23 kap., får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas personliga förhållanden.

Den som är eller har varit verksam inom annan enskilt bedriven verksamhet enligt denna lag än som avses i första stycket får inte obehörigen röja vad han eller hon i sådan elevhälsoverksamhet som avser psykologisk, psykosocial eller specialpedagogisk insats eller i särskild elevstödjande verksamhet i övrigt har fått veta om någons personliga förhållanden. Han eller hon får inte heller obehörigen röja uppgifter i ett ärende om tillrättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier.

För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelser om tystnadsplikt finns i 1985 års skollag i 2 a kap. 18 § (enskilt bedriven förskoleverksamhet och skolbarns- omsorg), 2 b kap. 11 § (enskilt bedriven förskoleklass) och 9 kap. 16 a § (fristående skolor), samt i 5 § lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan. Förevarande paragraf ersätter de uppräknade bestämmelserna och blir tillämplig beträffande fristående skolor, andra skolor med enskild huvud- man och all annan enskilt bedriven verksamhet enligt skollagen,

1157

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

även entreprenadverksamhet. Förslaget har behandlats i avsnitt 28.8.

Riksinternatskolor

14 § Efter ansökan från en kommun eller en enskild som har godkänts som huvudman för fristående skola med grundskola eller gymnasieskola och som bedriver utbildning vid en internatskola, får regeringen besluta att ge inter- natskolan ställning av riksinternatskola.

En riksinternatskola ska ha till uppgift att anordna grundskola och gymna- sieskola eller endera av dessa skolformer, för i första hand utlandssvenska elever.

Regeringen får medge att huvudmannen för en riksinternatskola vid sidan av gymnasieskolan anordnar utbildning som leder fram till International Baccalaureate.

Enligt 1985 års skollag utgjorde riksinternatskolorna en särskild utbildningsform. Riksinternatskolorna har hittills reglerats i 10 kap. 1–1 c §§ i 1985 års skollag och förordningen (1991:1080) om riksinternatskolor. Enligt förslaget till ny skollag utgör riks- internatskolorna inte längre en särskild utbildningsform utan ingår i skolväsendet för barn och ungdomar. En riksinternatskola kommer således att utgöra grundskola och gymnasieskola eller endera av dessa skolformer. Samtliga bestämmelser som träffar dessa skolformer kommer även att gälla för riksinternatskolorna om inte annat följer av föreskrifter som utfärdas med stöd av 15 §.

Enligt första stycket kan en riksinternatskola bedrivas av en enskild eller en kommunal huvudman. Eftersom riksinter- natskolorna nu kommer att ingå i skolväsendet för barn och ungdomar är det rimligt att en enskild huvudman som vill driva en riksinternatskola är godkänd av Statens skolinspektion såsom huvudman för de aktuella skolformerna enligt 2 kap. 6 §.

Andra stycket motsvarar 10 kap. 1 § andra stycket i 1985 års skollag med den skillnaden att riksinternatskolorna ska anordna

1158

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

grundskola eller gymnasieskola eller endera av dessa skolformer. Enligt 1985 års skollag ska utbildningen motsvara dessa utbild- ningar.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 10 kap. 1 b § i 1985 års skollag. I 16 § finns bestämmelser om ersättning från en elevs hemkommun för kostnader för elevens utbildning som leder fram till International Baccalaureate.

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 28.9.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om utbildningen vid riksinternatskolor. Regeringens föreskrifter får avvika från bestämmelser i denna lag.

Riksinternatskolornas speciella ställning i utbildningssystemet innebär att bestämmelserna för grundskolan och gymnasieskolan inte alltid kan tillämpas fullt ut. Som exempel kan nämnas att det behövs särskilda bestämmelser om urval och mottagande. Därför har ett bemyndigande tagits in i förevarande paragraf. I den mån bestämmelser som meddelas med stöd av bemyndigandet strider mot en bestämmelse i skollagen har bemyndigandet begränsats till föreskrifter som meddelas av regeringen.

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 28.9.

International Baccalaureate

16 § En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kostnader för elevens utbildning till anordnare av utbildning som leder fram till International Baccalaureate (IB). Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tid- punkt då IB-utbildningen påbörjades och endast om utbildningsanordnarens avgifter till International Baccalaureate Office betalas av staten.

Om parterna inte kommer överens om annat ska ersättning utgå med ett belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar.

1159

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

För internationella skolor som motsvarar gymnasieskolan finns särskilda bestämmelser om bidrag för IB-utbildning.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 26 a § i 1985 års skollag.

