Modernare adoptionsregler

BetÀnkande av 2008 Ärs adoptionsutredning

Stockholm 2009

SOU 2009:61

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2009

ISBN 978-91-38-23239-2

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 22 november 2007 att ge en sÀrskild utredare i uppdrag att göra en allmÀn översyn av de centrala bestÀmmelser som rör adoption. Samma dag utsÄg chefen för Justitiedepartementet, statsrÄdet Beatrice Ask, hovrÀttsrÄdet Anne Kuttenkeuler till sÀrskild utredare.

Som sakkunniga i utredningen förordnades den 6 februari 2008 kanslirÄdet Agneta Björklund, Àmnessakkunniga Gunilla Bodin och rÀttssakkunniga Jenny Wulker Roos. Jenny Wulker Roos entlediga- des fr.o.m. den 21 november 2008 och samma dag förordnades rÀttssakkunniga Sofia Jungstedt som sakkunnig.

Som experter förordnades den 6 februari 2008 generaldirektören Meit Camving, professorn Maarit JÀnterÀ-Jareborg, juristen Bo Lundberg, chefsrÄdmannen Mats Sjösten och juristen Katrin Westlund Brusquini. Den 9 oktober 2008 förordnades juristen Annika Eriksson och juristen Lars Bertil Svensson som experter fr.o.m. den 13 oktober 2008.

HovrÀttsassessorn Boel Oldenstedt anstÀlldes som sekreterare i utredningen fr.o.m. den 10 december 2007.

Utredningen har antagit namnet 2008 Ärs adoptionsutredning. Utredningen överlÀmnar hÀrmed betÀnkandet Modernare

adoptionsregler (SOU 2009:61).

Till betÀnkandet bifogas ett sÀrskilt yttrande av Maarit JÀnterÀ- Jareborg.

Utredningens uppdrag Àr hÀrmed slutfört.

Stockholm den 2 juli 2009

Anne Kuttenkeuler

/Boel Oldenstedt

InnehÄll

Förkortningar och ordförklaringar.........................................

11

Sammanfattning ................................................................

15

Summary ..........................................................................

25

Författningsförslag .............................................................

35

1

Utredningens uppdrag och arbete ................................

61

1.1

Uppdraget.................................................................................

61

1.2

Utredningens arbete ................................................................

62

1.3

BetÀnkandets disposition.........................................................

63

2

Utvecklingen av reglerna om adoption ..........................

65

2.1

Materiell rÀtt.............................................................................

65

2.2

Internationella adoptioner.......................................................

67

3

Internationella överenskommelser ................................

69

4

GĂ€llande regler om adoption........................................

75

4.1

4 kap. förÀldrabalken................................................................

75

4.2

Lagen om internationell adoptionsförmedling ......................

77

4.3

SocialtjÀnstlagen.......................................................................

79

4.4Lagen om internationella rÀttsförhÄllanden rörande

adoption....................................................................................

79

5

InnehÄll

SOU 2009:61

4.5Förordningen om vissa internationella rÀttsförhÄllanden

rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap..................

81

4.6Lagen med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid

 

internationella adoptioner........................................................

81

5

Adoptionsprocessen ....................................................

83

5.1

Nationell adoption ...................................................................

83

5.2

Internationell adoption............................................................

83

 

5.2.1 Adoptioner som förmedlas av en auktoriserad

 

 

 

adoptionsorganisation ..................................................

83

 

5.2.2

Enskild adoption ...........................................................

86

 

5.2.3

Internordisk adoption...................................................

87

6

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption ........

89

6.1

GÀllande allmÀnna förutsÀttningar för adoption....................

89

6.2

Principen om barnets bÀsta......................................................

92

6.3En inledande bestÀmmelse om barnets bÀsta i 4 kap.

 

förÀldrabalken...........................................................................

94

6.4

Vuxenadoption .......................................................................

106

7

Sambor och adoption ................................................

109

7.1

GÀllande rÀtt ...........................................................................

109

7.2

Tidigare övervÀganden ...........................................................

110

7.3

Internationella konventioner.................................................

111

7.4

NÄgot om utlÀndsk rÀtt..........................................................

112

7.5

Sambor ges möjlighet att prövas som adoptivförÀldrar .......

112

7.6

VĂ„rdnaden om barnet ska vara gemensam............................

121

6

SOU 2009:61

InnehÄll

8

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera....................................

123

8.1

Bakgrund ................................................................................

123

8.2

Internationella konventioner och utlÀndsk rÀtt...................

125

8.3

ÖvervĂ€ganden ........................................................................

126

9

FörÀldrars samtycke till adoption ...............................

133

9.1

GÀllande rÀtt...........................................................................

133

9.2

NÄgot om utlÀndsk rÀtt .........................................................

134

9.3

Tidigare övervÀganden...........................................................

137

9.4

Krav pÄ samtycke av barnets förÀldrar..................................

139

9.5

Information och rÄdgivning ..................................................

150

10

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka ................

155

10.1

Bakgrund ................................................................................

155

10.2

NÄgot om utlÀndsk rÀtt .........................................................

156

10.3

Krav pÄ barnets samtycke......................................................

157

10.4

Barnets rÀtt att fÄ information och att redovisa sin

 

 

instÀllning under förfarandet.................................................

161

11

Domstolens beslutsunderlag......................................

167

11.1

Domstolens utredningsskyldighet........................................

167

11.2

Adoptionsutredningen ska genomföras pÄ uppdrag av

 

 

socialnÀmnden........................................................................

168

11.3

Domstolen ska kunna fÄ en samlad utredning frÄn en

 

 

kommun .................................................................................

171

11.4

Utredaren ska lÀmna ett förslag till beslut ...........................

174

11.5

SÀrskilt om Àrenden med internationell anknytning............

176

7

InnehÄll SOU 2009:61

12

Domstolsprocessen ...................................................

181

12.1

SkriftvÀxlingen........................................................................

181

12.2

Överklagande av domstolens beslut m.m. ............................

186

12.3

Behörig domstol.....................................................................

189

13

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken..................

191

13.1

Omadoption och adoption av eget barn ...............................

191

13.2

Avtal om ersÀttning för barnets underhÄll............................

195

13.3

Information om att barnet Àr adopterat................................

198

13.4

RĂ€ttsverkningarna av en adoption.........................................

200

13.5

Lagtekniska frÄgor..................................................................

202

14

Enskild adoption ......................................................

203

14.1

Bakgrund.................................................................................

203

14.2

GĂ€llande ordning....................................................................

206

14.3

MIA:s underlag och beslut ....................................................

207

14.4

Möjligheten att adoptera enskilt begrÀnsas ..........................

208

14.5

Ett mer enhetligt adoptionsförfarande .................................

213

15

Medgivande att ta emot ett barn för adoption ..............

215

15.1

En övre ÄldersgrÀns för att fÄ medgivande att ta emot ett

 

 

barn med hemvist utomlands m.m........................................

215

15.2

Ett tydligare barnperspektiv nÀr ansökan om

 

 

medgivande avser ett bestÀmt barn .......................................

224

15.3

Internationell adoption av barn med hemvist i Sverige .......

229

16

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor.............................

233

16.1

Bakgrund.................................................................................

233

16.2

En ny allmÀnt tillÀmplig lag ...................................................

234

8

 

 

SOU 2009:61

InnehÄll

16.3

Svensk domstols behörighet..................................................

235

16.4

TillÀmplig lag..........................................................................

238

16.5

Beaktande av utlÀndsk rÀtt i vissa sÀrskilda fall....................

241

16.6

ErkÀnnande av utlÀndska avgöranden...................................

243

 

16.6.1 Barnets och sökandens hemvist som grund för

 

 

erkÀnnande ..................................................................

243

 

16.6.2 ErkÀnnande efter godkÀnnande av MIA i vissa

 

 

andra fall......................................................................

248

 

16.6.3 SkÀl för att vÀgra erkÀnnande m.m. ...........................

249

16.7

RÀttsverkningarna av ett utlÀndskt avgörande om

 

 

adoption..................................................................................

252

16.8

Omvandling av en svag adoption..........................................

255

16.9

Hemvist ..................................................................................

256

17

Behovet av företrÀdare för barn som kommer till

 

 

Sverige för att adopteras ...........................................

259

18

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser .................

263

19

Konsekvenser av förslagen.........................................

269

20

Författningskommentar .............................................

275

20.1

Förslaget till lag om internationella rÀttsförhÄllanden

 

 

rörande adoption....................................................................

275

20.2

Förslaget till lag om Àndring i förÀldrabalken ......................

287

20.3

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1962:381) om

 

 

allmÀn försÀkring....................................................................

303

20.4

Förslaget till förordning om Àndring i förordningen

 

 

(1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om

 

 

adoption..................................................................................

303

20.5

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1988:1463) om

 

 

bidrag vid adoption av utlÀndska barn..................................

304

9

InnehÄll SOU 2009:61

20.6 Förslaget till lag om Àndring i förÀldraledighetslagen

 

(1995:584)...............................................................................

304

20.7Förslaget till lag om Àndring i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella

 

adoptioner...............................................................................

304

20.8

Förslaget till lag om Àndring i lagen (1997:192) om

 

 

internationell adoptionsförmedling ......................................

305

20.9

Förslaget till lag om Àndring i lagen (2001:82) om

 

 

svenskt medborgarskap..........................................................

306

20.10Förslaget till lag om Àndring i socialtjÀnstlagen

 

 

(2001:453)...............................................................................

307

20.11Förslaget till lag om Àndring i utlÀnningslagen

 

 

(2005:716)...............................................................................

310

SĂ€rskilt yttrande...............................................................

311

Bilagor ............................................................................

315

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2007:150...........................................

315

Bilaga 2 EnkÀtundersökningen till socialnÀmnderna .................

327

10

Förkortningar och ordförklaringar

1904

Ă„rs lag

lagen (1904:26 s. 1) om vissa internatio-

 

 

nella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap

 

 

och förmynderskap

1917

Ă„rs adoptionslag

lagen (1917:378) om adoption

1931

Ärs förordning

förordningen (1931:429) om vissa interna-

 

 

tionella rÀttsförhÄllanden rörande Àkten-

 

 

skap, adoption och förmynderskap

1967

Ă„rs Europa-

den av EuroparÄdet den 24 april 1967

rÄdskonvention om

antagna konventionen om adoption av

adoption

barn

1971

Ă„rs lag

lagen (1971:796) om internationella

 

 

rÀttsförhÄllanden rörande adoption

1993

Ă„rs Haag-

den i Haag den 29 maj 1993 dagtecknade

konvention

konventionen om skydd av barn och

 

 

samarbete vid internationella adoptioner

1997

Ă„rs lag

lagen (1997:192) om internationell adop-

 

 

tionsförmedling

2008

Ă„rs Europa-

den av EuroparÄdet den 27 november

rÄdskonvention om

2008 antagna konventionen om adoption

adoption

av barn

bet.

 

betÀnkande

Bryssel II-

rÄdets förordning (EG) nr 2201/2003 av

förordningen

den 27 november 2003 om domstols-

 

 

behörighet och om erkÀnnande och

 

 

verkstÀllighet av domar i ÀktenskapsmÄl

 

 

och mÄl om förÀldraansvar samt om upp-

 

 

hÀvande av förordning (EG) nr 1347/2000

CU

 

civilutskottet

11

Förkortningar och ordförklaringar SOU 2009:61

den förklarande

Explanatory Report on the 1993 Hague

rapporten till 1993 Ă„rs

Intercountry Adoption Convention,

Haagkonvention

upprÀttad av professor G. Parra-

 

Aranguren och publicerad i Hague

 

Conference on private international law,

 

Proceedings of the Seventeenth Session

 

(1993), Vol. II, Adoption – co-operation,

 

utgiven av the Permanent Bureau of the

 

Conference, SDU Publishers/The Hague,

 

Netherlands/1994, s. 538–651 (se Ă€ven

 

)

den förklarande

Explanatory Report on the European

rapporten till 2008 Ă„rs

Convention on the Adoption of Children,

EuroparÄdskonvention

upprÀttad av EuroparÄdet 2008 (se

om adoption

)

dir.

kommittédirektiv

dnr

diarienummer

Ds

departementsserien

EU

Europeiska unionen

Europadomstolen

den europeiska domstolen för de mÀnsk-

 

liga rÀttigheterna (European Court of

 

Human Rights)

Europakonventionen

den europeiska konventionen den

 

4 november 1950 angÄende skydd för

 

de mÀnskliga rÀttigheterna och de

 

grundlÀggande friheterna

FN

Förenta nationerna

FN:s barnkonvention

konventionen om barnets rÀttigheter,

 

antagen av FN:s generalförsamling den

 

20 november 1989

Haagkonferensen

Haagkonferensen för internationell

 

privatrÀtt

Haaglagen

lagen (1997:191) med anledning av

 

Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen

 

om skydd av barn och samarbete vid

 

internationella adoptioner

HD

Högsta domstolen

JO

Riksdagens ombudsmÀn

kommissionen

Europeiska unionens kommission

LU

lagutskottet

12

 

SOU 2009:61 Förkortningar och ordförklaringar

MIA

Myndigheten för internationella

 

adoptionsfrÄgor

NIA

Statens nÀmnd för internationella

 

adoptionsfrÄgor

NJA

Nytt juridiskt arkiv, avd. I

NJA II

Nytt juridiskt arkiv, avd. II

prop.

proposition

prot.

protokoll

RH

RÀttsfall frÄn hovrÀtterna

rskr.

riksdagsskrivelse

RÅ

RegeringsrÀttens Ärsbok

rÄdet

Europeiska unionens rÄd

SCB

Statistiska centralbyrÄn

SFS

Svensk författningssamling

SOSFS

Socialstyrelsens författningssamling

SoU

socialutskottet

SOU

Statens offentliga utredningar

SÖ

Sveriges överenskommelser med

 

frÀmmande makter

Ă€rendelagen

lagen (1996:242) om domstolsÀrenden

13

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har i uppdrag att göra en allmÀn översyn av reglerna om adoption i 4 kap. förÀldrabalken. Utredningen ska ta stÀllning till om det i syfte att stÀrka barnperspektivet finns anledning att Àndra reglerna om domstolens prövning i Àrenden om adoption. Domstolarnas beslutsunderlag i adoptionsÀrenden ska undersökas, innefattande bl.a. en undersökning av vilka ÄtgÀrder socialnÀmnden vidtar vid en begÀran om yttrande och i vilken utstrÀckning barn fÄr komma till tals. Utredningen ska mot bakgrund av det som framkommer ta stÀllning till om reglerna behöver Àndras eller kompletteras för att förbÀttra domstolens beslutsunderlag och sÀkerstÀlla att adoptionen Àr till barnets bÀsta. Vidare ska utredningen uppmÀrksamma frÄgor om sambors möjlighet att adoptera, samtycken till adoption och ÄldersgrÀnserna för att fÄ adoptera.

I uppdraget ingÄr vidare att utreda vissa frÄgor som sÀrskilt gÀller internationell adoption. Behovet av ÄtgÀrder för att sÀker- stÀlla barnets bÀsta i situationer dÀr en adoption inte sker genom en förmedling av en auktoriserad sammanslutning (enskild adoption) ska undersökas. Vidare ska behovet av företrÀdare för barn som kommer till Sverige i syfte att adopteras övervÀgas. Slutligen ska en allmÀn översyn göras av lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption (1971 Ärs lag).

15

Sammanfattning

SOU 2009:61

4 kap. förÀldrabalken

Ett tydligare barnperspektiv

De centrala bestÀmmelserna om adoption finns i 4 kap. förÀldra- balken. BestÀmmelserna Àr tillÀmpliga i alla Àrenden om adoption som prövas av svensk domstol, dvs. Àven vid internationell adoption.

Utredningen föreslÄr att 4 kap. förÀldrabalken upphÀvs och ersÀtts av ett nytt kapitel. Det nya kapitlet har en annan systematik och ett modernare sprÄk. Enligt utredningens bedömning ges det i lagstiftningen inte tillrÀcklig ledning för bedömningen i Àrenden om adoption. I syfte att tydliggöra barnperspektivet föreslÄr utredningen att det i 4 kap. förÀldrabalken införs en grundlÀggande bestÀmmelse om att barnets bÀsta ska vara avgörande för alla beslut om adoption som rör barn under 18 Är. Detta Àr i linje med bl.a. FN:s barnkonvention och den i Haag den 29 maj 1993 dagtecknade konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (1993 Ärs Haagkonvention). I lagtexten anges vissa omstÀndigheter som ska beaktas sÀrskilt vid bedömningen av vad som Àr bÀst för barnet. En sÄdan omstÀndighet Àr viljan och förmÄgan hos barnets biologiska förÀldrar att ge barnet omvÄrdnad, trygghet och en god fostran. Vidare ska beaktas den personliga relationen i övrigt mellan barnet och de biologiska förÀldrarna och sökandens förutsÀttningar att ge barnet ett varaktigt och stabilt förÀldra-barnförhÄllande. Den redan gÀllande bestÀmmelsen om att hÀnsyn ska tas till barnets vilja samordnas med bestÀmmelsen om barnets bÀsta.

Utredningen föreslÄr vidare att det införs en sÀrskild bestÀmmelse om adoption av den som har fyllt 18 Är (vuxenadoption). Adoption ska i dessa fall fÄ ske om det finns sÀrskild anledning med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Vid bedömningen ska sÀrskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som han eller hon vill adoptera eller om det pÄ annat sÀtt har uppkommit ett varaktigt och stabilt förÀldra-barnförhÄllande mellan dem.

16

SOU 2009:61

Sammanfattning

LÀgsta Älder för att adoptera

Utredningen anser att den som vill adoptera, liksom i dag, normalt bör ha fyllt 25 Är. Generellt sett stÀlls andra krav pÄ adoptiv- förÀldrar Àn pÄ biologiska förÀldrar och förÀldraskapet krÀver en sÀrskilt stor mognad. Liksom i dag bör sökanden dock fÄ vara yngre Àn 25 Är vid en styvbarnsadoption. Undantag frÄn 25-Ärs- grÀnsen bör ocksÄ i andra fall kunna göras om det med hÀnsyn till barnets bÀsta finns sÀrskild anledning, t.ex. om det finns en annan nÀra personlig anknytning mellan barnet och sökanden.

Sambor och adoption

Utredningen föreslÄr att sambor ska kunna prövas som adoptiv- förÀldrar pÄ samma sÀtt som gifta par och registrerade partner. Det innebÀr att tvÄ sambor gemensamt kan adoptera ett barn och att en sambo kan adoptera den andra sambons barn. Genom adoptionen ska vÄrdnaden om barnet automatiskt bli gemensam för bÄda samborna.

Utredningen föreslĂ„r vidare att möjligheten för en make att adoptera ensam om den andra maken lider av en allvarlig psykisk störning tas bort. Även om barnet inte fĂ„r nĂ„got förĂ€ldra- barnförhĂ„llande till adoptantens make riskerar barnet att hamna i en miljö som kan vara mycket pĂ„frestande.

Samtycken

Liksom i dag bör huvudregeln vara att den som har fyllt 12 Är inte fÄr adopteras utan eget samtycke. En vetorÀtt för barnet Àr viktig med hÀnsyn till de mycket ingripande rÀttsverkningar som en adoption innebÀr. Det undantag frÄn kravet pÄ samtycke som i dag gÀller i vissa fall nÀr barnet Àr mellan 12 och 16 Är tas bort.

Ett barn under 18 Ă„r bör som huvudregel inte fĂ„ adopteras utan förĂ€ldrarnas samtycke. Det undantag frĂ„n samtyckeskravet som gĂ€ller för en förĂ€lder som inte Ă€r barnets vĂ„rdnadshavare bör enligt utredningens mening behĂ„llas. Det Ă€r visserligen viktigt att en förĂ€lders motstĂ„nd mot en adoption beaktas i adoptionsĂ€rendet. Även en förĂ€lder som inte har del i vĂ„rdnaden om barnet kan betyda mycket för barnet. Han eller hon kan vara vĂ€l insatt i barnets förhĂ„llanden och ha en god kontakt med barnet.

17

Sammanfattning

SOU 2009:61

Utredningen anser dock att det i lagen inte bör stĂ€llas upp sĂ€rskilda krav för adoption mot en icke vĂ„rdnadshavande förĂ€lders vilja. Detta skulle ytterligare försvĂ„ra adoptioner, t.ex. nĂ€r barnet har varit placerat i ett familjehem och en överflyttning av vĂ„rdnaden har skett. Även styvbarnsadoptioner skulle avsevĂ€rt försvĂ„ras jĂ€mfört med i dag.

Utredningen gör vidare bedömningen att den vetorÀtt som en vÄrdnadshavande förÀlder normalt har i ett Àrende om adoption bör behÄllas. HÀr beaktar utredningen framför allt att det saknas stöd för att just vetorÀtten Àr anledningen till det i dag lÄga antalet nationella adoptioner. Med hÀnsyn till de mycket ingÄende rÀttsverkningar som en adoption innebÀr finns det sÀrskild anledning att vara försiktig med inslag av tvÄng. I syfte att underlÀtta nationella adoptioner nÀr detta Àr till barnets bÀsta Àr det lÀmpligt att det utvecklas arbetssÀtt för att frÀmja samförstÄnds- lösningar i frÄgor om adoption och att det ges stöd till dem som arbetar med dessa frÄgor inom kommunerna. Detta bör vara Socialstyrelsens uppgift.

Domstolens beslutsunderlag

Utredningen har genomfört en enkÀtundersökning riktad till socialnÀmnder och har Àven haft andra kontakter med bl.a. företrÀdare för socialtjÀnst, domstolar och adoptionsorganisa- tioner. Mot bakgrund av det som har framkommit föreslÄr utredningen att ett antal ÄtgÀrder vidtas för att domstolen ska fÄ ett bÀttre beslutsunderlag i Àrenden om adoption. Utredningen har följande förslag.

‱Det ska inte lĂ€ngre ska vara socialnĂ€mnden som yttrar sig till domstolen. PĂ„ samma sĂ€tt som i vĂ„rdnadsutredningar ska nĂ€mnden i stĂ€llet utse nĂ„gon att genomföra utredningen. BegĂ€ran ska normalt rikta sig till endast en kommun som fĂ„r ansvaret för hela utredningen.

‱Domstolen ska kunna ge riktlinjer för utredningen och bestĂ€mma en viss tid inom vilken den ska vara slutförd.

‱Barnet ska inom ramen för utredningen om det Ă€r möjligt ges relevant information och erbjudas den rĂ„dgivning som kan behövas.

‱Om det behövs, ska utredaren försöka klarlĂ€gga instĂ€llning- en hos barnets förĂ€ldrar och sĂ€rskilt förordnade vĂ„rdnads-

18

SOU 2009:61

Sammanfattning

havare. Utredaren ska om det Àr möjligt informera om förutsÀttningarna för och rÀttsverkningarna av adoptionen och erbjuda den rÄdgivning som kan behövas.

‱Utredaren ska redovisa det som har framkommit för domstolen och lĂ€mna förslag till beslut.

‱Sekretess ska inte hindra utredaren frĂ„n att inhĂ€mta uppgifter frĂ„n en annan kommun.

‱Det införs en bestĂ€mmelse om reservforum för social- nĂ€mnden.

‱Domstolen fĂ„r en tydligare skyldighet att skriftvĂ€xla med bl.a. förĂ€ldrarna till den som sökanden vill adoptera.

Utredningen gör ocksÄ bedömningen att de som genomför utredningar i Àrenden om adoption behöver tydligare stöd och vÀgledning Àn i dag. VÀgledning behövs dels nÀr det gÀller frÄgor om hur utredningen ska bedrivas, bl.a. om nÀr och hur samtal ska ske med barnet och barnets förÀldrar, dels till hjÀlp för den bedömning som utredaren ska göra av vad som Àr bÀst för barnet. Detta bör vara Socialstyrelsens uppgift.

Upplysning om barnets ursprung

Utredningen föreslÄr att det införs en bestÀmmelse om att den som har adopterat ett barn sÄ snart det lÀmpligen kan ske ska upplysa barnet om att han eller hon Àr adopterad. Om nÄgon har adopterat sin makes eller sambos barn Àr denna skyldighet gemensam för adoptanten och maken eller sambon. BestÀmmelsen Àr inte sanktionerad men Àr en viktig markering av att barnet har rÀtt till kunskap om sitt ursprung.

Enskild adoption

Huvudregeln Àr att den som vill adoptera ett barn med hemvist utomlands ska anlita en auktoriserad sammanslutning för förmedlingen av adoptionen. MIA kan dock ge tillstÄnd till att adoptionen fÄr ske utan sÄdan förmedling (s.k. enskild adoption). Det har under utredningens arbete framkommit att enskild adoption ofta Àr förenad med problem nÀr det gÀller dokumenta- tion och utredning. GÀllande rÀtt tillÄter ocksÄ adoptanterna att

19

Sammanfattning

SOU 2009:61

vÀnda sig direkt till svensk domstol med en ansökan om adoption utan att socialnÀmnden har gett sitt medgivande till att sökanden fÄr ta emot barnet i adoptionssyfte och utan att MIA har gett sitt tillstÄnd till att adoptionen fÄr ske utan förmedling av en adoptionsorganisation.

UtgÄngspunkterna för utredningens förslag Àr att det ur ett barnperspektiv Àr bÀttre att en adoption förmedlas av en adoptions- organisation. Det Àr önskvÀrt att fÄ en ökad korrespondens mellan det socialrÀttsliga och det civilrÀttsliga regelverket, sÄ att det inte finns flera vÀgar att gÄ för att adoptera. Utredningen föreslÄr dÀrför att regelverket kring enskild adoption stramas upp och görs mer enhetligt.

Möjligheterna att fÄ ett tillstÄnd till enskild adoption begrÀnsas till att gÀlla slÀktingbarn eller situationer dÀr det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Prövningen ska inte som i dag göras av MIA utan av socialnÀmnden. Ett tillstÄnd till enskild adoption ska fÄ ges endast om ett medgivande har lÀmnats för sökanden att ta emot barnet för adoption och det dÀrvid har prövats att den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta.

Om ansökan avser ett barn under 18 Är som har förts eller avses bli fört till Sverige för adoption, ska svensk domstol fÄ ta upp en ansökan om adoption till prövning endast om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller tillstÄnd har givits till enskild adoption.

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

BestĂ€mmelser om medgivande att i adoptionssyfte ta emot ett barn med hemvist utomlands finns i 6 kap. 12–15 §§ socialtjĂ€nstlagen (2001:453). Utredningen föreslĂ„r att det införs en uttrycklig bestĂ€mmelse som reglerar sökandens Ă„lder vid en ansökan om medgivande. Huvudregeln blir att ett medgivande inte fĂ„r lĂ€mnas om den eller de sökande har fyllt 43 Ă„r. Detta gĂ€ller dock inte om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller det annars finns sĂ€rskilda skĂ€l. Den tid som medgivandet gĂ€ller förlĂ€ngs frĂ„n tvĂ„ till tre Ă„r. Det ska vara tillrĂ€ckligt att sökandena inom denna tid har fĂ„tt barnet i sin vĂ„rd. Barnet ska dĂ€remot inte behöva ha tagits emot i sökandenas hem.

20

SOU 2009:61

Sammanfattning

I vissa fall kan det redan vid ansökan om medgivande stÄ klart vilket barn sökanden vill adoptera. Utredningen föreslÄr att socialnÀmnden i ett sÄdant fall ska pröva om den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta. Om det t.ex. framkommer att barnet har en fungerande familj i sitt hemland och dÀrför saknar behov av en adoption, ska medgivande inte lÀmnas. PÄ detta sÀtt fÄr medgivandeprövningen ett tydligare barnperspektiv och en adoption som inte Àr till barnets bÀsta kan avstyras pÄ ett tidigare stadium Àn vad som Àr fallet i dag.

NÀr ett medgivande har lÀmnats avseende ett bestÀmt barn, ska det inte behöva göras nÄgon ytterligare prövning av om adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta (6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen) förutsatt att adoptionen inte omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention. Prövningen fyller ingen praktisk funktion i dessa fall eftersom socialnÀmnden redan vid medgivandeprövningen har bedömt att den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta.

För det fall ett barn med hemvist i Sverige ska adopteras av nĂ„gon med hemvist i ett land som Ă€r anslutet till 1993 Ă„rs Haag– konvention föreslĂ„r utredningen att det inte som i dag ska vara MIA utan socialnĂ€mnden som utför de uppgifter som anges i artikel 16.1 i 1993 Ă„rs Haagkonvention. SocialnĂ€mnden ska alltsĂ„ sammanstĂ€lla en rapport med bl.a. upplysningar om barnets bakgrund och tillgĂ€nglighet för adoption, sĂ€kerstĂ€lla att nödvĂ€ndiga samtycken har lĂ€mnats och faststĂ€lla om den tĂ€nkta placeringen Ă€r till barnets bĂ€sta.

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

1971 Ärs lag innehÄller internationellt privatrÀttsliga bestÀmmelser i frÄgor om adoption. Utredningen föreslÄr att 1971 Ärs lag ersÀtts av en ny lag. Den föreslagna lagen utgÄr i större utstrÀckning Àn 1971 Ärs lag frÄn den s.k. hemvistprincipen. Svensk domstol ska vara behörig om den eller de sökande har hemvist i Sverige eller om den som sökanden vill adoptera har hemvist hÀr. Vidare ska behörighet finnas om en sökande eller den som sökanden vill adoptera Àr svensk medborgare, förutsatt att hemviststatens myndigheter saknar behörighet att pröva ansökan. En ansökan ska ocksÄ i andra fall kunna prövas om det finns sÀrskild anledning att saken prövas i Sverige. SÄ kan vara fallet om det finns anknytning

21

Sammanfattning

SOU 2009:61

till flera lÀnder, men ingen anknytning Àr starkare Àn den till Sverige.

Även enligt den föreslagna lagen Ă€r huvudregeln att en ansökan om adoption ska prövas enligt svensk lag. Utredningen föreslĂ„r dock ett undantag frĂ„n detta. Om ansökan avser ett barn under 18 Ă„r som har hemvist utomlands eller som har förts till Sverige i syfte att adopteras, ska frĂ„gor om förĂ€ldrarnas samtycke till adoptionen prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat. Om det enligt den utlĂ€ndska lagen inte krĂ€vs nĂ„got samtycke av barnets förĂ€ldrar, t.ex. dĂ€rför att förĂ€ldrarna har frĂ„ntagits förĂ€ldraansvaret, behövs det alltsĂ„ inte heller nĂ„got samtycke i det svenska adoptionsĂ€rendet. Den föreslagna lagvalsregeln ska inte tillĂ€mpas om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat.

Det ligger i barnets intresse att en adoption som har beslutats i en stat som barnet och/eller adoptanterna hade en naturlig nĂ€ra anknytning till erkĂ€nns i Sverige. Genom att erkĂ€nna en sĂ„dan adoption kan dubbla processer undvikas och barnets rĂ€ttsliga stĂ€llning stĂ€rkas. Med denna utgĂ„ngspunkt föreslĂ„r utredningen att ett lagakraftvunnet avgörande om adoption ska erkĂ€nnas i Sverige om det har meddelats eller annars erkĂ€nns i den stat dĂ€r adoptanten hade hemvist nĂ€r avgörandet meddelades. Ett avgörande ska vidare erkĂ€nnas om det har meddelats eller annars erkĂ€nns i den stat dĂ€r den som har adopterats hade hemvist nĂ€r adoptionsförfarandet inleddes. I detta fall krĂ€vs – om den som har adopterats var under 18 Ă„r och adoptanten hade hemvist i Sverige – att adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller att adoptanten har fĂ„tt tillstĂ„nd att adoptera utan förmedling av en sĂ„dan organisation. Ett godkĂ€nnande av MIA ska krĂ€vas om den som har adopterats var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige nĂ€r det utlĂ€ndska avgörandet meddelades. MIA ska ocksĂ„ kunna godkĂ€nna andra avgöranden om adoption om det med hĂ€nsyn till en parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skĂ€lig anledning att ansökan prövades i den andra staten. MIA:s beslut ska inte som i dag fĂ„ överklagas till regeringen utan till allmĂ€n förvaltningsdomstol.

Utredningen bedömer att det – utöver den gĂ€llande bestĂ€m- melsen om s.k. ordre public – inte behövs nĂ„gra andra bestĂ€mmel- ser om vĂ€grat erkĂ€nnande, konkurrerande förfaranden eller fast- stĂ€llelse av utlĂ€ndska avgöranden.

Ett utlÀndskt avgörande som erkÀnns i Sverige ska som regel ha samma rÀttsverkningar som en svensk adoption. Om adoptionen

22

SOU 2009:61

Sammanfattning

enligt lagen i den stat dÀr den beslutades inte innebÀr att det rÀttsliga förhÄllandet mellan den som har adopterats och hans eller hennes ursprungliga slÀkt har upphört (svag adoption), ska adoptionen dock inte heller i Sverige fÄ sÄdan verkan.

Det ska vara möjligt att omvandla en svag adoption till en stark adoption. Omvandling beslutas av allmÀn domstol pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna.

Behovet av företrÀdare för barn som kommer till Sverige för att adopteras

Utredningen har övervĂ€gt behovet av sĂ€rskild företrĂ€dare för barn som kommer till Sverige i avsikt att adopteras. Utredningens bedömning Ă€r att gĂ€llande rĂ€tt ger tillrĂ€ckliga förutsĂ€ttningar för att tillvarata dessa barns rĂ€ttigheter. SĂ„ lĂ€nge barnet inte har fĂ„tt uppehĂ„llstillstĂ„nd i Sverige Ă€r det möjligt att förordna en god man för barnet med stöd av lagen (2005:429) om god man för ensam- kommande barn. Berörda myndigheter (frĂ€mst Migrationsverket, socialnĂ€mnden och överförmyndaren) kan dock behöva uppmĂ€rksammas pĂ„ detta. FrĂ„n den tidpunkt barnet har fĂ„tt uppehĂ„llstillstĂ„nd – och dĂ€rmed normalt hemvist i Sverige – kan bestĂ€mmelserna i 6 kap. förĂ€ldrabalken om sĂ€rskild företrĂ€dare för barnet anvĂ€ndas för att tillgodose barnets behov av representation.

23

Summary

Terms of reference

The Committee has been assigned to conduct a general review of the rules on adoption contained in Chapter 4 of the Children and Parents Code. The Committee is required to adopt a position on whether there is reason to amend the rules on the judicial consideration of adoption matters with a view to enhancing the child perspective. The information available to courts in adoption matters (decision information) is to be considered, including an investigation of the measures taken by the social welfare committee in the event of a request for a statement of views and the extent to which children are allowed to express their views. Set against the background of the findings made, the Committee is required to adopt a position on whether the rules need to be amended or supplemented to improve the decision information for courts and to ensure that the adoption is in the best interest of the child. Furthermore, the Committee shall pay particular attention to matters concerning the opportunity for cohabitees to adopt, consent for adoptions and the age limits for being allowed to adopt.

The assignment also includes investigating certain issues of particular relevance to intercountry adoption. The need for measures to safeguard the best interests of the child in situations where adoption is not being conducted through the mediation of an authorised association (private adoption) shall also be investigated. Furthermore, the Committee shall consider the need to have representatives for children who come to Sweden for the purpose of adoption. Finally, a general review shall be conducted of the Act on International Legal Relations Concerning Adoption (1971:796) (“the 1971 Act”).

25

Summary

SOU 2009:61

Chapter 4 of the Children and Parents Code

A clearer child perspective

The key provisions on adoption are contained in Chapter 4 of the Children and Parents Code. These provisions apply to all adoption matters to be considered by Swedish courts; that is, also in the case of intercountry adoption.

The Committee proposes that Chapter 4 of the Children and Parents Code is repealed and replaced with a new chapter. The new chapter will have a different rationale and will use more up-to-date language. In the opinion of the Committee, the legislation does not provide sufficient guidance concerning the assessment of adoption matters. With the aim of placing a clear emphasis on the child perspective, the Committee proposes that a fundamental provision be introduced into Chapter 4 of the Children and Parents Code, whereby the best interests of the child shall be decisive for all decisions concerning adoption involving children under the age of 18. This is in line with, among other things, the UN Convention on the Rights of the Child and the Hague Convention of 29 May 1993 on Protection of Children and Cooperation in respect of Intercountry Adoption (“the 1993 Hague Convention”). The statutory wording also specifies certain circumstances that are to be taken into account in particular when assessing what is in the best interests of the child. One such circumstance is the will and capacity of the child’s biological parents to provide the child with care, security and a good upbringing. Account should also be taken of the personal relationship in general between the child and the biological parents, and the capacity of the applicant to provide the child with a permanent and stable parent-child relationship. The current provision as regards taking account of the child’s wishes shall be aligned with the provision on the best interests of the child.

The Committee also proposes that a special provision on adoption be introduced for a person who has attained the age of 18 (“adult adoption”). In these cases, adoption should be allowed if there is special reason considering the personal relationship between the applicant and the person that the applicant wishes to adopt. When making this assessment, particular regard shall be taken of whether the applicant has brought up the person whom he

26

SOU 2009:61

Summary

or she wishes to adopt, or whether a permanent and stable parent- child relationship has developed between them in some other way.

Minimum age of the adopter

The Committee considers that the person who wishes to adopt should, as today, normally have attained the age of 25. Generally, different requirements are placed on adoptive parents than on biological parents, and parenthood requires a particularly high level of maturity. However, as today, the applicant may be younger than 25 in the case of a stepchild adoption. It should also be possible to make exemptions from the age limit of 25 in other cases where there is special reason to do so considering the best interests of the child; for example, if there is some other close personal link between the child and the applicant.

Cohabitees and adoption

The Committee proposes that it should be possible to consider cohabitees as adoptive parents in the same way as married couples and registered partners. This means that two cohabitees can jointly adopt a child and that one cohabitee can adopt the other cohabitee’s child. Through adoption, custody of the child automatically becomes joint for both cohabitees.

The Committee also proposes to remove the possibility of a spouse adopting on their own if the other spouse suffers from a serious mental disorder. Even if the child were not to have any parent-child relationship with the adopter’s spouse, the child is at risk of being placed in an environment that may be very stressful.

Consent

As today, the main rule should be that a person who has attained the age of 12 may not be adopted without their own consent. A right of veto for the child is important considering the very extensive legal effects that an adoption entails. The exemption from the requirement for consent currently applicable in certain cases when the child is between the ages of 12 and 16 shall be removed.

27

Summary

SOU 2009:61

As a main rule, it should not be permitted to adopt children under the age of 18 without the consent of their parents. In the opinion of the Committee, the exemption from the requirement for consent that applies to a parent who is not the person having custody of the child should be retained. It is unquestionably important for a parent’s opposition to an adoption to be considered in an adoption matter. Even a parent who is not involved in the custody of the child may mean a lot to the child. He or she may be well acquainted with the child’s circumstances and have good contact with the child. However, the Committee considers that no special requirements should be included in the Act regarding adoption against the wishes of a parent who does not have custody of the child. This would further impede adoptions; for instance, when the child has been placed in a foster home and custody has been transferred. Stepchild adoptions would also be significantly impeded compared with today.

The Committee has also made the assessment that the right of veto that the parent having care of the child normally has in an adoption matter ought to be retained. Here, the Committee has primarily taken into account the fact that there is no support for the view that the right of veto, specifically, is the reason behind the current low number of national adoptions. Considering the very extensive legal effects that adoption entails, there is particular reason to be cautious as regards elements of compulsion. With the aim of making national adoptions easier when such adoptions are in the best interests of the child, it is appropriate to develop methods of working that promote solutions involving mutual agreement on matters concerning adoption and also to provide support to local government staff whose work involves such matters. This should be the task of the National Board of Health and Welfare.

The information available to the courts (decision information)

The Committee has conducted a survey directed at social welfare committees and has also been in contact with, for instance, representatives of the social services, courts and adoption organisations. In light of the facts established, the Committee proposes that a number of measures are taken to ensure that courts are provided with better decision information in adoption matters. The Committee proposes the following:

28

SOU 2009:61

Summary

‱The social welfare committee should no longer be the body expressing views to the court. Instead the committee should appoint someone to conduct the study as is the case in custody investigations. The request should normally be addressed only to one municipality, which would be responsible for the entire investigation.

‱The court must be able to provide guidelines for the study and determine a particular time within which the study is to be completed.

‱If possible, the child shall within the framework of the study be provided with relevant information and offered such advice as may be required.

‱If necessary, the caseworker appointed for the study should attempt to establish the position of the child’s parents and the specially appointed person having custody. If possible, the caseworker shall provide information about the preconditions for and legal effects of the adoption and offer such advice as may be required.

‱The caseworker shall also report on their findings to the court and submit a proposed decision.

‱Secrecy shall not impede the caseworker from obtaining information from another municipality.

‱A provision shall be introduced regarding a reserve forum for the social welfare committee.

‱The court should have a more clearly defined obligation to enter into correspondence with, among others, the parents of the child whom the applicant wishes to adopt.

The Committee also makes the assessment that caseworkers conducting studies regarding adoption matters need to have clearer support and guidance than is the case at present. Guidance is required on issues concerning how the study is to be conducted (for example, when and how discussions should take place with the child and the child’s parents) and also to help the caseworker to assess what is in the best interests of the child. This should be the task of the National Board of Health and Welfare.

29

Summary

SOU 2009:61

Information about the child’s origin

The Committee proposes that a provision is introduced requiring a person who has adopted a child to, as soon as is appropriate, inform the child that he or she is adopted. If someone has adopted their spouse’s or cohabitee’s child, this is a joint obligation for the adopter and spouse or cohabitee. This provision is not subject to any sanction, but represents an important indicator that children are entitled to know about their origin.

Private adoption

The main rule is that a person who wishes to adopt a child habitually resident abroad must engage an authorised association to mediate the adoption. However, the Swedish Intercountry Adoptions Authority (MIA) may grant permission allowing an adoption to take place without such mediation (“private adoption”). In the course of the work of the Committee, it has been established that private adoption is often associated with problems as regards documentation and investigation. Current law also allows the adopters to refer directly to a Swedish court with an application for adoption without the social welfare committee having granted its consent to the applicants being allowed to receive the child for the purpose of adoption and without MIA having granted its permission for the adoption to take place without the mediation of an adoption organisation.

The points of departure for the proposals made by the Committee are that it is better from the perspective of a child for an adoption to be mediated through an adoption organisation. It is desirable to establish a closer alignment of the system of rules of social welfare law with those of private law, so that there are not several routes open for those wishing to adopt. The Committee therefore proposes that the system of rules concerning private adoptions is tightened up and made more uniform.

The opportunities for the grant of permission for a private adoption are restricted to apply to children related to the applicant or situations where there are otherwise special reasons taking account of the personal relationship between the applicant and the child. This consideration should not be made by MIA, as currently applies, but by the social welfare committee. It should only be

30

SOU 2009:61

Summary

possible to obtain permission for a private adoption if the applicant has been granted consent to receive the child for adoption and it has consequently been considered that the adoption contemplated is in the best interests of the child.

If the application refers to a child under the age of 18 who has been brought or is intended to be brought to Sweden for adoption, the Swedish court must only entertain the adoption application for adjudication if the adoption has been mediated by an authorised adoption organisation or permission has been granted for a private adoption.

Consent to receive a child for the purpose of adoption

Chapter 6, Sections 12 to 15 of the Social Services Act (2001:453) contains provisions on consent to receive a child habitually resident abroad for the purpose of adoption. The Committee proposes that an express provision be introduced governing the age of the applicant applying for consent. The main rule is that consent may not be granted if the applicant/s have attained the age of 43. However, this does not apply if the child has a personal tie to the applicant or there are otherwise special reasons. The period to which consent applies is extended from two to three years. It should be sufficient that the applicants have received the child into their care during this period even if the child has not actually been received into the applicants’ home.

In some cases, the child whom the applicant wishes to adopt may already be known at the time of the application for consent. The Committee proposes that in such a case the social welfare committee should consider whether the adoption is in the best interests of the child. Consent should not be granted, for instance, if it transpires that the child has a functional family in their home country and for this reason is not in need of adoption. In this way, there will be a clearer child perspective when considering consent, and an adoption that is not in the best interests of the child may be prevented at an earlier stage than is currently the case.

When consent has been granted for a particular child, it should not be necessary to conduct any further consideration of whether the adoption proceedings should be allowed to continue (Chapter 6, Section 14 of the Social Services Act), provided the adoption is not subject to the 1993 Hague Convention. Such

31

Summary

SOU 2009:61

consideration does not contribute any practical function in these cases, as the social welfare committee has already, in conjunction with the consideration of the grant of consent, made the assessment that the adoption contemplated is in the best interests of the child.

In the event that a child habitually resident in Sweden is to be adopted by someone habitually resident abroad, the Committee proposes that it should not, as today, be MIA, but instead the social welfare committee that performs the tasks referred to in Article 16.1 of the 1993 Hague Convention. The social welfare committee should thus compile a report including, among other things, details of the child’s background and availability for adoption, ensure that the necessary consents have been granted and determine whether the placement contemplated is in the best interests of the child.

International private law issues

The 1971 Act contains international private law provisions relating to adoption. The Committee proposes that the 1971 Act is replaced with a new act. The proposed act is based on the “principle of habitual residence” to a greater extent than the 1971 Act. Swedish courts shall be competent if the applicant/s are habitually resident in Sweden or the person whom the applicants wish to adopt is habitually resident here. Furthermore, the courts shall be competent if an applicant or the person whom the applicant wishes to adopt is a Swedish national, provided the authorities of the state of habitual residence are not competent to consider the application. It should also be possible to consider applications in other cases where there are special reasons for the matter being considered in Sweden, for instance when there are links to several countries, but none of them are stronger than the link with Sweden.

Under the proposed act, the main rule is also that an application for adoption should be considered according to Swedish law. However, the Committee proposes one exemption from this. If the application refers to a child under the age of 18 who is habitually resident abroad or who has been brought to Sweden for the purpose of adoption, the issue of the parents’ consent to the adoption should be considered according to the law of the child’s

32

SOU 2009:61

Summary

state of origin. If the consent of the child’s parents is not required under such foreign law (for instance, as a result of the parents having been deprived of their parental responsibility), consent will consequently not be required in the Swedish adoption matter either. This proposed choice of law rule should not be applied if there are no rules on adoption in the child’s state of origin.

It is in the interests of the child that an adoption that has been decided in a country to which the child and/or the adopters had a natural close link be recognised in Sweden. Dual proceedings can be avoided and the child’s legal position made stronger by recognising such an adoption. With this point of departure, the Committee proposes that a determination regarding adoption that has entered into final legal force abroad should be recognised in Sweden if it has been made or if it is otherwise recognised in the state where the adopter was habitually resident when the determination was made. A determination should also be recognised if it has been made in or if it is otherwise recognised in the state where the party who has been adopted habitually resided when the adoption procedure commenced. In this case, if the person who has been adopted is under the age of 18 and the adopter was habitually resident in Sweden, it is required that the adoption be mediated by an authorised adoption organisation or that the adopter has received permission to adopt without the mediation of such an organisation. An approval from MIA should be required if the party adopted was a Swedish national or was habitually resident in Sweden when the foreign determination was issued. MIA should also be able to approve other determinations concerning adoption if there was reasonable cause to entertain the application in the other state, considering a party’s place of habitual residence, nationality or other tie. The current possibility of appealing against MIA’s decision to the Swedish Government should be removed and instead such appeals be made to a general administrative court.

However, the Committee considers that, beyond the current rules on “public policy”, no other provisions are required concerning refusal of recognition, competing proceedings, or the judicial confirmation of foreign determinations.

As a rule, a foreign determination that is recognised in Sweden should have the same legal effects as a Swedish adoption. However, the adoption should not be allowed to have such an effect in Sweden if the adoption, according to the law in the state where the

33

Summary

SOU 2009:61

decision was made, does not involve the cessation of the legal relationship between the person who has been adopted and her or his original relatives (weak adoption).

It should be possible to change a weak adoption into a strong adoption. This transformation shall be decided by a general court upon application by the adopter or adopters.

The need for representatives for children who come to Sweden for the purpose of adoption

The Committee has deliberated on the need for special representatives for children who come to Sweden with the intention of being adopted. The assessment of the Committee is that current law provides sufficient opportunities to protect the rights of such children. A guardian ad litem can be appointed for the child pursuant to the Act on Guardians Ad Litem for Unaccompanied Children (2005:429) as long as the child has not received a residence permit in Sweden. However, the relevant authorities (primarily the Swedish Migration Board, social welfare committee and chief guardian) may need to have their attention drawn to this possibility. The provisions of Chapter 6 of the Children and Parents Code on special representatives for children may be applied to satisfy the child’s need for a representative from the time that the child has been granted a residence permit, and thereby normally habitually resident in Sweden.

34

Författningsförslag

1Förslag till lag om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

1 § Denna lag Àr tillÀmplig pÄ frÄgor om adoption nÀr det finns anknytning till en annan stat.

Lagen gÀller inte om nÄgot annat följer av annan lag eller av förordningen (1931:429) om vissa internationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap.

Svensk domstols behörighet

2 § En ansökan om adoption fÄr tas upp av svensk domstol, om

1.den eller de sökande har hemvist i Sverige,

2.den som sökanden vill adoptera har hemvist i Sverige,

3.en sökande eller den som sökanden vill adoptera Àr svensk medborgare, sÄvida hemviststatens myndigheter saknar behörighet att pröva ansökan, eller

4.det i annat fall Ă€n som avses i 1–3 finns sĂ€rskild anledning att saken prövas i Sverige.

3 § En ansökan som gÀller ett barn under 18 Är som har förts eller avses bli fört till Sverige för adoption, fÄr tas upp till prövning endast om

1. adoptionen har förmedlats av en sammanslutning som Àr auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptions- förmedling, eller

35

Författningsförslag

SOU 2009:61

2. sökanden eller sökandena har fÄtt tillstÄnd att adoptera barnet utan förmedling av en sÄdan sammanslutning.

TillÀmplig lag

4 § En ansökan om adoption prövas enligt svensk lag.

Om ansökan avser ett barn under 18 Är, ska domstolen vid bedömningen av om adoptionen Àr till barnets bÀsta sÀrskilt beakta om en sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller pÄ nÄgot annat sÀtt har anknytning till en annan stat och det skulle medföra avsevÀrd olÀgenhet för barnet, om adoptionen inte blir gÀllande dÀr.

5 § Om ansökan avser ett barn under 18 Är som har hemvist utomlands eller som har förts till Sverige i syfte att adopteras, ska frÄgor om förÀldrarnas samtycke till adoptionen prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat.

Första stycket gÀller inte om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat.

Det som har sagts om barnets förÀldrar gÀller Àven i frÄga om den som fÄr anses ha trÀtt i förÀldrarnas stÀlle i barnets ursprungsstat.

ErkÀnnande av utlÀndska avgöranden

6 § Ett lagakraftvunnet avgörande om adoption som har meddelats av en utlÀndsk domstol eller annan myndighet gÀller i Sverige

1.om det har meddelats eller annars erkÀnns i den stat dÀr adoptanten eller adoptanterna hade hemvist nÀr avgörandet meddelades, eller

2.om det har meddelats eller annars erkÀnns i den stat dÀr den som har adopterats hade hemvist nÀr adoptionsförfarandet inleddes.

7 § Om den som har adopterats var under 18 Är och adoptanten eller adoptanterna hade hemvist i Sverige nÀr det utlÀndska avgörandet meddelades, gÀller avgörandet i det fall som sÀgs i 6 § 2 endast om

36

SOU 2009:61

Författningsförslag

1.adoptionen har förmedlats av en sammanslutning som var auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptions- förmedling, eller

2.adoptanten eller adoptanterna har fÄtt tillstÄnd att adoptera barnet utan förmedling av en sÄdan sammanslutning.

8 § Om den som har adopterats var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige nÀr det utlÀndska avgörandet meddelades, gÀller avgörandet i Sverige endast om det godkÀnts av en myndighet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som avses.

9 § En myndighet fÄr i andra fall Àn som sÀgs i 6 § godkÀnna att ett lagakraftvunnet avgörande av en utlÀndsk domstol eller annan myndighet om adoption gÀller i Sverige, om det med hÀnsyn till en parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skÀlig anledning att ansökan prövades i den andra staten. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som avses.

10 § Ett utlÀndskt avgörande fÄr inte tillÀggas giltighet i Sverige, om det med hÀnsyn till barnets bÀsta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rÀttsordningen att erkÀnna avgörandet.

RÀttsverkningarna av ett utlÀndskt avgörande om adoption

11 § Ett utlĂ€ndskt avgörande om adoption som gĂ€ller i Sverige har de rĂ€ttsverkningar som anges i 4 kap. 19–22 §§ förĂ€ldrabalken.

Om adoptionen enligt lagen i den stat dÀr den beslutades innebÀr att det rÀttsliga förhÄllandet mellan den som har adopterats och hans eller hennes ursprungliga slÀkt inte har upphört, fÄr adoptionen inte heller i Sverige sÄdan verkan. I förhÄllande till adoptanten och dennes slÀktingar har adoptionen dock samma rÀttsverkningar som en svensk adoption.

Omvandling av en svag adoption

12 § En adoption som erkÀnns i Sverige och som har de rÀttsverkningar som sÀgs i 11 § andra stycket kan omvandlas till en adoption med den verkan som anges i 4 kap. 19 § förÀldrabalken.

37

Författningsförslag

SOU 2009:61

Omvandling fÄr ske om samtycke till en sÄdan adoption har lÀmnats av

1.den som har adopterats, i de fall som anges i 4 kap. 7 § förÀldrabalken, och

2.den eller dem vars samtycke i övrigt krÀvdes för adoptionen enligt lagen i den stat dÀr den beslutades.

13 § Omvandling av en adoption beslutas av allmÀn domstol pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna.

I frÄga om domstolens behörighet tillÀmpas 2 § och 4 kap. 1 § andra stycket förÀldrabalken.

Vid domstolens handlÀggning gÀller lagen (1996:242) om domstolsÀrenden.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010 dÄ lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption ska upphöra att gÀlla.

2.Äldre bestĂ€mmelser om svensk domstols behörighet ska tillĂ€mpas i frĂ„ga om Ă€renden som har inletts hos en domstol före ikrafttrĂ€dandet. 3 § gĂ€ller inte i ett sĂ„dant fall.

3.BestĂ€mmelserna i 6–13 §§ tillĂ€mpas Ă€ven i frĂ„ga om ett utlĂ€ndskt avgörande som har meddelats före ikrafttrĂ€dandet. Om avgörandet gĂ€llde i Sverige vid ikrafttrĂ€dandet, gĂ€ller avgörandet dock fortfarande Ă€ven om det inte följer av 6–10 §§.

Ett utlÀndskt avgörande som har meddelats före ikrafttrÀdandet gÀller inte i Sverige, om det Àven har meddelats ett svenskt avgörande om adoption avseende den som har adopterats.

38

SOU 2009:61

Författningsförslag

2 Förslag till lag om Àndring i förÀldrabalken

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om förÀldrabalken dels att 4 kap. ska upphöra att gÀlla,

dels att 2 kap. 7 § och 7 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas ett nytt kapitel, 4 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §1

SocialnÀmnden fÄr lÀgga ned en pÄbörjad utredning om faderskapet, om det

1.visar sig omöjligt att fÄ erforderliga upplysningar för bedömning av faderskapsfrÄgan,

2.framstÄr som utsiktslöst att försöka fÄ faderskapet faststÀllt av domstol,

3. har

lÀmnats

samtycke

av

3. har

lÀmnats

samtycke av

modern

eller

en

sÀrskilt

modern

eller

en

sÀrskilt

förordnad vÄrdnadshavare enligt

förordnad vÄrdnadshavare enligt

4 kap. 5 a § till adoption

av

4 kap. 8 eller 9 § till adoption av

barnet, eller

 

 

 

barnet, eller

 

 

4. av sÀrskilda skÀl finns anledning att anta att fortsatt utredning eller rÀttegÄng skulle vara till men för barnet eller utsÀtta modern för pÄfrestningar som innebÀr fara för hennes psykiska hÀlsa.

SocialnÀmndens beslut att lÀgga ned en pÄbörjad faderskaps- utredning fÄr överklagas hos lÀnsstyrelsen. LÀnsstyrelsens beslut fÄr överklagas hos allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

1 Senaste lydelse 1994:1433.

39

Författningsförslag

SOU 2009:61

4 kap. Om adoption

AllmÀnna förutsÀttningar för adoption

1 § Adoption beslutas av allmÀn domstol.

En ansökan om adoption fÄr göras av den eller dem som vill adoptera. Ansökan tas upp av tingsrÀtten i den ort dÀr en sökande eller den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist. Om det inte finns nÄgon behörig domstol, tas ansökan upp av Stockholms tingsrÀtt.

2 § Barnets bÀsta ska vara avgörande för alla beslut om adoption av barn under 18 Är.

Vid bedömningen av vad som Àr bÀst för barnet ska sÀrskilt beaktas

–viljan och förmĂ„gan hos barnets förĂ€ldrar att ge barnet omvĂ„rdnad, trygghet och en god fostran,

–den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förĂ€ldrarna och

–förutsĂ€ttningarna för sökanden att ge barnet ett varaktigt och stabilt förĂ€ldra-barnförhĂ„llande.

Även nĂ€r barnets samtycke inte krĂ€vs, ska hĂ€nsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad.

3 § Den som har fyllt 18 Är fÄr adopteras, om det finns sÀrskild anledning med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Vid bedömningen ska sÀrskilt beaktas om

–sökanden har uppfostrat den som sökanden vill adoptera, eller

–det pĂ„ annat sĂ€tt har uppkommit ett varaktigt och stabilt förĂ€ldra-barnförhĂ„llande mellan dem.

4 § Den som adopterar ska ha fyllt 25 Är.

Även den som har fyllt 18 Ă„r men inte 25 Ă„r fĂ„r adoptera, om adoptionen avser en makes eller sambos barn eller det annars med hĂ€nsyn till barnets bĂ€sta finns sĂ€rskild anledning.

40

SOU 2009:61

Författningsförslag

Makars och sambors adoption

5 § Makar och sambor fÄr inte adoptera annat Àn gemensamt.

Den ena maken eller sambon fÄr dock med den andra makens eller sambons samtycke adoptera dennes barn. En make fÄr Àven annars adoptera ensam, om den andra maken vistas pÄ okÀnd ort.

6 § Andra Àn makar och sambor fÄr inte adoptera gemensamt.

Samtycken

7 § Den som har fyllt 12 Är fÄr inte adopteras utan eget samtycke. Ett samtycke enligt första stycket behövs inte, om den som

sökanden vill adoptera Àr varaktigt förhindrad att lÀmna samtycke pÄ grund av en psykisk störning eller nÄgot annat liknande förhÄllande.

8 § Den som inte har fyllt 18 Är fÄr inte adopteras utan förÀldrarnas samtycke. Moderns samtycke ska ha inhÀmtats nÀr hon har ÄterhÀmtat sig tillrÀckligt efter nedkomsten.

Ett samtycke enligt första stycket behövs inte av den som

1.Àr utan del i vÄrdnaden,

2.Àr varaktigt förhindrad att samtycka pÄ grund av en psykisk störning, eller

3.vistas pÄ okÀnd ort.

9 § Den som stÄr under vÄrdnad av en eller tvÄ sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare fÄr inte adopteras utan dennes eller deras samtycke.

Förbud mot ersÀttning

10 § Ansökan fÄr inte bifallas, om det frÄn nÄgon sida har getts eller utlovats ersÀttning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhÄll.

Ett avtal om ersÀttning eller underhÄll som borde ha medfört att ansökan avslogs om domstolen hade kÀnt till avtalet, Àr utan verkan Àven om ansökan bifalls.

41

Författningsförslag

SOU 2009:61

Utredningen i Àrenden om adoption

11 § Domstolen ska se till att Àrenden om adoption blir tillrÀckligt utredda.

Om den som sökanden vill adoptera inte har fyllt 18 Är, ska domstolen uppdra Ät socialnÀmnden att utse nÄgon att genomföra en utredning till grund för domstolens bedömning.

Domstolen fÄr ange riktlinjer för utredningen och bestÀmma en viss tid inom vilken den ska vara slutförd. Om det behövs, fÄr domstolen förlÀnga denna tid. Domstolen ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt.

12 § Den som genomför en utredning enligt 11 § andra stycket ska, om det inte Àr olÀmpligt, försöka klarlÀgga barnets instÀllning. Barnet ska, om det Àr möjligt, ges relevant information och erbjudas den rÄdgivning som kan behövas.

Utredaren ska, om det behövs, Àven försöka klarlÀgga instÀllningen hos barnets förÀldrar och sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare. Utredaren ska, om det Àr möjligt, informera om förutsÀttningarna för och rÀttsverkningarna av adoptionen och erbjuda den rÄdgivning som kan behövas.

Andra stycket gÀller inte om barnet har sitt hemvist utomlands eller har förts till Sverige i syfte att adopteras.

13 § Utredaren ska redovisa det som har framkommit för domstolen och lÀmna förslag till beslut.

14 § Utan hinder av sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Àr en socialnÀmnd som har tillgÄng till upplysningar som kan vara av betydelse för utredningen skyldig att lÀmna sÄdana upplysningar pÄ begÀran av den socialnÀmnd som avses i 11 § andra stycket. Detsamma gÀller nÀr uppgifterna begÀrs av den som socialnÀmnden utsett att genomföra utredningen.

15 § Om det inte finns nÄgon behörig socialnÀmnd som kan ges i uppdrag att utse nÄgon att genomföra en utredning i Àrendet, ska uppdraget ges till en nÀmnd i Stockholms kommun som fullgör sÄdana uppgifter.

42

SOU 2009:61

Författningsförslag

16 § Om den som sökanden vill adoptera inte Àr svensk medborgare och saknar permanent uppehÄllstillstÄnd eller permanent uppehÄllsrÀtt i Sverige, ska domstolen om det behövs inhÀmta ett yttrande frÄn Migrationsverket.

SkriftvÀxling

17 § Domstolen ska ge den som Àr förÀlder till den som sökanden vill adoptera tillfÀlle att svara inom en viss tid. Domstolen ska samtidigt upplysa om att Àrendet kan komma att avgöras Àven om det inte kommer in nÄgot svar till domstolen.

Första stycket gÀller inte, om

1.det saknas anledning att anta att ansökan kommer att bifallas,

2.det inte kan klarlÀggas var förÀldern befinner sig, eller

3.det framgÄr att förÀldern samtycker till adoptionen och det Àr uppenbart onödigt att förÀldern ges tillfÀlle att svara.

Det som i första och andra stycket sÀgs om en förÀlder gÀller Àven

1.den som sökanden vill adoptera, om han eller hon har fyllt 18 Är och

2.den som Àr sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare eller förmyndare för den som sökanden vill adoptera.

HandlÀggningen i övrigt

18 § Vid domstolens handlÀggning av Àrenden enligt detta kapitel gÀller i övrigt lagen (1996:242) om domstolsÀrenden.

RĂ€ttsverkningarna av en adoption

19 § Den som har adopterats ska i rÀttsligt hÀnseende anses som barn till den som har adopterat honom eller henne (adoptanten) och inte som barn till sina biologiska förÀldrar. Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn, ska den som har adopterats dock anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn.

Första stycket gÀller inte, om nÄgot annat Àr sÀrskilt föreskrivet eller följer av rÀttsförhÄllandets natur.

43

Författningsförslag

SOU 2009:61

20 § NÀr det gÀller den adopterades stÀllning i förhÄllande till adoptanten och dennes slÀktingar upphör all verkan av adoptionen, om den som har adopterats senare adopteras av nÄgon annan Àn adoptantens make eller sambo.

21 § Om tvÄ makar eller sambor gemensamt har adopterat ett barn som enligt 6 kap. ska stÄ under nÄgons vÄrdnad, stÄr barnet frÄn den tidpunkt dÄ adoptionen vinner laga kraft under vÄrdnad av bÄda makarna eller samborna. Detsamma gÀller om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn.

22 § Den som har adopterat ett barn ska sÄ snart det lÀmpligen kan ske upplysa barnet om att han eller hon Àr adopterad. Om nÄgon har adopterat sin makes eller sambos barn, gÀller skyldigheten Àven maken eller sambon.

7 kap.

7 §2

UnderhÄllsbidrag betalas i förskott för kalendermÄnad.

Avtal om att underhÄlls-

Avtal om att underhÄlls-

bidrag

för

framtiden skall

bidrag för framtiden ska betalas

betalas

med ett engÄngsbelopp

med ett engÄngsbelopp eller för

eller för lÀngre perioder Àn tre

lÀngre perioder Àn tre mÄnader

mÄnader Àr giltigt endast om

Àr giltigt endast om avtalet Àr

avtalet Àr skriftligt och bevittnat

skriftligt och bevittnat av tvÄ

av tvĂ„ personer. Är barnet under

personer. Är barnet under arton

arton Ă„r skall avtalet dessutom

Ă„r ska avtalet dessutom vara

vara godkÀnt av socialnÀmnden i

godkÀnt av socialnÀmnden i

kommun dÀr barnet eller dess

kommun dÀr barnet eller dess

vÄrdnadshavare

Ă€r varaktigt

vÄrdnadshavare Àr varaktigt

bosatt eller, om ingen av dem Àr

bosatt eller, om ingen av dem Àr

varaktigt bosatt i riket, av

varaktigt bosatt i riket, av

socialnÀmnden i Stockholm.

socialnÀmnden i Stockholm.

RÀtten fÄr bestÀmma annat betalningssÀtt Àn som anges i första

stycket, om det finns sÀrskilda skÀl.

 

UnderhÄllsbidrag i form av

UnderhÄllsbidrag

i form av

ett engÄngsbelopp skall betalas

ett engÄngsbelopp

ska betalas

till socialnÀmnden om barnet Àr

till socialnÀmnden om barnet Àr

under arton Är. I frÄga om sÄdan

under arton Är. För

det belopp

2 Senaste lydelse (1983:397).

44

SOU 2009:61 Författningsförslag

betalning tillÀmpas 4 kap. 6 §

som har betalats in ska

en efter

andra stycket tredje meningen.

underhÄllsskyldigheten

anpassad

 

livrÀnta Ät barnet köpas in hos en

 

försÀkringsgivare

genom

nÀmndens försorg, om inte avtalet hindrar det eller nÀmnden finner att beloppet kan anvÀndas pÄ nÄgot annat lÀmpligt sÀtt för barnets underhÄll.

Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse frÄn skyldigheten att betala underhÄllsbidrag pÄ föreskrivet sÀtt.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

2.Om en socialnÀmnd enligt Àldre bestÀmmelser har fÄtt i uppdrag att lÀmna ett yttrande i ett Àrende om adoption som vid ikrafttrÀdandet Àr anhÀngigt vid domstolen, ska nÀmnden Àven efter ikrafttrÀdandet vara behörig. I ett sÄdant fall gÀller inte 4 kap. 11 § andra stycket i kapitlets nya lydelse.

45

Författningsförslag

SOU 2009:61

3Förslag till lag om Àndring i lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring

HÀrigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

5 §3

 

 

 

 

 

BestÀmmelserna om förÀldra-

BestÀmmelserna om förÀldra-

penning gÀller i tillÀmpliga delar

penning gÀller i tillÀmpliga delar

ocksĂ„ vid adoption av barn. Är

ocksĂ„ vid adoption av barn. Är

det frÄgan om adoption av andra

det frÄgan om adoption av andra

makens barn eller adoptivbarn

makens eller sambons barn utges

eller av eget barn utges förÀldra-

förÀldrapenning

dock

inte

penning dock inte utöver vad

utöver vad som skulle ha gÀllt

som skulle ha gÀllt om

om adoptionen inte hade Àgt

adoptionen inte hade Àgt rum.

rum. Som adoption anses Àven

Som adoption anses Àven att

att nÄgon tar emot ett barn i

nÄgon tar emot ett barn i avsikt

avsikt

att

 

adoptera

det.

att adoptera det. Tidpunkten dÄ

Tidpunkten

dÄ

den

försÀkrade

den försÀkrade fÄtt barnet i sin

fÄtt barnet i sin vÄrd jÀmstÀlls

vÄrd jÀmstÀlls dÀrvid med

dÀrvid

med

tidpunkten

för

tidpunkten för barnets födelse.

barnets

födelse.

FörÀldra-

FörÀldrapenning utges dock inte

penning utges dock inte för

för barn som fyllt tio Är.

barn som fyllt tio Ă„r.

 

 

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

3 Senaste lydelse 1985:87.

46

SOU 2009:61

Författningsförslag

4Förslag till förordning om Àndring i förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption

HÀrigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §4

 

 

 

 

 

 

 

Har

i

frÀmmande

stat

Har

i

frÀmmande

stat

meddelats

beslut

om adoption

meddelats beslut

om adoption

av en svensk medborgare eller av

av en svensk medborgare eller av

nÄgon som hade hemvist i

nÄgon som hade hemvist i

Sverige, prövar Myndigheten för

Sverige, prövar Myndigheten för

internationella adoptionsfrÄgor

internationella

adoptionsfrÄgor

frÄga om godkÀnnande enligt 3 §

frÄgan

om

godkÀnnande

enligt

första

stycket

lagen

(1971:796)

8 §

lagen

 

(2010:000)

om

om

internationella

rÀttsför-

internationella rÀttsförhÄllanden

hÄllanden rörande adoption.

rörande adoption.

 

 

 

Myndigheten

prövar

Ă€ven

Myndigheten

prövar

Ă€ven

frÄga om förordnande att ett

frÄgan om godkÀnnande av ett

utomlands meddelat

beslut om

utomlands

meddelat

avgörande

adoption i annat fall Àn som

om adoption enligt 9 § nÀmnda

avses i 3 § första stycket nÀmnda

lag.

 

 

 

 

 

 

 

lag skall gÀlla hÀr i riket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 §5

 

 

 

 

 

 

 

Myndighetens

beslut

över-

Myndighetens

beslut

fÄr

klagas

hos

regeringen

genom

överklagas

 

hos

allmÀn

besvÀr.

 

 

 

 

 

förvaltningsdomstol.

Prövnings-

 

 

 

 

 

 

 

tillstÄnd

krÀvs

vid

överklagande

 

 

 

 

 

 

 

till kammarrÀtten.

 

 

 

Denna förordning trÀder i kraft den 1 juli 2010.

4Senaste lydelse 2004:1146.

5Senaste lydelse 2004:1146.

47

Författningsförslag

SOU 2009:61

5Förslag till lag om Àndring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utlÀndska barn

HÀrigenom föreskrivs att 6 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utlÀndska barn ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

6 §6

 

 

 

Bidrag lÀmnas endast för

Bidrag

lÀmnas

endast

för

barn som inte fyllt tio Är nÀr

barn som inte fyllt tio Är nÀr

adoptivförÀldrarna fick det i sin

adoptivförÀldrarna fick det i sin

vÄrd. Bidrag lÀmnas inte om

vÄrd. Bidrag lÀmnas inte om

adoptionen avser eget eller makes

adoptionen

avser

makes

eller

barn eller makes adoptivbarn.

sambos barn.

 

 

Bidrag lÀmnas endast för adoptioner som förmedlats av en sammanslutning som Àr auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

6 Senaste lydelse 2004:766.

48

SOU 2009:61

Författningsförslag

6Förslag till lag om Àndring i förÀldraledighetslagen (1995:584)

HÀrigenom föreskrivs att 5 § förÀldraledighetslagen (1995:584) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5 §7

En förÀlder har rÀtt till hel ledighet för vÄrd av barn till dess barnet Àr 18 mÄnader oavsett om förÀldern fÄr förÀldrapenning eller inte.

En förÀlder har dÀrutöver rÀtt till hel ledighet medan förÀldern fÄr hel förÀldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmÀn

försÀkring.

 

 

 

 

 

För en arbetstagare som har

För en arbetstagare som har

adopterat ett barn eller tagit

adopterat ett barn eller tagit

emot ett barn i avsikt att

emot ett barn i avsikt att

adoptera det skall tiden 18

adoptera det ska tiden 18

mÄnader i stÀllet rÀknas frÄn den

mÄnader i stÀllet rÀknas frÄn den

tidpunkt

dÄ

arbetstagaren fÄtt

tidpunkt

dÄ

arbetstagaren

fÄtt

barnet i sin vĂ„rd. Är det frĂ„ga

barnet i sin vĂ„rd. Är det frĂ„ga

om adoption

av arbetstagarens

om adoption

av arbetstagarens

makes barn eller av eget barn,

makes eller sambos barn, har

har arbetstagaren inte rÀtt till

arbetstagaren

inte rÀtt

till

ledighet utöver vad som skulle

ledighet utöver vad som skulle

ha gÀllt om adoptionen inte

ha gÀllt om adoptionen inte

hade Àgt rum. RÀtten till

hade Àgt rum. RÀtten till

ledighet

för

adoptivförÀldrar

ledighet

för

adoptivförÀldrar

upphör nÀr barnet fyllt Ätta Är

upphör nÀr barnet fyllt Ätta Är

eller vid den senare tidpunkt dÄ

eller vid den senare tidpunkt dÄ

barnet har avslutat det första

barnet har avslutat det första

skolÄret.

 

 

skolÄret.

 

 

 

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

7 Senaste lydelse 2006:442.

49

Författningsförslag

SOU 2009:61

7Förslag till lag om Àndring i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner

HÀrigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

3 §8

 

 

 

 

Ansökningar

som

avses

i

Ansökningar

som

avses

i

artikel 14 i konventionen skall

artikel 14 i konventionen ska

göras hos

socialnÀmnden

i

göras hos

socialnÀmnden

i

sökandens

eller

sökandenas

sökandens

eller

sökandenas

hemkommun.

 

 

 

hemkommun.

 

 

 

SocialnÀmnden skall

 

 

SocialnÀmnden ska

 

 

a) sammanstÀlla

rapporter

1) sammanstÀlla

rapporter

enligt artikel 15.1 i konven-

enligt artikel 15.1 i konven-

tionen,

 

 

 

 

tionen,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2) vidta ÄtgÀrder enligt artikel

 

 

 

 

 

16.1 i konventionen,

 

 

b) pröva frÄgor om samtycke

3) pröva frÄgor om samtycke

enligt artikel 17.c i konven-

enligt artikel 17.c i konven-

tionen,

 

 

 

 

tionen,

 

 

 

 

c) vidta ÄtgÀrder enligt artikel

4) vidta

ÄtgÀrder

enligt

21 i konventionen.

 

 

artikel 21 i konventionen.

 

I 6 kap 12–15 §§ socialtjĂ€nstlagen (2001:453) finns bestĂ€m- melser om att socialnĂ€mnden prövar frĂ„gor om medgivande att i adoptionssyfte ta emot barn med hemvist utomlands.

5 §

NĂ€r en adoption som enligt

NĂ€r en adoption som enligt

konventionen erkÀnns i Sverige

konventionen erkÀnns i Sverige

har beviljats i ursprungsstaten

har beviljats i ursprungsstaten

utan att det rÀttsliga förhÄll-

utan att det rÀttsliga förhÄll-

andet mellan barnet och dess

andet mellan barnet och dess

 

 

8 Senaste lydelse 2001:476.

 

50

 

SOU 2009:61 Författningsförslag

ursprungliga familj har upphört,

ursprungliga familj har upphört,

fÄr adoptionen omvandlas till en

fÄr adoptionen omvandlas till en

adoption med den verkan som

adoption med den verkan som

anges i 4 kap. 8 § förÀldrabalken.

anges i

4 kap. 19 §

förÀldra-

Omvandling fÄr ske endast om

balken.

Omvandling

fÄr ske

de samtycken som avses i artikel

endast om de samtycken som

27.1

b i konventionen och i 4

avses i artikel 27.1 b i konven-

kap.

5 § förÀldrabalken har

tionen och i 4 kap. 7 § förÀldra-

lÀmnats.

balken har lÀmnats.

 

AllmÀn domstol beslutar om sÄdan omvandling pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

51

Den eller de som vill adoptera ett barn frÄn utlandet ska anlita en sammanslutning som avses i 3 §.

Författningsförslag

SOU 2009:61

8Förslag till lag om Àndring i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling

HÀrigenom föreskrivs att 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §9 Den eller de som vill

adoptera ett barn frÄn utlandet skall anlita en sammanslutning som avses i 3 §. Detta gÀller dock inte enstaka fall av adoption som avser slÀktingbarn eller dÀr det annars finns sÀrskilda skÀl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning. Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA) skall i sÄdana fall innan barnet lÀmnar landet pröva om förfarandet Àr godtagbart.

SocialnÀmnden fÄr i enskilda fall innan barnet lÀmnar landet medge undantag frÄn kravet i första stycket, om

1. adoptionen avser ett slÀktingbarn eller

2. det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning.

Ett tillstÄnd enligt andra stycket fÄr ges endast om ett medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453) har

9 Senaste lydelse 2004:769.

52

SOU 2009:61

Författningsförslag

meddelats och det enligt tredje stycket i den nÀmnda paragrafen har prövats att adoptionen Àr till barnets bÀsta. TillstÄndet meddelas av socialnÀmnden i den eller de sökandes hemkommun.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

2.En ansökan om tillstĂ„nd till enskild adoption som getts in till MIA före ikrafttrĂ€dandet ska Ă€ven efter ikrafttrĂ€dandet handlĂ€ggas dĂ€r. Äldre bestĂ€mmelser ska tillĂ€mpas i sĂ„dana Ă€renden.

53

Författningsförslag

SOU 2009:61

9Förslag till lag om Àndring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

HÀrigenom föreskrivs att 3 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 §

Ett barn som inte har fyllt tolv Ă„r och som adopteras av en svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare, om

1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller

Norge, eller

 

 

 

 

 

 

 

 

2. barnet

adopteras

genom

2. barnet

adopteras

genom

ett

utlÀndskt

beslut

som

ett utlÀndskt beslut som har

godkÀnts eller annars gÀller i

godkÀnts eller annars gÀller i

Sverige enligt

lagen

(1971:796)

Sverige

enligt lagen (2010:000)

om

internationella

rÀttsför-

om

internationella

rÀtts-

hÄllanden rörande adoption eller

förhÄllanden

rörande

adoption

som

gÀller

 

enligt

lagen

eller som gÀller enligt lagen

(1997:191) med

anledning av

(1997:191)

med anledning av

Sveriges tilltrÀde till Haag-

Sveriges tilltrÀde till Haag-

konventionen om skydd av barn

konventionen om skydd av barn

och samarbete vid inter-

och samarbete vid inter-

nationella adoptioner.

 

nationella adoptioner.

 

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

54

SOU 2009:61

Författningsförslag

10Förslag till lag om Àndring i socialtjÀnstlagen (2001:453)

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om socialtjÀnstlagen (2001:453) dels att 6 kap. 12 och 14 §§ och 10 kap. 4 och 5 §§ ska ha

följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tvĂ„ nya paragrafer, 6 kap. 12 a– 12 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

6 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §10

 

 

 

 

 

 

Ett

barn

med

 

hemvist

Ett

 

barn

med

hemvist

utomlands

fÄr

inte

utan

utomlands

fÄr

inte

 

utan

socialnÀmndens medgivande tas

socialnÀmndens medgivande tas

emot i syfte att adopteras av

emot av nÄgon i syfte att

nÄgon som inte Àr barnets

adopteras.

Medgivandet

ska

förÀlder eller har vÄrdnaden om

inhÀmtas

innan

barnet

lÀmnar

barnet.

 

Medgivande

skall

det land dÀr barnet har sitt

inhÀmtas

innan

barnet

lÀmnar

hemvist.

 

 

 

 

 

det land dÀr det har sitt hemvist.

 

 

 

 

 

 

 

Medgivande

fÄr

 

lÀmnas

Ett

medgivande fÄr

lÀmnas

endast om den sökande Àr

endast om den sökande Àr

lÀmpad att adoptera. Vid den

lÀmpad

att

adoptera.

Vid

bedömningen skall sÀrskild hÀn-

bedömningen

ska

sÀrskild

syn tas till sökandens kunskaper

hÀnsyn tas till

 

 

 

och insikter om adoptivbarn och

- sökandens

kunskaper

och

deras behov och den planerade

insikter

om

adoptivbarn

och

adoptionens innebörd, sökandens

deras behov och den planerade

Ă„lder,

hÀlsotillstÄnd,

personliga

adoptionens innebörd,

 

 

egenskaper

och sociala

nÀtverk.

-

sökandens

hÀlsotillstÄnd,

Sökanden skall vidare ha deltagit

personliga egenskaper och sociala

i av kommunen anvisad förÀldra-

nÀtverk och

 

 

 

 

utbildning inför adoption.

- om medgivande söks av

 

 

 

 

 

 

makar eller sambor, stabiliteten i

 

 

 

 

 

 

deras relation.

 

 

 

Om

sökanden har

adopterat

Om ansökan gÀller ett bestÀmt

barn frÄn

utlandet tidigare fÄr

barn, krÀvs utöver det som sÀgs i

10 Senaste lydelse 2004:770.

55

Författningsförslag

SOU 2009:61

medgivande lÀmnas Àven om han

andra stycket att adoptionen Àven

eller hon inte har deltagit i

i övrigt Àr till barnet bÀsta.

 

förÀldrautbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medgivandet upphör att gÀlla

Sökanden ska, om han eller

om inte barnet har tagits emot i

hon inte har adopterat barn frÄn

hemmet inom tvÄ Är frÄn det

utlandet tidigare, ha deltagit i en

medgivandet lÀmnades.

 

förÀldrautbildning

som

anvisas

 

 

 

 

 

 

 

av kommunen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett medgivande enligt 12 § fÄr

 

 

 

 

 

 

 

inte lÀmnas om sökanden eller

 

 

 

 

 

 

 

sökandena

vid

tidpunkten

för

 

 

 

 

 

 

 

ansökan har

fyllt

43 Ă„r.

Detta

 

 

 

 

 

 

 

gÀller dock inte, om barnet har en

 

 

 

 

 

 

 

personlig

 

anknytning

 

till

 

 

 

 

 

 

 

sökanden eller det annars finns

 

 

 

 

 

 

 

sÀrskilda skÀl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 b §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett medgivande

enligt

12 §

 

 

 

 

 

 

 

upphör att gÀlla om inte barnet

 

 

 

 

 

 

 

har tagits emot i sökandens vÄrd

 

 

 

 

 

 

 

inom tre Är frÄn det medgivandet

 

 

 

 

 

 

 

lÀmnades.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 §

 

 

 

 

 

 

NĂ€r ett visst barn har

NĂ€r den eller de som vill

föreslagits

för

adoption,

skall

adoptera har fÄtt ett besked frÄn

socialnÀmnden

skyndsamt

och

behörig utlÀndsk myndighet eller

senast inom tvÄ veckor frÄn det

organisation om att ett barn Àr

att den eller de som vill adoptera

tillgÀngligt för adoption, ska

kommit in med en anmÀlan om

socialnÀmnden

skyndsamt

och

detta pröva om samtycke skall

senast inom tvÄ veckor frÄn det

ges till att adoptionsförfarandet

att den eller de som vill adoptera

fÄr fortsÀtta. Om det Àr frÄga

kommit in med en anmÀlan om

om ett adoptionsförfarande som

detta pröva om samtycke ska ges

omfattas

av

lagen (1997:191)

till att adoptionsförfarandet fÄr

med

anledning

av Sveriges

fortsÀtta. Om det Àr frÄga om

tilltrÀde till

Haagkonventionen

ett adoptionsförfarande

som

om

skydd

 

av

barn

och

omfattas

av

lagen (1997:191)

56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

57
Uppdrag att besluta pÄ socialnÀmndens vÀgnar fÄr ges endast Ät en sÀrskild avdelning som bestÄr av ledamöter eller ersÀttare i nÀmnden i Àrenden som Àr en uppgift för nÀmnden enligt 6 kap. 6, 8, 12 och 13 §§ denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga, 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vÄrd av missbrukare i vissa fall samt 4 § andra stycket lagen (1997:192) om internationell adoptions- förmedling.

SOU 2009:61

Författningsförslag

samarbete vid internationella adoptioner, skall dÀrvid 3 § i den lagen tillÀmpas. Den tid inom vilken prövning skall ske fÄr förlÀngas om det finns synnerliga skÀl.

med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, ska 3 § i den lagen tillÀmpas. Den tid inom vilken prövning ska ske fÄr förlÀngas om det finns synnerliga skÀl.

Första stycket gÀller inte om det medgivande som har lÀmnats enligt 12 § avser ett bestÀmt barn och det inte Àr frÄgan om ett adoptionsförfarande som omfattas av lagen med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haag- konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

10 kap.

4 § Uppdrag att besluta pÄ

socialnÀmndens vÀgnar fÄr ges endast Ät en sÀrskild avdelning som bestÄr av ledamöter eller ersÀttare i nÀmnden i Àrenden som Àr en uppgift för nÀmnden enligt 6 kap. 6, 8, 12 och 13 §§ denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga samt 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vÄrd av missbrukare i vissa fall.

Författningsförslag

SOU 2009:61

5 §11

Uppdrag att besluta pÄ socialnÀmndens vÀgnar fÄr nÀr det gÀller förÀldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

-1 kap. 4 och 9 §§ förÀldrabalken,

-2 kap. 1, 4–6, 8–9 §§ förĂ€ldrabalken, dock inte befogenhet enligt 9 § att besluta att inte pĂ„börja utredning eller att lĂ€gga ned en pĂ„börjad utredning,

-3 kap. 5, 6 och 8 §§ förÀldrabalken,

-4 kap. 11 § andra stycket förÀldrabalken nÀr det gÀller beslut att utse utredare i Àrenden om adoption,

-6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket förÀldrabalken,

-6 kap. 19 § förÀldrabalken nÀr det gÀller beslut att utse utredare

imÄl och Àrenden om vÄrdnad, boende eller umgÀnge,

- 7 kap. 7 § förÀldrabalken

- 7 kap. 7 § förÀldrabalken

nÀr det gÀller godkÀnnande av

nÀr det gÀller godkÀnnande av

avtal om att underhÄllsbidrag

avtal om att underhÄllsbidrag

skall betalas för lÀngre perioder

ska betalas för lÀngre perioder

Àn tre mÄnader,

Àn tre mÄnader,

- 11 kap. 16 § andra stycket förÀldrabalken.

Uppdrag att besluta pÄ socialnÀmndens vÀgnar fÄr inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frÄgor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra nÀmndens uppgifter enligt 5 § lagen (1947:529) om allmÀnna barnbidrag eller 17 § lagen (1996:1030) om underhÄllsstöd.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

2.Äldre bestĂ€mmelser ska tillĂ€mpas i frĂ„ga om ansökningar om medgivande enligt 6 kap. 12 § som givits in till socialnĂ€mnden före ikrafttrĂ€dandet.

11 Senaste lydelse 2006:463.

58

SOU 2009:61

Författningsförslag

11Förslag till lag om Àndring i utlÀnningslagen (2005:716)

HÀrigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § utlÀnningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §12

UppehÄllstillstÄnd skall, om

UppehÄllstillstÄnd ska, om

inte annat följer av 17–17 b §§,

inte annat följer av 17–17 b §§,

ges till

ges till

1.en utlÀnning som Àr make eller sambo till nÄgon som Àr bosatt eller som har beviljats uppehÄllstillstÄnd för bosÀttning i Sverige,

2.ett utlÀndskt barn som Àr ogift och

a)har en förÀlder som Àr bosatt, eller som har beviljats uppehÄllstillstÄnd för bosÀttning, i Sverige, eller,

b)har en förÀlder som Àr gift eller sambo med nÄgon som Àr bosatt, eller som har beviljats uppehÄllstillstÄnd för bosÀttning, i Sverige,

3. ett utlÀndskt barn som Àr ogift och som adopterats eller som avses bli adopterat av nÄgon som vid tidpunkten för adoptionsbeslutet var och som fortfarande Àr bosatt eller som har beviljats uppehÄllstillstÄnd för bosÀttning i Sverige, om barnet inte

omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet

- har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk

domstol,

 

 

 

- gÀller i Sverige enligt lagen

- gÀller i Sverige enligt lagen

(1971:796) om

internationella

(2010:000) om

internationella

rÀttsförhÄllanden

rörande

rÀttsförhÄllanden

rörande

adoption, eller

 

adoption, eller

 

- gÀller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, och

4. en utlÀnning som Àr förÀlder till ett ogift utlÀndskt barn som Àr flykting eller skyddsbehövande i övrigt, om barnet vid ankomsten till Sverige var skilt frÄn bÄda sina förÀldrar eller frÄn nÄgon annan vuxen person som fÄr anses ha trÀtt i förÀldrarnas

12 Senaste lydelse 2006:220.

59

Författningsförslag

SOU 2009:61

stÀlle, eller om barnet lÀmnats ensamt efter ankomsten.

 

 

NĂ€r

en

ansökan

om

NĂ€r

en

ansökan

om

uppehÄllstillstÄnd grundas pÄ ett

uppehÄllstillstÄnd grundas pÄ ett

beslut om adoption som har

beslut om adoption som har

meddelats av

svensk

domstol,

meddelats av

svensk

domstol,

skall den anknytning som har

ska den anknytning som har

uppkommit

genom

beslutet

uppkommit

genom

beslutet

godtas i Àrendet om uppehÄlls-

godtas i Àrendet om uppehÄlls-

tillstÄnd.

 

 

 

tillstÄnd.

 

 

 

UppehÄllstillstÄnd

 

enligt

UppehÄllstillstÄnd

 

enligt

denna paragraf skall gÀlla minst

denna paragraf ska gÀlla minst

ett Ă„r.

UppehÄllstillstÄnd

som

ett Ă„r.

UppehÄllstillstÄnd

som

beviljas ett ogift barn enligt

beviljas ett ogift barn enligt

första stycket 2 b skall gÀlla för

första stycket 2 b ska gÀlla för

samma

tid

som

förÀlderns

samma

tid

som

förÀlderns

uppehÄllstillstÄnd.

 

 

uppehÄllstillstÄnd.

 

 

Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2010.

60

1Utredningens uppdrag och arbete

1.1Uppdraget

Regeringen beslutade den 22 november 2007 att ge en sÀrskild utredare i uppdrag att göra en allmÀn översyn av reglerna om adoption i 4 kap. förÀldrabalken.1 Utredningen ska ta stÀllning till om det i syfte att stÀrka barnperspektivet finns anledning att Àndra reglerna om domstolens prövning i Àrenden om adoption och om principen om barnets bÀsta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Domstolarnas beslutsunderlag i adoptionsÀrenden ska undersökas, innefattande bl.a. en undersökning av vilka ÄtgÀrder socialnÀmnden vidtar vid en begÀran om yttrande och i vilken utstrÀckning barn fÄr komma till tals. Utredningen ska mot bakgrund av det som framkommer ta stÀllning till om reglerna behöver Àndras eller kompletteras för att förbÀttra domstolens beslutsunderlag och sÀkerstÀlla att adoptionen Àr till barnets bÀsta. Vidare ska utredningen uppmÀrksamma frÄgor om sambors möjlighet att adoptera, samtycken till adoption och ÄldersgrÀnserna för att fÄ adoptera.

I uppdraget ingÄr vidare att utreda vissa frÄgor som sÀrskilt gÀller internationell adoption. Behovet av ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla barnets bÀsta i situationer dÀr en adoption inte sker genom en förmedling av en auktoriserad sammanslutning (enskild adoption) ska undersökas. Vidare ska behovet av företrÀdare för barn som kommer till Sverige i syfte att adopteras övervÀgas. Slutligen ska en allmÀn översyn göras av lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption.

Uppdraget ska vara slutfört den 1 juli 2009.

1 Direktiven, dir. 2007:150, bifogas som bilaga 1 i betÀnkandet.

61

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2009:61

1.2Utredningens arbete

Arbetet inleddes i december 2007. Utredningen har hÄllit nio sammantrÀden med experter och sakkunniga.

Under vÄren 2008 gjorde utredningen en enkÀtundersökning om socialtjÀnstens hantering av adoptionsÀrenden. Totalt 69 enkÀter skickades ut till kommuner och stadsdelsnÀmnder. EnkÀten bestod av tvÄ delar. Den första delen handlade om socialnÀmndens yttrande till domstol enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken och innehöll bl.a. frÄgor om utredaren pratar med barn, förÀldrar och andra personer, i vilken utstrÀckning information inhÀmtas frÄn andra myndigheter, vilka problem som kan finnas och hur lÄng tid utredningarna brukar ta. Den andra delen behandlade nÄgra mer allmÀnna frÄgor om lÀgsta och högsta Älder för att fÄ adoptera. En sammanstÀllning av frÄgor och svar finns i bilaga 2.

Utredningen har haft ett möte med företrĂ€dare för socialtjĂ€nsten, nĂ„gra domare och en advokat och ett möte med företrĂ€dare för de auktoriserade adoptionsorganisationerna och de adopterades egna organisationer. Utredningen har ocksĂ„ medverkat vid ett högre familjerĂ€ttsseminarium vid Uppsala Universitet. DĂ€rutöver har utredningen haft kontakter med bl.a. företrĂ€dare för Myndigheten för internationella adoptionsfrĂ„gor (MIA), Barn- ombudsmannen och företrĂ€dare för adoptionsorganisationer. Även docenten vid Lunds universitet Eva Ryrstedt och professorn vid Stockholms universitet Johanna Schiratzki har bidragit med synpunkter under utredningens arbete.

I uppdraget ingÄr att redovisa gÀllande rÀtt och eventuellt pÄgÄende lagstiftningsarbete i lÀnder som bedöms vara av intresse och i övrigt göra de internationella jÀmförelser som anses befogade. Av denna anledning har utredningen haft kontakt med företrÀdare för justitiedepartementen i Finland, Norge, Danmark och Island samt Storbritannien, Belgien, NederlÀnderna och Tyskland. Utredningen har ocksÄ haft kontakt med Haagkonferensen för internationell privatrÀtt.