Överlämnande av betygshandlingar

17 § Huvudmannen för en fristående skola där betyg sätts ska lämna över elevernas betygshandlingar till deras hemkommuner.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om skyldigheten enligt första stycket.

Bestämmelsen är ny och ska garantera elever i fristående skolor rättssäkerhet vad gäller tillgång till betygshandlingar. Enligt paragrafens första stycke ska huvudmannen för en fristående skola där betyg sätts lämna över elevernas betygshandlingar till deras hemkommuner. Bestämmelsen ger elever i fristående skolor samma möjligheter som elever i offentliga skolor att om t.ex. ett originalbetyg går förlorat i efterhand kunna begära ut uppgifter om genomförd skolgång. De till hemkommunen över- lämnade betygshandlingarna omfattas där – till skillnad från vad som gäller i fristående skolor – av offentlighetsprincipen enligt tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen (1980:100) och arkiv- lagen (1990:782). I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om denna skyldighet. Bestämmel- sen behandlas i avsnitt 28.11.

Informationsskyldighet

18 § Kommunen ska informera vårdnadshavarna om den förskola och om den verksamhet som avses i 23 kap. som kommunen anordnar eller vars huvudman kommunen har godkänt eller förklarat berättigad till bidrag. Informationen ska även avse möjligheten för enskilda att bedriva förskola eller sådan verksamhet

1160

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

som avses i 23 kap. med bidrag från hemkommunen enligt 7 kap. 21 § samt 23 kap. 11 och 13 §§.

Paragrafen innebär en skyldighet för kommunen att informera om dels den förskola, dels den pedagogiska verksamhet som kan anordnas enligt 23 kap. som finns att tillgå inom kommunen. Informationsskyldigheten gäller oavsett om verksamheten anordnas av kommunen eller av en enskild huvudman. Informationen ska även avse möjligheten för enskilda att starta och driva såväl förskola som annan pedagogisk verksamhet med offentlig finansiering genom kommunalt bidrag.

Övriga bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om organisationen av skolväsendet samt om huvud- männens befattning i övrigt med utbildning som avses i denna lag.

I fråga om organ för samverkan eller annan liknande verksamhet inom skolväsendet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att ledamöter i organet eller andra företrädare utses och entledigas av enskilda.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 1 § i 1985 års skollag. Eftersom de genomgripande systematiska förändringar som föreslås innebär att även enskilda huvudmän framdeles kan bedriva de flesta skolformer omfattar bemyndigandet dock här även enskilda huvudmän.

I 1985 års skollag anges särskilt i motsvarande paragraf att även omyndiga elever och sammanslutningar av dessa skulle betraktas som enskilda. Begreppet enskild föreslås nu definieras i lagen (1 kap. 7 §). Det finns därför inte längre något behov av att i bestämmelsen uttryckligen ange att omyndiga elever och sammanslutningar av sådana ska betraktas som enskilda vid tillämpningen av dessa bestämmelser, eftersom detta följer redan av definitionen i 1 kap. 7 §.

1161

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjligheter att inom skolväsendet bedriva utbildning, som bygger på samverkan mellan olika skolformer inom skolväsendet eller mellan en sådan skolform och någon annan utbildningsform. I sådana föreskrifter får göras undantag från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 3 § i 1985 års skollag. Eftersom de genomgripande systematiska förändringar som föreslås innebär att även enskilda huvudmän framdeles kan bedriva de flesta skolformer omfattar bemyndigandet dock här även enskilda huvudmän. Ett mera långtgående samarbete mellan olika former av utbildning innebär att olika regelsystem måste anpassas till varandra och förutsätter därför särskilda före- skrifter. Undantag från denna lags bestämmelser kan i vissa fall behövas. Paragrafen ger utrymme för detta.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försöksverksamhet inom skolväsendet. I sådana föreskrifter får göras undantag från organisatoriska bestämmelser i denna lag.

Undantag får göras även från andra bestämmelser i denna lag för att möjlig- göra en försöksverksamhet med sådan utbildning i gymnasieskolan som inte utgörs av utbildning på nationella, specialutformade eller individuella program.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 4 § i 1985 års skollag. Eftersom de genomgripande systematiska förändringar som föreslås innebär att även enskilda huvudmän framdeles kan bedriva utbildning i de flesta skolformer omfattar bemyndigan- det dock nu även enskilda huvudmän.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utöver vad som i övrigt följer av denna lag, meddela föreskrifter om

1.att enskilda får sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet,

2.att en myndighet i enskilda fall får besluta i sådana frågor som avses i 1,

och

1162

Ds 2009:25

Övriga bestämmelser

3. ytterligare villkor för att enskilda i sådana fall som avses i 1 och 2 ska få sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 8 § i 1985 års skollag.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för huvudman för enskilt bedriven verksamhet enligt denna lag att lämna ekonomisk redovisning över verksamheten.