Vidare har utredningen haft kontakt med professorn Bo Vinnerljung vid Socialhögskolan i Stockholm samt med tjĂ€nstemĂ€n vid bl.a. kommuner, domstolar, FörsĂ€kringskassan, Statistiska CentralbyrĂ„n (SCB) och Domstolsverket som har bidragit med material och synpunkter. Även enskilda personer har hört av sig till utredningen med synpunkter pĂ„ gĂ€llande rĂ€tt.

62

SOU 2009:61

Utredningens uppdrag och arbete

Slutligen har utredningen haft möten och samrÄd med Barnskyddsutredningen (dir. 2007:168).

1.3BetÀnkandets disposition

BetÀnkandet inleds med nÄgra allmÀnna kapitel som beskriver utvecklingen av reglerna om adoption (kapitel 2), internationella överenskommelser (kapitel 3), gÀllande regler om adoption (kapitel 4) och adoptionsprocessen (kapitel 5). HÀrefter följer övervÀgandeavsnitten.

Kapitel 6–13 behandlar frĂ„gor som rör 4 kap. förĂ€ldrabalken, nĂ€mligen ett tydligare barnperspektiv i Ă€renden om adoption (kapitel 6), sambor och adoption (kapitel 7), Ă„ldersgrĂ€nser för att adoptera (kapitel 8), förĂ€ldrars samtycke till adoption (kapitel 9), barnets rĂ€tt att komma till tals och pĂ„verka (kapitel 10), domstolens beslutsunderlag (kapitel 11), domstolsprocessen (kapitel 12) och andra frĂ„gor som rör 4 kap. förĂ€ldrabalken (kapitel 13).

FrÄgor om enskild adoption behandlas i kapitel 14 och medgivande att ta emot ett barn för adoption i kapitel 15. Internationellt privatrÀttsliga frÄgor tas upp i kapitel 16, och behovet av företrÀdare för barn som kommer till Sverige för att adopteras behandlas i kapitel 17.

De sista kapitlen i betÀnkandet behandlar ikrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser (kapitel 18), konsekvenser av förslagen (kapitel 19) och författningskommentarer (kapitel 20).

63

2Utvecklingen av reglerna om adoption

2.1Materiell rÀtt

Syftet med en adoption Ă€r att skapa ett rĂ€ttsligt förhĂ„llande mellan adoptanten (den som adopterar) och adoptivbarnet. Redan i romersk rĂ€tt fanns adoptionsinstitutet, dĂ„ med det huvudsakliga syftet att ge barnlösa makar en arvinge och dĂ€rigenom skydda egendomen Ă„t slĂ€kten.1 Under 1800-talet fick adoptionsinstitutet en renĂ€ssans och regler om adoption infördes i flera europeiska lĂ€nder, bl.a. Frankrike, Österrike, Spanien, Tyskland och Schweiz.

Före 1917 fanns det i Sverige ingen möjlighet att adoptera barn. I stÀllet förekom det ett sorts fosterförÀldraskap, som innebar att fosterförÀldrarna hade tillsyn över barnet och rÀttigheter som en förÀlder till dess att barnet blev myndigt; i övrigt uppkom inga egentliga familjerÀttsliga verkningar. I början av 1900-talet fanns det behov av att rÀttsligt reglera pÄ vilket sÀtt och med vilken verkan nÄgon skulle fÄ uppta annans barn som sitt eget. Detta resulterade i lagen (1917:378) om adoption, i fortsÀttningen kallad 1917 Ärs adoptionslag. Lagen beslutades 1917 men trÀdde i kraft 1918. En adoption enligt den lagen innebar att det uppstod ett rÀttsförhÄllande mellan adoptanten och adoptivbarnet som i de flesta avseenden var detsamma som mellan förÀldrar och deras biologiska barn. Vissa skillnader fanns dock. En adoption medförde inget familjerÀttsligt förhÄllande mellan adoptivbarnet och adop- tantens slÀkt. DÀremot hade adoptivbarnet kvar en familjerÀttslig relation till sin biologiska familj (s.k. svag adoption). Detta gÀllde framför allt frÄgor om underhÄll och arv. Barnets biologiska förÀldrar var skyldiga att svara för barnets underhÄll, i den mÄn adoptivförÀldrarna inte hade möjlighet att försörja barnet. Barnet

1 Se Anna Singer, FörÀldraskap i rÀttslig belysning (2000), s. 238 och Jack Goody, Adoption in Cross-Cultural Perspective, Comparative Studies in Society & History (1969), s. 59 ff.

65

Utvecklingen av reglerna om adoption

SOU 2009:61

var i sin tur underhÄllsskyldigt mot bÄde adoptivförÀldrarna och de biologiska förÀldrarna. Adoptivbarnet hade samma arvsrÀtt som barn i Àktenskap, sÄvida detta inte medförde inskrÀnkningar i nÄgon bröstarvinges laglott. Adoptivbarnet hade dÀremot inte arvsrÀtt efter adoptantens slÀktingar, utan barnets arvsrÀtt efter sin biologiska slÀkt fanns kvar. Det fanns ocksÄ möjlighet att under vissa förutsÀttningar hÀva adoptionen.

År 1949 överfördes adoptionslagens regler i stort sett oförĂ€nd- rade till förĂ€ldrabalken. Adoptionsinstitutet hade efter införandet fĂ„tt en stor social betydelse. Mellan 1918 och 1950 Ă€gde cirka 50 000 adoptioner rum. De flesta adoptioner som genomfördes hade till syfte att pĂ„ ett permanent sĂ€tt införliva barnet i adoptivfamiljen. En större reform gjordes dĂ€rför 1959 för att Ă„stadkomma en anpassning av adoptionens rĂ€ttsverkningar till verkligheten.2 Ändringarna innebar att alla familjerĂ€ttsliga rĂ€ttigheter och skyldigheter klipptes av mellan barnet och dess biologiska slĂ€kt och att adoptivbarnet i princip stod i samma förhĂ„llande till adoptanten och dennes slĂ€kt som adoptantens bio- logiska barn (s.k. stark adoption). Det var emellertid fortfarande möjligt att i vissa fall fĂ„ adoptionen hĂ€vd. I slutet av 1960-talet vĂ€cktes Ă„ter frĂ„gan hur de rĂ€ttsliga banden mellan adoptanten och adoptivbarnet skulle kunna förstĂ€rkas ytterligare. Detta ledde till att möjligheterna att hĂ€va en adoption upphörde genom en reform som trĂ€dde i kraft den 1 januari 1971.3

År 1981 genomfördes vissa andra Ă€ndringar. Reglerna förtydli- gades sĂ„ att det klart angavs att tillstĂ„nd till adoption fick lĂ€mnas bara om det med hĂ€nsyn till det personliga förhĂ„llandet mellan adoptanten och adoptivbarnet fanns sĂ€rskild anledning.4 År 1996 infördes en bestĂ€mmelse om att hĂ€nsyn ska tas till barnets egen vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad. Dessutom fick socialnĂ€mnden en skyldighet att försöka klarlĂ€gga barnets instĂ€ll- ning i frĂ„gan och redovisa den för domstolen.5

Genom en lagĂ€ndring 2003 infördes en möjlighet för registre- rade partner att prövas som adoptivförĂ€ldrar, vilket innebĂ€r att tvĂ„ registrerade partner gemensamt kan adoptera ett barn och att en registrerad partner kan adoptera den andra registrerade partnerns barn.6 År 2005 upphĂ€vdes den tidigare möjligheten för adoptant

2Se Anna Singer, FörÀldraskap i rÀttslig belysning (2000), s. 241 och prop. 1958 B 23 s. 1 f.

3Se prop. 1970:186, bet. 1LU 81 och 82, rskr. 470.

4Se prop. 1980/81:112, bet. 1980/81:LU 17, rskr. 1980/81:255.

5Se prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2, rskr. 1995/96:35.

6Se prop. 2001/02:123, bet. 2001/02:LU27, rskr. 2001/02:304.

66

SOU 2009:61

Utvecklingen av reglerna om adoption

och adoptivbarn att ingÄ Àktenskap med varandra eller att registrera sitt partnerskap.7

2.2Internationella adoptioner

NÄgra kortfattade bestÀmmelser om internationella rÀttsför- hÄllanden rörande adoption fanns redan i 1917 Ärs adoptionslag. Dessa bestÀmmelser överfördes till 6 kap. lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap, förmyn- derskap och adoption i samband med att förÀldrabalken trÀdde i kraft 1950.

Adoption av utlÀndska barn kom i gÄng under 1950-talet och ökade kraftigt under 1960-talet, bl.a. beroende pÄ att allt fÀrre svenska barn blev tillgÀngliga för adoption. Ett behov av att införa en tydligare reglering uppstod. Av denna anledning infördes lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption (1971 Ärs lag), samtidigt som 6 kap. i 1904 Ärs lag upphÀvdes.8 1971 Ärs lag innehÄller bestÀmmelser om behörighet för svensk domstol, lagval och erkÀnnande av utlÀndska beslut i frÄga om adoption. Vid sidan av 1971 Ärs lag finns lagar som ska tillÀmpas i förhÄllande till vissa lÀnder och som grundar sig pÄ internationella överens- kommelser som Sverige har ingÄtt (se vidare avsnitt 3).

År 1979 infördes lagen (1979:552) om internationell adoptions- hjĂ€lp i syfte att kanalisera den adoptionsförmedlingsverksamhet som dittills bedrivits, till organisationer som stod under insyn och kontroll av det allmĂ€nna. Dessutom gavs ökade möjligheter till stöd för att begrĂ€nsa antalet enskilda som pĂ„ egen hand sökte barn utomlands.9 Lagen ersattes 1997 med lagen (1997:192) om interna- tionell adoptionsförmedling.10 År 2005 skĂ€rptes kraven sĂ„vĂ€l för att en sammanslutning ska fĂ„ auktorisation att förmedla internationella adoptioner som i frĂ„ga om dokumentationsskyldigheten. Adop- tionsmyndigheten fick ocksĂ„ ökade tillsynsverktyg.11

FrÄn mitten av 1950-talet fram till 1965 hade Socialstyrelsen uppgiften att förmedla kontakt mellan adoptionssökande och utlÀndska organ. FrÄn och med 1965 bistod Socialstyrelsen mer aktivt dem som önskade adoptera barn. För att ta ett mer samlat

7Se prop. 2003/04:131, bet. 2004/05:SoU3, rskr. 2004/05:10.

8Se prop. 1971:113, bet. LU 16, rskr. 248.

9Se prop. 1978/79:108, bet. 1978/79SoU41, rskr. 1978/79:346.

10Se prop. 1996/97:91, bet. 1996/97:SoU15, rskr. 1996/97:192.

11Se prop. 2003/04:131, bet. 2004/05:SoU3, rskr. 2004/05:10.

67

Utvecklingen av reglerna om adoption

SOU 2009:61

grepp om adoptionsverksamheten inrĂ€ttades 1971 en rĂ„dgivande nĂ€mnd inom Socialstyrelsen som 1974 ombildades till nĂ€mnden för internationella adoptionsfrĂ„gor (NIA). NIA och Adoptions- centrum förmedlade ansökningar om adoption av utlĂ€ndska barn fram till 1979. DĂ€refter utfördes verksamheten av auktoriserade sammanslutningar över vilka NIA hade tillsyn. NIA blev 1981 en sjĂ€lvstĂ€ndig myndighet, Statens nĂ€mnd för internationella adop- tionsfrĂ„gor. År 2005 avvecklades NIA som nĂ€mndmyndighet och ersattes av Myndigheten för internationella adoptionsfrĂ„gor (MIA).

68

3Internationella överenskommelser

FN:s barnkonvention

Konventionen om barnets rÀttigheter antogs av Förenta nationernas (FN:s) generalförsamling den 20 november 1989. Sverige ratificerade FN:s barnkonvention efter ett beslut i riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera sig pÄ nÄgon punkt.1 Genom ratificeringen har Sverige iklÀtt sig en internationell folkrÀttslig förpliktelse att följa konventionens bestÀmmelser. I propositionen till riksdagen om godkÀnnande av konventionen konstaterades att ett svenskt tilltrÀde till konventionen inte föranledde nÄgra Àndringar i gÀllande lagstiftning. Riksdagen beslutade i mars 1999 att godkÀnna den av regeringen föreslagna strategin för att förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige.2 MÄlsÀttningen Àr att konventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn.

I konventionens inledning erinras bl.a. om att barn har rÀtt till sÀrskild omvÄrdnad och hjÀlp. Det framhÄlls att barnet, för att kunna uppnÄ en fullstÀndig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör vÀxa upp i en familjemiljö i en omgivning av lycka, kÀrlek och förstÄelse. Vidare erinras om bestÀmmelserna i deklarationen om sociala och rÀttsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, sÀrskilt med hÀnsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption.3

1Se SÖ 1990:20, prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28, rskr. 1989/90:350.

2Se prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171.

3FN:s generalförsamling antog denna deklaration (nr 41/85) Är 1986. I deklarationen konstateras bl.a. att barn i första hand ska tas om hand av sina egna förÀldrar (artikel 3), att barnets bÀsta ska komma i första hand vid alla placeringar av ett barn i nÄgon annans vÄrd Àn förÀldrarnas (artikel 5) samt att ett familjehemsplacerat eller adopterat barns behov av att fÄ kÀnnedom om sin bakgrund ska beaktas av dem som har ansvar för barnet, om detta inte strider mot barnets bÀsta (artikel 9).

69

Internationella överenskommelser

SOU 2009:61

Konventionen innehÄller fyra grundlÀggande principer som ska vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men som ocksÄ har en egen sjÀlvstÀndig betydelse. Dessa principer Àr förbud mot diskriminering av barn (artikel 2), barnets bÀsta (artikel 3), barns rÀtt till liv och utveckling (artikel 6) och barns rÀtt att uttrycka sina Äsikter (artikel 12).

Principen om barnets bÀsta Àr sÄledes en av grundpelarna i konventionen. Vid alla ÄtgÀrder som rör barn ska barnets bÀsta komma i frÀmsta rummet. Denna princip har sÄledes en mycket vidstrÀckt betydelse. NÀr det gÀller adoptioner gÄr konventionen Ànnu lÀngre och föreskriver att staterna ska sÀkerstÀlla att barnets bÀsta frÀmst beaktas (artikel 21).

Av artikel 7.1 följer att barnet, sĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt, ska ha rĂ€tt att fĂ„ vetskap om sina förĂ€ldrar och bli omvĂ„rdat av dem. Barnets behov av och rĂ€tt till bĂ„da sina förĂ€ldrar, liksom förĂ€ldrarnas ansvar för barnet, betonas ocksĂ„ i konventionen (se t.ex. artiklarna 9.3 och 18.1). Staterna ska vidare sĂ€kerstĂ€lla att ett barn inte skiljs frĂ„n sina förĂ€ldrar mot deras vilja om ett Ă„tskiljande inte Ă€r nödvĂ€ndigt för barnets bĂ€sta. Ett beslut om att skilja ett barn och dess förĂ€ldrar kan vara nödvĂ€ndigt t.ex. ”vid övergrepp mot eller vanvĂ„rd av barnet frĂ„n förĂ€ldrarnas sida eller dĂ„ förĂ€ldrarna lever Ă„tskilda och ett beslut mĂ„ste fattas angĂ„ende barnets vistelseort” (artikel 9.1).

Alla lÀnder som har bundit sig till FN:s barnkonvention rapporterar regelbundet till FN:s kommitté för barnets rÀttigheter. Det Àr en internationell kommitté som har till uppgift att övervaka att konventionen verkligen respekteras i de lÀnder som har ratificerat den.

1967 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption

EuroparÄdets medlemsstater kom 1967 överens om en konvention om adoption av barn. Sverige tilltrÀdde konventionen 1968. Konventionen tillkom i syfte att göra reglerna om adoption mer enhetliga vid en tidpunkt dÄ det fanns stora olikheter i synen pÄ och förfarandet vid adoption. Konventionen reglerar myndig- heternas handlÀggning av adoptionsÀrenden men innehÄller Àven materiella adoptionsregler. Som exempel kan nÀmnas att barn fÄr adopteras endast av makar eller av en person (artikel 6.1). Till följd av att Sverige 2003 införde regler som möjliggör för tvÄ registrerade partner att gemensamt adoptera ett barn, och för en registrerad

70

SOU 2009:61

Internationella överenskommelser

partner att adoptera den andra registrerade partnerns barn, frÄntrÀdde Sverige konventionen samma Är.

2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption

Mot bakgrund av att mĂ„nga av bestĂ€mmelserna i 1967 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption ansĂ„gs vara förĂ„ldrade och stĂ„ i strid med den praxis som utarbetats av den europeiska domstolen för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna (Europadomstolen), pĂ„börjades 2003 arbetet med att ta fram en ny konvention om adoption av barn. 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption antogs av EuroparĂ„det den 27 november 2008. Konventionen har Ă€nnu inte trĂ€tt i kraft. MĂ„let med konventionen Ă€r att harmonisera medlemsstaternas materiella rĂ€tt genom att föreskriva minimiregler om adoption. Barnets bĂ€sta ska komma i frĂ€msta rummet. Nyheter i konventionen jĂ€mfört med 1967 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption Ă€r bl.a. att faderns samtycke till adoptionen krĂ€vs Ă€ven nĂ€r barnet Ă€r fött utom Ă€ktenskapet och att barnets samtycke krĂ€vs om barnet har uppnĂ„tt tillrĂ€cklig mognad för att förstĂ„ vad saken gĂ€ller. Staterna fĂ„r ocksĂ„ tillĂ€mpa konventionens bestĂ€mmelser i för- hĂ„llande till registrerade partner och heterosexuella och homo- sexuella sambor. Utredningen Ă„terkommer till det nĂ€rmare innehĂ„llet i konventionen i samband med övervĂ€gandena i avsnitt 7–10 och 13.

1993 Ă„rs Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner

Haagkonferensen för internationell privatrÀtt (Haagkonferensen) Àr en internationell organisation som för nÀrvarande har 69 medlemmar, dÀribland Europeiska gemenskapen (EG) och alla Europeiska unionens (EU:s) 27 medlemsstater.

Haagkonferensen antog 1965 en konvention om behörig myndighet, tillÀmplig lag och erkÀnnande av beslut rörande adoption. Endast ett fÄtal lÀnder anslöt sig till konventionen (Sverige var inte ett av dessa lÀnder). Konventionen upphörde att gÀlla den 23 oktober 2008.

I slutet av 1980-talet uppmÀrksammades att antalet inter- nationella adoptioner hade ökat dramatiskt i mÄnga lÀnder sedan

71

Internationella överenskommelser

SOU 2009:61

slutet av 1960-talet och att detta medförde mÄnga komplexa frÄgestÀllningar. Det ansÄgs finnas ett behov av rÀttsligt bindande regler och ett samarbetssystem lÀnderna emellan. Resultatet blev den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (1993 Ärs Haag- konvention). Konventionen, som gÀller som lag i Sverige,4 inne- hÄller regler som ska sÀkerstÀlla att barnets bÀsta beaktas vid inter- nationella adoptioner, bestÀmmelser om samarbete mellan staterna samt regler om att adoptioner som genomförs i enlighet med konventionen ska erkÀnnas av övriga konventionsstater. Per den 31 maj 2009 har 78 stater tilltrÀtt 1993 Ärs Haagkonvention.5

I konventionen finns bestÀmmelser om förfarandet vid internationell adoption och om erkÀnnande av adoptionsbeslut. Syftet Àr att internationella adoptioner ska ske inom ramen för ett samarbetssystem mellan de stater som ansluter sig till konven- tionen, och att ansvaret för adoptioner delas mellan ursprungs- landet och mottagarlandet. Adoption fÄr enligt artikel 4 ske endast sedan myndigheterna i ursprungslandet beslutat att en inter- nationell adoption Àr till barnets bÀsta efter det att möjligheten att placera barnet inom ursprungsstaten vederbörligen har beaktats. Ursprungslandets myndigheter ska vidare svara för att erforderliga samtycken finns och att hÀnsyn har tagits till barnets önskemÄl och instÀllning (med hÀnsyn till barnets Älder och mognad). Mottagar- landets myndigheter Ä sin sida ansvarar för att de tilltÀnkta adoptivförÀldrarna Àr lÀmpliga och att de har fÄtt rÄdgivning. Dessa myndigheter ska ocksÄ ha faststÀllt att barnet har eller kommer att fÄ tillstÄnd att resa in i och stadigvarande bosÀtta sig i landet (artikel 5).

Varje land ska utse en centralmyndighet för adoptionsfrÄgor (artikel 6), vilken för svensk del Àr Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA). Centralmyndigheten ska bl.a. sÀnda rapporter till ursprungsstaten om tilltÀnkta adoptivfamiljer vid enskilda adoptioner (artikel 15). Vissa av centralmyndighetens uppgifter fÄr delegeras till andra myndigheter eller organisationer.

4Se 1 § lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haaglagen).

5Se regeringens tillkÀnnagivande (2008:796) av staters tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner och Haagkonferensen för internationell privatrÀtts hemsida .

72

SOU 2009:61

Internationella överenskommelser

Europeiska unionen

Även inom den Europeiska unionen (EU) har barnens rĂ€tt kommit allt mer i fokus. Europaparlamentet uttalade den 16 januari 2008 sitt stöd för kommissionens dokument Mot en EU-strategi för barnets rĂ€ttigheter. Detta dokument sĂ€gs utgöra startpunkten för kommissionens lĂ„ngsiktiga strategi att se till att EU genom sina Ă„tgĂ€rder aktivt frĂ€mjar och skyddar barns rĂ€ttigheter och stödjer medlemsstaternas anstrĂ€ngningar pĂ„ detta omrĂ„de.6 Europa- parlamentet uppmanade vidare medlemsstaterna att agera för att tillförsĂ€kra barns grundlĂ€ggande rĂ€tt till en familj och ansĂ„g att möjligheten ska övervĂ€gas att ta fram ett gemenskapsinstrument för adoptioner, som ska utvecklas i enlighet med FN:s barnkonvention och andra relevanta internationella standarder.7

Nordiska förhÄllanden

I förhÄllande till de övriga nordiska lÀnderna finns sÀrskilda bestÀmmelser i förordningen (1931:429) om vissa internationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap. Denna reglering grundar sig pÄ en konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige innehÄllande internationellt privatrÀttsliga bestÀmmelser om Àktenskap, adoption och förmynderskap frÄn 1931.8 De internordiska adoptioner som faller inom förordningens tillÀmpningsomrÄde pÄverkas inte av 1993 Ärs Haagkonvention (jfr artikel 39 i 1993 Ärs Haagkonvention).

6KOM(2006) 367 slutlig, s. 7.

7Europaparlamentets resolution 2008-01-16: Mot en EU-strategi för barnets rĂ€ttigheter, P6_TA(2008)0012, paragraferna 109–110.

8Se den nordiska konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den

6februari 1931 innehĂ„llande internationellt privatrĂ€ttsliga bestĂ€mmelser om Ă€ktenskap, adoption och förmynderskap m.m., SÖ 1931:19 och NJA II 1932 s. 376 ff.

73

4 GĂ€llande regler om adoption

4.14 kap. förÀldrabalken

I det följande ges en allmĂ€n beskrivning av det adoptionsrĂ€ttsliga regelverket. En nĂ€rmare redogörelse av gĂ€llande rĂ€tt ges i anslutning till övervĂ€gandena i avsnitt 6–17.

De grundlÀggande materiella reglerna om adoption finns i 4 kap. förÀldrabalken. Dessa bestÀmmelser ska tillÀmpas i alla adoptions- Àrenden vid svensk domstol. För att en adoption ska komma till stÄnd krÀvs ett beslut av domstol efter ansökan av den som vill adoptera. Enligt huvudregeln ska adoptanten ha fyllt 25 Är. Om adoptionen avser eget barn eller makes barn eller adoptivbarn eller om det annars föreligger synnerliga skÀl fÄr Àven den som har fyllt 18 Är adoptera (1 §). TillstÄnd till adoption kan ges Ät en ensam- stÄende person eller Ät makar. Makar fÄr enligt huvudregeln inte adoptera annat Àn gemensamt. Undantag gÀller dÄ en make adopterar den andra makens barn eller adoptivbarn (med makens samtycke). Efter en sÄdan s.k. styvbarnsadoption anses barnet som makarnas gemensamma (3 och 8 §§). En make fÄr ocksÄ adoptera ensam om den andra maken befinner sig pÄ okÀnd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning liksom nÀr det gÀller adoption av eget barn och den andra maken samtycker (3 §). Andra Àn makar fÄr inte adoptera gemensamt (4 §). Det Àr sÄledes inte tillÄtet för sambor att adoptera ett barn gemensamt. Vad som sÀgs om makar gÀller ocksÄ registrerade partner som har ingÄtt partnerskap före den 1 maj 2009 och som dÀrefter inte har upplöst eller omvandlat sitt registrerade partnerskap till ett Àktenskap.1

Den som har fyllt tolv Är fÄr i normalfallet inte adopteras utan eget samtycke. Undantag gÀller om den som ska adopteras Àr under 16 Är och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrÄgad eller

1 Se 3 kap. 1 § den upphÀvda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap, som fortfarande tillÀmpas i frÄga om ett enligt den lagen registrerat partnerskap enligt 2 § lagen (2009:260) om upphÀvande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

75

GĂ€llande regler om adoption

SOU 2009:61

om den som ska adopteras Àr varaktigt förhindrad att lÀmna samtycke pÄ grund av en psykisk störning eller pÄ grund av nÄgot annat liknande förhÄllande (5 §). Den som inte har fyllt 18 Är fÄr inte heller adopteras utan förÀldrarnas samtycke. Moderns sam- tycke ska ha lÀmnats sedan hon har ÄterhÀmtat sig tillrÀckligt efter nedkomsten. Samtycke behövs dock inte av en förÀlder som lider av en allvarlig psykisk störning, Àr utan del i vÄrdnaden eller befinner sig pÄ okÀnd ort. GÀller detta bÄda förÀldrarna ska samtycke till adoptionen i stÀllet lÀmnas av sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare för barnet (5 a §). Om det kan ske, ska en förÀlder vars samtycke till adoption inte krÀvs ÀndÄ höras i adoptions- Àrendet (10 § tredje stycket).

Det Àr allmÀn domstol som beslutar om adoption. Domstolen fÄr ge sitt tillstÄnd endast om adoptionen Àr till fördel för barnet, dvs. bedömningen utgÄr frÄn principen om barnets bÀsta. Dessutom krÀvs att den som vill adoptera har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet, eller att det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning till adoptionen. Vid bedömningen av om det Àr lÀmpligt att adoptionen Àger rum ska domstolen, Àven nÀr barnets samtycke inte behövs, ta hÀnsyn till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad. Ansökningen fÄr inte bifallas om det frÄn nÄgon sida har getts eller utlovats ersÀttning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhÄll. UnderhÄllsbidrag i form av engÄngsbelopp Àr dock inte hinder för tillstÄnd till adoptionen under vissa i lagen nÀrmare angivna förutsÀttningar (6 §). Innan domstolen beslutar om adoption ska den inhÀmta upplysningar om barnet och sökanden samt huruvida ersÀttning eller bidrag till barnets underhÄll har lÀmnats eller utlovats. Har barnet inte fyllt 18 Är ska socialnÀmnden yttra sig. SocialnÀmnden ska, om det inte Àr olÀmpligt, försöka klarlÀgga barnets instÀllning och redovisa den för domstolen (10 §).

Om domstolen beslutar om adoption innebÀr det att barnet i rÀttsligt hÀnseende betraktas som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska förÀldrar. Har en make adopterat den andre makens barn eller adoptivbarn, ska dock barnet anses som makar- nas gemensamma (8 §). En adoption kan inte hÀvas men verkning- arna av adoptionen upphör i förhÄllande till adoptanten och dennes slÀktingar om adoptivbarnet adopteras av annan Àn adoptantens make (7 §).

76

SOU 2009:61

GĂ€llande regler om adoption

Domstolens beslut fÄr överklagas av sökanden eller den som ska höras (11 §).

Ärenden om adoption handlĂ€ggs enligt lagen (1996:242) om domstolsĂ€renden. Sekretess gĂ€ller hos domstol i Ă€renden om adoption enligt 4 kap. förĂ€ldrabalken utan att part behöver fram- stĂ€lla nĂ„gon begĂ€ran om det (36 kap. 1 § första stycket offentlig- hets- och sekretesslagen [2009:400]).

4.2Lagen om internationell adoptionsförmedling

Om barnet har hemvist utomlands och den eller de som ska adoptera barnet har hemvist i Sverige ska lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (1997 Ă„rs lag) tillĂ€mpas (1 §). Den som vill adoptera ett barn frĂ„n utlandet ska anlita en samman- slutning som Ă€r auktoriserad av Myndigheten för internationella adoptionsfrĂ„gor (MIA). Detta gĂ€ller dock inte enstaka fall av adoption som avser slĂ€ktingbarn eller dĂ€r det annars finns sĂ€rskilda skĂ€l att adoptera utan förmedling av en auktoriserad samman- slutning, s.k. enskilda adoptioner. MIA ska i sĂ„dana fall innan barnet lĂ€mnar det andra landet pröva om adoptionsförfarandet Ă€r godtagbart (3–5 §§).

Auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmed- ling i Sverige fÄr ges endast Ät sammanslutningar som har till huvudsakligt syfte att förmedla internationella adoptioner. Det ska stÄ klart att sammanslutningen kommer att förmedla adoptioner pÄ ett sakkunnigt och omdömesgillt sÀtt, utan vinstintresse och med barnets bÀsta som frÀmsta riktmÀrke. Krav stÀlls ocksÄ pÄ organisa- tionens stadgar m.m. (6 §). Ett beslut om auktorisation för arbete i Sverige fÄr ges för högst fem Är (7 §). För nÀrvarande har följande sex organisationer auktorisation av MIA:

‱Adoptionscentrum (AC)

‱Adoptionsföreningen La Casa (ALC)

‱African Hope Adoptions, AHA

‱Barnen Framför Allt – Adoptioner (BFA-A)

‱Barnens VĂ€nner – internationell adoptionsförening (BV)

‱Familjeföreningen för internationell adoption (FFIA).

En sammanslutning som har auktoriserats av MIA fÄr beviljas auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i ett annat land, i viss del av ett annat land eller med viss adoptions-

77

GĂ€llande regler om adoption

SOU 2009:61

kontakt i ett annat land, under vissa nÀrmare angivna förut- sÀttningar. Bland annat ska det andra landet ha en adoptions- lagstiftning eller annan tillförlitlig reglering av internationell adoption som beaktar de grundlÀggande principer för internationell adoption som uttrycks i FN:s barnkonvention och 1993 Ärs Haag- konvention. Landet ska ocksÄ ha en fungerande administration kring internationell adoptionsverksamhet (6 a §). Auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i ett visst land fÄr ges för högst tvÄ Är i taget (7 §).

En auktoriserad sammanslutning Àr som huvudregel skyldig att tillhandahÄlla internationell adoptionsförmedling Ät en person som har ett medgivande frÄn socialnÀmnden att ta emot ett utlÀndskt barn för adoption. Skyldigheten gÀller inte i det fall samman- slutningen inte har nÄgon utlÀndsk kontakt som kan förmedla barn till sökanden, och inte heller om sökanden har misskött sina ekonomiska eller andra avtalade förpliktelser gentemot samman- slutningen (8 §). Om en auktoriserad sammanslutning har vÀgrat adoptionsförmedling i ett visst fall, fÄr MIA pÄ begÀran av den eller dem som söker adoption uppdra Ät sammanslutningen att ÀndÄ förmedla adoptionen (12 §). Det kan ocksÄ noteras att det andra landet kan stÀlla krav pÄ sökandena som gör att sammanslutningen inte kan tillhandahÄlla adoptionsförmedling trots att det finns ett medgivande frÄn socialnÀmnden. Det andra landet kan t.ex. krÀva att sökandena ska ha varit gifta ett visst antal Är, eller stÀlla strÀngare krav pÄ sökandenas Älder Àn vad som följer av svensk praxis.

I 1997 Ärs lag finns vidare bestÀmmelser bl.a. om dokumenta- tionsskyldighet för de auktoriserade sammanslutningarna, rÀtt för MIA att inspektera en auktoriserad sammanslutnings verksamhet samt rÀtt för MIA att Äterkalla auktorisation (8 b, 9 och 10 §§). MIA fÄr ocksÄ förelÀgga en auktoriserad sammanslutning att avhjÀlpa brister i förmedlingsverksamheten (9 a §).

78

SOU 2009:61

GĂ€llande regler om adoption

4.3SocialtjÀnstlagen

Av 6 kap. 6 § socialtjÀnstlagen (2001:453) följer att ett barn inte utan socialnÀmndens medgivande eller beslut om vÄrd fÄr tas emot för stadigvarande vÄrd och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör nÄgon av förÀldrarna eller nÄgon annan som har vÄrdnaden om honom eller henne.

I frÄga om internationella adoptioner finns ytterligare bestÀm- melser. Ett barn med hemvist utomlands fÄr inte utan social- nÀmndens medgivande tas emot i syfte att adopteras av nÄgon som inte Àr barnets förÀlder eller har vÄrdnaden om barnet. Medgivande ska inhÀmtas innan barnet lÀmnar det land dÀr det har sitt hemvist. Medgivande fÄr lÀmnas endast om den sökande Àr lÀmpad att adoptera. Vid den bedömningen ska sÀrskild hÀnsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens Älder, hÀlso- tillstÄnd, personliga egenskaper och sociala nÀtverk. Sökanden ska vidare ha deltagit i av kommunen anvisad förÀldrautbildning inför adoption. Om sökanden har adopterat barn frÄn utlandet tidigare fÄr medgivande emellertid lÀmnas Àven om han eller hon inte har deltagit i förÀldrautbildning. Medgivandet upphör att gÀlla om barnet inte har tagits emot i hemmet inom tvÄ Är frÄn det att medgivandet lÀmnades (12 § angivet kapitel). Medgivandet ska Äterkallas under vissa förutsÀttningar (13 §). NÀr ett visst barn har föreslagits för adoption ska socialnÀmnden pröva om samtycke ska ges till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta (14 §).

Om det redan nÀr barnet tas emot finns ett adoptionsbeslut som gÀller i Sverige behövs inget medgivande frÄn socialnÀmnden efter- som hemmet tillhör barnets förÀldrar (jfr 6 § ovan).

Socialstyrelsen har under 2008 givit ut Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, och utfÀrdat allmÀnna rÄd (SOSFS 2008:8).

4.4Lagen om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption

I lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption (1971 Ärs lag) finns internationellt privatrÀttsliga regler om svensk domsrÀtt, lagval och erkÀnnande av utlÀndska adoptionsbeslut. Lagen grundar sig inte pÄ nÄgon internationell

79

GĂ€llande regler om adoption

SOU 2009:61

konvention. I den mÄn andra, konventionsbaserade regler inte ska anvÀndas Àr lagen allmÀnt tillÀmplig.

Av 1 § följer att en ansökan om adoption kan prövas av svensk domstol om sökanden Àr svensk medborgare eller har hemvist hÀr, eller om regeringen har medgett att ansökningen fÄr prövas.

Ansökan prövas enligt svensk lag. Avser ansökningen barn under 18 Är ska sÀrskilt beaktas om sökanden eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller pÄ annat sÀtt har anknytning till frÀmmande stat, och det skulle medföra avsevÀrd olÀgenhet för barnet om adoptionen inte blir gÀllande dÀr (2 §). Man vill undvika haltande rÀttsförhÄllanden innebÀrande att ett barn anses vara adopterat i den ena staten men inte i den andra. Domstolen ska inhÀmta yttrande frÄn Migrationsverket nÀr den som adoptionen avser Àr utomnordisk medborgare och tolv Är eller Àldre (tredje stycket samma paragraf).

UtlÀndska adoptionsbeslut erkÀnns automatiskt i Sverige om den eller de sökande var medborgare i eller hade hemvist i den aktuella staten nÀr beslutet meddelades. Om barnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige nÀr beslutet meddelades krÀvs dock att adoptionsbeslutet först godkÀnns av MIA för att det ska gÀlla hÀr. Om ett utlÀndskt adoptionsbeslut inte gÀller auto- matiskt kan MIA Àven i annat fall förordna att beslutet ska gÀlla (3 § i 1971 Ärs lag och 1 § förordningen [1976:834] om prövning av utlÀndskt beslut om adoption).

NÀr ett beslut om adoption som har meddelats i en frÀmmande stat ska gÀlla i Sverige anses adoptivbarnet som adoptantens barn i Àktenskap i frÄga om vÄrdnad, förmynderskap och underhÄll. I frÄga om arvsrÀtt i adoptivförhÄllanden gÀller vad som i allmÀnhet Àr föreskrivet om tillÀmplig lag betrÀffande rÀtten till arv, oavsett vilken lag som har tillÀmpats vid adoptionen. Har adoptionen Àgt rum i Sverige anses dock adoptivbarnet alltid som adoptantens barn i Àktenskap. I fall dÄ adoptivbarn inte har arvsrÀtt efter adoptanten kan det bestÀmmas att bidrag till barnets underhÄll ska utgÄ av behÄllningen i adoptantens dödsbo (4 §).

Av lagen framgÄr ocksÄ att ett beslut om adoption som har med- delats i en frÀmmande stat inte fÄr erkÀnnas i Sverige om detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för vÄr rÀtts- ordning, s.k. ordre public (6 §).

80

SOU 2009:61

GĂ€llande regler om adoption

4.5Förordningen om vissa internationella rÀtts- förhÄllanden rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap

I förhĂ„llandet mellan de nordiska lĂ€nderna gĂ€ller förordningen (1931:429) om vissa internationella rĂ€ttsförhĂ„llanden rörande Ă€ktenskap, adoption och förmynderskap (1931 Ă„rs förordning). Av förordningen följer att svensk domstol Ă€r behörig att pröva en ansökan om adoption om sökanden och den som sökanden vill adoptera Ă€r nordiska medborgare och sökanden har hemvist i Sverige (11 §). Förordningen innebĂ€r att ett adoptionsbeslut som har meddelats i ett nordiskt land gĂ€ller automatiskt i Sverige (11 och 22 §§). NĂ€r svensk domstol Ă€r behörig att pröva en ansökan om adoption ska svensk lag tillĂ€mpas. Är den som ska adopteras under 18 Ă„r och bosatt i nĂ„got av de andra nordiska lĂ€nderna fĂ„r ansökan inte bifallas i Sverige utan att barnavĂ„rds- myndigheten i barnets hemland fĂ„tt tillfĂ€lle att yttra sig (12 §). Det finns ocksĂ„ en bestĂ€mmelse om hĂ€vning av adoption (13 §). En ansökan om hĂ€vning vid svensk domstol kan emellertid inte bifallas eftersom svensk lag ska tillĂ€mpas och det inte gĂ„r att hĂ€va en adoption enligt svensk rĂ€tt. Ett beslut om hĂ€vning i ett annat nordiskt land ska dock erkĂ€nnas i Sverige (13 och 22 §§).

4.6Lagen med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner

Som nÀmns i avsnitt 3 gÀller 1993 Ärs Haagkonvention som lag i Sverige (se 1 § lagen [1997:191] med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid inter- nationella adoptioner, i fortsÀttningen benÀmnd Haaglagen). Denna lag ska tillÀmpas framför 1971 Ärs lag. Vidare fÄr lagen företrÀde framför 4 kap. förÀldrabalken i de fall som konventionen stÀller högre krav.2

MIA Àr centralmyndighet enligt konventionen (2 § Haaglagen). Den som vill adoptera ett barn med hemvist i en stat som har tilltrÀtt konventionen ska göra sin ansökan hos socialnÀmnden i sin hemkommun (3 § första stycket Haaglagen och artikel 14 i 1993

2 Se prop. 1996/97:91 s. 65.

81

GĂ€llande regler om adoption

SOU 2009:61

Ă„rs Haagkonvention). SocialnĂ€mnden ska undersöka om medgivande ska ges till att ett barn med hemvist utomlands fĂ„r tas emot i syfte att adopteras av sökanden (3 § tredje stycket Haaglagen och 6 kap. 12–15 §§ socialtjĂ€nstlagen, jfr ovan avsnitt 4.3). Om medgivande lĂ€mnas Ă€r det socialnĂ€mndens uppgift att sammanstĂ€lla en rapport som innefattar upplysningar om sökanden, bl.a. innefattande sökandens lĂ€mplighet att adoptera, bakgrund, familjeförhĂ„llanden, sjukdomshistoria, sociala miljö och motiv till adoption (3 § andra stycket och artikel 15.1).

Om en s.k. auktoriserad adoptionsorganisation har anlitats för förmedling av adoption ska organisationen överlĂ€mna den rapport om sökanden som socialnĂ€mnden har upprĂ€ttat till ursprungs- staten, samt ta emot den rapport om barnets förhĂ„llanden som har upprĂ€ttats i ursprungsstaten (4 § Haaglagen och artiklarna 15.2 och 16.2 i konventionen). Den auktoriserade adoptionsorganisationen ska ocksĂ„ i andra avseenden vidta Ă„tgĂ€rder som bidrar till en sĂ€ker överflyttning av barnet (4 § och artiklarna 18–20).

NÀr en adoption som enligt konventionens bestÀmmelser ska erkÀnnas i Sverige har beviljats i ursprungsstaten utan att det rÀtts- liga förhÄllandet mellan barnet och dess ursprungliga familj har upphört, fÄr adoptionen omvandlas till en s.k. stark adoption. Omvandling fÄr ske endast om erforderliga samtycken har lÀmnats (se artikel 27.1 b i konventionen och 4 kap. 5 § förÀldrabalken). Det Àr allmÀn domstol som beslutar om sÄdan omvandling pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna (5 § Haaglagen). Om det inte Àr möjligt att omvandla det utlÀndska beslutet, och det adoptionsbeslut som erkÀnns endast innebÀr svag adoption, fÄr barnet ÀndÄ i alla rÀttsliga hÀnseenden behandlas som om adoptionen vore en stark adoption i förhÄllande till adoptanten eftersom detta Àr mer fördelaktigt för barnet. DÀremot mÄste Sverige respektera att barnets rÀttsliga band till den biologiska familjen inte har skurits av vid en svag adoption (artikel 26.3, jfr prop. 1996/97:91 s. 69 f.).

82

5 Adoptionsprocessen

5.1Nationell adoption

Med nationell adoption avses i detta sammanhang adoption dÀr den som ska adopteras har hemvist i Sverige. Det kan gÀlla adoption av ett spÀdbarn, av ett Àldre barn som t.ex. Àr placerat i familjehem eller adoption av en makes barn, s.k. styvbarnsadoption. Det kan ocksÄ vara frÄga om adoption av en vuxen person.

I de fall adoptionen avser barn under 18 Är gÀller enligt 6 kap. 6 § socialtjÀnstlagen (2001:453) att ett barn inte utan social- nÀmndens medgivande eller beslut om vÄrd fÄr tas emot för stadigvarande vÄrd och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör nÄgon av förÀldrarna eller nÄgon annan som har vÄrdnaden om honom eller henne. SocialnÀmnden fÄr inte lÀmna medgivande eller fatta beslut om vÄrd utan att förhÄllandena i det enskilda hemmet och förutsÀttningarna för vÄrd i hemmet Àr utredda av socialnÀmnd.

Beslut om adoption fattas av tingsrÀtten pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna. TingsrÀtten prövar ansökan enligt 4 kap. förÀldrabalken. Yttrande ska inhÀmtas frÄn socialnÀmnden om den som sökanden vill adoptera Àr under 18 Är (10 § samma kap.).

5.2Internationell adoption

5.2.1Adoptioner som förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation

De flesta adoptioner avser barn under 18 Är med hemvist utomlands. Av 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen följer att ett barn med hemvist utomlands inte utan socialnÀmndens medgivande fÄr tas emot i syfte att adopteras av nÄgon som inte Àr barnets förÀlder eller har vÄrdnaden om barnet. För att fÄ socialnÀmndens

83

Adoptionsprocessen

SOU 2009:61

medgivande mÄste sökanden vara lÀmpad att adoptera. Vid lÀmplighetsbedömningen ska socialnÀmnden ta sÀrskild hÀnsyn till bl.a. sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och sökandens Älder och hÀlsa. Sökanden mÄste ocksÄ ha genomgÄtt en förÀldrautbildning inför adoption. Medgivande- utredningen sammanstÀlls och dokumenteras i en utrednings- rapport (som tjÀnar som den rapport om sökandens förhÄllanden som krÀvs enligt 1993 Ärs Haagkonvention, om barnets hemvist- land Àr anslutet till konventionen).1 Om socialnÀmnden beslutar att inte lÀmna medgivande kan beslutet överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

Adoptionen mÄste som regel ske genom förmedling av en sammanslutning som har auktoriserats av Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA).2 Som regel anmÀler sökandena först intresse hos en sÄdan sammanslutning (en s.k. auktoriserad adoptionsorganisation) och ansöker dÀrefter om socialnÀmndens medgivande. VÀntetiderna kan ofta vara relativt lÄnga innan sökanden fÄr möjlighet att adoptera ett barn. Om den auktoriserade adoptionsorganisationen vÀgrar att ge adoptions- förmedling fÄr MIA, som tillsynsmyndighet, pÄ begÀran av sökanden uppdra Ät den auktoriserade adoptionsorganisationen att ÀndÄ förmedla adoptionen (12 § i 1997 Ärs lag).

Den auktoriserade adoptionsorganisationen sköter kontakterna med utlandet och skickar sökandenas papper till berörda utlÀndska organisationer och myndigheter.3 NÀr den utlÀndska kontakten har bedömt att en tÀnkt placering hos sökandena Àr till barnets bÀsta fÄr sökandena ta stÀllning till förslaget. NÀr de har bestÀmt sig för att gÄ vidare med adoptionen ska de anmÀla detta till socialnÀmnden. SocialnÀmnden ska dÄ skyndsamt, senast inom tvÄ veckor, pröva om samtycke ska ges till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta. Detta gÀller ocksÄ om det barn som föreslÄs för adoption har sitt hemvist i ett land som Àr anslutet till 1993 Ärs Haag- konvention.4 SocialnÀmnden gör vid denna prövning en bedömning

1Se Socialstyrelsens allmÀnna rÄd angÄende socialnÀmndens handlÀggning av Àrenden om adoption (SOSFS 2008:8), s. 4, 3 § andra stycket lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haaglagen) och artikel 15.1 i konventionen.

2Se 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (1997 Ärs lag).

3Se 4 § Haaglagen, förutsatt att barnets hemvistland Àr anslutet till 1993 Ärs Haagkonven- tion.

4Se 6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen, 3 § andra stycket i Haaglagen och artikel 17 c i 1993 Ärs Haagkonvention.

84

SOU 2009:61

Adoptionsprocessen

av sökandens behörighet och lÀmplighet att adoptera det specifika barn som sökanden föreslagits bli adoptivförÀlder till.5

NÀr sökandena har fÄtt socialnÀmndens samtycke till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta, fÄr de avvakta ett mer eller mindre formellt besked om att de fÄr resa till barnets hemvistland och hÀmta barnet. Det praktiska förfarandet gÄr hÀrefter till pÄ olika sÀtt i olika lÀnder. Vissa lÀnder krÀver att sökandena vistas en viss tid i landet tillsammans med barnet innan landets myndigheter beslutar om adoption eller godkÀnner att sökandena tar med sig barnet till Sverige.

SjÀlva beslutet om adoption fattas pÄ olika sÀtt. Ibland beslutar myndigheterna i barnets hemvistland om adoption. I vissa fall gÀller detta beslut direkt i Sverige och dÄ behövs inget adoptionsbeslut frÄn en svensk domstol. SÄ Àr t.ex. fallet om beslutet har fattats i ett land som Àr anslutet till 1993 Ärs Haagkonvention eller i en stat dÀr sökanden var medborgare nÀr beslutet meddelades.6 Ett barn som inte har fyllt tolv Är och som adopteras av en svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om barnet adopteras genom ett sÄdant utlÀndskt beslut som gÀller i Sverige (3 § lagen [2001:82] om svenskt medborgarskap). Ett barn som Àr svensk medborgare behöver inte uppehÄllstillstÄnd för inresa till Sverige.7

Om det utlÀndska adoptionsbeslutet inte erkÀnns automatiskt kan MIA efter ansökan godkÀnna att adoptionsbeslutet gÀller i Sverige.8 Enligt praxis förutsÀtter detta att det utlÀndska beslutet innebÀr stark adoption. Om det utlÀndska beslutet innebÀr svag adoption (och inte godkÀnns av MIA) eller om det inte har fattats nÄgot adoptionsbeslut över huvud taget i det andra landet krÀvs det ett adoptionsbeslut frÄn en svensk domstol. I dessa fall mÄste barnet ha uppehÄllstillstÄnd. Detsamma gÀller om adoptions- beslutet visserligen erkÀnns i Sverige men barnet inte automatiskt har blivit svensk medborgare (barnet kan t.ex. vara över tolv Är). UppehÄllstillstÄndet ska vara ordnat före inresan till Sverige. En ansökan ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett

5Se Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, Socialstyrelsen (2008), s. 119.

6Se artikel 23.1 i 1993 Ärs Haagkonvention och 3 § lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption (1971 Ärs lag). För nordiska förhÄllanden se avsnitt 5.2.3.

7Svenska medborgare har rÀtt att resa in i landet, se 2 kap. 7 § första stycket regeringsformen. Inte heller den som har uppehÄllsrÀtt (EES-medborgare och deras familje- medlemmar under vissa angivna förutsÀttningar) behöver ha uppehÄllstillstÄnd, se 3 a kap. utlÀnningslagen (2005:716).

8Se 3 § andra stycket 1971 Ärs lag och 1 § andra stycket förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption.

85

Adoptionsprocessen

SOU 2009:61

svenskt konsulat.9 UppehÄllstillstÄnd ska ges till ett utlÀndskt barn vars förÀlder Àr bosatt (eller har beviljats uppehÄllstillstÄnd för bosÀttning) i Sverige, eller vars förÀlder Àr gift eller sambo med en sÄdan person.10 Detta gÀller alltsÄ de adoptioner som blir direkt tillÀmpliga i Sverige, och följer av det s.k. familjeÄterförenings- direktivet.11 UppehÄllstillstÄnd ska ocksÄ ges till ett barn som avses bli adopterat genom ett beslut av svensk domstol.12

Om det krÀvs ett svenskt adoptionsbeslut ska en ansökan om adoption ges in till behörig svensk tingsrÀtt (4 kap. 9 § förÀldra- balken). TingsrÀtten prövar hÀrefter ansökan enligt 4 kap. förÀldrabalken. Bland annat ska yttrande inhÀmtas frÄn social- nÀmnden (10 § första stycket samma kap.). Ibland krÀvs yttrande frÄn Migrationsverket (2 § tredje stycket i 1971 Ärs lag).

Det Àr vanligt att myndigheterna i barnets ursprungsland vill ha uppföljningsrapporter i varierande omfattning nÀr barnet har vistats i sin nya familj i Sverige under en viss tid. Det Àr ofta den person som har gjort den s.k. medgivandeutredningen som utför sÄdana uppföljningar. Adoptanterna ser till att rapporterna översÀtts och sÀnds till ursprungslandet, vanligtvis med hjÀlp av den auktoriserade sammanslutningen.13

5.2.2Enskild adoption

Som har nÀmnts i avsnitt 5.2.1 ska den som vill adoptera ett barn frÄn utlandet som huvudregel anlita en auktoriserad adoptions- organisation. Detta gÀller dock inte enstaka fall av adoption som avser slÀktingbarn eller dÀr det annars finns sÀrskilda skÀl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisa- tion. MIA ska i sÄdana fall, innan barnet lÀmnar landet, pröva om förfarandet Àr godtagbart (4 § i 1997 Ärs lag). MIA:s beslut fÄr överklagas hos allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten (14 § samma lag). En adoption som sker utan medverkan av en auktoriserad adoptions- organisation kallas för enskild adoption.

9Se 5 kap. 18 § utlÀnningslagen och 4 kap. 20 § första stycket utlÀnningsförordningen (2006:97).

10Se 5 kap. 3 § första stycket 2 utlÀnningslagen.

11Se RÄdets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rÀtt till familjeÄterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12). Direktivet genomfördes genom Àndringar i utlÀnningslagen som trÀdde i kraft den 30 april 2006.

12Se 5 kap. 3 § första stycket 3 utlÀnningslagen.

13Se Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, Socialstyrelsen (2008), s. 132 f.

86

SOU 2009:61

Adoptionsprocessen

Även en enskild adoption ska börja med att sökanden ansöker om socialnĂ€mndens medgivande till adoption enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen. Det innebĂ€r att kravet pĂ„ förĂ€ldrautbildning gĂ€ller Ă€ven vid enskild adoption. SocialnĂ€mndens medgivande bifogas sedan till sökandens ansökan till MIA om prövning enligt 4 § i 1997 Ă„rs lag. Om MIA ger tillstĂ„nd till att sökandena fĂ„r adoptera enskilt ankommer det pĂ„ sökanden att se till att adoptionen genomförs i enlighet med MIA:s beslut. I de fall dĂ€r barnets hemvistland Ă€r anslutet till 1993 Ă„rs Haagkonvention ska konventionens bestĂ€mmelser följas. MIA Ă€r centralmyndighet och förmedlar de handlingar som enligt konventionen ska lĂ€mnas till det andra landet (se 2 § Haaglagen).

TillstÄnd till enskild adoption kan avse en situation dÀr barnet Àr kÀnt redan frÄn början (t.ex. ett slÀktingbarn), men tillstÄnd kan ocksÄ ges pÄ grund av sökandens anknytning till ett visst land (sÀrskilda skÀl) och det finns dÄ oftast inte nÄgot kÀnt barn frÄn början. I bÄda fallen krÀvs emellertid att socialnÀmnden ska samtycka till att förfarandet fÄr fortsÀtta enligt 6 kap. 14 § social- tjÀnstlagen.

NÀr det gÀller frÄgor om var adoptionsbeslutet fattas (utomlands eller i Sverige), erkÀnnande av utlÀndska adoptions- beslut, medborgarskap och uppehÄllstillstÄnd gÀller samma bestÀm- melser som nÀr en auktoriserad adoptionsorganisation förmedlar adoptionen (se avsnitt 5.2.1).

Det Ă€r ocksĂ„ möjligt att vĂ€nda sig direkt till tingsrĂ€tten med en ansökan om adoption – utan genomgĂ„ngen förĂ€ldrautbildning, medgivande frĂ„n socialnĂ€mnden eller tillstĂ„nd frĂ„n MIA. Om det Ă€r ett Ă€rende som omfattas av 1993 Ă„rs Haagkonvention mĂ„ste förfar- andet dock starta i socialnĂ€mnden (jfr 3 § första stycket i Haag- lagen och artikel 14 i konventionen).

5.2.3Internordisk adoption

För adoption inom de nordiska lÀnderna gÀller sÀrskilda regler. Dessa förutsÀtter att adoptanten och barnet Àr medborgare i nÄgot nordiskt land och att adoptanten har hemvist i ett nordiskt land. Ett adoptionsbeslut som har meddelats i en nordisk stat under dessa förutsÀttningar gÀller i övriga nordiska lÀnder.14 Om

14 Se 11 och 22 § förordningen (1931:429) om vissa internationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap.

87

Adoptionsprocessen

SOU 2009:61

adoptionsprocessen sker i Sverige och gÀller ett barn under 18 Är som har hemvist i nÄgot annat nordiskt land ska behörig barnavÄrdsmyndighet i barnets hemland ges tillfÀlle att yttra sig (12 § i 1931 Ärs förordning).

Ett barn som inte har fyllt tolv Är och som adopteras av en svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge (3 § lagen om svenskt medborgarskap). Det finns inte nÄgot krav pÄ uppehÄllstillstÄnd eller visering för nordiska medborgare (2 kap. 8 § utlÀnningslagen).

88

6Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

6.1GÀllande allmÀnna förutsÀttningar för adoption

I 4 kap. 6 § första stycket förĂ€ldrabalken anges vissa allmĂ€nna förutsĂ€ttningar för adoption. Enligt bestĂ€mmelsen ska domstolen pröva om det Ă€r lĂ€mpligt att adoptionen Ă€ger rum. TillstĂ„nd till adoption fĂ„r ges endast om adoptionen Ă€r till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet eller det annars med hĂ€nsyn till det personliga förhĂ„llandet mellan sökanden och barnet finns sĂ€rskild anledning till adoptionen. Vid bedöm- ningen av om adoptionen Ă€r lĂ€mplig ska domstolen, Ă€ven nĂ€r barnets samtycke inte behövs, ta hĂ€nsyn till barnets vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad. De nĂ€mnda bestĂ€m- melserna gĂ€ller – med undantag för det som sĂ€gs om barnets vilja – Ă€ven nĂ€r den som ska adopteras har fyllt 18 Ă„r (vuxenadoption). Med ”barn” avses i lagtexten alltsĂ„ inte bara den som Ă€r under 18 Ă„r.

Dessa allmÀnna förutsÀttningar för adoption har i stort sett gÀllt oförÀndrade sedan dess adoptionsinstitutet infördes i Sverige 1917. I förarbetena till 1917 Ärs adoptionslag framhölls att adoption borde beviljas endast om barnet kunde anses fÄ fullt goda levnads- villkor, och det angavs att det skulle prövas om adoptanten pÄ grund av sin vandel och övriga egenskaper kunde vara lÀmpad att ge barnet den uppfostran som barnet kunde behöva (se NJA II 1917 s. 489).

År 1981 tillades i bestĂ€mmelsen att det ska finnas sĂ€rskild anledning till adoptionen ”med hĂ€nsyn till det personliga förhĂ„ll- andet mellan sökanden och barnet”. Genom detta ville man förhindra sĂ„dana adoptioner som frĂ€mst avsĂ„g att underlĂ€tta för den som skulle adopteras att fĂ„ tillstĂ„nd att stanna i Sverige. I lagstiftningsĂ€rendet framhölls att det, vid sidan om sĂ„dana fall dĂ€r sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet, Ă€ven annars i

89

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

sÀrskilda fall kunde finnas anledning att genom en adoption befÀsta ett personligt förhÄllande mellan sökanden och adoptivbarnet. Det borde dÄ, liksom nÀr sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet, normalt vara frÄga om ett förhÄllande av vÀsentligen samma innehÄll som det mellan förÀldrar och barn.1

År 1996 tillades bestĂ€mmelsen om att hĂ€nsyn ska tas till barnets vilja. En motsvarande bestĂ€mmelse infördes i 6 kap. förĂ€ldra- balken.2

RÀttspraxis Àr sparsam, och det Àr svÄrt att dra nÄgra generella slutsatser i frÄga om hur förutsÀttningarna i 4 kap. 6 § förÀldra- balken ska tolkas. De fall som Högsta domstolen har avgjort rör huvudsakligen fall dÀr en förÀlder utan del i vÄrdnaden har motsatt sig adoption. Utredningen Äterkommer till denna frÄga i avsnitt 9. Redan i detta sammanhang bör dock nÀmnas rÀttsfallet NJA 1987 s. 116 som gÀllde en flicka som var ett och ett halvt Är nÀr ansökan om adoption lÀmnades in och drygt fyra Är vid tidpunkten för Högsta domstolens beslut. Flickan hade vuxit upp tillsammans med sin mor och hennes make, och maken ville adoptera flickan. Högsta domstolen biföll ansökan om adoption trots att flickans biologiske far motsatte sig adoptionen. Högsta domstolen konstaterade att en adoption rycker undan den rÀttsliga grunden för umgÀnge mellan barnet och dess biologiska förÀldrar eller en av dem och att en adoption dÀrför i regel inte kommer i frÄga om barnet har bevarat en nÀra relation till den förÀlder som barnet inte bor tillsammans med. Enligt Högsta domstolen mÄste hÀnsyn tas till vilket vÀrde ett umgÀnge med den ursprungliga förÀldern kan ha för barnet i det enskilda fallet. Trots att fadern hade ett visst umgÀnge med flickan ansÄgs det att adoptionen var till fördel för henne.

I ett refererat hovrÀttsavgörande (RH 1998:59) ansÄgs en adoption inte lÀmplig. Det gÀllde en tioÄrig flicka som levde med sina biologiska förÀldrar i Bangladesh. Sökandena var flickans moster och hennes make, bosatta i Sverige. HovrÀtten avslog ansökan om adoption. I ett sÀrskilt yttrande framhölls att de familjerÀttsliga och de sociala banden mellan barnet och de biologiska förÀldrarna var intakta och normala för den ifrÄga- varande livsmiljön och att det under dessa förutsÀttningar inte var lÀmpligt att tillÄta en adoption Àven om flickan genom den

1Se prop. 1980/81:112, bet. 1980/81:LU17, rskr 1980/81:255.

2Se prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2, rskr. 1995/96:35.

90

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

tilltÀnkta adoptionen skulle fÄ det materiellt bÀttre och ges bÀttre framtidsutsikter Àn i sitt hemland.

I ett Àrende frÄn hovrÀtten över SkÄne och Blekinge tillÀts en kvinna adoptera sin makes vuxna söner.3 Kvinnan trÀffade barnen för första gÄngen nÀr de var 13 respektive tio Är. Barnen var dÄ omhÀndertagna av de sociala myndigheterna och placerade i familjehem. Barnen bodde under sin uppvÀxt, möjligen med undan- tag för vissa kortare perioder, inte hos fadern och sökanden. Det framgick dock av utredningen att barnen under tonÄren hade betraktat kvinnan som sin mor och att hon hade haft en mycket betydelsefull roll vid sidan av fadern. Relationen mellan kvinnan och barnen bedömdes ha vÀsentligen samma innehÄll som den som finns mellan förÀldrar och barn.

NÄgra refererade avgöranden frÄn Högsta domstolen rör sÀrskilt vuxenadoption. I rÀttsfallet NJA 1989 s. 67 fick en ensamstÄende man adoptera en ung man frÄn Gambia. Sökanden hade trÀffat mannen under en semesterresa. Sökanden hade hjÀlpt mannen ekonomiskt med skolgÄng och uppehÀlle. De höll ocksÄ brev- och telefonkontakt och hÀlsade pÄ varandra. Vid tiden för Högsta domstolens beslut hade mannen som skulle adopteras hunnit bli 21 Är och hade vistats i Sverige under tre Är. Högsta domstolen konstaterade att sökanden inte kunde anses ha uppfostrat den gambiske mannen och att syftet med den begÀrda adoptionen inte heller kunde anses vara att sökanden nu skulle uppfostra honom. Avgörande var dÀrför om en adoption skulle vara till fördel för den som skulle adopteras och om det personliga förhÄllandet mellan dem bÄda var sÄdant att det fanns sÀrskild anledning till adoptionen. Högsta domstolen konstaterade att strÀnga krav pÄ den personliga relationen mÄste stÀllas upp eftersom risken för missbruk av adoptionsinstitutet, i syfte att möjliggöra eller under- lÀtta för en utlÀndsk medborgare att fÄ uppehÄllstillstÄnd och arbetstillstÄnd i Sverige, kunde antas vara relativt stor. Det mÄste, inte minst nÀr det som i detta fall var frÄga om adoption av en vuxen person, krÀvas att de faktiska förhÄllandena otvetydigt visar att det finns anledning att skapa ett familjerÀttsligt band mellan de berörda parterna. Normalt bör förhÄllandet vara sÄdant att det kan jÀmstÀllas med det förhÄllande som i allmÀnhet rÄder mellan förÀldrar och barn. Högsta domstolen ansÄg att den personliga relationen i det aktuella mÄlet var av sÄdan karaktÀr.

3 Se beslut frĂ„n HovrĂ€tten över SkĂ„ne och Blekinge den 6 februari 2008 i Ă€rende ÖÄ 2849- 07.

91

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

I rÀttsfallet NJA 2002 s. 425 adopterade tvÄ Àldre makar en femtiotvÄÄrig kvinna. Högsta domstolen ansÄg att det fanns sÀrskild anledning till adoptionen bl.a. eftersom sökanden var kvinnans biologiska mor som hade adopterat bort henne, adoptiv- förÀldrarna var avlidna och det hade uppkommit ett mycket nÀra förhÄllande mellan kvinnan och sökandena.

I rĂ€ttsfallet NJA 1989 s. 401 (I) avslogs dĂ€remot en ansökan om adoption. Ärendet gĂ€llde en 34-Ă„rig kvinna som ville adopteras av den man som var gift med hennes mor. Modern samtyckte till adoptionen men inte den biologiske fadern. Styvdottern hade vid tidpunkten för adoptionsansökan sjĂ€lv barn som uppfattade sökanden som sin morfar. Styvdottern hade sedan mycket lĂ„ng tid tillbaka inte haft nĂ„gon kontakt med sin biologiska far. Högsta domstolen fann att sökanden och styvdottern inte genom yttre omstĂ€ndigheter hade fĂ„tt en relation som kunde jĂ€mstĂ€llas med den mellan förĂ€ldrar och barn. Det hade inte heller visats att deras personliga förhĂ„llande pĂ„ annat sĂ€tt gav anledning till adoptionen. Det faktum att styvdotterns barn sĂ„g sökanden som sin morfar pĂ„verkade inte bedömningen.

6.2Principen om barnets bÀsta

Som nÀmnts i avsnitt 3 bÀrs FN:s barnkonvention upp av fyra grundlÀggande principer: icke-diskriminering (artikel 2), barnets bÀsta (artikel 3), barnets rÀtt till liv och utveckling (artikel 6) och barnets rÀtt att komma till tals (artikel 12). Vid tolkningen och genomförandet av övriga rÀttigheter som föreskrivs i konventionen ska dessa grundlÀggande principer beaktas.

Principen om barnets bÀsta Àr alltsÄ en av grundpelarna i konventionen. Vid alla ÄtgÀrder som rör barn ska barnets bÀsta komma i frÀmsta rummet. Konventionsstaterna ska vidare till- försÀkra barnet sÄdant skydd och sÄdan omvÄrdnad som behövs för dess vÀlfÀrd, med hÀnsyn tagen till de rÀttigheter och skyldigheter som tillkommer dess förÀldrar, vÄrdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet. Principen om barnets bÀsta gÀller vid alla ÄtgÀrder som rör barn och har sÄledes en mycket vidstrÀckt betydelse. Konventionen krÀver inte att barnets bÀsta ska vara utslagsgivande, men barnets bÀsta ska finnas med och vÀga tungt i vÄgskÄlen nÀr ÄtgÀrder som rör barn vidtas.

92

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

NÀr det gÀller adoption stÀller konventionen Ànnu strÀngare krav och föreskriver att staterna ska sÀkerstÀlla att barnets bÀsta frÀmst beaktas (artikel 21). Det innebÀr att inga andra intressen, vare sig t.ex. ekonomiska eller politiska, fÄr ta över eller jÀmstÀllas med barnets. Principen att barnets bÀsta kommer frÀmst ska tydligt faststÀllas i lag. Nationella bestÀmmelser kan stÄ i strid med konventionen t.ex. om de Àr inflexibla nÀr det gÀller omstÀndig- heter som hÀnför sig till adoptivförÀldrarna eller adoptivbarnet.

Principen om barnets bĂ€sta nĂ€mns Ă€ven i andra internationella konventioner som rör adoption. I ingressen till 1993 Ă„rs Haag- konvention anges att de undertecknande staterna Ă€r övertygade om nödvĂ€ndigheten av att vidta Ă„tgĂ€rder för att sĂ€kerstĂ€lla att inter- nationella adoptioner genomförs med beaktande av barnets bĂ€sta med hĂ€nsyn till barnets grundlĂ€ggande rĂ€ttigheter och för att förhindra bortförande av, försĂ€ljning av eller handel med barn. StĂ€llningstagandet Ă„terkommer i artikel 1 a dĂ€r ett av Ă€ndamĂ„len med konventionen anges vara att upprĂ€tta garantier för att sĂ€kerstĂ€lla att internationella adoptioner sker med beaktande av barnets bĂ€sta och med respekt för dess grundlĂ€ggande rĂ€ttigheter sĂ„som dessa erkĂ€nns i internationell rĂ€tt. I den förklarande rapporten till konventionen (paragraf 49) sĂ€gs att barnets bĂ€sta ska beaktas frĂ€mst men att hĂ€nsyn ska tas Ă€ven till andra personers intressen, t.ex. till de biologiska förĂ€ldrarnas och de tĂ€nkta adoptiv- förĂ€ldrarnas intressen. Även deras intressen Ă€r skyddsvĂ€rda och en balans mellan alla berörda personers intressen mĂ„ste uppnĂ„s i enlighet med artikel 3 i FN:s barnkonvention.

OcksÄ i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption framhÄlls principen om barnets bÀsta som en grundlÀggande utgÄngspunkt vid adoption. Den beslutande myndigheten ska inte tillÄta adoption om det inte Àr sÀkerstÀllt att adoptionen sker med beaktande av barnets bÀsta. Myndigheten ska i varje enskilt fall fÀsta sÀrskilt avseende vid vikten av att barnet genom adoptionen fÄr ett stabilt och harmoniskt hem (artikel 4).

I olika sammanhang har utvecklats hur man nÀrmare ska avgöra vad som Àr barnets bÀsta. Det har framhÄllits att barnets bÀsta inte Àr nÄgot statiskt begrepp utan att det Àndras över tiden och med samhÀllsutvecklingen. Vad som Àr barnets bÀsta mÄste avgöras i varje enskilt fall utifrÄn en bedömning av de individuella för- hÄllandena. Bedömningen ska bygga pÄ kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet sjÀlvt fÄr komma till tals. HÀnsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska

93

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

vĂ€lbefinnande och utveckling. SĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt bör sĂ„vĂ€l lĂ„ng- siktiga som kortsiktiga effekter för barnet beaktas. Bedömningen ska göras utifrĂ„n ett barnperspektiv. UtgĂ„ngspunkten i barn- perspektivet Ă€r respekten för barnets fulla mĂ€nniskovĂ€rde och integritet. Att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet innebĂ€r att man försöker förstĂ„ barnet och ta reda pĂ„ hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förĂ€ndringar – att se med barnets ögon. Det handlar ocksĂ„ om att analysera vilka följder olika besluts- alternativ kan fĂ„ för barnet. I detta ingĂ„r att lyssna pĂ„ barnet och respektera det som en individ med egna uppfattningar. DĂ€rmed inte sagt att barnets Ă„sikter alltid mĂ„ste följas. Det Ă€r i sista hand den vuxne som utifrĂ„n sina kunskaper och erfarenheter mĂ„ste fatta beslutet och ta ansvar för det.4

Vid alla ÄtgÀrder som rör barn ska det vidare finnas ett barn- rÀttsperspektiv. Detta uttrycker skyldigheten att genom lÀmpliga ÄtgÀrder förverkliga barnets mÀnskliga rÀttigheter.5

6.3En inledande bestÀmmelse om barnets bÀsta i 4 kap. förÀldrabalken

Förslag: Det införs en inledande bestÀmmelse i 4 kap. förÀldra- balken om att barnets bÀsta ska vara avgörande för alla beslut om adoption av barn under 18 Är. I bestÀmmelsen anges att det vid bedömningen av vad som Àr bÀst för barnet sÀrskilt ska beaktas

–viljan och förmĂ„gan hos barnets förĂ€ldrar att ge barnet omvĂ„rdnad, trygghet och en god fostran,

–den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förĂ€ldrarna, och

–förutsĂ€ttningarna för sökanden att ge barnet ett varaktigt och stabilt förĂ€ldra-barnförhĂ„llande.

Den nuvarande bestÀmmelsen om att hÀnsyn ska tas till barn- ets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad placeras i anslutning till den inledande bestÀmmelsen om barnets bÀsta.

Bedömning: Det bör vara Socialstyrelsens uppgift att ge vÀg- ledning för socialnÀmndernas yttranden i Àrenden om adoption.

4Se t.ex. Barnkommitténs uttalanden i SOU 1997:116 s. 138 samt regeringens uttalanden i prop. 2001/02:123 s. 18 och prop. 2005/06:99 s. 39. Se Àven SOU 2001:72 s. 92 ff.

5Se regeringens skrivelse 2007/08:111, Barnpolitiken – en politik för barnets rĂ€ttigheter, s. 5.

94

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SkÀlen för förslaget och bedömningen

Barnets bÀsta bör vara avgörande för alla beslut om adoption av barn under 18 Är

Enligt 4 kap. 6 § förÀldrabalken ska domstolen pröva om det Àr lÀmpligt att adoptionen Àger rum. TillstÄnd fÄr ges endast om adoptionen Àr till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning till adoptionen.

Det har sĂ„vĂ€l i tidigare lagstiftningsĂ€renden som under utredningens arbete framförts kritik med innebörd att det i dag Ă€r oklart hur bedömningen av de angivna förutsĂ€ttningarna ska göras. Utredningen instĂ€mmer i detta. Att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet Ă€r visserligen omstĂ€ndigheter som bör beaktas i ett Ă€rende om adoption, men de bör knappast fĂ„ nĂ„gon avgörande betydelse. Och att en adoption, som lagtexten i dag antyder, Ă€ven nĂ€r den som ska adopteras Ă€r under 18 Ă„r, skulle kunna ske utan att sökanden över huvud taget vill uppfostra barnet motsvarar inte en modern syn pĂ„ förĂ€ldraskap. Vidare gĂ€ller bestĂ€mmelserna oavsett om den som ska adopteras Ă€r underĂ„rig eller vuxen. Även detta bidrar till oklarheterna. Som har nĂ€mnts Ă€r rĂ€ttspraxis sparsam, och det Ă€r svĂ„rt att dra nĂ„gra generella slutsatser nĂ€r det gĂ€ller tolkningen av bestĂ€mmelsen.

Enligt utredningens mening bör barnets bĂ€sta alltid vara avgörande för bedömningen i ett Ă€rende om adoption. Principen om barnets bĂ€sta Ă€r grundlĂ€ggande för sĂ„vĂ€l FN:s barnkonvention som för bl.a. 1993 Ă„rs Haagkonvention och 2008 Ă„rs EuroparĂ„ds- konvention om adoption. Principen Ă€r ocksĂ„ vĂ€l förankrad i svensk rĂ€tt. Att barnets bĂ€sta ska vara avgörande utesluter inte att Ă€ven andra intressen fĂ„r beaktas. Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angĂ„ende skydd för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och de grundlĂ€ggande friheterna (Europa- konventionen) har en förĂ€lder – liksom barnet – rĂ€tt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Denna rĂ€tt fĂ„r inskrĂ€nkas endast om det Ă€r nödvĂ€ndigt för att ta till vara bl.a. barnets rĂ€ttigheter. Av praxis frĂ„n den europeiska domstolen för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna (Europadomstolen) följer att barnets förĂ€ldrar normalt ska ges tillfĂ€lle att komma till tals och att en avvĂ€gning ska göras mellan

95

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

barnets och förÀlderns intressen.6 FörÀlderns intressen fÄr dock aldrig gÄ före eller vara likvÀrdiga med barnets intressen. Inte heller sökandens behov och önskningar fÄr ta över eller jÀmstÀllas med barnets intressen.

Bedömningen av vad som Ă€r barnets bĂ€sta bör göras med utgĂ„ngspunkt i de principer om barns rĂ€ttigheter som kommer till uttryck i den internationella regleringen pĂ„ omrĂ„det. Enligt FN:s barnkonvention har barnet rĂ€tt till liv, överlevnad och bĂ€sta möjliga utveckling (artikel 6). Barnet har rĂ€tt att omvĂ„rdas av sina förĂ€ldrar och att inte Ă„tskiljas frĂ„n dem utom nĂ€r det Ă€r nödvĂ€ndigt för barnets bĂ€sta (artiklarna 7 och 9). UtgĂ„ngspunkten Ă€r att det Ă€r till barnets bĂ€sta att vara tillsammans med sina förĂ€ldrar nĂ€r sĂ„ Ă€r möjligt och att förĂ€ldrarna har ansvar för att ge barnet uppfostran och utveckling (artikel 18). Ett barn som berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bĂ€sta inte kan tillĂ„tas stanna kvar i denna miljö ska dock ha rĂ€tt till sĂ€rskilt skydd och bistĂ„nd, bl.a. genom adoption (artikel 20). I 1993 Ă„rs Haagkonvention framhĂ„lls i ingressen att barn för att kunna uppnĂ„ en fullstĂ€ndig och harmonisk utveckling av sin personlighet bör vĂ€xa upp i en familje- miljö, i en omgivning av lycka, kĂ€rlek och förstĂ„else. För att en adoption ska fĂ„ ske krĂ€vs att det har konstaterats att barnet Ă€r ”tillgĂ€ngligt för adoption” (artiklarna 4 a och 16). Detta innebĂ€r att barnet utifrĂ„n sina psykosociala förhĂ„llanden ska ha behov av en adoption. I 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption anges att det vid bedömningen av vad som Ă€r barnets bĂ€sta ska fĂ€stas sĂ€rskild vikt vid att barnet genom adoptionen fĂ„r ett stabilt och harmoniskt hem (artikel 4.2).

I syfte att tydliggöra barnperspektivet föreslĂ„r utredningen att 4 kap. förĂ€ldrabalken – pĂ„ liknande sĂ€tt som 6 kap. förĂ€ldrabalken – inleds med en grundlĂ€ggande bestĂ€mmelse som klargör att barnets bĂ€sta ska vara avgörande för alla beslut om adoption. BestĂ€mmelsen bör – pĂ„ samma sĂ€tt som motsvarande bestĂ€mmelse i 6 kap. – inte bara gĂ€lla vid beslut som fattas av domstolen utan Ă€ven vid den utredning som görs pĂ„ uppdrag av domstolen och som ska ligga till grund för domstolens beslut.

6 Se t.ex. SöderbÀck mot Sverige, dom den 28 oktober 1998 i mÄl nr 113/1997/897/1109, X mot Kroatien, dom den 17 juli 2008, ansökan nr 11223/04, Keegan mot Irland, dom den 26 maj 1994 i mÄl nr 16/1993/411/490 och B mot Storbritannien, dom den 8 juli 1987 i mÄl nr 5/1986/103/151. Se Àven angÄende omhÀndertagande av barn Johansen mot Norge, dom den 27 juni 1996 i mÄl nr 24/1995/530/616 och Olsson mot Sverige (nr 1), dom den 24 mars 1988 i mÄl nr 2/1987/125/176.

96

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

Som redan har nÀmnts gÀller de nuvarande förutsÀttningarna i 4 kap. 6 § förÀldrabalken Àven i Àrenden dÀr den som ska adopteras har fyllt 18 Är (vuxenadoption). Principen om barnets bÀsta gÀller enligt FN:s barnkonvention bara till förmÄn för den som Àr under 18 Är. Inte heller 1993 Ärs Haagkonventionen eller 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption gÀller nÀr den som ska adopteras har fyllt 18 Är. Utredningen anser att samma begrÀnsning bör gÀlla den hÀr föreslagna bestÀmmelsen om barnets bÀsta. Flera av de avvÀgningar som behöver göras i frÄga om underÄriga barn har inte nÄgon direkt motsvarighet nÀr den som ska adopteras Àr vuxen, och en tillÀmpning av principen om barnets bÀsta ter sig dÀrför i dessa fall inte ÀndamÄlsenlig. NÀr det gÀller de allmÀnna förutsÀttningarna för vuxenadoption Äterkommer utredningen i avsnitt 6.4.

Viljan och förmÄgan hos barnets förÀldrar att ge barnet omvÄrdnad, trygghet och en god fostran

Vad som Àr barnets bÀsta mÄste avgöras i varje enskilt fall utifrÄn en bedömning av de individuella förhÄllandena. För att underlÀtta bedömningen Àr det lÀmpligt att det i lagtexten anges vissa omstÀndigheter som ska beaktas sÀrskilt. UtgÄngspunkten bör vara de principer som kommer till uttryck i den nÀmnda internationella regleringen pÄ omrÄdet.

En omstÀndighet som bör ges sÀrskild tyngd vid bedömningen och som det enligt utredningens uppfattning finns anledning att ange uttryckligen i lagtexten Àr viljan och förmÄgan hos barnets förÀldrar att ge barnet omvÄrdnad, trygghet och en god fostran. Som redan har nÀmnts bör utgÄngspunkten för prövningen i ett Àrende om adoption alltid vara att barnet har rÀtt till en stabil och trygg uppvÀxt. I 6 kap. 1 § förÀldrabalken uttrycks detta sÄ att barnet har rÀtt till omvÄrdnad, trygghet och en god fostran. Det Àr i första hand barnets förÀldrar som har detta ansvar. En adoption bör dock kunna komma i frÄga om barnet inte fÄr dessa grundlÀggande rÀttigheter tillgodosedda av förÀldrarna. SÄ kan vara fallet om barnets förÀldrar Àr avlidna eller om det inte Àr kÀnt var de befinner sig. Men det kan ocksÄ vara sÄ att barnets förÀldrar lever och Àr kÀnda men att de varaktigt saknar förmÄga att tillgodose barnets behov, t.ex. pÄ grund av sjukdom, missbruksproblem eller andra

97

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

brister i hemmiljön. Det kan ocksÄ hÀnda att förÀldrarna av andra skÀl inte Àr beredda att ta sitt ansvar som förÀldrar.

Domstolen – och Ă€ven den som genomför utredningen i Ă€rendet

– mĂ„ste göra en bedömning av om de eventuella brister som finns nĂ€r det gĂ€ller förĂ€ldrarnas omsorgsförmĂ„ga Ă€r tillrĂ€ckligt allvarliga för att motivera en adoption. En adoption bör förutsĂ€tta att bristerna inte Ă€r övergĂ„ende. Ibland kan det redan nĂ€r barnet Ă€r nyfött stĂ„ klart att förĂ€ldrarna inte ens pĂ„ lĂ„ng sikt kommer att kunna ge barnet en trygg uppvĂ€xt, t.ex. om förĂ€ldrarna har allvarliga psykiska problem. I andra fall kan man komma till denna insikt först sedan barnet under en lĂ€ngre tid har varit placerat i ett s.k. familjehem. Dessa bedömningar har sĂ€rskilt stor betydelse nĂ€r förĂ€ldrarna motsĂ€tter sig en adoption.

Ett alternativ till en adoption kan i vissa fall vara att sĂ€rskilda vĂ„rdnadshavare förordnas för barnet, framför allt om barnet tas om hand av anhöriga dĂ€r det redan finns ett nĂ€ra slĂ€ktskap. I andra fall kan en adoption vara den bĂ€sta lösningen för barnet. En adoption kan – till skillnad frĂ„n en överflyttning av vĂ„rdnaden om barnet – ge barnet en stabil familjetillhörighet och trygghet inte bara under barnets uppvĂ€xt utan Ă€ven i vuxen Ă„lder.

Vid internationell adoption gör sig sÀrskilda hÀnsyn gÀllande. Utredningen Äterkommer till detta i framstÀllningen nedan.

Den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förÀldrarna

Vid bedömningen av om en adoption Àr bÀst för barnet bör, förutom viljan och förmÄgan hos förÀldrarna att ge trygghet och omvÄrdnad, Àven beaktas den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förÀldrarna. Trots att en förÀlder saknar förmÄga att ha barnet boende hos sig och sköta den faktiska omvÄrdnaden om barnet, kan det vara sÄ att förÀldern genom en kontinuerlig och nÀra kontakt med barnet ÀndÄ Àr ett viktigt stöd för barnet under hans eller hennes uppvÀxt och pÄ det sÀttet bidrar till barnets trygghet och utveckling. OcksÄ en förÀlder som inte bor till- sammans med barnet kan betyda mycket för barnet. Han eller hon kan vara vÀl insatt i barnets förhÄllanden och ha en god kontakt med barnet. I ett sÄdant fall bör en adoption i vart fall inte komma i frÄga mot en förÀlders vilja. En adoption bör förutsÀtta att den personliga relationen mellan barnet och förÀldern Àr sÄdan att det inte framstÄr som sannolikt att en fortsatt kontakt kommer att ha

98

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

karaktĂ€ren av ett förĂ€ldraskap, Ă€ven om den Ă€ndĂ„ kan ha ett visst vĂ€rde för barnet. Avgörande bör alltsĂ„ vara om förĂ€ldern kommer att vara ett viktigt stöd för barnet och bidra till barnets trygghet och utveckling, i första hand under barnets uppvĂ€xt men Ă€ven senare i livet. Detta fĂ„r i det enskilda fallet bedömas mot bakgrund av bl.a. bristerna nĂ€r det gĂ€ller förĂ€lderns personliga och sociala förhĂ„llanden, vilken kontakt som hittills har förekommit mellan barnet och förĂ€ldern och barnets kĂ€nslomĂ€ssiga anknytning till förĂ€ldern. Även barnets egen vilja mĂ„ste vĂ€gas in, med beaktande av barnets Ă„lder och mognad. Enligt utredningens uppfattning kan en adoption mycket vĂ€l vara den bĂ€sta lösningen för barnet Ă€ven om han eller hon har kontakt med sina biologiska förĂ€ldrar. I vissa fall kanske adoptivförĂ€ldrarna kan medverka till en fortsatt kontakt.

Brister i den personliga relationen mellan barnet och förÀldern kan motivera en adoption Àven om förÀldern i och för sig har vilja och förmÄga att ge barnet omsorg och trygghet. Exempelvis kan det vara sÄ att barnet under lÄng tid har bott tillsammans med en av förÀldrarna och inte har haft nÄgon nÀrmare kontakt med den andra förÀldern. Om barnet har förlorat sin kÀnslomÀssiga anknytning till den förÀldern och i stÀllet fÄtt en mycket nÀra relation till boendeförÀlderns make/partner/sambo, kan det vara till barnets bÀsta att adopteras av honom eller henne genom en styvbarns- adoption. En adoption kan i dessa fall öka barnets sociala och rÀttsliga trygghet, inte bara under den tid familjen lever tillsammans utan ocksÄ ifall de vuxna skulle separera eller den biologiska förÀldern avlida.

Internationell adoption

Det som har sagts ovan om barnets behov av adoption har i första hand tagit sikte pÄ nationell adoption. Vid internationell adoption gör sig sÀrskilda hÀnsyn gÀllande. I dessa fall Àr en adoption ofta motiverad pÄ grund av fattigdom eller andra svÄra sociala förhÄll- anden. Barnet kan vara övergivet av dessa eller andra skÀl. En allmÀn önskan att ge barnet möjlighet att vistas i Sverige för att barnet dÀrigenom ska fÄ bÀttre levnadsvillkor bör dÀremot inte vara tillrÀckligt för adoption. Samma sak gÀller om adoptionen inte har nÄgot annat syfte Àn att göra det möjligt för den som adopteras att fÄ uppehÄllstillstÄnd hÀr i landet (se prop. 1980/81:112 s. 14). Det mÄste finnas en pÄtaglig brist just nÀr det gÀller förÀldrarnas vilja

99

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

eller förmÄga att ta ansvar för sitt barn. Generella brister nÀr det gÀller levnadsförhÄllandena i barnets ursprungsland Àr inte till- rÀckligt för adoption. Vid internationell adoption gÀller ocksÄ den s.k. subsidiaritetsprincipen som i detta sammanhang innebÀr att internationell adoption bör undvikas om barnet kan fÄ lÀmplig omvÄrdnad i sitt hemland (se artikel 21 b i FN:s barnkonvention och artikel 4 b i 1993 Ärs Haagkonvention).

En sÀrskild omstÀndighet som bör beaktas vid internationell adoption Àr om ett beslut om adoption inte kommer att gÀlla i en stat som barnet eller sökanden har anknytning till och detta skulle medföra svÄrigheter för barnet. FrÄgan kan fÄ betydelse framför allt om avsikten Àr att sökanden och barnet inte ska bo varaktigt i Sverige. En bestÀmmelse om detta finns i 1971 Ärs lag. Som framgÄr av avsnitt 16.5 föreslÄr utredningen att bestÀmmelsen överförs till den föreslagna nya internationellt privatrÀttsliga lagen om inter- nationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption och att det förtydligas att bedömningen ska göras inom ramen för prövningen av om adoptionen Àr till barnets bÀsta.

Det bör hÀr pÄpekas att det vid adoption av ett barn som har sitt hemvist utomlands i de allra flesta fall redan innan Àrendet anhÀngiggörs i domstolen har gjorts en s.k. medgivandeutredning enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453). Denna utredning Àr

– till skillnad frĂ„n yttrandet till tingsrĂ€tten – i dag begrĂ€nsad till att gĂ€lla sökandens lĂ€mplighet att adoptera, och förĂ€ldrabalken gĂ€ller inte i frĂ„ga om den. Även nĂ€r det gĂ€ller beslutet om medgivande enligt socialtjĂ€nstlagen föreslĂ„r utredningen att det införs en bestĂ€mmelse om barnets bĂ€sta (se avsnitt 15.2).

FörutsÀttningarna för sökanden att ge barnet ett stabilt och varaktigt förÀldra-barnförhÄllande

Forskningen visar att adopterade barn kan vara sĂ€rskilt sĂ„rbara pĂ„ grund av sin bakgrund. Ett barn som överges och lĂ€mnas bort för adoption lider en betydande kĂ€nslomĂ€ssig förlust. Barnets erfaren- het av separationen lever kvar och kan komma till uttryck under perioder i livet som Ă€r sĂ€rskilt kĂ€nsliga, t.ex. i puberteten eller vid en separation i familjen. Även för ett adoptivbarn som annars klarar sig bra innebĂ€r den sĂ€rskilda bakgrunden en extra livsuppgift som han eller hon mĂ„ste klara av. Barnet mĂ„ste vid olika tillfĂ€llen i livet Ă€gna energi Ă„t att bearbeta att han eller hon har blivit övergiven,

100

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

kommer frĂ„n en annan miljö och kanske har ett annorlunda utseende. Undersökningar talar för att de allra flesta adoptivbarn kan förhĂ„lla sig till sin bakgrund utan att den psykiska hĂ€lsan pĂ„verkas. Men det Ă€r samtidigt sĂ„ att för de adoptivbarn som har problem kan dessa vara allvarliga. För barnets förmĂ„ga att hantera dessa svĂ„righeter har adoptivförĂ€ldrarna en avgörande betydelse. AdoptivförĂ€ldrarna mĂ„ste stötta och hjĂ€lpa barnet, och en positiv relation till dem utgör basen för en god sjĂ€lvkĂ€nsla och förmĂ„ga att skapa relationer till andra senare i livet. Om ett adoptivbarn vĂ€xer upp i en trygg och kĂ€rleksfull familj dĂ€r förĂ€ldrarna stödjer barnets sökande efter svar pĂ„ frĂ„gor om sin bakgrund och adoptionen, har barnet goda möjligheter att hantera de konflikter och kriser som kan uppkomma (se prop. 2001/02:123 s. 23–24).

Med hÀnsyn till adoptivbarns sÀrskilda bakgrund och sÄrbarhet har adoptivförÀldrarna en helt avgörande roll för barnets utveckling. Det Àr dÀrför viktigt att det görs en noggrann bedöm- ning av om sökanden har de förutsÀttningar som krÀvs.7 I syfte att betona betydelsen av detta anser utredningen att det i lagtexten bör anges att det vid bedömningen av barnets bÀsta sÀrskilt ska beaktas sökandens förutsÀttningar att ge barnet ett varaktigt och stabilt förÀldra-barnförhÄllande. Uttrycket förÀldra-barnförhÄllande före- kommer i 1993 Ärs Haagkonvention. Ett alternativt uttryck skulle kunna vara familj. Uttrycket förÀldra-barnförhÄllande beskriver dock enligt utredningens uppfattning pÄ ett bÀttre sÀtt det förhÄllande mellan sökanden och barnet som Àr mÄlsÀttningen med adoptionen. Uttrycket förekommer Àven i bl.a. finsk och tysk rÀtt.

Vid bedömningen av förutsÀttningarna för sökanden att ge barnet ett varaktigt och stabilt förÀldra-barnförhÄllande kan ledning hÀmtas frÄn vad som gÀller för socialnÀmndens utredning inför ett beslut om medgivande att ta emot ett utlÀndskt barn för adoption. Enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen fÄr medgivande lÀmnas endast om den sökande Àr lÀmpad att adoptera. Vid bedömningen ska hÀnsyn tas sÀrskilt till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens Älder, hÀlsotillstÄnd, personliga egenskaper och sociala nÀtverk. Till hjÀlp för bedömningen har

7 En bestÀmmelse om att sökandens lÀmplighet ska utredas finns ocksÄ i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption (artikel 10.2). HÀnsyn ska bl.a. tas till sökandens personlighet, hÀlsa, sociala miljö, förutsÀttningar att uppfostra barnet och motiv för adoptionen.

101

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

Socialstyrelsen under 2008 meddelat allmÀnna rÄd.8 Dessutom har en handbok tagits fram Adoption, Handbok för socialtjÀnsten. I handboken utvecklas nÀrmare vissa utgÄngspunkter för bedöm- ningen som syftar till att göra en prognos av sökandens förmÄga att vara förÀlder till ett oftast okÀnt barn. I handboken framhÄlls sÀrskilt att hÀnsyn bör tas till:

1.Sökandens kunskap, insikter och beredskap för adoptivbarns allmÀnna och specifika behov, bl.a. vad gÀller anknytning, kontinuitet, identitet, sorgereaktioner över förluster, eventuellt traumatiska upplevelser, fysiska och psykiska skador och funktionsnedsÀttningar (s. 61 ff.).

2.Sökandens individuella förutsÀttningar att tillgodose adoptivbarns behov (förÀldraförmÄga), bl.a. vad gÀller hÀlsa, motiv till adoption, kÀnslomÀssig tillgÀnglighet, lyhördhet för anknytningsbeteende, reflexiv förmÄga, kÀnslomÀssig stabilitet och god sjÀlvtillit (s. 66 ff.).

3.FörutsÀttningarna för adoptionen i sökandens relation, nÀtverk och miljö, bl.a. vad gÀller varaktighet och stabilitet i relationen mellan sökande, förmÄga att ge varandra ömsesidigt stöd, förmÄga att klara pÄfrestningar och lösa konflikter, relationer med nÀra anhöriga samt stöd frÄn dessa för adoption (s. 88 ff.).

Som redogörs för nÀrmare i avsnitt 15.1 föreslÄr utredningen att det i 6 kap. socialtjÀnstlagen uttryckligen anges att hÀnsyn ska tas till stabiliteten i sökandenas relation. OcksÄ en reglering av sökandens Älder föreslÄs.

Vid bedömningen av sökandens lÀmplighet gör sig sÀrskilda hÀnsyn gÀllande om barnet redan har en nÀra anknytning till sökanden. SÄ kan vara fallet nÀr barnet ska adopteras av nÄgon eller nÄgra som har tagit hand om barnet pÄ grund av en familjehems- placering eller vid en styvbarnsadoption. I ett sÄdant fall bör sÀrskilt beaktas hur barnet har knutit an till sökanden eller sökandena. Liknande övervÀganden görs inför en överflyttning av vÄrdnaden enligt 6 kap. 8 § förÀldrabalken. I dessa fall har det ansetts att barnet ska ha en sÄdan anknytning till familjehemmet att barnet uppfattar detta hem som sitt eget.9

8Socialstyrelsens allmÀnna rÄd om socialnÀmndens handlÀggning av Àrenden om adoption (SOSFS 2008:8).

9Se prop. 1981/82:168 s. 70, Socialstyrelsens allmÀnna rÄd om socialnÀmndens ansvar vid behov av ny vÄrdnadshavare (SOSFS 2006:20) s. 5 och Socialstyrelsens handbok Om barnet behöver en ny vÄrdnadshavare, s. 36.

102

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

Barnets vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad

Ytterligare en omstÀndighet som bör beaktas sÀrskilt vid en adoption Àr barnets vilja. En adoption innebÀr en grundlÀggande förÀndring i barnets rÀttsliga förhÄllande till sina tidigare förÀldrar och blivande adoptivförÀldrar. UtgÄngspunkten mÄste dÀrför vara att barnets vilja tas pÄ största allvar. Att hÀnsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad framhÄlls i FN:s barnkonvention. Enligt artikel 12 har barnet rÀtt till respekt för sina Äsikter, delaktighet och inflytande med hÀnsyn till sin Älder och mognad. Betydelsen av barnets vilja lyfts fram Àven i 1993 Ärs Haagkonvention och i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adop- tion.

Redan i dag finns en bestĂ€mmelse i 4 kap. förĂ€ldrabalken om att domstolen, Ă€ven nĂ€r barnets samtycke inte behövs, ska ta hĂ€nsyn till barnets vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad (6 § första stycket). BestĂ€mmelsen har utformats i enlighet med FN:s barnkonvention. Det anges vidare att socialnĂ€mnden i den utredning som görs pĂ„ uppdrag av domstolen, om det inte Ă€r olĂ€mpligt, ska försöka klarlĂ€gga barnets instĂ€llning och redovisa den för domstolen (10 § andra stycket). I syfte att ytterligare lyfta fram betydelsen av barnets vilja vid adoption föreslĂ„r utredningen att bestĂ€mmelsen i 6 § – pĂ„ liknande sĂ€tt som har gjorts nĂ€r det gĂ€ller motsvarande bestĂ€mmelse i 6 kap. förĂ€ldrabalken – placeras i anslutning till den inledande bestĂ€mmelsen om barnets bĂ€sta. Som nĂ€rmare redogörs för i avsnitt 10.4 föreslĂ„r utredningen ocksĂ„ att det införs en bestĂ€mmelse om att barnet ska ges relevant information.

Som har betonats i andra sammanhang Ă€r det viktigt att tolkningen av barnets instĂ€llning blir nyanserad och att hĂ€nsyn tas till sĂ„dana faktorer som barnets Ă„lder och mognad, hur barnet kan ha pĂ„verkats av sökanden eller förĂ€ldrarna m.m. Om barnet har en bestĂ€md önskan och har nĂ„tt en sĂ„dan mognad att den bör respekteras, bör domstolen fĂ€sta stor vikt vid den. Men det Ă€r sjĂ€lvklart ocksĂ„ viktigt att domstolen tar hĂ€nsyn till andra mer allmĂ€nna synpunkter frĂ„n barnet, t.ex. att barnet inte lĂ€ngre kĂ€nner nĂ„gon samhörighet med sina biologiska förĂ€ldrar eller att barnet har en mycket nĂ€ra personlig anknytning till sökanden. Även sĂ„dana omstĂ€ndigheter ska alltsĂ„ vĂ€gas in.

Att barnets vilja ska beaktas fÄr inte leda till att ett barn pressas att ta stÀllning för eller emot en adoption. Den som har i uppgift

103

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

att tala med ett barn i en adoptionsutredning mÄste vara lyhörd för de signaler som barnet ger. Det fÄr aldrig krÀvas att barnet pÄ nÄgot sÀtt bestÀmmer hur det ska bli framöver. Barnet ska fÄ en möjlighet att uttrycka sina kÀnslor inför vad olika alternativ kan innebÀra. Den som talar med barnet har ett stort ansvar för att informera barnet om vad olika alternativ kan föra med sig och vilka konse- kvenser ett eventuellt stÀllningstagande frÄn barnets sida kan fÄ. Barnet ska ges möjlighet att komma till tals, men vill barnet inte tala om sin situation med utredaren eller inte redovisa nÄgon egentlig instÀllning mÄste det sjÀlvfallet respekteras. HÀr bör fram- hÄllas att det liksom vid vÄrdnadsutredningar krÀvs samtycke av barnets vÄrdnadshavare för att utredaren ska fÄ samtala med barnet.

Ibland kan det uppfattas sÄ att barnet Àr pÄverkat till att ha en viss instÀllning. För barnet behöver det dock inte ha nÄgon egentlig betydelse om dess instÀllning grundar sig pÄ förhÄllanden som har intrÀffat eller om det beror pÄ att det blivit pÄverkat av en förÀlder. För barnet Àr instÀllningen i bÄda fallen lika verklig. En rÀdsla eller en ovilja som barnet kan hysa för en förÀlder Àr reell för barnet vare sig den Àr befogad eller obefogad. En annan sak Àr att det naturligt- vis Àr viktigt att gÄ till botten med orsaken till rÀdslan eller oviljan och att hjÀlpa barnet att komma över den.

Det kan ocksÄ vara sÄ att barnet inte uttrycker det som barnet egentligen tÀnker och kÀnner av rÀdsla för eller av hÀnsyn till nÄgon annan, t.ex. sökanden eller sina förÀldrar. Det Àr dÀrför viktigt att sÀtta in det barnet sÀger i sitt sammanhang och vÀga in samtliga omstÀndigheter vid bedömningen av hur barnets instÀllning ska tolkas och vilken vikt som ska lÀggas vid det barnet sagt.10

Det behövs vÀgledning för socialnÀmndens yttranden i Àrenden om adoption

Som framgÄtt ovan föreslÄr utredningen att det i lagtexten ska anges vissa sÀrskilda omstÀndigheter som bör beaktas sÀrskilt vid bedömningen av vad som i ett enskilt fall Àr barnets bÀsta. Det lÄter sig enligt utredningens bedömning inte göras att i lagtext Ànnu mer utförligt ange vad som ska anses vara bÀst för barnet utan att nödvÀndig flexibilitet gÄr förlorad; regleringen gÀller i allt för mÄnga olika typer av situationer. Vad som Àr barnets bÀsta mÄste

10 Se 2002 Ă„rs vĂ„rdnadskommittĂ©s betĂ€nkande VĂ„rdnad – Boende – UmgĂ€nge. Barnets bĂ€sta, förĂ€ldrars ansvar (SOU 2005:43) del A s. 211 ff.

104

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

avgöras i varje enskilt fall. Bedömningen ska bygga pÄ kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet sjÀlvt fÄr komma till tals.

BestÀmmelsen om barnets bÀsta föreslÄs gÀlla inte bara för domstolen utan Àven för den som pÄ uppdrag av socialnÀmnden genomför en utredning i adoptionsÀrendet. Adoptionsutredningen ska alltsÄ omfatta sÄvÀl barnets behov av att fÄ ett stabilt och varaktigt förÀldra-barnförhÄllande som sökandens förutsÀttningar att ge barnet detta. Vidare mÄste barnet fÄ komma till tals. För att sÀkerstÀlla att domstolen fÄr ett fullgott beslutsunderlag och kan ta stÀllning till vad som Àr bÀst för barnet i ett Àrende om adoption Àr det av avgörande betydelse att det i yttrandet görs en analys av de omstÀndigheter som Àr relevanta för domstolens bedömning.

Det finns i dag inte sÀrskilt mycket vÀgledning för social- nÀmndens yttranden i Àrenden om adoption. De allmÀnna rÄd och den handbok om adoption som Socialstyrelsen publicerade 2008 berör huvudsakligen s.k. medgivandeutredningar enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen, vilka har en mer begrÀnsad inriktning pÄ sökandens lÀmplighet. Som har nÀmnts ovan omfattar medgivande- utredningen endast en prövning av sökandens lÀmplighet att adoptera. SÄvÀl den enkÀtundersökning till kommunerna som utredningen har gjort som de andra kontakter som utredningen haft med bl.a. socialsekreterare och domare tyder pÄ att kvaliteten pÄ socialnÀmndernas utredningar i dag Àr ojÀmn. Det skiftar en hel del mellan kommunerna vilka ÄtgÀrder som vidtas vid en begÀran om yttrande frÄn domstolen och hur yttrandena utformas. Det finns en osÀkerhet framför allt nÀr det gÀller utredningen om förhÄllandena för barnets förÀldrar, barnets hemmiljö och relationen till sina förÀldrar. Exempelvis finns det inga klara utgÄngspunkter för nÀr och hur man ska tala med barnet och vilka personer som bör kontaktas förutom barnets förÀldrar. Det saknas ocksÄ nÀrmare vÀgledning nÀr det gÀller kontakterna med barnets biologiska förÀldrar. Vid internationell adoption tillkommer oklar- heter om vilka anstrÀngningar som bör göras för att fÄ kontakt med barnet och andra berörda som kanske befinner sig utomlands (se avsnitt 11.5).

De brister som i dag finns nÀr det gÀller socialnÀmndens yttranden till domstolen mÄste enligt utredningens bedömning hanteras genom utbildning och stöd till dem som ansvarar för frÄgorna. I syfte att sÀkerstÀlla en god kvalitet bör det vara Social- styrelsens uppgift att ge ytterligare vÀgledning nÀr det gÀller den

105

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

utredning som ska ligga till grund för yttrandet och yttrandets utformning.

6.4Vuxenadoption

Förslag: Den som har fyllt 18 Är ska fÄ adopteras om det finns sÀrskild anledning med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Vid bedömningen ska sÀrskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som sökanden vill adoptera eller om det pÄ annat sÀtt har uppkommit ett varaktigt och stabilt förÀldra-barnförhÄllande mellan dem.

SkĂ€len för förslaget: Som har nĂ€mnts fĂ„r en adoption enligt gĂ€llande rĂ€tt ske om det Ă€r till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hĂ€nsyn till det personliga förhĂ„llandet mellan sökanden och barnet finns sĂ€rskild anledning till adoptionen. Uttrycket ”vill uppfostra” tar knappast sikte just pĂ„ vuxenadoption, men dĂ€remot förut- sĂ€ttningarna i övrigt. I samband med att bestĂ€mmelsen Ă€ndrades 1981 framhölls det att det mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera ska finnas ett förhĂ„llande av vĂ€sentligen samma inne- hĂ„ll som det mellan förĂ€ldrar och barn (se prop. 1980/81:112 s. 9).

Det Ă€r svĂ„rt att av rĂ€ttspraxis dra nĂ„gra generella slutsatser om hur de förutsĂ€ttningar som anges i lagtexten ska tillĂ€mpas i enskilda fall. Detta gĂ€ller sĂ€rskilt nĂ€r en förĂ€lder till den som sökanden vill adoptera motsĂ€tter sig adoptionen. NĂ€r det gĂ€ller styvbarns- adoption tyder i vart fall rĂ€ttsfallet NJA 1989 s. 401 (I) pĂ„ att det stĂ€lls höga krav för att en adoption ska kunna ske. Som har redogjorts för i avsnitt 6.1 motsatte sig i det fallet en av de biologiska förĂ€ldrarna adoptionen. Högsta domstolen fann att förhĂ„llandet mellan sökanden och den kvinna som sökanden ville adoptera ”inte genom yttre omstĂ€ndigheter” hade fĂ„tt en sĂ„dan relation som den mellan ett barn och en förĂ€lder. Att kvinnans barn sĂ„g sökanden som sin morfar utgjorde inte heller skĂ€l för en adoption.

Möjligheten till vuxenadoption fyller enligt utredningens uppfattning en mycket viktig funktion. Även den som Ă€r vuxen kan ha ett stort intresse av en adoption. En adoption kan ge en

106

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

familjetillhörighet och trygghet under den fortsatta livstiden och ge en legitimitet Ă„t en redan existerande relation. En adoption kan t.ex. ha betydelse nĂ€r den som sökanden vill adoptera har varit familjehemsplacerad hos sökanden eller nĂ€r sökanden har varit förordnad som sĂ€rskild vĂ„rdnadshavare för barnet men man av olika skĂ€l har avvaktat med att ta upp frĂ„gan om en adoption till dess att ”barnet” har vuxit upp och blivit mer moget. En adoption kan ocksĂ„ aktualiseras i en styvbarnsrelation. Genom en adoption kan ”barnet” Ă€ven i vuxen Ă„lder fĂ„ en varaktig och nĂ€ra anknytning till den familj dĂ€r han eller hon har vuxit upp. Adoptionen kan ocksĂ„ fĂ„ stor betydelse för relationen till nĂ€sta generation.

I vissa fall kan en adoption vara motiverad Ă€ven nĂ€r den som ska adopteras visserligen inte har vuxit upp hos sökanden men pĂ„ annat sĂ€tt har fĂ„tt ett sĂ€rskilt personligt förhĂ„llande till sökanden. Det kan t.ex. vara sĂ„ att en av ”barnets” förĂ€ldrar har gift om sig och att ”barnet”, trots att han eller hon redan har flyttat hemifrĂ„n, har fĂ„tt en mycket nĂ€ra personlig relation till styvförĂ€ldern. Ett annat exempel Ă€r om en biologisk förĂ€lder vill adoptera tillbaka ett barn som tidigare adopterats bort. Vid internationell adoption gör sig sĂ€rskilda hĂ€nsyn gĂ€llande. En adoption bör inte komma i frĂ„ga för att underlĂ€tta för en utlĂ€ndsk medborgare att bosĂ€tta sig i Sverige, att fĂ„ arbete eller utbildning i Sverige eller av rent ekonomiska syften.

Som har nÀmnts i avsnitt 6.3 anser utredningen att den före- slagna bestÀmmelsen om barnets bÀsta bör vara begrÀnsad till situationer dÀr den som ska adopteras inte har fyllt 18 Är. Flera av de avvÀgningar som behöver göras i frÄga om underÄriga barn har ingen direkt motsvarighet nÀr den som sökanden vill adoptera Àr vuxen. En direkt tillÀmpning av principen om barnets bÀsta ter sig dÀrför inte lÀmplig. Utredningen anser i stÀllet att en sÀrskild reglering bör finnas för vuxenadoption. Regleringen bör i huvudsak utgÄ frÄn de förutsÀttningar som redan i dag anges i lagtexten. UtgÄngspunkten bör alltsÄ Àven i fortsÀttningen vara att en vuxenadoption fÄr ske om det finns sÀrskild anledning med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Till ledning för bedömningen av detta bör det i lagtexten anges vilka omstÀndigheter som sÀrskilt ska beaktas. Liksom i dag bör det sÀrskilt beaktas om barnet har uppfostrats av sökanden. Det bör vidare beaktas om ett stabilt och varaktigt förÀldra-barnförhÄllande har uppkommit pÄ annat sÀtt. Vid bedöm- ningen bör det lÀggas stor vikt vid barnets egen instÀllning och

107

Ett tydligare barnperspektiv i Àrenden om adoption

SOU 2009:61

barnets och sökandens uppfattning av sitt förhÄllande. Om det under lÄng tid inte har förekommit nÄgon kontakt mellan barnet och den biologiska förÀldern och barnet inte önskar ha nÄgon vidare kontakt med denne, bör förÀlderns vilja normalt inte kunna hindra en adoption.

Det lÄter sig inte göras att i lagtexten Ànnu mer utförligt ange vad som ska beaktas utan att nödvÀndig flexibilitet gÄr förlorad. En helhetsbedömning mÄste göras av omstÀndigheterna i det enskilda fallet.

108

7 Sambor och adoption

7.1GÀllande rÀtt

MÄnga par vÀljer i dag att inte gifta sig utan lever i stÀllet som sambor. Den grundlÀggande regleringen av samboförhÄllandet finns i sambolagen (2003:376). DÀr finns regler om sambors egen- dom och bodelning om samboförhÄllandet upphör. I sambolagen definieras begreppet sambor. Med sambor avses tvÄ personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhÄllande och har gemen- samt hushÄll (1 § sambolagen). Detta Àr en allmÀn definition som, om inget sÀrskilt anges, gÀller Àven vid tillÀmpningen av bestÀm- melser om sambor i andra författningar. En utgÄngspunkt Àr att det ska vara frÄga om en sammanlevnad i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingÄr sexuellt samliv, gemensamt hushÄll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Sambolagen gÀller för bÄde heterosexuella och homo- sexuella samboförhÄllanden, förutsatt att ingen av parterna Àr gift eller registrerad partner.1

NĂ€r det gĂ€ller gifta par Ă€r huvudregeln i 4 kap. förĂ€ldrabalken att de inte fĂ„r adoptera annat Ă€n gemensamt. En make fĂ„r dock med den andra makens samtycke adoptera ”eget barn” eller den andra makens barn eller adoptivbarn. En make fĂ„r Ă€ven adoptera ensam om den andra maken befinner sig pĂ„ okĂ€nd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning (3 §). Andra Ă€n makar fĂ„r inte adoptera gemensamt (4 §). BestĂ€mmelserna i Ă€ktenskapsbalken Ă€r sedan den 1 maj 2009 könsneutrala. Det som sĂ€gs om makar gĂ€ller ocksĂ„ registrerade partner som har ingĂ„tt partnerskap före den 1 maj 2009 och som dĂ€refter inte har upplöst eller omvandlat sitt registrerade partnerskap till ett Ă€ktenskap.2 Även registrerade partner fĂ„r alltsĂ„

1Se prop. 2002/03:80 s. 27 f.

2Se 3 kap. 1 § den upphÀvda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap, som fortfarande tillÀmpas i frÄga om ett enligt den lagen registrerat partnerskap enligt 2 § lagen (2009:260) om upphÀvande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

109

Sambor och adoption

SOU 2009:61

adoptera gemensamt pÄ samma sÀtt som gifta par. En registrerad partner fÄr ocksÄ adoptera den andra registrerade partnerns barn.

För sambor finns det dÀremot inte nÄgra sÀrskilda bestÀmmelser i 4 kap. förÀldrabalken. Sambor kan alltsÄ inte adoptera gemensamt pÄ samma sÀtt som gifta par och registrerade partner. En sambo kan inte heller adoptera den andra sambons barn genom en styvbarnsadoption. Det finns dÀremot inget hinder mot att en sambo i andra situationer adopterar ensam.

7.2Tidigare övervÀganden

Redan i 1917 Ă„rs adoptionslag fanns en bestĂ€mmelse om att andra Ă€n makar inte gemensamt fick anta adoptivbarn (4 §). I förarbetena framförde Lagberedningen att detta var vad som bĂ€st motsvarade avsikten med adoptionen, att skapa ett förĂ€ldra-barnförhĂ„llande. Syftet med adoptionen skulle förfelas om tvĂ„ personer som inte var förenade i Ă€ktenskap med varandra gemensamt fick anta adoptiv- barn. En sĂ„dan adoption skulle medföra olösliga svĂ„righeter i frĂ„ga om fördelningen av ”förĂ€ldramakten” mellan adoptanterna. En ordning som innebĂ€r att endast makar fick adoptera gemensamt överensstĂ€mde ocksĂ„ med andra lĂ€nders lagar.3

Tanken att införa en möjlighet för sambor att adoptera gemensamt vÀcktes 1970 i en departementspromemoria.4 Departe- mentschefen förklarade att han hade förstÄelse för tanken men att förslaget var oförenligt med 1967 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption, som Sverige anslutit sig till. Det var dÀrför inte aktuellt att införa vidgade möjligheter till gemensam adoption.5

Även Förmynderskapsutredningen övervĂ€gde i sitt slut- betĂ€nkande AdoptionsfrĂ„gor (SOU 1989:100) om sambor borde fĂ„ möjlighet att adoptera gemensamt. OcksĂ„ i det sammanhanget konstaterades det att 1967 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption hindrade detta. En Ă€ndring av de svenska adoptionsbestĂ€mmelserna ansĂ„gs ocksĂ„ innebĂ€ra en risk för att internationella adoptioner skulle försvĂ„ras. Mot den bakgrunden och eftersom gĂ€llande ordning inte verkade ha medfört nĂ„gra nĂ€mnvĂ€rda nackdelar, ansĂ„g

3Se NJA II 1917 s. 483.

4Se departementspromemorian Ds Ju 1970:5 s. 54.

5Se prop. 1970:186 s. 48.

110

SOU 2009:61

Sambor och adoption

utredningen att möjligheten att adoptera gemensamt Àven fort- sÀttningsvis skulle förbehÄllas makar.6

Under senare Är har motioner framstÀllts i riksdagen om att sambor bör fÄ rÀtt att prövas som adoptivförÀldrar pÄ samma villkor som registrerade partner och gifta. Motionerna har avslagits med hÀnsyn till en framtida allmÀn översyn av adoptionslagstift- ningen.7

7.3Internationella konventioner

1967 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption innehÄller en bestÀmmelse om att barn fÄr adopteras av makar eller av en person (artikel 6.1). Begreppet makar omfattar inte registrerade partner. Av detta skÀl frÄntrÀdde Sverige konventionen 2003 i samband med att registrerade partner fick möjlighet att prövas som adoptiv- förÀldrar.

2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption ger konventions- staterna en möjlighet att lÄta konventionens bestÀmmelser omfatta Àven heterosexuella och homosexuella sambor som lever till- sammans i en stabil relation (artikel 7.2). Staterna kan alltsÄ vÀlja om sambor ska fÄ adoptera gemensamt eller inte. Det Àr upp till staterna att avgöra hur stabiliteten i relationen ska bedömas.8

1993 Ă„rs Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner omfattar adoption av makar eller av en person (artikel 2). Med ”makar” avses enligt den förklarande rapporten endast gifta par av olika kön.9 FrĂ„gan om Ă€ven t.ex. heterosexuella sambor som lever i ett stabilt förhĂ„llande skulle omfattas av konventionen diskuterades under arbetet med konventionen. De förhandlande staterna kunde dock inte enas om en sĂ„dan lösning. Av den förklarande rapporten framgĂ„r emellertid att man inte avsĂ„g att konventionen skulle begrĂ€nsa konventions- staternas möjlighet att ha egna bestĂ€mmelser om vilka som ska godtas som adoptanter.10

6SOU 1989:100 s. 159 f.

7Se t.ex. motionen 2005/06:L296(m) (bet. 2005/06:LU9, prot. 2005/06:61), motionerna 2006/07:C201(v) och 2006/07:C379(c) (bet. 2006/07:CU8, prot. 2006/07:80), och motionen 2007/08:C213(c) (bet. 2007/08:CU14, prot. 2007/08:97).

8Se den förklarande rapporten till 2008 Ärs EuroparÄdskonvention, paragraf 47.

9Se den förklarande rapporten till 1993 Ärs Haagkonvention, paragraf 80, 83 och 84.

10Se den förklarande rapporten till 1993 Ärs Haagkonvention, paragraf 82.

111

Sambor och adoption

SOU 2009:61

7.4NÄgot om utlÀndsk rÀtt

Enligt finsk, dansk och norsk rÀtt fÄr endast gifta par adoptera gemensamt.

Enligt islÀndsk rÀtt fÄr en man och en kvinna som har bott tillsammans i minst fem Är adoptera gemensamt. Med sambor menas att en man och en kvinna bor tillsammans och att sam- boendet Àr registrerat i ett nationellt register, alternativt att det kan bevisas pÄ annat sÀtt. Det Àr bara sÄdana sambor och gifta par som fÄr adoptera gemensamt.

I NederlÀnderna fÄr tvÄ personer adoptera gemensamt om de har levt tillsammans i minst tre Är före ansökan. De behöver inte vara gifta med varandra, men de mÄste kunna gifta sig. Det innebÀr t.ex. att ett homosexuellt par fÄr adoptera gemensamt (de kan gifta sig i NederlÀnderna), men att en bror och en syster som bor tillsammans inte fÄr adoptera ett barn gemensamt.

Enligt belgisk rÀtt fÄr tvÄ makar eller tvÄ sambor (av samma eller olika kön) adoptera gemensamt. För sambor gÀller att de antingen ska vara registrerade sambor eller ha bott tillsammans under minst tre Är vid ansökningstillfÀllet.

Den brittiska lagstiftningen tillÄter att makar eller sambor (av samma eller olika kön) adopterar gemensamt. Ett par betraktas inte som sambor om den ena Àr den andras förÀlder, mor/farförÀlder, syster, bror, farbror, faster, morbror eller moster.

Enligt tysk rÀtt fÄr endast makar adoptera gemensamt. Det Àr alltsÄ inte tillÄtet för sambor att adoptera gemensamt.

7.5Sambor ges möjlighet att prövas som adoptivförÀldrar

Förslag: Sambor ges möjlighet att prövas som adoptivförÀldrar pÄ samma sÀtt som gifta par och registrerade partner. Det innebÀr att tvÄ sambor gemensamt kan adoptera ett barn och att en sambo kan adoptera den andra sambons barn.

Möjligheten för en make att adoptera ensam om den andra maken lider av en allvarlig psykisk störning tas bort.

112

SOU 2009:61

Sambor och adoption

SkÀlen för förslaget

UtgÄngspunkter

Som framgÄr av avsnitt 7.1 fÄr makar och registrerade partner adoptera barn gemensamt i dag. En make/registrerad partner fÄr ocksÄ adoptera den andra makens/registrerade partnerns barn. Efter en sÄdan styvbarnsadoption anses barnet som makarnas/ registrerade partnernas gemensamma. Dessa möjligheter finns inte för sambor. FrÄgan Àr om det finns skÀl att upprÀtthÄlla denna skillnad.

UtgÄngspunkten för bedömningen bör vara att en förÀndring av gÀllande regler ska vara motiverad utifrÄn principen om barnets bÀsta och inte i första hand med hÀnsyn till andra intressen, t.ex. vuxnas lÀngtan efter barn. Enligt FN:s barnkonvention ska det sÀkerstÀllas att barnets bÀsta beaktas frÀmst (artikel 21). Detta har ansetts innebÀra att inga andra intressen, vare sig ekonomiska, politiska eller adoptanternas intressen, fÄr ta över eller jÀmstÀllas med barnets. Svensk rÀtt bÀrs upp av samma tanke.

Bedömningen av vilka som Àr sambor och relationens stabilitet

Ett skÀl som under utredningens arbete har framförts mot att sambor ges möjlighet att adoptera gemensamt Àr att sambo- förhÄllanden statistiskt sett inte Àr lika stabila som Àktenskap och att det dÀrför skulle innebÀra en allt för stor risk att lÄta sambor adoptera. Av statistik frÄn Statistiska centralbyrÄn framgÄr att antalet separationer Är 2007 per 100 barn var 2,42 nÀr förÀldrarna var gifta med varandra jÀmfört med 4,65 nÀr förÀldrarna var sambor.11 Det har ocksÄ invÀnts att det inte finns nÄgot register över sambor pÄ samma sÀtt som över gifta par och registrerade partner och att det dÀrför skulle kunna vara svÄrt att avgöra vem som Àr sambo i lagens mening.

Utredningen delar inte dessa farhĂ„gor. Den högre separations- frekvensen bland sambor har delvis förklarats med att det bland sambor – jĂ€mfört med gifta par – finns en större andel unga par som endast har bott tillsammans under en kortare tid. MĂ„nga unga par provar att leva som sambor under en tid innan man gifter sig.12

11 Se Statistiska centralbyrÄns Barn- och familjestatistik 2008, publicerat pÄ .

12 Se SCB:s demografiska rapport 1995:1, SkilsmÀssor och separationer, s. 28 f.

113

Sambor och adoption

SOU 2009:61

Som har nĂ€mnts i avsnitt 6 ska det i alla Ă€renden om adoption göras en grundlig bedömning av om ett par Ă€r lĂ€mpligt som adoptiv- förĂ€ldrar. Bedömningen görs av domstolen i Ă€rendet om adoption. Vid internationell adoption görs en motsvarande bedömning av socialnĂ€mnden vid den s.k. medgivandeprövningen enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen (2001:453). NĂ€r det gĂ€ller gifta par och registrerade partner har vid dessa prövningar redan i dag relationens varaktighet och stabilitet en stor betydelse. I denna prövning ligger att man undersöker vilken nĂ€rhet de sökande har till varandra, hur bra relationen fungerar och hur engagerat paret Ă€r i relationen. Vidare undersöks bl.a. hur lĂ„ngvarigt förhĂ„llandet Ă€r, om det har utsatts för prövningar, hur man har klarat att lösa dem, hur konflikter uppstĂ„r och hur de hanteras. En faktor som kan tala emot lĂ€mplighet Ă€r att förhĂ„llandet Ă€r kortvarigt, oprövat eller instabilt. Även tidigare nĂ€ra relationer kan fĂ„ betydelse – varför de upphört och vad sökanden har lĂ€rt av det.13

Enligt utredningens bedömning Ă€r det klart att denna prövning kan göras pĂ„ samma sĂ€tt avseende sambor som för gifta par och registrerade partner. Liksom för gifta par och registrerade partner bör en adoption endast komma i frĂ„ga om det stĂ„r klart att relationen Ă€r stabil och paret i övrigt uppfyller de krav som stĂ€lls. I detta ligger Ă€ven att det mĂ„ste kunna göras en bedömning av om de sökande över huvud taget Ă€r sambor i lagens mening, dvs. om de bor stadigvarande tillsammans i ett parförhĂ„llande och har gemen- samt hushĂ„ll. Personer som endast har bott tillsammans under en kortare tid eller inte lever i ett parförhĂ„llande i den mening som avses i sambolagen bör inte komma i frĂ„ga för adoption vare sig de Ă€r gifta, registrerade partner eller sambor. Bedömningen av om ett par Ă€r sambor eller inte görs dessutom i andra sammanhang och blir dĂ€rför ingen nyhet för domstolarna. Även socialnĂ€mnderna har förutsĂ€ttningar att göra denna bedömning. I syfte att ytterligare lyfta fram betydelsen av att sökandena har en stabil relation föreslĂ„r utredningen att ett tillĂ€gg om detta görs i 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen (se angĂ„ende detta avsnitt 15.1).

13 Se Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, Socialstyrelsen (2008), s. 89 f.

114

SOU 2009:61

Sambor och adoption

Nationell adoption

En möjlighet för sambor att adoptera pÄ samma sÀtt som gifta par och registrerade partner skulle enligt utredningens bedömning fÄ betydelse framför allt vid nationell adoption. En styvbarnsadoption kan i vissa fall innebÀra fördelar för ett barn, t.ex. nÀr faderskapet inte Àr faststÀllt eller nÀr barnet tidigare Àr adopterat av en ensam- stÄende. Adoptionen kan öka barnets trygghet, inte bara under den tid familjen lever tillsammans utan ocksÄ ifall de vuxna skulle separera eller den biologiska förÀldern avlida. En sÄdan adoption Àr i dag möjlig endast om de vuxna i familjen Àr gifta eller registrerade partner. För ett barn som lever i en familj dÀr de vuxna Àr sambor finns inte samma möjlighet.

En möjlighet för sambor att gemensamt adoptera ett barn skulle kunna fÄ betydelse t.ex. nÀr ett barn Àr placerat i ett familjehem eller nÀr sÀrskilda vÄrdnadshavare har förordnats för barnet. Det finns i dag inga begrÀnsningar nÀr det gÀller samlevnaden mellan personer som tar emot ett barn i ett familjehem eller som sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare. De kan vara gifta, registrerade partner eller sambor. Den gÀllande regleringen innebÀr alltsÄ att de par som Àr sambor och som vill ge barnet den trygghet en adoption skulle innebÀra, mÄste gifta sig för att det ska bli möjligt. Alternativt Àr det möjligt för den ena av samborna att ensam adoptera barnet.

Det Àr olyckligt om ett par i de beskrivna fallen avstÄr frÄn en adoption trots att detta skulle vara till barnets bÀsta. UtgÄngs- punkten bör vara att alla barn har samma möjlighet att bli adopterade, oavsett de som vill adoptera barnet Àr gifta, regi- strerade partner eller sambor. Det Àr knappast rationellt att endast en av dem som har tagit hand om barnet som familjehem eller som har förordnats som vÄrdnadshavare för barnet adopterar barnet. Att fÄ tvÄ förÀldrar skulle innebÀra en större trygghet för barnet. Och Àven om paret vÀljer att gifta sig för att barnet ska fÄ adopteras Àr detta inte heller helt tillfredsstÀllande. Vissa par föredrar av ideologiska skÀl att inte gifta sig. En grundlÀggande princip för den familjerÀttsliga lagstiftningen har sedan 1970-talet ansetts vara att staten ska vara ideologiskt neutral till frÄgan om ett par gifter sig eller föredrar att bo tillsammans utan Àktenskap. Valet mellan Àktenskap och samboende har uppfattats som en sÄdan etisk eller ideologisk frÄga som lagstiftaren inte ska lÀgga sig i. Redan i direktiven till Familjelagssakkunniga 1969 anförde chefen för Justitiedepartementet att Àktenskapet visserligen borde ha en

115

Sambor och adoption

SOU 2009:61

central plats inom familjerĂ€tten men att man borde ”försöka se till att den familjerĂ€ttsliga lagstiftningen inte innehĂ„ller nĂ„gra bestĂ€m- melser som skapar onödiga svĂ„righeter eller olĂ€genheter för dem som skaffar sig barn och bildar familj utan att gifta sig”.14 Vid införandet av Ă€ktenskapsbalken hĂ€nvisades till att samhĂ€llet mĂ„ste rĂ€kna med som en realitet att det Ă€ven i fortsĂ€ttningen kommer att finnas kvinnor och mĂ€n som inte vill ge sin samlevnad Ă€ktenskapets form och att lagstiftaren mĂ„ste ta hĂ€nsyn till detta.15 Sambolagen infördes med motiveringen att det behövdes sĂ€rskilda civilrĂ€ttsliga regler för upplösningen av ett samboförhĂ„llande. I frĂ„ga om sociala förmĂ„ner, skatter och Ă„tskilligt annat har man dĂ€remot i princip efterstrĂ€vat likabehandling av sambor med gifta och registrerade partner. Detta gĂ€ller Ă€ven barns rĂ€ttigheter. Barn med förĂ€ldrar som Ă€r sambor har numera samma trygghet, ekonomiskt och rĂ€ttsligt, som barn vars förĂ€ldrar Ă€r gifta eller har ingĂ„tt registrerat partner- skap. I lagstiftningen finns det i dag endast vissa skillnader mellan barn till gifta och ogifta förĂ€ldrar. NĂ€r ett barn föds och förĂ€ldrarna inte Ă€r gifta med varandra gĂ€ller inte nĂ„gon faderspresumtion och vĂ„rdnaden blir inte automatiskt gemensam pĂ„ samma sĂ€tt som nĂ€r förĂ€ldrarna Ă€r gifta. Detta kan dock i de allra flesta fall Ă„stad- kommas genom en enkel anmĂ€lan till Skatteverket. Vidare har barnet rĂ€tt till arv efter en förĂ€lder om förĂ€ldrarna inte Ă€r gifta. Om förĂ€ldrarna Ă€r gifta, Ă€rver i stĂ€llet den andra förĂ€ldern. I övrigt gĂ€ller numera samma regler i frĂ„ga om vĂ„rdnad om barn, umgĂ€nge med barn och barns boende och Ă€ven nĂ€r det gĂ€ller bl.a. barnets rĂ€tt till underhĂ„ll och arv.

Ytterligare ett argument som talar för att sambor bör fĂ„ möjlighet att prövas som adoptivförĂ€ldrar Ă€r att sambor – precis som gifta par och registrerade partner – har möjlighet att fĂ„ assisterad befruktning vid svensk sjukvĂ„rd. NĂ€r det gĂ€ller assisterad befruktning har nĂ„gon inskrĂ€nkning till gifta par och registrerade partner inte ansetts motiverad.16 Som utredningen ser det skulle samhĂ€llets syn pĂ„ familjebildning bli mer konsekvent om sambor inte heller utesluts frĂ„n möjligheten att prövas som adoptiv- förĂ€ldrar.

14Se SOU 1972:41 s. 58.

15Se prop. 1986/87:1 s. 99 med hĂ€nvisning till bet. LU 1973:20 s. 74–75.

16Jfr t.ex. direktiven (dir. 1981:72) för inseminationsutredningen, dÀr chefen för Justitiedepartementet anförde att den faktiska situationen för mÀn och kvinnor som utan att vara gifta med varandra sammanlever under Àktenskapsliknande förhÄllanden Àr i stort sett densamma som för gifta makar.

116

SOU 2009:61

Sambor och adoption

Internationell adoption

Ett argument som har framförts mot att sambor ges möjlighet att prövas gemensamt som adoptivförÀldrar Àr att det med nÄgra fÄ undantag inte finns nÄgra lÀnder som i dag Àr beredda att lÀmna barn för adoption till andra Àn gifta par och att en lagÀndring dÀrför inte skulle fÄ nÄgot praktiskt genomslag just nÀr det gÀller inter- nationell adoption. Vidare har anförts att ursprungslÀndernas instÀllning skulle kunna pÄverkas sÄ att de blir misstÀnksamma mot Sverige som mottagarland.

Liknande argument framfördes i samband med den reform som gjordes 2003 och som innebar att registrerade partner fick möjlighet att adoptera. Som framhölls i det sammanhanget Àr det viktigt att man Àr lyhörd och medveten om att de lÀnder Sverige samarbetar med nÀr det gÀller internationella adoptioner mÄnga gÄnger har en annan syn pÄ förÀldraskap. Samarbete nÀr det gÀller internationella adoptioner mÄste bygga pÄ förtroende. Det innebÀr att de begrÀnsningar och villkor som ursprungslÀnderna sÀtter upp mÄste efterlevas. Emellertid talar erfarenheterna frÄn 2003 Ärs reform inte för att internationella adoptioner skulle ha försvÄrats pÄ det sÀtt som befarades.17 Som uttalades vid 2003 Ärs reform bör det förhÄllandet att en lagÀndring skulle fÄ en begrÀnsad effekt i sig inte hindra att den genomförs om den annars Àr motiverad. I mÄnga lÀnder hÄller ocksÄ attityden till andra samlevnadsformer Àn Àktenskap pÄ att Àndras och det kan tÀnkas att det finns nya lÀnder som skulle kunna bli aktuella som ursprungslÀnder (se prop. 2001/02:123 s. 28 f. och bet. 2001/02:LU27 s. 25).

Det kan vidare konstateras att en möjlighet för sambor att prövas som adoptivförÀldrar inte hindras av 1993 Ärs Haag- konvention. Av uttalanden i samband med att konventionen antogs framgÄr att man inte avsÄg att konventionen skulle begrÀnsa konventionsstaternas möjlighet att ha egna bestÀmmelser om vilka som ska godtas som adoptanter. Konventionen hindrar alltsÄ inte att bestÀmmelser införs som ger sambor, pÄ samma sÀtt som nÀr registrerade partner adopterar barn, möjlighet att gemensamt adoptera barn. Dessa adoptioner kommer emellertid inte att omfattas av konventionen och dess samarbetssystem (se prop. 2001/02:123 s. 33).

17 Se NIA:s rapport till regeringen dnr 1:1/03 nr 7, MIA:s rapport till regeringen dnr 51:252:05 samt MIA:s Ärsredovisningar för Ären 2006, 2007 och 2008.

117

Sambor och adoption

SOU 2009:61

Sammanfattande bedömning

Sammanfattningsvis Àr det utredningens uppfattning att en möjlighet för sambor att gemensamt prövas som adoptivförÀldrar Àr vÀl förenlig med principen om barnets bÀsta. En sambo bör ocksÄ kunna adoptera den andra sambons barn genom en styv- barnsadoption. Liksom nÀr det gÀller andra som önskar adoptera barn bör en individuell prövning kunna göras utifrÄn de sökandes förutsÀttningar att erbjuda barnet gynnsamma uppvÀxtförhÄll- anden. En möjlighet för sambor att adoptera gemensamt skulle fÄ betydelse framför allt vid nationell adoption. En styvbarnsadoption skulle i vissa fall kunna öka barnets trygghet. En möjlighet till adoption skulle ocksÄ kunna fÄ betydelse bl.a. för barn som Àr placerade i familjehem.

Bör möjligheten att prövas som adoptivförÀldrar begrÀnsas till samboförhÄllanden som varat under viss tid?

Utredningen har övervÀgt om möjligheten att prövas som adoptiv- förÀldrar i lag bör begrÀnsas till samboförhÄllanden som har varat under en viss tid. Liknande krav gÀller i Island, NederlÀnderna och Belgien. För en sÄdan begrÀnsning talar att det för alla blir tydligt vad som gÀller och att bedömningen av sökandens lÀmplighet som adoptivförÀldrar skulle underlÀttas. Men det finns ocksÄ skÀl som talar mot ett sÄdant krav pÄ samboende under viss tid. Framför allt kan det finnas en risk för att lÀmplighetsprövningen i praktiken standardiseras och att man inte i tillrÀcklig utstrÀckning Àr uppmÀrksam pÄ andra faktorer som kan pÄverka stabiliteten i ett förhÄllande. Vidare skulle en uttrycklig lagreglering leda till inflexibilitet. Det kan inte uteslutas att det finns situationer dÀr det med hÀnsyn till barnets bÀsta finns anledning att tillÄta en adoption trots att parterna inte har varit sambor under den i lag föreskrivna tiden. NÄgot liknande krav finns inte heller för gifta par eller registrerade partner. Kravet skulle lÀtt kunna kringgÄs genom att ett samboende par gifter sig och dÀrmed knappast fÄ nÄgon nÀmnvÀrd effekt. Som redan har framhÄllits bör det ocksÄ vara en utgÄngspunkt vid lagstiftningen att staten Àr ideologiskt neutral till valet mellan Àktenskap och samboende.

Sammantaget anser utredningen dÀrför inte att det i lag bör föreskrivas att samboförhÄllandet ska ha varat under viss tid. En

118

SOU 2009:61

Sambor och adoption

bedömning av samboförhÄllandets varaktighet bör istÀllet göras inom ramen för den allmÀnna lÀmplighetsbedömningen enligt den av utredningen föreslagna allmÀnna bestÀmmelsen om barnets bÀsta. En adoption bör normalt förutsÀtta att sökandena har bott ihop under flera Är. Detta bör gÀlla oavsett om de Àr gifta, registrerade partner eller sambor.

Möjligheterna att i vissa sÀrskilda fall adoptera ensam

Som har framgÄtt fÄr makar och registrerade partner inte adoptera annat Àn gemensamt. Den ena maken/registrerade partnern fÄr dock adoptera ensam om den andre vistas pÄ okÀnd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. Den ena maken/registrerade partnern fÄr ocksÄ annars med den andres samtycke adoptera dennes barn eller adoptivbarn eller eget barn (4 kap. 3 § förÀldrabalken).

Som redan har nÀmnts bör möjligheten till en styvbarns- adoption gÀlla Àven för sambor. Det Àr vidare rimligt att en make/registrerad partner, liksom i dag, kan adoptera ensam om den andra maken/registrerade partnern vistas pÄ okÀnd ort. Situationen Àr sÀllsynt men undantagsvis kan det ÀndÄ vara t.ex. sÄ att en make kommer ensam till Sverige som asylsökande och att den andra maken Àr försvunnen. Detta undantag finns ocksÄ i övriga nordiska lÀnders lagstiftning. BestÀmmelsen bör dock inte gÀlla för sambor. Det ligger i sakens natur att nÄgon sÄdan situation inte kan uppkomma i ett samboförhÄllande.

Undantaget avseende allvarlig psykisk störning fanns redan nĂ€r adoptionsinstitutet infördes 1917. DĂ„ fick en make adoptera ensam nĂ€r den andra maken var ”sinnessjuk eller sinnesslĂ¶â€ (3 § i 1917 Ă„rs adoptionslag). Det ansĂ„gs i ett sĂ„dant fall vara ”obilligt” om den andra maken skulle vara helt utestĂ€ngd frĂ„n att adoptera.18 Liknande undantag finns ocksĂ„ i de övriga nordiska lĂ€nderna.

Sedan bestĂ€mmelsen infördes har synen pĂ„ barns behov och rĂ€ttigheter genomgĂ„tt stora förĂ€ndringar. Även psykiatrivĂ„rden har förĂ€ndrats. MĂ„nga som tidigare vĂ„rdades pĂ„ klinik för psykisk ohĂ€lsa lever nu hemma med stöd av den psykiatriska öppenvĂ„rden. Även om barnet enligt bestĂ€mmelsen inte fĂ„r nĂ„got förĂ€ldra- barnförhĂ„llande till adoptantens psykiskt sjuka make/registrerade partner, riskerar barnet att hamna i en miljö som kan vara mycket pĂ„frestande för barnet. Barn till psykiskt funktionshindrade

18 Se NJA II 1917 s. 481 f.

119

Sambor och adoption

SOU 2009:61

förÀldrar identifierades av Barnpsykiatrikommittén som en sÀrskilt sÄrbar riskgrupp (se SOU 1998:31 s. 128). I prop. 2008/09:193 har regeringen föreslagit att lagstiftningen förtydligas sÄ att hÀlso- och sjukvÄrden och dess personal har en skyldighet att sÀrskilt beakta barns behov av information, rÄd och stöd om barnets förÀlder eller nÄgon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsÀttning. Psykisk ohÀlsa i familjen kan t.o.m. vara en omstÀndighet som talar för att ett barn ska omhÀndertas enligt lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga.19

Enligt utredningens bedömning har undantagsbestĂ€mmelsen om allvarlig psykisk störning ett uttalat förĂ€ldraperspektiv. Ur ett barnperspektiv Ă€r en adoption inte lĂ€mplig om sökandens make/registrerade partner lider av en allvarlig psykisk störning. Även om det Ă€r möjligt för en make att adoptera ensam i de övriga nordiska lĂ€nderna anser utredningen att bestĂ€mmelsen Ă€r otidsenlig och att den med hĂ€nsyn till barnets bĂ€sta bör tas bort. Detta skulle innebĂ€ra att makar, registrerade partner och sambor Ă€r hĂ€nvisade till att ansöka om adoption gemensamt Ă€ven om en av dem lider av psykisk störning. Om det Ă€r frĂ„ga om en allvarlig psykisk störning bör det inte komma ifrĂ„ga att ge tillstĂ„nd till adoption. Det kan dock inte uteslutas att det i ett enskilt fall kan vara till barnets bĂ€sta att adopteras Ă€ven om en av sökandena lider av nĂ„gon form av psykisk ohĂ€lsa. Det ankommer alltid pĂ„ socialnĂ€mnden att utreda och pĂ„ domstolen att bedöma om sökandena Ă€r lĂ€mpliga att adoptera. Sökandenas hĂ€lsotillstĂ„nd Ă€r t.ex. en av de omstĂ€ndig- heter som sĂ€rskilt ska beaktas vid socialnĂ€mndens medgivande- utredning enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen.20 För en adoption mĂ„ste i ett sĂ„dant fall krĂ€vas att sökandens hĂ€lsotillstĂ„nd inte Ă€r nĂ„got hinder för ett fullgott förĂ€ldraskap. Liksom i andra fall mĂ„ste en bedömning göras av om adoptionen Ă€r till barnets bĂ€sta. Är den inte det, ska ansökan om adoption inte att bifallas.

Slutligen anser utredningen att hĂ€nvisningen i paragrafen till ”adoptivbarn” bör kunna tas bort. HĂ€nvisningen tar sikte pĂ„ situationer dĂ€r det ett barn ska adopteras pĂ„ nytt (omadoption).

19Se 2 §, vÄrd ska beslutas bl.a. om det pÄ grund av brister i omsorgen finns en pÄtaglig risk för att den unges hÀlsa eller utveckling skadas. Som exempel nÀmns i förarbetena att barnets behov av kÀnslomÀssig trygghet och stimulans allvarligt eftersÀtts t.ex. pÄ grund av missbruk eller psykiska störningar hos förÀldrarna (prop. 1989/90:28 s. 108).

20Jfr Socialstyrelsens allmÀnna rÄd 2008:8 s. 5, om tveksamhet gÀller i frÄga om den psykiska hÀlsan eller en psykisk funktionsnedsÀttning, bör sökanden uppmanas att lÀmna in ett utlÄtande om det psykiska hÀlsotillstÄndet frÄn en lÀkare med specialistkompetens i psykiatri eller frÄn en legitimerad psykolog.

120

SOU 2009:61

Sambor och adoption

Det Ă€r genom bestĂ€mmelsen om en adoptions rĂ€ttsverkningar numera klart att en adoption medför att adoptivförĂ€ldrarna blir barnets förĂ€ldrar med de rĂ€ttsverkningar detta innebĂ€r, t.ex. i frĂ„ga om arv, underhĂ„ll och vĂ„rdnad och att barnets stĂ€llning i förhĂ„llande till sina biologiska förĂ€ldrar upphör (se 4 kap. 8 § förĂ€ldrabalken). Den sĂ€rskilda hĂ€nvisningen till ”adoptivbarn” behövs dĂ€rför inte lĂ€ngre (se Ă€ven avsnitt 9.4). Detta innebĂ€r ingen Ă€ndring i sak. Även hĂ€nvisningen i lagtexten om adoption av eget barn bör tas bort (se avsnitt 13.1).

7.6VĂ„rdnaden om barnet ska vara gemensam

Förslag: En ny bestÀmmelse om vÄrdnad vid adoption införs. Om tvÄ makar, registrerade partner eller sambor gemensamt adopterar ett barn, stÄr barnet genom adoptionen under vÄrdnad av bÄda adoptanterna. Detsamma gÀller om en make/registrerad partner/sambo adopterar den andra makens/registrerade partnerns/sambons barn.

SkÀlen för förslaget: Ett barn stÄr frÄn födelsen under vÄrdnad av bÄda förÀldrarna, om dessa Àr gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. IngÄr förÀldrarna senare Àktenskap med varandra, stÄr barnet frÄn den tidpunkten under vÄrdnad av dem bÄda, om inte domstolen dessförinnan har anförtrott vÄrdnaden Ät en eller tvÄ sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare (6 kap. 3 § första stycket förÀldrabalken). Om barnet stÄr under vÄrdnad av den ena förÀldern och förÀldrarna vill att vÄrdnaden ska vara gemensam, kan detta under olika förutsÀttningar Ästadkommas genom registrering hos Skatteverket efter anmÀlan (4 § andra stycket samma kapitel), ett avtal som godkÀnts av socialnÀmnden (6 §) eller genom en ansökan till tingsrÀtten (4 § första stycket).

Enligt 4 kap. 8 § förÀldrabalken ska ett adoptivbarn anses som adoptantens barn, och inte som barn till sina biologiska förÀldrar, vid tillÀmpning av bestÀmmelse i lag eller annan författning som tillÀgger slÀktskap eller svÄgerlag rÀttslig betydelse. Har en make adopterat den andra makens barn, anses dock barnet som makarnas gemensamma. I situationer dÀr tvÄ makar gemensamt adopterar ett barn eller dÀr en make adopterar den andra makens barn, har det av bestÀmmelsen ansetts följa att barnet genom adoptionen auto-

121

Sambor och adoption

SOU 2009:61

matiskt stÄr under bÄda makarnas gemensamma vÄrdnad. NÄgon sÀrskild anmÀlan till Skatteverket krÀvs alltsÄ inte.21

Om sambor ges möjlighet att gemensamt adoptera ett barn, skulle den nuvarande regleringen innebÀra att modern ensam fÄr vÄrdnaden om barnet och att adoptivförÀldrarna sedan till Skatteverket mÄste anmÀla att vÄrdnaden ska vara gemensam. Det finns ingen bestÀmmelse som ger besked om vem av tvÄ sambor av samma kön som i en sÄdan situation ska ha vÄrdnaden. Om en av samborna adopterar den andra sambons barn genom en styvbarnsadoption, innebÀr den gÀllande regleringen att de hos Skatteverket mÄste anmÀla att de vill ha gemensam vÄrdnad. I vissa fall mÄste de i stÀllet vÀnda sig till tingsrÀtten, t.ex. om en av dem inte Àr svensk medborgare.

Utredningen anser att det Ă€r rimligt att sambor som adopterar gemensamt automatiskt ska fĂ„ gemensam vĂ„rdnad om barnet pĂ„ samma sĂ€tt som ett gift par som adopterar. En grundlĂ€ggande förutsĂ€ttning för en adoption i dessa fall bör ju vara att de blivande adoptivförĂ€ldrarna Ă€r överens om att ha gemensam vĂ„rdnad och att de kan samarbeta i frĂ„gor som rör barnet pĂ„ det sĂ€tt som krĂ€vs vid gemensam vĂ„rdnad. Även nĂ€r en sambo adopterar den andra sambons barn bör vĂ„rdnaden automatiskt bli gemensam. I syfte att undvika oklarhet Ă€r det lĂ€mpligt att vĂ„rdnadsfrĂ„gan Ă€ven nĂ€r det gĂ€ller gifta par och registrerade partner regleras pĂ„ ett tydligare sĂ€tt Ă€n i dag. Utredningen föreslĂ„r dĂ€rför att en uttrycklig bestĂ€mmelse om vĂ„rdnad vid adoption införs i 4 kap. förĂ€ldrabalken. BestĂ€mmelsen innebĂ€r att barnet frĂ„n den tidpunkt dĂ„ adoptionen vinner laga kraft automatiskt stĂ„r under vĂ„rdnad av bĂ„da makarna/registrerade partnerna/samborna. Detta bör gĂ€lla bĂ„de nĂ€r tvĂ„ makar/registrerade partner/sambor adopterar gemensamt och nĂ€r en av makarna/registrerade partnerna/samborna adopterar den andra makens/registrerade partnerns/sambons barn. I andra fall, dvs. om en ensam person adopterar, stĂ„r barnet i dag under vĂ„rdnad av adoptanten. Detta Ă€r sĂ„ sjĂ€lvklart att situationen inte behöver regleras.

21 Se avsnitt 10.7 i Skatteverkets handbok Folkbokföring. Jfr Àven Ebba Sverne Arvill och Agnetha Svensson, Adoption, 2 uppl. (2008) s. 118.

122

8 ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

8.1Bakgrund

Av 4 kap. 1 § förĂ€ldrabalken framgĂ„r att den som vill adoptera som huvudregel ska ha fyllt 25 Ă„r. Även den som har fyllt 18 Ă„r kan i vissa fall fĂ„ adoptera, nĂ€mligen om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det annars finns synnerliga skĂ€l.

25-ÄrsgrÀnsen har varit oförÀndrad sedan adoptionsinstitutet infördes i Sverige 1917. I förarbetena till 1917 Ärs adoptionslag konstaterades att det i vissa andra lÀnder krÀvdes en mycket hög minimiÄlder hos adoptanten. SkÀlet var att en adoption ansÄgs olÀmplig sÄ lÀnge adoptanten sjÀlv kunde fÄ barn. NÄgot förbud mot att adoptera om adoptanten hade egna barn infördes inte i 1917 Ärs adoptionslag, men det krÀvdes synnerliga skÀl för adoption i fall dÄ adoptanten hade en egen bröstarvinge. Det konstaterades att de utlÀndska bestÀmmelserna i frÄga om minimiÄlder var alltför strÀnga.1 SÀrskilt för kvinnans del kunde det lÄngt tidigare Àn vid fyrtio eller femtio Ärs Älder stÄ klart att hon inte kunde fÄ egna barn. En sÄ hög minimiÄlder skulle ocksÄ ofta lÀgga hinder i vÀgen för adoption av egna, utom Àktenskap, födda barn. GrÀnsen sattes dÀrför till 25 Är. Vidare överlÀts Ät domstolen att ta behörig hÀnsyn till Äldersskillnaden mellan adoptanten och den som ska adopteras.2

I samband med att bestÀmmelserna i 1917 Ärs adoptionslag över- fördes till förÀldrabalken infördes ett undantag frÄn 25-ÄrsgrÀnsen. Modern till ett barn utom Àktenskapet gavs möjlighet att adoptera

1I Tyskland och Frankrike var minimiÄldern femtio Är och i Schweiz fyrtio Är, se s. 37 f. i Lagberedningens lagförslag frÄn Är 1913, intaget i Bihang till Riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm Är 1917, andra samlingen, andra avdelningen, första bandet.

2Se NJA II 1917 s. 475 f.

123

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

SOU 2009:61

barnet gemensamt med sin make nÀr hon uppnÄtt myndig Älder, dvs. 21 Är.3

Ytterligare Àndringar gjordes 1971. I den departements- promemoria som föregick lagÀndringen noterades bl.a. att myndighetsÄldern hade sÀnkts till 20 Är (1969) och att den som fyllt 20 Är hade full frihet att gifta sig och bilda familj. Mot denna bakgrund ifrÄgasattes om inte den allmÀnna adoptionsÄldern var alltför hög. Det kunde tÀnkas att det redan pÄ ett tidigt stadium stod klart att ett ungt gift par inte kunde fÄ egna barn, och det föreföll mindre rimligt att en kvinna som hade barn utom Àktenskapet och som var gift med en 21-Ärig man mÄste vÀnta fyra Är innan hon tillsammans med maken fick adoptera barnet. I promemorian underströks att det var angelÀget att den som skulle adoptera ett barn uppfyllde tillrÀckliga krav pÄ mognad och skötsamhet, men att gÀllande regler rörande förfarandet i adoptionsÀrenden gav tillfredsstÀllande garantier Àven efter en sÀnkning av adoptionsÄldern. Det föreslogs dÀrför att ÄldersgrÀnsen skulle bestÀmmas till 20 Är.4 Departementschefen konstaterade att frÄgan sÀllan torde bli aktuell i fall dÄ adoptanten inte uppnÄtt 25 Är, men att denna ÄldersgrÀns i vissa fall kunde lÀgga hinder i vÀgen för en i och för sig motiverad adoption. Han fann dock att promemorieförslaget inte var förenligt med 1967 Ärs EuroparÄds- konvention om adoption, som föreskrev en lÀgsta adoptionsÄlder om 21 Är. Departementschefen stannade dÀrför för att 25-ÄrsgrÀnsen skulle behÄllas som huvudregel men att möjligheten till undantag skulle vidgas. Det ansÄgs inte möta nÄgra betÀnkligheter att medge undantag i frÄga om adoption av eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn. I övrigt borde adoption vid lÀgre Älder Àn 25 Är vara möjlig om synnerliga skÀl förelÄg. Adoptanten skulle dock ha fyllt 20 Är.5

År 1974 sĂ€nktes myndighetsĂ„ldern till 18 Ă„r. ÅldersgrĂ€nsen för de nyss nĂ€mnda undantagsbestĂ€mmelserna Ă€ndrades till följd av detta till 18 Ă„r.6

FrÄgan om en sÀnkt ÄldersgrÀns övervÀgdes av Förmynderskapsutredningen i slutbetÀnkandet AdoptionsfrÄgor (SOU 1989:100). Förmynderskapsutredningen konstaterade att det inte hade framkommit skÀl som motiverade en sÀnkning av

3Se NJA II 1950 s. 56 f.

4Se Ds Ju 1970:5 s. 60 f.

5Se prop. 1970:186 s. 50 f.

6Se prop. 1974:44 s. 64.

124

SOU 2009:61

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

25-ÄrsgrÀnsen och att grÀnsen ÀndÄ inte kunde sÀttas lÀgre Àn 21 Är med hÀnsyn till 1967 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption. Förmynderskapsutredningen ansÄg dÀrför att huvudregeln Àven fortsÀttningsvis skulle vara att den eller de som har fyllt 25 Är fick adoptera (se anförd SOU s. 160 f.)

8.2Internationella konventioner och utlÀndsk rÀtt

1993 Ă„rs Haagkonvention innehĂ„ller inte nĂ„gra bestĂ€mmelser om Ă„lder för adoptanten. I 1967 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption finns en minimigrĂ€ns om 21 Ă„r för adoptanten. Sverige var, som har nĂ€mnts i avsnitt 3, ansluten till denna konvention fram till 2003. Även 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption inne- hĂ„ller en bestĂ€mmelse om lĂ€gsta Ă„lder (artikel 9). Denna bestĂ€m- melse Ă€r mer flexibel och anger att adoptanten ska ha uppnĂ„tt den Ă„lder som föreskrivs i staternas nationella lag, dock att minimi- Ă„ldern som huvudregel inte fĂ„r vara lĂ€gre Ă€n 18 Ă„r eller högre Ă€n 30 Ă„r. Vidare anges att det ska vara en lĂ€mplig Ă„ldersskillnad mellan adoptanten och barnet, helst 16 Ă„r. Om det Ă€r till barnets bĂ€sta fĂ„r staterna emellertid i lag frĂ„ngĂ„ kravet pĂ„ minimiĂ„lder eller Ă„ldersskillnad vid styvbarnsadoptioner eller om det föreligger ”exceptional circumstances”. Ett exempel som tas upp i den förklarande rapporten (paragraf 52) Ă€r om yngre syskon redan har adopterats av familjen och kravet pĂ„ Ă„ldersskillnad inte Ă€r uppfyllt för att fĂ„ adoptera ett Ă€ldre syskon.

Enligt finsk rÀtt ska en adoptant ha fyllt 25 Är. Adoption kan emellertid ocksÄ ske om adoptanten har fyllt 18 Är och den som ska adopteras Àr adoptantens makes barn, eget barn som tidigare adopterats bort, eller om det finns andra synnerligen vÀgande skÀl för adoption. I praxis tillÀmpas en Äldersskillnad pÄ högst 45 Är mellan barn och adoptivförÀldrar.

Dansk rÀtt har ocksÄ en 25-ÄrsgrÀns för adoptanten. Om det finns sÀrskilda skÀl kan en person som har fyllt 18 Är adoptera. Huvudregeln Àr att en blivande adoptivförÀlder inte fÄr vara mer Àn 40 Är Àldre Àn barnet. I praxis krÀvs som huvudregel en Älders- skillnad om 14 Är mellan adoptivbarnet och de blivande adoptiv- förÀldrarna.

Enligt norsk rÀtt ska adoptanten ha fyllt 25 Är. NÀr starka skÀl talar för det kan tillstÄnd till adoption ges till den som har fyllt 20 Är.

125

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

SOU 2009:61

Även islĂ€ndsk rĂ€tt föreskriver att adoptanten mĂ„ste ha fyllt 25 Ă„r för att fĂ„ adoptera. Under vissa omstĂ€ndigheter kan en person som har fyllt 20 Ă„r fĂ„ adoptera.

För att makar ska fÄ adoptera enligt tysk rÀtt rÀcker det att den ena maken Àr 25 Är medan den andra maken mÄste ha fyllt 21 Är. Om en ensam person adopterar ska denne ha fyllt 25 Är. För det fall Äldersskillnaden Àr större Àn 40 Är mellan barnet och adoptanten anses det allmÀnt vara sÄ att ett förÀldra-barnförhÄllande inte kan förvÀntas.

Av den nederlĂ€ndska lagstiftningen följer att adoptanten ska ha fyllt 18 Ă„r. Åldersskillnaden mellan barnet och adoptanten fĂ„r inte vara mindre Ă€n 18 Ă„r och vid internationell adoption inte större Ă€n 40 Ă„r.

Belgisk lag föreskriver att den som vill adoptera ska ha fyllt 25 Är och att Äldersskillnaden till barnet ska vara minst 15 Är. Vid adoption av makes eller partners barn rÀcker det emellertid att adoptanten har fyllt 18 Är och Àr minst 10 Är Àldre Àn barnet.

Enligt brittisk lag mÄste den som vill adoptera ha fyllt 21 Är. Om det Àr ett par som vill adoptera och den ena av dem Àr barnets biologiska förÀlder, fÄr paret adoptera gemensamt om den biologiska förÀldern har fyllt 18 Är och partnern har fyllt 21 Är.

8.3ÖvervĂ€ganden

Bedömning: Den generella 25-ÄrsgrÀnsen i 4 kap. förÀldrabalken för att fÄ adoptera bör behÄllas. NÄgon reglering av Äldersskillnaden mellan sökanden och den som ska adopteras bör inte införas. Det bör inte heller införas nÄgon övre ÄldersgrÀns för sökanden i 4 kap. förÀldrabalken.

Förslag: Den som har fyllt 18 Är men inte 25 Är ska fÄ adoptera om adoptionen avser en makes eller sambos barn eller om det annars med hÀnsyn till barnets bÀsta finns sÀrskild anledning.

126

SOU 2009:61

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

SkÀlen för bedömningen och förslaget

LÀgsta Älder för att fÄ adoptera

Enligt gĂ€llande rĂ€tt Ă€r huvudregeln att endast den som har fyllt 25 Ă„r fĂ„r adoptera. Detta gĂ€ller i alla Ă€renden om adoption som avgörs av svensk domstol, dvs. Ă€ven vid internationell adoption. FrĂ„n huvudregeln finns vissa undantag. Även den som har fyllt 18 Ă„r men inte 25 Ă„r fĂ„r adoptera om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det annars finns synnerliga skĂ€l.

Som har nÀmnts Àr Sverige inte lÀngre bundet av 1967 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption och det finns dÀrför inte lÀngre nÄgon internationell förpliktelse som hindrar att 25-Ärs- grÀnsen sÀnks till t.ex. 18 Är. En generell 18-ÄrsgrÀns Àr tillÄten enligt 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption. FrÄgan Àr om det med hÀnsyn till detta finns anledning att sÀnka 25-ÄrsgrÀnsen, i första hand till 18 Är.

För en sÀnkning av ÄldersgrÀnsen till 18 Är talar att man numera redan vid 18 Ärs Älder blir myndig och frÄn den Äldern i de flesta andra sammanhang förvÀntas ta ansvar som en vuxen person. 18-ÄrsgrÀnsen Àr avgörande för möjligheten att ingÄ Àktenskap. Den som Àr 18 Är kan Àven fÄ tillgÄng till assisterad befruktning inom den svenska sjukvÄrden. Det kan i linje med detta tyckas att den nu gÀllande 25-ÄrsgrÀnsen Àr förÄldrad och att en 18-ÄrsgrÀns bÀttre skulle Äterspegla en modern syn pÄ familjebildning.

Enligt utredningens bedömning finns det dock skĂ€l som talar mot en sĂ€nkning av 25-Ă„rsgrĂ€nsen till 18 Ă„r. Forskningen visar att adopterade barn kan vara sĂ€rskilt sĂ„rbara pĂ„ grund av sin bakgrund. Ett barn som överges och lĂ€mnas bort för adoption gör en betydande kĂ€nslomĂ€ssig förlust. Barnets erfarenhet av separationen lever kvar och kan komma till uttryck under perioder i livet som Ă€r sĂ€rskilt kĂ€nsliga. Även för ett adoptivbarn som annars klarar sig bra innebĂ€r den sĂ€rskilda bakgrunden en extra livsuppgift som han eller hon mĂ„ste klara av.7

Med hÀnsyn till adoptivbarns sÀrskilda bakgrund och sÄrbarhet har adoptivförÀldrarna en helt avgörande roll för barnets utveckling. Det Àr dÀrför viktigt att adoptivförÀldrarna har de förutsÀttningar som krÀvs. Generellt sett stÀlls det andra krav pÄ adoptivförÀldrar Àn pÄ biologiska förÀldrar, och förÀldraskapet

7 Se prop. 2001/02:123 s. 23 och SOU 2001:10 s. 16.

127

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

SOU 2009:61

krÀver en stor mognad. Detta talar mot en generell 18-ÄrsgrÀns. Den gÀllande 25-ÄrsgrÀnsen signalerar till socialnÀmnder och domstolar att det som regel ska krÀvas att sökanden har större livserfarenhet och mognad Àn en 18-Äring. Den enkÀtundersökning som utredningen har gjort tyder pÄ att frÄgan om adoption mycket sÀllan blir aktuell före 25 Ärs Älder. Inte heller har det vid utredningens arbete i övrigt framkommit att det finns nÄgot praktiskt behov av att sÀnka ÄldersgrÀnsen. Sammantaget anser utredningen dÀrför att ÄldersgrÀnsen inte bör sÀnkas till 18 Är. Det finns inte heller tillrÀcklig anledning att sÀnka den till t.ex. 20 eller

21Ă„r.

Även om huvudregeln alltsĂ„ Ă€ven i fortsĂ€ttningen bör vara att

den som adopterar ska ha fyllt 25 Är mÄste det i rimlig utstrÀckning kunna göras undantag frÄn detta. Enligt utredningens bedömning Àr det klart att det gÀllande undantaget för styvbarnsadoptioner bör behÄllas. I detta fall lever barnet redan tillsammans med sökanden. En adoption kan öka barnets trygghet Àven om styvförÀldern inte har fyllt 25 Är.

Som har nĂ€mnts fĂ„r undantag frĂ„n 25-Ă„rsgrĂ€nsen Ă€ven i andra fall göras om det finns ”synnerliga skĂ€l”. Av uttalanden i förarbetena framgĂ„r att detta tar sikte bl.a. pĂ„ fall dĂ€r tvĂ„ makar vet att de inte kan fĂ„ barn eller dĂ€r adoptionen avser en nĂ€rstĂ„ende slĂ€kting (se prop. 1970:186 s. 50 f.). I rĂ€ttsfallet NJA 1991 s. 21 ansökte tvĂ„ makar om att fĂ„ adoptera mannens brorson som vid ansökningstillfĂ€llet var 11 Ă„r. Kvinnan var 21 Ă„r (23 Ă„r vid tiden för Högsta domstolens beslut) och det krĂ€vdes dĂ€rför synnerliga skĂ€l för att hon skulle fĂ„ adoptera. BĂ„de adoptanterna och barnet hĂ€rstammade frĂ„n Marocko. Mannen hade tidigt tagit aktiv del i pojkens fostran. Även kvinnan hade i stor utstrĂ€ckning haft den praktiska vĂ„rden om pojken, som betraktade makarna som sina riktiga förĂ€ldrar. Högsta domstolen fann att det fanns synnerliga skĂ€l för kvinnan att adoptera pojken.

Enligt utredningens bedömning fyller möjligheten till undantag frĂ„n 25-Ă„rsgrĂ€nsen en viktig funktion Ă€ven nĂ€r det inte Ă€r frĂ„gan om en styvbarnsadoption. Det kan t.ex. vara sĂ„ att adoptionen avser en nĂ€rstĂ„ende slĂ€kting eller nĂ„gon som sökanden pĂ„ annat sĂ€tt har en personlig anknytning till. Barnet kan t.ex. ha varit placerat hos sökanden med stöd av den sociala skyddslagstiftningen. Uttrycket ”synnerliga skĂ€l” ger enligt utredningens mening intryck av en allt för strĂ€ng bedömning. I syfte att tydliggöra barnperspektivet föreslĂ„r utredningen att undantaget i stĂ€llet uttrycks sĂ„ att undan-

128

SOU 2009:61

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

tag frÄn 25-ÄrsgrÀnsen fÄr göras om det med hÀnsyn till barnets bÀsta finns sÀrskild anledning.

Som framgÄr av avsnitt 13.1 föreslÄr utredningen Àven att undantaget frÄn 25-ÄrsgrÀnsen för eget barn tas bort. Detsamma gÀller undantaget för makes adoptivbarn (se avsnitt 9.4).

Åldersskillnaden mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera

2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption innehĂ„ller en bestĂ€m- melse om att Ă„ldersskillnaden mellan adoptanten och barnet ska vara minst 16 Ă„r. Om det Ă€r till barnets bĂ€sta fĂ„r staterna genom lagstiftning frĂ„ngĂ„ kravet vid styvbarnsadoptioner eller om det finns ”exceptional circumstances”. FrĂ„gan Ă€r om det finns anledning att införa en bestĂ€mmelse i enlighet med detta i 4 kap. förĂ€ldrabalken.

NÄgon reglering nÀr det gÀller Äldersskillnaden mellan sökanden och den som ska adopteras har tidigare inte ansetts motiverad i svensk rÀtt. NÀr 1917 Ärs adoptionslag infördes ansÄgs det tillrÀckligt att frÄgan ingick som ett led i domstolens allmÀnna lÀmplighetsbedömning.8

FrĂ„gan om Ă„ldersskillnaden mellan adoptanten och den som ska adopteras har i nĂ„gra fall prövats av Högsta domstolen. I rĂ€ttsfallet NJA 1985 s. 651 ansökte tvĂ„ makar om tillstĂ„nd att fĂ„ adoptera ett barn frĂ„n mannens tidigare hemland. Mannen hade tidigare tagit hand om barnet. Åldersskillnaden mellan barnet och mannens hustru var bara nio Ă„r, vilket enligt Högsta domstolen i och för sig inte var en tillrĂ€cklig Ă„ldersskillnad. Högsta domstolen ansĂ„g dock att det i frĂ„ga om adoption som söks av makar gemensamt fĂ„r accepteras att Ă„ldersskillnaden mellan adoptivbarnet och en av makarna inte Ă€r sĂ„ stor. Hustrun hade vid tiden för Högsta domstolens beslut fyllt 25 Ă„r. I rĂ€ttsfallet NJA 1991 s. 21 tillĂ€ts en adoption trots att Ă„ldersskillnaden bara var tio Ă„r mellan en av sökandena och barnet (se framstĂ€llningen ovan).

RÀttslÀget i dag Àr sÄledes att det vid bedömningen av om en adoption Àr lÀmplig Àven ska beaktas Äldersskillnaden mellan sökanden och barnet. Av de nÀmnda rÀttsfallen framgÄr att en lÀgre Äldersskillnad Àn normalt kan godtas om det endast gÀller en av tvÄ makar. Vidare kan hÀnsyn tas till att barnet kan ha en sÀrskilt

8 Se NJA II 1917 s. 476.

129

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

SOU 2009:61

personlig anknytning till sökanden. Det har under utredningens arbete inte framkommit nÄgot som tyder pÄ att den gÀllande ordningen innebÀr nÄgot problem och att det t.ex. i syfte att uppnÄ en mer enhetlig praxis skulle finnas anledning att uttryckligen lagreglera frÄgan om Äldersskillnaden mellan adoptanten och den som ska adopteras. Innan övervÀganden görs i frÄga om ett eventuellt tilltrÀde till 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption, finns det dÀrför enligt utredningens uppfattning inte tillrÀcklig anledning att föreslÄ nÄgon lagregel om Äldersskillnaden mellan adoptanten och den som ska adopteras. FrÄgan om Äldersskillnaden bör kunna bedömas inom ramen för den föreslagna bestÀmmelsen om barnets bÀsta.

En övre ÄldersgrÀns i 4 kap. förÀldrabalken?

Som framgÄr av framstÀllningen i avsnitt 15.1 föreslÄr utredningen att det i socialtjÀnstlagen införs en övre ÄldersgrÀns för den som ansöker om medgivande att i adoptionssyfte fÄ ta emot ett barn med hemvist utomlands. Den föreslagna bestÀmmelsen innebÀr att ett medgivande som regel inte fÄr meddelas om sökanden har fyllt 43 Är. Undantag fÄr dock göras om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller det annars finns sÀrskilda skÀl.

NÄgon liknande ÄldersgrÀns bör enligt utredningens uppfattning inte införas i 4 kap. förÀldrabalken. De flesta nationella adoptioner Àr styvbarnsadoptioner. I dessa fall har barnet redan en nÀra personlig anknytning till sökanden. Detsamma gÀller t.ex. nÀr barnet har bott hos sökanden pÄ grund av en familjehemsplacering. En liknande generell ÄldersgrÀns som i socialtjÀnstlagen skulle dÀrför knappast fÄ nÄgon större praktisk betydelse. Vidare Àr bestÀmmelserna i 4 kap. förÀldrabalken tillÀmpliga ocksÄ nÀr den som sökanden vill adoptera har fyllt 18 Är. I dessa fall Àr det sjÀlvklart att sökanden mÄste fÄ vara betydligt Àldre Àn 43 Är.

Att det inte föreslĂ„s nĂ„gon uttrycklig övre Ă„ldersgrĂ€ns innebĂ€r dock inte att frĂ„gan om sökandens Ă„lder saknar betydelse vid nationell adoption. Det Ă€r vid dessa adoptioner – precis som vid internationell adoption – viktigt att sökandens Ă„lder vĂ€gs in i den helhetsbedömning av barnets bĂ€sta som alltid ska göras. Bedöm- ningen bör i praktiken göras utifrĂ„n samma utgĂ„ngspunkter som vid internationell adoption. Dessa avvĂ€gningar bör dock enligt

130

SOU 2009:61

ÅldersgrĂ€nser för att adoptera

utredningens uppfattning kunna göras inom ramen för den föreslagna inledande bestÀmmelsen om barnets bÀsta.

131

9 FörÀldrars samtycke till adoption

9.1GÀllande rÀtt

Enligt den nuvarande regleringen i 4 kap. förĂ€ldrabalken Ă€r huvud- regeln att den som inte har fyllt 18 Ă„r inte fĂ„r adopteras utan sina förĂ€ldrars samtycke. Moderns samtycke ska ha lĂ€mnats sedan hon har Ă„terhĂ€mtat sig tillrĂ€ckligt efter nedkomsten. FrĂ„n huvudregeln om samtycke av barnets förĂ€ldrar görs vissa undantag. Samtycke behövs inte av den som lider av en allvarlig psykisk störning, Ă€r utan del i vĂ„rdnaden eller befinner sig pĂ„ okĂ€nd ort. Är detta fallet i frĂ„ga om var och en av dem som ska samtycka till adoptionen, ska i stĂ€llet samtycke inhĂ€mtas frĂ„n barnets sĂ€rskilt förordnade vĂ„rdnadshavare (5 a §). Även om det inte behövs nĂ„got samtycke av barnets förĂ€lder, ska förĂ€ldern Ă€ndĂ„ höras om det kan ske (10 §).

Högsta domstolen har i nÄgra avgöranden tagit stÀllning till vilken betydelse det har att en icke vÄrdnadshavande förÀlder motsÀtter sig adoptionen. RÀttsfallet NJA 1977 s. 206 gÀllde en pojke som vid tiden för ansökan om adoption var 14 Är. Han hade bott tillsammans med sin mor och hennes nye make i fyra Är. Maken ansökte om att fÄ adoptera pojken. Pojken hade motsatt sig umgÀnge med den biologiske fadern och tvÄ ansökningar om verkstÀllighet av en dom pÄ umgÀnge hade tidigare avslagits. HÀrtill kom att pojken samtyckte till adoptionen. Högsta domstolen biföll ansökan om adoption och framhöll att den biologiska faderns vilja under dessa omstÀndigheter inte borde hindra en adoption.

RÀttsfallet NJA 1987 s. 116 gÀllde en flicka som var ett och ett halvt Är nÀr ansökan om adoption lÀmnades in och drygt fyra Är vid tidpunkten för Högsta domstolens beslut. Hon hade vuxit upp tillsammans med sin mor och styvfar. Till en början hade hon trÀffat sin biologiske far sporadiskt men under senare tid mer regelbundet med stöd av beslut av domstol. Högsta domstolen konstaterade att en adoption rycker undan den rÀttsliga grunden

133

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

för umgÀnge mellan barnet och dess biologiska förÀldrar eller en av dem. Vidare framhölls att det numera Àr vanligt att det i en familj finns barn som bara Àr mannens eller kvinnans och som bevarar nÀra relationer till den andra av sina förÀldrar och att det i regel inte kommer i frÄga att avbryta ett sÄdant förhÄllande genom adoption. HÀnsyn mÄste dock tas till vilket vÀrde ett umgÀnge med den biologiska förÀldern kan ha för barnet i det enskilda fallet. Högsta domstolen fann att en adoption i det aktuella fallet mÄste anses vara till fördel för flickan.

I rÀttsfallet NJA 1987 s. 628 ansökte en man om tillstÄnd att fÄ adoptera sin makas dotter, som var sju Är vid ansökan och elva Är vid tiden för Högsta domstolens beslut. FörhÄllandet mellan flickans mor och biologiska far bröts nÀr flickan var tvÄ Är. Innan flickan fyllde fem Är trÀffades far och dotter vid fyra eller fem kortvariga tillfÀllen. DÀrefter förekom viss sporadisk brevkontakt. Fadern var sedan lÀnge bosatt utomlands och hade inga planer pÄ att ÄtervÀnda till Sverige. Högsta domstolen fann att flickan inte hade ett sÄdant behov av umgÀnge med den biologiska fadern att det hindrade adoptionen. Flickan hade sedan hon var fyra Är bott tillsammans med sin mor och styvfar som behandlat henne som sitt eget barn. Högsta domstolen ansÄg att adoptionen mÄste anses vara till fördel för barnet och biföll ansökan.

9.2NÄgot om utlÀndsk rÀtt

Enligt dansk rĂ€tt Ă€r huvudregeln att en adoption av den som Ă€r under 18 Ă„r fĂ„r ske endast om förĂ€ldrarna har lĂ€mnat sitt samtycke. Om en av förĂ€ldrarna inte har nĂ„got förĂ€ldraansvar för barnet, Ă€r pĂ„ okĂ€nd ort eller Ă€r förhindrad att bevaka sin rĂ€tt pĂ„ grund av psykisk ohĂ€lsa eller annat liknande förhĂ„llande, krĂ€vs dock endast samtycke frĂ„n den andra förĂ€ldern. Om detta gĂ€ller bĂ„da förĂ€ldrarna krĂ€vs samtycke frĂ„n barnets förmyndare. Om en förĂ€lder med förĂ€ldra- ansvar inte lĂ€mnar sitt samtycke, kan adoption Ă€ndĂ„ medges om det Ă€r av avgörande betydelse för barnets vĂ€lfĂ€rd. Om barnet Ă€r omhĂ€ndertaget av sociala myndigheter, mĂ„ste socialnĂ€mnden sam- tycka. Även om förĂ€lderns samtycke inte krĂ€vs, ska dennes instĂ€llning inhĂ€mtas innan beslut om adoption fattas, om det inte bedöms vara till men för barnet eller skulle orsaka olĂ€mplig försening av förfarandet. Möjligheten att besluta om adoption mot en vĂ„rdnadshavares vilja har anvĂ€nts sĂ€llan. För nĂ€rvarande behand-

134

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

las ett lagförslag som ger utökade möjligheter till adoption mot en vÄrdnadshavande förÀlders vilja.

Enligt finsk rÀtt Àr huvudregeln att en adoption krÀver samtycke av barnets bÄda förÀldrar. Om det finns synnerligen vÀgande skÀl kan en adoption dock beslutas Àven om förÀldrarna eller en av dem inte har gett sitt samtycke eller Ätertagit ett tidigare givet samtycke. Detta förutsÀtter att adoptionen pÄ ett uppenbart avgörande sÀtt Àr till barnets bÀsta och att det med beaktande av barnets bÀsta samt umgÀnget mellan barnet och förÀldern, förhÄllandet mellan dem samt förhÄllandets natur, inte finns tillrÀckliga skÀl till att förÀldern inte har gett sitt samtycke eller Ätertagit det. Adoption kan ocksÄ medges dÄ förÀldern pÄ grund av sjukdom eller handikapp inte kan uttrycka sin vilja pÄ ett giltigt sÀtt eller om förÀldern finns pÄ okÀnd ort.

Enligt islĂ€ndsk rĂ€tt krĂ€vs samtycke frĂ„n en förĂ€lder som har vĂ„rdnaden om barnet. Om nĂ„gon av förĂ€ldrarna befinner sig pĂ„ okĂ€nd ort eller Ă€r förhindrad att lĂ€mna samtycke pĂ„ grund av psykisk ohĂ€lsa, rĂ€cker det med den andra förĂ€lderns samtycke. GĂ€ller detta för bĂ„da förĂ€ldrarna, krĂ€vs samtycke av en sĂ€rskilt förordnad vĂ„rdnadshavare. Är de sociala myndigheterna vĂ„rdnads- havare, krĂ€vs samtycke frĂ„n dessa. Även om samtycke saknas, kan adoption medges om barnet Ă€r familjehemsplacerat hos sökandena och omstĂ€ndigheterna tydligt talar för att barnet bör adopteras.

Norsk rÀtt föreskriver att den som Àr under 18 Är inte fÄr adopteras utan samtycke av den eller dem som har förÀldraansvaret. Om en av dem finns pÄ okÀnd ort eller pÄ grund av psykisk ohÀlsa Àr förhindrad att lÀmna samtycke, rÀcker det att den andra vÄrdnadshavaren samtycker. Om detta gÀller bÄda vÄrdnadshavarna, krÀvs samtycke frÄn förmyndaren. En förÀlder som inte har förÀldraansvar för barnet ska, om det Àr möjligt, ges tillfÀlle att yttra sig. Om nÄgon annan Àn förÀldrarna Àr förmyndare, ska denne ocksÄ fÄ tillfÀlle att yttra sig. SÀrskilda regler gÀller nÀr fylkes- nÀmnden har beslutat att förÀldraansvaret ska frÄntas förÀldrarna pÄ grund av brister i hemmiljön. Om ett sÄdant beslut har fattats, kan fylkesnÀmnden ge samtycke till en adoption. Detta förutsÀtter att det Àr sannolikt att förÀldrarna varaktigt inte kan ge barnet till- rÀcklig omsorg eller att barnet har fÄtt en sÄdan anknytning till de mÀnniskor och den miljö dÀr barnet befinner sig att det kan leda till allvarliga problem för barnet om barnet flyttas. Vidare krÀvs att adoptionen Àr till barnets bÀsta och att sökandena har varit fosterförÀldrar till barnet och har visat sig lÀmpliga att uppfostra

135

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

barnet som sitt eget. De allmÀnna villkoren för adoption mÄste ocksÄ vara uppfyllda.

Av belgisk rÀtt följer att samtycke krÀvs av bÄda barnets förÀldrar. Om en av dem inte kan uttrycka sin vilja eller finns pÄ okÀnd ort, rÀcker det med den andres samtycke. I annat fall krÀvs samtycke frÄn en förmyndare. NÀr nÄgon, vars samtycke krÀvs, motsÀtter sig adoption fÄr adoption ÀndÄ medges om det Àr uppen- bart att vÀgran Àr orimlig. Om det Àr förÀldrarna som motsÀtter sig adoptionen krÀvs vidare att de visar ointresse för barnet eller att de Àventyrar barnets hÀlsa, sÀkerhet eller moral.

I Storbritannien Àr huvudregeln att förÀldrar med förÀldraansvar (parental responsibility) ska samtycka till adoptionen. Undantag gÀller om förÀldern Àr pÄ okÀnd ort, om förÀldern Àr förhindrad att lÀmna sitt samtycke eller om barnets vÀlfÀrd krÀver det. Moderns samtycke fÄr inte lÀmnas tidigare Àn sex veckor efter barnets födelse.

Huvudregeln enligt tysk rĂ€tt Ă€r att barnets förĂ€ldrar ska samtycka till adoptionen. Även om en förĂ€lder inte samtyckt, kan adoption beslutas om förĂ€ldern pĂ„ ett ”grovt” sĂ€tt har brustit i sina skyldigheter mot barnet eller genom sitt förhĂ„llande till barnet har visat att hon eller han Ă€r likgiltigt instĂ€lld mot barnet. Det krĂ€vs vidare att barnet skulle drabbas pĂ„ ett oskĂ€ligt sĂ€tt om adoptionen inte sker. Om förĂ€lderns misskötsamhet inte har varat under en lĂ€ngre tid, krĂ€vs dessutom att det kan förutses att barnet framöver inte kommer att kunna tas om hand av förĂ€ldrarna. Utan samtycke av en förĂ€lder kan adoption ocksĂ„ beslutas om förĂ€ldern pĂ„ grund av sĂ€rskilt svĂ„r psykisk sjukdom Ă€r oförmögen att ta hand om barnet och barnets utveckling skulle Ă€ventyras om barnet inte adopteras.

I NederlÀnderna kan ett barn adopteras om förÀldrarna inte lÀngre har vÄrdnaden om barnet. Om förÀldrarna har vÄrdnaden om barnet, kan en adoption ske om förÀldrarna inte motsÀtter sig en adoption. En protest frÄn en vÄrdnadshavande förÀlder kan dessutom lÀmnas utan avseende om barnet och förÀldern inte har bott tillsammans som en familj, om förÀldern har missbrukat sitt vÄrdnadsansvar, gravt misskött sin omsorg av barnet eller om förÀldern har begÄtt brott mot barnet.

136

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

9.3Tidigare övervÀganden

Förmynderskapsutredningen föreslog vid sin allmÀnna översyn av 4 kap. förÀldrabalken 1989 att det generella undantaget frÄn krav pÄ samtycke av en förÀlder som inte Àr vÄrdnadshavare skulle tas bort. I stÀllet skulle domstolen kunna gÄ emot en sÄdan förÀlders vilja om adoptionen var förenlig med barnets bÀsta. Utredningen betonade vikten av att ett barn har goda kontakter Àven med en förÀlder som inte Àr vÄrdnadshavare, och ansÄg att det normalt inte borde komma i frÄga att genomföra en adoption om nÄgon av förÀldrarna motsÀtter sig det. Genom den föreslagna förÀndringen skulle gÀllande rÀttspraxis komma till tydligare uttryck i lagtexten (se SOU 1989:100 s. 166 f.). Förslaget har inte lett till Àndrad lagstiftning.

FrÄgan om en icke vÄrdnadshavande förÀlders samtycke till adoption har vidare behandlats i departementspromemorian

FörÀldrars samtycke till adoption, m.m. (Ds 2001:53). Bakgrunden till promemorian var ett mÄl som avgjordes av Europadomstolen 1998.1

MĂ„let gĂ€llde en flicka född 1982. Flickans förĂ€ldrar bodde inte tillsammans vid barnets födelse och fadern hade efter flickans födelse endast sporadisk kontakt med henne. Han hade inte heller del i vĂ„rdnaden om henne. År 1988 ansökte moderns make om tillstĂ„nd att adoptera flickan. Flickans biologiska far motsatte sig adoptionen. SocialnĂ€mnden avstyrkte adoptionen med hĂ€nvisning till flickans behov av umgĂ€nge med sin far. TingsrĂ€tten anförde att flickan inte hade haft nĂ„got egentligt umgĂ€nge med fadern och inte heller hade behov av ett sĂ„dant dĂ„ hon uppfattade adoptionssökanden som sin far. PĂ„ grund av detta och dĂ„ adoptionen i övrigt ansĂ„gs vara till fördel för flickan gavs tillstĂ„nd till adoptionen. Den biologiska fadern över- klagade beslutet till hovrĂ€tten som dock avslog överklagandet. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstĂ„nd.

Den biologiske fadern vÀnde sig dÀrefter till Europakommissionen för de mÀnskliga rÀttigheterna. Inför kommissionen gjorde klaganden gÀllande att tillstÄndet till adoption, utan hans medgivande, hade inneburit en krÀnkning av hans rÀtt till respekt för familjelivet enligt artikel 8 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angÄende skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande friheterna (Europakonventionen). Sedan kommissionen funnit att en krÀnkning av artikel 8 hade Àgt rum hÀnsköts mÄlet för prövning vid Europadomstolen. Den svenska regeringen bestred att konventions- brott hade skett.

1 SöderbÀck mot Sverige, European Court of Human Rights (Europadomstolen), dom den 28 oktober 1998 i mÄl nr 113/1997/897/1109.

137

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

Europadomstolen fann i sin dom att adoptionen inte innebar en krÀnkning av nÀmnda artikel. Domstolen grundade sitt avgörande pÄ flera omstÀndigheter, bl.a. att kontakterna mellan den biologiska fadern och flickan hade varit oregelbundna och begrÀnsade och att kontakten hade upphört vid tiden för adoptionsbeslutet. Vidare fann domstolen att vid tidpunkten för beslutet hade de facto familjeband funnits mellan flickan och adoptanten under sex och ett halvt Är och att adoptionen konsoliderade och formaliserade dessa band. Dom- stolen framhöll ocksÄ att det hade hÄllits förhandling i adoptions- Àrendet vid vilken den biologiska fadern hade framfört sina synpunkter. TingsrÀtten hade dÀrför varit i en bÀttre position Àn Europadomstolen att göra avvÀgningen mellan de olika intressena i mÄlet. Med hÀnsyn till detta och dÄ barnets bÀsta hade beaktats av de nationella domstolarna fann Europadomstolen att adoptionen föll inom ramen för den s.k. bedömningsmarginalen. Adoptionens negativa effekter pÄ klagandens förhÄllande till barnet kunde under omstÀndigheterna inte anses oproportionerliga. NÄgon krÀnkning av artikel 8 hade dÀrför inte skett.