Regeringen får också meddela föreskrifter om vite för den som inte följer bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i första stycket.

Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 11 § i 1985 års skollag.

24 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om bestämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 7 kap. 21 §, 8 kap. 19 §, 9 kap. 34 §, 10 kap. 31 §, 15 kap. 11 § och 17 kap. 26 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor och fristående skolor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunen att lämna uppgifter om verksam- heten som behövs för beslut om bidrag till fristående förskolor och fristående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fristående skola eller annan enskild verksamhet har beräknats.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bestämmande av det bidrag som kommunerna enligt bestämmelser i respektive skolformskapitel är skyldiga att lämna till fristående förskolor och fristående skolor. Avsikten är att regeringen i förordning ska precisera vilka kostnader som bidrag ska lämnas för inom ramen för de poster som ingår i grund- och tilläggsbelopp enligt de angivna lagbestämmelserna (se prop. 2008/09:171 s. 31 ff.).

1163

Övriga bestämmelser

Ds 2009:25

försäkra barn och elever den utbildning och annan verksamhet de har rätt till enligt denna lag. I sådana föreskrifter får undantag göras från bestämmelser om utbildningens utformning, omfattning och förläggning. Föreskrifterna ska vara tidsbegränsade.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bemyndigandet i paragrafen tar sikte på sikte på sådana

mycket allvarliga situationer när undervisning eller annan verk- samhet måste ställas in för viss tid, till exempel för att förhindra smittspridning eller för att en betydande del av personalen insjuknat vid en epidemi. För att göra det möjligt att låta barnen eller eleverna ta igen det de gått miste om, kan det vara nöd- vändigt att till exempel föreskriva om tidsbegränsade undantag från bestämmelser om skolarbetets förläggning från måndag till fredag. Ett annat exempel kan vara en förlängning av pågående eller nästföljande läsåret om ett avbrott inträffar sent under ett läsår.

1164

Bilaga – Konsekvensutredning

Konsekvensutredning avseende förslag till ny skollag – fristående skolor

1. Beskriv problemet och vad man vill uppnå (jfr 6 § 1)

Förskoleverksamhet med enskild huvudman och fristående skolor är en del av den gemensamma förskoleverksamheten och skolväsendet för barn och ungdomar. De nationella målen är de- samma för alla elever oavsett huvudman, därför bör i princip samma villkor gälla för fristående verksamheter som för för- skolor och skolor med kommunal huvudman. Fristående för- skolor och skolor är en naturlig och självklar del av det svenska skolväsendet. Enligt dagens reglering arbetar dock inte kommunala och fristående verksamheter under samma villkor. Reglerna speglar inte de fristående förskolornas och skolornas ställning i dag.

Exempel på det är att skollagens regler om rektor som peda- gogisk ledare eller behörighetskrav för studie- och yrkesväg- ledare inte gäller verksamheter med enskild huvudman, ej heller garanterat antal undervisningstimmar eller timplanen i grund- skolan, elevers rätt till inflytande över utbildningen, disciplinära bestämmelser, regler om skolskjuts, elevvårdskonferenser liksom regler om skyldighet att lämna ut allmänna handlingar, arkivering respektive sekretessbestämmelser. Utgångspunkten i dagens be- stämmelser är att regelverket för kommunala skolor bara gäller fristående huvudmän när det särskilt anges.

1165

Bilaga Konsekvensutredning

Ds 2009:25

Framväxten av allt fler fristående förskolor och skolor har medfört mångfald, konkurrensutsättning och ökad valfrihet för föräldrar och elever. Valfriheten innebär att varje förskola eller skola måste förtjäna sina barn och elever. Fristående verksam- heter är idag så etablerade att starka skäl talar för att villkoren för kommunala och fristående skolor så långt som möjligt ska vara lika. Regeringen vill skapa goda förutsättningar för att starta och driva enskild verksamhet. Principen om likvärdiga och rättvisa villkor för alla verksamheter oavsett huvudman, liksom elevers rätt till en likvärdig utbildning, ska stärkas. Lika villkor är en förutsättning för likvärdig utbildning, men det innebär inte att utbildningen måste vara likformig. Inom ramen för likvärdig- heten ska skolor kunna vara olika, ha pedagogisk frihet och kunna utveckla sin egen profil. Förslaget till ny skollag syftar till att skapa en gemensam reglering oavsett huvudman, men med vissa möjligheter till undantag för fristående skolor.