I departementspromemorian drogs slutsatsen att reglerna i 4 kap. förĂ€ldrabalken inte tog tillrĂ€cklig hĂ€nsyn till en icke vĂ„rdnads- havande förĂ€lders intressen och att det borde bli svĂ„rare att genomföra en adoption mot en icke vĂ„rdnadshavande förĂ€lders vilja. I promemorian föreslogs att samtycke till adoption som huvudregel ska krĂ€vas av bĂ„da förĂ€ldrarna, dvs. Ă€ven av en förĂ€lder som Ă€r utan del i vĂ„rdnaden och att en bestĂ€mmelse skulle införas i 4 kap. förĂ€ldrabalken om att ett vĂ€grat samtycke frĂ„n en förĂ€lder som Ă€r utan del i vĂ„rdnaden inte hindrar adoption om detta Ă€r ”uppenbart bĂ€st för barnet”. Vidare föreslogs bl.a. att frĂ„gan om det ska krĂ€vas samtycke till adoptionen frĂ„n en förĂ€lder utan del i vĂ„rdnaden ska prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat. Inte heller detta förslag har lett till nĂ„gon Ă€ndrad lagstiftning.

Under senare Är har Àven den vÄrdnadshavande förÀlderns vetorÀtt varit föremÄl för diskussion. SÀrskilt nÀr det gÀller familje- hemsplacerade barn har det framförts att dagens regler kan hindra att adoptioner som skulle vara till barnets bÀsta genomförs (se t.ex. SOU 2000:77 s. 142).

138

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

9.4Krav pÄ samtycke av barnets förÀldrar

Bedömning: Den gÀllande huvudregeln om att den som Àr under 18 Är inte fÄr adopteras utan sina förÀldrars samtycke bör behÄllas. Liksom i dag bör kravet pÄ samtycke inte gÀlla om förÀldern vistas pÄ okÀnd ort eller inte har del i vÄrdnaden.

Den vetorÀtt som en vÄrdnadshavande förÀlder normalt har i ett Àrende om adoption bör behÄllas. I syfte att underlÀtta nationella adoptioner nÀr detta Àr till barnets bÀsta Àr det lÀmpligt att det utvecklas arbetssÀtt för att frÀmja samförstÄnds- lösningar i frÄgor om adoption och att det ges stöd till dem som arbetar med dessa frÄgor inom kommunerna. Detta bör vara Socialstyrelsens uppgift.

Förslag: Undantaget frÄn samtyckeskravet nÀr en förÀlder lider av en allvarlig psykisk störning behÄlls men utformas sÄ att det tydligare framgÄr att förÀldern ska vara varaktigt förhindrad att samtycka pÄ grund av störningen. Den sÀrskilda bestÀmmelsen om samtycke vid omadoption tas bort.

SkÀlen för bedömningen och förslaget

Inledning

Enligt direktiven ska utredningen ta stÀllning till om det finns skÀl till förÀndringar nÀr det gÀller krav pÄ samtycke frÄn barnets förÀldrar. UtgÄngspunkten bör vara att lagen ska ge en sÄ god garanti som möjligt för att barnets bÀsta sÀtts i frÀmsta rummet vid ett beslut om adoption, samtidigt som hÀnsyn ska tas till Europa- konventionens bestÀmmelser om förÀldrars rÀtt till skydd för privat- och familjelivet. Utredningen ska beakta eventuella förslags konsekvenser nÀr det gÀller internationella adoptioner och behovet av sÀrreglering i dessa fall.

ÖvervĂ€gandena i detta avsnitt kommer endast att beröra situationer dĂ€r den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist i Sverige. Vid internationell adoption gör sig sĂ€rskilda hĂ€nsyn gĂ€llande. Som framgĂ„r av avsnitt 16.4 föreslĂ„r utredningen en sĂ€rskild lagvalsregel för situationer dĂ€r barnet har sitt hemvist utomlands eller har förts till Sverige i syfte att adopteras. Den innebĂ€r att frĂ„gor om förĂ€ldrarnas samtycke till adoptionen prövas

139

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

enligt lagen i barnets ursprungsstat. Endast om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat tillÀmpas 4 kap. förÀldra- balken.

Adoption utan samtycke av en förÀlder som inte har del i vÄrdnaden om barnet

Enligt 4 kap. förÀldrabalken gÀller i dag ett generellt undantag frÄn kravet pÄ samtycke om förÀldern inte har vÄrdnaden om barnet. FörÀldern ska dock ges tillfÀlle att yttra sig, om det kan ske.

Det Ă€r svĂ„rt att dra nĂ„gon sĂ€ker slutsats om vilken tyngd en icke vĂ„rdnadshavande förĂ€lders vilja har enligt gĂ€llande rĂ€tt. Även om förĂ€ldern inte har nĂ„gon vetorĂ€tt, framhĂ„lls i förarbetena att största hĂ€nsyn bör tas till förĂ€lderns instĂ€llning (se NJA II 1917 s. 486 och NJA II 1950 s. 60). De fĂ„ refererade rĂ€ttsfall som finns frĂ„n Högsta domstolen Ă€r relativt gamla och rör endast styvbarnsadoption. En omstĂ€ndighet som Högsta domstolen sĂ€rskilt har framhĂ„llit Ă€r dock vilket vĂ€rde ett umgĂ€nge med den biologiska förĂ€ldern har för barnet (se NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628).

En adoption innebĂ€r en grundlĂ€ggande förĂ€ndring i barnets förhĂ„llande till sina biologiska förĂ€ldrar. Genom adoptionen klipps de rĂ€ttsliga banden till förĂ€ldrarna av. En adoption har ocksĂ„ stor betydelse socialt och psykologiskt, sĂ„vĂ€l för barnet som för barnets förĂ€ldrar. Även om barnets vĂ„rdnadshavare har det primĂ€ra ansvaret för att tillgodose barnets rĂ€tt till trygghet och omvĂ„rdnad, har lagstiftaren genom flera reformer under senare Ă„r betonat barnets behov av bĂ„da sina förĂ€ldrar och deras gemensamma ansvar för att tillgodose barnets behov. OcksĂ„ en förĂ€lder som inte har vĂ„rdnaden om barnet kan betyda mycket för barnet. Han eller hon kan vara vĂ€l insatt i barnets förhĂ„llanden och ha en god kontakt med barnet. Som har nĂ€mnts i avsnitt 6 följer det ocksĂ„ av Europadomstolens praxis att hĂ€nsyn mĂ„ste tas till förĂ€lderns intressen. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har en förĂ€lder – liksom barnet – rĂ€tt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Denna rĂ€tt fĂ„r inskrĂ€nkas endast om det Ă€r nödvĂ€ndigt för att ta till vara vissa upprĂ€knade intressen, bl.a. barnets rĂ€ttigheter.2

2 Se t.ex. det i avsnitt 9.3 nÀmnda mÄlet SöderbÀck mot Sverige samt följande rÀttsfall frÄn Europadomstolen. X mot Kroatien, dom den 17 juli 2008, ansökan nr 11223/04, Keegan mot Irland, dom den 26 maj 1994 i mÄl nr 16/1993/411/490 och B mot Storbritannien, dom den 8 juli 1987 i mÄl nr 5/1986/103/151. Se Àven angÄende omhÀndertagande av barn Johansen mot

140

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

Med dessa utgÄngspunkter Àr det utredningens uppfattning att en förÀlders motstÄnd mot en adoption bör fÄ relativt stor betydelse i ett Àrende om adoption och att en avvÀgning mÄste ske mellan förÀlderns och barnets intressen. FrÄgan Àr hur det kan sÀkerstÀllas att förÀlders intressen beaktas i tillrÀcklig utstrÀckning.

I departementspromemorian FörĂ€ldrars samtycke till adoption, m.m. (Ds 2001:53) föreslogs att det generella undantaget frĂ„n krav pĂ„ samtycke av en icke vĂ„rdnadshavande förĂ€lder skulle tas bort och att i stĂ€llet en bestĂ€mmelse skulle införas om att ett vĂ€grat samtycke inte hindrar en adoption om detta Ă€r ”uppenbart bĂ€st för barnet” (se ovan avsnitt 9.3). Utredningen stĂ€ller sig inte bakom detta förslag. Enligt utredningens mening finns det en klar risk för att den föreslagna bestĂ€mmelsen skulle försvĂ„ra adoptioner i situationer dĂ€r en adoption Ă€r bĂ€st för barnet. Ett uppenbarhets- rekvisit innebĂ€r att det stĂ€lls mycket stora krav pĂ„ bevisningen i det enskilda fallet. Styvbarnsadoptioner skulle avsevĂ€rt försvĂ„ras jĂ€m- fört med i dag. BestĂ€mmelsen skulle Ă€ven i andra fall kunna hindra adoptioner som Ă€r till barnets bĂ€sta. Det kan t.ex. vara sĂ„ att ett barn har varit familjehemsplacerat hos ett par som har förordnats som sĂ€rskilda vĂ„rdnadshavare för barnet och att de vill adoptera barnet. Som kommer att redogöras för mera utförligt i fram- stĂ€llningen nedan sker det redan i dag mycket fĂ„ adoptioner i sĂ„dana fall samtidigt som det finns forskning som tyder pĂ„ att barn som adopteras utvecklas avsevĂ€rt bĂ€ttre Ă€n barn som under lĂ„ng tid Ă€r placerade i familjehem. Det skulle vara olyckligt om dessa adoptioner ytterligare försvĂ„ras.

I sammanhanget bör nÀmnas att det gÀllande generella undan- taget frÄn samtycke i frÄga om en icke vÄrdnadshavande förÀlder Àr förenligt med 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption (jfr artikel 5.4).

Enligt utredningens uppfattning bör det alltsĂ„ i lagen inte gĂ€lla nĂ„gra sĂ€rskilda förutsĂ€ttningar för en adoption i de fall dĂ€r en icke vĂ„rdnadshavande förĂ€lder inte har lĂ€mnat sitt samtycke till adoptionen. Även om förĂ€lderns intressen Ă€r skyddsvĂ€rda och ska beaktas, bör barnets bĂ€sta alltid vara avgörande. Vid bedömningen av vad som Ă€r bĂ€st för barnet Ă€r det dock viktigt att Ă€ven omstĂ€ndigheter som hĂ€nför sig till barnets förĂ€ldrar vĂ€gs in. Detta tydliggörs i den av utredningen föreslagna inledande bestĂ€mmelsen

Norge, dom den 27 juni 1996 i mÄl nr 24/1995/530/616 och Olsson mot Sverige (nr 1), dom den 24 mars 1988 i mÄl nr 2/1987/125/176.

141

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

om barnets bĂ€sta. Enligt bestĂ€mmelsen ska det vid bedömningen av vad som Ă€r bĂ€st för barnet sĂ€rskilt beaktas viljan och förmĂ„gan hos barnets förĂ€ldrar att ge barnet omvĂ„rdnad, trygghet och en god fostran. Detta innebĂ€r att domstolen – och Ă€ven den som genomför utredningen i Ă€rendet – mĂ„ste göra en bedömning av om de even- tuella brister som finns nĂ€r det gĂ€ller förĂ€lderns omsorgsförmĂ„ga Ă€r tillrĂ€ckligt allvarliga för att motivera en adoption. Enligt bestĂ€m- melsen ska vidare sĂ€rskilt beaktas den personliga relationen i övrigt mellan barnet och de biologiska förĂ€ldrarna. En adoption mot förĂ€lderns vilja bör förutsĂ€tta att den personliga relationen mellan barnet och förĂ€ldern Ă€r sĂ„dan att det inte framstĂ„r som sannolikt att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktĂ€ren av ett förĂ€ldra- skap, dvs. att förĂ€ldern kommer att vara ett viktigt stöd för barnet och bidra till barnets trygghet och utveckling (se avsnitt 6.3).

Enligt utredningens bedömning finns det vidare anledning att vidta andra ÄtgÀrder i syfte att tydliggöra förÀlderns intressen i adoptionsförfarandet. En grundlÀggande utgÄngspunkt bör vara att barnets förÀldrar alltid betraktas som parter i Àrendet och att de fÄr möjlighet att komma till tals. I syfte att betona detta föreslÄr utredningen en tydligare bestÀmmelse om domstolens skriftvÀxling med barnets förÀldrar (se avsnitt 12.1). Det Àr ocksÄ viktigt att förÀldrarna fÄr möjlighet att komma till tals inom ramen för den utredning som görs pÄ uppdrag av domstolen. De bör fÄ informa- tion om omstÀndigheter som Àr relevanta och erbjudas den rÄdgivning som kan behövas. Som framgÄr av framstÀllningen i avsnitt 9.5 föreslÄr utredningen att bestÀmmelser om detta införs i 4 kap. förÀldrabalken.

Bör den vÄrdnadshavande förÀlderns vetorÀtt tas bort?

Om en förÀlder som har vÄrdnaden om barnet inte befinner sig pÄ okÀnd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning, fÄr en adoption i dag inte beslutas utan att förÀldern har lÀmnat sitt samtycke. En vÄrdnadshavande förÀlder har alltsÄ normalt en vetorÀtt mot adoptionen. Denna vetorÀtt har funnits sedan dess adoptionsinstitutet införde i Sverige 1917. Det ansÄgs dÄ naturligt att barnets vÄrdnadshavare skulle ha rÀtt att bestÀmma i frÄga om en adoption (se NJA II 1917 s. 486 och NJA II 1950 s. 59). FrÄgan Àr om vetorÀtten bör behÄllas.

142

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

FrĂ„gestĂ€llningen har uppmĂ€rksammats frĂ€mst nĂ€r det gĂ€ller barn som bor i Sverige och som under lĂ„ng tid Ă€r placerade pĂ„ institu- tioner och i familjehem. Under utredningens arbete har synpunkter framförts om att det i dag med hĂ€nsyn till barnets bĂ€sta sker alltför fĂ„ adoptioner av barn i dessa fall. Per den 1 november 2007 var cirka 15 100 barn placerade av samhĂ€llet för vĂ„rd utanför det egna hemmet. Av dessa bodde drygt sju av tio i familjehem.3 Av uppgifter som Barnskyddsutredningen (se dir. 2007:168) tagit fram i frĂ„ga om vĂ„rdtiden vid 18-Ă„rsdagen för barn födda 1981–1989 som nĂ„gon gĂ„ng varit placerade i familjehem, framgĂ„r att 25 procent har varit placerade i mer Ă€n fem Ă„r och 13 procent har varit placerade i över tio Ă„r.4 SocialnĂ€mnden har mellan 1995 och 2007 yttrat sig i mellan 106 och 232 Ă€renden om nationell adoption per Ă„r. Majori- teten av dessa adoptioner (mellan 64 och 85 procent) avsĂ„g adop- tion av styvbarn. Endast mellan 12 och 26 barn som var placerade i familjehem och mellan 13 och 22 svenska spĂ€dbarn adopterades Ă„rligen under den nĂ€mnda perioden.5 Det har ifrĂ„gasatts om det inte i fler fall Ă€n i dag skulle vara till barnets bĂ€sta att fĂ„ bli adopterat. I sammanhanget har framhĂ„llits att det sĂ„vĂ€l i Sverige som internationellt har gjorts studier som visar att barn som adop- teras i tidiga Ă„r generellt sett klarar sig avsevĂ€rt bĂ€ttre Ă€n barn som under mycket lĂ„ng tid vĂ€xer upp i familjehem och att en adoption kan ge barnet bĂ€ttre förutsĂ€ttningar för en lĂ„ngsiktig utveckling.6

Utredningen vill inledningsvis klargöra att det inte omfattas av utredningens uppdrag att ta stÀllning till frÄgor om uppvÀxt- förhÄllandena för barn som Àr placerade i familjehem eller behovet av att underlÀtta adoptioner i dessa fall. Utredningens uppdrag Àr i denna del begrÀnsat just till frÄgan om i vilka fall en adoption bör krÀva ett samtycke av barnets förÀldrar. FrÄgorna har dock ett nÀra samband. Mot bakgrund av de beskrivna förhÄllandena nÀr det gÀller nationell adoption och den nÀmnda forskningen kan det

3Se Statistik – SocialtjĂ€nst, Barn och unga – insatser Ă„r 2007, s. 5 och 25 (Socialstyrelsen).

4Ur Socialstyrelsens register över socialtjĂ€nstens insatser för barn och unga hĂ€mtade för Barnskyddsutredningens rĂ€kning. Uppgifterna omfattar alla barn födda 1981–1989 och som under sin uppvĂ€xt varit i dygnsvĂ„rd och placerade i familjehem vid minst ett vĂ„rdtillfĂ€lle.

5Se Statistik – SocialtjĂ€nst, Barn och unga – insatser Ă„r 2003–2007 och FamiljerĂ€tt Ă„r 2005

s. 16 och Ă„r 2007 s. 17 (Socialstyrelsen), jfr Statistisk Ă„rsbok Ă„r 2003 s. 444, tabell 505 och Ă„r 2005 s. 502, tabell 544 (SCB).

6 Se bl.a. den danska forskningsöversikten Adoption som indsats av Mogens Nygaard Christoffersen m.fl. (rapport nr 07:32, SFI – Det Nationale Forskningscenter for VelfĂŠrd, BookPartnerMedia A/S, Köpenhamn 2007) och studier av Bohman och Sigvardsson (se ingĂ„ende sammanfattningar i Bo Vinnerljung Fosterbarn som vuxna, akademisk avhandling. Lund, Arkiv Förlag [1996] och Svensk forskning om fosterbarnsvĂ„rd Stockholm, Liber Utbildning/CUS [1996]).

143

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

tyckas vara ett steg i rĂ€tt riktning att ta bort den vĂ„rdnadshavande förĂ€lderns vetorĂ€tt i Ă€renden om adoption. Som framgĂ„r av fram- stĂ€llningen i avsnitt 9.2 finns en möjlighet att gĂ„ emot en vĂ„rdnadshavande förĂ€lders vilja i flera andra europeiska lĂ€nder, och 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption hindrar inte att vissa undantag görs mot en förĂ€lders vetorĂ€tt. Konventionsstaterna fĂ„r göra undantag om det finns ”exceptional grounds” faststĂ€llda i lag (artikel 5.3). Som exempel anges i den förklarande rapporten att förĂ€ldern befinner sig pĂ„ okĂ€nd ort, att förĂ€ldern Ă€r oförmögen att samtycka eller att förĂ€ldern vĂ€grar att samtycka av skĂ€l som kan betraktas som ett missbruk av rĂ€tten att samtycka.7

Emellertid finns det ocksĂ„ skĂ€l som talar mot att den vĂ„rdnadshavande förĂ€lderns vetorĂ€tt tas bort. En adoption Ă€r – till skillnad frĂ„n t.ex. frĂ„gor om vĂ„rdnad om barn – oĂ„terkallelig för resten av barnets liv. Den innebĂ€r mycket ingĂ„ende rĂ€ttsverkningar framför allt för barnet men Ă€ven för förĂ€ldrarna. Genom adoptionen klipps alla rĂ€ttsliga band av till barnets ursprungliga slĂ€kt. En adoption fĂ„r ocksĂ„ stor betydelse socialt och psyko- logiskt. Med hĂ€nsyn till detta finns det sĂ€rskild anledning att vara försiktig nĂ€r det gĂ€ller inslag av tvĂ„ng. Erfarenheterna frĂ„n lĂ€nder med möjlighet att gĂ„ emot en vĂ„rdnadshavande förĂ€lders vilja Ă€r inte odelat positiva. SĂ€rskilt nĂ€r barnet inte Ă€r helt litet hĂ€nder det ibland att barnet inte knyter an till adoptivförĂ€ldrarna pĂ„ det sĂ€tt som var förutsett.

Vidare finns det i dag inte nÄgot stöd för att just förÀlderns vetorÀtt Àr anledningen till det lÄga antalet adoptioner av barn i Sverige. Orsaken tycks snarast vara att man inom kommunerna inte uppmÀrksammar situationer dÀr en adoption skulle vara till barnets bÀsta. Under utredningens arbete har det framkommit att man avseende spÀdbarn ytterst sÀllan tar upp frÄgan om en adoption med barnets förÀldrar. FrÄgan tas ocksÄ sÀllan upp nÀr det gÀller Àldre barn som har varit placerade i familjehem under lÄng tid. I de allra flesta kommuner utreds barnets behov av en adoption i stort sett bara nÀr barnets förÀldrar eller nÄgon som vill adoptera barnet sÀrskilt begÀr det.

I syfte att underlÀtta nationella adoptioner nÀr detta Àr till barnets bÀsta Àr det enligt utredningens bedömning rimligt att i första hand frivilliga ÄtgÀrder övervÀgs. Liksom nÀr det gÀller andra frÄgor som rör barn Àr en samförstÄndslösning i de allra flesta fall

7 Se paragraf 34 i den förklarande rapporten till 2008 Ärs EuroparÄdskonvention.

144

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

bÀst för barnet. En adoption som genomförs mot förÀldrarnas vilja kan innebÀra svÄrigheter för barnet under hans eller hennes uppvÀxt. FörÀldrarnas motstÄnd kan ocksÄ verka avhÄllande för den presumtiva adoptivfamiljen. Om barnets förÀldrar Àr införstÄdda med att en adoption Àr till barnets bÀsta, Àr förutsÀttningarna bÀttre för att adoptionen blir lyckad. En lÀmplig ÄtgÀrd Àr att det utvecklas arbetssÀtt för att frÀmja samförstÄndslösningar i frÄgor om adoption och att det ges stöd till dem som arbetar med dessa frÄgor inom kommunerna.

Mot ett avskaffande av vÄrdnadshavarens vetorÀtt talar Àven att det redan enligt gÀllande rÀtt finns möjligheter att flytta över vÄrdnaden frÄn de biologiska förÀldrarna till en eller tvÄ sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare. En överflyttning av vÄrdnaden ska ske om de vÄrdnadshavande förÀldrarna gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet pÄ ett sÀtt som medför bestÄende fara för barnets hÀlsa eller utveckling (6 kap. 7 § förÀldrabalken). Om barnet Àr placerat i ett familjehem och det Àr uppenbart bÀst för barnet att det rÄdande förhÄllandet fÄr bestÄ, ska vÄrdnaden föras över till den eller dem som har tagit hand om barnet (8 § samma kap.). SÀrskilda vÄrdnadshavare ska Àven förordnas om förÀldrarna Àr varaktigt förhindrade att utöva vÄrdnaden (8 a § samma kap.). FrÄgan om en överflyttning av vÄrdnaden kan prövas pÄ talan av socialnÀmnden. Om social- nÀmnden fÄr kÀnnedom om omstÀndigheter som kan medföra att ett barn far illa, t.ex. att det har förekommit vÄld i familjen, ska nÀmnden göra en utredning och ta stÀllning till om nÄgon ÄtgÀrd bör vidtas för att stödja eller skydda barnet. Om nÀmnden fÄr veta att nÄgon ÄtgÀrd behöver vidtas i frÄga om vÄrdnaden, Àr den skyldig att göra en ansökan om det hos domstolen (5 kap. 2 § socialtjÀnstförordningen [2001:937]).

Under utredningens arbete har det framförts synpunkter om att vÄrdnadsöverflyttningar i praktiken inte sker i den utstrÀckning som skulle vara bÀst för barnet. Detta fÄr visst stöd av en undersökning om vÄrdnadsöverflyttningar avseende familjehems- placerade barn som 2006 gjordes av Socialstyrelsen. Utredningen visade att det fanns brister i kommunernas handlÀggning och att vÄrdnadsöverflyttningar inte övervÀgdes i den utstrÀckning som borde ske.8 Enligt utredningens uppfattning Àr det dock inte sjÀlvklart att detta motiverar ett avskaffande av den vÄrdnads-

8 Se VÄrdnadsöverflyttningar för barn placerade i familjehem, Uppföljning av lagÀndring enligt proposition 2002/03:53 StÀrkt skydd till barn i utsatta situationer, Socialstyrelsen (2006).

145

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

havande förĂ€lderns vetorĂ€tt i Ă€renden om adoption. Även andra Ă„tgĂ€rder bör övervĂ€gas. NĂ„got som har nĂ€mnts under utredningens arbete Ă€r om vĂ„rdnadsöverflyttningar skulle kunna underlĂ€ttas ytterligare, t.ex. genom att det ges ett tydligare stöd till dem som förordnas som sĂ€rskilda vĂ„rdnadshavare.

Vid en avvÀgning av det som har framkommit gör utredningen sammanfattningsvis bedömningen att den vÄrdnadshavande förÀlderns vetorÀtt i Àrenden om adoption bör behÄllas. HÀr beaktar utredningen framför allt att det saknas stöd för att just förÀlderns vetorÀtt Àr anledningen till det lÄga antalet adoptioner av barn i Sverige. Orsaken tycks snarare vara att man inom kommun- erna inte tillrÀckligt uppmÀrksammar situationer dÀr en adoption skulle kunna vara till barnets bÀsta. Med hÀnsyn till de mycket ingÄende rÀttsverkningar som en adoption innebÀr finns det sÀrskild anledning att vara försiktig med inslag av tvÄng. Erfaren- heterna frÄn lÀnder med möjlighet att gÄ emot en vÄrdnadshavande förÀlders vilja Àr inte odelat positiva. I syfte att underlÀtta nationella adoptioner nÀr detta Àr till barnets bÀsta Àr det enligt utredningens bedömning rimligt att i första hand frivilliga ÄtgÀrder övervÀgs. Liksom nÀr det gÀller andra frÄgor som rör barn Àr en samförstÄndslösning i de allra flesta fall bÀst för barnet. En lÀmplig ÄtgÀrd Àr att det utvecklas arbetssÀtt för att frÀmja samförstÄnds- lösningar i frÄgor om adoption och att det ges stöd till dem som arbetar med dessa frÄgor inom kommunerna. Detta bör vara Socialstyrelsens uppgift.

Utredningen utesluter inte att det ocksĂ„ kan finnas anledning att vidta ytterligare Ă„tgĂ€rder för att underlĂ€tta adoptioner nĂ€r detta Ă€r till barnets bĂ€sta. Vid övervĂ€ganden om detta Ă€r det viktigt att Ă€ven andra lösningar Ă€n ett avskaffande av vetorĂ€tten undersöks. En frĂ„ga som har tagits upp under utredningens arbete Ă€r om Ă„tgĂ€rder borde vidtas för att ytterligare underlĂ€tta en överflyttning av vĂ„rdnaden om barnet. En annan frĂ„ga Ă€r om det allmĂ€nna borde ges ett tydligare författningsreglerat ansvar nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gor om nationell adoption, t.ex. genom att socialnĂ€mnden i vissa fall fĂ„r en skyldighet att uppmĂ€rksamma frĂ„gor om adoption och en möjlighet att vĂ€cka talan i Ă€renden om adoption. En adoption förutsĂ€tter i dag – till skillnad frĂ„n bl.a. frĂ„gor om vĂ„rdnad om barn, umgĂ€nge med barn och faderskap – att saken drivs i domstol av enskilda, i detta fall av dem som vill adoptera barnet. Dessa frĂ„gor ingĂ„r dock inte i utredningens uppdrag.

146

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

Om förÀldern vistas pÄ okÀnd ort eller Àr varaktigt förhindrad att samtycka pÄ grund av en psykisk störning

Som redan har nĂ€mnts gĂ€ller i dag undantag frĂ„n samtyckeskravet – förutom nĂ€r en förĂ€lder inte har vĂ„rdnaden om barnet – Ă€ven nĂ€r en förĂ€lder vistas pĂ„ okĂ€nd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning (4 kap. 5 a § andra stycket förĂ€ldrabalken). FrĂ„gan Ă€r om de tvĂ„ sistnĂ€mnda undantagen bör finnas kvar.

Eftersom det finns ett generellt undantag frÄn samtyckeskravet nÀr det gÀller en förÀlder som inte Àr barnets vÄrdnadshavare, fÄr undantagen om psykisk störning och okÀnd ort inte nÄgon praktisk betydelse i dessa fall. De kan dÀremot aktualiseras nÀr det gÀller en förÀlder som har vÄrdnaden om barnet. Det kan t.ex. vara sÄ att barnet Àr placerat i ett familjehem och att förÀldern Àr allvarligt psykiskt sjuk men att frÄgan om en överflyttning av vÄrdnaden av nÄgon anledning ÀndÄ inte har tagits upp i domstol. I en sÄdan situation innebÀr undantaget om allvarlig psykisk störning att en adoption kan beslutas utan förÀlderns samtycke. Det kan ocksÄ vara sÄ att det t.ex. pÄ grund av en olycka inte kan klarlÀggas var en förÀlder befinner men att man inte har vidtagit nÄgot ÄtgÀrd nÀr det gÀller vÄrdnaden. Det Àr visserligen mycket sÀllsynt att undantagen kommer till tillÀmpning. Men eftersom de trots allt fyller en viss funktion, anser utredningen ÀndÄ att de bör behÄllas. Liknande undantag finns i de andra nordiska staterna. BestÀmmelserna Àr förenliga med 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption.9 Utredningen anser dock att undantaget om psykisk störning bör utformas pÄ ett nÄgot annorlunda sÀtt Àn i dag. HÀr gör utredningen följande övervÀganden.

Enligt 1917 Ă„rs adoptionslag behövdes det inte nĂ„got samtycke av barnets förĂ€lder om förĂ€ldern var ”sinnessjuk eller sinnesslĂ¶â€. BestĂ€mmelsen överfördes oförĂ€ndrad till förĂ€ldrabalken. I samband med detta framhölls det i LagrĂ„det att ”lagstiftaren synes utgĂ„tt frĂ„n att en sinnessjuk eller sinnesslö mĂ„ste vara ur stĂ„nd att pĂ„ ett förnuftigt sĂ€tt bedöma frĂ„ga om adoption”. Det ifrĂ„gasattes om inte bestĂ€mmelsen borde formuleras sĂ„ att sambandet mellan sinnestillstĂ„ndet och förmĂ„gan att lĂ€mna ett samtycke blev tydligare. NĂ„gon sĂ„dan Ă€ndring gjordes dock inte (se NJA II 1950 s. 57 f). FrĂ„gan om en Ă€ndrad formulering av undantaget i 5 a § togs

9 Se paragraf 34 i EuroparÄdets förklarande rapport till konventionen, dÀr det som exempel pÄ nÀr det kan vara godtagbart att inte krÀva förÀlderns samtycke bl.a. nÀmns att förÀldern befinner sig pÄ okÀnd ort och att förÀldern Àr oförmögen att samtycka.

147

FörÀldrars samtycke till adoption SOU 2009:61

Ă€ven upp 1970 i samband med vissa andra Ă€ndringar i 4 kap. förĂ€ldrabalken. Inte heller detta ledde till nĂ„gon lagĂ€ndring (se NJA II 1970 s. 588). År 1981 infördes i 4 kap. 5 § förĂ€ldra- balken ett liknande undantag frĂ„n kravet pĂ„ samtycke av den som ska adopteras. Detta undantag fick dock en nĂ„got annan utformning. Enligt bestĂ€mmelsen behövs det inte nĂ„got samtycke om den som ska adopteras Ă€r varaktigt förhindrad att samtycka pĂ„ grund av en psykisk störning eller pĂ„ grund av nĂ„got annat liknande förhĂ„llande. Även i det sammanhanget diskuterades behovet av en Ă€ndring av bestĂ€mmelsen om sinnessjukdom och sinnesslöhet i 5 a §. Eftersom det förutsĂ„gs att en allmĂ€n översyn skulle göras av terminologin nĂ€r det gĂ€ller uttrycken sinnessjuk och sinnesslö gjordes det dock inte heller dĂ„ nĂ„gon Ă€ndring i det avseendet (se prop. 1980/81:112 s. 8). I samband med att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvĂ„ngsvĂ„rd infördes byttes begreppen sinnessjuk eller sinnesslö i 5 a § ut mot ”allvarlig psykisk störning”. Liknande Ă€ndringar gjordes i flera andra författningar. Som exempel pĂ„ allvarlig psykisk störning angavs i förarbetena tillstĂ„nd av psykotisk karaktĂ€r, psykisk funktionsnedsĂ€ttning av allvarlig art (demens) till följd av en hjĂ€rnskada, allvarliga depressioner med sjĂ€lvmords- tankar och svĂ„rartade personlighetsstörningar. Det noterades att begreppet omfattade Ă€ven kvalificerade former av psykisk utvecklingsstörning. NĂ„gon nĂ€rmare förklaring till att man inte valde samma uttryckssĂ€tt som i 5 § gavs inte (prop. 1990/91:194 s. 39 ff.).

Som har framhÄllits i tidigare lagstiftningsÀrenden bör det avgörande för tillÀmpningen av undantaget om psykisk störning vara om förÀldern pÄ grund av den psykiska störningen Àr förhindrad att pÄ ett förnuftigt sÀtt ta stÀllning till innebörden av ett samtycke. Det bör alltsÄ finnas ett samband mellan sinnes- tillstÄndet och rÀttshandlingen. Med hÀnsyn till de ingripande rÀttsverkningar som en adoption innebÀr bör det vidare förutsÀttas att förÀldern inte endast Àr tillfÀlligt förhindrad att samtycka. Som utredningen förstÄr Àr detta i och för sig redan i dag avsikten med bestÀmmelsen i 5 a §. I syfte att tydliggöra detta och för att uppnÄ en ökad begreppsmÀssig enhetlighet föreslÄr utredningen att bestÀmmelsen utformas pÄ samma sÀtt som i 5 §.

Enligt utredningens uppfattning bör dock uttrycket ”annat liknande förhĂ„llande” i 5 § inte fĂ„ nĂ„gon motsvarighet i 5 a §. Enligt uttalanden i förarbetena avser detta situationer dĂ€r den som ska adopteras för överskĂ„dlig tid Ă€r förhindrad att lĂ€mna samtycke pĂ„

148

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

grund av en kroppslig sjukdom eller en trafikskada (se prop. 1980/81:112 s. 7). Det framstÄr för utredningen inte som helt klart i vilka situationer bestÀmmelsen ska tillÀmpas. Risken finns att ett sÄdant undantag skulle komma att missbrukas nÀr det gÀller kravet pÄ en förÀlders samtycke. NÄgot praktiskt behov av undantaget finns knappast. Om en förÀlder till följd av en trafikolycka har skadats sÄ allvarligt att han eller hon Àr varaktigt förhindrad att samtycka till en adoption, fÄr det förutsÀttas att den andra förÀldern kan ta hand om barnet eller att vÄrdnaden överförs till en sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare.

Samtycken vid omadoption m.m.

Som har nĂ€mnts i avsnitt 4.1 kan en adoption enligt svensk rĂ€tt inte hĂ€vas. Om ett barn som en gĂ„ng har adopterats skulle behöva nya förĂ€ldrar, t.ex. pĂ„ grund av att adoptivförĂ€ldrarna har avlidit, kan en ny adoption aktualiseras (omadoption). Barnet kan dĂ„ antingen adopteras ”tillbaka” av sina ursprungliga biologiska förĂ€ldrar eller fĂ„ nya adoptivförĂ€ldrar. I 4 kap. 5 a § första stycket förĂ€ldrabalken finns en sĂ€rskild bestĂ€mmelse om kravet pĂ„ samtycke vid en sĂ„dan omadoption. Enligt bestĂ€mmelsen ska samtycke inhĂ€mtas frĂ„n barnets ”adoptivförĂ€ldrar” eller, om en ”adoptivförĂ€lder” Ă€r gift med nĂ„gon av barnets förĂ€ldrar, frĂ„n bĂ„da dessa makar. BestĂ€mmel- sen infördes 1971 i samband med att möjligheten att hĂ€va en adoption togs bort och det blev tillĂ„tet med omadoption. Året dĂ€rpĂ„, 1972, infördes den allmĂ€nna regeln om adoptionens rĂ€tts- verkningar i 8 §. Den bestĂ€mmelsen klargör att ett adopterat barn vid tillĂ€mpning av bestĂ€mmelser i lag eller annan författning normalt ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska förĂ€ldrar. Vid en styvbarnsadoption ska barnet anses som makarnas gemensamma.

Genom bestÀmmelsen i 8 § om adoptionens rÀttsverkningar stÄr det klart att en adoption medför att adoptivförÀldrarna blir barnets förÀldrar med de rÀttsverkningar detta innebÀr, t.ex. i frÄga om arv, underhÄll och vÄrdnad och att barnets stÀllning i förhÄllande till sina biologiska förÀldrar upphör. Med hÀnsyn till detta behövs det enligt utredningens uppfattning inte lÀngre en sÀrskild reglering nÀr det gÀller kravet pÄ samtycke vid en omadoption. NÄgon motivering till varför bestÀmmelsen i 4 kap. 5 a § inte togs bort i samband med Àndringarna Är 1972 finns inte i förarbetena

149

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

(se NJA II 1971 s. 589 f., och prop. 1970:186 s. 48 f.). Eftersom adoptanterna rÀttsligt anses som förÀldrar till den som har adopterats Àr det klart att kravet pÄ samtycke vid en omadoption gÀller dem och inte de ursprungliga biologiska förÀldrarna. Utredningen föreslÄr dÀrför att den nuvarande bestÀmmelsen om detta i 4 kap. 5 a § tas bort. Detsamma gÀller de liknande formu- leringarna som tar sikte pÄ omadoption i 4 kap. 1, 3 och 10 §§ förÀldrabalken.

Samtycke av en eller tvÄ sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare

Liksom i dag bör det gÀlla ett generellt krav pÄ samtycke till adoption av den eller dem som har förordnats till vÄrdnadshavare för den som sökanden vill adoptera. BestÀmmelsen bör dock ges en nÄgot annan sprÄklig utformning (se Àven förslaget i Ds 2001:53).

9.5Information och rÄdgivning

Förslag: Den som pÄ uppdrag av domstolen genomför en utredning i ett Àrende om adoption ska, om det behövs, försöka klarlÀgga instÀllningen hos barnets förÀldrar och sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare. Utredaren ska, om det Àr möjligt, informera om förutsÀttningarna för och rÀttsverkningarna av adoptionen och erbjuda den rÄdgivning som kan behövas.

De föreslagna skyldigheterna för utredaren ska inte gÀlla vid internationell adoption.

Bedömning: Det bör vara Socialstyrelsens uppgift att ge nÀrmare vÀgledning om den information och rÄdgivning som ska ges och om formerna för samtycket.

SkÀlen för förslaget och bedömningen

Inledning

Enligt direktiven ska utredningen övervÀga behovet av ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla att de personer som ska ge sitt samtycke till en adoption har fÄtt den rÄdgivning som behövs och underrÀttats om

150

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

verkningarna av sina samtycken och att samtycket skett frivilligt. Utredningen ska ocksÄ ta stÀllning till om samtycket bör uttryckas i sÀrskild form.

I detta avsnitt behandlas frÄgor som rör samtycken av barnets förÀldrar och andra stÀllföretrÀdare för barnet. Inledningsvis behandlas behovet av information m.m. vid nationella adoptioner. SÀrskilda hÀnsyn gör sig gÀllande vid internationella adoptioner. FrÄgor om barnets samtycke tas upp i avsnitt 10.4.

Utredaren ska försöka klarlÀgga förÀldrarnas instÀllning och ge information och rÄdgivning

Det finns i dag inga sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om hur det ska gĂ„ till nĂ€r ett samtycke ges i ett adoptionsĂ€rende. Oftast skickar domstolen ansökan om adoption för yttrande till barnets förĂ€ldrar. I vissa fall kan det hĂ€nda att domstolen hĂ„ller ett sammantrĂ€de i Ă€rendet. Inom ramen för den utredning som socialnĂ€mnden gör pĂ„ uppdrag av domstolen har utredaren ofta samtal med barnets förĂ€ldrar. I Socialstyrelsens handbok om adoption anges att syftet med samtalet med barnets förĂ€ldrar Ă€r att utreda motiven för att förĂ€ldern lĂ€mnar barnet till adoption och att informera om innebörden av en adoption, hur den gĂ„r till och vilka de juridiska konsekvenserna Ă€r. Även frĂ„gor kring hjĂ€lp och stöd tas upp.10 Det sĂ€gs dock inte nĂ„got sĂ€rskilt om de samtycken som eventuellt lĂ€mnas till utredaren.

Inte minst med hÀnsyn till de ingripande rÀttsverkningar som en adoption innebÀr Àr det viktigt att de samtycken som krÀvs i ett Àrende om adoption lÀmnas under rÀttssÀkra former. Detta gÀller sÄvÀl barnets som förÀldrarnas och eventuella andra stÀllföre- trÀdares samtycke. Samtycket mÄste ges frivilligt, och den som ger samtycket mÄste ha förstÄtt konsekvenserna av samtycket och adoptionen. I syfte att undvika oklarhet Àr det ocksÄ viktigt att samtycket dokumenteras pÄ ett sÀkert sÀtt. BestÀmmelser i syfte att sÀkerstÀlla detta finns i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption. Enligt konventionen ska de som ska samtycka till adoptionen ha fÄtt den rÄdgivning som behövs och vederbörligen underrÀttats om verkningarna av sina samtycken, framför allt om huruvida en adoption kommer att leda till att det rÀttsliga förhÄllandet mellan barnet och dess ursprungsfamilj upphör eller

10 Se Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, Socialstyrelsen (2008), s. 142 ff.

151

FörÀldrars samtycke till adoption

SOU 2009:61

inte. Det ska ocksÄ sÀkerstÀllas att de som ska samtycka har gett sitt samtycke frivilligt, i föreskriven rÀttslig form och att samtycket uttryckts eller bestyrkts i skrift (artikel 5.1 och 5.2 i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption).

Utredningen har visserligen inte i uppdrag att övervĂ€ga ett eventuellt tilltrĂ€de till 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption. Trots detta anser utredningen att det bör sĂ€kerstĂ€llas att de samtycken som krĂ€vs i ett adoptionsĂ€rende lĂ€mnas under sĂ„dana former som anges i konventionen. Detta innebĂ€r ett skydd för barnet och övriga berörda och att domstolen fĂ„r ett bĂ€ttre underlag för sin bedömning. En lĂ€mplig ordning Ă€r att den som gör adoptionsutredningen fĂ„r i uppgift att försöka klarlĂ€gga förĂ€ldrarnas instĂ€llning. Detta bör gĂ€lla oavsett om förĂ€ldrarnas samtycke krĂ€vs eller inte. Även instĂ€llningen hos en förĂ€lder som inte Ă€r vĂ„rdnadshavare har stor betydelse. Undantag bör gĂ€lla nĂ€r förĂ€lderns instĂ€llning inte behöver klarlĂ€ggas. SĂ„ kan vara fallet om förĂ€ldern t.ex. redan har lĂ€mnat ett samtycke. Det kan ocksĂ„ vara sĂ„ att det redan stĂ„r klart att förĂ€ldern inte vill ge sitt samtycke till adoptionen. Utredaren bör dĂ„ inte vara skyldig att vidta ytterligare Ă„tgĂ€rder för att klarlĂ€gga förĂ€lderns instĂ€llning. Detsamma gĂ€ller om det inte Ă€r kĂ€nt var förĂ€ldern finns.

Utredaren bör, om det Ă€r möjligt, ocksĂ„ se till att förĂ€ldrarna informeras om förutsĂ€ttningarna för och rĂ€ttsverkningarna av adoptionen och att de erbjuds den rĂ„dgivning som kan behövas. RĂ„dgivning kan behövas t.ex. nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gor om syftet med adoptionen och stöd till förĂ€ldern. Även frĂ„gor om möjligheterna till en fortsatt kontakt med barnet efter adoptionen kan behöva tas upp. Informationen och rĂ„dgivningen bör kunna ges vid det möte med förĂ€ldern som utredaren normalt har inom ramen för utredningen. Enligt utredningens bedömning Ă€r det lĂ€mpligt att utredarens skyldigheter i dessa avseenden framgĂ„r direkt av lag.

Det som har sagts om en förÀlder bör Àven gÀlla en sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare för barnet.

Om en förĂ€lder eller en sĂ€rskilt förordnad vĂ„rdnadshavare vill samtycka till adoptionen Ă€r det lĂ€mpligt att det – i linje med kravet i 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption – upprĂ€ttas en handling som undertecknas av den som ger sitt samtycke eller bestyrks av den som tar emot samtycket. Enligt utredningens bedömning finns det inte behov av lagreglering nĂ€r det gĂ€ller samtyckets form. Avsikten Ă€r inte att ett samtycke som inte uppfyller kraven ska vara ogiltigt i den mening att domstolen ska

152

SOU 2009:61

FörÀldrars samtycke till adoption

bortse frÄn det. En sÄdan rÀttsföljd följer inte av 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption och Àr enligt utredningens bedömning inte heller lÀmplig. Det Àr tillrÀckligt att Socialstyrelsen fÄr i uppgift att ge nÀrmare vÀgledning om formerna för samtycket. Det kan vara lÀmpligt att ett formulÀr upprÀttas för samtycken i Àrenden om adoption. VÀgledning bör ocksÄ ges nÀr det gÀller den information och rÄdgivning som ska ges till förÀldrarna och sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare.

Utredarens skyldigheter ska inte gÀlla vid internationell adoption

Vid internationell adoption Àr de nödvÀndiga samtyckena frÄn ursprungsstaten normalt bifogade till handlingarna. Det kan vara svÄrt för utredaren att fÄ kontakt med förÀldrarna och efter- forskningar i frÄga om förÀldrarnas instÀllning kan innebÀra en risk för socialt förödande konsekvenser. Enligt 1993 Ärs Haagkonven- tion ligger det pÄ ursprungsstatens myndigheter att ge information och rÄdgivning till de biologiska förÀldrarna (artikel 4 c). Utred- ningen bedömer dÀrför att den generella skyldigheten för utredaren att försöka klarlÀgga instÀllningen hos barnets förÀldrar, informera och ge rÄdgivning inte bör gÀlla vid internationell adoption. Detta utesluter dock inte att det i enskilda fall ÀndÄ kan finnas anledning för utredaren att ta kontakt med barnets förÀldrar. Det bör vara möjligt för domstolen att rikta en sÀrskild begÀran om detta till utredaren.

153

10Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

10.1Bakgrund

Redan i 1917 Ă„rs adoptionslag fanns en bestĂ€mmelse om att den som hade fyllt 12 Ă„r inte fick adopteras utan eget samtycke (5 §). Eftersom en adoption helt och hĂ„llet omgestaltar barnets person- liga förhĂ„llanden ansĂ„gs det vara pĂ„kallat att en adoption inte skedde mot barnets vilja ”om det Ă€r sĂ„ lĂ„ngt hunnet att över huvud taget avseende bör fĂ€stas vid denna vilja”. I förarbetena övervĂ€gdes att sĂ€tta Ă„ldersgrĂ€nsen vid 15 Ă„r, som bĂ„de var straffbarhetsĂ„ldern och en Ă„lder som spelade en stor roll i civilrĂ€ttsligt hĂ€nseende. Departementschefen ansĂ„g dock att barnets intressen torde bli bĂ€st tillgodosedda med en tolvĂ„rsgrĂ€ns, som ocksĂ„ övervĂ€gdes i Norge och Danmark.1

Det visade sig sedan att de nordiska bestÀmmelserna inte fick samma innehÄll; ÄldersgrÀnsen för samtycke sattes till 14 Är i Danmark och 12 Är i Norge. Finsk rÀtt saknade ÄldersgrÀns och innehöll i stÀllet en allmÀn bestÀmmelse om att adoption inte fick tillÄtas mot barnets vilja om barnet var sÄ utvecklat att avseende borde fÀstas vid dess omdömesförmÄga. Enligt norsk rÀtt gÀllde vidare att samtycke inte krÀvdes av ett barn under 16 Är om barnet var fosterbarn och det fanns anledning att anta att barnet trodde sig vara fosterförÀldrarnas eget barn.

År 1955 diskuterade företrĂ€dare för de nordiska justitiedeparte- menten hur innehĂ„llet i de nordiska lagarna skulle kunna göras mer enhetligt. Följden blev att Danmark och Finland införde tolvĂ„rs- grĂ€nsen och att det i svensk rĂ€tt infördes ett undantag frĂ„n samtycke frĂ„n ett barn under 16 Ă„r om det kunde antas vara till skada för barnet att tillfrĂ„gas.2

1Se NJA II 1917 s. 484 f.

2Se prop. 1958:144 s. 218 f.

155

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

SOU 2009:61

År 1981 Ă€ndrades lagen pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det infördes undantag frĂ„n kravet pĂ„ samtycke i vissa situationer. Det första fallet gĂ€llde nĂ€r den som skulle adopteras var varaktigt förhindrad att lĂ€mna samtycke pĂ„ grund av en psykisk störning. Den andra undantags- bestĂ€mmelsen avsĂ„g fall nĂ€r samtycke av andra skĂ€l inte kunde inhĂ€mtas, t.ex. dĂ€rför att den som skulle adopteras lider av en kroppslig sjukdom eller drabbats av en trafikskada.3

BestÀmmelserna kompletterades 1996 med en regel om att domstolen, Àven nÀr barnets samtycke inte behövs, ska ta hÀnsyn till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad (6 § första stycket). SocialnÀmnden i den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd skulle vidare, om det inte Àr olÀmpligt, försöka klarlÀgga barnets instÀllning och redovisa den för domstolen (10 § andra stycket).4

10.2NÄgot om utlÀndsk rÀtt

Enligt dansk rÀtt krÀvs barnets samtycke frÄn 12 Ärs Älder. Undantag gÀller om inhÀmtande av samtycke bedöms vara skadligt för barnet. Samtycket ska ges inför en myndighetsrepresentant. Barnet ska ha deltagit i ett samtal om adoption och blivit informerat om effekterna av en adoption innan samtycke lÀmnas. För det fall barnet Àr under 12 Är ska barnets instÀllning till adoptionen beaktas i största möjliga mÄn, med hÀnsyn till barnets Älder och mognad och omstÀndigheterna i det enskilda fallet.

Även i Finland krĂ€vs barnets samtycke om barnet har fyllt 12 Ă„r, dock inte om barnet pĂ„ grund av sjukdom eller handikapp inte kan uttrycka sin vilja. Adoption kan inte heller faststĂ€llas mot barnets vilja om det Ă€r yngre Ă€n 12 Ă„r men sĂ„ utvecklat att avseende kan fĂ€stas vid dess vilja.

IslÀndsk rÀtt föreskriver att den som har fyllt 12 Är inte fÄr adopteras utan sitt samtycke, förutsatt att det psykiska tillstÄndet inte hindrar att ett giltigt samtycke lÀmnas. Samtycke behövs inte heller om det framstÄr som olÀmpligt att frÄga om samtycke med hÀnsyn till barnets intressen. Innan barnet samtycker ska de sociala myndigheterna trÀffa barnet och diskutera adoptionen och dess rÀttsliga verkningar. Om barnet Àr yngre Àn 12 Är ska barnets Äsikt

3Se prop. 1980/81:112 s. 7 och s. 11 f., bet. 1980/81:LU17, rskr. 1980/81:255.

4Se prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2, rskr. 1995/96:35.

156

SOU 2009:61

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

inhÀmtas om det Àr möjligt. HÀnsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad.

Även norsk rĂ€tt föreskriver att ett barn som har fyllt 12 Ă„r mĂ„ste samtycka till adoptionen. Ett barn som har fyllt 7 Ă„r, och yngre barn som Ă€r i stĂ„nd att bilda sig en egen uppfattning, ska infor- meras och ges tillfĂ€lle att yttra sig innan adoption beviljas. HĂ€nsyn ska tas till barnets synpunkter med beaktande av dess Ă„lder och mognad.

Enligt belgisk rÀtt krÀvs samtycke av den som ska adopteras och som har fyllt 12 Är.

Brittisk lag har ingen ÄldersgrÀns nÀr det gÀller barnets samtycke vid adoption. Domstolen ska dock alltid beakta barnets instÀllning mot bakgrund av barnets Älder och mognad.

Tysk rÀtt föreskriver att barnet ska samtycka till adoptionen. Om barnet saknar rÀttshandlingsförmÄga eller Àr yngre Àn 14 Är, fÄr samtycke ges av barnets legala stÀllföretrÀdare.

I NederlÀnderna gÀller att ett barn som Àr 12 Är eller Àldre mÄste samtycka till adoptionen. Detta gÀller Àven yngre barn om barnet bedöms kunna göra en rimlig uppskattning av sina intressen.

10.3Krav pÄ barnets samtycke

Bedömning: Liksom i dag bör huvudregeln vara att den som har fyllt 12 Är inte fÄr adopteras utan eget samtycke. Detta bör dock inte gÀlla om den som ska adopteras Àr varaktigt förhindrad att samtycka pÄ grund av psykisk störning eller nÄgot annat liknande förhÄllande.

Förslag: Det undantag frÄn kravet pÄ barnets samtycke som i dag gÀller i vissa fall nÀr barnet Àr mellan 12 och 16 Är tas bort.

SkÀlen för förslaget och bedömningen

Bör tolvÄrsgrÀnsen för krav pÄ barnets samtycke sÀnkas?

Enligt gÀllande rÀtt Àr huvudregeln att den som har fyllt 12 Är inte fÄr adopteras utan eget samtycke. Den som ska adopteras har alltsÄ en vetorÀtt nÀr det gÀller frÄgor om adoption. Undantag frÄn kravet pÄ samtycke gÀller i tvÄ fall. För det första behövs det inget

157

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

SOU 2009:61

samtycke om den som ska adopteras Àr under 16 Är och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrÄgad. För det andra behövs det inget samtycke om den som ska adopteras Àr varaktigt förhindrad att lÀmna samtycke pÄ grund av en psykisk störning eller nÄgot annat liknande förhÄllande.

En grundlÀggande utgÄngspunkt bör enligt utredningens mening vara att den som ska adopteras frÄn en viss Älder som regel har en vetorÀtt i frÄgan om adoption. En liknande vetorÀtt för barn finns visserligen inte nÀr det gÀller t.ex. frÄgor om vÄrdnad om barn. I frÄga om adoption Àr den dock sÀrskilt motiverad. En adoption innebÀr en grundlÀggande förÀndring i barnets rÀttsliga förhÄllande till sina tidigare förÀldrar och blivande adoptivförÀldrar. Genom adoptionen klipps de rÀttsliga banden till förÀldrarna av och nya band knyts till adoptivförÀldrarna. Det finns enligt svensk rÀtt ingen möjlighet att hÀva en adoption. Med hÀnsyn till detta Àr det av största vikt att en adoption inte genomförs utan samtycke av den som sökanden vill adoptera. FrÄgan Àr om den tolvÄrsgrÀns som finns i dag bör sÀnkas.

För en sĂ€nkning av tolvĂ„rsgrĂ€nsen skulle kunna anföras att det finns en risk för att den i dag innebĂ€r att yngre barns vilja inte tas pĂ„ tillrĂ€ckligt stort allvar. En sĂ„dan effekt Ă€r sjĂ€lvklart olycklig. Även ett barn som inte har fyllt 12 Ă„r kan mycket vĂ€l förstĂ„ vad en adoption innebĂ€r och ha en tydlig uppfattning i frĂ„gan. Det Ă€r viktigt att barnets vilja beaktas Ă€ven i ett sĂ„dant fall. Mot en sĂ€nkning av tolvĂ„rsgrĂ€nsen talar dock att det Ă€r mycket vanskligt att uttala sig om frĂ„n vilken Ă„lder ett barn generellt ska anses vara tillrĂ€ckligt moget för att ta stĂ€llning till en adoption. Även en sĂ€nkt Ă„ldersgrĂ€ns skulle innebĂ€ra risk för en tröskeleffekt. Om tolvĂ„rs- grĂ€nsen sĂ€nks till t.ex. 10 Ă„r, kan det finnas risk för att en nioĂ„rings vilja inte tas pĂ„ tillrĂ€ckligt stort allvar. Ett annat argument mot att sĂ€nka tolvĂ„rsgrĂ€nsen Ă€r att samtliga övriga nordiska lĂ€nder har en tolvĂ„rsgrĂ€ns. En enhetlig nordisk hĂ„llning bör efterstrĂ€vas.

HÀr bör ocksÄ nÀmnas att den gÀllande tolvÄrsgrÀnsen i och för sig överensstÀmmer med regleringen i 2008 Ärs EuroparÄdskonven- tion om adoption. Enligt konventionen krÀvs samtycke av ett barn som anses ha tillrÀcklig förmÄga att förstÄ vad saken gÀller. Barnet ska anses ha en sÄdan förmÄga vid den Älder som föreskrivs i lag men den ÄldersgrÀnsen fÄr inte vara högre Àn 14 Är (artikel 5.1 b).

Ett alternativ till en sÀnkt ÄldersgrÀns skulle kunna vara att tolvÄrsgrÀnsen kombineras med en s.k. mjuk vetorÀtt för yngre barn. En sÄdan regel skulle t.ex. kunna innebÀra att barnet inte fÄr

158

SOU 2009:61

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

adopteras utan eget samtycke om han eller hon har uppnÄtt en sÄdan Älder och mognad att dess vilja bör beaktas pÄ motsvarande sÀtt som för en tolvÄring. En liknande bestÀmmelse finns i Finland. Fördelen med detta skulle vara att tröskeleffekten blir mindre. Mot en sÄdan ordning talar dock att den skulle bli otydlig och svÄr att tillÀmpa i praktiken. Som framgÄr av framstÀllningen nedan innebÀr utredningens förslag att den som pÄ uppdrag av domstolen genom- för utredning i Àrendet sÀrskilt ska ta upp frÄgan om ett eventuellt samtycke med barnet i de fall dÀr barnet normalt har en vetorÀtt. Om barnet vill lÀmna ett samtycke, ska det uttryckas eller bestyrkas i skrift. Det kan för utredaren vara svÄrt att avgöra om barnet har uppnÄtt en sÄdan mognad att han eller hon bör ha en vetorÀtt. Om domstolen inte delar utredarens bedömning, kan barnet stÀllas inför frÄgan om ett samtycke trots att barnet inte Àr tillrÀcklig moget för det. En sÄdan effekt bör helst undvikas. Det skulle ocksÄ kunna intrÀffa att utredaren inte anser att barnet Àr tillrÀckligt moget för att det ska stÀllas krav pÄ samtycke men att domstolen gör en annan bedömning. Detta kan fÄ till följd att barnet mÄste höras pÄ nytt. Inte heller detta Àr bra.

Sammantaget anser utredningen att den nuvarande tolvĂ„rs- grĂ€nsen för krav pĂ„ barnets samtycke bör behĂ„llas. Utredningen vill dock framhĂ„lla att det Ă€r viktigt att domstolar och utredare verkligen tar hĂ€nsyn till yngre barns vilja. En bestĂ€mmelse om detta finns redan i dag. Enligt 4 kap. 6 § förĂ€ldrabalken ska domstolen, Ă€ven nĂ€r barnets samtycke inte behövs, ta hĂ€nsyn till barnets vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad. En motsvarande reglering finns i 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption. Av artikel 6 följer, för det fall barnets samtycke inte Ă€r nödvĂ€ndigt, att barnet sĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt ska bli tillfrĂ„gat och att barnets synpunkter och önskningar ska beaktas med hĂ€nsyn till dess Ă„lder och mognad. Som har framhĂ„llits i avsnitt 6 gĂ€ller detta inte bara nĂ€r barnet har uttryckt en bestĂ€md vilja i frĂ„gan om adoption. Även annat som barnet ger uttryck för mĂ„ste beaktas, t.ex. hur barnet ser pĂ„ sitt förhĂ„llande till sina biologiska förĂ€ldrar och anknytningen till dem som vill adoptera honom eller henne. I syfte att betona vikten av yngre barns synpunkter föreslĂ„r utredningen att bestĂ€mmelsen om att domstolen ska ta hĂ€nsyn till barnets vilja flyttas till den föreslagna nya grundlĂ€ggande bestĂ€mmelsen om barnets bĂ€sta (se avsnitt 6.3). Det blir genom detta tydligt att barnets vilja ska beaktas sĂ€rskilt vid prövningen av barnets bĂ€sta.

159

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

SOU 2009:61

I vilka fall bör domstolen kunna göra undantag frÄn kravet pÄ samtycke?

Som har nÀmnts krÀvs det i dag inte nÄgot samtycke frÄn den som sökanden vill adoptera om han eller hon Àr under 16 Är och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrÄgad. NÄgot samtycke behövs inte heller om den som ska adopteras Àr varaktigt förhindrad att lÀmna samtycke pÄ grund av en psykisk störning eller pÄ grund av nÄgot annat liknande förhÄllande.

Undantaget avseende den som Àr under 16 Är infördes 1959. Syftet var att det för ett barn i pubertetsÄldern ansÄgs kunna innebÀra allvarlig skada att fÄ reda pÄ att fosterförÀldrarna inte var barnets riktiga förÀldrar. Departementschefen uttryckte tvek- samhet till införandet av denna regel men ansÄg att intresset av största möjliga nordiska rÀttslikhet pÄ adoptionslagstiftningens omrÄde vÀgde sÄ tungt att regeln trots allt borde införas. Det förutsattes dock att domstolarna endast skulle tillÀmpa bestÀmmelsen i klara fall.5

I början av 1980-talet föreslog Socialstyrelsen och Statens nĂ€mnd för internationella adoptionsfrĂ„gor (NIA) att sextonĂ„rs- regeln skulle avskaffas. Som skĂ€l framhölls att det fick anses vara viktigt för barnets utveckling att pĂ„ ett tidigt stadium fĂ„ kĂ€nnedom om sitt biologiska ursprung. Departementschefen ansĂ„g att det var tveksamt om bestĂ€mmelsen borde behĂ„llas, men tog inte stĂ€llning till frĂ„gan eftersom den hade samband med frĂ„gor som övervĂ€gdes av Utredningen om barnens rĂ€tt (Ju 1977:08).6 Även Förmynder- skapsutredningen föreslog i sitt slutbetĂ€nkande AdoptionsfrĂ„gor (SOU 1989:100) att sextonĂ„rsregeln skulle tas bort. Det uppmĂ€rksammades bl.a. att en liknande reform redan hade genomförts i Finland och Norge.7 Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Ett barn har enligt FN:s barnkonvention rĂ€tt att fĂ„ vetskap om sina förĂ€ldrar (artikel 7.1). Även 1993 Ă„rs Haagkonvention betonar vikten av att barnet fĂ„r kĂ€nnedom om sitt ursprung. Staterna ska sĂ€kerstĂ€lla att upplysningar om barnets ursprung bevaras. Vidare ska sĂ€kerstĂ€llas att barnet eller dess ombud har tillgĂ„ng till sĂ„dan information, under lĂ€mplig vĂ€gledning, i den utstrĂ€ckning som statens lag tillĂ„ter (artikel 30). Utredningen anser att det utifrĂ„n en

5Se prop. 1958:144 s. 218 f.

6Se prop. 1980/81:112 s. 7 f. och s. 11.

7Se SOU 1989:100 s. 163 f.

160

SOU 2009:61

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

sĂ„dan modern syn pĂ„ barns rĂ€ttigheter inte Ă€r rimligt att man – pĂ„ det sĂ€tt som Ă€r möjligt i dag – kan genomföra en adoption utan barnets vetskap och utan att ett barn över 12 Ă„r samtycker till adoptionen. En grundlĂ€ggande utgĂ„ngspunkt bör tvĂ€rtom vara att barnet informeras om sitt ursprung. Detta innebĂ€r dock inte att kravet pĂ„ barnets samtycke till adoption bör vara undantagslöst. Liksom i dag bör det vara möjligt att besluta om adoption utan barnets samtycke nĂ€r barnet Ă€r förhindrat att lĂ€mna samtycke pĂ„ grund av en psykisk störning eller nĂ„got annat liknande förhĂ„ll- ande. Det innebĂ€r att samtycke inte krĂ€vs t.ex. om barnet lider av en utvecklingsstörning eller pĂ„ grund av kroppslig sjukdom inte kan samtycka.8 Enligt utredningens mening ger denna bestĂ€mmelse ett tillrĂ€ckligt utrymme för undantag frĂ„n kravet pĂ„ samtycke. Det bör dĂ€remot inte komma i frĂ„ga att besluta om adoption utan att barnet har samtyckt i fall dĂ€r barnet förstĂ„r vad saken gĂ€ller och kan ta stĂ€llning i frĂ„gan. Inget av de övriga nordiska lĂ€nderna har kvar nĂ„gon motsvarighet till sextonĂ„rsregeln. Utredningen anser sĂ„ledes att undantaget frĂ„n samtycke nĂ€r barnet Ă€r mellan 12 och 16 Ă„r bör tas bort. Utöver det gĂ€llande undantaget om psykisk störning m.m., finns det enligt utredningens bedömning inte behov av nĂ„got ytterligare undantag frĂ„n kravet pĂ„ samtycke.

10.4Barnets rÀtt att fÄ information och att redovisa sin instÀllning under förfarandet

Förslag: Den som pÄ uppdrag av domstolen genomför en utredning i ett Àrende om adoption ska, om det Àr möjligt, ge barnet relevant information och erbjuda den rÄdgivning som kan behövas.

Bedömning: Det behövs ytterligare vÀgledning till dem som genomför utredningar i Àrenden om adoption nÀr det gÀller barns rÀtt att redovisa sin instÀllning under förfarandet. VÀgledning behövs Àven nÀr det gÀller den information och rÄdgivning som ska ges och om formerna för barnets samtycke.

8 Se prop. 1980/81:112 s. 6 f.

161

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

SOU 2009:61

SkÀlen för förslaget och bedömningen

Det behövs ytterligare vÀgledning nÀr det gÀller barns rÀtt att redovisa sin instÀllning under förfarandet

Enligt 4 kap. 10 § andra stycket förÀldrabalken ska socialnÀmnden, om det inte Àr olÀmpligt, försöka klarlÀgga barnets instÀllning och redovisa den för domstolen. BestÀmmelsen infördes 1996 i samband med en större reform nÀr det gÀllde barns rÀtt att komma till tals. En likalydande bestÀmmelse infördes betrÀffande utred- ningar om bl.a. vÄrdnad om barn i 6 kap. förÀldrabalken.

Utredningen ska enligt direktiven undersöka i vilken utrÀckning barn kommer till tals i Àrenden om adoption. Bland annat i detta syfte har utredningen gjort en enkÀtundersökning som riktat sig till kommuner i landet. Utredningen har ocksÄ haft andra kontakter med bl.a. handlÀggare vid socialtjÀnster och domstolar.

Det finns i dag inte nÄgra generellt utarbetade principer för hur den som genomför en adoptionsutredning pÄ uppdrag av dom- stolen ska klarlÀgga barnets instÀllning. SÄvÀl enkÀtundersökningen som de övriga kontakter som utredningen har haft tyder pÄ att man talar med barn ungefÀr i samma utstrÀckning och pÄ samma sÀtt som vid utredningar enligt 6 kap. förÀldrabalken. Detta gÀller i vart fall vid nationell adoption. SÀrskilda svÄrigheter finns vid interna- tionell adoption, och dÄ speciellt vid enskild adoption. HÀr har det framhÄllits att underlaget frÄn sökanden inte sÀllan Àr bristfÀlligt och att det nÀr barnet befinner sig utomlands kan vara svÄrt för utredaren att fÄ kontakt med barnet och eventuellt Àven andra anhöriga. Det finns en allmÀn osÀkerhet betrÀffande hur lÄngt utredaren bör gÄ i dessa anstrÀngningar och vilka ÄtgÀrder som i enskilda fall bör vidtas för att försöka klarlÀgga barnets instÀllning.

FrĂ„gan om klarlĂ€ggande av barnets instĂ€llning har i ett fall tagits upp av Riksdagens ombudsmĂ€n (JO).9 Ärendet avsĂ„g den utred- ningsskyldighet som humanistiska förvaltningen i en kommun haft nĂ€r ett yttrande skulle lĂ€mnas till tingsrĂ€tten i ett adoptionsĂ€rende. Barnen i frĂ„ga hade sitt hemvist utomlands. Av yttrandet till tingsrĂ€tten framgick att utredarna inte hade kĂ€nnedom om barnen utöver de uppgifter som sökanden lĂ€mnat och att nĂ„gon bedöm- ning om den aktuella adoptionen var till fördel för barnen inte kunde göras. I ett yttrande till JO anförde utredarna att tanken pĂ„ att de skulle ha tagit kontakt med barnen aldrig föresvĂ€vade dem.

9 Se beslut den 21 november 2008, dnr 2330-2007.

162

SOU 2009:61

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

JO ansÄg att utredarna genom sin underlÄtenhet att klarlÀgga barnens instÀllning Äsidosatt regleringen i 4 kap. förÀldrabalken.

Sammantaget tyder det som har framkommit under utredning- ens arbete pÄ att det finns vissa brister nÀr det gÀller barns rÀtt att komma till tals. Detta torde dock inte bero pÄ hur bestÀmmelsen i 4 kap. 10 § förÀldrabalken Àr utformad. Det Àr klart att den gÀller i alla Àrenden om adoption som handlÀggs vid svensk domstol dÀr den som ska adopteras Àr under 18 Är, dvs. Àven vid internationell adoption. Den som genomför en utredning pÄ uppdrag av dom- stolen mÄste vidta rimliga anstrÀngningar för att ta reda pÄ barnets instÀllning. Oftast bör sökanden kunna bistÄ med uppgifter om personer eller myndigheter att kontakta i barnets nÀrhet. I andra fall kanske svenska utlandsmyndigheter kan bistÄ. Det Àr viktigt att utredaren redovisar för domstolen vilka ÄtgÀrder som vidtagits.

Som framhölls nĂ€r bestĂ€mmelsen infördes kan skyldigheten att klargöra barnets instĂ€llning inte i alla lĂ€gen vara absolut. Undantag mĂ„ste rimligen kunna göras nĂ€r barnet inte Ă€r gammalt eller moget nog att ha en egen uppfattning i saken. Även i vissa andra situa- tioner kan det vara olĂ€mpligt att forska i barnets instĂ€llning, t.ex. om barnet Ă€r mycket kĂ€nsligt och labilt eller om hans eller hennes instĂ€llning redan har klarlagts genom annan utredning.10 SĂ„vitt utredningen kan se uppfyller den gĂ€llande bestĂ€mmelsen de krav som stĂ€lls i 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption. Av artikel 6 följer att barnet, Ă€ven om barnets samtycke inte behövs, sĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt Ă€ndĂ„ ska bli tillfrĂ„gat och hans eller hennes Ă„sikter och önskemĂ„l ska beaktas med hĂ€nsyn till barnets Ă„lder och mognad. Detta fĂ„r dock underlĂ„tas om det vore ”manifestly contrary to the child’s best interests”. En viss möjlighet till undan- tag finns alltsĂ„ Ă€ven i konventionen.

De brister som tycks finnas kan man som utredningen ser det inte komma till rÀtta med lagstiftningsvÀgen, utan det mÄste ske genom utbildning och annat stöd till dem som utreder adoptions- Àrenden. Den vÀgledning som finns nÀr det gÀller klarlÀggande av barns instÀllning i Àrenden om adoption Àr inte tillrÀcklig. I Socialstyrelsens handbok om adoption nÀmns t.ex. ingenting om de sÀrskilda svÄrigheter som kan finnas vid internationell adoption och hur dessa bör hanteras. NÀr det gÀller samtal med barn Àr vÀgled- ningen inte lika vÀl utformad som i frÄga om utredningar enligt 6 kap. förÀldrabalken. Enligt utredningens bedömning behövs det

10 Se prop. 1994/95:224 s. 52.

163

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

SOU 2009:61

bl.a. i dessa avseenden ytterligare vÀgledning. Detta bör lÀmpligen vara Socialstyrelsens uppgift.

Utredaren ska se till att barnet fÄr relevant information och erbjuda den rÄdgivning som kan behövas

Inom EuroparÄdet antogs 1996 den europeiska konventionen om utövandet av barns rÀttigheter.11 Enligt artikel 3 i konventionen ska ett barn som bedöms ha tillrÀcklig mognad bl.a. ha rÀtt att fÄ relevant information och att bli informerat om de möjliga följderna av ett tillmötesgÄende av dess instÀllning och av varje avgörande. I departementspromemorian Utövandet av barns rÀttigheter i familjerÀttsprocesser (Ds 2002:13) har föreslagits att Sverige ska tilltrÀda konventionen och att 4 kap. 10 § förÀldrabalken som en följd av detta ska kompletteras med en bestÀmmelse om att socialnÀmnden ska se till att barnet fÄr den information i saken som inte Àr olÀmplig för barnet och som kan antas vara av betydelse för barnet. Enligt förslaget borde utredaren ocksÄ redovisa för domstolen vilken information som lÀmnats.12

Utredningen stÀller sig bakom förslaget och anser att det bör genomföras oavsett om Sverige tilltrÀder konventionen eller inte. Det bör vara en grundlÀggande rÀttighet för barnet att fÄ informa- tion om adoptionsförfarandet. Som framgÄr av avsnitt 12 anser utredningen inte att domstolen generellt ska vara skyldig att skrift- vÀxla med barn under 18 Är. En bÀttre lösning Àr att barnet fÄr information av den som genomför adoptionsutredningen pÄ upp- drag av domstolen. Informationen kan pÄ det sÀttet anpassas efter barnets Älder, mognad och tidigare kunskaper och ges pÄ ett sÄdant sÀtt att den inte Àr onödigt uppslitande.

BestÀmmelser i enlighet med förslaget i departements- promemorian infördes 2008 i 1 § lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga och i 3 kap. 5 § socialtjÀnstlagen (2001:453). Enligt bestÀmmelserna ska barnet fÄ relevant informa- tion. Det Àr enligt utredningens mening lÀmpligt att bestÀmmelsen i 4 kap. förÀldrabalken utformas pÄ samma sÀtt. Vilken information som kan vara relevant Àr beroende av hur gammalt barnet Àr.

11Originaltitel: European Convention on the Exercise of Children’s Rights.

12Skyldigheten för socialnÀmnden att redovisa för domstolen vilka slags upplysningar som har lÀmnats grundar sig pÄ artikel 6 i konventionen. Av den artikeln följer bl.a. att domstolen, innan den meddelar beslut i ett Àrende dÀr barnet anses ha tillrÀcklig mognad, ska se till att barnet har fÄtt relevant information.

164

SOU 2009:61

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

Informationen kan gÀlla bl.a. vilka konsekvenser barnets instÀllning kan fÄ, hur adoptionen kommer att gÄ till och vad en adoption kommer att innebÀra. Som anges i departementspromemorian bör utredaren i sitt yttrande till domstolen redovisa vilken information som har lÀmnats till barnet (s. 127). Till skillnad frÄn förslaget i promemorian anser utredningen dock att det inte behövs nÄgon sÀrskild bestÀmmelse i lag om detta. Det Àr tillrÀckligt att vÀgledning för vad som bör ingÄ i yttrandet till domstolen ges pÄ annat lÀmpligt sÀtt.

I linje med regleringen i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption bör det av lagtexten vidare framgÄ att utredaren Àr skyldig att erbjuda barnet den rÄdgivning som kan behövas (se artikel 5.1 och 5.2). En motsvarande bestÀmmelse har föreslagits nÀr det gÀller barnets förÀldrar (se avsnitt 9.5). RÄdgivningen kan lÀmpligen ges vid det samtal som utredaren normalt har med barnet. FrÄgor som kan behöva beröras Àr t.ex. vilka alternativ som finns till en adoption och vilka konsekvenser en adoption i olika avseenden kan innebÀra för barnet.

Även om utgĂ„ngspunkten bör vara att barnet alltid ska fĂ„ information och erbjudas den rĂ„dgivning som kan behövas, kan det i vissa undantagsfall vara sĂ„ att detta inte Ă€r möjligt. SĂ„ kan vara fallet om barnet har sitt hemvist utomlands men ocksĂ„ om barnet Ă€r för litet för att kunna ta emot information. För att tillgodose behovet av undantag i sĂ„dana fall bör det i lagtexten anges att informationen och rĂ„dgivningen ska ges om det Ă€r möjligt.

Formerna för barnets samtycke

NÀr barnet har fyllt 12 Är fÄr en adoption normalt ske endast om barnet har lÀmnat sitt samtycke (se avsnitt 10.3). Det Àr i ett sÄdant fall viktigt att samtycket lÀmnas under rÀttssÀkra former och att det dokumenteras. Detta innebÀr ett skydd för barnet och övriga berörda och att domstolen fÄr ett bÀttre underlag för sin bedöm- ning. BestÀmmelser i syfte att sÀkerstÀlla detta finns i 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption. Enligt konventionen ska det sÀkerstÀllas att de som ska samtycka har gett sitt samtycke frivilligt, i föreskriven rÀttslig form och att samtycket uttryckts eller bestyrkts i skrift (artikel 5.1 och 5.2).

En lÀmplig ordning Àr att den som gör utredningen pÄ uppdrag av domstolen fÄr i uppgift att ta upp frÄgan om ett eventuellt

165

Barnets rÀtt att komma till tals och pÄverka

SOU 2009:61

samtycke med barnet i de fall dĂ€r det krĂ€vs. Detta bör normalt ske vid ett samtal med utredaren. Utredaren bör vidta Ă„tgĂ€rder för att förvissa sig om att ett samtycke ges frivilligt. Över samtycket bör det upprĂ€ttas en handling som undertecknas av den som ger sitt samtycke eller bestyrks av den som tar emot samtycket. Social- styrelsen bör fĂ„ i uppgift att ge vĂ€gledning Ă€ven om detta (se angĂ„ende detta Ă€ven framstĂ€llningen i avsnitt 9.5).

166

11 Domstolens beslutsunderlag

11.1Domstolens utredningsskyldighet

Förslag: Domstolen ska se till att Àrenden om adoption blir tillrÀckligt utredda.

SkĂ€len för förslaget: Ärenden om adoption Ă€r indispositiva. Detta innebĂ€r bl.a. att domstolen har en utredningsskyldighet i sĂ„dana Ă€renden.

Domstolens utredningsskyldighet markeras i 4 kap. 10 § för- Àldrabalken. Enligt bestÀmmelsen ska domstolen inhÀmta upplys- ningar om barnet och sökanden samt huruvida ersÀttning eller bidrag till barnets underhÄll har lÀmnats eller utlovats. Har barnet inte fyllt 18 Är, ska yttrande inhÀmtas frÄn socialnÀmnden. Social- nÀmnden ska, om det inte Àr olÀmpligt, försöka klarlÀgga barnets instÀllning och redovisa den för domstolen.

NÀr den som adoptionen avser Àr utomnordisk medborgare och tolv Är eller Àldre, ska domstolen vidare inhÀmta ett yttrande frÄn Migrationsverket.1 För det fall domstolen har behov av information eller upplysningar om internationella förhÄllanden i adoptionssammanhang kan Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA) bistÄ.2 Trots att det saknas sÀrskilda bestÀmmelser om detta har domstolen ocksÄ ansetts ha möjlighet att inhÀmta upplysningar frÄn andra myndigheter (se prop. 1980/81:112 s. 15).

Utredningen har i avsnitt 6.3 föreslagit att det i 4 kap. förÀldrabalken ska införas en inledande bestÀmmelse om barnets bÀsta. BestÀmmelsen innebÀr att det ska göras en helhets- bedömning varvid vissa omstÀndigheter ska beaktas sÀrskilt. I syfte

1Se 2 § tredje stycket lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption (1971 Ärs lag).

2Se 3 § första stycket förordningen (2007:1020) med instruktion för Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor.

167

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

att förtydliga domstolens ansvar för att Àrendet blir tillrÀckligt utrett bör 4 kap. 10 § förÀldrabalken fÄ en mer generell utformning i enlighet med motsvarande bestÀmmelse i 6 kap. 19 § första stycket förÀldrabalken (avseende vÄrdnad m.m.). DÀrigenom tydliggörs att domstolens utredningsansvar omfattar samtliga omstÀndigheter som Àr relevanta för domstolens stÀllningstagande, t.ex. barnets förÀldrars och andra berörda personers instÀllning.

11.2Adoptionsutredningen ska genomföras pÄ uppdrag av socialnÀmnden

Förslag: SocialnÀmnden ska inte lÀngre yttra sig till domstolen utan ska i stÀllet utse nÄgon att genomföra adoptions- utredningen. Uppdraget att utse en utredare ska kunna delegeras till en tjÀnsteman i kommunen.

SkÀlen för förslaget: Om barnet inte har fyllt 18 Är ska domstolen inhÀmta ett yttrande dels frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd, dels frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr den som har vÄrdnaden om barnet Àr folkbokförd. Social- nÀmndens yttrande föregÄs av en utredning som görs av social- förvaltningens tjÀnstemÀn. NÀr utredningen Àr klar föredras den i socialnÀmnden. TjÀnstemannens bedömning Àr att betrakta som ett förslag till beslut. Sedan socialnÀmnden har tagit stÀllning till utredningen lÀmnas den tillsammans med socialnÀmndens yttrande till tingsrÀtten. SocialnÀmnden fattar dÀrvid ett beslut, dock inte ett sÄdant som kan överklagas.

Tidigare utfördes Ă€ven vĂ„rdnadsutredningar pĂ„ detta sĂ€tt. År 1991 Ă€ndrades dock detta sĂ„ att socialnĂ€mnden frikopplades frĂ„n vĂ„rdnadsutredningarna. Domstolen skulle – i stĂ€llet för att begĂ€ra ett yttrande frĂ„n socialnĂ€mnden – ge nĂ€mnden i uppdrag att utse nĂ„gon att utföra vĂ„rdnadsutredningen. LagĂ€ndringen gjordes för att effektivisera och pĂ„skynda utredningsförfarandet i tvister om vĂ„rdnad och umgĂ€nge och dĂ€rigenom samtidigt förbĂ€ttra skyddet för barnets intressen i konflikten. Det sĂ„gs ocksĂ„ som en renodling av funktionsuppdelningen mellan sociala instanser och domstolar.3

3 Se prop. 1990/91:8 s. 44 f.

168

SOU 2009:61

Domstolens beslutsunderlag

Utredningen anser att det finns anledning att införa en motsvarande ordning Àven i Àrenden om adoption. Liksom i frÄgor om vÄrdnad om barn, barns boende och umgÀnge med barn Àr det i Àrenden om adoption domstolen som ska fatta det slutliga beslutet. Kommunens yttrande till domstolen har betydelse bara som ett beslutsunderlag. För domstolen Àr det viktigt att utredaren har vidtagit tillrÀckliga ÄtgÀrder för att fÄ fram ett fullgott besluts- underlag, att utredningen redovisas för domstolen och att den ocksÄ innehÄller en sakkunnig bedömning av de omstÀndigheter som Àr relevanta för domstolens stÀllningstagande. Lika lite som i mÄl enligt 6 kap. förÀldrabalken finns det dÀremot ett behov för domstolen av ett stÀllningstagande i Àrendet frÄn en politiskt tillsatt nÀmnd.

Liksom för vĂ„rdnadsmĂ„len bör en delegation av socialnĂ€mndens uppgifter ocksĂ„ kunna effektivisera och pĂ„skynda Ă€rende- hanteringen i domstolen. Utredningens undersökningar tyder pĂ„ att det i vissa fall kan ta mellan sex och Ă„tta mĂ„nader att fĂ„ in ett yttrande till domstolen. I vilken mĂ„n detta beror pĂ„ att social- nĂ€mnden ska fatta beslut Ă€r oklart, men i ett antal enkĂ€tsvar noteras i samband med tidsangivelsen för adoptionsutredningen att Ă€rendet ska föredras i socialnĂ€mnden. Även om det oftast inte finns nĂ„gon direkt konflikt i ett adoptionsĂ€rende ligger det i barnets intresse att Ă€rendet avgörs skyndsamt.4 LĂ„ngdragna Ă€renden kan skapa en osĂ€kerhet sĂ„vĂ€l för barnet som för sökanden. Vid internationell adoption kan det ocksĂ„ vara oklart om barnet har nĂ„gon juridisk företrĂ€dare i Sverige innan adoptionsbeslutet meddelats (se vidare avsnitt 17).

VÄrdnads- och adoptionsutredningar har likheter med varandra. Om hanteringen av dessa familjerÀttsliga mÄl och Àrenden kan skötas pÄ ett likartat sÀtt innebÀr det ocksÄ att likartade rutiner kan utarbetas. Det Àr till fördel bÄde för socialtjÀnstens och domstolens handlÀggning och arbete.

Sammantaget anser utredningen sÄledes att adoptionsutredning- arna bör kunna lÀmnas till domstolen utan att socialnÀmnden först tar stÀllning i Àrendet. Detta skulle kunna Ästadkommas genom att kommunen ges möjlighet att delegera socialnÀmndens besluts- fattande. Det finns Ätskilliga exempel pÄ andra uppgifter som socialnÀmnden ska fullgöra enligt förÀldrabalken som fÄr dele-

4 Jfr departementspromemorian Utövandet av barns rÀttigheter i familjerÀttsprocesser

(Ds 2002:13) dÀr det föreslÄs en bestÀmmelse i 4 kap. 10 § förÀldrabalken om att Àrenden om adoption ska handlÀggas skyndsamt.

169

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

geras.5 Som har framgÄtt ovan Àr genomförande av utredningar om vÄrdnad, boende och umgÀnge emellertid inte en uppgift som socialnÀmnden ska utföra. I stÀllet ska domstolen enligt 6 kap. 19 § tredje stycket förÀldrabalken uppdra Ät socialnÀmnden (eller nÄgot annat organ) att utse nÄgon att verkstÀlla en sÄdan utredning. Det Àr denna uppgift som socialnÀmnden kan delegera. Att lagstiftaren pÄ detta sÀtt valt att utesluta socialnÀmnden frÄn beslutsfattandet i vÄrdnadsutredningar innebÀr alltsÄ att socialnÀmnden inte, som Àr fallet i frÄga om de övriga bestÀmmelserna, kan vÀlja att delegera uppgiften. Utredningen anser att det finns skÀl att för adoptions- utredningarnas del vÀlja samma konstruktion. PÄ detta sÀtt lyfts adoptionsutredningarna frÄn socialnÀmnden och en enhetlig hand- lÀggning av utredningarna uppnÄs mellan kommunerna. Förslaget innebÀr att socialnÀmnden, precis som nÀr det gÀller vÄrdnadsutred- ningar, kommer att ha ett huvudmannaskap för utredningen. SocialnÀmnden ska dock inte pröva innehÄllet i utredningen eller avge nÄgot yttrande till domstolen. Det blir i stÀllet utredaren som sjÀlv redovisar utredningsmaterialet till domstolen. PÄ samma sÀtt som vid vÄrdnadsutredningar bör uppdraget att utse en utredare kunna delegeras till en tjÀnsteman i kommunen, lÀmpligen till nÄgon vid nÀmnden som leder och fördelar arbetsuppgifter av sÄdant slag.6

Det Àr enligt gÀllande rÀtt inte tillÄtet för en kommun att överlÀmna utredningsuppdrag till ett bolag eller annat privatrÀtts- ligt subjekt. DÀremot kan kommunen anlita uppdragstagare som Àr fysiska personer och som knyts till myndigheten pÄ ett sÄdant sÀtt att de kan anses delta i kommunens verksamhet. En sÄdan uppdragstagare förutsÀtts stÄ under myndighetens arbetsledning och utföra arbetsuppgifter som normalt ankommer pÄ en anstÀlld.7

5Se 10 kap. 5 § socialtjÀnstlagen (2001:453) med hÀnvisningar till bl.a. 1 kap. 4 och 9 §§ och

6kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket förÀldrabalken.

6Jfr prop. 1990/91:8 s. 66 och s. 70 f. angÄende vÄrdnadsutredningar.

7Se 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen, JO:s ÀmbetsberÀttelse 2001/02 s. 250 och Socialstyrelsens meddelandeblad nr 9/01. Jfr Àven JO:s ÀmbetsberÀttelse 2006/07 s. 289.

170

SOU 2009:61

Domstolens beslutsunderlag

11.3Domstolen ska kunna fÄ en samlad utredning frÄn en kommun

Förslag: Den gÀllande bestÀmmelsen i 4 kap. förÀldrabalken, om att domstolen ska begÀra in yttranden bÄde frÄn den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd och frÄn den kommun dÀr barnets vÄrdnadshavare Àr folkbokförd, Àndras sÄ att domstolen fÄr möjlighet att rikta sin begÀran till en enda kommun. Det införs en sekretessbrytande regel för inhÀmtande av uppgifter frÄn en annan socialnÀmnd i samband med att en adoptionsutredning genomförs.

Domstolen ska kunna ge riktlinjer för utredningen och ska faststÀlla en tidpunkt dÄ yttrandet ska ha inkommit till domstolen. Domstolen ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt.

SkÀlen för förslaget

Domstolen ska kunna fÄ en samlad utredning frÄn en kommun

Domstolen ska i dag enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken begÀra in ett yttrande dels frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd dels frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr den som har vÄrdnaden om barnet Àr folkbokförd. Att pÄ detta sÀtt hÀmta in tvÄ yttranden blir alltsÄ aktuellt nÀr sökanden och barnets vÄrdnadshavare Àr folkbokförda i olika kommuner i Sverige. Av utredningens undersökningar framgÄr att detta förekommer rela- tivt ofta och att det i dessa fall Àr vanligt att socialtjÀnsten i de olika kommunerna samrÄder innan yttrandena lÀmnas in till domstolen.

NĂ€r det gĂ€ller vĂ„rdnadsutredningar enligt 6 kap. förĂ€ldrabalken anges att domstolen ska ge ”socialnĂ€mnden” i uppdrag att utse nĂ„gon att verkstĂ€lla utredning. Av förarbetsuttalanden framgĂ„r att domstolen normalt bör vĂ€nda sig till socialnĂ€mnden i den kommun dĂ€r barnet Ă€r folkbokfört. Om nĂ„gon av förĂ€ldrarna Ă€r bosatt i en annan kommun, kan det vara lĂ€mpligt att domstolen kontaktar Ă€ven socialnĂ€mnden i den kommunen. En annan möjlighet Ă€r att socialnĂ€mnden i barnets hemkommun inom ramen för sin utredning tar kontakt med den andra socialnĂ€mnden. Det framhĂ„lls att domstolen bör lösa samordningsfrĂ„gan frĂ„n fall till fall pĂ„ det sĂ€tt som bĂ€st kan antas tillgodose intresset att utredningsfrĂ„gan blir

171

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

allsidigt belyst och att det bör undvikas att tvÄ skilda social- nÀmnder utan föregÄende samrÄd avger yttrande om var sin förÀlders lÀmplighet.8 De kontakter utredningen har haft med bland annat företrÀdare för socialtjÀnsten tyder pÄ att det Àr ovanligt att tvÄ kommuner levererar var sin utredning med förslag till beslut.

Som framhĂ„llits i avsnitt 6.3 föreslĂ„r utredningen att det ska införas en grundlĂ€ggande bestĂ€mmelse i 4 kap. förĂ€ldrabalken om att principen om barnets bĂ€sta ska vara avgörande för alla beslut om adoption. Det ska inte endast gĂ€lla för domstolen utan Ă€ven för den som har fĂ„tt i uppdrag att genomföra adoptionsutredningen. Utredaren ska göra sin bedömning utifrĂ„n en sammanvĂ€gning av samtliga relevanta omstĂ€ndigheter. FörutsĂ€ttningarna för en sĂ„dan helhetsbedömning av barnets bĂ€sta skulle förbĂ€ttras avsevĂ€rt om uppdraget att genomföra utredningen koncentrerades till en och samma utredare. Utredaren skulle dĂ„ fĂ„ ett samlat ansvar för hela utredningen. Även om sökanden och barnets vĂ„rdnadshavare bor i olika kommuner skulle samma utredare alltsĂ„ ansvara för kontakten med sĂ„vĂ€l sökandena som barnet och barnets förĂ€ldrar. UtifrĂ„n de utredningsĂ„tgĂ€rder som vidtagits skulle utredaren sedan ha att grunda sin bedömning pĂ„ ett bredare faktaunderlag. Sammantaget anser utredningen att domstolen generellt skulle kunna fĂ„ ett bĂ€ttre beslutsunderlag om uppdraget att genomföra utredning i adop- tionsĂ€rendet ges till en och samma kommun och att sĂ„ ocksĂ„ bör ske i normalfallet. Den gĂ€llande bestĂ€mmelsen bör Ă€ndras sĂ„ att detta blir möjligt.

NÀr det gÀller mÄl om vÄrdnad, boende och umgÀnge anges det i dag inte vilken socialnÀmnd som domstolen ska vÀnda sig till för en begÀran om utredning. Enligt utredningens bedömning finns det inte heller nÀr det gÀller Àrenden om adoption behov av att sÀrskilt slÄ fast i lag vilken socialnÀmnd som domstolen ska rikta sin begÀran om utredning till. Eftersom Àrenden om adoption kan vara av olika slag fÄr domstolen göra en bedömning i varje enskilt fall. UtgÄngspunkten bör lÀmpligen vara att domstolen vÀnder sig till barnets hemkommun. I det fall sökanden, men inte barnet, vistas i Sverige bör uppdraget i stÀllet ges till socialnÀmnden i sökandens hemkommun. Utredningens bedömning Àr att den valda lösningen, dvs. att inte lÀngre ange i lag vilken socialnÀmnd som ska ges

8 Se prop. 1981/82:168 s. 78.

172

SOU 2009:61

Domstolens beslutsunderlag

ansvaret för adoptionsutredningen, ger domstolen möjlighet att vÀlja den mest adekvata lösningen i det enskilda fallet.

Sekretessen mellan olika socialnÀmnder bör kunna brytas för adoptionsutredningar

Om ansvaret för adoptionsutredningen i ett Àrende om adoption ska kunna koncentreras till en kommun, Àr det viktigt att den som verkstÀller utredningen har möjlighet att inhÀmta information frÄn andra kommuner som eventuellt kan ha nÄgot att tillföra utred- ningen. Om utredningen t.ex. görs pÄ uppdrag av socialnÀmnden i sökandens hemkommun bör utredaren kunna fÄ information om barnets förÀldrar frÄn den kommun dÀr förÀldrarna bor.

Myndigheter Àr skyldiga att pÄ begÀran lÀmna varandra uppgifter som de förfogar över om inte uppgiften Àr sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gÄng (6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Om det gÀller sekretess för en uppgift hos en myndighet, fÄr uppgiften inte röjas för annan myndighet i andra fall Àn som anges i offentlighets- och sekretesslagen eller i lag eller förordning som offentlighets- och sekretesslagen hÀnvisar till (8 kap. 1 § angiven lag). Sekretess hindrar inte att en uppgift lÀmnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § första stycket). Sekretess gÀller inom socialtjÀnsten för uppgift om en enskilds personliga förhÄllanden, om det inte stÄr klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider men (26 kap. 1 § första stycket). Vissa undantag finns till denna huvudregel, bl.a. gÀller att en socialnÀmnd som har tillgÄng till upplysningar som kan vara av betydelse för frÄgans bedömning Àr skyldig att lÀmna sÄdana upplysningar pÄ begÀran av en socialnÀmnd som ska pröva ett avtal mellan förÀldrarna om vÄrdnad, boende och umgÀnge (6 kap. 17 a § tredje stycket förÀldrabalken). Sedan 2006 gÀller samma sak i frÄga om vÄrdnadsutredningar som genomförs pÄ uppdrag av domstolen, och dÄ Àven nÀr uppgifterna begÀrs av den som socialnÀmnden har utsett att verkstÀlla utredningen (19 § femte stycket samma kap.).

Det har vid de kontakter som utredningen haft med tjÀnstemÀn frÄn socialtjÀnsten inte framkommit att det skulle finnas nÄgra praktiska problem i frÄga om sekretess i kontakterna mellan social- tjÀnsten i olika kommuner, under hÀnvisning till att det finns sam- tycke frÄn berörda parter. För de fall dÀr det trots allt inte finns ett samtycke frÄn t.ex. barnets förÀldrar Àr det dock enligt utredning-

173

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

ens mening viktigt att uppgifter som kan pÄverka ett adoptions- beslut kommer fram. Detta blir sÀrskilt viktigt om ansvaret för utredningen koncentreras till en kommun. Av detta skÀl Àr det rimligt att den som har fÄtt socialnÀmndens uppdrag att göra utredningen i adoptionsfrÄgan fÄr ta del av all relevant information, pÄ samma sÀtt som gÀller i frÄga om vÄrdnadsutredningar och nÀr en socialnÀmnd prövar ett avtal om vÄrdnad, boende och umgÀnge. Utredningen föreslÄr dÀrför en sekretessbrytande regel för det fall dÄ en utredning i adoptionsfrÄgan ska genomföras. Sekretess kommer dock att gÀlla för uppgifterna hos utredaren (se 2 kap. 1 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen).

Domstolen ska kunna ge riktlinjer för utredningen

Utredningen anser att det uttryckligen av lagtexten, liksom för vĂ„rdnadsutredningar, bör framgĂ„ att domstolen kan faststĂ€lla riktlinjer för adoptionsutredningen om det skulle finnas behov av det och bestĂ€mma en viss tid inom vilken utredningen ska vara slutförd. Om det behövs bör domstolen kunna förlĂ€nga denna tid. Det bör ocksĂ„ anges i lagtexten att domstolen, pĂ„ samma sĂ€tt som i frĂ„ga om vĂ„rdnadsutredningar, Ă€r skyldig att se till att utredningen bedrivs skyndsamt. Även om det ofta inte finns samma intressekonflikter i ett adoptionsĂ€rende som i ett vĂ„rdnadsmĂ„l, kan processen innebĂ€ra en osĂ€kerhet inte minst för barnet. I vissa fall kan det ocksĂ„ vara oklart vem som Ă€r juridisk företrĂ€dare för barnet.

11.4Utredaren ska lÀmna ett förslag till beslut

Förslag: Den som genomför en utredning om adoption ska redovisa det som har framkommit för domstolen och lÀmna ett förslag till beslut.

SkÀlen för förslaget: Med utredningens förslag blir det möjligt för domstolen att begÀra in en samlad utredning frÄn en kommun trots att sökanden och barnets vÄrdnadshavare bor i tvÄ olika kommuner. Genom detta ökas förutsÀttningarna för utredaren att fÄ en god överblick över alla omstÀndigheter och att bilda sig en uppfattning i frÄgan om en adoption Àr till barnets bÀsta. För att sÀkerstÀlla att

174

SOU 2009:61

Domstolens beslutsunderlag

domstolen fÄr ett fullgott beslutsunderlag bör det framgÄ av lagtexten att utredaren ska redovisa det som har framkommit vid utredningen.

Den enkĂ€tundersökning som utredningen gjort tyder pĂ„ att den som genomför en utredning om adoption i stor utstrĂ€ckning redan i dag lĂ€mnar förslag till beslut. Utredningen anser att det – pĂ„ samma sĂ€tt som vid vĂ„rdnadsutredningar – bör anges uttryckligen i 4 kap. förĂ€ldrabalken att utredaren ska lĂ€mna ett förslag till beslut. Även nĂ€r det gĂ€ller Ă€renden om adoption Ă€r utredarens bedömning och slutsatser av stor betydelse. För att domstolen ska fĂ„ ett fullgott underlag Ă€r det viktigt att utredningen Ă€r sĂ„ klar och tydligt som möjligt. Normalt krĂ€ver detta att utredaren lĂ€mnar ett förslag till beslut. Vid vĂ„rdnadsutredningar ska förslag lĂ€mnas ”om det inte Ă€r olĂ€mpligt”. Undantag gĂ€ller dĂ€rvid för sĂ€rskilt kĂ€nsliga fall (jfr regeringens uttalanden om rekommendationer i vĂ„rdnadsmĂ„l i prop. 2005/06:99 s. 59). Det kan visserligen finnas kĂ€nsliga adoptionsĂ€renden ocksĂ„, dĂ€r utredaren tvingas ”vĂ€lja sida” t.ex. om en biologisk förĂ€lder motsĂ€tter sig en styvbarnsadoption. AdoptionsĂ€renden skiljer sig dock frĂ„n vĂ„rdnadsmĂ„l pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att ett beslut om adoption Ă€r oĂ„terkalleligt. Utredningen anser dĂ€rför att det Ă€r sĂ€rskilt viktigt att utredaren lĂ€mnar förslag till beslut i adoptionsĂ€renden. NĂ„got undantag bör dĂ€rför inte göras.

Utredarens förslag till beslut bör vara vĂ€l motiverat. Det bör tydligt redovisas hur man har resonerat i det enskilda fallet sĂ„vĂ€l nĂ€r det gĂ€ller viljan och förmĂ„gan hos barnets förĂ€ldrar att ge barnet omvĂ„rdnad, trygghet och en god fostran och den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förĂ€ldrarna, som nĂ€r det gĂ€ller sökandens förutsĂ€ttningar att ge barnet ett varaktigt och stabilt förĂ€ldra-barnförhĂ„llande och barnets egen vilja. Som har framhĂ„llits i avsnitt 6.3 anser utredningen att det bör vara Socialstyrelsens uppgift att – utifrĂ„n de utgĂ„ngspunkter som utredningen föreslagit

– ge ytterligare vĂ€gledning för socialtjĂ€nsten, dels för vilka Ă„tgĂ€rder som bör göras inom ramen för en utredning om adoption, dels för hur utredarens bedömning bör göras.

175

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

11.5SÀrskilt om Àrenden med internationell anknytning

Förslag: Om det inte finns nÄgon behörig socialnÀmnd som kan ges i uppdrag att utse nÄgon att genomföra en utredning i adoptionsÀrendet, ska uppdraget ges till en nÀmnd i Stockholms kommun som fullgör sÄdana uppgifter.

Om den som sökanden vill adoptera inte Àr svensk medborgare och saknar permanent uppehÄllstillstÄnd eller permanent uppehÄllsrÀtt i Sverige, ska domstolen om det behövs inhÀmta ett yttrande frÄn Migrationsverket.

SkÀlen för förslaget

SocialnÀmndens utredningsskyldighet

Som kommer att framgÄ i avsnitt 16 kan svensk domstol vara behörig Àven om barnet och/eller sökanden inte har hemvist i Sverige. Det kan dÄ uppstÄ frÄgor kring vem som ska se till att det finns en utredning i adoptionsÀrendet, med andra ord hur domstolen ska fÄ ett fullgott beslutsunderlag.

NĂ€r barnet eller sökanden har hemvist i Sverige Ă€r behörighets- reglerna i socialtjĂ€nstlagen (2001:453) i de flesta fall tillrĂ€ckliga för att avgöra vilken socialnĂ€mnd som ska handlĂ€gga en frĂ„ga om adoption. Även om barnet eller sökanden endast vistas i Sverige (dvs. inte har hunnit fĂ„ hemvist hĂ€r i landet), Ă€r det den kommun dĂ€r de vistas som ytterst ansvarar för frĂ„gan (2 kap. 2 § socialtjĂ€nst- lagen).

Om varken barnet eller sökanden har sitt hemvist i – eller ens vistas i – Sverige finns emellertid inte nĂ„gon behörig socialnĂ€mnd enligt socialtjĂ€nstlagen. Det Ă€r i dessa fall i dag oklart om domstolen över huvud taget kan vĂ€nda sig till socialnĂ€mnden för att fĂ„ ett yttrande. Även om dessa fall Ă€r ovanliga mĂ„ste de kunna hanteras. Utredningen föreslĂ„r dĂ€rför att det införs en bestĂ€mmelse om reservbehörighet för socialnĂ€mnden. En sĂ„dan bestĂ€mmelse finns nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gor som omfattas av Bryssel II-förordningen (vĂ„rdnad och umgĂ€nge m.m.).9 Reservforum i de fallen Ă€r en nĂ€mnd i Stockholms kommun som fullgör sĂ„dana uppgifter. Det

9 Se 7 § lagen (2008:450) med kompletterande bestÀmmelser till Bryssel II-förordningen.

176

SOU 2009:61

Domstolens beslutsunderlag

finns goda skÀl för att vÀlja samma lösning Àven i frÄga om adoptionsÀrenden. Genom att koncentrera Àrendena till Stockholms kommun skapas förutsÀttningar för en enhetlig praxis. FörutsÀttningarna ökar för att domstolarna ska fÄ ett bÀttre beslutsunderlag Àn i dag.

Med utredningens förslag finns det alltid en behörig socialnÀmnd som fÄr utse en person att genomföra en adoptions- utredning. För att sÀkerstÀlla att barnets intressen tas till vara Àr det viktigt att det vid alla utredningar pÄ uppdrag av domstolen görs en heltÀckande bedömning av om den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta. Som anges i avsnitt 6.3 gÀller den föreslagna bestÀmmelsen om barnets bÀsta inte bara för domstolen utan Àven för utredaren.

Det har kommit till utredningens kÀnnedom att det för socialtjÀnsten kan vara svÄrt att fÄ fram uppgifter vid utlÀndska förhÄllanden. Detta rör frÀmst adoptioner dÀr nÄgon i Sverige avser att adoptera ett barn utan förmedling av en auktoriserad adoptions- organisation, s.k. enskild adoption. Av utredningens enkÀtunder- sökning (se bilaga 2) framgÄr att tjÀnstemÀnnen vid socialtjÀnsten tycker att det kan vara svÄrt att fÄ kontakt med de biologiska förÀldrarna i ursprungslandet, att klargöra barnets situation i hem- landet och att ta reda pÄ vilka alternativ till adoption som kan finnas i ursprungslandet. MÄnga anser att det Àr svÄrt att veta vad som krÀvs av dem och att regelverket Àr otydligt. Liknande utredningssvÄrigheter kan finnas om sökanden har sitt hemvist utomlands.

Utredningen föreslÄr i avsnitt 9.5 att utredarens generella skyldighet att, om det behövs, försöka klarlÀgga instÀllningen hos barnets förÀldrar inte ska gÀlla om barnet har hemvist utomlands eller förts till Sverige för adoption. I övrigt mÄste det enligt utredningens bedömning kunna krÀvas att utredaren vidtar rimliga ÄtgÀrder för att försöka utreda barnets och/eller sökandens förhÄllanden och att klarlÀgga barnets instÀllning. Tyngdpunkten i utredningsarbetet bör ligga pÄ socialnÀmndens utredare, inte pÄ domstolen. Uppgiften för utredaren blir att efter bÀsta förmÄga ta fram ett bedömningsunderlag och utifrÄn det lÀmna förslag till beslut till domstolen. Eftersom det ligger i sökandens intresse att medverka till att förhÄllandena blir utredda bör man normalt sett kunna krÀva att sökanden förser socialnÀmndens utredare med information, om möjligt kanske t.o.m. med yttranden frÄn myndigheter i det andra landet. Utredaren kan dock behöva ta kontakt med sÄvÀl barnet som adoptanterna i det andra landet.

177

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

I vissa fall kan MIA bistĂ„ med kontaktinformation, i andra fall bör utlĂ€ndska myndigheter eller svensk ambassad i utlandet kunna bistĂ„. Det ska hĂ€r framhĂ„llas att de Ă€renden som fortsĂ€ttningsvis anhĂ€ngiggörs i svensk domstol med utredningens förslag om nya erkĂ€nnanderegler (se avsnitt 16.6) troligen kommer att bli fĂ€rre Ă€n i dag. Om det visar sig vara omöjligt att fĂ„ fram relevanta uppgifter bör utredaren redovisa vilka försök som har gjorts. Om underlaget sedan bedöms vara alltför bristfĂ€lligt, kan det vara sĂ„ att förutsĂ€ttningarna för adoption inte Ă€r uppfyllda – dvs. att det inte gĂ„r att sĂ€ga att adoptionen Ă€r till barnets bĂ€sta. Utredaren fĂ„r dĂ„ föreslĂ„ att domstolen avslĂ„r ansökan.10

Som har framhÄllits i avsnitt 6 anser utredningen att det bör vara Socialstyrelsens uppgift att ge vÀgledning för socialtjÀnstens utredare inför yttrandet till domstol.

Domstolen ska kunna inhÀmta ett yttrande frÄn Migrationsverket

I 1971 Ärs lag finns en bestÀmmelse om att domstolen ska inhÀmta uppgifter frÄn Migrationsverket nÀr den som adoptionen avser Àr utomnordisk medborgare och tolv Är eller Àldre (2 § tredje stycket). BestÀmmelsen infördes 2001. UtgÄngspunkten var att de adoption- er som beslutas i Sverige bör grundas pÄ ett sÄ brett beslutsunderlag som möjligt. Eftersom den familjeanknytning som uppkommer genom svenska adoptionsbeslut ska godtas av utlÀnningsmyndig- heterna skulle domstolarna mer konsekvent uppmÀrksamma om det frÀmsta syftet med adoptionen kunde antas vara att kringgÄ utlÀnningslagstiftningen.11 TolvÄrsgrÀnsen tycks ha haft sin grund i medborgarskapslagens bestÀmmelser12 om att barn som inte fyllt tolv Är och som adopteras av svenska medborgare i de flesta fall blir svenska medborgare vid adoptionen, varvid frÄgan om uppehÄlls- tillstÄnd Àr utan intresse. Dessutom hade Migrationsverket förklarat att det var frÀmst i frÄga om tonÄrsbarn som det i vissa enstaka fall kunde komma i frÄga att avslÄ en ansökan om uppehÄllstillstÄnd.13 SkÀlet till att det infördes en skyldighet att in- hÀmta yttrande var att det rörde sig om ett litet antal Àrenden per Är

10Jfr Àven RH 1994:39 dÀr hovrÀtten fann att en ansökan om adoption skulle avvisas eftersom materialet var sÄ bristfÀlligt att det inte möjliggjorde en saklig prövning.

11Se prop. 2000/01:66 s. 33.

12Den dÄ gÀllande lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Motsvarande bestÀmmelse finns i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap (3 §).

13Se SOU 2000:32 s. 73 och prop. 2000/01:66 s. 16.

178

SOU 2009:61

Domstolens beslutsunderlag

och att en klar och tydlig rutin var att föredra. Det noterades ocksÄ att bestÀmmelsen skulle kunnat tas in i 4 kap. förÀldrabalken, men mot bakgrund av att domstolarnas skyldighet inskrÀnkte sig till internationella adoptioner togs bestÀmmelsen in i 1971 Ärs lag.14

Enligt utredningens uppfattning Ă€r bestĂ€mmelsen inte utformad pĂ„ ett helt Ă€ndamĂ„lsenligt sĂ€tt. Syftet med yttrandet Ă€r att dom- stolarna ska fĂ„ ett bredare beslutsunderlag nĂ€r det finns sĂ€rskild anledning att misstĂ€nka att barnet egentligen inte har behov av ett nytt förĂ€ldra-barnförhĂ„llande. Detta kan mycket vĂ€l vara fallet Ă€ven nĂ€r det gĂ€ller barn som inte har fyllt tolv Ă„r, sĂ€rskilt vid enskild adoption. Det förekommer att sökande med rötter utomlands vill adoptera ett slĂ€ktingbarn som Ă€r yngre Ă€n tolv Ă„r, huvudsakligen för att kunna ge barnet en bĂ€ttre uppvĂ€xt i Sverige. Även om det inte finns nĂ„got som hindrar att domstolen i dessa fall begĂ€r ett yttrande frĂ„n Migrationsverket kan en Ă„ldersgrĂ€ns lĂ€tt bli styrande för handlĂ€ggningen. Kopplingen till medborgarskapslagens bestĂ€m- melser Ă€r i detta avseende inte heller relevant. Utredningen anser i stĂ€llet att domstolen bör inhĂ€mta yttrande frĂ„n Migrationsverket om den som sökanden vill adoptera inte Ă€r svensk medborgare och saknar permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd eller permanent uppehĂ„llsrĂ€tt15 i Sverige. Enligt utredningens bedömning Ă€r det frĂ€mst i dessa fall som Migrationsverkets uppgifter generellt sett Ă€r av intresse för domstolens bedömning.

En sĂ€rskild frĂ„ga Ă€r om det som i dag bör vara obligatoriskt för domstolarna att inhĂ€mta ett yttrande. Det Ă€r givetvis viktigt att domstolen har ett fullgott beslutsunderlag för att bedöma om adoptionen avser att skapa ett förĂ€ldra-barnförhĂ„llande. Detta bör dock kunna uppnĂ„s genom en fakultativ bestĂ€mmelse, dvs. att domstolen ska inhĂ€mta yttrande frĂ„n Migrationsverket om det finns anledning att göra det. SĂ„ kan t.ex. vara fallet om det finns nĂ„got i handlingarna som tyder pĂ„ att barnet har en fungerande familj i hemlandet eller att ansökan avser en vuxen slĂ€kting och relationen mellan sökanden och ”barnet” inte ger intryck av att vara sĂ„dan att adoption bör beviljas.

Sammantaget anser utredningen alltsÄ att det inte lÀngre ska vara en skyldighet för domstolen att alltid inhÀmta yttrande om barnet Àr utomnordisk medborgare och tolv Är eller Àldre. I stÀllet bör bestÀmmelsen utformas sÄ att domstolen ska inhÀmta ett yttrande frÄn Migrationsverket om det behövs och den som sökanden vill

14Se prop. 2000/01:66 s. 33 f.

15Se 3 a kap. utlÀnningslagen (2005:716).

179

Domstolens beslutsunderlag

SOU 2009:61

adoptera inte Àr svensk medborgare och saknar permanent uppe- hÄllstillstÄnd eller permanent uppehÄllsrÀtt i Sverige. Utredningen anser vidare att bestÀmmelsen om inhÀmtande av yttrande frÄn Migrationsverket bör flyttas frÄn 1971 Ärs lag till 4 kap. förÀldra- balken. Det Àr inte frÄga om nÄgon internationellt privatrÀttslig bestÀmmelse. Den ger snarare en anvisning till domstolen om vilken utredning som Àr lÀmplig i det enskilda fallet. Genom en placering i förÀldrabalken blir bestÀmmelserna om domstolens utredningsansvar mer samlade. FörÀldrabalkens bestÀmmelser gÀller Àven vid internationell adoption.

180

12 Domstolsprocessen

12.1SkriftvÀxlingen

Förslag: BestÀmmelsen om skriftvÀxling i 4 kap. förÀldrabalken Àndras sÄ att det framgÄr att domstolen ska ge förÀldrarna till den som sökanden vill adoptera tillfÀlle att svara inom en viss tid. Domstolen ska samtidigt lÀmna en upplysning om att Àrendet kan komma att avgöras Àven om det inte kommer in nÄgot svar till domstolen.

SkriftvÀxling ska inte behöva ske

1.om det saknas anledning att anta att ansökan kommer att bifallas,

2.om det inte kan klarlÀggas var förÀldern befinner sig, eller

3.om det framgÄr att förÀldern samtycker till adoptionen och det Àr uppenbart onödigt att förÀldern ges tillfÀlle att svara.

BestÀmmelserna om skriftvÀxling ska Àven gÀlla den som sökanden vill adoptera om han eller hon har fyllt 18 Är och den som Àr sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare eller förmyndare för den som sökanden vill adoptera.

Den sÀrskilda bestÀmmelsen om skriftvÀxling vid omadop- tion tas bort.

SkÀlen för förslaget: I 4 kap. 10 § tredje stycket förÀldrabalken finns bestÀmmelser om skriftvÀxling i ett Àrende om adoption. Enligt paragrafen ska en förÀlder vars samtycke till adoptionen inte krÀvs ÀndÄ höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn (omadoption) ska skriftvÀxling i stÀllet ske med adoptanten eller, om en make har adopterat den andra makens barn, var och en av makarna. Om det finns en sÀrskild förmyndare vars samtycke inte krÀvs, ska Àven förmyndaren höras.

I Àrenden om adoption Àr lagen (1996:242) om domstolsÀrenden tillÀmplig om inget annat följer av 4 kap. förÀldrabalken. I 15 §

181

Domstolsprocessen

SOU 2009:61

Àrendelagen finns en bestÀmmelse om skriftvÀxling. Enligt den ska domstolen, om det i Àrendet finns en motpart, ge denne tillfÀlle att svara inom en viss tid. Domstolen ska samtidigt lÀmna en upp- lysning om att Àrendet kan komma att avgöras Àven om det inte kommer in nÄgot svar till domstolen. SkriftvÀxling behöver inte ske om det saknas anledning att anta att Àrendet till nÄgon del kommer att avgöras till motpartens nackdel eller om motparten Àr en förvaltningsmyndighet och det Àr onödigt att myndigheten ges tillfÀlle att svara.

Utredningen har övervĂ€gt om det fortfarande finns behov av en sĂ€rskild reglering om skriftvĂ€xling i 4 kap. förĂ€ldrabalken eller om i stĂ€llet 15 § Ă€rendelagen skulle kunna tillĂ€mpas. En fördel med en sĂ€rskild reglering i 4 kap. förĂ€ldrabalken Ă€r att det tydligare kan utmĂ€rkas vilka som just i Ă€renden om adoption ska anses vara parter eller av annan anledning ska fĂ„ möjlighet att yttra sig. För Ă„tskilliga Ă€rendetyper finns det liknande hjĂ€lpregler i anslutning till den materiella lagstiftningen. Det har under utredningens arbete framkommit att det i Ă€renden om adoption inte alltid Ă€r sjĂ€lvklart vem som Ă€r part och ska fĂ„ yttra sig. Detta gĂ€ller inte minst vid internationell adoption. För en sĂ€rreglering talar vidare att det – som kommer att framgĂ„ nedan – finns anledning att göra undantag frĂ„n skriftvĂ€xlingskravet i andra situationer Ă€n som följer av 15 § Ă€rendelagen. Utredningen anser dĂ€rför att en sĂ€rreglering fort- farande behövs men att den bör utformas pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n i dag.

NÀr det till en början gÀller förÀldrarna till den som sökanden vill adoptera konstaterar utredningen att dessa alltid mÄste anses vara berörda pÄ ett sÄdant sÀtt att de ska betraktas som parter i Àrendet och som huvudregel fÄ rÀtt att yttra sig. Detta ligger i linje med Europadomstolens praxis. Europadomstolen fann i mÄlet X mot Kroatien (nr 11223/04, beslut den 17 juli 2008) att det innebar ett brott mot rÀtten till respekt för familjeliv i artikel 8 i Europa- konventionen att en förÀlder inte har getts möjlighet att delta i adoptionsprocessen.

I mÄlet led en kvinna av en kronisk psykisk störning. I december 1999 födde hon en dotter. I maj 2001 frÄntogs kvinnan sin rÀtts- handlingsförmÄga. I september 2003 gav kroatiska myndigheter tillstÄnd till adoption av flickan utan att modern hade informerats om processen. Modern Äberopade vid Europadomstolen att hennes rÀtt till respekt för familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen hade krÀnkts eftersom hon inte hade informerats om processen eller samtyckt till adoptionen trots att hon inte formellt hade frÄn-

182

SOU 2009:61

Domstolsprocessen

tagits förÀldraansvaret för dottern. Europadomstolen konstaterade att modern hade haft en sÄdan kontakt med sin dotter att modern hade rÀtt till respekt för familjeliv enligt artikel 8. Vidare konsta- terades att en adoption innebÀr mycket ingripande rÀttsverkningar och att det dÀrför bör stÀllas sÀrskilt stora krav pÄ skydd mot ingrepp i den enskildes rÀtt. Enligt Europadomstolen följer det av artikel 8 att beslutsprocessen mÄste sÀkerstÀlla att förÀldrarnas Äsikter och intressen blir kÀnda och beaktas. FörÀldrarna mÄste ha möjlighet att delta i processen sett i en helhet pÄ ett sÄdant sÀtt att de kan tillvarata sina intressen. I det aktuella fallet fann Europa- domstolen att det hade förelegat ett brott mot artikel 8.1

Av regeln om skriftvÀxling i 4 kap. förÀldrabalken framgÄr redan i dag att domstolen normalt ska skriftvÀxla med en förÀlder vars samtycke inte krÀvs för adoptionen, dvs. framför allt en förÀlder som inte har vÄrdnaden om den som sökanden vill adoptera. NÀr det gÀller en förÀlder som har vÄrdnaden om barnet följer det av kravet pÄ samtycke visserligen indirekt att domstolen normalt ska ge förÀldern tillfÀlle att yttra sig. Det Àr dock oklart om och i sÄ fall i vilka fall skriftvÀxling fÄr underlÄtas. Som framgÄr av avsnitt 9.4 föreslÄr utredningen att huvudregeln Àven fortsÀttningsvis ska vara att det inte krÀvs samtycke av en förÀlder som inte har vÄrdnaden om barnet. För att undvika oklarhet anser utredningen emellertid att bestÀmmelsen om skriftvÀxling bör uttryckas pÄ ett mer generellt sÀtt sÄ att det uttryckligen framgÄr att domstolen som huvudregel alltid ska ge den som Àr förÀlder till barnet tillfÀlle att svara, oavsett om det för adoptionen krÀvs att förÀldern samtycker till adoptionen eller inte. Lagtekniskt bör bestÀmmelsen lÀmpligen utformas i enlighet med 15 § Àrendelagen. Liksom i den paragrafen bör det anges att domstolen ska lÀmna en upplysning om att Àrendet kan komma att avgöras Àven om det inte kommer nÄgot svar till domstolen.

FrĂ„gan blir dĂ„ i vilken utstrĂ€ckning domstolen ska fĂ„ lĂ„ta bli att skriftvĂ€xla med en förĂ€lder till den som sökanden vill adoptera. Av den nuvarande bestĂ€mmelsen framgĂ„r att förĂ€ldern ska fĂ„ tillfĂ€lle att yttra sig om det kan ske. Under utredningens arbete har det framhĂ„llits att bestĂ€mmelsen Ă€r oklar och att det kan finnas en risk för att det nuvarande undantaget utnyttjas i allt för stor utstrĂ€ck- ning. Utredningen instĂ€mmer i detta. Den nĂ€rmare innebörden av ”om det kan ske” Ă€r inte nĂ€rmare belyst i förarbetena. I rĂ€ttspraxis

1 Jfr Àven mÄlet B mot Storbritannien, dom den 8 juli 1987 i mÄl nr 5/1986/103/151.

183

Domstolsprocessen

SOU 2009:61

finns exempel pĂ„ att adoptionsbeslut har undanröjts pĂ„ grund av domvilla nĂ€r förĂ€ldrarna inte har hörts i Ă€rendet trots att det inte funnits hinder mot det. I rĂ€ttsfallet NJA 1966 s. 112 fanns det en adressuppgift men förĂ€ldrarna hade Ă€ndĂ„ inte hörts. I rĂ€ttsfallet NJA 1950 s. 379 beviljades resning i ett adoptionsĂ€rende eftersom barnets far, som vid tidpunkten för beslutet var förordnad förmyndare till barnet i Finland, inte hade hörts i adoptions- Ă€rendet. Uttrycket ”om det kan ske” finns i andra bestĂ€mmelser. Exempelvis ska den som avses med en ansökan om anordnande av god man eller förvaltarskap ges tillfĂ€lle att yttra sig om det kan ske. Det har i det sammanhanget ansetts innebĂ€ra att domstolen kan lĂ„ta bli att inhĂ€mta yttrande om personen inte kan uttrycka en vilja.2

Enligt utredningens bedömning Ă€r formuleringen ”om det kan ske” sĂ„ledes alltför vag för att fĂ„nga upp de fall dĂ€r skriftvĂ€xling bör vara obligatorisk. I stĂ€llet bör de situationer dĂ€r skriftvĂ€xling inte krĂ€vs framgĂ„ tydligare av lagtexten. För det första bör undantag frĂ„n skriftvĂ€xlingskravet fĂ„ göras i situationer dĂ€r det saknas anledning att anta att ansökan kommer att bifallas. Ett mot- svarande undantag finns i 15 § Ă€rendelagen. Om domstolen klart kan se att ansökan inte kommer att bifallas, finns det inte anledning att vidta Ă„tgĂ€rder för skriftvĂ€xling.

För det andra bör det fÄ göras undantag för det fall att det inte kan klarlÀggas var förÀldern befinner sig. Ett sÄdant undantag anses redan gÀlla i dag och Àr motiverat med hÀnsyn till att det sÀrskilt vid internationell adoption ofta kan vara sÄ att det inte finns nÄgon uppgift om vem som Àr förÀlder eller var förÀldern finns. Barnet har oftast vistats pÄ ett barnhem innan barnet hÀmtas till Sverige av de presumtiva adoptivförÀldrarna. Under utredningens arbete har det framkommit att det inte sÀllan kan vara bÄde kÀnsligt och utsikts- löst att börja leta efter barnets förÀldrar. Barnet har ofta övergivits, t.ex. pÄ grund av att barnet har fötts utanför Àktenskapet. Inter- nationella adoptioner ska som regel förmedlas av auktoriserade adoptionsorganisationer. Detta förfarande innebÀr en viss garanti för att förmedlingen av barnet har skett pÄ ett tillförlitligt sÀtt.

För det tredje bör det enligt utredningens mening Àven fÄ göras undantag frÄn skriftvÀxlingskravet nÀr det framgÄr att förÀldern samtycker till adoptionen och det bedöms att skriftvÀxling Àr uppenbart onödig. Det kan sÀrskilt vid internationell adoption vara

2 Se 11 kap. 16 § förÀldrabalken och NJA II 1988 s. 471.

184

SOU 2009:61

Domstolsprocessen

sÄ att det till ansökan bifogas ett samtycke frÄn förÀldrarna till den som ska adopteras eller att det finns en uppgift frÄn en myndighet i barnets ursprungsland om att förÀldrarna har samtyckt till en adoption. I ett sÄdant fall kan det vara onödigt att svensk domstol vidtar ÄtgÀrder för att försöka skriftvÀxla med förÀldern. En skriftvÀxling innebÀr att ansökan mÄste delges med förÀldern, och detta kan vara förenligt med stora svÄrigheter utomlands. Ibland kan det ocksÄ vara kÀnsligt att kontakta förÀldern pÄ nytt. Om domstolen gör bedömningen att man kan lita pÄ samtycket och att det inte finns nÄgon sÀrskild anledning att skriftvÀxla, bör detta kunna underlÄtas. SÄ kommer troligen ofta vara fallet om adoptionen förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation. Om det dÀremot Àr frÄgan om en s.k. enskild adoption, kan det finnas anledning att vara mer restriktiv med att avstÄ frÄn skrift- vÀxling.

Det som har sagts nu om krav pÄ skriftvÀxling och undantag frÄn det kravet bör gÀlla Àven nÀr den som sökanden vill adoptera har en sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare eller förmyndare.

Som redan har nÀmnts finns det i 4 kap. 10 § förÀldrabalken en bestÀmmelse som sÀrskilt tar sikte pÄ omadoption. Enligt bestÀm- melsen ska det som sÀgs om en förÀlder i stÀllet gÀlla adoptanten, eller om en make adopterar den andra makens barn, var och en av makarna. BestÀmmelsen infördes 1971 i samband med att möjlig- heten att hÀva en adoption togs bort och det blev tillÄtet med omadoption. En motsvarande regel finns i 5 a § nÀr det gÀller krav pÄ samtycke till en adoption. I avsnitt 9.4 har utredningen funnit att det numera stÄr klart att en adoption medför att adoptiv- förÀldrarna blir barnets förÀldrar med de rÀttsverkningar detta innebÀr, t.ex. i frÄga om arv, underhÄll och vÄrdnad och att barnets stÀllning i förhÄllande till sina biologiska förÀldrar upphör och att den sÀrskilda regeln om samtycken vid omadoption dÀrför inte lÀngre behövs. Samma bedömning görs i frÄga om regeln om skrift- vÀxling. Utredningen föreslÄr dÀrför att bestÀmmelsen tas bort.

Slutligen finns det skÀl att beröra vad som ska gÀlla i frÄga om skriftvÀxling med den som sökanden vill adoptera. Det finns i dag inte nÄgon sÀrskild bestÀmmelse om detta. Om den som sökanden vill adoptera har fyllt 18 Är Àr han eller hon processbehörig. Enligt utredningens mening Àr det i ett sÄdant fall klart att domstolen ska ge den som ska adopteras tillfÀlle att yttra sig. Detta bör i syfte att undvika oklarhet, anges uttryckligen i lagtexten.

185

Domstolsprocessen

SOU 2009:61

För att sÀkerstÀlla att barn som Àr under 18 Är fÄr information om adoptionsprocessen föreslÄr utredningen i avsnitt 10.4 att en bestÀmmelse införs i 4 kap. förÀldrabalken om att barnet ska fÄ relevant information. Detta innebÀr att barnet vid den utredning som görs i adoptionsÀrendet ska fÄ information om Àrendet och att informationen ska anpassas efter barnets Älder och mognad. Utredaren ska redovisa för domstolen vilken information barnet har fÄtt. Utredaren ska vidare redan enligt gÀllande rÀtt försöka klarlÀgga barnets instÀllning. Utredningen anser att det inte Àr lÀmpligt att utöver detta införa en generell bestÀmmelse om att domstolen ska skriftvÀxla direkt med barnet. Barnet Àr oftast inte tillrÀckligt gammalt för att kunna yttra sig skriftligen till domstolen och har normalt inte nÄgon oberoende företrÀdare i Àrendet. Det kan finnas uppgifter i Àrendet som kan skada barnet. Detta hindrar dock inte att domstolen i ett enskilt fall ÀndÄ ger barnet tillfÀlle att yttra sig direkt till domstolen, t.ex. nÀr barnet uttrycker en önskan om detta. Barnet har ansetts ha en s.k. potentiell partsstÀllning.3 Enligt 11 kap. 2 § förÀldrabalken kan det i en sÄdan situation förordnas en god man som företrÀder barnet i processen.

12.2Överklagande av domstolens beslut m.m.

Förslag: Den nuvarande bestÀmmelsen om överklagande av domstolens beslut i 4 kap. förÀldrabalken tas bort.

En hÀnvisning till lagen om domstolsÀrenden införs i 4 kap. förÀldrabalken.

SkÀlen för förslaget: NÀr det gÀller överklagande av domstolens beslut finns i dag en bestÀmmelse i 4 kap. 11 § förÀldrabalken. Enligt bestÀmmelsen fÄr talan mot domstolens beslut i ett Àrende om adoption fullföljas av sökanden eller den som ska höras i Àrendet. BestÀmmelsen har varit oförÀndrad sedan förÀldrabalken infördes 1950. I förarbetena uttalade LagrÄdet att den nÀrmast tillkommit som en garanti för att en förÀlder till barnet som inte hade del i vÄrdnaden skulle fÄ tillfÀlle att göra sina intressen gÀllande. BestÀmmelsen avsÄg inte att uttömmande reglera vilka som har talerÀtt i ett Àrende om adoption. Meningen var att, liksom tidigare, Àven andra Àn de som angavs i bestÀmmelsen skulle kunna

3 Se Peter Fitger, Lagen om domstolsĂ€renden – En kommentar, 2 uppl. (2004), s. 164.

186

SOU 2009:61

Domstolsprocessen

föra talan i ett adoptionsÀrende i de fall dÄ detta enligt allmÀnna rÀttsregler varit tillÄtet (se t.ex. NJA 1920 s. 449 dÀr bÀrare av ett slÀktnamn fick överklaga ett adoptionsbeslut dÀr adoptionen huvudsakligen tillkommit för att ge adoptivbarn rÀtt till adoptant- ens slÀktnamn och NJA 1947 s. 704 dÀr barnets mormor inte fick överklaga ett beslut om adoption nÀr farfadern i egenskap av barnets förmyndare hade samtyckt till adoptionen).4

BestĂ€mmelser om överklagande av domstolens beslut finns numera i 36–38 §§ Ă€rendelagen. I 36 § anges att ett beslut fĂ„r över- klagas av den som beslutet rör om det har gĂ„tt honom eller henne emot. FrĂ„gan Ă€r om det utöver denna regel fortfarande behövs en sĂ€rskild bestĂ€mmelse om överklagande i 4 kap. 11 § förĂ€ldrabalken.

En nackdel med bestĂ€mmelsen i 4 kap. 11 § förĂ€ldrabalken Ă€r att den Ă€r oklar nĂ€r det gĂ€ller möjligheterna att överklaga för den som sökanden vill adoptera. BestĂ€mmelsen har tolkats sĂ„ att den som har fyllt 12 Ă„r har rĂ€tt att överklaga eftersom han eller hon i ett sĂ„dant fall normalt har en vetorĂ€tt i adoptionsĂ€rendet.5 En sĂ„dan slutsats Ă€r enligt utredningens bedömning inte helt tillfreds- stĂ€llande. En viktig utgĂ„ngspunkt Ă€r numera att Ă€ven yngre barn ska ges möjlighet att komma till tals i Ă€renden om adoption och att stor hĂ€nsyn ska tas till barnets vilja. Som har nĂ€mnts i avsnitt 12.1 har barnet ansetts ha en potentiell partsstĂ€llning. Om barnet hör av sig till domstolen, ska han eller hon alltsĂ„ i alla hĂ€nseenden behandlas som part, bl.a. fĂ„ full insyn i handlingarna och framstĂ€lla invĂ€ndningar i Ă€rendet. Barnet Ă€r visserligen inte sjĂ€lv process- behörig men enligt 11 kap. 2 § förĂ€ldrabalken kan i ett sĂ„dant fall en god man förordnas att företrĂ€da barnet i processen. Även om den som ska adopteras oftast inte Ă€r tillrĂ€ckligt gammal för att kunna ta stĂ€llning till frĂ„gan om adoption, kan det inte uteslutas att det kan uppkomma situationer dĂ€r barnet har en bestĂ€md Ă„sikt och vill överklaga tingsrĂ€ttens beslut trots att han eller hon inte har fyllt 12 Ă„r. Med hĂ€nsyn till de mycket ingripande rĂ€ttsverkningar som en adoption innebĂ€r, Ă€r det enligt utredningens uppfattning rimligt att lagstiftningen inte hindrar detta.

Vid en tillĂ€mpning av Ă€rendelagens bestĂ€mmelse om över- klagande skulle barnets rĂ€tt att överklaga bli tydligare. Kretsen av dem som har rĂ€tt att överklaga enligt 36 § Ă€rendelagen Ă€r vid. Även den som inte har varit part – eller ens haft rĂ€tt att vara part – i den

4Se NJA II 1950 s. 142.

5Se Gösta Walin och Staffan VĂ€ngby, FörĂ€ldrabalken, En kommentar. Del I, 1–13 kap.,

6uppl. s. 4:27.

187

Domstolsprocessen

SOU 2009:61

lĂ€gre domstolen kan ha rĂ€tt att klaga, förutsatt att beslutet pĂ„verkar klagandens rĂ€ttsliga stĂ€llning. En rĂ€tt att överklaga kan ocksĂ„ bygga pĂ„ att det i Ă€rendet finns ett rĂ€ttsligt intresse som rĂ€ttsordningen av annat skĂ€l tillĂ„ter att klaganden företrĂ€der.6 Med dessa utgĂ„ngs- punkter kan det som utredningen förstĂ„r inte vara nĂ„gon tvekan om att den som sökanden vill adoptera tillhör den krets som har rĂ€tt att klaga enligt 36 § Ă€rendelagen – och detta mĂ„ste gĂ€lla Ă€ven om barnet inte har fyllt 12 Ă„r. Förutom barnet och sökanden mĂ„ste det vidare stĂ„ klart att Ă€ven den som Ă€r förĂ€lder eller annars stĂ€llföretrĂ€dare för barnet har en sĂ„dan rĂ€tt.

Ett alternativ till att lĂ„ta 36 § Ă€rendelagen gĂ€lla skulle kunna vara att Ă€ndra 4 kap. 11 § förĂ€ldrabalken sĂ„ att det pĂ„ ett tydligare sĂ€tt framgĂ„r vem som fĂ„r överklaga. Utredningen har övervĂ€gt en sĂ„dan ordning men funnit att den trots allt inte bör vĂ€ljas. Mot en sĂ€rskild reglering talar framför allt att det Ă€r svĂ„rt att förutse vem som i ett enskilt fall kan ha ett berĂ€ttigat intresse av att överklaga. Det kan inte uteslutas att i vissa situationer t.ex. en nĂ€ra slĂ€kting till barnet bör fĂ„ överklaga. Enligt utredningens bedömning ger en tillĂ€mpning av 36 § Ă€rendelagen utrymme för en större flexibilitet. De nĂ€rmare grĂ€nserna för vem som ska ha rĂ€tt att överklaga fĂ„r dĂ„ – liksom i mĂ„nga andra typer av Ă€renden – bestĂ€mmas i rĂ€tts- tillĂ€mpningen.

Sammanfattningsvis anser utredningen sÄledes att 36 § Àrende- lagen bör gÀlla i frÄga om rÀtten att överklaga beslut i ett Àrende om adoption och att bestÀmmelsen om överklagande i 4 kap. förÀldra- balken dÀrför kan tas bort.

I syfte att undvika oklarhet bör det i 4 kap. förÀldrabalken införas en hÀnvisning om att Àrendelagen Àr tillÀmplig vid dom- stolens handlÀggning.

6 Se Peter Fitger, Lagen om domstolsĂ€renden – En kommentar, 2 uppl. (2004), s. 275.

188

SOU 2009:61

Domstolsprocessen

12.3Behörig domstol

Förslag: En ansökan om adoption ska fÄ tas upp av tingsrÀtten i den ort dÀr en sökande eller den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist. Om det inte finns nÄgon behörig domstol, ska ansökan liksom i dag fÄ tas upp av Stockholms tingsrÀtt. I lagtexten klargörs att en ansökan om adoption fÄr göras av den eller dem som vill adoptera.

SkÀlen för förslaget: I 4 kap. 9 § förÀldrabalken finns en bestÀm- melse om behörig domstol i Àrenden om adoption. Enligt bestÀm- melsen Àr domstolen i den ort dÀr adoptanten har sitt hemvist behörig att ta upp en ansökan om adoption till prövning. Om det inte finns nÄgon behörig domstol, tas Àrendet upp av Stockholms tingsrÀtt.

FrÄgan om behörig domstol har samband med i vilka fall det finns svensk domsrÀtt i frÄgor om adoption (se avsnitt 16.3). Utredningens förslag i dessa delar innebÀr att svensk domstol Àr behörig att pröva en frÄga om adoption om den eller de sökande eller den som sökanden vill adoptera har hemvist i Sverige. Behörighet finns ocksÄ om en sökande eller den som sökanden vill adoptera Àr svensk medborgare, sÄvida hemviststatens myndigheter saknar behörighet att pröva ansökan eller om det i annat fall finns sÀrskild anledning att saken prövas hÀr i landet.

UtgÄngspunkten bör enligt utredningens mening vara att en ansökan om adoption tas upp av tingsrÀtten i den ort dÀr den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist. En sÄdan ordning överens- stÀmmer med vad som gÀller i frÄgor om bl.a. vÄrdnad om barn (6 kap. 17 § förÀldrabalken). Den ligger ocksÄ i linje med de principer som ligger till grund för socialnÀmndens behörighet. Som har framgÄtt av avsnitt 11.3 anser utredningen att det i regel bör vara socialnÀmnden i barnets hemkommun som ska ges i uppdrag att utse nÄgon att genomföra utredning i Àrendet. Eftersom det kan uppkomma situationer dÀr barnet Ànnu inte har fÄtt hemvist i Sverige vid tidpunkten för ansökan om adoption, bör det i lagtexten ocksÄ anges att ansökan fÄr tas upp av tingsrÀtten i den ort dÀr sökanden har sitt hemvist. Det bör vara tillrÀckligt att en av tvÄ sökanden har sitt hemvist i den ort dÀr ansökan tas upp (som regel förutsÀtts dock att bÄda har hemvist i Sverige, se vidare avsnitt 16.3).

189

Domstolsprocessen

SOU 2009:61

Av de föreslagna domsrÀttsreglerna följer att det kan upp- komma situationer dÀr svensk domstol har internationell behörig- het trots att varken sökanden eller den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist i Sverige. I ett sÄdant fall bör ansökan liksom i dag tas upp av Stockholms tingsrÀtt.

I syfte att undvika oklarhet anser utredningen att det i lagtexten bör anges att en ansökan om adoption fÄr göras av den eller dem som vill adoptera.

190

13Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

13.1Omadoption och adoption av eget barn

Förslag: De undantagsbestÀmmelser för adoption av eget barn som finns i 4 kap. förÀldrabalken dels om lÀgsta Älder för att fÄ adoptera, dels om möjlighet för en make att adoptera ensam, tas bort.

SkÀlen för förslaget

Bakgrund

Enligt 4 kap. 1 § förĂ€ldrabalken fĂ„r den som har fyllt 25 Ă„r adoptera. RĂ€tt att adoptera har Ă€ven den som fyllt 18 Ă„r men inte 25 Ă„r om adoptionen avser ”eget barn”, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det annars finns synnerliga skĂ€l. Enligt 4 kap. 3 § förĂ€ldrabalken fĂ„r makar inte adoptera annat Ă€n gemensamt. Som ett undantag nĂ€mns att den ena maken, med den andra makens samtycke, ensam fĂ„r adoptera ”eget barn”. De tvĂ„ bestĂ€m- melserna om adoption av eget barn för tillbaka till den första adoptionslagen frĂ„n 1917. Utredningen har i uppdrag att övervĂ€ga om bestĂ€mmelserna fortfarande behövs. För att kunna göra detta mĂ„ste först bakgrunden till och syftet med regleringen beskrivas.

NĂ€r adoptionsinstitutet infördes i Sverige 1917 hade barn som föddes utom Ă€ktenskapet inte samma rĂ€ttsliga stĂ€llning som barn som föddes inom ett Ă€ktenskap. Äktenskap var vid denna tid den enda möjligheten att legitimera barnet. I vissa fall var Ă€ktenskap inte möjligt, t.ex. dĂ€rför att mannen var gift. I 1 § i 1917 Ă„rs adoptionslag togs dĂ€rför in en bestĂ€mmelse om att adoptantens barn utom Ă€ktenskap kunde antas som adoptivbarn. BestĂ€mmelsen

191

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

SOU 2009:61

innebar att det öppnades en möjlighet att förbÀttra oÀkta barns stÀllning.1 Vidare infördes 1917 en bestÀmmelse om att en make fick adoptera eget barn utom Àktenskap med sin makes samtycke (3 §). En gift man kunde t.ex. adoptera ett barn som han hade fÄtt med en annan kvinna utom Àktenskapet. Genom adoptionen förlorade barnets mor sitt förÀldraskap. Fadern blev alltsÄ ensam förÀlder.

År 1949 flyttades bestĂ€mmelserna i 1917 Ă„rs adoptionslag över till förĂ€ldrabalken. BestĂ€mmelsen i 1 § i 1917 Ă„rs adoptionslag Ă€ndrades sĂ„ att modern till ett barn utom Ă€ktenskapet kunde adoptera barnet gemensamt med sin make nĂ€r hon uppnĂ„tt myndig Ă„lder. BestĂ€mmelsen motiverades av att det ansĂ„gs vara önskvĂ€rt att barnet kunde adopteras av bĂ„da makarna Ă€ven innan modern fyllt 25 Ă„r – för det fall modern till ett barn utom Ă€ktenskap var gift med en annan man Ă€n barnets far.2

Ärvdabalksakkunniga föreslog 1954 att bestĂ€mmelsen om adoption av eget barn skulle ersĂ€ttas av en bestĂ€mmelse om att eget barn inte fick adopteras. Enligt Ärvdabalksakkunniga kunde det inte anses lĂ€mpligt att adoptionsinstitutet utnyttjades i fall dĂ„ biologiskt förĂ€ldraskap förelĂ„g. Att tillĂ„ta adoption i syfte att dölja det förhĂ„llandet att barnet Ă€r adoptantens eget barn utom Ă€kten- skap stod inte heller i samklang med strĂ€vandet att höja de utom- Ă€ktenskapliga barnens stĂ€llning i socialt hĂ€nseende.3 Regeringen ansĂ„g dock att möjligheten till adoption av eget barn utom Ă€ktenskap skulle behĂ„llas. Som skĂ€l angavs att förslaget kunde vĂ€ntas pĂ„verka vissa utomĂ€ktenskapliga barns stĂ€llning menligt.4

År 1971 togs möjligheterna till hĂ€vning av en adoption bort och det blev möjligt för adoptivbarn att adopteras pĂ„ nytt. BestĂ€m- melsen i 1 § kom i samband med detta att omfatta Ă€ven den situationen att nĂ„gon adopterade tillbaka sitt biologiska barn som tidigare adopterats bort. Adoptanten skulle alltsĂ„ inte behöva ha fyllt 25 Ă„r. BestĂ€mmelsen i 3 § kom att innebĂ€ra att det blev möjligt för en make att med den andra makens samtycke adoptera tillbaka sitt barn. I förarbetena noterades att det torde vara sĂ€llsynt att de biologiska förĂ€ldrarna eller nĂ„gon av dem önskar ta tillbaka ett bortadopterat barn, men att sĂ„dana fall skulle ha förekommit. Det framhölls att man borde kunna utgĂ„ frĂ„n att domstolarna inom

1Se NJA II 1917 s. 476 f.

2Se NJA II 1950 s. 56 f.

3Se SOU 1954:6 s. 169.

4Se prop. 1958:144 s. 216 f.

192

SOU 2009:61

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

ramen för den allmÀnna lÀmplighetsprövningen undersökte om en begÀrd adoption av eget barn i Àktenskap tjÀnade nÄgot förnuftigt ÀndamÄl och tillÀt adoption endast nÀr sÄ var fallet.5

Som har framgÄtt tog alltsÄ bestÀmmelserna i 1 och 3 §§ ursprungligen sikte pÄ att ge utomÀktenskapliga barn en förbÀttrad status genom adoption. I praktiken förekommer det inte lÀngre nÄgra sÄdana adoptioner eftersom alla barn som föds numera har samma rÀttsliga stÀllning oavsett om barnen har gifta eller ogifta förÀldrar. BestÀmmelserna har i stÀllet kommit att omfatta situa- tionen dÀr nÄgon som tidigare varit förÀlder till ett barn men förlorat sitt förÀldraskap genom en adoption kan adoptera tillbaka barnet, t.ex. om den första adoptivförÀldern har avlidit.

UndantagsbestÀmmelserna om adoption av eget barn tas bort

Förmynderskapsutredningen föreslog 1989 att bestÀmmelserna i 1 och 3 §§ om adoption av eget barn skulle tas bort. Utredningen instÀmmer i detta. Det Àr visserligen tÀnkbart att en mycket ung flicka fÄr barn och adopterar bort barnet. Om adoptivförÀldern dör nÀr flickan har blivit nÄgot Àldre kan det vara rimligt att hon ska kunna adoptera tillbaka barnet Àven om hon inte har fyllt 25 Är. Det ska dock noteras att det sker förhÄllandevis fÄ spÀdbarnsadop- tioner. Ingen av de socialnÀmnder som har besvarat utredningens enkÀt har varit med om att nÄgon under 25 Är har velat adoptera tillbaka sitt eget barn. Den situation som har beskrivits Àr alltsÄ mycket ovanlig och motiverar inte en sÀrskild undantagsbestÀm- melse i lag. Situationen skulle i stÀllet kunna vara ett exempel pÄ nÀr det med hÀnsyn till barnets bÀsta kan finnas sÀrskild anledning för nÄgon under 25 Är att fÄ adoptera (se avsnitt 8.3).

Det skulle ocksÄ kunna tÀnkas att en make eller sambo ensam vill adoptera tillbaka ett barn nÀr den andra maken eller sambon inte har nÄgot intresse av att bli adoptivförÀlder. Om undantags- bestÀmmelsen i 3 § tas bort Àr detta inte möjligt. Det kan dock ifrÄgasÀttas om adoption i ett sÄdant fall Àr till barnets bÀsta. Grundtanken Àr att makar och sambor ska adoptera gemensamt sÄ att barnet fÄr en trygg och stabil familj. Att förÀlderns make eller sambo inte vill ta ett förÀldraansvar för barnet kan tala mot att barnet ges en stabil tillvaro. Situationen mÄste dessutom vara mycket ovanlig. Sammanfattningsvis anser utredningen att de

5 Se prop. 1970:186 s. 47.

193

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

SOU 2009:61

nuvarande bestÀmmelserna om adoption av eget barn i 1 och 3 §§ inte lÀngre Àr motiverade utan ska tas bort.

Det behövs inga sÀrskilda bestÀmmelser om omadoption

En sĂ€rskild frĂ„ga som i detta sammanhang har tagits upp under utredningens arbete Ă€r om det behövs nĂ„gon reglering av omadop- tion i 4 kap. förĂ€ldrabalken. Även om det i dag inte finns nĂ„gon uttrycklig bestĂ€mmelse rĂ„der det inte nĂ„gon tvekan om att en omadoption i och för sig Ă€r möjlig enligt svensk rĂ€tt. Detta har ansetts följa av 4 kap. 8 § förĂ€ldrabalken.6 Av den bestĂ€mmelsen följer att ett barn efter en adoption i alla avseenden ska betraktas som adoptantens barn. Det innebĂ€r att barnet – liksom andra barn

– kan bli föremĂ„l för en ny adoption. I samband med 1971 Ă„rs adoptionsreform framhölls att det ocksĂ„ Ă€r möjligt för barnets ursprungliga förĂ€ldrar att adoptera tillbaka barnet.7 Att en sĂ„dan möjlighet finns har ocksĂ„ bekrĂ€ftats i rĂ€ttspraxis (se NJA 2002 s. 425). Det finns sĂ„ledes enligt utredningens bedömning inte behov av att nu genom lagreglering klargöra att möjligheten till omadoption finns.

Utredningen anser inte heller att det behövs nĂ„gon sĂ€rskild regel om vilka förutsĂ€ttningar som bör gĂ€lla vid en omadoption. I ett Ă€rende om omadoption ligger det i sakens natur att man bör vara sĂ€rskilt noggrann nĂ€r det gĂ€ller bedömningen av om adoptionen Ă€r till barnets bĂ€sta. Ett barn som redan en gĂ„ng har förlorat sina ursprungliga förĂ€ldrar och knutit an till nya förĂ€ldrar kan i mĂ„nga fall vara sĂ€rskilt utsatt och sĂ„rbart. Utredningen anser att dessa övervĂ€ganden bör göras inom ramen för den föreslagna grund- lĂ€ggande bestĂ€mmelsen om barnets bĂ€sta. SĂ€rskilda restriktioner nĂ€r det gĂ€ller förutsĂ€ttningarna för omadoption skulle kunna försvĂ„ra dessa adoptioner pĂ„ ett sĂ€tt som kan vara till nackdel för barnet. I sammanhanget noterar utredningen att 2008 Ă„rs EuroparĂ„dskonvention om adoption innehĂ„ller en bestĂ€mmelse som gĂ€ller omadoption (artikel 8). BestĂ€mmelsen Ă€r baserad pĂ„ principen att ett barn bara kan ”tillhöra” en adoptivfamilj.8 SĂ„vitt utredningen har kunnat bedöma uppfyller svensk rĂ€tt konventionens krav.

6Se Gösta Walin och Staffan VĂ€ngby, FörĂ€ldrabalken, En kommentar. Del I, 1–13 kap.,

6uppl. s. 4:21.

7Se prop. 1970:186 s. 47 f.

8Se paragraf 49 i den förklarande rapporten till 2008 Ärs EuroparÄdskonvention.

194

SOU 2009:61

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

13.2Avtal om ersÀttning för barnets underhÄll

Förslag: BestÀmmelsen i 4 kap. 6 § förÀldrabalken om under- hÄllsbidrag i form av engÄngsbelopp tas bort.

SkÀlen för förslaget

Bakgrund

Redan i 1917 Ă„rs adoptionslag (10 §) fanns en bestĂ€mmelse om att domstolen skulle inhĂ€mta upplysningar i frĂ„ga om vederlag var givet eller utfĂ€st frĂ„n nĂ„gon sida. Det var vid denna tid vanligt att den som adopterade en minderĂ„rig fick ersĂ€ttning för detta av barnets förĂ€ldrar. SĂ„dan ersĂ€ttning ansĂ„gs ofta kunna vara motiverad, t.ex. om adoptanternas ekonomiska förhĂ„llanden annars skulle ha förhindrat dem att ta emot ett barn för adoption. Man insĂ„g dock att det fanns en fara i att vederlaget gjordes till föremĂ„l för spekulation, antingen frĂ„n adoptantens sida eller frĂ„n den som förmedlade adoptionen. Om vederlag tillkom sökanden (adoptanten) gavs dĂ€rför domstolen – om det ansĂ„gs skĂ€ligt – möjlighet att förelĂ€gga sökanden att vidta de Ă„tgĂ€rder som domstolen fann vara nödvĂ€ndiga för att sĂ€kerstĂ€lla att vederlaget helt eller delvis anvĂ€ndes till barnets bĂ€sta.9 Det visade sig snabbt att de farhĂ„gor som fanns var vĂ€lgrundade. BarnavĂ„rdsbyrĂ„n i Stockholm hade lĂ„tit genomföra en undersökning dĂ€r det visade sig att av totalt 1 150 personer hade inte ens tio velat ta till sig ett adoptivbarn utan ersĂ€ttning. De Ă€ndamĂ„l för vilka pengarna önskades var t.ex. inköp av fastighet, inköp av redskap för trĂ€dgĂ„rdsskötsel och medel för ”gĂ„rdens behov”.10

Lagen Ă€ndrades dĂ€rför 1923. I förarbetena noterades att ”vederlag” i egentlig mening skulle förbjudas. ErsĂ€ttning i form av bidrag till barnets underhĂ„ll skulle dĂ€remot kunna godtas. För att trygghet skulle kunna uppnĂ„s mot adoption för vinnings skull, skulle beloppet omhĂ€ndertas av barnavĂ„rdsnĂ€mnden. Det krĂ€vdes inte att beloppet redan var inbetalt, utan adoption fick ske nĂ€r en förbindelse att betala beloppet utfĂ€rdats till nĂ€mnden och blivit godkĂ€nd av sökanden och nĂ€mnden. Vidare frĂ„nkĂ€ndes ett avtal all verkan om avtalet – för det fall domstolen kĂ€nt till det – bort

9Se NJA II 1917 s. 491 f.

10Se NJA II 1923 s. 490 ff.

195

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

SOU 2009:61

föranlett avslag pĂ„ ansökan. PĂ„ förslag frĂ„n Första lagutskottet förordnades ocksĂ„ att vederlag Ă„ nĂ„gondera sidan var förbjudet. Till stöd för detta tillĂ€gg – jĂ€mfört med regeringens förslag – anfördes att BarnavĂ„rdsbyrĂ„n i sin undersökning hade saknat anledning att yttra sig om de fall av adoption dĂ€r barnets biologiska förĂ€ldrar tagit eller betingat sig vederlag. Att en ansökan om adoption inte borde bifallas under sĂ„dana förutsĂ€ttningar betraktades som uppen- bart, dĂ„ det mĂ„ste anses stötande att ”förĂ€ldramakt” avstods mot ersĂ€ttning i pengar. Ӏven om det kan sĂ€gas, att tanken pĂ„ dylikt vederlag Ă€r sĂ„ frĂ€mmande för gĂ€ngse rĂ€ttsuppfattning, att nĂ„got förbud i denna del icke Ă€r erforderligt, synes det dock lĂ€mpligast, att lagens stĂ„ndpunkt klart uttalas.”11 Efter detta lagstiftningsarbete 1923 har vissa omdispositioner och sprĂ„kliga moderniseringar genomförts men inga Ă€ndringar i sak.

BestÀmmelsen om underhÄllsbidrag i form av engÄngsbelopp tas bort

Enligt gÀllande rÀtt (4 kap. 6 § andra stycket förÀldrabalken) fÄr en ansökan om adoption inte bifallas, om det frÄn nÄgon sida har getts eller utlovats ersÀttning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhÄll. UnderhÄllsbidrag i form av engÄngsbelopp Àr dock inte hinder för tillstÄnd till adoptionen, om beloppet har inbetalts till socialnÀmnden i den kommun dÀr adoptanten Àr folk- bokförd eller om det till nÀmnden har utfÀrdats en förbindelse pÄ beloppet, vilken har godkÀnts av sökanden och nÀmnden. För det belopp som har inbetalts ska socialnÀmnden hos en försÀkrings- givare köpa in en, efter underhÄllsskyldigheten anpassad, livrÀnta Ät barnet, om inte avtalet hindrar det eller nÀmnden finner att beloppet kan anvÀndas pÄ nÄgot annat lÀmpligt sÀtt för barnets underhÄll. Av tredje stycket följer att ett avtal om ersÀttning eller underhÄll, som borde ha medfört att ansökningen avslogs om dom- stolen hade kÀnt till avtalet, Àr utan verkan Àven om ansökningen bifalls.

Att nÄgon ersÀttning inte fÄr ges eller utlovas innebÀr inte att adoptionen inte fÄr vara förenad med kostnader. Vid internationell adoption som förmedlas av en adoptionsorganisation betalar den som adopterar för organisationens kostnader sÄvÀl i Sverige som i utlandet. Den som adopterar betalar vidare kostnader som avser bl.a. översÀttning, legalisering av handlingar, avgifter till utlÀndska

11 Se NJA II 1923 s. 496–499.

196

SOU 2009:61

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

myndigheter, resor och uppehÀlle. Det Àr ocksÄ vanligt att sökanden betalar vÄrdkostnader för barnet till det barnhem dÀr barnet bor. ErsÀttning ges ocksÄ i vissa fall för att tÀcka en rimlig del av barnhemmets löpande kostnader eller andra administrativa kostnader förknippade med den internationella adoptionsverk- samheten.12 Den genomsnittliga kostnaden för en adoption uppgick 2007 till 143 000 kr.13 Enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utlÀndska barn lÀmnas bidrag av allmÀnna medel till adoptivförÀldrars kostnader vid adoption av utlÀndska barn. Syftet med den gÀllande bestÀmmelsen om förbud mot ersÀttning Àr alltsÄ inte att hindra betalning av befogade kostnader i samband med en adoption.

BestÀmmelsen om förbud mot ersÀttning vid adoption Àr av grundlÀggande betydelse i Àrenden om adoption och det Àr enligt utredningens mening klart att den bör finnas kvar Àven i fort- sÀttningen. BestÀmmelsen har sin motsvarighet i mÄnga andra lÀnder och kommer Àven till uttryck i konventionsregleringen pÄ omrÄdet. Av 1993 Ärs Haagkonvention framgÄr att en adoption fÄr ske endast om ursprungsstatens myndigheter har sÀkerstÀllt att nödvÀndiga samtycken inte har Ästadkommits genom betalning eller ersÀttning av nÄgot slag (artikel 4). Av artikel 32 följer bl.a. att ingen fÄr göra otillbörlig vinst i samband med internationell adoptionsverksamhet och att endast kostnader och utgifter fÄr debiteras eller betalas. 2008 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption innehÄller en liknande bestÀmmelse om att ingen fÄr dra otillbörlig vinning frÄn adoptionsverksamhet (artikel 17).

FrÄgan Àr dock om den sÀrskilda bestÀmmelsen om bidrag i form av engÄngsbelopp fortfarande behövs.

Som har framgĂ„tt ovan sĂ„g samhĂ€llet annorlunda ut nĂ€r bestĂ€m- melsen infördes. Det missbruk av adoptionsinstitutet som för- anledde bestĂ€mmelsen bestod i att adoptivförĂ€ldrar tog emot barn för pengarnas skull. Det ansĂ„gs visserligen kunna vara motiverat att adoptivförĂ€ldrarna tog emot pengar eftersom det kunde finnas en genuin lĂ€ngtan efter ett barn hos adoptivförĂ€ldrar som inte hade ekonomiska möjligheter att försörja barnet. För att förhindra missbruk av adoptionsinstitutet begrĂ€nsades de blivande adoptiv- förĂ€ldrarnas tillgĂ„ng till pengarna. Än i dag gĂ€ller att pengarna som huvudregel ska inbetalas till socialnĂ€mnden som ska köpa in en livrĂ€nta Ă„t barnet. Beloppet behöver inte ha betalats in vid ansökan.

12Se prop. 2003/04:131 s. 40 f.

13Se MIA:s Ă„rsredovisning 2008, s. 20.

197

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

SOU 2009:61

Det Àr tillrÀckligt att en ansvarsförbindelse finns som har godkÀnts av socialnÀmnden och sökanden, som ju var den som 1923 stod som mottagare för pengarna i egenskap av barnets adoptivförÀlder.

Utredningen har varit i kontakt med ett antal erfarna tjĂ€nstemĂ€n inom socialtjĂ€nsten och stĂ€llt frĂ„gan om de har varit med om att bestĂ€mmelsen om underhĂ„llsbidrag till barnet har anvĂ€nts. Samtliga har uppgett att bestĂ€mmelsen aldrig har anvĂ€nts, mĂ„nga visste inte ens att den fanns. SĂ„vitt utredningen förstĂ„r tycks det i dag inte förekomma att den biologiska förĂ€ldern ”skickar med” barnet pengar för dess framtida underhĂ„ll. Med hĂ€nsyn till att adoptiv- förĂ€ldern i och med adoptionen Ă€r försörjningspliktig mot barnet Ă€r det ocksĂ„ frĂ€mmande att tĂ€nka sig att adoptivförĂ€ldern skulle betala in ett engĂ„ngsbelopp för barnets underhĂ„ll till social- nĂ€mnden. Utredningens slutsats Ă€r dĂ€rför att bestĂ€mmelsen Ă€r obsolet och bör tas bort.

13.3Information om att barnet Àr adopterat

Förslag: Den eller de som har adopterat ett barn ska sÄ snart det lÀmpligen kan ske upplysa barnet om att barnet Àr adopterat. Om nÄgon har adopterat sin makes eller sambos barn, gÀller skyldigheten Àven maken eller sambon.

SkÀlen för förslaget: En frÄga som har berörts i tidigare sammanhang Àr om den som har adopterat ett barn bör vara skyldig att informera barnet om att han eller hon Àr adopterad. Förmynderskapsutredningen föreslog 1989 att en bestÀmmelse om detta skulle införas i 4 kap. förÀldrabalken.14 I departements- promemorian FörÀldrars samtycke till adoption, m.m. (Ds 2001:53) föreslogs en liknande bestÀmmelse.15 BestÀmmelsen motiverades av barnets rÀtt att fÄ vetskap om sina förÀldrar. Denna rÀtt Àr fast- slagen bl.a. i FN:s barnkonvention (artikel 7) och kommer Àven till uttryck i 1993 Ärs Haagkonvention (artikel 30). I promemorian framhölls att adoptionsforskningen har visat hur viktig kunskapen om det biologiska och etniska ursprunget Àr för adoptivbarnets positiva utveckling. Vidare konstaterades att det redan finns redskap för hjÀlp och stöd till ett adoptivbarn som söker kunskap

14Se SOU 1989:100 s. 171 f. och s. 234.

15Se Ds 2001:53 s. 89 ff. och s. 100 f.

198

SOU 2009:61

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

om sitt ursprung, bl.a. genom de regler som finns i socialtjÀnstlagen om den utredning som ska göras i samband med en adoption och de överenskommelser som gjorts om dokumentation i samband med utlÀndska adoptioner. Enligt socialtjÀnstlagen Äligger det socialtjÀnsten att i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det sÀrskilda behov av stöd och hjÀlp som kan finnas sedan ett Àrende om adoption har avgjorts. I detta ligger att bistÄ med information och hjÀlp i de fall ett adopterat barn vill söka upp eller Äterknyta kontakten med de biologiska förÀldrarna. För de utlandsadopterade barnen erbjuder MIA och adoptionsorganisationerna rÄd och hjÀlp om ett adopterat barn vill ÄtervÀnda till sitt ursprungsland och dÀr eventuellt söka kontakt med de biologiska förÀldrarna.

Trots att det alltsĂ„ finns redskap för hjĂ€lp till ett adoptivbarn att söka sitt ursprung och att de allra flesta adoptivförĂ€ldrar Ă€r medvetna om att det Ă€r bĂ€st för barnet att fĂ„ kĂ€nna till sitt ursprung, konstaterades i promemorian att det Ă€ndĂ„ kan före- komma att möjligheterna att skaffa information inte utnyttjas eftersom adoptivförĂ€ldrarna inte har berĂ€ttat för barnet att det Ă€r adopterat. För att ytterligare understryka barnets rĂ€tt att fĂ„ kĂ€nnedom om sitt ursprung och för att stödja förĂ€ldrarna i denna frĂ„ga föreslogs att det i 4 kap. förĂ€ldrabalken skulle införas en bestĂ€mmelse som Ă„lĂ€gger adoptivförĂ€ldrarna en informationsplikt. Även om upplysningsskyldigheten inte var sanktionerad ansĂ„gs en sĂ„dan lagregel kunna ha en pedagogisk effekt. De allra flesta remissinstanserna var positiva till förslaget.

Även utredningen stĂ€ller sig bakom förslaget. Trots att informa- tionsskyldigheten inte Ă€r sanktionerad, Ă€r bestĂ€mmelsen en tydlig markering av barnets rĂ€tt att fĂ„ kĂ€nnedom om sitt ursprung. Öppenhet i dessa frĂ„gor Ă€r viktig för att barnet ska kunna utveckla en tillit till sina förĂ€ldrar och andra vuxna samt för utvecklingen av den egna sjĂ€lvuppfattningen.16 Detta framhĂ„lls i den obligatoriska förĂ€ldrautbildningen inför en internationell adoption men har givetvis lika stor betydelse vid nationell adoption.17

Som pÄpekades av Riksdagens ombudsmÀn (JO) vid remitteringen av departementspromemorian Ds 2001:53, Àr det lÀmpligt att informationsplikten vid styvbarnsadoptioner Àven

16Se Att bli förÀlder till ett barn som redan finns, Socialstyrelsen, 2 uppl. (2008), s. 93 f.

17Jfr artikel 9 i FN:s deklaration om sociala och rÀttsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, sÀrskilt med hÀnsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption. Enligt artikeln bör behovet för ett fosterbarn eller adoptivbarn att fÄ vetskap om sin bakgrund erkÀnnas av de personer som ansvarar för barnets omvÄrdnad, sÄvida inte detta strider mot barnets bÀsta.

199

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

SOU 2009:61

omfattar adoptantens make. Detsamma bör gÀlla för adoptantens sambo.

13.4RĂ€ttsverkningarna av en adoption

Bedömning: BestÀmmelserna i 4 kap. förÀldrabalken om rÀtts- verkningarna av en adoption bör behÄllas med en viss omdispo- nering och sprÄklig justering.

SkÀlen för bedömningen: I samband med att möjligheterna att hÀva en adoption togs bort infördes 1971 bestÀmmelsen i 4 kap. 7 § förÀldrabalken om att all verkan av adoptionen upphör i förhÄllande till adoptanten och dennes slÀktingar om adoptivbarnet adopteras av annan Àn adoptantens make.18 En ny adoption av ett förut adopterat barn skulle alltsÄ medföra att barnet infogas i den nye adoptantens familj som om det var dennes eget barn. NÄgra rÀttsliga band till den första adoptanten och dennes slÀktingar eller till de biologiska slÀktingarna skulle inte finnas kvar (se prop. 1970:186 s. 31 f. och s. 48).

Året dĂ€rpĂ„ (1972) infördes i 4 kap. 8 § förĂ€ldrabalken en allmĂ€n regel om adoptionens rĂ€ttsverkningar.19 I första stycket anges att adoptivbarnet ”vid tillĂ€mpning av bestĂ€mmelse i lag eller annan författning som tillĂ€gger slĂ€ktskap eller svĂ„gerlag rĂ€ttslig betydelse”, ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska förĂ€ldrar. Om en make har adopterat den andra makens barn eller adoptivbarn, ska barnet dock anses som makarnas gemensamma barn. BestĂ€mmelsen ger uttryck för den grundlĂ€ggande principen att ett adopterat barn ska vara helt likstĂ€llt med andra barn. Den innebĂ€r bl.a. att barnet har samma rĂ€tt till arv efter adoptanten och dennes slĂ€ktingar som adoptantens biologiska barn och att adoptivbarnets ursprungliga slĂ€ktingar inte har rĂ€tt till arv efter adoptivbarnet. Av bestĂ€mmelsen har ocksĂ„ ansetts följa att ett adopterat barn kan adopteras pĂ„ nytt (omadoption). Genom bestĂ€mmelsen ansĂ„gs det inte vara nödvĂ€ndigt att belasta regler i

18 Se prop. 1970:186, bet. 1LU 81 och 82, rskr. 470. Adoptionens verkningar upphörde ocksÄ om adoptanten ingick Àktenskap med adoptivbarnet. Den bestÀmmelsen togs bort 2005 till följd av att ett adoptivbarn jÀmstÀlldes med ett biologiskt barn vid prövningen av om det finns hinder mot Àktenskap (2 kap. 3 § Àktenskapsbalken). Se prop. 2003/04:131, bet. 2004/05:SoU3, rskr. 2004/05:10.

19 Se prop. 1971:143, bet. LU25, rskr. 299.

200

SOU 2009:61

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

annan lagstiftning som rör slĂ€ktskapsrelationer med sĂ€rskilda bestĂ€mmelser för adoptivförhĂ„llanden. MĂ„nga sĂ„dana bestĂ€mmelser togs bort i samband med att bestĂ€mmelsen infördes. BestĂ€mmelsen har dĂ€remot inte ansetts gĂ€lla 1–3 kap. förĂ€ldrabalken. Även ett adopterat barn kan alltsĂ„ vĂ€cka en talan om faststĂ€llande av faderskap (se NJA II 1971 s. 592).

Av 8 § andra stycket framgĂ„r att denna s.k. likstĂ€llighetsprincip inte gĂ€ller om nĂ„got annat Ă€r sĂ€rskilt föreskrivet eller följer av rĂ€ttsförhĂ„llandets natur. UndantagsbestĂ€mmelser av detta slag finns bl.a. nĂ€r det gĂ€ller förvĂ€rv av efternamn och mellannamn, se 2–4, 7 och 26–27 §§ namnlagen (1982:670). Av andra stycket har vidare ansetts följa bl.a. att brotten samlag med avkomling och samlag med syskon (6 kap. 7 § brottsbalken) inte gĂ€ller i frĂ„ga om ett adopterat barn.

Utredningen konstaterar att bestĂ€mmelserna om en adoptions rĂ€ttsverkningar fortfarande Ă€r av grundlĂ€ggande betydelse och att de bör behĂ„llas. Till följd av utredningens förslag i avsnitt 7.5 bör de kompletteras med hĂ€nvisningar nĂ€r det gĂ€ller adoptantens sambo. För att underlĂ€tta tillĂ€mpningen föreslĂ„r utredningen vidare att 8 § placeras före den mer speciella bestĂ€mmelsen i 7 § om rĂ€ttsverkningarna vid omadoption. Det finns ocksĂ„ anledning att göra vissa sprĂ„kliga förĂ€ndringar. Detta gĂ€ller framför allt den nĂ€mnda bestĂ€mmelsen i 8 § första stycket som i dag uttrycks pĂ„ ett nĂ„got svĂ„rtillgĂ€ngligt sĂ€tt. Förmynderskapsutredningen föreslog att bestĂ€mmelsen i stĂ€llet skulle uttryckas sĂ„ att den som har adopterats ”i rĂ€ttsligt hĂ€nseende” ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska förĂ€ldrar (se SOU 1989:100 s. 22). Utredningen stĂ€ller sig bakom förslaget. Den föreslagna ordalydelsen skulle, sĂ„vitt utredningen kan se, inte innebĂ€ra nĂ„gon saklig förĂ€ndring. Behovet av undantag tillgodoses i tillrĂ€cklig utstrĂ€ckning av bestĂ€mmelsen i andra stycket. Det mĂ„ste t.ex. anses ligga i rĂ€ttsförhĂ„llandets natur att bestĂ€mmelserna i 1–3 kap. förĂ€ldrabalken tar sikte pĂ„ det biologiska förĂ€ldraskapet och inte pĂ„ den som har adopterat barnet. Även med den föreslagna ordalydelsen skulle det alltsĂ„ vara möjligt för den som har adopterats att vĂ€cka talan om faststĂ€llande av faderskap.

201

Andra frÄgor som rör 4 kap. förÀldrabalken

SOU 2009:61

13.5Lagtekniska frÄgor

Förslag: 4 kap. förÀldrabalken ersÀtts av ett nytt kapitel. BestÀmmelserna omdisponeras och underrubriker införs.

SkĂ€len för förslaget: Utredningens förslag i avsnitt 6–13 innebĂ€r att de allra flesta av bestĂ€mmelserna i 4 kap. förĂ€ldrabalken Ă€ndras och dessutom att ett antal nya bestĂ€mmelser införs. Det rör sig om Ă€ndringar i sĂ„ stor utstrĂ€ckning att det enligt utredningens bedömning Ă€r lĂ€mpligast att 4 kap. förĂ€ldrabalken upphĂ€vs och ersĂ€tts av ett nytt kapitel.

MÄnga av bestÀmmelserna i 4 kap. förÀldrabalken Àr gamla och har ett Älderdomligt eller komplicerat sprÄk. För att underlÀtta tillÀmpningen anser utredningen att bestÀmmelserna bör dispo- neras pÄ ett nÄgot annorlunda sÀtt och att de bör fÄ underrubriker. Vissa av bestÀmmelserna bör ocksÄ fÄ ett modernare sprÄk.

202

14 Enskild adoption

14.1Bakgrund

År 1979 infördes riktlinjer för den internationella adoptions- verksamheten genom lagen (1979:552) om internationell adop- tionshjĂ€lp. I lagen reglerades möjligheten för auktoriserade ideella organisationer att lĂ€mna internationell adoptionshjĂ€lp till den som ville adoptera ett barn med hemvist utomlands. I förarbetena konstaterades att behovet av riktlinjer för den internationella verksamheten hade blivit uppenbart. HĂ€lften av de barn som vid denna tid kom till Sverige för adoption kom hit pĂ„ annat sĂ€tt Ă€n genom nĂ€mnden för internationella adoptionsfrĂ„gor (NIA) och Adoptionscentrum (AC). En av anledningarna var att vĂ€ntetiden för att fĂ„ ett barn genom NIA eller AC hade ökat. MĂ„nga sökte dĂ€rför sjĂ€lva barn i andra lĂ€nder, pĂ„ egen hand eller med hjĂ€lp av andra personer med kontakter i utlandet. NIA hade inte nĂ„gon insyn i dessa fall. Det hade uppmĂ€rksammats att den verksamhet som Ă€gde rum vid sidan av NIA eller AC kunde ske under otill- börliga former eller med tvivelaktivt syfte. Syftet med lagen om internationell adoptionshjĂ€lp var dĂ€rför dels att kanalisera verk- samheten till organisationer som stod under insyn och kontroll av det allmĂ€nna, dels att ge ökade möjligheter till information och bistĂ„nd sĂ„ att antalet enskilda som pĂ„ egen hand sökte barn utomlands begrĂ€nsades.1

Reformen visade sig vara framgÄngsrik pÄ det sÀttet att de flesta internationella adoptioner dÀrefter kom att ske genom de auktori- serade organisationernas medverkan, och förmedlingsverksamheten fungerade i allt vÀsentligt vÀl. NÀr det gÀllde den privata adoptions- verksamheten, dvs. den privata förmedlingen som skedde utan medverkan av en auktoriserad organisation (senare kallad enskild adoption) förekom det dock problem. Privat adoption ansÄgs

1 Se prop. 1978/79:108, bet. 1978/79 SoU41, rskr. 1978/79:346.

203

Enskild adoption

SOU 2009:61

kunna innebĂ€ra betydande risker. Det konstaterades att av de cirka 1 600 utlĂ€ndska barn som under 1983 lĂ€mnades till Sverige för adoption, kom 85 procent via auktoriserade organisationer. Övriga 15 procent kom pĂ„ annat sĂ€tt, utan insyn frĂ„n samhĂ€llets sida över sjĂ€lva förmedlingen. NIA hade uppmĂ€rksammat att det i samband med sĂ„dana enskilda adoptioner kunde vara mycket oklart hur barnet hade lĂ€mnats för adoption i sitt hemland och vem som var barnets vĂ„rdnadshavare. Det kunde ocksĂ„ vara oklart om barnet var avsett för adoption av utlĂ€ndska adoptionssökande och om pengar hade betalats för barnet. Det fanns t.ex. förmedlare som bedrev handel med barn. I syfte att öka sĂ€kerheten genomfördes dĂ€rför en lagĂ€ndring 1985. LagĂ€ndringen innebar att socialnĂ€mnden, innan den beslutade i en frĂ„ga om medgivande för nĂ„gon att fĂ„ ta emot ett barn med hemvist utomlands i adoptionssyfte, skulle pröva om det förmedlingssĂ€tt som sökanden skulle komma att anvĂ€nda sig av var tillförlitligt. SocialnĂ€mnden skulle inhĂ€mta ett yttrande frĂ„n NIA om det inte var uppenbart obehövligt, t.ex. nĂ€r det rörde sig om en slĂ€ktings barn och detta kunde styrkas av sökanden. Om det kunde befaras att förmedlingssĂ€ttet inte var tillförlitligt, skulle social- nĂ€mnden vĂ€gra sitt medgivande. I förarbetena angavs som exempel att det var kĂ€nt att förmedlaren arbetade oseriöst, t.ex. med oklara handlingar, eller mot oskĂ€lig betalning, eller att det fanns grundad anledning att misstĂ€nka det.2

Senare ersattes 1979 Ärs lag med lagen (1997:192) om interna- tionell adoptionsförmedling (1997 Ärs lag).3 I samband med detta gjordes vissa Àndringar nÀr det gÀllde enskild adoption. Uppgiften att meddela tillstÄnd till enskild adoption överflyttades frÄn social- nÀmnden till NIA. Anledningen till detta var att NIA hade bÀttre kunskap Àn socialnÀmnderna om förhÄllandena i ursprungslÀnderna och om vilka risker som var förknippade med internationell adoption. Vidare begrÀnsades förutsÀttningarna för att fÄ tillstÄnd till enskild adoption. TillstÄnd skulle kunna ges endast om adoptionen avsÄg ett slÀktingbarn eller om det annars fanns sÀrskilda skÀl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning. NIA skulle i sÄdana fall innan barnet lÀmnade landet pröva om förfarandet var godtagbart. Bakgrunden till förÀndringarna var bl.a. den myndighetsmedverkan som 1993 Ärs Haagkonvention förutsatte Àven vid enskild adoption. Konven- tionen krÀver att nÄgot organ förmedlar de nödvÀndiga adoptions-

2Se prop. 1984/85:16 s. 4, 8, 11, 13 f. och 18 f., bet. 1984/85:SoU5, rskr. 1984/85:68.

3Se prop. 1996/97:91, bet. 1996/97:SoU15, rskr. 1996/97:192.

204

SOU 2009:61

Enskild adoption

handlingarna frÄn familjen till ursprungslandet. Det ansÄgs finnas en uppenbar risk för att NIA utÄt skulle komma att framstÄ som en organisation som förmedlade adoptioner i konkurrens med adop- tionsorganisationerna. DÀrför begrÀnsades de enskilda adoption- erna till sÀrskilda fall dÀr det inte framstod som nödvÀndigt att anlita en adoptionsorganisation.4

År 2005 skĂ€rptes kraven pĂ„ de auktoriserade adoptions- organisationerna. Vidare avvecklades NIA och Myndigheten för internationella adoptionsfrĂ„gor (MIA) bildades. MIA fick Ă€ven ökade möjligheter till tillsyn.5 Till grund för regeringens förslag lĂ„g betĂ€nkandet Adoption – till vilket pris? (SOU 2003:49). I betĂ€nk- andet pekades pĂ„ behovet av att se över de brister som kan finnas vid enskild adoption.

Utredningen ska enligt direktiven analysera vilka problem som i dag finns nÀr det gÀller enskild adoption och ta stÀllning till behovet av ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla barnets bÀsta i dessa fall. FrÄgor som ska uppmÀrksammas Àr hur adoptionsprocessen kan göras mer enhetlig och hur det i varje enskilt fall kan sÀkerstÀllas att barnets situation Àr tillfredsstÀllande utredd innan barnet lÀmnar sitt ursprungsland. En lösning som ska övervÀgas Àr att en ansökan om adoption vid domstol ska förutsÀtta att ett medgivande redan har lÀmnats av socialnÀmnden och att nÀmnden ges ett tydligare ansvar nÀr det gÀller utredningen om barnets hemförhÄllanden och instÀllning till adoptionen. Det ska övervÀgas vilken roll MIA bör ha i sammanhanget och om utrymmet för enskild adoption bör begrÀnsas. Utredningen ska ocksÄ ta stÀllning till om det finns behov av ytterligare ÄtgÀrder för att tillgodose intresset av insyn vid enskild adoption, bl.a. för att förhindra att det frÄn nÄgon sida har getts eller utlovats ersÀttning.

4Se prop. 1996/97:91 s. 63 f.

5Se prop. 2003/04:131, bet. 2004/05:SoU3, rskr. 2004/05:10.

205

Enskild adoption

SOU 2009:61

14.2GĂ€llande ordning

Som redan har nĂ€mnts Ă€r huvudregeln i dag att den som vill adoptera ett barn med hemvist utomlands ska göra detta genom förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Enligt 4 § i 1997 Ă„rs lag kan MIA dock i vissa fall ge tillstĂ„nd till att adoptionen fĂ„r ske utan en sĂ„dan förmedling, dvs. enskilt. För att fĂ„ ett tillstĂ„nd till enskild adoption krĂ€vs att adoptionen avser ett slĂ€ktingbarn eller att det annars finns sĂ€rskilda skĂ€l att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning. Det krĂ€vs ocksĂ„ att förmedlingssĂ€ttet Ă€r tillförlitligt. MIA ska i sĂ„dana fall innan barnet lĂ€mnar sitt hemvistland pröva om förfarandet Ă€r godtagbart. Begreppet slĂ€ktingbarn bör enligt förarbetena ges en vid tolkning. Inte bara biologiska slĂ€ktingar utan ocksĂ„ t.ex. ingifta slĂ€ktingar omfattas. HĂ€nsyn bör ocksĂ„ tas till att slĂ€ktingbegreppet kan vara vidare i andra rĂ€ttssystem.6 Vid slĂ€ktingadoptioner före- kommer normalt sett inte nĂ„gon förmedling. NĂ€r det gĂ€ller ”sĂ€rskilda skĂ€l” i övrigt tas som exempel upp att sökandena har bott och arbetat i ursprungslandet, har sitt ursprung dĂ€r eller har nĂ„gon annan speciell relation till landet.7

NĂ„gon vĂ€gledning nĂ€r det gĂ€ller bedömningen av kravet pĂ„ att förmedlingssĂ€ttet Ă€r tillförlitligt ges inte i förarbetena. Bedöm- ningen har i praktiken kommit att göras i enlighet med Ă€ldre förarbetsuttalanden. TillstĂ„nd ges sĂ„ledes inte om prövningen visar att det kan befaras att förmedlingssĂ€ttet inte Ă€r tillförlitligt, t.ex. om det Ă€r kĂ€nt att förmedlaren arbetar oseriöst – med oklara handlingar, mot oskĂ€lig betalning osv. – eller det finns grundad anledning till misstanke om detta.8 Av förarbetena till 1997 Ă„rs lag framgĂ„r att det i samband med frĂ„gan om tillstĂ„nd till enskild adoption inte ska göras nĂ„gon bedömning av sökandens lĂ€mplighet som adoptivförĂ€ldrar eller barnets behov av adoption.9

Av förarbetena framgĂ„r att den som vill adoptera – innan barnet lĂ€mnar sitt hemvistland – först ska ansöka om socialnĂ€mndens medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen och sedan, nĂ€r socialnĂ€mnden har lĂ€mnat sitt medgivande, om MIA:s tillstĂ„nd till enskild adoption.10 OcksĂ„ bestĂ€mmelsen om att socialnĂ€mnden ska samtycka till att adoptionsförfarandet fĂ„r fortsĂ€tta enligt 6 kap.

6Se prop. 1996/97:91 s. 78 f.

7Se prop. 1996/97:91 s. 63 f.

8Se prop. 1984/85:16 s. 19.

9Se prop. 1996/97:91 s. 79.

10Se prop. 1996/97:91 s. 51.

206

SOU 2009:61

Enskild adoption

14 § socialtjÀnstlagen gÀller vid enskild adoption. Innan barnet tas emot ska det alltsÄ ha meddelats ocksÄ ett sÄdant beslut. Adop- tionen beslutas sedan antingen i barnets ursprungsland eller av svensk domstol (se nÀrmare angÄende svensk domstols behörighet och erkÀnnande av utlÀndska avgöranden i avsnitt 16).

Det Ă€r ocksĂ„ möjligt att vĂ€nda sig direkt till tingsrĂ€tten med en ansökan om adoption – utan genomgĂ„ngen förĂ€ldrautbildning, medgivande frĂ„n socialnĂ€mnden eller tillstĂ„nd frĂ„n MIA. Om det Ă€r ett Ă€rende som omfattas av 1993 Ă„rs Haagkonvention mĂ„ste förfarandet dock starta med en ansökan om medgivande i social- nĂ€mnden.

14.3MIA:s underlag och beslut

Utredningen har tagit del av NIA:s/MIA:s beslut i frĂ„ga om ansök- ningar om att fĂ„ adoptera enskilt för Ă„ren 1997–2008. För Ă„ren 2003–2008 har de Ă„beropade skĂ€len noterats sĂ€rskilt. Utredningen har ocksĂ„ inhĂ€mtat uppgifter frĂ„n företrĂ€dare för MIA.

NIA och sedermera MIA har mellan Ären 2003 och 2008 fÄtt in följande antal ansökningar om att fÄ adoptera enskilt.

År

2003

2004

2005

2006

2007

2008

Antal ansökningar

67

55

51

33

67

48

Endast ett fÄtal ansökningar har avslagits och av dessa har endast tvÄ överklagats. I ett av dessa fall Àndrades NIA:s beslut efter det att lÀnsrÀtten och kammarrÀtten funnit att förfarandet var godtag- bart. Den anknytning till landet som Äberopades i ansökan bestod i att sökandens brors fru kom ifrÄn landet. SvÀgerskans kusin hade hjÀlpt till i kontakter med landets myndigheter. KammarrÀtten tog hÀnsyn till sökandens starka personliga anknytning till sin brorson, svÀgerska och svÀgerskans slÀkt men ocksÄ till att sökanden inte inom rimlig tid hade möjlighet att adoptera ett barn frÄn landet via förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation och att det inte heller framstod som nödvÀndigt att anlita en sÄdan organisation.11

De skÀl som under perioden har anförts till stöd för att fÄ adoptera enskilt kan delas upp enligt följande.

11 KammarrÀtten i Stockholm, beslut 2003-05-09 i mÄl nr 5959-02.

207

Enskild adoption

SOU 2009:61

‱UngefĂ€r hĂ€lften12 av ansökningarna gĂ€ller adoption av ett slĂ€ktingbarn. Oftast gĂ€ller ansökan ett eller flera syskonbarn. Det finns dock exempel pĂ„ annat slĂ€ktskap, som t.ex. syskon, halvsyskon, kusinbarn och barnbarn.

‱I nĂ„got fĂ€rre antal Ă€n slĂ€ktingadoptionerna, men fort- farande en stor andel av ansökningarna,13 Ă„beropas sökandens ursprung i landet som skĂ€l för att fĂ„ adoptera enskilt dĂ€rifrĂ„n. Det rĂ€cker att en av sökandena har sitt ursprung i landet.