2. Alternativa lösningar eller inte reglera alls (jfr 6 § 2)

Att behålla dagens skillnader i förutsättningarna för offentlig och bedriven verksamhet inom utbildningsväsendet medför fort- satta skillnader i förutsättningarna för olika anordnares verk- samhet, liksom skillnader i rättssäkerheten för de barn och elever som deltar i verksamheterna. Skillnader i kvalitet, till följd av skillnader i regelverket riskerar att drabba barn och elever i berörda verksamheter.

3. Ange vilka som berörs av regleringen (jfr 6 § 3)

Huvudmän för pedagogisk verksamhet och barn- och ungdoms- utbildning, anordnare av förskole- och fritidshemsverksamhet samt huvudmän inom den obligatoriska och frivilliga skolan för barn och ungdomar. Andra som berörs är Statens skolinspek- tion, Statens skolverk samt domstolar i den mån beslut över- klagas.

1166

Ds 2009:25

Bilaga Konsekvensutredning

4. Kostnader och andra konsekvenser, jfr regleringsalternativen (jfr 6 § 4)

Den förändrade regleringen anses inte innebära några ökade kostnader för företagen (verksamheter/skolor

5.Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (jfr 6 § 5)

Berörs inte.

6.Ikraftträdande m.m. (jfr 6 § 6)

Den nya skollagen beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 2011.

7. Berörda företag (jfr 7 § 1)

En stor del av den verksamhet som bedrivs inom förskola och fritidsverksamhet och barn- och ungdomsutbildningen utförs av fristående skolor samt enskilt bedrivna förskolor, fritidshem och förskoleklasser. Enligt Statens skolverks statistik avseende läs- året 2008/09 är omfattningen följande:

	Antal inst./skolor			Antal barn/elever
Verksamhet/skolform	Fri/ensk	% av alla		Fri/ensk	% av alla
Förskoleverksamhet
Förskola	2 502	25%		78 005	18%
Familjedaghem		.	.	4 019	18%
Öppen förskola	60	13%		.	.
Skolbarnsomsorg	551	.	.	31 354
Fritidshem	551	13%		31 354	9%
Familjedaghem				179	9%
Öppen fritidsverksamhet	85	15%		.	.
Skola
Förskoleklass	475	14%		8 135	8%
Grundskola	667	14%		89 444	10%
Obligatorisk särskola	38	5%		557	4%
Gymnasieskola	414	44%		77 454	20%
Gymnasiesärskola	28	10%		481	5%

1167

Bilaga Konsekvensutredning

Ds 2009:25

En och samma ägare/huvudman kan bedriva flera institu- tioner/skolor inom en eller flera verksamhets-/skolformer. En trend är framväxten av friskolebolag och koncerner som äger många skolor. Samtidigt är fristående skolor genomsnittligt sett mindre än kommunala skolor, t.ex. var det genomsnittliga antalet barn i en kommunal skola 200 medan de var 132 i en fristående grundskola. I gymnasieskolan var skolgenomsnittet 187 elever i fristående skolor att jämföra med 628 i kommunala gymnasie- skolor.

8. Tidsåtgång och företagens administrativa kostnader (jfr 7 § 2)

Företagens (enskild verksamhet/fristående skolor) bedöms inte få en ökad administrativ börda genom förslaget till ny skollag, utöver en den insats som inledningsvis krävs för att tolka den nya lagstiftningen och göra de eventuella förändringar i verk- samheten som det nya regelverket kräver.

9. Andra kostnader och förändringar till följd av regleringen (jfr 7 § 3)

Se p. 4 ovan.

10. Påverkan på konkurrensförhållanden (jfr 7 § 4)

Lika villkor för enskilda och fristående huvudmän i förhållande till offentligt driven verksamhet ger ökad konkurrens och valfri- het. Förslaget till ny skollag syftar till att skapa en gemensam reglering av skolväsendet, oberoende av huvudman och an- ordnare, men samtidigt ska det finnas möjligheter till undantag och avvikelser för att bevara ett utrymme för frihet och ny- tänkande. De anordnare som inte kan eller avser att följa de till- kommande krav som förslaget innebär får inte fortsätta sin verk- samhet.

1168

Ds 2009:25

Bilaga Konsekvensutredning

11. Övrig påverkan på företagen (jfr 7 § 5)

De föreslagna regeländringarna bedöms inte påverka företagen i övrigt.

12. Särskilda hänsyn till små företag (jfr 7 § 6)

Det bedöms inte finnas något behov av särskild hänsyn till små företag (verksamheter/skolor).

1169