‱Ett fĂ„tal ansökningar14 varje Ă„r görs av sökande som har bott ett antal Ă„r i det land som de vill adoptera enskilt ifrĂ„n.

‱I ungefĂ€r lika mĂ„nga ansökningar15 Ă„beropas andra skĂ€l, sĂ€rskilt relationen till ett visst barn. Det kan t.ex. röra sig om s.k. feriebarn eller barn som har bott i sökandens familj i hemlandet. I ett par fall har sökanden etablerat kontakt med barnet i samband med utlandsarbete eller tidigare adoption.

14.4Möjligheten att adoptera enskilt begrÀnsas

Förslag: Uppgiften att pröva frÄgan om tillstÄnd till enskild adoption förs över frÄn MIA till socialnÀmnden. TillstÄnd ska kunna ges endast om adoptionen avser ett slÀktingbarn eller om det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Det ska vidare krÀvas att det har lÀmnats ett medgivande för sökanden att ta emot barnet för adoption och att socialnÀmnden gjort bedömningen att den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta.

12Mellan 40 och 58 procent, varierande mellan olika Ă„r.

13Mellan 35 och 48 procent, varierande mellan olika Ă„r.

14Mellan 3 och 9 procent, varierande mellan olika Ă„r.

15Mellan 3 och 11 procent, varierande mellan olika Ă„r.

208

SOU 2009:61

Enskild adoption

SkÀlen för förslaget

TillstÄnd ska kunna ges endast om adoptionen avser ett slÀktingbarn eller det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning

Som redan har nÀmnts Àr det MIA:s uppgift att pröva om sökanden ska fÄ adoptera utan medverkan av en auktoriserad adoptions- organisation. TillstÄnd till enskild adoption fÄr ges om ansökan avser ett slÀktingbarn eller det annars finns sÀrskilda skÀl. FörmedlingssÀttet mÄste ocksÄ vara tillförlitligt. MIA ska innan barnet lÀmnar landet pröva om förfarandet Àr godtagbart.

En stor andel av de enskilda adoptionerna sker i dag med stöd av att sökanden har sitt ursprung eller har bott i samma land som barnet. Sökanden har i dessa fall inte nÄgon sÀrskild personlig anknytning till barnet. Om tillstÄnd beviljas av MIA anges det i beslutet hur förfarandet fÄr gÄ till och sökanden fÄr hÀrefter genomföra adoptionen pÄ det sÀtt som anges i MIA:s beslut. Att sökanden har sitt ursprung i landet Äberopades som skÀl för enskild adoption i mellan 35 och 48 procent av ansökningarna mellan Ären 2003 och 2008.

Det Ă€r lĂ€tt att förstĂ„ att man kan vilja adoptera ett barn just frĂ„n det land som man sjĂ€lv kommer ifrĂ„n. Det kan vara en fördel att barn och adoptivförĂ€ldrar har samma kulturella bakgrund och pratar samma sprĂ„k. Samtidigt kan detta enligt utredningens bedömning inte vara nĂ„got bĂ€rande skĂ€l för att tillĂ„ta adoption utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Även om det inte har kommit till utredningens kĂ€nnedom att nĂ„got barn som pĂ„ detta sĂ€tt har kommit till Sverige faktiskt har farit illa Ă€r det uppenbart att en förmedling som sker genom en auktoriserad adoptionsorganisation Ă€r betydligt mer rĂ€ttssĂ€ker. Enligt nu gĂ€llande lagstiftning krĂ€vs det mycket för att avslĂ„ en ansökan om tillstĂ„nd till enskild adoption. Exempel pĂ„ fall dĂ€r man har anledning att befara att förmedlingssĂ€ttet inte Ă€r tillförlitligt Ă€r om det Ă€r kĂ€nt att förmedlaren arbetar oseriöst eller om det finns grundad anledning att misstĂ€nka det. Det Ă€r inte lagstiftarens avsikt att MIA i dag ska utöva nĂ„gon kontroll över förmedlarens verksamhet. En effektiv kontroll skulle krĂ€va betydande insatser, delvis pĂ„ plats i barnets ursprungsland. MIA har i dag inte möjligheter till detta och det Ă€r enligt utredningens mening inte heller rimligt att sĂ„dana resurser tillförs.

209

Enskild adoption

SOU 2009:61

Det finns ocksÄ andra problem med den gÀllande ordningen. Av den enkÀtundersökning som utredningen har genomfört och de kontakter som utredningen har haft med domare och tjÀnstemÀn inom kommunerna framgÄr att dokumentationen vid de enskilda adoptionerna ofta Àr bristfÀllig. Detta gör att det blir svÄrt för den svenska domstolen att bedöma om adoptionen Àr till barnets bÀsta. Det blir ocksÄ svÄrt för socialnÀmnden att efter en begÀran om yttrande frÄn domstolen göra en tillrÀckligt bra utredning. Risken finns att barn rycks upp frÄn sin ursprungsmiljö och adopteras till Sverige trots att det kan ifrÄgasÀttas huruvida en adoption Àr till barnets bÀsta, i de fall dÀr inte heller de utlÀndska myndigheterna har sÀkerstÀllt att adoptionen Àr till barnets bÀsta. Som har framhÄllits av de adopterades egna organisationer försvÄrar den bristfÀlliga dokumentationen ocksÄ för barnet att senare i livet söka sitt ursprung.

Med hÀnsyn till de brister som sÄledes finns nÀr det gÀller att garantera rÀttssÀkerheten vid enskild adoption anser utredningen att möjligheten att adoptera enskilt bör begrÀnsas. TillstÄnd till enskild adoption bör enligt utredningens bedömning inte kunna ges enbart pÄ den grunden att sökanden har sitt ursprung eller har bott i barnets hemland. I dessa fall Àr det rimligt att den som vill adoptera pÄ samma sÀtt som andra sökande hÀnvisas till att adoptera genom förmedling av en adoptionsorganisation och frÄn lÀnder med vilka det finns ett fungerande samarbete. Möjligheten att adoptera enskilt bör dÀremot finnas kvar för fall dÀr adoptionen avser ett slÀktingbarn eller dÀr sökanden av annan anledning redan har en personlig anknytning till barnet. I dessa fall förekommer det ingen egentlig förmedling av barnet och riskerna för barnet Àr dÀrför inte heller lika stora som vid annan enskild adoption. Det finns i dessa fall dÀrmed inte heller samma behov av att adoptionen förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation.

Som har framhÄllits under utredningens arbete kan det finnas en viss risk för att Àven den hÀr föreslagna begrÀnsade möjligheten att adoptera enskilt kringgÄs genom att den som vill adoptera skapar sig en personlig anknytning till barnet enbart i syfte att kunna adoptera barnet, t.ex. genom att sjÀlv söka upp ett barnhem. I sÄdana fall bör tillstÄnd till enskild adoption inte ges. För att tillstÄnd ska kunna ges bör krÀvas att det rör sig om ett nÀra personligt förhÄllande som uppkommit pÄ annat sÀtt. Ett exempel kan vara att barnet har varit ett s.k. feriebarn. Det kan ocksÄ vara sÄ att barnet har tagits om hand av sökanden av annan anledning, t.ex.

210

SOU 2009:61

Enskild adoption

genom ett beslut av utlĂ€ndsk myndighet som erkĂ€nns i Sverige. I andra fall bör sökanden – liksom andra som vill adoptera – vara hĂ€nvisad till att adoptera genom förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. För att undvika att regleringen kringgĂ„s Ă€r det viktigt att det vid tillstĂ„ndsprövningen görs en kontroll av det personliga förhĂ„llandet mellan sökanden och barnet. Det mĂ„ste stĂ€llas krav pĂ„ att den personliga relationen Ă€r genuin. För att markera detta föreslĂ„r utredningen att det med hĂ€nsyn till det personliga förhĂ„llandet mellan sökanden och barnet ska finnas sĂ€rskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Barnets intressen kommer vidare att beaktas pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt Ă€n i dag genom den utvidgade kontroll som utredningen föreslĂ„r att socialnĂ€mnden ska göra enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen (se avsnitt 15.2). Om ansökan om med- givande avser ett visst kĂ€nt barn, ska det redan vid medgivande- prövningen göras en bedömning av om adoptionen Ă€r till barnets bĂ€sta. Förutom sökandens lĂ€mplighet ska det alltsĂ„ prövas om barnet har behov av adoption.

Sammanfattningsvis anser utredningen att tillstÄnd till enskild adoption bör fÄ ges bara om adoptionen avser ett slÀktingbarn eller om det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Trots att riskerna med enskild adoption inte Àr lika stora nÀr adoptionen sker inom ramen för 1993 Ärs Haagkonvention finner utredningen att det inte finns tillrÀcklig anledning att göra nÄgot undantag för dessa fall.

Uppgiften att pröva frÄgan om tillstÄnd till enskild adoption förs över frÄn MIA till socialnÀmnden

Anledningen till att uppgiften att pröva frÄgan om tillstÄnd till enskild adoption 1997 överfördes till NIA var att NIA hade bÀttre kunskap Àn socialnÀmnden om förhÄllandena i ursprungslÀnderna och dÀrmed förutsÀttningar att bedöma om förmedlingssÀttet var godtagbart. Den inskrÀnkning som föreslagits ovan nÀr det gÀller möjligheterna att adoptera enskilt innebÀr att det inte lÀngre kommer att behöva göras nÄgon bedömning av förmedlingssÀttets tillförlitlighet. Enskild adoption kommer i frÄga endast om sökanden redan har en personlig relation till barnet. Detta talar för

211

Enskild adoption

SOU 2009:61

att det inte lÀngre finns anledning att kanalisera tillstÄndsÀrendena till MIA utan att prövningen i stÀllet bör kunna göras av socialnÀmnden.

Det finns Ă€ven omstĂ€ndigheter som talar emot en överföring av uppgiften till socialnĂ€mnden. Antalet ansökningar till MIA om tillstĂ„nd till enskild adoption avseende slĂ€ktingbarn eller dĂ€r det annars Ă„beropats en nĂ€ra relation till barnet, har de senaste sex Ă„ren legat i storleksordningen 25–30 Ă€renden per Ă„r. Om en motsvar- ande Ă€rendemĂ€ngd sprids ut pĂ„ landets alla socialnĂ€mnder kommer ansökningar om tillstĂ„nd att adoptera enskilt att vara mycket sĂ€llsynta i mĂ„nga kommuner. Det kan för en enskild socialnĂ€mnd vara svĂ„rt att upprĂ€tthĂ„lla en enhetlig praxis och det kan finnas risk för att bestĂ€mmelsen ges olika tillĂ€mpning i olika kommuner.

Utredningen har dock gjort bedömningen att uppgiften bör överföras till socialnÀmnderna. Som nÀmns ovan krÀvs inte MIA:s sakkunskap för att bedöma om det finns ett slÀktskap eller en personlig relation. För en överföring av uppgiften talar vidare att tillstÄndsprövningen har ett nÀra samband med frÄgan om det finns förutsÀttningar för att lÀmna medgivande enligt 6 kap. 12 § social- tjÀnstlagen, och att socialnÀmnden dÀrför redan har kÀnnedom om barnets och sökandenas förhÄllanden. Det enda som tillkommer Àr att bedöma den personlig relationen. En överföring av uppgiften att pröva frÄgan om tillstÄnd till enskild adoption skulle innebÀra en mer effektiv Àrendehantering och underlÀtta för enskilda sökande. Sammantaget anser utredningen sÄledes att uppgiften att ge tillstÄnd till enskild adoption bör föras över frÄn MIA till socialnÀmnden.

Ett medgivande att ta emot barnet för adoption ska ha lÀmnats senast i samband med tillstÄndet att adopteras enskilt

Den som vill adoptera enskilt ska i dag först ha fÄtt ett medgivande att ta emot barnet för adoption enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen. Denna ordning bör enligt utredningens uppfattning gÀlla Àven i fortsÀttningen. Som framgÄr av framstÀllningen i avsnitt 15.2 före- slÄr utredningen att medgivandeprövningen i situationer dÀr sökan- den vill adoptera ett visst kÀnt barn utökas till att omfatta inte bara sökandens lÀmplighet utan Àven en bedömning av om adoptionen i övrigt Àr till barnets bÀsta. Syftet Àr att det pÄ ett sÄ tidigt stadium som möjligt görs en bedömning av om det enskilda barnet har

212

SOU 2009:61

Enskild adoption

behov av att adopteras. För att undvika ett kringgÄende av detta krav bör det i lagen sÀrskilt anges att ett tillstÄnd till enskild adoption fÄr ges endast om sökanden har fÄtt ett medgivande att ta emot barnet för adoption och det har gjorts en prövning av om den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta. Det bör alltsÄ inte vara möjligt att fÄ tillstÄnd till enskild adoption endast med stöd av ett generellt medgivande.

Eftersom medgivandeprövningen och bedömningen av om det finns förutsÀttningar för enskild adoption Àr nÀraliggande, kan det antas att socialnÀmnden i de allra flesta fall kommer att pröva frÄgorna i ett sammanhang, Àven om det formellt sett blir tvÄ olika beslut.

14.5Ett mer enhetligt adoptionsförfarande

Förslag: En ansökan om adoption som avser ett barn under 18 Är som har förts eller avses bli fört till Sverige för adoption fÄr tas upp till prövning av domstolen endast om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller om sökanden eller sökandena har fÄtt tillstÄnd att adoptera enskilt.

SkÀlen för förslaget: Som har nÀmnts i avsnitt 14.2 Àr det lagstiftarens avsikt att den som vill adoptera ett barn med hemvist utomlands sÄvÀl vid enskild adoption som vid adoption som sker genom förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation först ska vÀnda sig till socialnÀmnden för att fÄ ett medgivande att ta emot barnet enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen. Vid enskild adoption krÀvs vidare enligt gÀllande rÀtt att MIA ger tillstÄnd enligt 4 § i 1997 Ärs lag. NÄgon direkt koppling mellan dessa offentligrÀttsliga regler och bestÀmmelserna i 4 kap. förÀldrabalken finns inte. Det Àr alltsÄ inget som hindrar att den som vill adoptera ett visst i förvÀg bestÀmt barn vÀnder sig direkt till tingsrÀtten utan att först ha fÄtt socialnÀmndens medgivande att ta emot barnet och i förekommande fall tillstÄnd till enskild adoption. I praktiken före- kommer detta inte vid adoption som förmedlas av auktoriserade adoptionsorganisationer, men vÀl vid enskild adoption. Av utred- ningens undersökningar framgÄr att en del kommuner i vissa fall till och med rekommenderar den som vill adoptera enskilt att göra pÄ detta sÀtt, sÀrskilt om adoptionen rör ett nÄgot Àldre barn. Om en ansökan om adoption pÄ detta sÀtt ges in direkt till tingsrÀtten,

213

Enskild adoption SOU 2009:61

berörs socialnÀmnden först nÀr den lÀmnar ett yttrande till tingsrÀtten enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken.

Det Àr enligt utredningens mening inte tillfredsstÀllande att det offentligrÀttsliga regelverk som har skapats sÀrskilt för att sÀker- stÀlla barnets bÀsta vid internationell adoption inte tillÀmpas i alla situationer. Om sökanden vÀnder sig direkt till svensk domstol med en ansökan om adoption av ett bestÀmt barn, utan att ha fÄtt ett medgivande, kan det vara sÄ att barnet lÀmnar sitt hemland och fÄr uppehÄllstillstÄnd hÀr utan att nÄgon prövning har gjorts av om sökandena Àr lÀmpliga som adoptivförÀldrar eller om en adoption i övrigt Àr till barnets bÀsta. Sökandena behöver inte heller gÄ förÀldrautbildning. För att undvika detta och skapa ett mer enhet- ligt adoptionsförfarande föreslÄr utredningen att det införs en bestÀmmelse som tar sikte pÄ det fall att ansökan om adoption gÀller ett barn under 18 Är som har förts eller avses bli fört till Sverige för adoption. I ett sÄdant fall bör svensk domstol fÄ ta upp en ansökan om adoption till prövning endast om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller om sökanden eller sökandena har fÄtt socialnÀmndens tillstÄnd att adoptera utan förmedling (enskild adoption). Ett sÄdant tillstÄnd förutsÀtter enligt utredningens förslag att det har meddelats ett medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen och att det dÀrvid har prövats att den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta (se avsnitt 14.4). Om de nÀmnda förutsÀttningarna inte Àr uppfyllda ska ansökan om adoption avvisas.

De nu angivna kraven bör alltsÄ stÀllas nÀr barnet har förts till eller avses bli fört till Sverige för adoption. Skulle det i nÄgot fall förekomma att barnet kommer till Sverige i adoptionssyfte utan att medgivande har inhÀmtats dessförinnan, befriar det inte de blivande förÀldrarna frÄn skyldighet att söka medgivande (se prop. 1979/80:1 s. 539). Detsamma bör gÀlla för tillstÄnd till enskild adoption. Om sökanden dÀrvid inte fÄr medgivande och tillstÄnd till enskild adoption, fÄr domstolen inte ta upp ansökan till pröv- ning utan ska avvisa den. Det blir dÄ socialtjÀnstens skyldighet att se till att barnet fÄr skydd och stöd (jfr 5 kap. 1 § socialtjÀnstlagen).

Om barnet har kommit till Sverige i annat syfte Àn för att adopteras, t.ex. för att besöka slÀktingar, för studier eller som asylsökande, Àr det dÀremot inte rimligt att stÀlla krav pÄ att adoptionen har förmedlats eller att socialnÀmnden har gett tillstÄnd till enskild adoption. Domstolen bör i sÄdana fall kunna ta upp ansökan ÀndÄ.

214

15Medgivande att ta emot ett barn för adoption

15.1En övre ÄldersgrÀns för att fÄ medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands m.m.

Förslag: En bestÀmmelse införs om att ett medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands för adoption enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen inte fÄr lÀmnas om sökanden eller sökandena vid ansökningstillfÀllet har fyllt 43 Är. Detta gÀller dock inte, om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller det annars finns sÀrskilda skÀl.

För det fall medgivande söks av makar eller sambor, betonas i lagtexten att hÀnsyn ska tas sÀrskilt till stabiliteten i deras relation.

Ett medgivande att i adoptionssyfte ta emot ett barn med hemvist utomlands ska upphöra att gÀlla om barnet inte har tagits emot i sökandens vÄrd inom tre Är.

Kravet pÄ medgivande utvidgas till att gÀlla Àven nÀr sökanden Àr barnets vÄrdnadshavare.

SkÀlen för förslaget

Bakgrund

För att nÄgon som inte Àr barnets förÀlder eller vÄrdnadshavare ska fÄ ta emot ett barn med hemvist utomlands i adoptionssyfte krÀvs socialnÀmndens medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453). Enligt bestÀmmelsen ska medgivande inhÀmtas innan barnet lÀmnar det land dÀr det har sitt hemvist och fÄr lÀmnas endast om den sökande Àr lÀmpad att adoptera.

215

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

NĂ€r det gĂ€ller lĂ€mplighetsbedömningen anges i paragrafens andra stycke att sĂ€rskild hĂ€nsyn ska tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens Ă„lder, hĂ€lsotillstĂ„nd, personliga egenskaper och sociala nĂ€tverk. BestĂ€mmelsen infördes 2005.1 Anledningen var att det tidigare ansĂ„gs vara otydligt vilka grund- lĂ€ggande krav som skulle vara uppfyllda för att fĂ„ medgivande att ta emot ett barn för adoption. SocialnĂ€mnden ansĂ„gs ha för lite anvisningar vid prövningen. För att komma till rĂ€tta med detta föreslog Utredningen om internationella adoptioner att det skulle anges i lagen att medgivande inte fick lĂ€mnas till den som Ă€r Ă€ldre Ă€n 42 Ă„r vid ansökningstillfĂ€llet, om det inte fanns sĂ€rskilda skĂ€l (SOU 2003:49). Regering och riksdag ansĂ„g dock att det inte var lĂ€mpligt med en uttrycklig Ă„ldersgrĂ€ns i lag. Det framhölls att flexibiliteten i bedömningarna riskerade att minska om Ă„lders- grĂ€nsen slogs fast i lag. I stĂ€llet angavs i förarbetena att ett generellt medgivande till adoption – i enlighet med RegeringsrĂ€ttens uttalanden i rĂ€ttsfallet RÅ 1995 ref. 67 – i allmĂ€nhet inte bör ges till personer över 45 Ă„r och att en riktpunkt bör vara att den eller de som vill adoptera fĂ„r vara högst 42 Ă„r dĂ„ ansökan hos social- nĂ€mnden görs. Som exempel pĂ„ fall dĂ€r det kunde finnas skĂ€l att göra undantag angavs att en av sökandena Ă€r nĂ„got Ă€ldre Ă€n 42 Ă„r och vid adoption av ett syskon. Ytterligare ett exempel var adoption av ett kĂ€nt barn sĂ„som exempelvis slĂ€ktingbarn eller sommarbarn (se prop. 2003/04:131 s. 87).

Efter lagĂ€ndringen 2005 har RegeringsrĂ€tten i tvĂ„ rĂ€ttsfall frĂ„n november 2007, varav det ena Ă€r refererat (RÅ 2007 ref. 74), prövat vilken betydelse sökandenas Ă„lder har vid lĂ€mplighetsbedömningen enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen. I det refererade fallet ansökte tvĂ„ makar, som vid tiden för ansökan var 47 respektive 46 Ă„r och vid tiden för RegeringsrĂ€ttens dom fyllt 49 Ă„r, om medgivande att fĂ„ ta emot ett nĂ„got Ă€ldre barn eller syskonpar för adoption. RegeringsrĂ€tten redogjorde för vad som framgĂ„r av de ovan nĂ€mnda förarbetena (prop. 2003/04:131 s. 59–61 och 87), dvs. att en riktpunkt bör vara att sökanden inte bör vara Ă€ldre Ă€n 42 Ă„r vid ansökningstillfĂ€llet vilket i praktiken innebĂ€r att sökanden Ă€r upp mot 45 Ă„r nĂ€r barnet anlĂ€nder. Det ansĂ„gs i enlighet med de uttalanden som gjorts i förarbetena inte finnas skĂ€l att medge undantag. Ansökan om medgivande avslogs dĂ€rför. UtgĂ„ngen blev

1 Se prop. 2003/04:131, bet. 2004/05:SoU3, rskr. 2004/05:10.

216

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

densamma i det mÄl som inte refererades. I det fallet var makarna 47 och 49 Är vid tiden för ansökan till socialnÀmnden och 50 respektive 51 Är vid tidpunkten för RegeringsrÀttens dom.

Utredningen har fÄtt i uppdrag att i samband med övervÀgan- dena om Älderskraven för adoption i förÀldrabalken Àven beröra betydelsen av sökandens Älder vid socialnÀmndens lÀmplighets- prövning.

En övre ÄldersgrÀns anges i lagen med möjlighet till undantag

UtgÄngspunkten för ett resonemang om en övre ÄldersgrÀns mÄste vara det okÀnda barnets bÀsta. Ur detta perspektiv Àr det viktigt att förÀldrarna inte har en alltför hög Älder i förhÄllande till barnets Älder. FörÀldrarna ska under mÄnga Är framÄt var och en för sig ha styrka och flexibilitet att möta barnets speciella behov. Det Àr viktigt att Äldersstrukturen i adoptivfamiljen inte allt för mycket skiljer sig frÄn de flesta andra familjers. Med stigande Älder ökar risken för att drabbas av en svÄr sjukdom som i sin tur kan pÄverka möjligheten till ett gott förÀldraskap. Med Àldre adoptivförÀldrar ökar sannolikheten för att förÀldrarnas hÀlsa sviktar och krafterna inte rÀcker till pÄ samma sÀtt som nÀr förÀldrarna Àr yngre. DÀrtill Àr risken större för att nÀtverket runt familjen ocksÄ Àr Äldrat. Det finns en risk att barnet dÀrmed inte fÄr tillgÄng till nÀra slÀkting- relationer med t.ex. mor- eller farförÀldrar.

Vid lagÀndringarna 2005 framhölls i förarbetena att en riktpunkt bör vara att sökanden inte Àr Àldre Àn 42 Är vid ansökningstillfÀllet vilket i praktiken innebÀr att sökanden Àr upp mot 45 Är nÀr barnet tas emot. Utredningen instÀmmer i detta. Samtidigt Àr det utifrÄn barnets perspektiv viktigt att det finns ett tillrÀckligt stort ut- rymme för individuellt anpassade beslut. Sökandens lÀmplighet ska prövas utifrÄn en helhetsbedömning dÀr mÄnga andra faktorer ska vÀgas in.

Den enkÀtundersökning som utredningen har gjort och de kontakter utredningen i övrigt har haft med tjÀnstemÀn vid kommuner, adoptionsorganisationer och enskilda tyder pÄ att lag- Àndringarna 2005 inte har fÄtt en enhetlig tillÀmpning i landet. Det har framkommit att synen pÄ Älderns relevans vid lÀmplighets- bedömningen skiftar avsevÀrt mellan kommunerna, trots att frÄgan har uppmÀrksammats i Socialstyrelsens handbok.2 Den skiftande

2 Se Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, Socialstyrelsen (2008), s. 68 ff.

217

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

tillÀmpningen nÀr det gÀller synen pÄ sökandens Älder har till och med lett till att sökande har flyttat till en kommun dÀr man Àr mer generös Àn i den tidigare kommunen.

Enligt utredningens mening Àr den rÄdande situationen inte helt tillfredsstÀllande. Lagstiftningen ska vara förutsebar och den bör tillÀmpas lika i alla delar av landet. Trots de lagÀndringar som gjordes 2005 och rÀttsfallen frÄn RegeringsrÀtten verkar det vara sÄ att kommunerna inte har tillrÀcklig vÀgledning. Det kan i samband med adoptionsÀrenden i vissa kommuner ocksÄ finnas en viss benÀgenhet att se till de vuxnas intressen pÄ bekostnad av barnens. Mot bakgrund av detta anser utredningen att det nu i syfte att Ästadkomma en enhetlig rÀttstillÀmpning finns anledning att i lagtexten uttryckligen ange en övre ÄldersgrÀns. GrÀnsen bör i enlighet med de uttalanden som gjordes av regering och riksdag vid 2005 Ärs lagÀndringar lÀmpligen bestÀmmas sÄ att medgivande inte fÄr lÀmnas om sökanden vid ansökningstillfÀllet har fyllt 43 Är.

För att ge ett tillrĂ€ckligt stort utrymme för individuellt anpassade beslut bör det dock finnas möjlighet att göra undantag frĂ„n denna huvudregel. En situation som det enligt utredningens uppfattning finns anledning att ange uttryckligen i lagtexten Ă€r att barnet har en personlig anknytning till sökanden, t.ex. om barnet Ă€r slĂ€kt med sökanden eller om barnet Ă€r ett s.k. feriebarn. Ett annat exempel kan vara att barnet har placerats hos sökanden med stöd av Bryssel II-förordningen.3 Även om sökanden eller sökandena har fyllt 43 Ă„r kan det i ett sĂ„dant fall vara bĂ€st för barnet att fĂ„ komma till just den adoptivfamiljen.

Det kan Ă€ven i andra situationer finnas ett behov av att medge undantag frĂ„n Ă„lderskravet. Som framhölls i samband med Ă€ndringarna 2005 Ă€r det omöjligt att ge en uttömmande beskrivning av dessa situationer. I lagtexten bör det dĂ€rför endast anges att undantag Ă€ven annars kan medges om det finns sĂ€rskilda skĂ€l. Ett exempel pĂ„ en sĂ„dan situation Ă€r att barnet Ă€r syskon till ett barn som sökandena tidigare har adopterat. Det kan vara till fördel för barnet att komma till den familj dĂ€r hans eller hennes syskon redan finns. Det finns dĂ€remot oftast inte utifrĂ„n det adopterade barnets intressen tillrĂ€cklig anledning att – som i viss utstrĂ€ckning sker dag

– generellt ge medgivande till Ă€ldre sökande enbart pĂ„ den grunden att de redan har barn i familjen, biologiska eller adopterade.

3 Enligt artikel 56 Àr det möjligt för en utlÀndsk myndighet att efter samrÄd med svenska myndigheter besluta att ett barn ska placeras i ett familjehem i Sverige.

218

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

Det Àr inte ovanligt att den ena av makarna Àr Àldre Àn den andra. Om den Àldre maken inte överskrider den övre Älders- grÀnsen alltför mycket, bör det vara möjligt att ge medgivande till adoption. BÄda makarna ska dock var och en för sig ha förmÄgan att möta barnets behov under uppvÀxten.

Ett annat exempel pĂ„ nĂ€r det kan finnas anledning att medge undantag frĂ„n Ă„lderskravet Ă€r att sökanden har fĂ„tt ett generellt medgivande, ursprungslandet har lĂ€mnat besked om ett visst barn men medgivandet hinner gĂ„ ut innan sökanden har hunnit fĂ„ barnet i sin vĂ„rd. FrĂ„n adoptionsorganisationerna har det framhĂ„llits att denna situation i dag kan innebĂ€ra problem. HandlĂ€ggningstiden frĂ„n det att ett barn har föreslagits för adoption Ă€r olika lĂ„ng i olika lĂ€nder. I t.ex. Indien kan det ta upp till ett Ă„r innan sökanden fĂ„r Ă„ka dit och hĂ€mta barnet. Under tiden Ă€r detta barn ”reserverat” för sökanden. Om det Ă€r ett lite Ă€ldre barn, frĂ„n 2–3 Ă„r, börjar barnhemmet förbereda barnet pĂ„ vad som ska hĂ€nda och en anknytningsprocess pĂ„börjas. MĂ„nga lĂ€nder krĂ€ver att sökanden gör flera resor till landet. Sökanden trĂ€ffar barnet och anknytnings- processen fortsĂ€tter. Om medgivandet i denna situation gĂ„r ut och sökanden inte fĂ„r nĂ„got nytt medgivande pĂ„ grund av sin Ă„lder – vilket enligt uppgift ska ha förekommit – mĂ„ste adoptions- processen avbrytas. Anknytningsprocessen avbryts och det Ă€r inte ens sjĂ€lvklart att barnet kan fĂ„ en ny familj. Ett nekat medgivande i ett sĂ„ sent skede i adoptionsprocessen Ă€r förödande för barnet och bör inte förekomma pĂ„ den grunden att sökandena har nĂ„tt över det lagstadgade Ă„ldersstrecket. I en sĂ„dan situation bör sökandena kunna fĂ„ ett nytt medgivande som Ă€r begrĂ€nsat till att avse det aktuella barnet (se avsnitt 15.2).

Ett annat nĂ€raliggande fall som har tagits upp av adoptions- organisationerna Ă€r att sökanden stĂ„r i kö hos en adoptions- organisation och att medgivandet upphör att gĂ€lla innan ett barn har föreslagits för adoption. NĂ€r det blir aktuellt för sökanden att ansöka om ett nytt medgivande har sökanden hunnit fylla 43 Ă„r. I vart fall i vissa kommuner avslĂ„s dĂ„ ansökan. Denna situation har blivit allt vanligare pĂ„ grund av de vĂ€xande köerna och i kombina- tion med det striktare Ă„lderskravet till följd av lagĂ€ndringarna 2005. Även om det kan kĂ€nnas svĂ„rt för den som har lĂ€ngtat lĂ€nge efter att bli förĂ€lder att inte fĂ„ denna möjlighet eftersom man har hunnit bli för gammal, fĂ„r sökandenas önskan att fĂ„ ett barn inte vara avgörande vid lagstiftningen. Bedömningen mĂ„ste i alla delar utgĂ„ frĂ„n barnets perspektiv – inte ett förĂ€ldraperspektiv. Med utgĂ„ngs-

219

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

punkt i det okÀnda barnets bÀsta finns det enligt utredningens uppfattning inte tillrÀckliga skÀl att generellt medge undantag frÄn Älderskravet för dessa fall. HÀr vill utredningen ocksÄ pÄpeka att de problem som tagits upp till största del verkar vara en konsekvens av bristande tydlighet nÀr det gÀller Älderskravet. Med en uttrycklig lagreglering blir det klarare för enskilda vilka förutsÀttningarna Àr för att fÄ ett medgivande, och den som vill vara sÀker pÄ att fÄ adoptera fÄr ett incitament att ta upp frÄgan tidigare i livet.

En sĂ€rskild frĂ„ga Ă€r i vilken utstrĂ€ckning det bör kunna göras undantag frĂ„n Ă„lderskravet om barnet Ă€r Ă€ldre. Under utredningens arbete har det frĂ„n vissa adoptionsorganisationer framförts syn- punkten att det generellt bör godtas att sökanden Ă€r Ă€ldre Ă€n 42 Ă„r om sökanden Ă€r beredd att ta emot ett nĂ„got Ă€ldre barn. Mot detta har frĂ„n de adopterades egna organisationer framhĂ„llits att en sĂ„dan utveckling skulle kunna leda till en tendens att generellt ge Ă€ldre sökande medgivande för Ă€ldre barn, vilket i sig kan innebĂ€ra sĂ€rskilda svĂ„righeter. Utredningen instĂ€mmer i detta. Äldre barn har vanligtvis hunnit leva under svĂ„ra förhĂ„llanden en lĂ€ngre tid och kanske varit med om flera separationer, vilket stĂ€ller stora krav pĂ„ insatser av adoptivförĂ€ldrarna. Hög Ă„lder hos barnet vid adoption Ă€r en riskfaktor som krĂ€ver extra kompetenta och starka förĂ€ldrar. Det bör dĂ€rför inte komma i frĂ„ga att generellt medge undantag frĂ„n Ă„lderskravet endast för att barnet Ă€r nĂ„got Ă€ldre. Det bör dock finnas utrymme för en annan bedömning i ett enskilt fall. Det Ă€r viktigt att reglerna ger utrymme för en flexibel tillĂ€mpning.

Ingen lagreglering av lÀgsta Älder för att fÄ medgivande

Som har framgÄtt ovan föreslÄr utredningen att det ska införas en lagregel om högsta Älder för att fÄ medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen. Man skulle kunna argumentera för att det Àven borde införas en bestÀmmelse om lÀgsta Älder, motsvarande den som finns i 4 kap. förÀldrabalken. Utredningen har emellertid inte sett nÄgot praktiskt behov av en sÄdan bestÀmmelse. Sökandenas Älder fÄr i stÀllet vÀgas in i den allmÀnna lÀmplighetsbedömningen. Viss ledning bör kunna hÀmtas i de resonemang som utredningen har fört i avsnitt 8. Ett medgivande bör sjÀlvklart inte lÀmnas om det kan förutses att domstolen inte kommer att bifalla ansökan.

220

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

Stabiliteten i sökandenas relation lyfts fram

Förutom sökandenas Älder nÀmns i 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen ett antal andra kriterier som socialnÀmnden ska beakta vid prövningen av om medgivande ska lÀmnas. Redan i dag beaktas stabiliteten i sökandenas relation i medgivandeutredningen trots att det inte Àr ett kriterium som anges direkt i lagen.4 Samtal om förhÄllandet mellan de sökande Àr ett viktigt underlag nÀr utredaren ska bedöma om sökandena Àr lÀmpade att adoptera. Det handlar om sÄdant som förhÄllandets historia och varaktighet samt tillit och förtroende. I detta ingÄr bl.a. att utreda om förhÄllandet har utsatts för pröv- ningar och hur paret har klarat att lösa dem samt hur konflikter uppstÄr och hur de hanteras. En annan omstÀndighet som beaktas Àr tidigare nÀra relationer, varför de upphört och vad sökanden lÀrt av det.5

Relationens stabilitet Àr en viktig grund i bedömningen, sÀrskilt mot bakgrund av utredningens förslag i avsnitt 7 om att sambor ska kunna fÄ adoptera gemensamt. Utredningen föreslÄr dÀrför att det ska framgÄ direkt av lagen att socialnÀmnden, om medgivande söks av makar eller sambor, ska ta sÀrskild hÀnsyn till stabiliteten i deras relation.

Medgivandet upphör att gÀlla om barnet inte har tagits emot i sökandens vÄrd inom tre Är

Ett medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen upphör att gÀlla om inte barnet har tagits emot i hemmet inom tvÄ Är frÄn det att medgivandet lÀmnades.

Det har till utredningen framförts synpunkter om att uttrycket ”tagits emot i hemmet” Ă€r oklart och i praktiken orsakar problem. MĂ„nga lĂ€nders myndigheter krĂ€ver att de blivande adoptanterna bor tillsammans med barnet under en viss tid i barnets hemvistland innan det fattas nĂ„got beslut, antingen om adoption eller om att adoptanterna fĂ„r ta med sig barnet till Sverige för ett kommande adoptionsbeslut hĂ€r i landet. Denna tidsperiod kan vara Ă€nda upp till sex mĂ„nader. Adoptanterna har dĂ„ tagit emot barnet i sin vĂ„rd men inte i hemmet. Enligt utredningens bedömning bör det avgörande vara att sökanden fĂ„r barnet i sin vĂ„rd, inte att barnet

4Se Socialstyrelsens allmÀnna rÄd angÄende socialnÀmndens handlÀggning av Àrenden om adoption, SOSFS 2008:8, s. 6.

5Se Adoption, Handbok för socialtjÀnsten, Socialstyrelsen (2008), s. 89 f.

221

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

mÄste ha kommit till sökandens hem i Sverige. BestÀmmelsen bör dÀrför Àndras i enlighet hÀrmed.

De allt lĂ€ngre vĂ€ntetiderna för att fĂ„ adoptera ett barn med hemvist utomlands har lett till att sökandena kan behöva ansöka om ett nytt medgivande flera gĂ„nger eftersom de inte hinner ta emot ett barn inom tvĂ„Ă„rsfristen. Även om en förnyad medgiv- andeprövning kanske inte behöver vara lika lĂ„ngtgĂ„ende som den första prövningen, innebĂ€r den att socialnĂ€mndens resurser tas i ansprĂ„k. Upprepade medgivandeprövningar kan ocksĂ„ vara kost- samma för sökandena som ofta mĂ„ste lĂ„ta översĂ€tta besluten och skicka dem till utlandet. Den eller de som vill adoptera Ă€r redan i dag skyldiga att anmĂ€la till socialnĂ€mnden om deras omstĂ€ndig- heter Ă€ndras mer vĂ€sentligt under den tid medgivandet gĂ€ller, och medgivandet ska Ă„terkallas om förutsĂ€ttningar för det inte lĂ€ngre finns (6 kap. 13 § socialtjĂ€nstlagen). Mot denna bakgrund anser utredningen att det Ă€r lĂ€mpligt att medgivandets giltighetstid utökas frĂ„n tvĂ„ till tre Ă„r. En giltighetstid om tre Ă„r gĂ€ller sedan 2008 Ă€ven i Norge (med möjlighet till ett Ă„rs förlĂ€ngning). Vikten av att anmĂ€la Ă€ndrade förhĂ„llanden bör dock betonas sĂ€rskilt i anslutning till beslutet om medgivande.

Inget undantag för förÀldrar och vÄrdnadshavare

I dag gÀller enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen att ett barn med hemvist utomlands inte utan socialnÀmndens medgivande fÄr tas emot i syfte att adopteras av nÄgon som inte Àr barnets förÀlder eller har vÄrdnaden om barnet. FrÄgan har uppkommit om det finns nÄgot behov av att pÄpeka att sökanden inte ska vara barnets förÀlder och om det finns anledning att utesluta en sökande som har vÄrdnaden om barnet frÄn skyldigheten att söka medgivande.

BestĂ€mmelsen i 12 § var frĂ„n början integrerad med den bestĂ€mmelse som nu finns i 6 kap. 6 § socialtjĂ€nstlagen, enligt vilken ett barn inte utan socialnĂ€mndens medgivande eller beslut om vĂ„rd fĂ„r tas emot för stadigvarande vĂ„rd och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör nĂ„gon av förĂ€ldrarna eller nĂ„gon annan som har vĂ„rdnaden om honom eller henne. Syftet med den bestĂ€m- melsen Ă€r att socialnĂ€mnden ges möjlighet att tillvarata barnets intressen inför en ”privat” placering. Enligt det ursprungliga förslaget (se SOU 1977:40) fick barnet inte utan socialnĂ€mndens medgivande beredas vĂ„rd och fostran i ett annat hem Ă€n vĂ„rdnads-

222

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

havarens. Det pÄpekades dock vid remitteringen att förslaget innebar att en förÀlder som inte hade vÄrdnaden om men rÀtt till umgÀnge med barnet, skulle bli skyldig att begÀra tillstÄnd om barnet mera varaktigt skulle komma att vistas hos förÀldern (se prop. 1979/80:1 s. 318). Det ansÄgs inte vara lÀmpligt, varför bÄde vÄrdnadshavare och förÀldrar undantogs frÄn tillstÄndsplikten nÀr bestÀmmelsen infördes i 25 § första stycket socialtjÀnstlagen (1980:620). I andra stycket samma paragraf framgick att om det var frÄga om att ta emot ett utlÀndskt barn i syfte att adoptera det, skulle medgivande inhÀmtas innan barnet lÀmnar sitt hemland. Det noterades i förarbetena att andra stycket var ett specialfall av kravet pÄ medgivande enligt första stycket (se prop. 1979/80:1 s. 538). BestÀmmelsen delades upp i tvÄ delar (6 kap. 6 och 12 §§) nÀr den nya socialtjÀnstlagen (2001:453) infördes. I 12 § framgick att om det var frÄga om att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det, skulle ett medgivande enligt 6 § inhÀmtas innan barnet lÀmnade det land dÀr det hade sitt hemvist. Genom en lagÀndring 2005 togs hÀnvisningen till 6 § bort och 12 § fick den lydelse som den har i dag. I förarbetena noterades endast att 12 § första stycket i princip fick samma lydelse som 6 § första stycket (se prop. 2003/04:131 s. 86).

SÄvitt utredningen har kunnat se har det inte gjorts nÄgra nÀrmare övervÀganden i frÄga om vilka personer som Àr skyldiga att söka medgivande för att i adoptionssyfte fÄ ta emot ett barn med hemvist utomlands.

Medgivande krÀvs för det första av den som inte Àr barnets förÀlder. Det antyder motsatsvis att medgivande inte krÀvs för barnets förÀlder, nÄgot som Àr sjÀlvklart eftersom det inte finns nÄgon anledning för en förÀlder att ta emot sitt barn i adoptions- syfte. Utredningen anser att hÀnvisningen inte Àr relevant i sammanhanget, till skillnad frÄn situationen i 6 § dÀr det framstÄr som rimligt att undanta förÀldern frÄn tillÀmpningsomrÄdet. HÀnvisningen bör dÀrför tas bort.

För det andra krÀvs medgivande av den som inte har vÄrdnaden om barnet. Det innebÀr att den som har vÄrdnaden om barnet inte behöver ansöka om medgivande, vilket kan ifrÄgasÀttas. Det Àr inte ovanligt att personer utses till vÄrdnadshavare för barn genom beslut av utlÀndsk domstol eller myndighet. I vissa fall erkÀnns

223

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

sÄdana beslut automatiskt i Sverige.6 Att nÄgon har bedömts vara en lÀmplig vÄrdnadshavare för ett barn innebÀr emellertid inte att det saknas anledning att utreda personens lÀmplighet att adoptera barnet. Det bör tvÀrtom förutsÀttas att medgivandebestÀmmelsen tillÀmpas lika i förhÄllande till alla sökande. HÀnvisningen till barnets vÄrdnadshavare bör enligt utredningens bedömning dÀrför tas bort.

15.2Ett tydligare barnperspektiv nÀr ansökan om medgivande avser ett bestÀmt barn

Förslag: Om en ansökan om medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen avser ett bestÀmt barn, ska ett medgivande att ta emot barnet fÄ lÀmnas endast om det Àr förenligt med barnets bÀsta att bli adopterat. Bedömningen bör göras pÄ motsvarande sÀtt som i 4 kap. förÀldrabalken. Det ska alltsÄ bl.a. göras en bedömning av om barnet har behov av en adoption.

Om det medgivande som har lÀmnats gÀller ett bestÀmt barn och adoptionen inte omfattas av lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, ska det inte behövas ett samtycke till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta enligt 6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen.

SkÀlen för förslaget

Ett tydligare barnperspektiv vid prövningen enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen

Som har nÀmnts i avsnitt 15.1 omfattar medgivandeprövningen enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen endast sökandens lÀmplighet som adoptivförÀlder. I de allra flesta fall Àr det ju vid medgivande- prövningen Ànnu inte bestÀmt vilket barn som kommer att bli aktuellt för adoption. Undantagsvis avser prövningen dock ett visst i förvÀg bestÀmt barn som sökanden vill adoptera. SÄ kan vara fallet

6 Se t.ex. 5 § i lagen (1989:14) om erkÀnnande och verkstÀllighet av utlÀndska vÄrd- nadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn och artikel 21.1 i Bryssel II- förordningen. Det ska dock observeras att ÄtgÀrder som utgör förberedelser för adoption inte omfattas av Bryssel II-förordningens tillÀmpningsomrÄde enligt artikel 1.3 b).

224

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

framför allt vid adoption av ett slÀktingbarn eller ett feriebarn. Det ska alltsÄ röra sig om ett barn som sökanden redan har en personlig relation till. Ett barn som sökanden fÄr kontakt med t.ex. genom en auktoriserad adoptionsorganisation omfattas inte.

Även nĂ€r adoptionen avser ett visst i förvĂ€g bestĂ€mt barn, Ă€r socialnĂ€mndens prövning enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen begrĂ€nsad till att gĂ€lla sökandens lĂ€mplighet som adoptivförĂ€lder. ÖvervĂ€gandena ska visserligen i viss mĂ„n ta sikte pĂ„ de blivande adoptivförĂ€ldrarnas lĂ€mplighet i förhĂ„llande till det aktuella barnet, men av ett avgörande av RegeringsrĂ€tten framgĂ„r att det inte ska göras nĂ„gon prövning av om det finns förutsĂ€ttningar för adoption (se RÅ 1991 ref. 70 och Socialstyrelsens handbok Adoption, Handbok för socialtjĂ€nsten, s. 97). Det ska alltsĂ„ inte göras nĂ„gon egentlig bedömning av om barnet har behov av en adoption.

Under utredningens arbete har sÄvÀl företrÀdare för social- tjÀnsten som för MIA uppgett att det sÀrskilt vid enskild adoption inte Àr ovanligt att det tidigt framgÄr att det finns en fungerande familj för barnet i hemvistlandet. Eftersom socialnÀmnden inte ska göra nÄgon bedömning av om en adoption Àr till barnets bÀsta, Àr det i dag möjligt att det meddelas ett medgivande att ta emot barnet för adoption trots att det kan vara mer eller mindre uppenbart att en senare adoptionsansökan inte kommer att beviljas av svensk domstol. Som har nÀmnts i avsnitt 14.2 omfattar inte heller MIA:s tillstÄndsprövning enligt 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling frÄgan om adoptionen Àr till barnets bÀsta. Inte heller MIA kan alltsÄ hindra adoptionen. Processen kan gÄ sÄ lÄngt att adoptionen beslutas i barnets hemvistland men att barnet inte fÄr uppehÄllstillstÄnd eftersom Migrationsverket anser att adoptionen Àr ett sÀtt att kringgÄ gÀllande utlÀnningslagstiftning.7 Om det inte har fattats nÄgot adoptionsbeslut i barnets hemland eller om det utlÀndska adoptionsbeslutet inte erkÀnns i Sverige, krÀvs det ett beslut av svensk domstol. Det Àr ocksÄ möjligt att vÀnda sig direkt till en svensk domstol, utan föregÄende kontakt med socialtjÀnst eller MIA. Det kan dÄ hÀnda att den svenska domstolen avslÄr ansökan om adoption. I vissa fall kan det till och med vara sÄ att barnet dÄ redan har ryckts bort frÄn sin ursprungsmiljö och befinner sig i Sverige.

7 Se 5 kap. 17 a § första stycket 2 utlÀnningslagen (2005:716).

225

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

Det Àr enligt utredningens uppfattning klart att den beskrivna ordningen inte tillrÀckligt tillgodoser barnets intressen. Barnet kan, om barnet Àr sÄ stort att han eller hon förstÄr vad som hÀnder, under en lÀngre tid leva med en felaktig uppfattning att sökandena kommer att bli barnets nya förÀldrar. En adoptionsprocess som bedöms vara utsiktslös bör frÄn barnets synvinkel avstyras pÄ ett tidigt stadium, och det mÄste finnas lagliga möjligheter att göra det. PÄ detta sÀtt kan man undvika att barnet rycks ur sin ursprungs- miljö nÀr det inte Àr till barnets bÀsta. Detta skulle kunna Ästad- kommas genom att prövningen enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen utvidgas i situationer dÀr ansökan om medgivande Àr begrÀnsad till att avse ett visst bestÀmt barn sÄ att den, förutom sökandens lÀmplighet, omfattar frÄgan om det Àven i övrigt Àr förenligt med barnets bÀsta att bli adopterat.

Mot en sĂ„dan utvidgad medgivandeprövning skulle kunna invĂ€ndas att den i praktiken kommer att fungera som en förhands- prövning i förhĂ„llande till den bedömning som senare ska göras av svensk domstol. Som framgĂ„r av avsnitt 16 aktualiseras dock inte alltid en prövning av svensk domstol. Och Ă€ven i de fall dĂ€r frĂ„gan om adoption tas upp av svensk domstol, innebĂ€r en utökad med- givandeprövning att möjligheterna ökar att i ett tidigt skede hindra adoptioner som inte Ă€r till barnets bĂ€sta. Sammantaget anser utredningen sĂ„ledes att medgivandeprövningen bör utökas i situa- tioner dĂ€r ansökan Ă€r begrĂ€nsad till att avse ett bestĂ€mt barn. I dessa fall bör ett medgivande fĂ„ ges endast om det Ă€r förenligt med barnets bĂ€sta att bli adopterat. Bedömningen av om den tĂ€nkta adoptionen Ă€r till barnets bĂ€sta bör göras pĂ„ motsvarande sĂ€tt som i 4 kap. förĂ€ldrabalken. Förutom sökandens lĂ€mplighet bör alltsĂ„ sĂ€rskilt beaktas viljan och förmĂ„gan hos barnets förĂ€ldrar att ge barnet omvĂ„rdnad, trygghet och en god fostran, och den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förĂ€ldrarna. HĂ€nsyn bör vidare tas till barnets vilja med beaktande av barnets Ă„lder och mognad. Om det skulle komma fram att barnet lever under – för ursprungslandet – normala förhĂ„llanden med sina förĂ€ldrar bör medgivande inte lĂ€mnas.

FrÄgan Àr om detta Àven bör gÀlla nÀr adoptionen sker enligt 1993 Ärs Haagkonvention. I dessa fall följer av konventionen att det Àr myndigheterna i ursprungsstaten som ska faststÀlla att barnet kan adopteras, dvs. att barnet har behov av adoption (artikel 4 a). Konventionen sÀtter en minimistandard. Den mottagande staten Àr alltsÄ i och för sig inte förhindrad att stÀlla upp andra mer

226

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

lÄngtgÄende kriterier för bedömningen av om barnet kan adopteras, och den mottagande statens myndigheter kan vÀgra en adoption om dessa krav inte Àr uppfyllda. Staterna uppmanas att genom samarbete och information göra klart för varandra vilka krav som stÀlls sÄ att en adoption inte nekas pÄ ett sent stadium.8 Med hÀnsyn till detta och dÄ skÀlen för att pÄ ett tidigt stadium avstyra adoptioner som inte Àr till barnets bÀsta gör sig gÀllande Àven inom ramen för 1993 Haagkonventionen, anser utredningen att det inte bör göras nÄgot sÀrskilt undantag för dessa adoptioner. Normalt finns det inte nÄgon utredning om barnets förhÄllanden pÄ detta tidiga skede i adoptionsprocessen eftersom informationsutbytet inom konventionssamarbetet följer en bestÀmd ordning. I de flesta fall framgÄr det dock redan av sökandens uppgifter om barnet har en fungerande familj i hemlandet.

Utredningen har i avsnitt 11.5 tagit upp socialnÀmndens utredningsskyldighet i Àrenden enligt 4 kap. förÀldrabalken med internationell anknytning. Det konstateras dÀr att det kan vara svÄrt för socialnÀmndens utredare att fÄ fram uppgifter om utlÀndska förhÄllanden. En utvidgad medgivandeprövning kan innebÀra motsvarande svÄrigheter. Enligt utredningens bedömning mÄste det emellertid kunna krÀvas att socialnÀmnden vidtar rimliga ÄtgÀrder för att försöka utreda barnets förhÄllanden. NÀr det Àr möjligt utifrÄn barnets Älder och hemförhÄllanden bör en kontakt tas med barnet. Det kan ocksÄ vara möjligt att fÄ upplysningar frÄn andra personer i barnets nÀrhet, t.ex. förÀldrar eller andra nÀra anhöriga. Eftersom det ligger i sökandens intresse att medverka till att förhÄllandena blir utredda bör man normalt sett kunna krÀva att sökanden lÀmnar nödvÀndig information, om möjligt kanske t.o.m. yttranden frÄn myndigheter i det andra landet. I vissa fall kan MIA bistÄ med kontaktinformation, i andra fall bör utlÀndska myndig- heter eller svenska utlandsmyndigheter kunna bistÄ. Om det trots rimliga anstrÀngningar inte gÄr att fÄ fram ett tillrÀckligt underlag för att kunna bedöma om den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta, fÄr socialnÀmnden avslÄ ansökan om medgivande.

8 Se artikel 17 c i 1993 Ă„rs Haagkonvention, paragraf 113 i den förklarande rapporten till 1993 Ă„rs Haagkonvention och paragraferna 331–332 och 506–507 i The Implementation and Operation of the 1993 Hague Intercountry Adoption Convention, Guide to Good Practice, Guide No 1 (2008).

227

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

Det bör i icke konventionsfall inte krÀvas nÄgot samtycke till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta

1993 Ärs Haagkonvention föreskriver att det innan ett barn fÄr överlÀmnas till de tilltÀnkta adoptanterna ska göras en sista avstÀm- ning i respektive land om förutsÀttningarna för adoptionen Àr uppfyllda (artikel 17 c). Förutom att prövningen avser en bedöm- ning av sökandens behörighet och lÀmplighet att adoptera det föreslagna barnet, Àr det i huvudsak frÄga om en rÀttslig kontroll av att det enligt de berörda staternas lagar inte finns nÄgot hinder mot adoptionen, t.ex. nÀr det gÀller samtycken eller ÄldersgrÀnser. I samband med Sveriges tilltrÀde till konventionen bestÀmdes det att denna prövning skulle göras av socialnÀmnden och att den Àven skulle göras vid adoptioner utanför konventionsomrÄdet. Under lagstiftningsarbetet ifrÄgasatte LagrÄdet om det var nödvÀndigt att fatta ett beslut om att adoptionen fÄr fortsÀtta i de fall adoptionen inte omfattas av konventionen. Regeringen ansÄg dock att behovet av en enhetlig hantering vÀgde tyngre. Prövningen i icke Haag- Àrenden omfattar inte de specifikt konventionsbundna momenten utan begrÀnsas till frÄgan om svensk lagstiftning har följts och om det finns förutsÀttningar i övrigt för att adoptionen ska kunna genomföras.9 Följden blev alltsÄ en bestÀmmelse om att social- nÀmnden, nÀr ett visst barn har föreslagits för adoption, skyndsamt ska pröva om samtycke ska ges till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta.10

Det har under utredningens arbete framkommit att det Àr oklart hur bestÀmmelsen i 6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen egentligen ska tillÀmpas i icke HaagÀrenden nÀr det redan vid ansökan om medgivande att ta emot ett barn Àr klart vilket barn som ska adopteras. Om socialnÀmndens medgivandeprövning utökas pÄ sÀtt som utredningen har föreslagit ovan, kommer bestÀmmelsen i 6 kap. 14 § i dessa fall knappast att fylla nÄgon praktisk funktion. SocialnÀmnden ska ju redan vid medgivandeprövningen pröva om adoptionen Àr till barnets bÀsta. Med hÀnsyn till detta anser utredningen att bestÀmmelsen i 6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen inte bör gÀlla i icke HaagÀrenden om det redan vid ansökan om medgivande Àr kÀnt vilket barn som avses. NÀr det dÀremot inte finns nÄgot kÀnt barn vid medgivandeprövningen Àr bestÀmmelsen

9Se prop. 1996/97:91 s. 62.

10Se 6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen, som ocksÄ innehÄller en hÀnvisning till lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haaglagen).

228

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

ÀndamÄlsenlig, och socialnÀmnden bör i dessa fall Àven fortsÀtt- ningsvis ge sitt samtycke till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta.

15.3Internationell adoption av barn med hemvist i Sverige

Förslag: NÀr mottagarlandet Àr anslutet till 1993 Ärs Haag- konvention ska det inte som i dag vara MIA utan socialnÀmnden som utför de uppgifter som anges i artikel 16.1 i konventionen. SocialnÀmnden ska dÀrvid sammanstÀlla en rapport med bl.a. upplysningar om barnets bakgrund och tillgÀnglighet för adoption, sÀkerstÀlla att nödvÀndiga samtycken har lÀmnats och faststÀlla om den tÀnkta placeringen Àr till barnets bÀsta.

SkÀlen för förslaget

Bakgrund

En sÀrskild situation som utredningen enligt direktiven ska över- vÀga Àr att ett barn med hemvist i Sverige ska adopteras av nÄgon med hemvist utomlands. Situationen Àr ovanlig men den före- kommer. I ett sÄdant fall kan det antingen vara sÄ att adoptionen beslutas i sökandens hemvistland eller att den beslutas i Sverige. Utredningens förslag i avsnitt 16.3 innebÀr att svensk domstol Àr behörig att pröva en ansökan om adoption nÀr barnet har hemvist i Sverige. Utredningen ska ta stÀllning till om det i dessa situationer behövs regler för hur förfarandet ska gÄ till och vilka som ska vara ansvariga myndigheter. NÀr adoptionen omfattas av 1993 Ärs Haag- konvention finns vissa bestÀmmelser. SÄ Àr ocksÄ fallet i inter- nordiska förhÄllanden (se 12 § i 1931 Ärs förordning). I övrigt Àr situationen oreglerad.

Uppgiften att sammanstÀlla en rapport om barnet m.m. enligt 1993 Ärs Haagkonvention bör föras över frÄn MIA till socialnÀmnden

Om sökanden har hemvist i ett land som Àr anslutet till 1993 Ärs Haagkonvention ska konventionens bestÀmmelser tillÀmpas. Det Àr dÄ den mottagande statens myndigheter som ska faststÀlla att de

229

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

tilltÀnkta adoptivförÀldrarna Àr behöriga och lÀmpade att adoptera (artikel 5). De som vill adoptera ska ansöka hos centralmyndig- heten i den stat dÀr de har sitt hemvist (artikel 14). Om central- myndigheten i den mottagande staten Àr övertygad om att de sökande Àr behöriga och lÀmpade att adoptera, ska den samman- stÀlla en rapport som innefattar upplysningar om sökandenas identitet, behörighet och lÀmplighet att adoptera, bakgrund, familjeförhÄllanden och sjukdomshistoria, sociala miljö, motiv till adoption, förmÄga att iklÀda sig ansvaret för en internationell adoption, samt uppgifter om vilka barn som de skulle vara kvalifi- cerade att ta hand om. Rapporten ska sedan överlÀmnas till central- myndigheten i ursprungsstaten (artikel 15), dvs. enligt 2 § i Haag- lagen till Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA) i de fall dÀr Sverige Àr ursprungsland. Eftersom uppgiften inte Àr delegerad i Haaglagen Àr det sedan MIA som, om det konstateras att barnet Àr tillgÀngligt för adoption, ska sammanstÀlla en rapport med upplysningar om barnets identitet, tillgÀnglighet för adoption, bakgrund, sociala miljö och familjehistoria samt om barnets och dess familjs sjukdomshistoria, och barnets sÀrskilda behov. MIA ska ocksÄ sÀkerstÀlla att samtycken har erhÄllits i enlighet med artikel 4 och faststÀlla om den tÀnkta placeringen Àr till barnets bÀsta. Rapporten ska lÀmnas till centralmyndigheten i den mottagande staten (artikel 16).11 Ett beslut i Sverige om att ett barn ska överlÀmnas för vÄrd hos tilltÀnkta adoptivförÀldrar fÄr fattas endast om sÄvÀl socialnÀmnden (denna uppgift Àr delegerad) som centralmyndigheten i den mottagande staten har samtyckt till att adoptionsförfarandet fÄr fortskrida (artikel 17 c och 3 § i Haag- lagen).

I samband med att Sverige tilltrÀdde 1993 Ärs Haagkonvention gjordes det inte nÄgra sÀrskilda övervÀganden om huruvida uppgift- erna enligt artikel 16.1 borde ligga pÄ dÄvarande NIA eller pÄ nÄgon annan myndighet. Enligt utredningens uppfattning finns det dock anledning att överföra uppgiften till socialnÀmnden. Detta ligger i linje med socialnÀmndens övriga uppgifter enligt 6 kap. social- tjÀnstlagen. NÀr Sverige Àr mottagarland har socialnÀmnden upp- giften att sammanstÀlla en rapport om de blivande adoptanternas lÀmplighet. Till detta kommer att MIA varken har sakkunskap eller resurser att utföra dessa uppgifter. Utredningen föreslÄr dÀrför att uppgifterna enligt artikel 16.1 i konventionen i stÀllet ska ligga pÄ

11 Uppgifterna fÄr delegeras enligt artikel 22.1 i 1993 Ärs Haagkonvention men sÄ har inte skett i Haaglagen.

230

SOU 2009:61

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

socialnÀmnden. SocialnÀmnderna kommer att behöva vÀgledning frÄn Socialstyrelsen i dessa frÄgor.

Prövningen av frÄgor om samtycke enligt artikel 17 c i konven- tionen Àr redan delegerad till socialnÀmnden och krÀver ingen lagÀndring. Det har inte framkommit nÄgot behov av lagstiftning i övrigt i konventionsfallen.

Ingen reglering av internationell adoption till lÀnder som inte Àr anslutna till 1993 Ärs Haagkonvention

Vid inhemska förhÄllanden krÀvs det att socialnÀmnden lÀmnar medgivande till att ett barn fÄr tas emot för stadigvarande vÄrd och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör nÄgon av förÀldrarna eller nÄgon annan vÄrdnadshavare. För att ett sÄdant beslut ska kunna fattas mÄste hemmet vara utrett av socialnÀmnden (6 kap. 6 § socialtjÀnstlagen). Vid en internationell adoption till ett land som Àr anslutet till 1993 Ärs Haagkonvention kommer det enligt utredningens förslag att krÀvas att socialnÀmnden utreder barnets förhÄllanden och beslutar att placeringen hos de tilltÀnkta adoptiv- förÀldrarna Àr till barnets bÀsta. I förhÄllandet mellan de nordiska lÀnderna gÀller, om den som sökanden vill adoptera Àr under 18 Är, nordisk medborgare och har hemvist i Sverige, att en ansökan om adoption inte fÄr bifallas i nÄgot annat nordiskt land utan att svensk socialnÀmnd har getts tillfÀlle att yttra sig (11 och 12 §§ i 1931 Ärs förordning). Det Àr en grundlÀggande tanke att alla barn ska behandlas lika (se artikel 2 i FN:s barnkonvention). Det kan dÀrför argumenteras att det Àven i icke konventionsfall bör införas bestÀmmelser om att en svensk myndighet ska lÀmna sitt god- kÀnnande till att ett barn med hemvist i Sverige adopteras bort till sökande med hemvist i ett annat land.

Det finns dock skÀl som talar mot en sÄdan lösning. Det Àr rimligt att ett utlÀndskt beslut om adoption av ett barn med hemvist i Sverige inte erkÀnns hÀr i landet om det saknas ett sÄdant svenskt myndighetsgodkÀnnande. Om barnet vid tidpunkten för adoptionen hade hemvist i Sverige har utredningen emellertid redan föreslagit att MIA:s godkÀnnande ska krÀvas för att beslutet ska erkÀnnas i Sverige (se avsnitt 16.6.1). Utredningen har ocksÄ före- slagit att svensk domstol, till skillnad frÄn i dag, ska vara behörig att pröva en ansökan om adoption pÄ den grunden att barnet har hemvist i Sverige (se avsnitt 16.3). Om barnet har hemvist i Sverige

231

Medgivande att ta emot ett barn för adoption

SOU 2009:61

och svensk domstol ska besluta om adoption av ett barn under 18 Är, blir socialnÀmnden berörd genom att den ska utse nÄgon att genomföra utredning i adoptionsÀrendet (se avsnitt 11.2). Dom- stolen fÄr dessutom bara besluta om adoption om det Àr till barnets bÀsta. Mot denna bakgrund bedömer utredningen att ett krav pÄ ett formellt myndighetsbeslut vid internationell adoption av barn med hemvist i Sverige skulle innebÀra att det internationellt privat- rÀttsliga regelverket kompliceras. Vidare kan det vara svÄrt att sanktionera en sÄdan bestÀmmelse. Den som bryter mot 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen kan dömas till böter (16 kap. 6 § samma lag). Om en person som har hemvist utomlands och som vill adoptera ett barn med hemvist i Sverige vÀljer att inte söka tillstÄnd av svenska myndigheter, kan det vara mycket svÄrt att lagföra personen. Ett krav pÄ tillstÄnd som sanktioneras pÄ liknande sÀtt som 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen riskerar dÀrför att bli verkningslöst. SÄvitt utredningen kÀnner till Àr det mycket ovanligt att barn med hemvist i Sverige adopteras bort till nÄgot annat land. De fall dÀr det mottagande landet varken Àr ett nordiskt land eller nÄgot av de övriga 77 lÀnderna12 som Àr anslutna till 1993 Ärs Haagkonvention Àr sannolikt Ànnu ovanligare. Mot bakgrund av detta och med hÀnsyn till den utvidgade domsrÀtt som utredningen har föreslagit i avsnitt 16.3 anser utredningen att det inte finns tillrÀckliga skÀl för att föreslÄ nÄgra ytterligare bestÀmmelser i frÄga om internationell adoption av barn med hemvist i Sverige.

12 Per den 31 maj 2009 Àr 78 stater anslutna till konventionen.

232

16Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

16.1Bakgrund

Redan i 1917 Ärs adoptionslag fanns nÄgra fÄ internationellt privat- rÀttsliga bestÀmmelser. Dessa rörde bl.a. förutsÀttningarna för utlÀndska medborgare att adoptera eller adopteras i Sverige och för svenska medborgare att adoptera eller adopteras utomlands.1 För internordiska förhÄllanden nÄddes 1931 en överenskommelse om internationellt privatrÀttsliga förhÄllanden rörande bl.a. adoption.2 BestÀmmelser om internordiska förhÄllanden infördes i enlighet med överenskommelsen i förordningen (1931:429) om vissa inter- nationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap (se vidare avsnitt 4.5). NÀr förÀldrabalken infördes flyttades de internationellt privatrÀttsliga bestÀmmelserna i 1917 Ärs adoptionslag över till lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap och förmynderskap och adoption.

Mot bakgrund av att intresset för att adoptera utlÀndska barn kommit att öka kraftigt, konstaterades i slutet av 1960-talet att de internationellt privatrÀttsliga bestÀmmelserna om adoption behövde reformeras. Detta resulterade i lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption (1971 Ärs lag).3 Lagen innehÄller bestÀmmelser om domsrÀtt, lagval och erkÀnnande av utlÀndska avgöranden om adoption. Lagen Àr allmÀnt tillÀmplig och gÀller om inte annat följer av 1931 Ärs förordning eller lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonven- tionen om skydd av barn och samarbete vid internationella

1Se 26 och 27 §§ och NJA II 1917 s. 516 ff.

2Se den nordiska konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den

6februari 1931 innehĂ„llande internationellt privatrĂ€ttsliga bestĂ€mmelser om Ă€ktenskap, adoption och förmynderskap m.m., SÖ 1931:19 och NJA II 1932 s. 376 ff.

3Prop. 1971:113, bet. LU 16, rskr. 248.

233

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

adoptioner (Haaglagen). Den senare lagen inkorporerar 1993 Ärs Haagkonvention med svensk rÀtt. I konventionen finns bestÀm- melser om bl.a. erkÀnnande av utlÀndska avgöranden om adoption som ska tillÀmpas nÀr ett barn med hemvist i en fördragsslutande stat har överflyttats, överflyttas eller kommer att överflyttas till en annan fördragsslutande stat (se avsnitt 4.6). Förmynderskaps- utredningen föreslog i sitt slutbetÀnkande AdoptionsfrÄgor (SOU 1989:100) att ett nytt kapitel om adoption skulle ingÄ i den lag om internationella familjerÀttsfrÄgor som tidigare föreslagits av Familjelagssakkunniga (SOU 1987:18). Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Utredningen ska enligt direktiven göra en allmÀn översyn av 1971 Ärs lag. En frÄga som ska uppmÀrksammas Àr om det finns anledning att erkÀnna utlÀndska avgöranden om adoption i större utstrÀckning Àn i dag. Det ska ocksÄ övervÀgas om nÄgra förÀndringar bör göras nÀr det gÀller behörigheten för svenska domstolar att besluta om adoption. Det ska, i syfte att stÀrka barnets stÀllning, övervÀgas om barnets hemvist i Sverige bör grunda domsrÀtt för svenska domstolar och om dispensmöjligheten för regeringen bör tas bort eller lÀggas pÄ domstol eller annan myndighet. Dessa frÄgor behandlas i de följande avsnitten.

16.2En ny allmÀnt tillÀmplig lag

Förslag: En ny lag ska ersÀtta 1971 Ärs lag. I den nya lagen ska sÀrskilt anges att lagen Àr tillÀmplig om inte annat följer av annan lag eller av 1931 Ärs förordning.

SkÀlen för förslaget: 1971 Ärs lag har gÀllt i snart 40 Är. Sedan lagen infördes har antalet internationella adoptioner ökat kraftigt. Det har ocksÄ skett en utveckling pÄ det internationellt privatrÀttsliga omrÄdet rörande frÄgor om barn. Av sÀrskild betydelse i sammanhanget Àr 1993 Ärs Haagkonvention. Det finns dÀrför anledning att göra en allmÀn översyn av de principer som lagen ger uttryck för. Utredningens förslag i detta avsnitt innebÀr att de allra flesta av bestÀmmelserna i 1971 Ärs lag Àndras och dessutom att ett antal nya bestÀmmelser införs. Detta gÀller i frÄga om sÄvÀl behörighet för svensk domstol som tillÀmplig lag och erkÀnnande av utlÀndska avgöranden. Det rör sig om Àndringar i sÄ stor

234

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

utstrÀckning att det enligt utredningens bedömning Àr lÀmpligast att 1971 Ärs lag upphÀvs och att de nya bestÀmmelserna samlas i en ny lag.

För att undvika oklarhet bör det i en inledande bestĂ€mmelse i den föreslagna lagen uttryckligen anges att den Ă€r tillĂ€mplig endast om annat inte följer av nĂ„gon annan – i praktiken konventions- baserad – lag. Även 1931 Ă„rs förordning ska tillĂ€mpas framför den nu föreslagna lagen.

16.3Svensk domstols behörighet

Förslag: En ansökan om adoption fÄr tas upp av svensk domstol om

1.den eller de sökande har hemvist i Sverige,

2.den som sökanden vill adoptera har hemvist i Sverige,

3.en sökande eller den som sökanden vill adoptera Àr svensk medborgare, sÄvida hemviststatens myndigheter saknar behörig- het att pröva ansökan, eller

4.det i annat fall Ă€n som avses i 1–3 finns sĂ€rskild anledning att saken prövas i Sverige. FrĂ„gan om domsrĂ€tt i detta fall ska inte som i dag prövas av regeringen utan beslutas direkt av domstolen.

SkÀlen för förslaget: Enligt gÀllande rÀtt fÄr en ansökan om adoption tas upp av svensk domstol om den eller de sökande har svenskt medborgarskap, hemvist i Sverige eller om regeringen medgivit att ansökan prövas (1 § i 1971 Ärs lag).

Tidigare spelade medborgarskapet en viktig roll (den s.k. nationalitetsprincipen) nÀr det gÀllde den internationella familje- rÀtten. Hemvistprincipen har dock under de senaste decennierna kommit att fÄ en allt större betydelse sÄvÀl i svensk internationell privatrÀtt som internationellt. Detta gÀller Àven i frÄga om adoption. En utveckling frÄn nationalitetsprincipen mot hemvist- principen Àr naturlig. En person har ofta genom sina personliga förhÄllanden en starkare anknytning till det land dÀr han eller hon lever Àn till medborgarskapslandet. NÀrheten till den beslutande myndigheten ger bÀttre förutsÀttningar för vÀl underbyggda beslut. Den ökade rörligheten över grÀnserna liksom det ökande antalet mÀnniskor med dubbelt medborgarskap gör ocksÄ att nationalitets-

235

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

principen numera Ă€r mer svĂ„rtillĂ€mpad Ă€n förr. Redan i slutet av 1980-talet föresprĂ„kade Förmynderskapsutredningen en övergĂ„ng till hemvistprincipen nĂ€r det gĂ€llde internationellt privatrĂ€ttsliga frĂ„gor om adoption (se SOU 1989:100 s. 177 ff.). Även 1993 Ă„rs Haagkonvention bygger pĂ„ hemvistprincipen (jfr artikel 2.1 och artikel 14) liksom bestĂ€mmelserna om adoption i 1931 Ă„rs förord- ning.

Mot bakgrund av denna utveckling anser utredningen att hemvistprincipen i större utstrÀckning Àn i dag bör ligga till grund för bestÀmmelserna om svensk domstols behörighet nÀr det gÀller frÄgor om adoption. Redan enligt gÀllande rÀtt har svensk domstol behörighet om den eller de sökande har hemvist i Sverige. Denna grund för svensk domsrÀtt bör behÄllas. Förmynderskapsutred- ningen föreslog att det skulle vara tillrÀckligt om en av tvÄ sökande har hemvist hÀr (se SOU 1989:100 s. 244). Utredningen anser dock att anknytningen i ett sÄdant fall inte i alla lÀgen Àr tillrÀckligt stark för att svensk domsrÀtt ska vara motiverad. Det bör i stÀllet Àven fortsÀttningsvis normalt krÀvas att bÄda sökandena har hemvist i Sverige. DÀremot bör sökandens medborgarskap inte generellt vara en grund för svensk domsrÀtt.

Som Förmynderskapsutredningen föreslog bör Ă€ven barnets hemvist kunna lĂ€ggas till grund för svensk domstols behörighet (se SOU 1989:100 s. 244). Även om det inte Ă€r sĂ€rskilt vanligt, kan det hĂ€nda att ett barn med hemvist i Sverige adopteras av nĂ„gon som har hemvist i ett annat land. Det Ă€r rimligt att en sĂ„dan adoption kan prövas vid svensk domstol. NĂ€r barnet har hemvist hĂ€r i landet finns det oftast goda förutsĂ€ttningar att utreda Ă€rendet. En behörighet grundad pĂ„ barnets hemvist ligger ocksĂ„ vĂ€l i linje med den internationellt privatrĂ€ttsliga regleringen i övrigt pĂ„ familjerĂ€ttens omrĂ„de. Barnets hemvist ligger till grund för svensk domstols behörighet t.ex. nĂ€r det gĂ€ller vĂ„rdnad och faderskap.4

En strikt tillÀmpning av hemvistprincipen skulle kunna leda till att svenska medborgare i vissa fall inte fÄr tillgÄng till en domstols- prövning i nÄgot land. SÄ skulle kunna vara fallet om en svensk medborgare har sitt hemvist i ett land dÀr nationalitetsprincipen tillÀmpas. Om hemviststatens myndigheter inte anser sig vara behöriga att pröva en ansökan om adoption i förhÄllande till en svensk medborgare medan svensk domstol fÄr ta upp ansökan endast om sökanden eller barnet har hemvist i Sverige, kan

4 Se t.ex. artikel 8 Bryssel II-förordningen och 4 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrÄgor.

236

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

sökanden inte fÄ sin ansökan prövad i nÄgot av de lÀnder som det finns en nÀra anknytning till. För att undvika detta bör det införas en bestÀmmelse som innebÀr att frÄgan om adoption kan prövas av svensk domstol om sökanden eller den som sökanden vill adoptera Àr svensk medborgare och hemviststatens myndigheter inte anser sig vara behöriga. En sÄdan bestÀmmelse föreslogs ocksÄ av Förmynderskapsutredningen.5

Det kan Àven i andra fall finnas anledning att pröva en ansökan om adoption vid svensk domstol. Som exempel kan nÀmnas att sökanden Àr svensk medborgare med hemvist i ett land dÀr adoptionsinstitutet saknas. Ett annat exempel Àr att utlÀndska myndigheter visserligen Àr behöriga men landets procedurregler Àr komplicerade eller osÀkra och förfarandet dÀrför kan ta flera Är. I barnets intresse kan det dÀrför vara befogat att tillÄta svensk domstol att pröva adoptionsfrÄgan och dÀrmed fÄ ett snabbare avgörande. Det kan Àven finnas sÄdana fall dÀr sökandena och/eller den som sökanden vill adoptera har anknytning till flera olika lÀnder. SÄ kan t.ex. vara fallet om endast en av tvÄ sökande har hemvist i Sverige och ansökan inte kan prövas i nÄgot annat land. Regeringen har med stöd av 1 § i 1971 Ärs lag medgivit svensk domsrÀtt bl.a. i ett fall dÀr en rysk medborgare, bosatt i Tyskland, ville adoptera sin makes barn. Maken och barnet var svenska medborgare. I ett annat fall fick ansökan prövas i svensk domstol nÀr en amerikansk medborgare, bosatt i England, ville adoptera sin makas dotter. Makan och dottern var franska medborgare med hemvist i Sverige. DÀremot tillÀts svensk domstol inte att ta upp ett fall dÀr en spansk medborgare ville adoptera sin makas son. Makan och sonen var svenska medborgare. Makarna var bosatta i Spanien.6 Om inte anknytningen till nÄgot annat land vÀger tyngre Àn anknytningen till Sverige, kan det alltsÄ finnas skÀl att pröva saken hÀr i landet. För att möjliggöra en prövning i sÄdana speciella undantagsfall anser utredningen att det i lagen bör föreskrivas att svensk domstol kan pröva en ansökan om adoption om det finns sÀrskild anledning.

Till skillnad frÄn regeln om reservbehörighet i 1971 Ärs lag bör det inte vara regeringen utan domstolen som tar stÀllning till frÄgan om domsrÀtt finns i ett enskilt fall. Det har under en lÀngre tid efterstrÀvats att handlÀggningen av Àrenden av förvaltningskaraktÀr

5Se SOU 1989:100 s. 182 f.

6Se regeringens beslut den 14 juni 2007 (dnr Ju2007/1453/L2), den 15 maj 2008 (dnr Ju2008/3278/L2) och den 27 juni 1996 (dnr 95-4002).

237

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

flyttas över till berörd myndighet. Nyligen togs t.ex. kravet pÄ tillstÄnd frÄn regeringen bort i frÄgan om domsrÀtt i ÀktenskapsmÄl (3 kap. 2 § p 6 1904 Ärs lag). FrÄgan ska i stÀllet prövas direkt av domstolen.7 Utredningen anser att samma lösning bör vÀljas nÀr det gÀller adoption.

16.4TillÀmplig lag

Bedömning: Huvudregeln bör Àven fortsÀttningsvis vara att en ansökan om adoption ska prövas enligt svensk lag.

Förslag: Om den som sökanden vill adoptera Àr under 18 Är och har sitt hemvist utomlands eller har förts till Sverige i syfte att adopteras, ska frÄgor om förÀldrarnas samtycke till adoptionen prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat. Detta gÀller dock inte om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat.

Det som har sagts om barnets förÀldrar ska gÀlla Àven i frÄga om den som fÄr anses ha trÀtt i förÀldrarnas stÀlle i barnets ursprungsstat.

SkÀlen för bedömningen och förslaget

En ansökan om adoption bör prövas enligt svensk lag

Enligt gÀllande rÀtt ska svensk lag tillÀmpas nÀr domstolen prövar en ansökan om adoption (2 § i 1971 Ärs lag). Detta bör Àven i den hÀr föreslagna lagen vara huvudregeln. Eftersom behörighet finns i Sverige nÀr saken har en nÀra anknytning hit Àr detta naturligt. DÀrtill kommer att adoption Àr en indispositiv frÄga och det finns ett starkt vÀrde i att domstolen alltid tillÀmpar samma regler nÀr den prövar ansökningar om adoption. Det Àr ocksÄ i linje med FN:s barnkonvention som krÀver att alla barn ska behandlas lika och att staterna inte ska göra nÄgon Ätskillnad beroende pÄ vilken nationalitet barnet har (se artikel 2 i konventionen).

7 Se bet. 2008/09:CU19, rskr. 2008/09:208.

238

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

En sÀrskild lagvalsregel för frÄgor om förÀldrarnas samtycke till adoptionen

I departementspromemorian FörÀldrars samtycke till adoption, m.m.

(Ds 2001:53 s. 85) föreslogs att det som huvudregel skulle krÀvas samtycke Àven av en icke vÄrdnadshavande förÀlder i 4 kap. förÀldrabalken. För att inte försvÄra internationell adoption före- slogs till följd av detta en sÀrskild lagvalsregel vid internationell adoption. Enligt förslaget i departementspromemorian skulle frÄgan om det vid en internationell adoption krÀvs samtycke till adoptionen frÄn en icke vÄrdnadshavande förÀlder, prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat (s. 88). Det skulle innebÀra att det Àr möjligt att i Sverige ge tillstÄnd till en adoption Àven om samtycke lÀmnats endast av barnets vÄrdnadshavare eller annan stÀllföre- trÀdare för barnet, om detta Àr tillrÀckligt enligt lagen i barnets ursprungsstat.

Utredningen har i avsnitt 9 visserligen inte föreslagit nĂ„gon förĂ€ndring av samtyckesbestĂ€mmelsen i förhĂ„llande till en icke vĂ„rdnadshavande förĂ€lder. Utredningen stĂ€ller sig Ă€ndĂ„ bakom förslaget i Ds 2001:53 om en lagvalsregel vid internationell adoption. Under utredningens arbete har framkommit att det kan vara svĂ„rt för svensk domstol att tillĂ€mpa samtyckesbestĂ€mmel- serna i 4 kap. förĂ€ldrabalken vid internationell adoption. Det kan t.ex. i enlighet med det andra landets lag ha lĂ€mnats ett samtycke frĂ„n modern en kortare tid efter förlossningen. Det kan ocksĂ„ vara svĂ„rt för den svenska domstolen att avgöra om en förĂ€lder har vĂ„rdnaden om barnet och om det dĂ€rigenom behövs ett samtycke eller inte. I dessa fall kan en tillĂ€mpning av svensk rĂ€tt innebĂ€ra att kompletterande utredningar behöver göras. NĂ€r myndigheterna i barnets ursprungsland har godkĂ€nt att barnet fĂ„r adopteras bort, kan sĂ„dana utredningar vara svĂ„ra att genomföra och socialt förödande för barnets förĂ€ldrar. Ett skĂ€l till adoption Ă€r i mĂ„nga lĂ€nder att barnet Ă€r fött av en ogift kvinna som av sociala skĂ€l inte kan behĂ„lla barnet och som dĂ€rför inte vill att barnafödandet ska bli kĂ€nt. I mĂ„nga fall Ă€r faderskapet inte faststĂ€llt. Även nĂ€r fadern Ă€r kĂ€nd Ă€r det ofta sĂ„ att han önskar att barnet ska förbli okĂ€nt för omgivningen. För att undvika sĂ„dana konsekvenser och oklarheter föreslĂ„r utredningen att det införs en lagvalsregel av den modell som föreslĂ„s i Ds 2001:53 med den skillnaden att regeln bör gĂ€lla i förhĂ„llande till bĂ„da förĂ€ldrarna, oavsett om de har del i vĂ„rdnaden eller inte. Det Ă€r frĂ„ga om ett barn som av behöriga myndigheter i

239

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

barnets ursprungsstat i mÄnga fall har bedömts vara tillgÀngligt för internationell adoption8 och lagvalsregeln innebÀr att den andra statens lagstiftning respekteras.

Den sÀrskilda lagvalsregeln bör för det första gÀlla nÀr barnet har sitt hemvist utomlands. Det avser sÄvÀl fall dÀr barnet har överförts till Sverige för adoption men inte har hunnit fÄ hemvist hÀr, som fall dÀr barnet över huvud taget inte kommer att föras till Sverige. Vidare bör lagvalsregeln gÀlla nÀr barnet har förts till Sverige för adoption. PÄ sÄ sÀtt fÄr man en begrÀnsning i förhÄllande till fall dÀr barn har kommit till Sverige i annan avsikt Àn att adopteras. SÄ kan t.ex. vara fallet om ett barn med ursprung i ett annat land har bott under viss tid i Sverige och sedan adopteras av nÄgon hÀr i landet. Enligt utredningens bedömning Àr det i ett sÄdant fall inte rimligt att tillÀmpa utlÀndsk rÀtt. I stÀllet bör svensk rÀtt tillÀmpas nÀr det gÀller frÄgan om krav pÄ samtycke av barnets förÀldrar som eventuellt finns utomlands.

Det Ă€r lĂ€mpligt att de bestĂ€mmelser som gĂ€ller barnets förĂ€ldrar Ă€ven kan tillĂ€mpas i frĂ„ga om den som fĂ„r anses ha trĂ€tt i förĂ€ldrarnas stĂ€lle i barnets ursprungsstat. SĂ„ kan vara fallet t.ex. om barnets förĂ€ldrar Ă€r avlidna eller har frĂ„ntagits förĂ€ldraansvaret och det har förordnats en stĂ€llföretrĂ€dare för barnet vid ett barnhem. Även en bestĂ€mmelse om detta bör finnas i den före- slagna lagen.

Om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat

De allra flesta av islam prÀglade rÀttsordningar saknar adoptions- institut. Det förekommer i stÀllet att förÀldrar överför förÀldra- ansvaret för barnet till en annan person (s.k. kafalah). Kafalah saknar de verkningar som följer av en adoption. Barnet behÄller de rÀttsliga banden till förÀldrarna och det skapas inte nÄgon förÀldra- barnrelation mellan barnet och dem som tar hand om barnet. Den föreslagna lagvalsregeln skulle i förhÄllande till de lÀnder som saknar adoptionsinstitutet kunna innebÀra att det inte krÀvs samtycke frÄn barnets förÀldrar eftersom det enligt lagen i sÄdana lÀnder saknas bestÀmmelser om samtycke till adoption. En annan tolkning skulle kunna vara att det över huvud taget inte Àr möjligt att adoptera frÄn dessa lÀnder.

8 SÄ Àr fallet om adoptionen omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention. I andra fall varierar det om en myndighet i barnets ursprungsstat fattar beslut eller inte.

240

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

Det Àr viktigt att respektera barnets religiösa och kulturella ursprung. Detta bör emellertid inte hindra en adoption som bedöms vara till barnets bÀsta. Eftersom förÀldrarnas samtycke Àr en grundlÀggande del i adoptionsprocessen mÄste det vara en utgÄngspunkt att förÀldrarna Àr införstÄdda med vad en adoption innebÀr och lÀmnar sitt samtycke till adoptionen. För att undvika oklarhet om detta bör den föreslagna lagvalsregeln inte tillÀmpas i förhÄllande till lÀnder eller regioner som saknar adoptionsinstitutet. I dessa fall bör i stÀllet bestÀmmelserna om förÀldrarnas samtycke i 4 kap. förÀldrabalken gÀlla.

16.5Beaktande av utlÀndsk rÀtt i vissa sÀrskilda fall

Förslag: Den gÀllande bestÀmmelsen i 1971 Ärs lag om att domstolen i vissa fall ska beakta om adoptionen inte erkÀnns utomlands kompletteras med en hÀnvisning till att bedöm- ningen ska göras inom ramen för prövningen av barnets bÀsta.

SkÀlen för förslaget: I 2 § andra stycket i 1971 Ärs lag finns en bestÀmmelse som sÀrskilt tar sikte pÄ situationer dÀr den som ska adopteras Àr under 18 Är. Enligt bestÀmmelsen ska svensk domstol sÀrskilt beakta om sökanden eller barnet, genom medborgarskap, hemvist eller pÄ annat sÀtt, har anknytning till en frÀmmande stat och det skulle medföra avsevÀrd olÀgenhet för barnet om adoptionen inte blir gÀllande dÀr.

En tillÀmpning av bestÀmmelsen har aktualiserats i tvÄ rÀttsfall frÄn Högsta domstolen. Högsta domstolen fann i bÄda fallen att anknytningen till utlandet inte hindrade ett svenskt beslut om adoption trots att adoptionen inte erkÀndes i den andra staten. I rÀttsfallet NJA 1985 s. 651 hade sökandena vistats i Sverige fem respektive sex Är, och de avsÄg att stanna i Sverige. I rÀttsfallet NJA 1991 s. 21 var sökandena och barnet medborgare i Marocko. Marockansk lag saknade en motsvarighet till det svenska adoptionsinstitutet. Högsta domstolen noterade dock att barnets förÀldrar enligt marockansk sedvanerÀtt hade lÄtit registrera att de överlÄtit vÄrdnaden om barnet till en av de sökande (s.k. kafalah) och att barnet var fast inlemmat i sökandenas familjegemenskap i enlighet med vad som förutsatts vid registreringen. I det refererade hovrÀttsavgörandet RH 1989:86 avslogs en ansökan om adoption

241

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

med hÀnvisning till att det skulle medföra avsevÀrd olÀgenhet för barnet att ett svenskt beslut om adoption inte skulle gÀlla i den andra staten dÀr sökanden och barnet hade hemvist.

Enligt utredningens uppfattning fyller bestĂ€mmelsen om hĂ€nsynstagande till utlĂ€ndsk rĂ€tt en viktig funktion vid interna- tionell adoption. Trots att svensk rĂ€tt ska tillĂ€mpas Ă€r det rimligt att hĂ€nsyn tas till vilken verkan en adoption fĂ„r i ett land som barnet eller sökanden har en nĂ€ra anknytning till. Allra tydligast Ă€r detta om sökandenas avsikt Ă€r att bo med barnet i ett annat land Ă€n Sverige. Verkan av adoptionen i det andra landet bör – liksom andra omstĂ€ndigheter – vĂ€gas in vid bedömningen av om adoptionen Ă€r till barnets bĂ€sta.

Mot bakgrund av Högsta domstolens bedömning i rÀttsfallet NJA 1991 s. 21 skulle det kunna hÀvdas att svensk lag inte tar tillrÀcklig hÀnsyn till stater dÀr adoptionsinstitutet inte finns utan istÀllet s.k. kafalah. Enligt FN:s barnkonvention ska medlems- staterna, nÀr ÄtgÀrder vidtas för att skydda ett barn, ta hÀnsyn till önskvÀrdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och sprÄkliga bakgrund (artikel 20). Enligt beslut frÄn Frankrikes Cour de Cassation 2006 fÄr fransk domstol inte lÀngre besluta om adoption nÀr ett barn omhÀnder- tagits enligt kafalah (om barnet inte Àr fött i Frankrike och har sitt hemvist dÀr).9 Mot en sÄdan ordning talar dock enligt utredningens mening att det aldrig fÄr komma i frÄga att vÀrdera nÄgot annat intresse högre Àn barnets. Den hÀnsyn som ska tas till barnets bakgrund bör aldrig kunna innebÀra ett absolut förbud mot en adoption som i andra hÀnseenden bedöms vara till barnets bÀsta.

Sammantaget anser utredningen sÄledes att den nuvarande bestÀmmelsen om hÀnsynstagande till utlÀndsk rÀtt bör behÄllas. I bestÀmmelsen bör dock förtydligas att prövningen ska göras inom ramen för bedömningen av om adoptionen Àr till barnets bÀsta. Genom detta blir det klart att prövningen Àr en del av den helhets- bedömning av barnets bÀsta som alltid ska göras i ett Àrende om adoption. Utredningen har övervÀgt om bestÀmmelsen borde samordnas med den allmÀnna regeln om barnets bÀsta i 4 kap. förÀldrabalken. Med hÀnsyn till att den fÄr betydelse bara vid internationell adoption, har bedömningen dock gjorts att den

9 Jfr Alexandre BoichĂ©, Decisions of the French Cour de Cassation involving kafala in recent cases of intercountry adoption, publicerad i The Judges' Newsletter on International Child Protection – Vol. XIII/Winter 2007–08 (2008), s. 22–25 (tillgĂ€ngligt pĂ„ Haagkonferensens hemsida ).

242

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

passar bÀttre i den hÀr föreslagna internationellt privatrÀttsliga lagen.

16.6ErkÀnnande av utlÀndska avgöranden

16.6.1Barnets och sökandens hemvist som grund för erkÀnnande

Förslag: Huvudregeln Àr att ett lagakraftvunnet avgörande om adoption som har meddelats av en utlÀndsk domstol eller annan utlÀndsk myndighet gÀller i Sverige

1.om det har meddelats eller annars erkÀnns i den stat dÀr adoptanten eller adoptanterna hade hemvist nÀr avgörandet meddelades, eller

2.om det har meddelats eller annars erkÀnns i den stat dÀr den som har adopterats hade hemvist nÀr adoptionsförfarandet inleddes.

Om den som har adopterats var under 18 Är och adoptanten eller adoptanterna hade hemvist i Sverige nÀr det utlÀndska avgörandet meddelades, krÀvs i fall som avses i punkten 2 ovan att

1.adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptions- organisation eller att

2.adoptanten eller adoptanterna har fÄtt tillstÄnd av social- nÀmnden att adoptera barnet utan förmedling av en sÄdan organisation.

Liksom i dag bör adoptionen godkÀnnas av MIA om den som har adopterats var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige nÀr det utlÀndska avgörandet om adoption meddelades. MIA:s beslut ska dock inte kunna överklagas till regeringen utan till lÀnsrÀtten.

SkÀlen för förslaget: Enligt 1971 Ärs lag gÀller ett beslut om adoption som har meddelats i en frÀmmande stat i Sverige om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den frÀmmande staten nÀr beslutet meddelades. Huvudregeln Àr att det utlÀndska avgörandet gÀller automatiskt, dvs. utan beslut av svensk myndighet. Om den som har adopterats var svensk medborgare

243

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

eller hade hemvist i Sverige mÄste adoptionen dock godkÀnnas av MIA.10

Det ligger i barnets intresse att en adoption som beslutats i en stat som barnet och/eller adoptanterna hade en naturlig nÀra anknytning till erkÀnns i Sverige. Genom att erkÀnna en adoption kan dubbla processer undvikas och barnets rÀttsliga stÀllning stÀrkas. Som har nÀmnts i avsnitt 16.3 Àr en utveckling frÄn nationalitetsprincipen mot hemvistprincipen naturlig. Detta gÀller inte bara betrÀffande svensk domsrÀtt utan Àven i frÄga om erkÀnnande av utlÀndska avgöranden. En person har ofta genom sina personliga förhÄllanden en starkare anknytning till det land dÀr han eller hon lever Àn till medborgarskapslandet. NÀrheten till den beslutande myndigheten ger bÀttre förutsÀttningar för vÀl under- byggda beslut. Utredningen anser i enlighet med detta att ett utlÀndskt avgörande, liksom i dag, bör erkÀnnas om adoptionen beslutats i en stat dÀr adoptanterna hade sitt hemvist men att adoptanternas medborgarskap inte lÀngre bör vara en sÀrskild grund för erkÀnnande. Ett automatiskt erkÀnnande enbart pÄ den grunden att adoptanterna var medborgare i det andra landet kan, sÀrskilt nÀr adoptanterna har sitt hemvist i Sverige, innebÀra en risk för kringgÄende av svenska regler. Det skulle t.ex. kunna tÀnkas att sökanden med hemvist i Sverige har nekats medgivande av socialnÀmnden att ta emot ett barn för adoption. Sökanden Äker sedan utomlands och adopterar med stöd av sitt utlÀndska medborgarskap. Med utredningens förslag erkÀnns inte ett sÄdant adoptionsbeslut automatiskt i Sverige, vilket dÀremot Àr fallet med nu gÀllande regler.

Enligt gĂ€llande rĂ€tt mĂ„ste beslutet ha meddelats i adoptantens hemviststat. Förmynderskapsutredningen föreslog 1989 att det skulle rĂ€cka att beslutet erkĂ€nns i den staten.11 Följande exempel beskriver skillnaden. Adoptanterna har svenskt medborgarskap men hemvist i land A. Adoptionen beslutas i land B. Adoptions- beslutet erkĂ€nns i land A vilket innebĂ€r att barnet inte behöver adopteras pĂ„ nytt dĂ€r. Familjen flyttar sedan till Sverige och fĂ„r nytt hemvist hĂ€r. Om adoptionen hade beslutats i land A hade den blivit gĂ€llande i Sverige eftersom adoptanterna hade hemvist dĂ€r. En adoption som ”bara erkĂ€nns” men inte har beslutats i land A erkĂ€nns dock inte i Sverige. Adoptanterna Ă€r dĂ„ hĂ€nvisade till att

10Se 3 § första stycket 1971 Ärs lag och 1 § första stycket förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption.

11Se SOU 1989:100 s. 188.

244

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

ansöka om adoption pÄ nytt vid svensk domstol eller ansöka om att MIA ska godkÀnna att adoptionen blir gÀllande hÀr. Med Förmynderskapsutredningens förslag skulle adoptionen i land B erkÀnnas Àven i Sverige och nÄgon ny adoptionsprocess skulle alltsÄ inte behövas. Utredningen anser att det ligger i barnets intresse att en sÄdan adoption erkÀnns hÀr i landet, och ansluter sig dÀrför till Förmynderskapsutredningens förslag.

NÀr ett barn har hemvist utomlands och adopteras av personer med hemvist i Sverige, fattas adoptionsbeslutet numera ofta i det land dÀr barnet hade hemvist nÀr förfarandet inleddes. Om det inte Àr frÄgan om en adoption enligt 1993 Ärs Haagkonvention, erkÀnns detta beslut som regel inte i Sverige utan det krÀvs att adoptionen beslutas av svensk domstol. Förmynderskapsutredningen föreslog att sÄdana adoptioner som beslutats i barnets hemvistland skulle erkÀnnas automatiskt i Sverige. Detsamma skulle gÀlla adoptioner som meddelats i ett annat land men som erkÀnns i barnets hemvistland (se SOU 1989:100 s. 188). Utredningen delar denna uppfattning. Behörigheten har i ett sÄdant fall utövats av en myndighet som vid en relevant tidpunkt fanns nÀra barnet och som har goda möjligheter att bedöma om adoptionen Àr till barnets bÀsta. Genom att undvika dubbla processer kan barnets rÀttsliga stÀllning stÀrkas. Förslaget kommer sannolikt att leda till att antalet utlandsanknutna adoptionsÀrenden vid svensk domstol minskar.

Förmynderskapsutredningen föreslog ocksÄ att utlÀndska adoptionsbeslut skulle erkÀnnas om den utlÀndska domstolen eller myndigheten med hÀnsyn till barnets tidigare hemvist hade skÀlig anledning att pröva frÄgan. Regeln avsÄg tÀcka situationer dÀr ett adoptionsförfarande inletts i barnets hemvistland men avslutats först sedan barnet lÀmnat landet och fÄtt hemvist i det land dÀr de blivande adoptanterna bor (se SOU 1989:100 s. 190 f. och s. 248 f.). NÀr barnet kommer hit efter det att svenska och utlÀndska myndigheter har fattat erforderliga beslut,12 fÄr barnet enligt utredningens bedömning normalt sett hemvist hÀr redan i samband med att barnet kommer hit med uppehÄllstillstÄnd. Det hÀnder dock att myndigheterna i barnets ursprungsland krÀver att barnet ska bo hos de blivande adoptanterna under en prövotid innan nÄgot adoptionsbeslut fÄr fattas. Det Àr rimligt att förutsÀtta

12 För svensk del ett medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453) och i före- kommande fall ett samtycke till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta enligt 14 § samma kap. och ett tillstÄnd till enskild adoption enligt 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling. Vilka beslut som krÀvs av utlÀndska myndigheter varierar frÄn land till land.

245

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

att barnet inte fÄr hemvist i Sverige under denna tid. Ett beslut om adoption som efter prövotiden fattas i barnets hemviststat erkÀnns i Sverige enligt den föreslagna huvudregeln. Det saknas dÀrför behov av reglering i frÄga om beslut som fattas i barnets tidigare hemviststat.

Utredningens förslag innebĂ€r att det i situationer dĂ€r adoptionen beslutats i barnets hemvistland inte som i dag kommer att krĂ€vas ett beslut av svensk domstol eller ett efterföljande godkĂ€nnande av MIA. Oavsett var adoptionen beslutas Ă€r det dock, för att sĂ€kerstĂ€lla barnets intressen och ett enhetligt adoptions- förfarande, viktigt att det socialrĂ€ttsliga regelverket följs. Även om adoptionen beslutas i barnets hemvistland, bör det alltsĂ„ krĂ€vas att den som har hemvist i Sverige och som vill adoptera antingen har anlitat en auktoriserad adoptionsorganisation för förmedlingen av adoptionen, eller har fĂ„tt tillstĂ„nd av socialnĂ€mnden att adoptera utan sĂ„dan förmedling. Även om det inte stĂ„r uttryckligen i lagen förutsĂ€tter detta att det har meddelats ett medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen. Om kraven inte Ă€r uppfyllda ska det utlĂ€ndska avgörandet inte erkĂ€nnas. PĂ„ motsvarande sĂ€tt som nĂ€r det gĂ€ller domstolens behörighet (se avsnitt 14.5) Ă€r det möjligt att ansöka om medgivande och tillstĂ„nd till enskild adoption i efterhand.

Enligt gÀllande bestÀmmelser erkÀnns utlÀndska beslut om adoption automatiskt i Sverige om den eller de sökande var med- borgare eller hade hemvist i den frÀmmande staten nÀr beslutet meddelades. Detta gÀller dock inte i förhÄllande till barn som Àr svenska medborgare eller barn som hade hemvist i Sverige vid tiden för adoptionsbeslutet. I dessa fall mÄste MIA godkÀnna adoptionen (3 § i 1971 Ärs lag). Det rör sig enligt uppgift om nÄgra enstaka ansökningar per Är. Utredningen anser att samma ordning bör gÀlla Àven med de föreslagna Àndrade grunderna för erkÀnnande. Denna begrÀnsning av erkÀnnandereglerna lÀgger visserligen vikt vid medborgarskapet, vilket Àr ett avsteg frÄn hemvistprincipen. Utan en sÄdan bestÀmmelse skulle dock t.ex. följande situation kunna uppstÄ. Ett barn som Àr svensk medborgare med hemvist i Sverige flyttar utomlands med den ena förÀldern efter förÀldrarnas skils- mÀssa. Barnet fÄr hemvist i land A. FörÀldern gifter om sig och styvförÀldern ges av en domstol i land A tillstÄnd att adoptera barnet. Barnets förÀlder i Sverige kÀnner inte till processen och har inte fÄtt komma till tals. Eftersom beslutet har fattats i barnets hemvistland skulle det enligt huvudregeln erkÀnnas i Sverige. En

246

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

annan situation som skulle kunna uppstÄ Àr att barnet har hemvist i Sverige men adopteras genom ett beslut i adoptantens hemvistland. Utredningen anser att det gÀllande kravet pÄ godkÀnnande av MIA i dessa fall ger ett motiverat skydd och bör behÄllas. Liksom enligt gÀllande rÀtt bör en materiell prövning göras om barnet var under 18 Är. Prövningen ska ske utifrÄn barnets bÀsta.13 MIA:s beslut överklagas i dag till regeringen.14 Som har nÀmnts i avsnitt 16.3 Àr det en allmÀn strÀvan att flytta Àrenden av förvaltningskaraktÀr frÄn regeringen. MIA:s beslut bör dÀrför i stÀllet överklagas till lÀnsrÀtten.

En sÀrskild frÄga Àr om utlÀndska beslut om hÀvning eller ogiltigförklaring av adoption bör erkÀnnas. SÄdana avgöranden förekommer inte i Sverige men Àr tillÄtna i mÄnga andra lÀnder. Förmynderskapsutredningen föreslog en bestÀmmelse om att utlÀndska beslut om hÀvning skulle erkÀnnas om den som har adopterats vid tiden för hÀvningen hade hemvist i den stat dÀr avgörandet meddelades (SOU 1989:100 s. 196). Utredningen har övervÀgt om en sÄdan bestÀmmelse bör införas men valt att inte föreslÄ detta. HÀr beaktar utredningen framför allt att ett beslut om hÀvning eller ogiltigförklaring av en adoption kan fÄ stötande konsekvenser, sÀrskilt om adoptionen har beslutats av svensk domstol. Om adoptivförÀldrarna flyttar utomlands med barnet och adoptionen hÀvs pÄ grund av adoptivförÀldrarnas önskan, kan det i vÀrsta fall hÀnda att barnet stÄr utan familj. Det har under utredningens arbete inte framkommit nÄgot som tyder pÄ att det skulle finnas ett praktiskt behov av en sÄdan bestÀmmelse om erkÀnnande som Förmynderskapsutredningen har föreslagit. Om det trots allt skulle vara till barnets bÀsta att en tidigare beslutad adoption inte lÀngre gÀller, kan en frÄga om adoption av en annan familj tas upp vid svensk domstol i de fall dÀr behörighet finns enligt de föreslagna domsrÀttsreglerna i avsnitt 16.3.

13Se prop. 1971:113 s. 45.

14Se 2 § förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption.

247

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

16.6.2ErkÀnnande efter godkÀnnande av MIA i vissa andra fall

Förslag: Ett utlÀndskt avgörande ska Àven i andra fall kunna bli gÀllande i Sverige efter godkÀnnande av MIA om det med hÀnsyn till en parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skÀlig anledning att ansökan prövades i den stat dÀr avgörandet har meddelats.

MIA:s beslut ska inte som i dag kunna överklagas till regeringen utan till lÀnsrÀtten.

SkĂ€len för förslaget: Enligt gĂ€llande rĂ€tt fĂ„r MIA â€Ă€ven i annat fall” bestĂ€mma att ett utlĂ€ndskt avgörande om adoption ska gĂ€lla i Sverige.15 SĂ„dana godkĂ€nnanden har, i vart fall före tilltrĂ€det av 1993 Ă„rs Haagkonvention, varit vanligt förekommande. År 1990 inkom 417 Ă€renden men 2008 hade siffran sjunkit till 25 Ă€renden.

Även med de hĂ€r föreslagna Ă€ndrade grunderna för erkĂ€nnande av utlĂ€ndska adoptioner, finns det behov av en ”reservregel” om erkĂ€nnande. Det kan t.ex. tĂ€nkas att adoptionen har genomförts i en annan stat utan att adoptanterna kan anses ha haft hemvist i den staten. Om de har vistats lĂ€nge i landet kan den utlĂ€ndska myndig- hetens behörighet Ă€ndĂ„ anses vara godtagbar. Vidare kan den utlĂ€ndska myndigheten ha grundat sin behörighet pĂ„ endast den ena adoptantens anknytning till staten, eller pĂ„ adoptanternas medborgarskap. Utredningen föreslĂ„r dĂ€rför att de ovan angivna grunderna för erkĂ€nnande av utlĂ€ndska avgöranden kompletteras med en bestĂ€mmelse om att en utlĂ€ndsk adoption ska kunna erkĂ€nnas om det med hĂ€nsyn till en parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skĂ€lig anledning att ansökan prövades i det andra landet. Liksom enligt den gĂ€llande reservregeln om giltighet efter godkĂ€nnande av MIA bör det ocksĂ„ enligt den föreslagna bestĂ€mmelsen göras en materiell prövning av om det finns nĂ„gon grund för att vĂ€gra erkĂ€nna avgörandet (se vidare avsnitt 16.6.3).

Den gÀllande ordningen att det för giltighet krÀvs ett beslut av MIA har av allt att döma fungerat vÀl. MIA Àr en myndighet med specialkompetens, och det finns inte anledning att lÀgga uppgiften pÄ nÄgon annan myndighet eller domstol.

15 Se 3 § andra stycket i 1971 Ärs lag och 1 § andra stycket förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption.

248

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

MIA:s beslut överklagas i dag till regeringen.16 Det Àr en allmÀn strÀvan att flytta Àrenden av förvaltningskaraktÀr frÄn regeringen (se avsnitt 16.3 och 16.6.1). MIA:s beslut bör dÀrför i stÀllet kunna överklagas till lÀnsrÀtten.

16.6.3SkÀl för att vÀgra erkÀnnande m.m.

Förslag: Den gÀllande regeln om ordre public kompletteras med en hÀnvisning till att bedömningen ska göras med hÀnsyn till barnets bÀsta.

Bedömning: Det saknas i övrigt behov av sÀrskilda bestÀm- melser om vÀgrat erkÀnnande, konkurrerande förfaranden eller faststÀllelse av utlÀndska avgöranden.

SkĂ€len för förslaget och bedömningen: Enligt gĂ€llande rĂ€tt erkĂ€nns inte ett utlĂ€ndskt avgörande om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rĂ€ttsordningen, s.k. ordre public (6 § i 1971 Ă„rs lag). Även i 1993 Ă„rs Haagkonvention finns ordre public som enda vĂ€gransgrund (artikel 24). Denna vĂ€gransgrund Ă€r grundlĂ€ggande och bör finnas Ă€ven i den nya lagen. Liksom motsvarigheten i 1993 Ă„rs Haagkonvention bör bestĂ€m- melsen innehĂ„lla en hĂ€nvisning till barnets bĂ€sta. Det innebĂ€r att ett avgörande som i och för sig har brister som gör att det inte borde erkĂ€nnas, Ă€ndĂ„ kan göra det om det Ă€r till barnets bĂ€sta.

Förmynderskapsutredningen föreslog 1989 att det skulle införas ytterligare grunder för att vĂ€gra erkĂ€nnande, t.ex. om nĂ„gon som hade bort höras inte fĂ„tt tillfĂ€lle att yttra sig i saken trots att detta rimligen kunnat ske. Andra vĂ€gransgrunder handlar om att det finns ett annat avgörande i ”samma sak” eller att det pĂ„gĂ„r ett förfarande, i Sverige eller utomlands, som kan leda till ett avgörande i samma sak (se SOU 1989:100 s. 28 f.). Förmynder- skapsutredningens förslag har sin motsvarighet bl.a. i 7 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrĂ„gor. FrĂ„gan Ă€r om det behövs liknande vĂ€gransgrunder nĂ€r det gĂ€ller adoption.

Som har nÀmnts ovan föreslog Förmynderskapsutredningen som en grund för att vÀgra erkÀnnande att nÄgon som hade bort höras inte har fÄtt tillfÀlle att yttra sig, trots att detta rimligen

16 Se 2 § förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption.

249

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

kunnat ske. Enligt utredningens bedömning skulle en sÄdan vÀgransgrund bli svÄr att tillÀmpa i praktiken. Det kan vara oklart för den svenska myndigheten vem som hade bort höras och vilka ÄtgÀrder som har vidtagits i det utlÀndska adoptionsförfarandet. I vissa rÀttsordningar kanske far- och morförÀldrar ska höras i ett adoptionsÀrende, och om sÄ inte har skett ska beslutet inte erkÀnnas.

De andra vĂ€gransgrunderna som Förmynderskapsutredningen föreslog rör s.k. forumshopping. Det Ă€r inte ovanligt t.ex. i mĂ„l om vĂ„rdnad att förĂ€ldrarna stĂ€mmer in sin motpart i det land vars rĂ€ttssystem kan gynna den egna saken. En följd kan bli tvĂ„ motstridiga avgöranden. Vid adoption Ă€r lĂ€get annorlunda eftersom det oftast inte finns nĂ„gra motstridiga partsintressen i dessa Ă€renden. Det Ă€r svĂ„rt att tĂ€nka sig att flera sökande ”tĂ€vlar” om att fĂ„ adoptera ett och samma barn. En situation som möjligen skulle kunna uppstĂ„ Ă€r att samma sökande lĂ€mnar in ansökningar om adoption i flera lĂ€nder, med resultatet att det meddelas sĂ„vĂ€l ett svenskt som ett utlĂ€ndskt beslut om adoption. Samtidigt Ă€r det inte okomplicerat att införa bestĂ€mmelser om att erkĂ€nnande ska vĂ€gras om det har meddelats ett annat avgörande i ”samma sak”. Att avgörandet ska gĂ€lla samma barn Ă€r sjĂ€lvklart, men inte om det ska krĂ€vas samma sökande. Dessutom kan avgörandena ha olika rĂ€ttsverkningar Ă€ven om de inte behöver vara motstridiga.

Det har inte kommit till utredningens kÀnnedom att det i praktiken skulle ha förekommit nÄgra problem med den nuvarande ordningen eller vid tillÀmpningen av 1993 Ärs Haagkonvention. VÀgransgrunderna skulle bli tillÀmpliga i mycket speciella och sÀllsynta fall. Enligt utredningens bedömning finns det inte anledning att komplicera rÀttstillÀmpningen genom att införa nÄgra ytterligare vÀgransgrunder utöver ordre public. Det finns dÄ inte heller nÄgot behov av en bestÀmmelse om konkurrerande förfaranden (s.k. litispendens).

En annan frÄga som utredningen har övervÀgt Àr om det finns behov av ett sÀrskilt domstolsförfarande för att fÄ faststÀllt om ett utlÀndskt avgörande om adoption erkÀnns i Sverige. Utredningen noterar att det i vissa andra familjerÀttsliga lagar finns en möjlighet att fÄ Svea hovrÀtts prövning av om ett utlÀndskt avgörande gÀller i Sverige. SÄ Àr fallet nÀr det gÀller faderskap, upplösning av Àkten- skap och frÄgor om vÄrdnad m.m. som omfattas av Bryssel II-

250

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

förordningen.17 Syftet Àr att sÄ lÄngt det Àr möjligt undanröja osÀkerhet rörande ett utlÀndskt besluts giltighet i Sverige. Det Àr dÀremot inte möjligt att vÀnda sig till Svea hovrÀtt för faststÀllelse av om ett utlÀndskt ingÄnget Àktenskap gÀller i Sverige.

FrÄgan om en utlÀndsk adoption gÀller uppkommer i dag frÀmst i samband med prövningen av andra frÄgor som aktualiseras vid svenska myndigheter, t.ex. vid Migrationsverkets prövning av en ansökan om uppehÄllstillstÄnd, Skatteverkets prövning av frÄgor som rör folkbokföringen och FörsÀkringskassans prövning av frÄgor om förÀldrapenning. FrÄgan om erkÀnnande av en utlÀndsk adoption kan ocksÄ aktualiseras vid svensk domstol t.ex. i mÄl om vÄrdnad om barn, underhÄllsskyldighet och arv. Det har under utredningens arbete inte framkommit nÄgot som talar för att de möjligheter som sÄledes finns i dag att bedöma utlÀndska adop- tionsbeslut skulle vara otillrÀckliga, och att det alltsÄ skulle finnas ett praktiskt behov av ett kompletterande, sÀrskilt förfarande för faststÀllelse av utlÀndska adoptioner. Som har nÀmnts ovan finns det i de allra flesta internationella adoptionsÀrenden inte nÄgra motstridiga intressen. De berörda parterna Àr oftast överens. Risken för att en talan om adoption vÀcks i flera lÀnder fÄr bedömas som mycket liten och det torde vara sÀllsynt att det finns tvÄ motstridiga adoptionsbeslut. Med hÀnsyn till detta och dÄ det Àr angelÀget att domstolsvÀsendet inte belastas med uppgifter som i stÀllet kan prövas i annan ordning, gör utredningen sÄledes bedömningen att det inte bör införas nÄgot sÀrskilt domstols- förfarande för faststÀllelse av adoptionsbeslut.

17 Se Àven förslag i SOU 2005:111 s. 59. Förmynderskapsutredningen föreslog en motsvarande bestÀmmelse i SOU 1989:100 s. 34.

251

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

16.7RÀttsverkningarna av ett utlÀndskt avgörande om adoption

Förslag: Huvudregeln ska vara att ett utlÀndskt avgörande om adoption som gÀller i Sverige har samma rÀttsverkningar som en svensk adoption (stark adoption).

Om adoptionen enligt lagen i den stat dÀr den beslutades inte innebÀr att det rÀttsliga förhÄllandet mellan den som har adopterats och hans eller hennes ursprungliga slÀkt har upphört (svag adoption), ska adoptionen inte heller i Sverige fÄ sÄdan verkan. I förhÄllande till adoptanten och dennes slÀktingar ska adoptionen dock ha samma rÀttsverkningar som en svensk adoption.

SkÀlen för förslaget: RÀttsverkningarna av ett utlÀndskt beslut om adoption som erkÀnns i Sverige regleras i 4 § i 1971 Ärs lag. NÀr ett utlÀndskt beslut om adoption gÀller i Sverige anses adoptivbarnet som adoptantens barn i Àktenskap i frÄga om vÄrdnad, förmynder- skap och underhÄll. NÀr det gÀller arvsrÀtt gÀller vad som i allmÀn- het Àr föreskrivet om tillÀmplig lag betrÀffande rÀtten till arv, oavsett vilken lag som har tillÀmpats vid adoptionen. Har adoptionen Àgt rum i Sverige anses dock adoptivbarnet alltid som adoptantens barn i Àktenskap. I fall dÄ adoptivbarnet inte har arvsrÀtt efter adoptanten kan, efter vad som anses skÀligt, bestÀmmas att bidrag till barnets underhÄll ska utgÄ av behÄllningen i adoptantens dödsbo.

En adoption som har beslutats av svensk domstol innebÀr att den som har adopterats vid tillÀmpning av bestÀmmelser i lag och annan författning betraktas som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska förÀldrar (4 kap. 8 § förÀldrabalken). Detta gÀller bl.a. vid bedömningen av civilrÀttsliga frÄgor som arv, underhÄll och vÄrdnad men ocksÄ t.ex. socialrÀttsligt och skatte- rÀttsligt. Undantag gÀller endast om annat Àr föreskrivet eller följer av rÀttsförhÄllandets natur. Den ordning som gÀller enligt svensk rÀtt motiveras av att det generellt sett stÀrker barnets stÀllning att i alla avseenden betraktas som adoptantens barn. Barnet tillförsÀkras genom detta samma rÀttigheter som andra barn. Enligt utredning- ens uppfattning bör utgÄngspunkten vara att alla adopterade barn ges denna trygghet i Sverige, inte bara om adoptionen har beslutats av svensk domstol utan Àven om den har beslutats i nÄgot annat

252

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

land. I 4 § i 1971 Ă„rs lag sĂ€gs, som sagt, att barnet ska anses som adoptanternas barn i frĂ„ga om vĂ„rdnad, förmynderskap och underhĂ„ll. Utredningen anser att det finns anledning att i lagtexten förtydliga att barnet Ă€ven i andra avseenden ska betraktas som barn till adoptanterna. Detta uttrycks lĂ€mpligen genom en hĂ€nvisning till bestĂ€mmelserna om rĂ€ttsverkningar av en svensk adoption i 4 kap. 19–22 § förĂ€ldrabalken (se utredningens förslag till nytt 4 kap.).

I en del andra lÀnder kan en adoption innebÀra att det rÀttsliga förhÄllandet mellan den som har adopterats och hans eller hennes ursprungliga slÀkt i vissa avseenden finns kvar Àven efter adoptionen, t.ex. i frÄga om arv och underhÄll (svag adoption). Enligt 1993 Ärs Haagkonvention mÄste den mottagande staten respektera detta. Ingenting hindrar dock att mottagarstaten ger adoptionen fulla rÀttsverkningar mellan barnet och adoptanten (artikel 26.3). Om ett barn med hemvist utomlands genom ett beslut i sitt ursprungsland har adopterats av nÄgon med hemvist i Sverige, fÄr adoptionen i Sverige alltsÄ behandlas som en stark adoption i förhÄllandet mellan barnet och adoptanten (och dennes slÀkt) men dÀremot inte i förhÄllandet mellan barnet och den ursprungliga slÀkten om detta inte Àr fallet i ursprungslandet. Detta gÀller i förhÄllande till de lÀnder som Àr anslutna till 1993 Ärs Haagkonvention.18 Utredningen anser dock att det Àr rimligt att principen om respekt för ursprungslandets adoptionsbeslut gÀller Àven i förhÄllande till lÀnder som inte Àr anslutna till 1993 Ärs Haagkonvention. Detta ligger i linje med det krav pÄ respekt för barnets ursprung som uttrycks i FN:s barnkonvention (artikel 20). RÀttstillÀmpningen blir genom detta ocksÄ mer enhetlig. Mellan den som har adopterats och adoptanten gÀller dock huvudregeln som beskrivits ovan, dvs. att barnet ska betraktas som barn till adoptanterna (motsvarande en stark adoption). Utredningen föreslÄr sÄledes att en sÀrskild bestÀmmelse införs i den föreslagna lagen om att en adoption som enligt lagen i den stat dÀr den beslutades inte innebÀr att det rÀttsliga förhÄllandet mellan barnet och barnets ursprungliga slÀkt har upphört, inte heller i Sverige fÄr sÄdana verkan. Den nÀrmare innebörden av bestÀmmelsen beror pÄ vilken frÄga som aktualiseras och vilket lands lag som blir tillÀmplig. Antag t.ex. att barnets ursprungliga förÀldrar vÀcker talan mot barnet om underhÄll. Om lagen i den stat dÀr barnets

18 Det följer av 1 § i Haaglagen dÀr det framgÄr att konventionen gÀller som svensk lag.

253

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

ursprungliga förÀldrar har hemvist Àr tillÀmplig och det av den lagen framgÄr att förÀldrarna har rÀtt till underhÄll frÄn barnet trots att barnet Àr bortadopterat, kan svensk domstol inte bortse frÄn att det rör sig om en svag adoption. Huruvida det Àven blir aktuellt att förplikta barnet att betala underhÄll kommer sedan att bero pÄ flera olika omstÀndigheter, bl.a. barnets förmÄga. Ett annat exempel Àr att de ursprungliga förÀldrarna dör. Lagen i den stat dÀr de var medborgare Àr tillÀmplig i frÄga om rÀtten till arv. Om barnet enligt lagen i den staten trots adoptionen Àrver de ursprungliga förÀldrarna, ska detta inte inverka pÄ barnets rÀtt till arv frÄn adoptanterna och deras slÀkt trots att barnet i sÄ fall teoretiskt kan komma att Àrva dubbelt.

FrÄgan Àr om det i syfte att skydda barnet finns behov av den gÀllande bestÀmmelsen om rÀttsverkningarna i frÄga om arv i 4 § i 1971 Ärs lag. Vid införandet av bestÀmmelsen ansÄgs en tillÀmpning av det allmÀnna arvsstatutet19 medföra den fördelen att uppgörelsen i ett dödsbo till den del den skulle ske i Sverige kom att ske med tillÀmpning av en och samma lag. Endast nÀr utlÀndsk lag var arvsstatut och adoptionen inte hade Àgt rum i Sverige kunde det undantagsvis intrÀffa att adoptivbarnet inte fick Àrva adoptanten. En underhÄllsregel infördes för denna situation.20 BestÀmmelsen kan innebÀra en fördel för barnet ifall barnets biologiska förÀlder dör, utlÀndsk rÀtt Àr arvsstatut och barnet enligt aktuell lag skulle ha rÀtt till arv efter sin biologiska förÀlder. Utredningens förslag ovan tÀcker dock denna situation. Med hÀnsyn till detta anser utredningen att det inte lÀngre finns nÄgon anledning att behÄlla den sÀrskilda bestÀmmelsen om arv.

19Vilket enligt svensk lag – utanför internordiska förhĂ„llanden – innebĂ€r lagen i den stat dĂ€r den avlidne var medborgare vid tiden för dödsfallet, se 1 § lagen (1937:81) om internationella rĂ€ttsförhĂ„llanden rörande dödsbo.

20Se NJA II 1971 s. 618 f.

254

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

16.8Omvandling av en svag adoption

Förslag: En svag adoption som erkÀnns i Sverige ska Àven i fall som inte omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention kunna omvand- las till en stark adoption. Omvandling ska fÄ ske endast om samtycke till en sÄdan adoption har lÀmnats av

1.den som har adopterats, i de fall detta krÀvs i 4 kap. förÀldrabalken, och

2.den eller dem vars samtycke i övrigt krÀvdes för adop- tionen enligt lagen i den stat dÀr den beslutades.

Omvandling beslutas av allmÀn domstol pÄ ansökan av adop- tanten eller adoptanterna. I frÄga om domstolens behörighet tillÀmpas bestÀmmelserna om svensk domstols behörighet i den föreslagna lagen om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption och de nationella forumreglerna i 4 kap. förÀldrabalken. Vid domstolens handlÀggning gÀller lagen (1996:242) om domstolsÀrenden.

SkÀlen för förslaget: En svag adoption som erkÀnns i Sverige enligt 1993 Ärs Haagkonvention kan omvandlas till en stark adoption enligt ett sÀrskilt förfarande (artikel 27 i konventionen). För att detta ska kunna ske krÀvs att lagen i den mottagande staten medger det och att samtycken har lÀmnats eller lÀmnas för en sÄdan adoption. Av 5 § Haaglagen framgÄr att en sÄdan omvandling Àr möjlig efter ansökan av adoptanten eller adoptanterna vid allmÀn domstol, om de samtycken som avses i artikel 27.1 b i konven- tionen och i 4 kap. 5 § förÀldrabalken har lÀmnats.

Utredningen anser att det i syfte att stÀrka barnets rÀttsliga stÀllning bör införas en motsvarande möjlighet att omvandla svaga adoptioner som inte omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention. En sÄdan omvandling pÄverkar inte förhÄllandet mellan den som har adopterats och adoptanten. Mellan dessa gÀller alltid den i avsnitt 16.7 föreslagna huvudregeln om att adoptionen ges full- stÀndiga rÀttsverkningar (motsvarande en stark adoption). Det kan dock, t.ex. för att undvika krav pÄ underhÄll frÄn den ursprungliga slÀkten, vara tryggare för barnet att adoptionen Àr stark.

För att en omvandling ska vara möjlig bör krÀvas att samtycken har lÀmnats av de personer vars samtycke krÀvdes för den ursprungliga adoptionen enligt lagen i det land dÀr adoptionen beslutades. Detta innebÀr att omvandling kan ske Àven i de fall dÀr

255

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

lagen i det aktuella landet bara reglerar den svaga adoptionsformen, men förÀldrarna samtycker till att adoptionen omvandlas till en stark adoption. Dessutom bör krÀvas samtycke till en sÄdan stark adoption av den som har adopterats i de fall som samtycke krÀvs enligt 4 kap. 7 § förÀldrabalken (i den av utredningen föreslagna lydelsen). I vissa fall kan redan lÀmnade samtycken vara tillrÀckliga, i andra fall mÄste nya samtycken inhÀmtas. Om nödvÀndiga samtycken inte finns kan omvandling inte ske. Det bör inte vara en förutsÀttning att bestÀmmelser om omvandling finns i ursprungs- staten.

PÄ motsvarande sÀtt som nÀr det gÀller 1993 Ärs Haagkonven- tion bör en ansökan om omvandling prövas av allmÀn domstol pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna. Internationell behörig- het för svensk domstol bör finnas i samma situationer som i andra adoptionsÀrenden (se utredningens förslag i avsnitt 16.3). NÀr det gÀller den nationella behörigheten för domstolen bör samma forumregler gÀlla som för en ansökan om adoption enligt 4 kap. 1 § andra stycket förÀldrabalken (i den av utredningen föreslagna lydelsen). Det innebÀr att ansökan om omvandling fÄr tas upp av tingsrÀtten i den ort dÀr en sökande eller den som sökanden har adopterat har sitt hemvist. Om det inte finns nÄgon behörig domstol, tas ansökan upp av Stockholms tingsrÀtt.

16.9Hemvist

Bedömning: Begreppet hemvist bör inte definieras i den före- slagna lagen.

SkÀlen för bedömningen: Utredningens förslag utgÄr i stor utstrÀckning frÄn den s.k. hemvistprincipen, sÄvÀl nÀr det gÀller svensk domstols behörighet som i frÄga om lagval och erkÀnnande av utlÀndska avgöranden. En sÀrskild frÄga Àr om det för att underlÀtta rÀttstillÀmpningen bör finnas en uttrycklig definition av hemvistbegreppet i den föreslagna lagen. En definition av begreppet hemvist finns i 7 kap. 2 § i 1904 Ärs lag. Den som Àr bosatt i en viss stat anses vid tillÀmpningen av 1904 Ärs lag ha hemvist dÀr om bosÀttningen med hÀnsyn till vistelsens varaktighet och omstÀndigheterna i övrigt mÄste anses stadigvarande. I defini- tionen har ansetts ligga att personen i frÄga har för avsikt att stanna

256

SOU 2009:61

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

i landet. Av betydelse Àr ocksÄ hur stark anknytning som finns till andra lÀnder. Hemvistbegreppet i 1904 Ärs lag Àr enligt sin ordalydelse begrÀnsat till att gÀlla vid tillÀmpningen av 1904 Ärs lag, men avsikten var att man ville skapa ett hemvistbegrepp som kunde anvÀndas inom hela den internationella familjerÀtten.21 Denna mÄlsÀttning har följts i lagen (1990:272) om internationella frÄgor rörande makars och sambors förmögenhetsförhÄllanden. I den lagen finns samma definition av begreppet hemvist som i 1904 Ärs lag. I lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrÄgor infördes dÀremot inte nÄgon uttrycklig definition av begreppet hemvist. I förarbetena framhölls dock att den allmÀnna definitionen i 1904 Ärs lag borde tas till utgÄngspunkt Àven nÀr det gÀllde frÄgor om fader- skap, men att tolkningen av hemvistbegreppet mÄste pÄverkas av ÀndamÄlet med den lagstiftning dÀr begreppet anvÀnds och att bedömningen fÄr skifta beroende pÄ sammanhanget. I frÄga om barnets hemvist anfördes att det ligger i sakens natur att det stora flertalet Àrenden och mÄl om faderskap kommer upp i ett sÄ tidigt skede av barnets liv att det inte blir aktuellt att beakta barnets avsikter för framtiden. Lever barnet hos modern eller nÄgon annan som har vÄrdnaden om barnet fÄr barnets hemvist anses samman- falla med vÄrdnadshavarens. Det finns dock inte nÄgot rÀttsligt hinder mot att barnet har ett annat hemvist Àn vÄrdnadshavaren. Avgörande Àr de förhÄllanden, aktuella och förvÀntade, under vilka barnet vÀxer upp.22

Även nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gor om adoption bör det allmĂ€nt tillĂ€mpliga hemvistbegreppet i 1904 Ă„rs lag kunna ge viss vĂ€g- ledning. Detta gĂ€ller framför allt vid bedömningen av en vuxen persons hemvist. Vid bedömningen av ett barns hemvist gör sig dock sĂ€rskilda hĂ€nsyn gĂ€llande. Om ett barn ska adopteras frĂ„n ett annat land till Sverige, fattas det ofta ett beslut i det land dĂ€r barnet hade sitt hemvist nĂ€r adoptionsförfarandet inleddes. I ett sĂ„dant fall Ă€r det klart att avsikten inte Ă€r att barnet ska stanna i sitt ursprungsland. Det Ă€r dock rimligt att barnet anses ha hemvist i sitt ursprungsland sĂ„ lĂ€nge han eller hon faktiskt Ă€r bosatt dĂ€r. Annars skulle ett beslut om adoption som meddelas i barnets ursprungs- land inte kunna erkĂ€nnas i Sverige. Som har nĂ€mnts i avsnitt 16.6.1 Ă€r det utredningens uppfattning att barnet normalt sett fĂ„r hemvist hĂ€r redan i samband med att barnet kommer hit med uppehĂ„lls- tillstĂ„nd. Det hĂ€nder dock att myndigheterna i barnets ursprungs-

21Se prop. 1973:158 s. 80 f.

22Se prop. 1984/85:124 s. 40 ff. och SOU 1983:25 s. 90.

257

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

SOU 2009:61

land krÀver att barnet ska bo hos de blivande adoptanterna under en prövotid innan nÄgot adoptionsbeslut fÄr fattas. I vart fall om prövotiden inte Àr alltför lÄng bör det finnas anledning att utgÄ frÄn att barnet fortfarande har hemvist i sitt ursprungsland och att ett beslut om adoption som efter prövotiden fattas dÀr erkÀnns i Sverige.

Hemvistbegreppet (”habitual residence”) Ă€r centralt Ă€ven i 1993 Ă„rs Haagkonvention. Begreppet Ă€r inte definierat i konven- tionen vilket följer den tradition som har utvecklats inom Haagkonferensen för internationell privatrĂ€tt. Vad som avses Ă€r dock en persons ”effektiva levnadscentrum”, och begreppet tar sikte pĂ„ rent faktiska förhĂ„llanden. En person har sitt hemvist dĂ€r han eller hon har sina primĂ€ra intressen som t.ex. skola och arbete. Semester eller tillfĂ€llig vistelse i ett annat land Ă€r inte tillrĂ€ckligt för att grunda hemvist dĂ€r.23

Sammantaget konstaterar utredningen att det vid bedömningen av ett barns hemvist nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gor om adoption mĂ„ste tas sĂ€rskilda hĂ€nsyn. Liksom har uttalats bl.a. betrĂ€ffande frĂ„gor om faderskap bör avsikten betrĂ€ffande bosĂ€ttningen ha mindre betydelse. I stĂ€llet bör – i linje med hemvistbegreppet i 1993 Ă„rs Haagkonvention – större vikt fĂ€stas vid de objektiva förhĂ„llandena. SĂ„dana hĂ€nsynstaganden skulle enligt utredningens bedömning försvĂ„ras med en sĂ„dan definition av begreppet hemvist som i 1904 Ă„rs lag. Med hĂ€nsyn till detta och dĂ„ det knappast Ă€r lĂ€mpligt att införa en annan avvikande hemvistdefinition just betrĂ€ffande adoption, gör utredningen bedömningen att det inte bör finnas nĂ„gon uttrycklig definition av begreppet hemvist i den hĂ€r föreslagna lagen.

23 Se J. H. A. van Loon, International Co-operation and Protection of Children with regard to Intercountry Adoption, Recueil des cours de l’AcadĂ©mie de droit international de La Haye, Vol. 244 (1993-VII), s. 346.

258

17Behovet av företrÀdare för barn som kommer till Sverige för att adopteras

Bedömning: GÀllande rÀtt ger, med de lagÀndringar som har föreslagits i SOU 2005:111, tillrÀckliga möjligheter att utse företrÀdare för barn som befinner sig hÀr i landet i avsikt att adopteras. Det Àr dock viktigt att frÀmst socialtjÀnsten och Migrationsverket uppmÀrksammar de situationer dÀr barnet har behov av en företrÀdare. De auktoriserade adoptionsorganisa- tionerna bör ocksÄ kunna ge viss information till blivande adoptivförÀldrar.

SkÀlen för bedömningen: I en skrivelse till regeringen 2007 tog Socialstyrelsen upp frÄgan om att barn som kommer till Sverige för att adopteras hÀr under den första tiden kan komma att stÄ utan stÀllföretrÀdare i landet. Om det under denna tid intrÀffar nÄgot som krÀver att det finns en företrÀdare för barnet fram till dess att det finns ett adoptionsbeslut, kan det oftast vara lÀmpligt att de tilltÀnkta adoptivförÀldrarna utses. Det kan dock finnas situationer dÀr nÄgon annan bör utses, t.ex. dÄ frÄga har uppkommit om att Äterkalla ett tidigare lÀmnat medgivande att adoptera eller om tingsrÀtten inte lÀmnar tillstÄnd till adoption. Det kan ocksÄ förekomma att de som har tagit emot ett barn i syfte att adoptera det inte ansöker om adoption eller dröjer med det. Mot bakgrund av Socialstyrelsens skrivelse ska utredningen enligt direktiven ta stÀllning till om det behövs ÄtgÀrder för att stÀrka barnets stÀllning i dessa och liknande fall. En ordning som i dessa fall ska övervÀgas Àr att det för barnet utses en god man med motsvarande uppgifter som enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

259

Behovet av företrĂ€dare för barn


SOU 2009:61

Utredningen har föreslagit att sökande som vill adoptera ett barn med hemvist utomlands antingen ska ha anlitat en auktori- serad adoptionsorganisation eller ha fÄtt ett tillstÄnd av social- nÀmnden till enskild adoption. Detta förutsÀtter att socialnÀmnden har lÀmnat medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453). Om dessa krav inte Àr uppfyllda ska svensk domstol inte fÄ pröva en ansökan om adoption (avsnitt 14.5) och ett utlÀndskt adoptionsbeslut ska som regel inte erkÀnnas i Sverige (avsnitt 16.6.1). Vidare Àr huvudregeln enligt gÀllande rÀtt att det ska finnas ett beslut om uppehÄllstillstÄnd för barnet före inresan till Sverige.1 NÀr barnet, efter socialnÀmndens beslut och med beviljat uppehÄllstillstÄnd, har kommit till Sverige Àr det utredning- ens bedömning att barnet normalt fÄr hemvist hÀr redan vid ankomsten.2 I ett sÄdant fall har svenska myndigheter internationell behörighet enligt artikel 8 i Bryssel II-förordningen. Om det uppkommer behov av en företrÀdare för barnet, kan domstolen förordna en eller tvÄ sÀrskilda vÄrdnadshavare för barnet. SÄ ska ske bl.a. om barnets förÀldrar Àr varaktigt förhindrade att utöva vÄrdnaden (6 kap. 8 a § förÀldrabalken) eller om barnets förÀldrar Àr döda (9 § samma kap.). Det Àr ocksÄ möjligt att förordna en sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare interimistiskt, vilket tillgodoser intresset av att snabbt ge barnet en företrÀdare (20 § samma kap.). Det kan noteras att ett interimistiskt beslut enligt gÀllande rÀtt förutsÀtter att det Àven har framstÀllts ett slutligt yrkande.3

Om det i nÄgot fall skulle vara sÄ att ett barn kommer till Sverige i syfte att adopteras utan att ha fÄtt uppehÄllstillstÄnd hÀr i landet, Àr det som utredningen kan se möjligt att förordna en god man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för ensam- kommande barn. Den svenska domstolens internationella behörig- het grundar sig dÄ pÄ artikel 20 i Bryssel II-förordningen. Enligt den artikeln hindrar inte behörighetsreglerna i förordningen att domstolarna i en medlemsstat i brÄdskande fall vidtar interimistiska ÄtgÀrder avseende personer i den staten, Àven om en domstol i en

1Se 5 kap. 3 § första stycket p. 2 och 3 samt 18 § utlÀnningslagen (2005:716) och 4 kap. 20 § utlÀnningsförordningen (2006:97).

2Se Kristina Örtenhed, BosĂ€ttningsanknytningar i grĂ€nsöverskridande familjerĂ€ttsförhĂ„llanden

(2006), s. 183 f., prop. 2004/05:136 s. 39 f. och SOU 1989:100 s. 209.

3I SOU 2005:111 har föreslagits att det ska vara möjligt att fatta ett interimistiskt beslut utan huvudÀrende i de fall behörighet finns enligt artikel 20 i Bryssel II-förordningen eller enligt artikel 11 eller 12 i 1996 Ärs Haagkonvention om behörighet, tillÀmplig lag, erkÀnnande, verkstÀllighet och samarbete i frÄgor om förÀldraansvar och ÄtgÀrder till skydd för barn (s. 337 ff.). Förslaget har Ànnu inte lett till lagstiftning.

260

SOU 2009:61

Behovet av företrĂ€dare för barn


annan medlemsstat Àr behörig att pröva mÄlet i sak. Det Àr svÄrt att tÀnka sig nÄgon mer brÄdskande ÄtgÀrd Àn att tillgodose skyddet för ett ensamt barn (se SOU 2005:111 s. 344).

Lagen om god man för ensamkommande barn infördes för att stĂ€rka skyddet för barn som av flyktingskĂ€l eller andra skĂ€l kommer ensamma, dvs. skilt frĂ„n bĂ„da sina förĂ€ldrar eller frĂ„n nĂ„gon annan vuxen person som fĂ„r anses ha trĂ€tt i förĂ€ldrarnas stĂ€lle,4 till Sverige och söker uppehĂ„llstillstĂ„nd hĂ€r. Överförmynd- aren ska dĂ„, sĂ„ snart det Ă€r möjligt, förordna en god man som i vĂ„rdnadshavares och förmyndares stĂ€lle ska ansvara för barnets personliga förhĂ„llanden och sköta dess angelĂ€genheter. Lagen omfattar Ă€ven barn som av motsvarande skĂ€l kommit till Sverige men inte dĂ„ varit ensamma utan först senare under sin vistelse blivit det (2 och 3 §§). Om barnet dĂ€refter beviljas uppehĂ„llstillstĂ„nd i Sverige, ska socialnĂ€mnden vĂ€cka talan om eller anmĂ€la behov av en sĂ€rskilt förordnad vĂ„rdnadshavare enligt förĂ€ldrabalken om inte sĂ€rskilda skĂ€l talar emot det (10 §).

I förarbetena till lagen nĂ€mns inte sĂ€rskilt det fall att ett barn kommer till Sverige för att adopteras. DĂ€remot nĂ€mns barn som Ă€r asylsökande, söker uppehĂ„llstillstĂ„nd av andra skĂ€l eller som vistas i landet utan att söka asyl eller uppehĂ„llstillstĂ„nd (t.ex. barn som har rymt hemifrĂ„n, har förts hit med tvĂ„ng eller Ă€r efterlysta).5 Enligt utredningens bedömning Ă€r lagen dock tillĂ€mplig Ă€ven om barnet kommer hit för att adopteras. Barnet kommer i dessa fall till Sverige pĂ„ initiativ av den eller dem som ska adoptera barnet. Förutsatt att de blivande adoptanterna inte Ă€r rĂ€ttsliga stĂ€llföre- trĂ€dare för barnet Ă€r barnet ”ensamt” i lagens mening. Om det uppstĂ„r behov av att utse en företrĂ€dare för barnet kan social- nĂ€mnden eller Migrationsverket göra en ansökan om god man till överförmyndaren. Överförmyndaren fĂ„r ocksĂ„ sjĂ€lvmant uppmĂ€rk- samma frĂ„gan (3 §). Överförmyndaren kan dĂ„ förordna den blivande adoptanten eller, om det av nĂ„gon orsak skulle vara lĂ€mpligare (t.ex. om socialnĂ€mnden har Ă„terkallat sitt medgivande eller tingsrĂ€tten avslagit adoptionsansökan), en annan person som god man för barnet. Eftersom lagen Ă€r skriven utifrĂ„n andra utgĂ„ngspunkter finns det visserligen uttalanden i förarbetena som

4Med att en vuxen person trÀtt i förÀldrarnas stÀlle menas enligt prop. 2004/05:136 s. 26 att han eller hon pÄ grund av lagen eller sedvÀnjan i den stat dÀr barnet senast hade hemvist har stÀllning som vÄrdnadshavare för barnet. Till denna kategori hör Àven personer som enligt ett domstolsavgörande som erkÀnns hÀr i landet Àr vÄrdnadshavare för barnet. Det centrala bör alltsÄ vara att den vuxne av svenska myndigheter erkÀnns som företrÀdare för barnet.

5Se prop. 2004/05:136 s. 20 f.

261

Behovet av företrĂ€dare för barn


SOU 2009:61

inte Àr relevanta för adoptionsfallen. Det uttalades t.ex. att avsikten inte Àr att den gode mannen ska sköta den dagliga omvÄrdnaden och tillsynen av barnet (prop. 2004/05:136 s. 29). Om de blivande adoptivförÀldrarna förordnas som gode mÀn för barnet Àr det givetvis sÄ att de ska sköta barnets dagliga omvÄrdnad och tillsyn. Detta faller sig naturligt och krÀver inte nÄgon lagÀndring.

Det skulle möjligen i nÄgot fall kunna vara sÄ att ett barn kommer till Sverige i syfte att adopteras, med uppehÄllstillstÄnd men utan att barnet omgÄende fÄr hemvist hÀr. SÄ kan t.ex. vara fallet om barnet vistas hos adoptanterna i Sverige under en prövotid innan adoptionen fÄr beslutas (se avsnitt 16.9). I ett sÄdant fall Àr lagen om god man för ensamkommande barn inte tillÀmplig; av 10 § följer att den gode mannen som regel ska ersÀttas av en sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare nÀr barnet har fÄtt uppehÄllstillstÄnd. Eftersom barnet inte har hemvist hÀr finns emellertid inte behörig- het enligt artikel 8 i Bryssel II-förordningen. I SOU 2005:111 föreslÄs att lagen om god man för ensamkommande barn ska Àndras bl.a. sÄ att den avgörande tidpunkten för nÀr den gode mannen bör ersÀttas med en sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare ska vara nÀr barnet fÄr hemvist i Sverige, och inte nÀr barnet beviljas uppehÄllstillstÄnd (se angiven SOU s. 343 ff.). En sÄdan Àndring skulle lösa det beskrivna problemet.

Sammantaget konstaterar utredningen att det befintliga regel- verket, med den Ă€ndring som föreslĂ„s i SOU 2005:111, ger ett tillrĂ€ckligt skydd för barn som kommer till Sverige i syfte att adopteras. Utredningen gör dĂ€rför bedömningen att det inte finns behov av ytterligare bestĂ€mmelser om företrĂ€dare i de aktuella fallen. DĂ€remot kan det finnas behov av att uppmĂ€rksamma att lagen om god man för ensamkommande barn Ă€ven kan anvĂ€ndas i förhĂ„llande till barn som befinner sig i Sverige för att adopteras. Det kan t.ex. vara lĂ€mpligt att Socialstyrelsen noterar detta i sin handbok för socialtjĂ€nsten. Även Migrationsverket kan ha anledning att uppmĂ€rksamma frĂ„gan. Det Ă€r viktigt att det sker pĂ„ ett tidigt stadium, sĂ€rskilt nĂ€r barnet vistas hos sökanden under en prövotid innan det fĂ„r fattas nĂ„got beslut om adoption. De auktoriserade adoptionsorganisationerna bör ocksĂ„ kunna ge information till blivande adoptivförĂ€ldrar sĂ„ att de kan göra överförmyndaren uppmĂ€rksam pĂ„ ett eventuellt behov av att förordna god man.

262

18IkrafttrÀdande och övergÄngs- bestÀmmelser

Förslag: De lagÀndringar som utredningen föreslÄr bör kunna trÀda i kraft den 1 juli 2010.

NÀr det gÀller den internationellt privatrÀttsliga lagen föreslÄs övergÄngsbestÀmmelser som innebÀr följande.

–Äldre bestĂ€mmelser om svensk domstols behörighet ska tillĂ€mpas i frĂ„ga om Ă€renden som har inletts före ikraft- trĂ€dandet.

–De föreslagna bestĂ€mmelserna om erkĂ€nnande tillĂ€mpas i frĂ„ga om ett utlĂ€ndskt avgörande som har meddelats före ikraft- trĂ€dandet. Om avgörandet gĂ€llde i Sverige vid ikrafttrĂ€dandet, gĂ€ller avgörandet dock fortfarande Ă€ven om det inte skulle följa av de föreslagna bestĂ€mmelserna.

–Ett utlĂ€ndskt avgörande som har meddelats före ikraft- trĂ€dandet gĂ€ller inte i Sverige, om det Ă€ven har meddelats ett svenskt avgörande om adoption avseende den som har adopterats.

NÀr det gÀller 4 kap. förÀldrabalken föreslÄs en övergÄngs- bestÀmmelse som innebÀr att en socialnÀmnd som före ikrafttrÀdandet har fÄtt i uppdrag av domstolen att yttra sig behÄller sin behörighet. I dessa fall gÀller inte den föreslagna bestÀmmelsen om att domstolen ska ge socialnÀmnden i uppdrag att utse nÄgon att genomföra en utredning i adoptions- Àrendet.

En ansökan om tillstÄnd till enskild adoption som har kommit in till MIA före ikrafttrÀdandet ska handlÀggas av MIA enligt Àldre bestÀmmelser.

263

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

SOU 2009:61

SkÀlen för förslaget

IkrafttrÀdande

De föreslagna Àndringarna bör trÀda i kraft sÄ snart som möjligt. En lÀmplig tidpunkt Àr den 1 juli 2010.

Den föreslagna lagen om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption

Den föreslagna lagen har delvis andra behörighetsregler Ă€n 1971 Ă„rs lag. Bland annat föreslĂ„s en ny behörighetsgrund som innebĂ€r att svensk domstol Ă€r behörig att pröva en ansökan om adoption nĂ€r barnet har hemvist i Sverige. Svensk domstol kommer dĂ€remot inte lĂ€ngre att vara behörig enbart pĂ„ den grunden att den eller de sökande har svenskt medborgarskap. Det Ă€r enligt utredningens uppfattning rimligt att ett Ă€rende om adoption som har anhĂ€ngig- gjorts vid svensk domstol före ikrafttrĂ€dandet fortsĂ€tter att hand- lĂ€ggas dĂ€r Ă€ven om behörighet inte skulle finnas enligt de före- slagna reglerna. I ett Ă€rende som har inletts före ikrafttrĂ€dandet bör det inte krĂ€vas att adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller att socialnĂ€mnden har gett tillstĂ„nd till enskild adoption (se avsnitt 14.5). ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelser av detta innehĂ„ll föreslĂ„s.

NÀr det gÀller bestÀmmelserna om erkÀnnande av utlÀndska beslut om adoption föreslÄr utredningen bl.a. att sökandens medborgarskap utgÄr som automatisk erkÀnnandegrund. Ett avgörande om adoption som gÀllde i Sverige vid ikrafttrÀdandet av den föreslagna lagen bör dock gÀlla Àven efter ikrafttrÀdandet. Detta bör framgÄ av övergÄngsreglerna.

De föreslagna erkÀnnandereglerna innebÀr ocksÄ att utlÀndska avgöranden om adoption kommer att erkÀnnas i flera fall Àn i dag, eftersom beslut som har meddelats eller annars gÀller i barnets hemviststat ska erkÀnnas. Det kan ifrÄgasÀttas om de nya erkÀnnandereglerna bör tillÀmpas endast pÄ avgöranden om adoption som har meddelats efter lagens ikrafttrÀdande. Reglerna Àr dock avsedda att stÀrka barnets rÀttsliga stÀllning och syftar till att undvika dubbla processer. Det finns dÀrför goda skÀl för att tillÀmpa de nya erkÀnnandegrunderna pÄ alla utlÀndska beslut om adoption, dvs. Àven sÄdana som meddelats före ikrafttrÀdandet.

264

SOU 2009:61

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

I de fall dĂ€r det tidigare beslutet innebar en svag adoption har sökandena hittills i vissa fall hĂ€nvisats till att ansöka om adoption vid svensk domstol, varefter det har meddelats ett svenskt beslut om adoption. Om de tvĂ„ besluten om adoption avser samma barn bör enligt utredningens bedömning ett svenskt avgörande om adoption ha företrĂ€de framför det utlĂ€ndska avgörandet. Det förekommer ocksĂ„ att adoptanterna har ansökt och fĂ„tt beslut om adoption frĂ„n svensk domstol trots att det utlĂ€ndska adoptions- beslutet i och för sig innebar stark adoption. Även i ett sĂ„dant fall bör det svenska beslutet om adoption ha företrĂ€de framför det utlĂ€ndska beslutet. Detta bör anges i en övergĂ„ngsbestĂ€mmelse.

Utredningens förslag tydliggör vad som gÀller i frÄga om utlÀndska adoptioners rÀttsverkan i Sverige och gör det möjligt att omvandla svaga adoptionsbeslut. För att ge alla adopterade barn i Sverige samma skydd och rÀttigheter bör bestÀmmelserna vara tillÀmpliga i förhÄllande till alla adoptionsbeslut som erkÀnns i Sverige, oavsett om giltigheten grundar sig pÄ 1971 Ärs lag eller pÄ den nu föreslagna lagen. Detta borde ocksÄ underlÀtta rÀtts- tillÀmpningen. En övergÄngsbestÀmmelse av detta innehÄll föreslÄs dÀrför.

4 kap. förÀldrabalken

Utredningen har föreslagit att 4 kap. förĂ€ldrabalken ska ersĂ€ttas av ett nytt kapitel. De Ă€ndringar som föreslĂ„s rör bl.a. de allmĂ€nna förutsĂ€ttningarna för adoption, domstolens beslutsunderlag och förfarandet vid domstolen i adoptionsĂ€renden. Ändringarna Ă€r i huvudsak inte av sĂ„dant slag att det behövs nĂ„gra övergĂ„ngs- bestĂ€mmelser, utan de bör kunna tillĂ€mpas fullt ut hos domstolarna Ă€ven i pĂ„gĂ„ende Ă€renden.

I ett avseende finns det dock behov av en övergÄngs- bestÀmmelse. Det gÀller domstolens uppdrag till socialnÀmnden att lÀmna yttrande enligt nuvarande 4 kap. 10 § första stycket förÀldrabalken. I dag ska uppdraget i vissa fall lÀmnas till tvÄ kommuner.1 Enligt utredningens förslag ska uppdraget som regel i stÀllet ges till en kommun. Vidare Àr det enligt gÀllande rÀtt socialnÀmnden som ska yttra sig och inte, som utredningen föreslÄr, den utredare som utses av socialnÀmnden att genomföra en utredning i adoptionsÀrendet. Det skulle innebÀra onödiga

1 Om sökanden och barnets vÄrdnadshavare Àr folkbokförda i olika kommuner.

265

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

SOU 2009:61

svÄrigheter att övergÄ till de nya reglerna i ett pÄgÄende Àrende, dÀr socialnÀmnden har fÄtt uppdraget frÄn domstolen före ikraft- trÀdandet av de föreslagna bestÀmmelserna. En övergÄngsbestÀm- melse föreslÄs dÀrför om att en socialnÀmnd som före ikraft- trÀdandet har fÄtt i uppdrag av domstolen att yttra sig behÄller sin behörighet. Vidare bör den föreslagna bestÀmmelsen om att det inte lÀngre Àr socialnÀmnden utan utredaren som ska yttra sig inte gÀlla i ett sÄdant fall.

I övrigt bör de nya reglerna kunna tillÀmpas av socialnÀmnden Àven i pÄgÄende Àrenden pÄ samma sÀtt som gÀller för domstolen.

SocialtjÀnstlagen

Utredningens förslag till Àndringar i 6 kap. socialtjÀnstlagen (2001:453) innebÀr bl.a. att socialnÀmnden ska pröva om den tÀnkta adoptionen Àr till barnets bÀsta, om ansökan om medgivande avser ett bestÀmt barn. Ett medgivande enligt de nya bestÀmmelserna har ocksÄ en lÀngre giltighetstid.

Det kan innebÀra svÄrigheter för socialnÀmnderna att övergÄ till de nya reglerna i ett pÄgÄende Àrende. OsÀkerhet kan uppstÄ nÀr det gÀller frÄgan om sökandens Älder och hur en ansökan om med- givande betrÀffande ett bestÀmt barn ska utföras. Utredningen har dÀrför valt att föreslÄ en övergÄngsbestÀmmelse om att Àldre bestÀmmelser ska tillÀmpas pÄ ansökningar om medgivande som har getts in före ikrafttrÀdandet av de föreslagna bestÀmmelserna.

1997 Ă„rs lag

Utredningen har föreslagit att socialnÀmnden ska ta över MIA:s uppgift att ge tillstÄnd till enskild adoption. MIA bör dock behÄlla sin behörighet i Àrenden som har anhÀngiggjorts hos myndigheten före ikrafttrÀdandet av lagÀndringen. En övergÄngsbestÀmmelse med detta innehÄll föreslÄs dÀrför.

Förslaget att överföra MIA:s uppgift till socialnÀmnden har samband med de Àndrade bestÀmmelserna för socialnÀmndens medgivandeprövning enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen. TillstÄndet till enskild adoption kommer med utredningens förslag att ha ett nÀra samband med socialnÀmndens medgivande att ta emot det aktuella barnet för adoption. Detta innebÀr att MIA inte bör

266

SOU 2009:61

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

tillÀmpa de nya bestÀmmelserna vid sin prövning. De ansökningar som har inkommit till MIA före lagÀndringen bör dÀrför hand- lÀggas enligt nu gÀllande rÀtt.

Övriga lagförslag

Övriga lagförslag Ă€r till största delen följdĂ€ndringar. De krĂ€ver inte nĂ„gra sĂ€rskilda övergĂ„ngsbestĂ€mmelser.

267

19 Konsekvenser av förslagen

Bedömning: Utredningens förslag innebÀr att socialnÀmndens arbetsuppgifter i adoptionsÀrenden förÀndras i viss utstrÀckning. Sammantaget jÀmnar förslagen dock ut varandra i kostnads- hÀnseende. Samma bedömning görs i frÄga om domstolarna.

Förslagen kommer i övrigt att stÀlla krav pÄ information och utbildning, sÀrskilt för Socialstyrelsens del, men detta bör rymmas inom berörda myndigheters befintliga anslag.

Enligt utredningens bedömning uppstÄr inte nÄgra andra konsekvenser av förslagen i kommittéförordningens mening.

SkÀlen för bedömningen

Inledning

Utredningen ska enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) berÀkna och redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag. Det gÀller förslag som pÄverkar kostnaderna eller intÀkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda och förslag som innebÀr samhÀllsekonomiska konse- kvenser i övrigt. NÀr det gÀller kostnadsökningar och intÀkts- minskningar för staten, kommuner eller landsting, ska en finansiering föreslÄs.

Även andra konsekvenser ska redovisas, t.ex. om förslagen har betydelse för den kommunala sjĂ€lvstyrelsen, brottsligheten, syssel- sĂ€ttning och offentlig service, smĂ„ företags arbetsförutsĂ€ttningar, jĂ€mstĂ€lldheten mellan kvinnor och mĂ€n eller för möjligheterna att nĂ„ de integrationspolitiska mĂ„len (15 § kommittĂ©förordningen).

Utredningens bedömning nedan Àr att förslagen till vissa delar Àr kostnadspÄverkande, men att de inte fÄr nÄgra konsekvenser i övrigt i den mening som avses i kommittéförordningen.

269

Konsekvenser av förslagen

SOU 2009:61

Ekonomiska konsekvenser för kommunerna

För kommunernas del innebĂ€r Ă€ndringarna i 4 kap. förĂ€ldrabalken att skyldigheten att lĂ€mna yttrande till tingsrĂ€tten i ett Ă€rende om adoption, nĂ€r den som sökanden vill adoptera Ă€r under 18 Ă„r, flyttas frĂ„n socialnĂ€mnden till den enskilda utredaren. Det finns inga uppgifter om det totala antalet yttranden som lĂ€mnas frĂ„n socialnĂ€mnden till tingsrĂ€tten varje Ă„r, endast att det lĂ€mnas cirka 190 yttranden per Ă„r med avseende pĂ„ nationella adoptioner.1 I övrigt kan konstateras att det under 2008 anlĂ€nde 793 utom- nordiska adoptivbarn i Ă„ldern 0–10 Ă„r till Sverige2 och att tingsrĂ€tterna samma Ă„r avgjorde 1 366 Ă€renden om adoption.3 Utredningens förslag innebĂ€r att socialnĂ€mndens resurser kommer att frigöras i alla de Ă€renden som socialnĂ€mnden tidigare har beslutat om yttrande enligt 4 kap. 10 § förĂ€ldrabalken. Detta inne- bĂ€r sĂ„vĂ€l arbets- som kostnadsbesparingar. I detta sammanhang ska ocksĂ„ noteras att utredningens förslag om utvidgade erkĂ€nnande- regler för utlĂ€ndska adoptionsavgöranden kommer att leda till fĂ€rre adoptionsĂ€renden vid domstol, med konsekvensen att fĂ€rre yttranden enligt 4 kap. förĂ€ldrabalken kommer att lĂ€mnas.

Förslagen innebĂ€r vidare att ansvaret för att utreda Ă€renden om adoption lĂ€ggs pĂ„ en kommun och att utredarens arbetsuppgifter förtydligas och preciseras. I detta ligger bl.a. att utredaren om det behövs ska försöka klarlĂ€gga instĂ€llningen hos barnets förĂ€ldrar och erbjuda rĂ„dgivning samt att barnet ska ges relevant informa- tion. Även om utredningarna i adoptionsĂ€renden pĂ„ mĂ„nga hĂ„ll i landet utförs pĂ„ ett liknande sĂ€tt redan i dag (jfr utredningens enkĂ€tundersökning i bilaga 2), kan det inte uteslutas att förslagen innebĂ€r ett visst merarbete.

Utredningen har ocksÄ föreslagit Àndringar i socialtjÀnstlagen (2001:453). En nyhet Àr att socialnÀmndens medgivandeprövning enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen, i det fall det Àr kÀnt vilket barn som avses med ansökan, utökas till att omfatta frÄgan om adoptionen Àr till barnets bÀsta. Detta innebÀr ett visst merarbete för socialnÀmndens utredare Àven om det i ett större perspektiv inte kan antas medföra nÄgra nÀmnvÀrda merkostnader för samhÀllet. Den tidigarelagda prövningen innebÀr att adoptioner

1Se FamiljerÀtt Är 2007, Socialstyrelsen (2008), s. 16 f.

2Statistik frÄn MIA:s hemsida, . Det framgÄr dock inte hur mÄnga Àrenden som krÀvde ett beslut om adoption frÄn svensk domstol.

3Statistik frÄn Domstolsverket. I denna statistikredovisning ingÄr alla adoptionsÀrenden, dvs. Àven nÀr den som sökanden velat adoptera Àr över 18 Är.

270

SOU 2009:61

Konsekvenser av förslagen

som inte Àr till barnets bÀsta, t.ex. dÀrför att barnet redan har en fungerande familj i sitt hemland, avstyrs pÄ ett tidigt stadium. DÀrmed behöver Migrationsverket inte stÀllas inför frÄgan om uppehÄllstillstÄnd, domstolen behöver inte ta stÀllning till en ansökan om adoption och socialnÀmndens utredare behöver inte yttra sig till domstolen. Det ska ocksÄ noteras att den utvidgade prövningen endast ska göras nÀr det redan vid ansökan om medgivande Àr kÀnt vilket barn som avses. De allra flesta ansök- ningar om medgivande Àr generella.

Utredningen föreslÄr ocksÄ att det inte ska behövas nÄgot samtycke av socialnÀmnden till att adoptionsförfarandet fÄr fort- sÀtta (6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen) om det redan vid ansökan om medgivande Àr kÀnt vilket barn det Àr frÄga om och det inte Àr en adoption som omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention. Mot bak- grund av att 78 stater Àr anslutna till 1993 Ärs Haagkonvention kommer denna arbets- och kostnadsbesparing emellertid att vara marginell.

Ett förslag som fÄr större effekt Àr att ett medgivande enligt utredningens förslag ska vara giltigt i tre Är i stÀllet för tvÄ. Detta innebÀr en inte obetydlig arbetslÀttnad och kostnadsbesparing för socialnÀmnderna, som Är 2007 genomförde cirka 2 400 med- givandeutredningar.4

Vidare föreslĂ„r utredningen att socialnĂ€mnden tar över MIA:s prövning av om tillstĂ„nd ska ges till adoption utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation (enskild adoption). Möjlig- heterna att adoptera enskilt begrĂ€nsas till adoption av ett slĂ€kting- barn eller om det annars med hĂ€nsyn till det personliga förhĂ„llandet mellan sökanden och barnet finns sĂ€rskild anledning att adoptera utan förmedling. Beslutet om tillstĂ„nd till enskild adoption har ett nĂ€ra samband med socialnĂ€mndens utvidgade medgivandeprövning (se ovan), vilket innebĂ€r att socialnĂ€mnden redan har kĂ€nnedom om sökandens och barnets personliga förhĂ„llanden. Det ytterligare moment som tillkommer Ă€r endast att konstatera om det finns ett slĂ€ktskap eller en personlig relation. Det ska ocksĂ„ noteras att motsvarande antal ansökningar om tillstĂ„nd till enskild adoption (avseende slĂ€ktingbarn respektive annan nĂ€ra relation) som givits in till MIA de senaste sex Ă„ren har legat i storleksordningen 25–30 Ă€renden per Ă„r. Uppgiften att ge tillstĂ„nd till enskild adoption inne-

4 Se FamiljerÀtt Är 2007, Socialstyrelsen (2008), s. 16. DÀr anges ocksÄ att antalet medgivandeutredningar de senaste fem Ären har varierat frÄn cirka 1 900 till som mest cirka 2 500.

271

Konsekvenser av förslagen

SOU 2009:61

bÀr dÀrför enligt utredningens bedömning inte nÄgon ökad arbets- belastning för kommunerna.

Utredningen föreslÄr slutligen att det ska vara socialnÀmnden och inte MIA som ska vara behörig att vidta ÄtgÀrder enligt artikel 16.1 i 1993 Ärs Haagkonvention. Det Àr mycket ovanligt att barn med hemvist i Sverige adopteras till ett annat land. MIA har endast haft ett sÄdant Àrende sedan konventionen trÀdde i kraft. Kost- naderna för kommunerna Àr dÀrför försumbara.

Förslagen innebÀr enligt utredningens bedömning en arbets- lÀttnad/kostnadsbesparing för kommunerna i vissa avseenden och ökade kostnader i andra avseenden. Sammantaget bedömer utredningen att förslagen i kostnadshÀnseende jÀmnar ut varandra för kommunerna. NÄgon ekonomisk reglering bedöms dÀrför inte vara nödvÀndig.

Ekonomiska konsekvenser för domstolarna

Utredningens förslag till nya bestÀmmelser i 4 kap. förÀldrabalken innebÀr att regelverket förtydligas, bl.a. nÀr det gÀller domstols- processen i Àrenden om adoption. Förslagen medför inte nÄgra nya uppgifter för domstolarna.

NÀr det gÀller den nya internationellt privatrÀttsliga lagen sÄ innebÀr de utvidgade erkÀnnandebestÀmmelserna att det i mÄnga fall Àr onödigt att utverka ett nytt avgörande i sak i Sverige. Följden blir att en adoptionsprocess vid svensk domstol kan undvikas. Mot den bakgrunden bedömer utredningen att antalet adoptionsÀrenden vid svensk domstol kommer att minska, oavsett det faktum att svensk domstol kommer att vara behörig i delvis andra situationer Àn i dag.

Det kommer inte lĂ€ngre att vara regeringen som avgör om det finns sĂ€rskild anledning att pröva ett Ă€rende om adoption vid svensk domstol. Dessa Ă€renden har emellertid varit fĂ„ och har marginell betydelse i kostnadshĂ€nseende, bĂ„de för Regerings- kansliet – varifrĂ„n uppgiften flyttas – och för domstolarna som fĂ„r ta stĂ€llning till om behörighet finns eller inte.

Utredningen föreslÄr ocksÄ att svensk domstol Àven i andra situationer Àn de som omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention fÄr omvandla en svag adoption till en stark adoption. Det Àr svÄrt att sÀga i vilken utstrÀckning denna möjlighet kommer att utnyttjas, sÀrskilt med hÀnsyn till att bestÀmmelsen endast gÀller utanför

272

SOU 2009:61

Konsekvenser av förslagen

1993 Ärs Haagkonvention (som i dag gÀller i förhÄllandet mellan Sverige och 77 andra stater). Det ska ocksÄ noteras att övergÄngs- bestÀmmelserna innebÀr att ett svenskt adoptionsbeslut har företrÀde framför ett utlÀndskt avgörande om adoption som har meddelats före ikrafttrÀdandet. Tidigare var det vanligt att parterna hÀnvisades till att ansöka om adoption vid svensk domstol om det utlÀndska adoptionsbeslutet var svagt. Dessa svaga adoptionsbeslut blir alltsÄ inte aktuella för omvandling, förutsatt att de följts av beslut om adoption vid svensk domstol.

PÄ samma sÀtt som för kommunerna bedömer utredningen att det inte finns stöd för nÄgot annat stÀllningstagande Àn att förslagen jÀmnar ut varandra i arbets- och kostnadshÀnseende.

Övriga myndigheter

Uppgiften för MIA att godkÀnna utlÀndska avgöranden om adoption innebÀr inte nÄgon ny uppgift för myndigheten och nÄgon pÄverkan i kostnadshÀnseende kan inte förutses. Vidare flyttas tillstÄndsprövningen i frÄga om enskild adoption frÄn MIA till socialnÀmnderna. Detta innebÀr en viss arbetslÀttnad för MIA. Samtidigt kan de Àndrade erkÀnnandebestÀmmelserna antas leda till en ökning av antalet förfrÄgningar till MIA om internationella adoptionsförhÄllanden. Det kan dÀrför inte antas att förslagen totalt sett innebÀr nÄgon kostnadspÄverkan för myndigheten.

Utredningen har i flera avseenden bedömt att det finns ett behov för kommunerna att fÄ ledning av Socialstyrelsen (se t.ex. avsnitt 6 och 9). För Socialstyrelsens del innebÀr förslagen dÀrför initialt en viss merkostnad t.ex. nÀr det gÀller utarbetandet av rutiner för information till förÀldrar och barn och formulÀr för samtycken. Det kommer ocksÄ att behövas informationsinsatser och stöd till kommunerna i dessa frÄgor.

De nya erkÀnnandereglerna fÄr ocksÄ konsekvenser pÄ sÄ sÀtt att varje berörd myndighet fÄr ta stÀllning till om avgörandet ska erkÀnnas eller inte. Detta Àr dock inte nÄgon nyhet för myndigheterna. Redan enligt gÀllande rÀtt ska vissa avgöranden erkÀnnas automatiskt enligt 1971 Ärs lag, 1993 Ärs Haagkonvention och 1931 Ärs förordning. Det kommer dock att finnas ett informationsbehov om innebörden av de nya reglerna, t.ex. i förhÄllande till handlÀggare pÄ Migrationsverket, Skatteverket och FörsÀkringskassan. Information och utbildning med avseende pÄ

273

Konsekvenser av förslagen

SOU 2009:61

ny lagstiftning Àr emellertid uppgifter som svenska myndigheter, frÀmst pÄ central nivÄ, kontinuerligt arbetar med. Enligt utredning- ens bedömning Àr detta insatser som ska finansieras inom befintliga anslagsramar.

Lagförslagen i övrigt bedöms inte medföra nÄgra kostnader för det allmÀnna.

274

20 Författningskommentar

20.1Förslaget till lag om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption

Lagen ersĂ€tter lagen (1971:796) om internationella rĂ€tts- förhĂ„llanden rörande adoption (1971 Ă„rs lag). De flesta av bestĂ€m- melserna i 1971 Ă„rs lag har Ă€ndrats i sak. Även lagtekniska och systematiska Ă€ndringar har gjorts. Paragraferna har genomgĂ„ende fĂ„tt nya nummer. Av författningskommentaren framgĂ„r i vilken utstrĂ€ckning som den aktuella bestĂ€mmelsen innefattar nĂ„gon materiell Ă€ndring i förhĂ„llande till 1971 Ă„rs lag.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

1 §

I paragrafen, som Ă€r ny, anges tillĂ€mpningsomrĂ„det för lagen. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.2.

I första stycket anges att lagen Àr tillÀmplig pÄ frÄgor om adoption nÀr det finns anknytning till en annan stat. I lagen finns huvudsakligen internationellt privatrÀttsliga bestÀmmelser om svensk domsrÀtt, tillÀmplig lag i Àrenden om adoption och erkÀnnande av utlÀndska avgöranden om adoption. Anknytningen till en annan stat kan t.ex. bero pÄ att den som vill adoptera eller den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist utomlands eller att nÄgon av dem Àr utlÀndsk medborgare. Det kan ocksÄ vara sÄ att ett avgörande om adoption har meddelats utomlands.

Av andra stycket framgÄr att den nya lagen Àr subsidiÀr till annan lagstiftning. Detta Àr i sak inte nÄgon förÀndring jÀmfört med 1971 Ärs lag1 men principen har nu kommit till tydligare uttryck i lag.

1 Se 7 §: ”I den mĂ„n det pĂ„kallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtal med frĂ€mmande stat kan Konungen meddela föreskrifter som avviker frĂ„n bestĂ€mmelserna i denna lag.”

275

Författningskommentar

SOU 2009:61

BestÀmmelsen innebÀr att lagen Àr tillÀmplig först sedan det konstaterats att det inte finns sÀrskilda regler som gÀller i det enskilda fallet. SÄdana bestÀmmelser finns i 1993 Ärs Haag- konvention, se 1 § lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haaglagen). Av bestÀmmelsen framgÄr vidare att förordningen (1931:429) om vissa internationella rÀttsförhÄllanden rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap (1931 Ärs förordning) har företrÀde framför den nya lagen. Förordningen Àr tillÀmplig i nordiska förhÄllanden.

Svensk domstols behörighet

2 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om svensk domstols behörighet i frĂ„gor om adoption. Paragrafen motsvaras av 1 § i 1971 Ă„rs lag men har ett vĂ€sentligen nytt innehĂ„ll. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.3.

Enligt den första punkten fÄr ansökan tas upp av svensk domstol om den eller de sökande har hemvist i Sverige. Om tvÄ personer ansöker om adoption, ska alltsÄ bÄda ha hemvist i Sverige. Begrepp- et hemvist definieras inte uttryckligen i lagen. I avsnitt 16.9 ges dock vissa utgÄngspunkter för bedömningen.

Av den andra punkten följer att ansökan fÄr tas upp om den som sökanden vill adoptera har hemvist i Sverige. Behörighetsgrunden fÄr betydelse framför allt nÀr den eller de sökande har hemvist i ett annat land Àn Sverige.

I den tredje punkten anges som en behörighetsgrund att en sökande eller den som sökanden vill adoptera Àr svensk med- borgare, förutsatt att hemviststatens myndigheter saknar behörig- het att pröva ansökan. BestÀmmelsen fÄr betydelse t.ex. nÀr sökanden Àr svensk medborgare och har hemvist i ett annat land dÀr nationalitetsprincipen tillÀmpas och frÄgan om en adoption dÀrför inte fÄr tas upp till prövning i det landet.

BestÀmmelsen i den fjÀrde punkten innebÀr att en ansökan om adoption kan prövas av svensk domstol Àven i andra fall Àn de som tas upp i de föregÄende punkterna. Svensk domsrÀtt förutsÀtter i detta fall att det finns en sÀrskild anledning till att saken prövas i Sverige. SÄ kan vara fallet om anknytningarna Àr splittrade till olika lÀnder. Om inte anknytningen till nÄgot annat land Àr starkare Àn

276

SOU 2009:61

Författningskommentar

anknytningen till Sverige, kan det finnas skÀl att pröva ansökan hÀr i landet. Sökandena kan t.ex. vara av olika nationalitet och ha hemvist i olika lÀnder. Det kan ocksÄ vara sÄ att bara en av tvÄ sökande har hemvist i Sverige.

3 §

I paragrafen, som Ă€r ny, anges vissa ytterligare förutsĂ€ttningar för att domstolen ska fĂ„ ta upp en ansökan om adoption till prövning. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 14.5.

BestÀmmelsen blir aktuell om ansökan gÀller ett barn under 18 Är som har förts eller avses bli fört till Sverige för adoption. Det kan alltsÄ antingen vara sÄ att barnet vid tidpunkten för ansökan fortfarande finns kvar utomlands eller att barnet redan har förts till Sverige. Om barnet har kommit till Sverige i annat syfte Àn för att adopteras, t.ex. för att besöka slÀktingar, för studier eller som asyl- sökande, blir paragrafen inte tillÀmplig. Avsikten med bestÀm- melsen Àr att den eller de som vill adoptera utan förmedling av en sammanslutning som Àr auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, en s.k. auktoriserad adoptions- organisation, inte ska kunna kringgÄ regleringen och ge in en ansökan om adoption till domstolen utan att socialnÀmnden har lÀmnat ett tillstÄnd för enskild adoption.

Enligt den första punkten fÄr ansökan tas upp till prövning om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisa- tion. Detta Àr det vanliga vid internationell adoption.

Om adoptionen inte har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation (s.k. enskild adoption), fÄr ansökan enligt den andra punkten tas upp endast om socialnÀmnden har lÀmnat ett tillstÄnd enligt 4 § andra stycket i 1997 Ärs lag. Enligt den nÀmnda bestÀmmelsen fÄr socialnÀmnden i enskilda fall ge tillstÄnd för den eller dem som vill adoptera att göra detta utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Ett sÄdant tillstÄnd kan ges om adoptionen avser ett slÀktingbarn eller det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning att adoptera enskilt.

Om sökanden eller sökandena varken har anlitat en auktoriserad adoptionsorganisation eller fÄtt ett tillstÄnd till enskild adoption, ska domstolen avvisa ansökan om adoption. FrÄgan om en eventuell avvisning fÄr tas upp sjÀlvmant av domstolen. Om det av ansökan inte framgÄr att sökanden eller sökandena har anlitat en auktoriserad adoptionsorganisation, bör domstolen vidta ÄtgÀrder

277

Författningskommentar

SOU 2009:61

för att fÄ klarhet om en sÄdan organisation ÀndÄ har anlitats eller om det rör sig om en enskild adoption. Vid enskild adoption bör sökanden förelÀggas att ge in en kopia av socialnÀmndens beslut.

Skulle det i nĂ„got fall förekomma att barnet kommer till Sverige i adoptionssyfte utan att medgivande har inhĂ€mtats dessförinnan, befriar det inte de blivande förĂ€ldrarna frĂ„n skyldigheten att söka medgivande (se prop. 1979/80:1 s. 539). Trots att det anges i 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen (2001:453) att medgivandet ska inhĂ€mtas innan barnet lĂ€mnar sitt hemland, finns det alltsĂ„ i undantagsfall möjlighet att fĂ„ ett medgivande Ă€ven sedan barnet har kommit till Sverige. Detsamma gĂ€ller i frĂ„ga om tillstĂ„nd till enskild adoption (se 4 § i 1997 Ă„rs lag). Detta innebĂ€r att det undantagsvis Ă€r möjligt att ”lĂ€ka” brister i paragrafen om sökanden ansöker om och fĂ„r medgivande och tillstĂ„nd till enskild adoption efter det att barnet har kommit till Sverige i adoptionssyfte. Om sökanden inte fĂ„r medgivande och tillstĂ„nd till enskild adoption, fĂ„r domstolen inte ta upp ansökan om adoption till prövning.

TillÀmplig lag

4 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om tillĂ€mplig lag i Ă€renden om adoption. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.4 och 16.5.

Av första stycket följer att en ansökan om adoption prövas enligt svensk lag. BestÀmmelsen motsvaras av 2 § första stycket i 1971 Ärs lag.

BestÀmmelsen i andra stycket motsvaras av 2 § andra stycket i 1971 Ärs lag. I förtydligande syfte har ett tillÀgg gjorts om att prövningen ska göras inom ramen för bedömningen av barnets bÀsta (se 4 kap. 2 § förÀldrabalken).

5 §

Paragrafen, som Ă€r ny, handlar om tillĂ€mplig lag vid bedömningen av frĂ„gor om förĂ€ldrarnas samtycke till en adoption. Över- vĂ€gandena finns i avsnitt 16.4.

Paragrafen Àr tillÀmplig nÀr ansökan om adoption avser ett barn under 18 Är som har sitt hemvist utomlands eller har förts till Sverige i syfte att adopteras. BestÀmmelsen gÀller dÀremot inte om barnet har kommit till Sverige i ett annat syfte, t.ex. om barnet har

278

SOU 2009:61

Författningskommentar

kommit till Sverige pÄ besök och frÄgan om en adoption aktualiseras senare nÀr barnet redan Àr bosatt Sverige.

Av första stycket framgĂ„r att frĂ„gor om förĂ€ldrarnas samtycke till adoptionen ska prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat. Med uttrycket ursprungsstat avses den stat dĂ€r barnet före adoptionen har varit stadigvarande bosatt eller – om barnet redan har lĂ€mnat landet och Ă€r bosatt i Sverige – tidigare var bosatt. BestĂ€mmelsen Ă€r tillĂ€mplig pĂ„ alla frĂ„gor som rör förĂ€ldrarnas samtycke. Den omfattar alltsĂ„, förutom frĂ„gan om det över huvud taget krĂ€vs ett samtycke, Ă€ven frĂ„gor om samtyckets form. Om det enligt den utlĂ€ndska lagen inte krĂ€vs nĂ„got samtycke av barnets förĂ€ldrar, t.ex. dĂ€rför att förĂ€ldrarna har frĂ„ntagits förĂ€ldraansvaret, behövs det inte heller nĂ„got samtycke av förĂ€ldrarna i det svenska adoptions- Ă€rendet. DĂ„ kan i stĂ€llet tredje stycket bli tillĂ€mpligt. Det kan ocksĂ„ vara sĂ„ att den utlĂ€ndska lagen godtar att barnets mor samtycker till en adoption direkt efter förlossningen. Ett sĂ„dant samtycke ska godtas Ă€ven i det svenska adoptionsĂ€rendet.

Av andra stycket framgĂ„r att lagvalsregeln i första stycket inte gĂ€ller om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat. I ett sĂ„dant fall blir i stĂ€llet – enligt huvudregeln i 4 § första stycket – bestĂ€mmelserna om förĂ€ldrars samtycke i 4 kap. förĂ€ldrabalken tillĂ€mpliga. Det kan i vissa fall vara sĂ„ att det visserligen finns regler om adoption i barnets ursprungsstat men att dessa regler inte Ă€r tillĂ€mpliga i förhĂ„llande till alla religiösa grupper i landet. Om det i ett sĂ„dant fall saknas regler om adoption i förhĂ„llande till det aktuella barnet, ska lagvalsregeln i första stycket inte tillĂ€mpas i adoptionsĂ€rendet.

Enligt tredje stycket gÀller det som sÀgs i paragrafen om barnets förÀldrar Àven den som fÄr anses ha trÀtt i deras stÀlle i barnets ursprungsstat. Med att en vuxen person har trÀtt i förÀldrarnas stÀlle menas att han eller hon pÄ grund av lagen eller sedvÀnjan i barnets hemviststat har stÀllning som vÄrdnadshavare för barnet. Om barnet Àr förÀldralöst, kan t.ex. en förestÄndare vid ett barn- hem ha förordnats som företrÀdare för barnet. Om det enligt lagen i barnets ursprungsstat krÀvs att förestÄndaren samtycker till adop- tionen, krÀvs ett sÄdant samtycke Àven i det svenska adoptions- Àrendet. I fall det dessutom har förordnats en sÀrskild vÄrdnads- havare för barnet enligt bestÀmmelserna i 6 kap. förÀldrabalken, ska svensk rÀtt tillÀmpas i frÄga om den personens samtycke (se 4 kap. 9 § förÀldrabalken).

279

Författningskommentar

SOU 2009:61

ErkÀnnande av utlÀndska avgöranden

6 §

I paragrafen anges under vilka förutsĂ€ttningar ett utlĂ€ndskt avgörande om adoption gĂ€ller i Sverige. Paragrafen har överförts frĂ„n 3 § första stycket i 1971 Ă„rs lag men har ett vĂ€sentligen nytt innehĂ„ll. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.1.

En förutsÀttning för erkÀnnande Àr att det utlÀndska avgörandet har vunnit laga kraft. Begreppet laga kraft finns inte i alla rÀtts- ordningar. Vad som avses Àr att avgörandet inte kan angripas med hjÀlp av ordinarie rÀttsmedel. Vidare krÀvs att det Àr ett avgörande om just adoption. Ett sÄdant avgörande karakteriseras av att adoptanten varaktigt har upptagit den adopterade som sitt barn (jfr prop. 1971:113 s. 45). Ett beslut om s.k. kafalah (se avsnitt 16.4) omfattas inte. Inte heller omfattas beslut om hÀvning eller ogiltigförklaring av adoption eller avgöranden dÀr en ansökan om adoption har ogillats.

Enligt den första punkten erkÀnns avgörandet om det har med- delats i den stat dÀr adoptanten eller adoptanterna hade hemvist nÀr avgörandet meddelades. Avgörandet erkÀnns ocksÄ om det visser- ligen inte har meddelats i adoptantens hemviststat men dÀremot erkÀnns i den staten. I det fallet har avgörandet alltsÄ meddelats i en tredje stat. Om barnet har adopterats av tvÄ personer krÀvs att bÄda hade hemvist i den aktuella staten. Begreppet hemvist definieras inte uttryckligen i lagen. I avsnitt 16.9 ges dock vissa utgÄngs- punkter för bedömningen.

Enligt den andra punkten erkÀnns avgörandet om det har med- delats eller annars erkÀnns i den stat dÀr den som har adopterats hade hemvist nÀr adoptionsförfarandet inleddes. I nu aktuellt sammanhang fÄr den relevanta tidpunkten normalt anses vara nÀr ansökan om adoption gavs in till den utlÀndska myndigheten som har meddelat avgörandet.

7 §

I paragrafen, som Ă€r ny, anges vissa ytterligare krav för att ett utlĂ€ndskt avgörande ska erkĂ€nnas i Sverige. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.1.

BestÀmmelsen Àr tillÀmplig nÀr det utlÀndska avgörandet gÀller i Sverige enligt 6 § 2, dvs. nÀr avgörandet har meddelats eller annars erkÀnns i den stat dÀr den som har adopterats hade hemvist nÀr adoptionsförfarandet inleddes. BestÀmmelsens tillÀmplighet förut-

280

SOU 2009:61

Författningskommentar

sÀtter vidare att den som har adopterats var under 18 Är och att adoptanten eller adoptanterna hade hemvist i Sverige nÀr det utlÀndska avgörandet meddelades. I ett sÄdant fall erkÀnns det utlÀndska avgörandet i Sverige endast om adoptanten eller adop- tanterna har anlitat en sammanslutning som var auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, en s.k. auktoriserad adoptionsorganisation. Alternativt krÀvs att adop- tanten eller adoptanterna har fÄtt tillstÄnd att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation (enskild adoption). Ett sÄdant tillstÄnd meddelas av socialnÀmnden enligt 4 § andra stycket i 1997 Ärs lag.

Syftet med bestĂ€mmelsen Ă€r att den eller de som vill adoptera inte ska kunna kringgĂ„ kraven i 1997 Ă„rs lag om förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Om en sĂ„dan organisation inte har anlitats, ska avgörandet alltsĂ„ erkĂ€nnas endast om social- nĂ€mnden har givit tillstĂ„nd till enskild adoption. Skulle det i nĂ„got fall förekomma att sökanden inte har fĂ„tt socialnĂ€mndens medgivande och tillstĂ„nd till enskild adoption innan det utlĂ€ndska avgörandet meddelades bör besluten kunna inhĂ€mtas i efterhand (se angĂ„ende detta Ă€ven 3 §). Detta innebĂ€r att det undantagsvis Ă€r möjligt att ”lĂ€ka” brister i paragrafen. Om sökanden inte skulle fĂ„ medgivande och tillstĂ„nd till enskild adoption erkĂ€nns emellertid inte det utlĂ€ndska avgörandet.

8 §

Paragrafen handlar om godkĂ€nnande av utlĂ€ndska avgöranden om adoption. Den motsvaras av 3 § första stycket i 1971 Ă„rs lag. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.1.

BestÀmmelsen Àr tillÀmplig i situationer dÀr den som har adopterats var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige nÀr det utlÀndska avgörandet om adoption meddelades. I ett sÄdant fall erkÀnns avgörandet i Sverige endast om det har godkÀnts av en myndighet. Detta krav gÀller alltsÄ förutom de förutsÀttningar som anges i 6 och 7 §§. BestÀmmelsen Àr i sak oförÀndrad.

Enligt bestÀmmelsen fÄr regeringen meddela föreskrifter om vilken myndighet som avses med bestÀmmelsen. Av 1 § första stycket förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption framgÄr att den behöriga myndigheten Àr Myndig- heten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA).

Viss vÀgledning för bedömningen ges i förarbetena till 1971 Ärs lag. För det fall att den som adopterats vid tidpunkten för beslutet

281

Författningskommentar

SOU 2009:61

hade fyllt 18 Är anges att det i allmÀnhet endast bör göras en formell prövning. En viss saklig prövning bör dÀremot ske om barnet var under 18 Är. Prövningen bör ske uteslutande utifrÄn synpunkten av barnets bÀsta, medan rent rÀttsliga synpunkter som t.ex. om förutsÀttningar för adoption varit uppfyllda enligt svensk lag i princip inte bör inverka pÄ bedömningen (se prop. 1971:113 s. 45).

9 §

I paragrafen finns en kompletterande bestĂ€mmelse om erkĂ€nnande av utlĂ€ndska avgöranden. Den har överförts frĂ„n 3 § andra stycket i 1971 Ă„rs lag men har ett delvis nytt innehĂ„ll. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.2.

BestÀmmelsen innebÀr att ett utlÀndskt avgörande om adoption kan erkÀnnas i Sverige Àven i andra fall Àn dem som anges i 6 §. Detta förutsÀtter att det med hÀnsyn till en parts hemvist eller medborgarskap eller annan anknytning fanns skÀlig anledning att ansökan prövades i den andra staten. BestÀmmelsen Àr tillÀmplig endast om adoptionsbeslutet inte faller under 6 §. Det kan t.ex. tÀnkas att adoptionen har genomförts i en annan stat utan att adoptanterna kan anses ha haft hemvist i den staten. Om de har vistats lÀnge i den staten kan den utlÀndska myndighetens behörig- het ÀndÄ anses vara godtagbar. Vidare kan den utlÀndska myndig- heten ha grundat sin behörighet pÄ endast den ena adoptantens anknytning till staten.

Enligt bestÀmmelsen fÄr regeringen meddela föreskrifter om vilken myndighet som avses med bestÀmmelsen. Av 1 § andra stycket förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption framgÄr att den behöriga myndigheten Àr Myndig- heten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA).

10 §

I paragrafen anges en grund för att vĂ€gra erkĂ€nnande av ett utlĂ€ndskt avgörande. BestĂ€mmelsen har med ett tillĂ€gg överförts frĂ„n 6 § i 1971 Ă„rs lag. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.3.

BestÀmmelsen innehÄller ett sedvanligt förbehÄll om att ett utlÀndskt avgörande inte fÄr tillÀmpas i Sverige om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rÀtts- ordningen (s.k. ordre public). I prop. 1971:113 s. 48 angavs som exempel det fallet att adoptionen framstÄr som en skenhandling. I bestÀmmelsen har tillagts att bedömningen ska göras med hÀnsyn

282

SOU 2009:61

Författningskommentar

till barnets bĂ€sta. Detta kan fĂ„ betydelse t.ex. nĂ€r det finns oklarheter i adoptionsförfarandet men barnet har funnits lĂ€nge i familjen och funnit sig vĂ€l till rĂ€tta dĂ€r. Det kan dĂ„ – trots bristerna i förfarandet – vara till barnets bĂ€sta att erkĂ€nna adoptionen.

RÀttsverkningarna av ett utlÀndskt avgörande om adoption

11 §

Paragrafen handlar om rĂ€ttsverkningarna av ett utlĂ€ndskt avgörande om adoption. Den har överförts frĂ„n 4 § första stycket i 1971 Ă„rs lag men har ett vĂ€sentligen nytt innehĂ„ll. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.7.

Av första stycket följer att ett utlĂ€ndskt avgörande om adoption som gĂ€ller i Sverige har de rĂ€ttsverkningar som anges i 4 kap. 19–22 §§ förĂ€ldrabalken, dvs. samma rĂ€ttsverkningar som en svensk adoption. Detta innebĂ€r bl.a. att den som har adopterats i rĂ€ttsligt hĂ€nseende ska anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska förĂ€ldrar. Om tvĂ„ makar eller sambor gemensamt har adopterat ett barn, stĂ„r barnet frĂ„n den tidpunkt dĂ„ adoptionen vinner laga kraft under vĂ„rdnad av bĂ„da makarna eller samborna.

I andra stycket finns ett undantag frÄn första stycket. BestÀmmelsen gÀller ifall en utlÀndsk adoption enligt lagen i den stat dÀr den beslutades innebÀr att det rÀttsliga förhÄllandet mellan den som har adopterats och hans eller hennes ursprungliga slÀkt inte har upphört (svag adoption). I ett sÄdant fall fÄr adoptionen inte heller i Sverige sÄdan verkan. BestÀmmelsen innebÀr att sÄdana eventuellt kvarvarande rÀttsverkningar mellan barnet och den ursprungliga slÀkten respekteras i Sverige. Detta kan fÄ betydelse om barnets ursprungliga familj efterlÀmnar arv till eller krÀver underhÄll av barnet. Det kan t.ex. vara sÄ att de ursprungliga förÀldrarna enligt lagen i den stat dÀr adoptionen beslutades Àven efter adoptionen har rÀtt till underhÄll av barnet. Om frÄgan om underhÄll kommer upp i svensk domstol och lagen i den stat dÀr adoptionen beslutades Àr tillÀmplig nÀr det gÀller rÀtten till underhÄll, mÄste Àven svensk domstol utgÄ frÄn att rÀttsverkning- arna mellan barnet och de ursprungliga förÀldrarna kvarstÄr.

Av bestÀmmelsen i andra stycket framgÄr vidare att den utlÀndska adoptionen i förhÄllande till adoptanten och dennes slÀktingar alltid har samma rÀttsverkningar som en svensk adoption. I detta avseende spelar det alltsÄ ingen roll vilka rÀtts-

283

Författningskommentar

SOU 2009:61

verkningar som adoptionen har enligt lagen i den stat dÀr den har beslutats.

Omvandling av en svag adoption

12 §

Paragrafen, som Ă€r ny, behandlar möjligheten att omvandla en svag adoption till en adoption med samma rĂ€ttsverkningar som en svensk adoption. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.8.

Paragrafen berör endast adoptioner som inte omfattas av 1993 Ärs Haagkonvention. Om det utlÀndska avgörandet erkÀnns enligt 1993 Ärs Haagkonvention, ska i stÀllet konventionens bestÀmmelser om omvandling anvÀndas, se 5 § lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haaglagen).

Av första stycket framgÄr att omvandling fÄr ske endast av en adoption som erkÀnns i Sverige och har de rÀttsverkningar som sÀgs i 11 § andra stycket, dvs. om den beviljade adoptionen innebÀr att det rÀttsliga förhÄllandet mellan den som har adopterats och hans eller hennes ursprungliga slÀkt inte har upphört (svag adoption). En sÄdan svag adoption fÄr omvandlas till en adoption med den verkan som anges i 4 kap. 19 § förÀldrabalken (stark adoption).

För att en omvandling ska fĂ„ ske krĂ€vs enligt andra stycket att nödvĂ€ndiga samtycken har lĂ€mnats för en sĂ„dan adoption. Uttrycket ”sĂ„dan adoption” syftar tillbaka pĂ„ det som anges i första stycket, dvs. en adoption med den verkan som anges i 4 kap. 19 § förĂ€ldrabalken (stark adoption). Samtyckena ska med andra ord omfatta en adoption med den verkan att det rĂ€ttsliga förhĂ„llandet till den ursprungliga slĂ€kten upphör.

Enligt den första punkten ska den som har adopterats samtycka till att den svaga adoptionen omvandlas till en stark adoption, i de fall som anges i 4 kap. 7 § förÀldrabalken. Ett samtycke behövs alltsÄ om den som har adopterats har fyllt 12 Är och inte Àr varaktigt förhindrat att samtycka pÄ grund av en psykisk störning eller nÄgot annat liknande förhÄllande. Det Àr förhÄllandena vid tiden för ansökan om omvandling som Àr avgörande. Det kan t.ex. tÀnkas att den som avses med ansökan om omvandling har adopterats som spÀdbarn genom ett svagt adoptionsbeslut och att frÄgan om omvandling uppkommer nÀr den som har adopterats har

284

SOU 2009:61

Författningskommentar

fyllt 12 Är. I ett sÄdant fall krÀvs som regel samtycke för att omvandling ska fÄ ske, oavsett om den ursprungliga adoptionen inte skulle ha förutsatt nÄgot sÄdant samtycke enligt 4 kap. 7 § förÀldrabalken.

Enligt den andra punkten krÀvs dessutom samtycke av den eller dem vars samtycke i övrigt krÀvdes för adoptionen enligt lagen i den stat dÀr den beslutades. Om den ursprungliga svaga adoptionen t.ex. krÀvde förÀldrarnas samtycke, behövs förÀldrarnas samtycke Àven vid en omvandling. I vissa fall kan ett ursprungligt samtycke vara tillrÀckligt. Detta förutsÀtter att samtycket omfattar de rÀtts- verkningar som en stark adoption innebÀr. Om de ursprungliga samtyckena endast avser en svag adoption mÄste domstolen inhÀmta nya samtycken.

Som framgÄr av paragrafen ska domstolen endast pröva om de formella förutsÀttningarna som anges i paragrafen Àr uppfyllda. Det ska inte göras nÄgon materiell prövning av om en omvandling Àr till barnets bÀsta.

13 §

Paragrafen, som Ă€r ny, reglerar vem som fĂ„r ansöka om omvandling av en svag adoption, vilken domstol som Ă€r behörig och vilken lag som ska tillĂ€mpas vid domstolens handlĂ€ggning. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.8.

Av första stycket framgÄr att omvandling beslutas av allmÀn domstol pÄ ansökan av adoptanten eller adoptanterna.

I andra stycket berörs domstolens behörighet. Av hÀnvisningen till 2 § följer att bestÀmmelserna om svensk domstols behörighet nÀr det gÀller Àrenden om adoption tillÀmpas Àven i frÄga om Àrenden om omvandling av en svag adoption. Ansökan fÄr alltsÄ tas upp av svensk domstol bl.a. om den eller de sökande eller den som har adopterats har hemvist i Sverige.

NÀr det gÀller frÄgan om vilken tingsrÀtt som Àr behörig tillÀmpas 4 kap. 1 § andra stycket förÀldrabalken. Ansökan fÄr alltsÄ tas upp av tingsrÀtten i den ort dÀr en sökande eller den som har adopterats har sitt hemvist. Om det inte finns nÄgon behörig domstol, tas ansökan upp av Stockholms tingsrÀtt.

I tredje stycket finns en hÀnvisning till bestÀmmelserna i lagen (1996:242) om domstolsÀrenden. Detta fÄr betydelse bl.a. nÀr det gÀller domstolens skyldighet att skriftvÀxla. Enligt 15 § lagen om domstolsÀrenden ska skriftvÀxling normalt ske med den som Àr motpart i Àrendet. I ett Àrende om omvandling av en adoption bör

285

Författningskommentar

SOU 2009:61

endast den vars samtycke krÀvs för omvandlingen kunna anses som motpart (se 12 § andra stycket). SkriftvÀxling bör som regel kunna underlÄtas om det redan finns ett samtycke som gÀller en stark adoption.

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Den nya lagen trÀder i kraft den 1 juli 2010 dÄ 1971 Ärs lag upphör att gÀlla (den första punkten).

Enligt övergÄngsbestÀmmelsen i den andra punkten ska Àldre bestÀmmelser om svensk domstols behörighet tillÀmpas i frÄga om Àrenden som har inletts hos en domstol före ikrafttrÀdandet. Ett pÄgÄende Àrende ska alltsÄ tas upp till prövning Àven om behörighet inte skulle finnas enligt de nya bestÀmmelserna. 3 § ska inte tillÀmpas i frÄga om Àrenden som har inletts före ikrafttrÀdandet. Det finns alltsÄ i ett sÄdant fall inget krav pÄ att sökanden har anlitat en auktoriserad adoptionsorganisation eller har fÄtt tillstÄnd till enskild adoption.

ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelsen i den tredje punkten gĂ€ller utlĂ€ndska avgöranden om adoption som har meddelats före ikrafttrĂ€dandet. Enligt första stycket tillĂ€mpas 6–13 §§ i ett sĂ„dant fall. Det innebĂ€r att bestĂ€mmelserna om erkĂ€nnande och rĂ€ttsverkningar ska tillĂ€mpas Ă€ven pĂ„ Ă€ldre utlĂ€ndska avgöranden. En utlĂ€ndsk adoption som enligt Ă€ldre bestĂ€mmelser inte erkĂ€ndes i Sverige – t.ex. om avgörandet meddelats i den stat dĂ€r barnet hade sitt hemvist – kan alltsĂ„ komma att erkĂ€nnas efter ikrafttrĂ€dandet. Vidare framgĂ„r av övergĂ„ngsbestĂ€mmelsen att ett avgörande som gĂ€llde i Sverige vid ikrafttrĂ€dandet fortfarande gĂ€ller Ă€ven om det inte följer av erkĂ€nnandebestĂ€mmelserna i 6–10 §§. BestĂ€mmelsen innebĂ€r att ett avgörande om adoption som erkĂ€ndes i Sverige enligt de Ă€ldre bestĂ€mmelserna, t.ex. dĂ€rför att sökanden var medborgare i det land dĂ€r avgörandet meddelades, kommer att gĂ€lla Ă€ven efter ikrafttrĂ€dandet. Syftet Ă€r att bestĂ„ende rĂ€ttsförhĂ„llanden inte ska rubbas men att den nya lagen annars ska tillĂ€mpas fullt ut.

I andra stycket regleras förhÄllandet mellan ett utlÀndskt avgörande om adoption som meddelats före ikrafttrÀdandet och ett svenskt avgörande om adoption. Enligt Àldre bestÀmmelser krÀvdes i vissa fall MIA:s godkÀnnande för att en utlÀndsk adoption skulle erkÀnnas i Sverige. Enligt praxis gÀllde detta dock endast starka adoptioner. I frÄga om svaga adoptioner som inte gÀllde auto-

286

SOU 2009:61

Författningskommentar

matiskt hĂ€nvisades adoptanten till att ansöka om adoption vid svensk domstol. ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelsen innebĂ€r att ett sĂ„dant svenskt beslut om adoption har företrĂ€de framför det utlĂ€ndska beslutet, Ă€ven om det utlĂ€ndska beslutet i och för sig skulle uppfylla kraven för erkĂ€nnande enligt de nya bestĂ€mmelserna. BestĂ€mmelsen fĂ„r betydelse framför allt i frĂ„ga om utlĂ€ndska svaga adoptionsbeslut, men gĂ€ller Ă€ven om det utlĂ€ndska avgörandet var en stark adoption.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 18.

20.2Förslaget till lag om Àndring i förÀldrabalken

2 kap.

7 §

Paragrafen handlar om förutsÀttningarna för socialnÀmnden att lÀgga ned en pÄbörjad faderskapsutredning. Första stycket har Àndrats till följd av Àndringarna i 4 kap. förÀldrabalken.

4 kap. Om adoption

Kapitlet Ă€r nytt. MĂ„nga av bestĂ€mmelserna har överförts frĂ„n det tidigare kapitlet men fĂ„tt ett vĂ€sentligen eller delvis nytt innehĂ„ll. Paragraferna har genomgĂ„ende fĂ„tt nya nummer. Även sprĂ„kliga och systematiska Ă€ndringar har gjorts. Av författningskommen- taren framgĂ„r i vilken utstrĂ€ckning den aktuella bestĂ€mmelsen innefattar nĂ„gon materiell Ă€ndring i förhĂ„llande till det tidigare kapitlet.

AllmÀnna förutsÀttningar för adoption

1 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om hur en adoption sker och om domstolens behörighet. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 12.3.

I första stycket har tagits in den centrala bestÀmmelsen att en adoption sker genom beslut av allmÀn domstol. BestÀmmelsen har överförts frÄn 1 § i kapitlets tidigare lydelse. BestÀmmelsen har omformulerats i syfte att klargöra att adoptionen sker genom

287

Författningskommentar

SOU 2009:61

domstolens beslut och att det alltsÄ inte behövs nÄgon ytterligare ÄtgÀrd.

En ansökan om adoption fÄr enligt andra stycket göras av den eller dem som vill adoptera. BestÀmmelsen Àr ny men innebÀr i sak ingen förÀndring. I stycket finns ocksÄ en bestÀmmelse om behörig domstol. BestÀmmelsen har överförts frÄn 9 § i kapitlets tidigare lydelse. Ett tillÀgg har gjorts om att Àven tingsrÀtten i den ort dÀr den som sökanden vill adoptera har sitt hemvist Àr behörig.

2 §

Paragrafen, som Ă€r ny, innehĂ„ller en grundlĂ€ggande bestĂ€mmelse om barnets bĂ€sta nĂ€r den som sökanden vill adoptera inte har fyllt 18 Ă„r. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 6.3.

Av första stycket framgĂ„r att barnets bĂ€sta ska vara avgörande för alla beslut om adoption av barn under 18 Ă„r. BestĂ€mmelsen gĂ€ller sĂ„vĂ€l för domstolen som för den som pĂ„ uppdrag av domstolen genomför utredningen i Ă€rendet. Att barnets bĂ€sta ska vara avgörande utesluter inte att hĂ€nsyn tas Ă€ven till andra intressen Ă€n barnets, t.ex. de biologiska förĂ€ldrarnas. En förĂ€lders intressen fĂ„r dock aldrig gĂ„ före eller vara likvĂ€rdiga med barnets intressen. Inte heller sökandens behov och önskningar fĂ„r ta över eller jĂ€mstĂ€llas med barnets intressen. Avgörande för bedömningen av barnets Ă„lder Ă€r den dag dĂ„ domstolens beslut meddelas. Om barnet Ă€r strax under 18 Ă„r vid tidpunkten för tingsrĂ€ttens beslut men hinner fylla 18 Ă„r efter det att beslutet har överklagats, kan det undantagsvis bli sĂ„ att den högre instansen i stĂ€llet fĂ„r tillĂ€mpa bestĂ€mmelserna i 3 § om vuxenadoption. Även i ett sĂ„dant fall faller det sig dock naturligt att i viss utstrĂ€ckning beakta de omstĂ€ndigheter som nĂ€mns i 2 §.

I andra stycket nĂ€mns vilka omstĂ€ndigheter som sĂ€rskilt ska beaktas vid bedömningen av vad som Ă€r bĂ€st för barnet. I den första strecksatsen nĂ€mns viljan och förmĂ„gan hos barnets förĂ€ldrar att ge barnet omvĂ„rdnad, trygghet och en god fostran (angĂ„ende dessa uttryck se 6 kap. 1 § förĂ€ldrabalken). Med ”förĂ€ldrar” avses de som enligt bestĂ€mmelserna i 1 kap. förĂ€ldrabalken Ă€r att anse som förĂ€ldrar. Vid en omadoption avses den eller de som har adopterat barnet (angĂ„ende rĂ€ttsverkningarna av en adoption se 19 §). Den omstĂ€ndigheten att barnet inte kan fĂ„ sina behov tillgodosedda av sina förĂ€ldrar har stor betydelse vid bedömningen av om en adoption Ă€r bĂ€st för barnet. SĂ„ kan vara fallet om förĂ€ldrarna Ă€r avlidna eller om det inte Ă€r kĂ€nt var de befinner sig. Men det kan

288

SOU 2009:61

Författningskommentar

ocksĂ„ vara sĂ„ att förĂ€ldrarna lever och Ă€r kĂ€nda men att de varaktigt saknar förmĂ„ga att tillgodose barnets behov, t.ex. pĂ„ grund av sjukdom, missbruksproblem eller andra varaktiga brister i hem- miljön. SĂ€rskilt nĂ€r en förĂ€lder motsĂ€tter sig adoptionen mĂ„ste domstolen – och Ă€ven den som genomför utredningen i Ă€rendet – göra en bedömning av om de eventuella brister som finns nĂ€r det gĂ€ller förĂ€ldrarnas omsorgsförmĂ„ga Ă€r tillrĂ€ckligt allvarliga för att motivera en adoption. En bedömning mĂ„ste vidare göras nĂ€r det gĂ€ller bristernas varaktighet. TillfĂ€lliga brister kan aldrig motivera en adoption.

Vid internationell adoption gör sig sÀrskilda hÀnsyn gÀllande. I dessa fall Àr en adoption ofta motiverad pÄ grund av fattigdom eller andra svÄra sociala förhÄllanden. Barnet kan vara övergivet av dessa eller andra skÀl. En allmÀn önskan att ge barnet möjlighet att vistas i Sverige för att barnet dÀrigenom ska fÄ bÀttre levnadsvillkor Àr inte tillrÀckligt för adoption. Samma sak gÀller om adoptionen inte har nÄgot annat syfte Àn att göra det möjligt för den som adopteras att fÄ uppehÄllstillstÄnd hÀr i landet. Det mÄste finnas en pÄtaglig brist just nÀr det gÀller förÀldrarnas vilja eller förmÄga att ta ansvar för sitt barn.

Enligt den andra strecksatsen ska sĂ€rskilt beaktas den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förĂ€ldrarna. Trots att en förĂ€lder saknar förmĂ„ga att ha barnet boende hos sig och sköta den faktiska omvĂ„rdnaden om barnet, kan det vara sĂ„ att förĂ€ldern genom en kontinuerlig och nĂ€ra kontakt med barnet Ă€ndĂ„ Ă€r ett viktigt stöd för barnet under hans eller hennes uppvĂ€xt och pĂ„ det sĂ€ttet bidrar till barnets trygghet och utveckling. I ett sĂ„dant fall bör en adoption i vart fall inte komma i frĂ„ga mot en förĂ€lders vilja. En adoption mot förĂ€lderns vilja förutsĂ€tter att den personliga relationen mellan barnet och förĂ€ldern inte Ă€r sĂ„dan att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktĂ€ren av ett förĂ€ldraskap, Ă€ven om den Ă€ndĂ„ kan ha ett visst vĂ€rde för barnet. Detta fĂ„r bedömas mot bakgrund av bl.a. vilka brister som finns nĂ€r det gĂ€ller förĂ€lderns personliga och sociala förhĂ„llanden, vilken kontakt som hittills har förekommit mellan barnet och förĂ€ldern och barnets kĂ€nslomĂ€ssiga anknytning till förĂ€ldern. Även barnets egen vilja mĂ„ste vĂ€gas in, med beaktande av barnets Ă„lder och mognad. En adoption kan mycket vĂ€l vara den bĂ€sta lösningen för barnet Ă€ven om barnet har kontakt med sina förĂ€ldrar. I vissa fall kanske adoptivförĂ€ldrarna kan medverka till en fortsatt kontakt.

289

Författningskommentar

SOU 2009:61

Enligt den tredje strecksatsen ska sÀrskilt beaktas förutsÀtt- ningarna för sökanden att ge barnet ett varaktigt och stabilt förÀldra-barnförhÄllande. HÀr kan ledning hÀmtas frÄn vad som gÀller för socialnÀmndens utredning inför ett beslut om medgiv- ande att ta emot ett barn med hemvist utomlands för adoption (se 6 kap. 12 § andra stycket socialtjÀnstlagen [2001:453]). DÀr anges att hÀnsyn sÀrskilt ska tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adop- tionens innebörd, sökandens hÀlsotillstÄnd, personliga egenskaper och sociala nÀtverk. Om medgivande söks av makar eller sambor ska ocksÄ beaktas stabiliteten i deras relation. Vid bedömningen av sökandens förutsÀttningar gör sig sÀrskilda hÀnsyn gÀllande om barnet redan har en nÀra anknytning till sökanden. SÄ kan vara fallet t.ex. nÀr barnet ska adopteras av nÄgon eller nÄgra som har tagit hand om barnet pÄ grund av en familjehemsplacering eller vid en styvbarnsadoption. I ett sÄdant fall bör sÀrskilt beaktas hur barnet har knutit an till sökanden eller sökandena (se nÀrmare angÄende bedömningen avsnitt 6.3).

Av tredje stycket framgÄr att hÀnsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad, Àven nÀr barnets samtycke inte krÀvs. BestÀmmelsen fanns tidigare i 4 kap. 6 § första stycket förÀldrabalken men har nu lyfts fram och samordnats med bestÀmmelsen om barnets bÀsta.

3 §

I paragrafen, som Ă€r ny, anges allmĂ€nna förutsĂ€ttningar för Ă€renden om adoption dĂ€r den som sökanden vill adoptera har fyllt 18 Ă„r. Avgörande för bedömningen Ă€r hur gammal den som sökanden vill adoptera Ă€r nĂ€r domstolens beslut meddelas. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 6.4.

Enligt bestÀmmelsen fÄr en adoption ske om det finns sÀrskild anledning med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. UtgÄngspunkten Àr att det mellan dem ska finnas ett förhÄllande av vÀsentligen samma innehÄll som det mellan förÀldrar och barn (se prop. 1980/81:112 s. 9). FörhÄllandet ska alltsÄ ha karaktÀren av ett förÀldra- barnförhÄllande.

Till ledning för bedömningen anges i den första strecksatsen att det sÀrskilt ska beaktas om sökanden har uppfostrat den som sökanden vill adoptera. En adoption kan vara motiverad t.ex. i en styvbarnsrelation dÀr man har avvaktat med att ta upp frÄgan om en

290

SOU 2009:61

Författningskommentar

adoption till dess att barnet har vuxit upp. Det kan ocksÄ vara sÄ att den som sökanden vill adoptera har varit familjehemsplacerad hos sökanden eller att sökanden har varit förordnad som sÀrskild vÄrdnadshavare för barnet.

Vid bedömningen ska det enligt den andra strecksatsen vidare sĂ€rskilt beaktas om det pĂ„ annat sĂ€tt har uppkommit ett varaktigt och stabilt förĂ€ldra-barnförhĂ„llande mellan sökanden och den som hon eller han vill adoptera. Det kan t.ex. vara sĂ„ att en av ”barnets” förĂ€ldrar har gift om sig och att ”barnet” trots att han eller hon redan har flyttat hemifrĂ„n, har fĂ„tt en nĂ€ra personlig relation till styvförĂ€ldern. Ett annat exempel Ă€r om en biologisk förĂ€lder vill adoptera tillbaka ett barn som tidigare har adopterats bort. I detta fall bör det ligga sĂ€rskilt nĂ€ra till hands att pĂ„visa ett förĂ€ldra- barnförhĂ„llande.

Vid bedömningen bör det lÀggas stor vikt vid barnets egen instÀllning och barnets och sökandens uppfattning av sitt förhÄll- ande. Om det under lÄng tid inte har förekommit nÄgon kontakt mellan barnet och den biologiska förÀldern och barnet inte önskar ha nÄgon vidare kontakt med denne, bör förÀlderns vilja normalt inte kunna hindra en adoption.

Vid internationell adoption gör sig sÀrskilda hÀnsyn gÀllande. En adoption ska inte anvÀndas för att underlÀtta för en utlÀndsk medborgare att bosÀtta sig i Sverige eller av rent ekonomiska syften.

4 §

I paragrafen anges Ă„lderskrav för den som adopterar. BestĂ€mmelsen har med vissa Ă€ndringar överförts frĂ„n 1 § i kapitlets tidigare lydelse. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.3.

Enligt första stycket ska den som adopterar ha fyllt 25 Är. BestÀmmelsen Àr i sak oförÀndrad.

Av andra stycket framgÄr att Àven den som har fyllt 18 Är men inte 25 Är fÄr adoptera i vissa situationer. Det första fallet Àr om adoptionen avser en makes eller sambos barn. BestÀmmelsen har utökats till att Àven gÀlla sambor. Det andra fallet Àr om det annars med hÀnsyn till barnets bÀsta finns sÀrskild anledning. BestÀm- melsen har Àndrats sÄ att det inte lÀngre krÀvs synnerliga skÀl för att fÄ adoptera. En sÄdan sÀrskild anledning som anges i bestÀmmelsen kan vara att sökanden och den som sökanden vill adoptera Àr slÀkt eller att de har nÄgon annan anknytning till varandra. Det kan t.ex. vara sÄ att barnet har varit placerat hos sökanden med stöd av den

291

Författningskommentar

SOU 2009:61

sociala skyddslagstiftningen. Det ska dĂ€remot inte lĂ€ngre vara möjligt att före 25 Ă„rs Ă„lder adoptera enbart av det skĂ€let att sökandena inte kan fĂ„ egna biologiska barn, nĂ„got som tidigare ansĂ„gs rymmas under ”synnerliga skĂ€l” i 1 § (se prop. 1970:186 s. 50 f.).

Den tidigare generella möjligheten att frĂ„n 18 Ă„rs Ă„lder fĂ„ adoptera ”eget barn” har tagits bort (se avsnitt 13.1). Den situa- tionen att en biologisk förĂ€lder vill adoptera tillbaka ett tidigare bortadopterat barn omfattas i stĂ€llet av andra stycket.

Makars och sambors adoption

5 §

Paragrafen handlar om makars och sambors möjlighet att adoptera. BestĂ€mmelsen har med vissa Ă€ndringar överförts frĂ„n 3 § i kapitlets tidigare lydelse. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 7.5.

BestÀmmelsen i första stycket har utökats till att gÀlla Àven sambor. Med sambor avses tvÄ personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhÄllande och har gemensamt hushÄll (1 § sambolagen [2003:376]). SÄvÀl heterosexuella som homosexuella par omfattas. En utgÄngspunkt Àr att det ska vara frÄga om en sammanlevnad i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingÄr sexuellt samliv, gemensamt hushÄll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete (se prop. 2002/03:80 s. 27 f.).

Även bestĂ€mmelsen om styvbarnsadoption i andra stycket har utökats till att gĂ€lla sambor. Även en sambo fĂ„r alltsĂ„ adoptera den andra sambons barn. I bestĂ€mmelsen anges vidare att en make fĂ„r adoptera ensam om den andra maken vistas pĂ„ okĂ€nd ort. Denna bestĂ€mmelse Ă€r i sak oförĂ€ndrad. Det ligger i sakens natur att det inte Ă€r möjligt att vara sambo med en person om det inte kan klarlĂ€ggas var den personen befinner sig. I detta avseende gĂ€ller dĂ€rför olika bestĂ€mmelser för makar och sambor.

Den tidigare möjligheten för en make att adoptera ensam nĂ€r adoptionen avsĂ„g ”eget barn” har tagits bort (jfr tidigare 3 § och avsnitt 13.1). Detsamma gĂ€ller den tidigare möjligheten för en make att adoptera ensam om den andra maken lider av en allvarlig psykisk störning (jfr tidigare 3 § och avsnitt 7.5).

292

SOU 2009:61

Författningskommentar

6 §

Av paragrafen framgÄr att andra Àn makar och sambor inte fÄr adoptera gemensamt. Paragrafen har överförts frÄn 4 § i kapitlets tidigare lydelse. Ett tillÀgg har gjorts till följd av att sambor har fÄtt möjlighet att adoptera gemensamt (se 5 §).

Samtycken

7 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om krav pĂ„ samtycke av den som sökanden vill adoptera. BestĂ€mmelserna har överförts frĂ„n 5 § i kapitlets tidigare lydelse. Andra stycket har Ă€ndrats. Över- vĂ€gandena finns i avsnitt 10.3.

I första stycket föreskrivs att den som har fyllt 12 Är inte fÄr adopteras utan eget samtycke.

Av andra stycket följer att ett samtycke enligt första stycket inte behövs om den som sökanden vill adoptera Àr varaktigt förhindrad att lÀmna samtycke pÄ grund av en psykisk störning eller nÄgot annat liknande förhÄllande. Undantagen frÄn samtyckeskravet behandlas i prop. 1980/81:112 s. 6 f. och s. 12.

Ett undantag frÄn kravet pÄ samtycke nÀr barnet Àr mellan 12 och 16 Är och det skulle skada barnet att bli tillfrÄgat, har tagits bort.

8 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om krav pĂ„ samtycke av förĂ€ldrarna till den som sökanden vill adoptera. BestĂ€mmelserna har överförts frĂ„n 5 a § i kapitlets tidigare lydelse. Första och andra styckena har Ă€ndrats. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.4.

I första stycket har tagits bort en bestÀmmelse om samtycken vid omadoption. Detta innebÀr dock ingen förÀndring i sak. Av 19 § följer att samtyckeskraven vid en omadoption avser dem som har adopterat barnet och inte de biologiska förÀldrarna.

I andra stycket anges i vilka fall ett samtycke enligt första stycket inte behövs. Stycket har fÄtt en annan redaktionell utformning. BestÀmmelsen under punkten 2 har Àndrats. En tidigare bestÀm- melse om samtycke av sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare har överförts till 9 §.

Av den första punkten framgÄr att samtycke inte behövs av en förÀlder som Àr utan del i vÄrdnaden. BestÀmmelsen Àr i sak

293

Författningskommentar

SOU 2009:61

oförĂ€ndrad. Enligt den andra punkten behövs ett samtycke inte heller av en förĂ€lder som Ă€r varaktigt förhindrad att samtycka pĂ„ grund av en psykisk störning. Begreppet psykisk störning anvĂ€nds som grundlĂ€ggande sjukdomsbegrepp inom lagstiftningen om den psykiatriska tvĂ„ngsvĂ„rden, straffrĂ€tten och civilrĂ€tten (se prop. 1990/91:194 s. 39–41). Exempel pĂ„ psykisk störning kan vara schizofreni, depression och psykisk utvecklingsstörning. Avgör- ande för om ett samtycke krĂ€vs Ă€r om förĂ€ldern pĂ„ grund av störningen Ă€r varaktigt förhindrad att lĂ€mna ett samtycke. Det krĂ€vs alltsĂ„ ett samband mellan störningen och förmĂ„gan att samtycka. Ett krav pĂ„ samtycke förutsĂ€tter att förĂ€ldern pĂ„ ett nĂ„gorlunda förnuftigt sĂ€tt kan ta stĂ€llning till innebörden av ett samtycke och adoptionens rĂ€ttsverkningar. Enligt den tredje punkten behövs det inte nĂ„got samtycke av en förĂ€lder som vistas pĂ„ okĂ€nd ort. BestĂ€mmelsen Ă€r i sak oförĂ€ndrad.

9 §

Av paragrafen följer att den som stÄr under vÄrdnad av en eller tvÄ sÀrskilt förordnade vÄrdnadshavare inte fÄr adopteras utan dennes eller deras samtycke. BestÀmmelsen har överförts frÄn 5 a § andra stycket i kapitlets tidigare lydelse. FrÄgan berörs i avsnitt 9.4. Det finns inga undantag frÄn samtyckeskravet. Om det har förordnats en sÀrskild vÄrdnadshavare för barnet, fÄr en adoption alltsÄ aldrig beslutas utan dennes samtycke.

Förbud mot ersÀttning

10 §

Paragrafen berör avtal om ersĂ€ttning eller underhĂ„ll vid adoption. BestĂ€mmelsen har överförts frĂ„n 6 § andra och tredje stycket i kapitlets tidigare lydelse. En bestĂ€mmelse om underhĂ„llsbidrag i form av engĂ„ngsbelopp har tagits bort. BestĂ€mmelserna Ă€r i övrigt oförĂ€ndrade. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 13.2.

294

SOU 2009:61

Författningskommentar

Utredningen i Àrenden om adoption

11 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om utredningen i Ă€renden om adoption. Första och andra styckena har överförts frĂ„n 10 § i kapitlets tidigare lydelse men har ett vĂ€sentligen nytt innehĂ„ll. Tredje stycket Ă€r nytt. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.1–11.3.

Domstolen ska enligt första stycket se till att Àrenden om adoption blir tillrÀckligt utredda. Genom detta markeras att Àrenden om adoption Àr indispositiva och att domstolen har en utredningsskyldighet. Domstolen har alltsÄ ett eget ansvar för att de omstÀndigheter som kan ha betydelse för domstolens bedöm- ning kommer fram. I detta ligger bl.a. att berörda personers instÀllning utreds och att de yttranden som bör finnas i Àrendet inhÀmtas. I den allmÀnna utredningsskyldigheten ligger ocksÄ att undersöka om ersÀttning eller bidrag till barnets underhÄll har lÀmnats eller utlovats.

Om den som sökanden vill adoptera inte har fyllt 18 Är, ska domstolen enligt andra stycket uppdra Ät socialnÀmnden att utse nÄgon att genomföra en utredning till grund för domstolens bedömning. Det Àr inte lÀngre socialnÀmnden utan den enskilda utredaren som ska lÀmna yttrande till domstolen. Uppgiften att utse utredare kan delegeras till en tjÀnsteman i kommunen (se 10 kap. 5 § socialtjÀnstlagen). Domstolen bör pÄ samma sÀtt som nÀr det gÀller utredningar enligt 6 kap. förÀldrabalken normalt rikta sin begÀran till en enda kommun.

Av tredje stycket följer att domstolen fÄr ange riktlinjer för utredningen. Det kan t.ex. handla om att domstolen vid en enskild adoption nÀr barnet har hemvist utomlands vill att utredaren försöker klarlÀgga förÀldrarnas instÀllning (nÄgot som normalt inte ingÄr i utredarens skyldigheter, jfr 12 § tredje stycket). Domstolen fÄr ocksÄ bestÀmma en viss tid inom vilken utredningen ska vara slutförd och, om det behövs, förlÀnga denna tid. Domstolen ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt. En motsvarande bestÀmmelse finns i frÄga om utredningar om vÄrdnad, boende och umgÀnge (6 kap. 19 § tredje stycket).

295

Författningskommentar

SOU 2009:61

12 §

I paragrafen, som Ă€r ny, finns vissa ytterligare bestĂ€mmelser om utredningen enligt 11 § andra stycket. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.5 och 10.4.

Den som genomför en utredning ska enligt första stycket, om det inte Ă€r olĂ€mpligt, försöka klarlĂ€gga barnets instĂ€llning. Detta Ă€r ingen nyhet. Det har tillagts att barnet, om det Ă€r möjligt, ska ges relevant information och erbjudas den rĂ„dgivning som kan behövas. Vilken information som kan vara relevant beror pĂ„ barnets Ă„lder och mognad. Informationen kan gĂ€lla vad en adoption innebĂ€r för barnet, vilka konsekvenser barnets instĂ€llning kan fĂ„ och hur adoptionen kommer att gĂ„ till. Den rĂ„dgivning som kan behövas bör lĂ€mnas vid det samtal som utredaren normalt har med barnet. FrĂ„gor som kan behöva beröras Ă€r t.ex. vilka alternativ som finns till en adoption och vilka konsekvenser en adoption i olika avseenden kan innebĂ€ra. Uttrycket ”om det Ă€r möjligt” tar frĂ€mst sikte pĂ„ fall dĂ€r barnet har hemvist utomlands. Det kan i sĂ„dana situationer vara svĂ„rt för utredaren att fĂ„ direkt kontakt med barnet. Det kan ocksĂ„ vara sĂ„ att barnet Ă€r för litet för att kunna ta emot information.

Av andra stycket följer vidare att utredaren, om det behövs, ska försöka klarlĂ€gga instĂ€llningen hos barnets förĂ€ldrar och sĂ€rskilt förordnade vĂ„rdnadshavare. Utredaren ska ocksĂ„, om det Ă€r möjligt, informera om förutsĂ€ttningarna för och rĂ€ttsverkningarna av adoptionen och erbjuda den rĂ„dgivning som kan behövas. BestĂ€mmelsen Ă€r ny. Uttrycket ”om det behövs” innebĂ€r att utredaren mĂ„ste göra en bedömning av behovet i det enskilda fallet. Om det framgĂ„r av handlingarna i Ă€rendet att förĂ€ldern tydligt har motsatt sig en adoption, behöver utredaren inte vidta nĂ„gra ytterligare Ă„tgĂ€rder. NĂ„gra Ă„tgĂ€rder behöver inte heller vidtas om det redan Ă€r klart att förĂ€ldern har lĂ€mnat ett samtycke till adop- tionen, t.ex. genom att underteckna ansökan om adoption.

Enligt bestÀmmelsen ska utredaren försöka klarlÀgga förÀldrar- nas instÀllning. Utredaren ska vidta rimliga anstrÀngningar för att fÄ kontakt med förÀldrarna. Det kan finnas fall dÀr det inte Àr möjligt, t.ex. om det inte kan klarlÀggas var förÀldern befinner sig.

Utredaren ska, om det Àr möjligt, vidare informera om förutsÀttningarna för och rÀttsverkningarna av adoptionen och erbjuda den rÄdgivning som kan behövas. Utredarens skyldighet gÀller inte om förÀldern inte kan nÄs eller om förÀldern inte vill ha information och rÄdgivning. RÄdgivningen kan gÀlla t.ex. frÄgor om

296

SOU 2009:61

Författningskommentar

syftet med adoptionen och eventuella alternativ till en adoption. Även frĂ„gor om möjligheterna till en fortsatt kontakt med barnet efter adoptionen kan behöva tas upp. RĂ„dgivningen bör kunna ske vid det möte med förĂ€ldern som utredaren normalt har inom ramen för utredningen.

Av tredje stycket framgÄr att utredarens skyldigheter enligt andra stycket inte gÀller om barnet har hemvist utomlands eller förts till Sverige i syfte att adopteras. I dessa fall har socialnÀmndens utredare alltsÄ ingen generell skyldighet att klarlÀgga förÀldrarnas instÀllning eller att ge information och rÄdgivning till förÀldern. BestÀmmelsen utesluter dock inte att det i vissa fall ÀndÄ kan finnas anledning att ta kontakt med barnets förÀldrar, t.ex. om förÀlderns instÀllning Àr oklar och adoptionen inte har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation (enskild adoption). Domstolen bör i sÄdana fall ge ett riktat uppdrag till utredaren (jfr 11 § tredje stycket).

13 §

Paragrafen, som Ă€r ny, innehĂ„ller vissa ytterligare bestĂ€mmelser om utredningen enligt 11 § andra stycket. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.4.

Enligt bestÀmmelsen ska utredaren redovisa det som har kommit fram under utredningen för domstolen och lÀmna förslag till beslut. Den redovisning som ska göras rör allt som kan vara av betydelse för domstolens bedömning. Av sÀrskild betydelse Àr det att barnets instÀllning redovisas, men Àven bl.a. förÀldrarnas och andra berördas instÀllning bör redovisas.

Utredaren ska ge förslag till beslut i alla Àrenden om adoption. Det finns inte nÄgra undantag frÄn detta. Utredarens förslag till beslut ska vara vÀl motiverat och utredaren bör ocksÄ lÀmna en konsekvensbeskrivning, dvs. föra ett resonemang om vad olika alternativ kan innebÀra för barnet pÄ kort och lÄng sikt.

14 §

Paragrafen, som Ă€r ny, innehĂ„ller en sekretessbrytande bestĂ€mmelse vid adoptionsutredningar. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.3.

Avsikten Àr att socialnÀmndens utredare i ett adoptionsÀrende ska ha ett fullstÀndigt underlag för sin bedömning av om en adoption Àr bÀst för barnet eller inte. Det kan finnas fall dÀr sökanden, barnet och/eller vÄrdnadshavaren Àr bosatta i olika

297

Författningskommentar

SOU 2009:61

kommuner och dĂ€r det dĂ€rför finns upplysningar hos socialtjĂ€nsten i en annan kommun Ă€n den som ansvarar för utredningen i adoptionsĂ€rendet. Det kan ocksĂ„ vara sĂ„ att sökanden har flyttat frĂ„n en kommun till en annan. Det följer dĂ„ av bestĂ€mmelsen att den andra socialnĂ€mnden Ă€r skyldig att – utan hinder av sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) – lĂ€mna upplysningar pĂ„ begĂ€ran av den socialnĂ€mnd som avses i 11 § andra stycket eller av den som socialnĂ€mnden har utsett att genomföra utredningen. BestĂ€mmelsen har utformats i enlighet med bestĂ€mmelsen i 6 kap. 19 § femte stycket förĂ€ldra- balken.

15 §

Paragrafen innehĂ„ller en bestĂ€mmelse om reservforum för Ă€renden som enligt 11 § andra stycket ska handlĂ€ggas av socialnĂ€mnden. Paragrafen Ă€r ny. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.5.

BestÀmmelsen avser situationer dÀr en domstol enligt 11 § andra stycket ska ge socialnÀmnden i uppdrag att utse nÄgon att genomföra en utredning i adoptionsÀrendet, men dÀr det inte finns nÄgon behörig nÀmnd enligt svensk rÀtt. Om barnet eller sökanden vistas i Sverige, Àr det normalt en nÀmnd i vistelsekommunen som Àr behörig. Det kan dock i undantagsfall vara sÄ att det inte finns nÄgon anknytning till en viss svensk kommun. BÄde barnet och sökanden kan ha hemvist och vistas i ett annat land, samtidigt som det finns internationell behörighet enligt lagen (2010:000) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption. I sÄdana undan- tagsfall ska frÄgan tas upp av en nÀmnd i Stockholms kommun.

16 §

Paragrafen handlar om inhĂ€mtande av yttrande frĂ„n Migrations- verket. Paragrafen har överförts frĂ„n 2 § tredje stycket i 1971 Ă„rs lag men fĂ„tt ett vĂ€sentligen nytt innehĂ„ll. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.5.

BestÀmmelsen tar sikte pÄ situationer dÀr den som sökanden vill adoptera inte Àr svensk medborgare och saknar permanent uppe- hÄllstillstÄnd eller permanent uppehÄllsrÀtt i Sverige. BestÀmmelser om uppehÄllstillstÄnd och uppehÄllsrÀtt finns i utlÀnningslagen (2005:716).

I de situationer som anges ska domstolen, om det behövs, inhÀmta ett yttrande frÄn Migrationsverket. Ett yttrande kan behövas t.ex. om det finns anledning att misstÀnka att en adoption

298

SOU 2009:61

Författningskommentar

Àr föranledd av att den som sökanden vill adoptera annars skulle vara tvingad att lÀmna Sverige. Det kan ocksÄ finnas andra omstÀndigheter som tyder pÄ att adoptionen Àr ett sÀtt att kringgÄ de svenska invandringsbestÀmmelserna. BestÀmmelsen innehÄller inget formellt undantag för nordiska medborgare. Eftersom nordiska medborgare inte behöver uppehÄllstillstÄnd eller uppe- hÄllsrÀtt för bosÀttning i Sverige, fÄr bestÀmmelsen emellertid inte nÄgon betydelse i förhÄllande till nordiska medborgare.

BestÀmmelsen utesluter inte att domstolen Àven i andra fall Àn de som uttryckligen anges kan ha anledning att inhÀmta yttrande frÄn Migrationsverket.

SkriftvÀxling

17 §

Paragrafen, som Ă€r ny, innehĂ„ller bestĂ€mmelser om domstolens skriftvĂ€xling. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 12.1.

Av första stycket följer att domstolen ska ge den som Àr förÀlder till den som sökanden vill adoptera tillfÀlle att svara inom en viss tid. Domstolen ska samtidigt lÀmna en upplysning om att Àrendet kan komma att avgöras Àven om det inte kommer in nÄgot svar till domstolen. I detta ligger att domstolen ska sÀnda över ansökan om adoption till förÀldern (se Àven 22 § lagen [1996:242] om domstols- Àrenden i frÄga om skriftvÀxling av andra handlingar). Domstolen ska uttryckligen förklara för förÀldern att denne har möjlighet att svara. Det rÀcker alltsÄ inte att domstolen sÀnder över den inledande skrivelsen och sedan vÀntar en tid innan Àrendet avgörs. Domstolen fÄr enligt 17 § lagen om domstolsÀrenden förelÀgga förÀldern att inom en viss tid yttra sig skriftligen.

Enligt andra stycket gÀller inte skriftvÀxlingskravet i tre fall. Enligt den första punkten behöver domstolen inte skriftvÀxla med förÀldern om det saknas anledning att anta att ansökan kommer att bifallas. BestÀmmelsen blir tillÀmplig om det framstÄr som uppenbart att det inte finns nÄgon grund för adoptionsansökan.

Enligt den andra punkten behöver skriftvĂ€xling inte heller ske om det inte kan klarlĂ€ggas var förĂ€ldern befinner sig. Detta undantag kan fĂ„ betydelse bl.a. vid internationell adoption. I dessa fall Ă€r det inte ovanligt att det i handlingarna finns uppgifter om att förĂ€ldrarna Ă€r okĂ€nda. Även om en sĂ„dan uppgift normalt bör kunna godtas, kan det i vissa fall Ă€ndĂ„ finnas anledning för

299

Författningskommentar

SOU 2009:61

domstolen att vidta Ă„tgĂ€rder för att fĂ„ fram namn och adress. Detta gĂ€ller sĂ€rskilt om adoptionen inte förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation (enskild adoption). Även vid nationell adoption kan det i vissa fall stĂ„ klart att det inte kommer att gĂ„ att fĂ„ fram en adress, t.ex. om faderskapet inte Ă€r faststĂ€llt.

Enligt den tredje punkten behöver skriftvÀxling inte ske om det framgÄr att förÀldern samtycker till adoptionen och det Àr uppen- bart onödigt att förÀldern ges tillfÀlle att svara. SÄ kan vara fallet om ett samtycke Àr bifogat till ansökan eller om förÀldern har under- tecknat ansökan. Domstolen mÄste i varje enskilt fall göra en bedömning av om samtycket Àr tillrÀckligt klart. Om det finns nÄgon tveksamhet i frÄga om samtyckets innebörd eller om det finns anledning anta att samtycket inte Àr undertecknat av rÀtt person, bör domstolen skriftvÀxla enligt huvudregeln i första stycket. Vid internationella adoptioner som förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation bör domstolen normalt kunna förlita sig pÄ de uppgifter som kommer genom adoptionsorganisa- tionen. Vid enskild adoption kan det dÀremot finnas anledning att vara mer försiktig vid bedömningen av förÀldrarnas samtycke.

Enligt tredje stycket gÀller det som har sagts om en förÀlder Àven den som sökanden vill adoptera, om han eller hon har fyllt 18 Är (den första punkten). BestÀmmelsen tydliggör att den som har fyllt 18 Är som huvudregel ska betraktas som part och har rÀtt att ta del av handlingarna i Àrendet. Detta utesluter inte att det i vissa fall kan finnas anledning att skriftvÀxla Àven med ett barn som Àr yngre Àn 18 Är, t.ex. nÀr barnet uttrycker en önskan om detta. Enligt 11 kap. 2 § förÀldrabalken kan det i en sÄdan situation förordnas en god man som företrÀder barnet. Det som har sagts om en förÀlder gÀller Àven den som Àr sÀrskilt förordnad vÄrdnadshavare eller förmynd- are för den som sökanden vill adoptera (den andra punkten).

BestÀmmelsen utesluter inte att det kan finnas anledning för domstolen att skriftvÀxla med andra personer Àn dem som anges i paragrafen. BestÀmmelsen Àr inte avsedd att vara exklusiv. Det kan i vissa fall t.ex. finnas anledning att skriftvÀxla med en person som har förÀldraansvar för barnet i barnets ursprungsstat.

300

SOU 2009:61

Författningskommentar

HandlÀggningen i övrigt

18 §

I paragrafen, som Àr ny, finns en hÀnvisning till lagen (1996:242) om domstolsÀrenden i de frÄgor som inte sÀrskilt regleras i 4 kap. förÀldrabalken. FrÄgan berörs i avsnitt 12.2.

RĂ€ttsverkningarna av en adoption

19 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om rĂ€ttsverkningarna av en adoption. BestĂ€mmelsen har överförts frĂ„n 8 § i kapitlets tidigare lydelse. I första stycket har ett tillĂ€gg gjorts till följd av Ă€ndringarna i 5 § om sambors möjlighet att adoptera. Om en sambo har adopterat den andra sambons barn, ska den som har adopterats anses som sambornas gemensamma barn. BestĂ€mmelsen har ocksĂ„ fĂ„tt en nĂ„got annorlunda sprĂ„klig utformning. Detta innebĂ€r dock ingen förĂ€ndring i sak. BestĂ€mmelsen ger, liksom tidigare, uttryck för principen att den som Ă€r adopterad rĂ€ttsligt sett Ă€r helt likstĂ€lld med andra barn (se NJA II 1971 s. 589 f.). ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 13.4.

20 §

Paragrafen handlar om rĂ€ttsverkningarna vid en omadoption. BestĂ€mmelsen har överförts frĂ„n 7 § i kapitlets tidigare lydelse. Ett tillĂ€gg har gjorts till följd av Ă€ndringarna i 5 § om sambors möjlighet att adoptera. NĂ„gra mindre redaktionella Ă€ndringar har ocksĂ„ gjorts. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 13.4.

21 §

Paragrafen, som Àr ny, anger vem som Àr vÄrdnadshavare för ett barn som adopteras av makar eller sambor.

Om tvĂ„ makar eller sambor adopterar ett barn tillsammans, fĂ„r de genom adoptionen gemensam vĂ„rdnad om barnet. BestĂ€mmel- sen reglerar ocksĂ„ frĂ„gan om vĂ„rdnad vid en styvbarnsadoption. Om en make eller sambo adopterar den andra makens eller sambons barn, fĂ„r bĂ„da samborna eller makarna genom adoptionen gemensam vĂ„rdnad om barnet. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 7.6.

301

Författningskommentar

SOU 2009:61

22 §

I paragrafen, som Ă€r ny, finns en bestĂ€mmelse om information till den som har adopterats. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 13.3.

BestĂ€mmelsen anknyter till de föreskrifter som finns sĂ„vĂ€l i FN:s barnkonvention som i 1993 Ă„rs Haagkonvention om att barnet har rĂ€tt till kunskap om sitt ursprung. BestĂ€mmelsen innebĂ€r att adoptivförĂ€ldrarna sĂ„ snart det lĂ€mpligen kan ske ska upplysa barnet om att han eller hon Ă€r adopterad. Om nĂ„gon har adopterat sin makes eller sambos barn, gĂ€ller upplysnings- skyldigheten Ă€ven maken eller sambon. Det Ă€r alltsĂ„ förĂ€ldrarnas gemensamma ansvar att tala med barnet om adoptionen. FörĂ€ldrarna fĂ„r bedöma nĂ€r barnet har nĂ„tt en sĂ„dan mognad att frĂ„gan om adoptionen kan tas upp. Avsikten Ă€r inte att frĂ„gan ska avhandlas vid ett begrĂ€nsat tillfĂ€lle. Det Ă€r för barnets utveckling viktigt att omstĂ€ndigheten att barnet Ă€r adopterat Ă€r en ”levande frĂ„ga” i familjen.

Upplysningsskyldigheten gÀller Àven om adoptionen har beslutats av utlÀndsk myndighet (se 11 § lagen [2010:000] om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption).

SocialtjÀnsten har ett ansvar för att tillgodose det sÀrskilda behov av stöd och hjÀlp som kan finnas sedan ett Àrende om adoption har avgjorts (5 kap. 1 § socialtjÀnstlagen). I detta ansvar ligger att stödja förÀldrarna sÄ att barnet fÄr nödvÀndig information.

7 kap.

7 §

Paragrafen handlar om underhÄllsbidrag till barn.

I andra stycket har nÄgra mindre redaktionella Àndringar gjorts. I fjÀrde stycket har en Àndring gjorts till följd av att bestÀm-

melsen i 4 kap. 6 § om underhÄllsbidrag i form av engÄngsbelopp har tagits bort. En hÀnvisning till den bestÀmmelsen har ersatts av en uttrycklig bestÀmmelse om hur socialnÀmnden ska hantera underhÄllsbidrag i form av engÄngsbelopp. I sak innebÀr det ingen förÀndring.

302

SOU 2009:61

Författningskommentar

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Ändringarna trĂ€der i kraft den 1 juli 2010 (den första punkten). Enligt övergĂ„ngsbestĂ€mmelsen i den andra punkten ska en

socialnĂ€mnd som har fĂ„tt i uppdrag av domstolen att yttra sig i ett Ă€rende om adoption som var anhĂ€ngigt vid domstolen vid ikraft- trĂ€dandet, behĂ„lla sin behörighet. Ett pĂ„gĂ„ende Ă€rende ska alltsĂ„ fortsĂ€tta att handlĂ€ggas hos socialnĂ€mnden Ă€ven om den aktuella nĂ€mnden inte skulle ha fĂ„tt motsvarande uppdrag enligt de före- slagna bestĂ€mmelserna. I ett sĂ„dant Ă€rende ska socialnĂ€mnden yttra sig till domstolen. Den nya bestĂ€mmelsen om att socialnĂ€mnden ska utse en utredare som ska yttra sig till domstolen gĂ€ller alltsĂ„ inte i ett sĂ„dant fall. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 18.

20.3Förslaget till lag om Àndring i lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring

4kap.

5§

Paragrafen, som behandlar förÀldrapenning vid adoption, har Àndrats till följd av Àndringarna i 4 kap. förÀldrabalken.

20.4Förslaget till förordning om Àndring i förordningen (1976:834) om prövning av utlÀndskt beslut om adoption

1 §

Paragrafen handlar om myndighets godkĂ€nnande av utlĂ€ndska avgöranden om adoption. Första och andra styckena har Ă€ndrats till följd av den nya lagen (2010:000) om internationella rĂ€ttsförhĂ„ll- anden rörande adoption. NĂ„gra andra mindre redaktionella Ă€ndringar har ocksĂ„ gjorts. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.1 och 16.6.2.

2 §

Paragrafen innehÄller en bestÀmmelse om överklagande av Myndig- heten för internationella adoptionsfrÄgors (MIA:s) beslut enligt 1 §. Enligt bestÀmmelsen fÄr MIA:s beslut överklagas hos allmÀn förvaltningsdomstol. PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till

303

Författningskommentar

SOU 2009:61

kammarrĂ€tten. Detta Ă€r ett nytt överklagandeförfarande. Tidigare fick MIA:s beslut överklagas till regeringen. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 16.6.1 och 16.6.2.

20.5Förslaget till lag om Àndring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utlÀndska barn

6 §

Paragrafen handlar om bidrag vid adoption. Första stycket har Àndrats till följd av det nya 4 kap. förÀldrabalken.

20.6Förslaget till lag om Àndring i förÀldraledighets- lagen (1995:584)

5 §

Paragrafen handlar om rÀtten till förÀldraledighet. Tredje stycket har Àndrats till följd av det nya 4 kap. förÀldrabalken.

20.7Förslaget till lag om Àndring i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haag- konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner

3 §

Paragrafen handlar om socialnĂ€mndens uppgifter enligt 1993 Ă„rs Haagkonvention. Ändringar har gjorts i första och andra styckena. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.3.

I första stycket har en sprÄklig justering gjorts.

I andra stycket har de tidigare punkterna (a–c) ersatts av nummer. Dessutom har en ny punkt 2 lagts till. Enligt denna punkt Ă€r det socialnĂ€mnden – och inte som tidigare MIA – som ska vidta Ă„tgĂ€rder enligt artikel 16.1 i 1993 Ă„rs Haagkonvention. BestĂ€m- melsen blir aktuell nĂ€r ett barn med hemvist i Sverige ska adopteras av en sökande med hemvist i ett annat land som Ă€r anslutet till 1993 Ă„rs Haagkonvention. De Ă„tgĂ€rder som avses i artikeln Ă€r bl.a. att sammanstĂ€lla en rapport med upplysningar om barnets bakgrund

304

SOU 2009:61

Författningskommentar

och tillgÀnglighet för adoption, sÀkerstÀlla att nödvÀndiga samtycken har lÀmnats och faststÀlla om den tÀnkta placeringen Àr till barnets bÀsta.

5 §

BestÀmmelsen behandlar förfarandet vid omvandling av en svag adoption till en stark adoption. Första stycket har Àndrats till följd av det nya 4 kap. förÀldrabalken.

20.8Förslaget till lag om Àndring i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling

4 §

Paragrafen handlar om möjligheterna att adoptera utan medverkan av en auktoriserad adoptionsorganisation. Ändringar har gjorts i första stycket. Vidare har tvĂ„ nya stycken tillförts paragrafen. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 14.4 och 15.2.

Av första stycket framgÄr att den som vill adoptera ett barn frÄn utlandet ska anlita en sammanslutning som avses i 3 §. BestÀmmelsen Àr i sak oförÀndrad.

I andra stycket anges att socialnÀmnden i enskilda fall, innan barnet lÀmnar landet, fÄr besluta om undantag frÄn kravet i första stycket. FörutsÀttningar för detta Àr enligt den första punkten att adoptionen avser ett slÀktingbarn. Detta Àr ingen nyhet. Av tidigare förarbeten framgÄr bl.a. att Àven ingifta slÀktingar omfattas och att hÀnsyn ska tas till att slÀktingbegreppet kan vara vidare i andra rÀttssystem (jfr prop. 1996/97:91 s. 79). Undantag fÄr enligt den andra punkten vidare göras om det annars med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Detta Àr en ny bestÀmmelse. Den personliga anknytningen till barnet kan t.ex. ha uppstÄtt genom att barnet har varit s.k. feriebarn hos sökanden. Det kan ocksÄ vara sÄ att barnet har tagits om hand av sökanden av annan anledning, t.ex. efter ett utlÀndskt myndighetsbeslut som erkÀnns i Sverige. DÀremot avses inte ett personligt förhÄllande som har uppstÄtt i syfte att sökanden ska fÄ adoptera barnet. Inte heller anknytningen till ett s.k. fadderbarn, som sökanden har betalat pengar till inom ramen för ett fadderprojekt, omfattas normalt sett.

305

Författningskommentar

SOU 2009:61

För att ett tillstÄnd enligt andra stycket ska fÄ ges, krÀvs enligt tredje stycket att socialnÀmnden har lÀmnat ett medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453) och i det sammanhanget har prövat att adoptionen Àr till barnets bÀsta. Detta innebÀr att det inte Àr möjligt att fÄ ett tillstÄnd till enskild adoption endast pÄ grund av ett generellt medgivande. SocialnÀmnden mÄste först ha prövat att en tÀnkt adoption av det bestÀmda barnet Àr till barnets bÀsta, bl.a. om barnet har behov av en adoption. Det Àr i de flesta fall lÀmpligt att prövningen sker i ett sammanhang eftersom socialnÀmnden bÄde prövar frÄgan om medgivande och tillstÄnd till enskild adoption.

Ett tillstÄnd till enskild adoption ska enligt paragrafen ges innan barnet lÀmnar sitt hemland. Skulle det i nÄgot fall förekomma att barnet har kommit till Sverige utan att ett tillstÄnd har inhÀmtats dessförinnan, befriar det inte sökandena frÄn skyldigheten att söka tillstÄndet i efterhand. Detsamma gÀller i frÄga om medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (se prop. 1979/80:1 s. 539).

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Ändringarna trĂ€der i kraft den 1 juli 2010 (den första punkten). Enligt övergĂ„ngsbestĂ€mmelsen i den andra punkten ska en

ansökan om tillstĂ„nd till enskild adoption som har getts in till MIA före ikrafttrĂ€dandet av de nya bestĂ€mmelserna handlĂ€ggas av myndigheten Ă€ven efter ikrafttrĂ€dandet. MIA behĂ„ller alltsĂ„ sin behörighet enligt Ă€ldre regler i ett pĂ„gĂ„ende Ă€rende. I ett sĂ„dant Ă€rende ska Ă€ldre bestĂ€mmelser tillĂ€mpas. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 18.

20.9Förslaget till lag om Àndring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

3 §

I paragrafen finns bestÀmmelser om svenskt medborgarskap vid adoption. Andra punkten har Àndrats till följd av den nya lagen (2010:000) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption.

306

SOU 2009:61

Författningskommentar

20.10Förslaget till lag om Àndring i socialtjÀnstlagen (2001:453)

6 kap.

12 §

Paragrafen handlar om medgivande att i adoptionssyfte ta emot ett barn med hemvist utomlands. Första och andra styckena har Ă€ndrats. Den tidigare bestĂ€mmelsen i tredje stycket finns nu i fjĂ€rde stycket. Den tidigare bestĂ€mmelsen i fjĂ€rde stycket har överförts till 12 b §. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.1 och 15.2.

Av första stycket framgĂ„r att ett barn med hemvist utomlands inte utan socialnĂ€mndens medgivande fĂ„r tas emot av nĂ„gon i syfte att adopteras. Medgivandet ska inhĂ€mtas innan barnet lĂ€mnar det land dĂ€r barnet har sitt hemvist. Skulle det i nĂ„got fall förekomma att barnet kommer till Sverige i adoptionssyfte utan att medgivande har inhĂ€mtats dessförinnan, befriar det inte de blivande förĂ€ldrarna frĂ„n skyldigheten att söka medgivande (se prop. 1979/80:1 s. 539). Ett undantag för den som Ă€r barnets förĂ€lder eller vĂ„rdnadshavare har tagits bort. Även en biologisk förĂ€lder som vill adoptera tillbaka sitt barn mĂ„ste alltsĂ„ ha ett medgivande av socialnĂ€mnden. Detsamma gĂ€ller den som Ă€r sĂ€rskilt förordnad vĂ„rdnadshavare.

I andra stycket anges förutsĂ€ttningarna för ett medgivande enligt första stycket. Ett medgivande fĂ„r lĂ€mnas endast om den sökande Ă€r lĂ€mpad att adoptera. Vid lĂ€mplighetsbedömningen ska ett antal omstĂ€ndigheter beaktas sĂ€rskilt. En hĂ€nvisning till sökandens Ă„lder har tagits bort. ÅldersfrĂ„gan regleras nu i stĂ€llet i 12 a §. I syfte att öka överskĂ„dligheten har det som ska beaktas sĂ€rskilt delats upp i tre strecksatser. Den tredje strecksatsen Ă€r ny. Den behandlar stabiliteten i sökandenas relation. I denna prövning ligger att det ska beaktas bl.a. vilken nĂ€rhet de sökande har till varandra, hur bra relationen fungerar och hur engagerat paret Ă€r i relationen. Vidare ska beaktas hur lĂ„ngvarigt förhĂ„llandet Ă€r, om det har utsatts för prövningar, hur man har klarat att lösa dem och hur konflikter hanteras. Även tidigare nĂ€ra relationer kan fĂ„ betydelse – varför de upphört och vad sökanden har lĂ€rt av det. En adoption bör normalt inte komma i frĂ„ga om sökandena endast har bott tillsammans under en begrĂ€nsad tid.

Tredje stycket berör det fallet att ansökan om medgivande avser ett bestÀmt barn. BestÀmmelsen Àr ny. I de allra flesta fall initieras ett adoptionsförfarande genom att den eller de som vill adoptera stÀller sig i kö hos en auktoriserad adoptionsorganisation. Ansökan

307

Författningskommentar

SOU 2009:61

om medgivande Àr i ett sÄdant fall generell. I vissa fall kan det dock vara sÄ att sökanden redan vid ansökan om medgivande vill adoptera ett bestÀmt barn. I ett sÄdant fall blir den nu aktuella bestÀmmelsen tillÀmplig.

Enligt bestÀmmelsen förutsÀtter ett medgivande, utöver de krav som stÀlls i andra stycket, att adoptionen Àven i övrigt Àr till barnets bÀsta. Vid bedömningen kan ledning hÀmtas frÄn de allmÀnna kriterierna för adoption som anges i 4 kap. 2 § förÀldra- balken, dvs. viljan och förmÄgan hos barnets förÀldrar att ge barnet omvÄrdnad, trygghet och en god fostran och den personliga relationen i övrigt mellan barnet och förÀldrarna. Vid bedömningen bör hÀnsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad. Det mÄste finnas en pÄtaglig brist just nÀr det gÀller förÀldrarnas vilja eller förmÄga att ta ansvar för sitt barn. Generella brister nÀr det gÀller levnadsförhÄllandena i barnets ursprungsland Àr inte tillrÀckligt för adoption. Det kan t.ex. visa sig att barnet har en fungerande familj i sitt hemland och dÀrför saknar behov av en adoption. I ett sÄdant fall ska medgivande till adoption inte lÀmnas.

Det ligger i sökandens intresse att medverka till utredningen nÀr det gÀller barnets förhÄllanden och de omstÀndigheter som i övrigt Àr relevanta. Det bör normalt kunna krÀvas att sökanden tillhanda- hÄller socialnÀmnden den information som krÀvs. I vissa fall bör ocksÄ MIA, utlÀndska myndigheter eller svensk ambassad i utlandet kunna bistÄ (angÄende utredningen jfr Àven avsnitt 11.5).

FjÀrde stycket har överförts frÄn 12 § andra och tredje styckena. BestÀmmelsen har fÄtt en nÄgot annorlunda sprÄklig utformning men Àr i sak oförÀndrad.

12 a §

I paragrafen, som Ă€r ny, finns en bestĂ€mmelse om sökandens Ă„lder. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.1.

UtgÄngspunkten Àr att ett medgivande inte fÄr lÀmnas om den eller de som ansöker om medgivande har fyllt 43 Är vid tidpunkten för ansökan. Detta gÀller dock inte, om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller det annars finns sÀrskilda skÀl.

Den personliga anknytningen ska ha funnits mellan sökanden och barnet under en lÀngre tid. Det kan t.ex. röra sig om slÀktingbarn eller feriebarn som har tillbringat skolloven hos sökanden. Medgivande ska dÀremot inte lÀmnas om sökanden har etablerat en kontakt med ett barn i ett direkt syfte att fÄ adoptera barnet.

308

SOU 2009:61

Författningskommentar

Bedömningen av om det i övrigt finns sĂ€rskilda skĂ€l bör göras med hĂ€nsyn till barnets bĂ€sta – pĂ„ detta stadium i de flesta fall det okĂ€nda barnets bĂ€sta. Ett exempel kan vara att endast den ena av tvĂ„ makar eller sambor Ă€r Ă€ldre Ă€n 43 Ă„r. Det kan ocksĂ„ vara sĂ„ att sökanden tidigare har fĂ„tt ett medgivande att ta emot ett barn och att det har upphört att gĂ€lla efter det att sökanden har fĂ„tt besked om att han eller hon ska fĂ„ ta emot ett bestĂ€mt barn för adoption, men innan sökanden hinner ta emot barnet i sin vĂ„rd (se vidare 12 b §). I ett sĂ„dant fall bör ett nytt medgivande kunna lĂ€mnas i frĂ„ga om det bestĂ€mda barnet. Ett annat exempel kan vara att ansökan om medgivande avser ett barn som Ă€r syskon eller annan nĂ€ra anhörig till ett barn som sökanden tidigare har adopterat. Det bör dĂ€remot som regel inte vara tillrĂ€ckligt att det redan finns andra – biologiska eller adopterade – barn i familjen. Det bör inte heller generellt göras undantag frĂ„n Ă„lderskravet endast av den anledningen att sökanden vill adoptera ett Ă€ldre barn.

Det kan finnas sÀrskilda skÀl att frÄngÄ Älderskravet Àven i andra situationer. De exempel som har angivits Àr inte avsedda att vara uttömmande.

12 b §

Paragrafen anger giltighetstiden för ett medgivande enligt 12 §. BestĂ€mmelsen har överförts frĂ„n 12 § fjĂ€rde stycket. Den har Ă€ndrats sĂ„ att det nu Ă€r tillrĂ€ckligt att barnet har tagits emot i sökandens vĂ„rd inom medgivandets giltighetstid. I mĂ„nga fall innebĂ€r detta att tidpunkten för mottagandet tidigarelĂ€ggs. BestĂ€mmelsen har ocksĂ„ Ă€ndrats pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att medgivandet gĂ€ller i tre Ă„r. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.1.

14 §

I paragrafen finns bestĂ€mmelser om att socialnĂ€mnden i vissa fall ska ge ett samtycke till att adoptionsförfarandet fĂ„r fortsĂ€tta. Första stycket har Ă€ndrats. Dessutom har ett nytt andra stycke tillagts. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 15.2.

BestÀmmelsen i första stycket har givits en nÄgot annorlunda sprÄklig utformning men Àr i sak oförÀndrad.

I andra stycket finns ett undantag som gÀller det fall att ett medgivande enligt 12 § avser ett bestÀmt barn och det inte Àr frÄgan om ett adoptionsförfarande som omfattas av lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. I ett sÄdant fall

309

Författningskommentar

SOU 2009:61

ska socialnÀmnden alltsÄ inte fatta nÄgot beslut om att adoptions- förfarandet fÄr fortsÀtta.

10 kap.

4 §

Paragrafen handlar om delegation av socialnÀmndens uppgifter till en sÀrskild avdelning. Ett tillÀgg har gjorts som innebÀr att frÄgan om tillstÄnd till enskild adoption enligt 4 § andra stycket lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling fÄr delegeras.

5 §

Paragrafen handlar om delegation av socialnĂ€mndens uppgifter enligt förĂ€ldrabalken. I första stycket har en strecksats lagts till som innebĂ€r att uppgiften i 4 kap. 11 § andra stycket förĂ€ldra- balken, nĂ€r det gĂ€ller beslut att utse utredare i ett Ă€rende om adoption, fĂ„r delegeras. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.2.

IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Ändringarna trĂ€der i kraft den 1 juli 2010 (den första punkten). Enligt övergĂ„ngsbestĂ€mmelsen i den andra punkten ska Ă€ldre

bestĂ€mmelser tillĂ€mpas i frĂ„ga om ansökningar om medgivande enligt 6 kap. 12 § som har getts in till socialnĂ€mnden före ikraft- trĂ€dandet. Det innebĂ€r alltsĂ„ att de nya bestĂ€mmelserna om bl.a. sökandens Ă„lder och giltighetstiden av ett medgivande inte kommer att bli aktuella i pĂ„gĂ„ende Ă€renden. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 18.

20.11Förslaget till lag om Àndring i utlÀnningslagen (2005:716)

5 kap.

3 §

I paragrafen finns bestÀmmelser om uppehÄllstillstÄnd. Vissa mindre redaktionella Àndringar har gjorts. I första stycket tredje punkten har Àven en hÀnvisning Àndrats till följd av den nya lagen (2010:000) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption.

310

SĂ€rskilt yttrande

av experten professor Maarit JÀnterÀ-Jareborg

Jag delar inte bedömningen att sambor ska kunna adoptera gemen- samt pÄ samma villkor som makar. DÀremot stÀller jag mig bakom förslaget om att en sambo ska kunna adoptera den andra sambons barn, pÄ samma villkor som en make fÄr adoptera den andra makens barn (= styvbarnsadoption).

FrÄgan om huruvida sambor borde ges rÀtt att gemensamt adoptera barn vÀcktes i en departementspromemoria sÄ tidigt som 1970 och har dÀrefter övervÀgts, eller i vart fall berörts, vid ett antal lagreformer. Flera motioner har vidare vÀckts i riksdagen i syfte att göra det möjligt för sambor att adoptera. Att möjligheten att bli prövad som adoptivförÀlder, trots de upprepade pÄstötningarna om en omprövning, inte utvidgats till sambor, har primÀrt motiverats med hÀnsyn till internationella konventioner pÄ omrÄdet som inte omfattar situationer dÀr ett icke gift par gemensamt vill adoptera ett barn. Av sÀrskild relevans i sammanhanget har varit 1967 Ärs EuroparÄdskonvention om adoption1 och 1993 Ärs Haagkonven- tion om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Man har befarat att en annorlunda svensk bedömning skulle försvÄra internationella adoptioner. Men det har Àven anförts som argument mot en lagÀndring att den gÀllande ordningen inte synes ha medfört nÄgra nÀmnvÀrda nackdelar.2

Utredningens uppdrag har varit att föreslÄ sÄdana lagförÀnd- ringar som Àr motiverade av hÀnsyn till barnets bÀsta. Förslaget att göra det möjligt för sambor att gemensamt adoptera barn uppfyller enligt min mening inte detta kriterium. Förslaget prÀglas i denna

1En ny adoptionskonvention antogs av EuroparĂ„det 2008. Även om konventionsregleringen inte bygger pĂ„ den modellen, utesluter konventionen inte att en konventionsstat i sin interna adoptionsreglering gör det möjligt för samboende par att adoptera gemensamt. Det har Ă€nnu inte tagits stĂ€llning till huruvida Sverige bör ratificera den nya konventionen.

2Förmynderskapsutredningen 1989.

311

SĂ€rskilt yttrande

SOU 2009:61

del av en strÀvan att respektera de vuxnas val av att inte gifta sig och att tillmötesgÄ deras önskan att fÄ adoptera, förutom en strÀvan att göra regelsystemet sÄ enhetligt som möjligt.3 Förslaget bortser frÄn verkligheten och barnens behov av trygghet.

De barn, som det kan vara frĂ„ga om, Ă€r barn som Ă€r i behov av största möjliga stabilitet i de personliga relationerna. Dessa barn Ă€r redan födda, i behov av ett nytt hem. Dessa barn har inte i förhĂ„llande till sina ursprungliga förĂ€ldrar fĂ„tt uppleva den trygghet och den stabilitet som ska prĂ€gla ett förĂ€ldra-barnförhĂ„llande. Utredningen bortser frĂ„n den klart högre separationsfrekvensen bland samboende par med barn i förhĂ„llande till gifta par med barn. I en situation dĂ€r allt fĂ€rre barn Ă€r ”tillgĂ€ngliga” för adoption och dĂ€r köerna att fĂ„ ett barn förmedlat för adoption vĂ€xer hos de auktoriserade adoptionsorganisationerna i Sverige, prĂ€glas utred- ningens förslag av ett uppenbart vuxenperspektiv. Det finns inget belĂ€gg för att barn idag inte adopteras av de mest lĂ€mpade sökandena i Sverige och att den gĂ€llande ordningen sĂ„ledes skulle ha inneburit att barn i behov av adoption har gĂ„tt miste om de bĂ€sta adoptivförĂ€ldrarna.

Separationsstatistiken ger vid handen att Ă€ktenskap mellan förĂ€ldrar fortfarande utgör den för barnen tryggaste uppvĂ€xtmiljön. Noteras bör att man sĂ„ sent som i början av 2000-talet avstod frĂ„n att bygga ut samboregleringen, bland annat för att undvika att reglerna för sambor i alltför hög grad nĂ€rmar sig den Ă€kten- skapsrĂ€ttsliga regleringen. Med hĂ€nvisning till tidigare uttalanden av riksdagen pĂ„minde man om att Ă€ktenskapet och partnerskapet som institutioner Ă€r â€Ă¶verlĂ€gsna andra samlevnadsformer i frĂ„ga om personlig trygghet och juridisk stabilitet”.4 Denna bedömning har fortsatt aktualitet. Barn som Ă€r ”tillgĂ€ngliga” för adoption befinner sig i en sĂ€rskilt utsatt situation, vilket gör att deras behov och bĂ€sta inte kan bedömas pĂ„ samma sĂ€tt som för barn (och planerade barn) i allmĂ€nhet.

Det borde vidare leda till eftertanke att de föreslagna adop- tionerna faller utanför 1993 Ärs Haagkonvention som antogs för att sÀkerstÀlla trygga, etiskt korrekta adoptioner som beaktar barnets mÀnskliga rÀttigheter. En konsekvens blir att sambor inte kommer att kvalificera sig som adoptivförÀldrar i barnens ursprungslÀnder, varav de flesta numera Àr med i Haagkonventionen. Man riskerar

3Enligt detta resonemang Àr undantagen rörande sambor en anomali i ett regelsystem som inte tillmÀter förÀldrarnas civilrÀttsliga status nÄgon betydelse.

4Se prop. 2002/03:80 s. 25.

312

SOU 2009:61

SĂ€rskilt yttrande

inte bara barnens rÀttsskydd (under adoptionsprocessen över landsgrÀnser) utan utsÀtter adoptivsökande sambor för falska förhoppningar, nÀr deras rÀtt enligt svensk rÀtt att kunna gemensamt adoptera inte kan genomföras i praktiken.

Ett minimum borde vara, om förslaget genomförs, att var och en av samborna, liksom omstÀndigheterna i övrigt, fyller sÄdana krav som i gÀllande rÀtt stÀlls för att en ensamstÄende person ska kunna adoptera ett barn.

313

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Modernare adoptionsregler

Dir.

 

2007:150

 

 

Beslut vid regeringssammantrÀde den 22 november 2007.

Sammanfattning av uppdraget

En sÀrskild utredare ska göra en allmÀn översyn av reglerna om adoption i 4 kap. förÀldrabalken. Utredaren ska ta stÀllning till om det i syfte att stÀrka barnperspektivet finns anledning att Àndra reglerna om domstolens prövning i Àrenden om adoption och om principen om barnets bÀsta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Det ska undersökas vilket beslutsunderlag domstolarna i dag har i Àrenden om adoption, bl.a. vilka ÄtgÀrder socialnÀmnden vidtar vid en begÀran om yttrande, hur nÀmndens yttranden utformas och i vilken utstrÀckning barn fÄr komma till tals. Utredaren ska mot bakgrund av det som framkommer ta stÀllning till om reglerna behöver Àndras eller kompletteras för att förbÀttra domstolens beslutsunderlag och sÀkerstÀlla att adoptionen Àr till barnets bÀsta. Vidare ska utredaren uppmÀrksamma frÄgor om sambors möjlighet att adoptera, samtycken till adoption och ÄldersgrÀnserna för att fÄ adoptera.

Även frĂ„gor som sĂ€rskilt gĂ€ller internationell adoption ska utredas. Utredaren ska ta stĂ€llning till behovet av Ă„tgĂ€rder för att sĂ€kerstĂ€lla barnets bĂ€sta i situationer dĂ€r en adoption inte sker genom förmedling av en auktoriserad sammanslutning (enskild adoption). Utredaren ska övervĂ€ga frĂ„gor om behovet av före- trĂ€dare för barn som kommer till Sverige i syfte att adopteras. En översyn ska göras av 1971 Ă„rs lag om internationella rĂ€tts- förhĂ„llanden rörande adoption.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2009.

315

Bilaga 1

SOU 2009:61

Bakgrund

Genom en adoption skapas ett varaktigt förÀldra-barnförhÄllande mellan den som adopterar (adoptanten) och den som adopteras (adoptivbarnet). Den som adopteras betraktas i rÀttsligt hÀnseende som adoptantens barn, samtidigt som de rÀttsliga banden till tidigare förÀlder klipps av. Detta fÄr betydelse bl.a. nÀr det gÀller arvsrÀtten, vÄrdnaden om barnet och skyldigheten att svara för underhÄll Ät barnet.

Regler om adoption finns i flera författningar. De grund- lÀggande bestÀmmelserna finns i 4 kap. förÀldrabalken. NÀr det gÀller internationella adoptioner finns ocksÄ bestÀmmelser i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haag- konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. För adoption med internordisk anknytning finns regler i förordningen (1931:429) om vissa internationella rÀttsförhÄllan- den rörande Àktenskap, adoption och förmynderskap. Det finns ocksÄ allmÀnna regler om svensk domsrÀtt, lagval och erkÀnnande av utlÀndska avgöranden i lagen (1971:796) om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption. BestÀmmelser om förmedling vid internationell adoption finns i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (LIA). I socialtjÀnstlagen (2001:453) regleras frÄgor om socialnÀmndens medgivande vid internationell adoption.

Den grundlÀggande regleringen av adoption i förÀldrabalken kan sÀgas utgÄ frÄn adoption av ett barn med ursprung i Sverige. De senaste Ärtiondena har dock antalet adoptioner av svenska barn successivt minskat. De flesta sÄdana adoptioner avser numera styvbarn och barn placerade i familjehem. I stÀllet har antalet adoptioner av barn med ursprung utanför Sverige ökat markant och utgör i dag en klar majoritet av samtliga adoptioner.

Parallellt med denna utveckling har frÄgor om barnets stÀllning och rÀttigheter vid adoption kommit allt mer i fokus. Konven- tionen om barnets rÀttigheter (barnkonventionen), antagen av FN:s generalförsamling Är 1989, slÄr fast viktiga principer, bl.a. att barnets bÀsta ska komma i frÀmsta rummet vid alla ÄtgÀrder som rör barn och att barnet Àr bÀrare av de rÀttigheter som rÀknas upp i konventionen. Vid adoption stÀlls sÀrskilda krav. Det ska sÀker- stÀllas att barnets bÀsta frÀmst beaktas. Det innebÀr att inga andra intressen fÄr ta över eller jÀmstÀllas med barnets. Regler till skydd för barnet vid adoption finns ocksÄ i 1993 Ärs Haagkonvention om

316

SOU 2009:61

Bilaga 1

skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Konventionen tilltrÀddes av Sverige Är 1997. En ny konvention om adoption av barn utarbetas för nÀrvarande inom EuroparÄdet.

Bland annat mot bakgrund av den utveckling som skett och vissa problem som har gjort sig gÀllande i samband med adoption finns det nu anledning att göra en översyn av vissa adoptionsrÀttsliga frÄgor. En sÀrskild utredare bör dÀrför utses och ges följande uppdrag.

Uppdraget

En översyn av 4 kap. förÀldrabalken

En översyn av den adoptionsrÀttsliga regleringen har lÀnge varit föremÄl för diskussion. Utredningen om barnens rÀtt fick Är 1982 i uppdrag att göra en översyn (dir. 1982:25). Uppdraget överfördes till Förmynderskapsutredningen, som i betÀnkandet Adoptions- frÄgor (SOU 1989:100) föreslog en modernisering av 4 kap. förÀldrabalken. Förslagen har dock, med nÄgot undantag, inte lett till lagstiftning.

Regleringen i förÀldrabalken har i flera avseenden kritiserats Àven under senare Är. En central frÄga har varit behovet av ett tydligare barnperspektiv. Det har bl.a. i motioner i riksdagen framförts synpunkter om att det inte Àr tillrÀckligt klart i vilka fall en adoption kan anses vara till fördel för barnet och att principen om barnets bÀsta bör komma till bÀttre uttryck i lagtexten. Vidare har det ansetts att det vid internationell adoption ibland kan vara svÄrt för domstolen att fÄ ett tillrÀckligt bra beslutsunderlag. Det har ocksÄ framförts synpunkter bl.a. om att sambor bör fÄ möjlighet att adoptera pÄ samma sÀtt som gifta par och registrerade partner och att Älderskraven för adoption bör Àndras (se t.ex. bet. 2004/05:LU10, 2005/06:LU9 och 2006/07:CU8).

Utredaren ska mot denna bakgrund göra en allmÀn översyn av 4 kap. förÀldrabalken. Det finns ett visst beredningsunderlag i Förmynderskapsutredningens betÀnkanden och i departe- mentspromemorian FörÀldrars samtycke till adoption, m.m.

(Ds 2001:53), men det behöver kompletteras. Utredaren ska sÀrskilt övervÀga följande frÄgor.

317

Bilaga 1

SOU 2009:61

Ett tydligare barnperspektiv

För den som vill adoptera ett barn i Sverige krÀvs tillstÄnd av domstol (4 kap. 1 § förÀldrabalken). Domstolen fÄr ge sitt tillstÄnd endast om adoptionen Àr till fördel för barnet. Dessutom krÀvs att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet eller att det med hÀnsyn till det personliga förhÄllandet mellan sökanden och barnet finns sÀrskild anledning till adoptionen. Vid bedöm- ningen ska hÀnsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets Älder och mognad (4 kap. 6 § förÀldrabalken).

Utredaren ska ta stÀllning till om det i syfte att stÀrka barn- perspektivet finns anledning att Àndra reglerna om domstolens prövning i Àrenden om adoption. FrÄgor som ska uppmÀrksammas Àr om principen om barnets bÀsta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten och om det till ledning för tillÀmpningen behöver anges vilka omstÀndigheter som ska beaktas sÀrskilt. Bedömningen ska göras med utgÄngspunkt sÀrskilt i de grundlÀggande principer som kommer till uttryck i barnkonventionen och 1993 Ärs Haag- konvention.

Domstolens beslutsunderlag

I ett Àrende om adoption ska domstolen inhÀmta upplysningar om barnet och sökanden samt om huruvida ersÀttning eller bidrag till barnets underhÄll har lÀmnats. Har barnet inte fyllt 18 Är, ska yttrande inhÀmtas dels frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd, dels frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr den som har vÄrdnaden om barnet Àr folkbokförd. Den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd ska, om det inte Àr olÀmpligt, försöka klarlÀgga barnets instÀllning och redovisa den för domstolen (4 kap. 10 § förÀldrabalken). NÀr den som adoptionen avser Àr utomnordisk medborgare och tolv Är eller Àldre, ska ett yttrande dessutom inhÀmtas frÄn Migrationsverket (2 § tredje stycket lagen om internationella rÀttsförhÄllanden rörande adoption).

Det framstÄr delvis som oklart vad socialnÀmndens yttrande ska innehÄlla och hur lÄngt socialnÀmndens utredningsskyldighet egentligen strÀcker sig. Detta kan innebÀra problem sÀrskilt i vissa fall dÀr barnet har sitt ursprung utomlands. SvÄrigheter kan ocksÄ finnas nÀr sökanden inte Àr folkbokförd i Sverige.

318

SOU 2009:61

Bilaga 1

Utredaren ska undersöka vilket beslutsunderlag domstolarna i dag har i Àrenden om adoption. I denna del av uppdraget ligger att utredaren ska undersöka vilka ÄtgÀrder socialnÀmnden normalt vidtar vid en begÀran om yttrande enligt 4 kap. förÀldrabalken och hur socialnÀmndens yttranden utformas.

Vidare ska utredaren undersöka i vilken utstrÀckning barn fÄr komma till tals och i vilken omfattning det i yttrandet ges en rekommendation till beslut. Det ska sÀrskilt uppmÀrksammas hur domstolen fÄr underlag för sina stÀllningstaganden nÀr barnet eller den sökande inte Àr folkbokförd i Sverige, bl.a. nÀr yttranden begÀrs in frÄn Migrationsverket och Myndigheten för inter- nationella adoptionsfrÄgor (MIA).

Utredaren ska mot bakgrund av det som framkommer genom undersökningen ta stÀllning till om reglerna behöver Àndras eller kompletteras i syfte att förbÀttra domstolens beslutsunderlag och sÀkerstÀlla att adoptionen Àr till barnets bÀsta. HÀr kan olika lösningar tÀnkas. En ordning som ska prövas Àr att ansvaret för att bistÄ domstolen med utredning lÀggs pÄ socialnÀmnden i sökandens hemkommun som ges i uppgift att göra en heltÀckande utredning och möjlighet att ta in uppgifter frÄn t.ex. andra socialnÀmnder, MIA och Migrationsverket.

Enligt 6 kap. 14 § socialtjÀnstlagen ska socialnÀmnden pröva om samtycke ska ges till att adoptionsförfarandet fÄr fortsÀtta nÀr ett visst barn har föreslagits för adoption. Utredaren ska övervÀga om det behövs tydligare regler för denna prövning dÄ ett tidigare okÀnt barn föreslagits för adoption. Utredaren ska vidare övervÀga om samma regler Àr ÀndamÄlsenliga nÀr det redan vid hemutredningen enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen varit kÀnt vilket barn som ska adopteras.

Sambors möjlighet att adoptera m.m.

Enligt gÀllande rÀtt fÄr den som har fyllt 25 Är, med rÀttens till- stÄnd, anta adoptivbarn. RÀtten att anta adoptivbarn tillkommer Àven den som har fyllt 18 Är men inte 25 Är, om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det finns synnerliga skÀl (4 kap. 1 § förÀldrabalken). Makar fÄr inte adoptera annat Àn gemensamt. Den ena maken fÄr dock ensam anta adoptiv- barn om den andre vistas pÄ okÀnd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. Den ena maken fÄr ocksÄ annars med den andres

319

Bilaga 1

SOU 2009:61

samtycke adoptera dennes barn eller adoptivbarn eller eget barn (4 kap. 3 § förÀldrabalken). Vad som sagts om makar gÀller ocksÄ registrerade partner.

I dag fĂ„r sambor inte adoptera ett barn tillsammans. Utredaren ska ta stĂ€llning till om denna begrĂ€nsning fortfarande har skĂ€l för sig eller om sambor bör kunna adoptera, eventuellt sedan samboförhĂ„llandet varat viss tid. Det ska vidare övervĂ€gas om det behövs nĂ„gra sĂ€rskilda regler om adoption av eget barn och om Ă„lderskraven för att adoptera bör Ă€ndras. I samband med det ska betydelsen av sökandens Ă„lder vid socialnĂ€mndens lĂ€mplighets- prövning enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen beröras. Över- vĂ€gandena ska ske med utgĂ„ngspunkt frĂ„n barnets bĂ€sta.

Samtycke till adoption

Huvudregeln Àr i dag att den som har fyllt 12 Är inte fÄr adopteras utan eget samtycke. Det finns en möjlighet till undantag om barnet Àr under 16 Är och det skulle skada barnet att bli tillfrÄgat. Samtycke krÀvs inte heller om den som ska adopteras Àr varaktigt förhindrad att lÀmna samtycke pÄ grund av en psykisk störning eller pÄ grund av nÄgot annat liknande förhÄllande (4 kap. 5 § förÀldrabalken). Den som Àr under 18 Är fÄr inte adopteras utan förÀldrarnas samtycke. Samtycke behövs dock inte frÄn en förÀlder som lider av en allvarlig psykisk störning, Àr utan del i vÄrdnaden eller befinner sig pÄ okÀnd ort (4 kap. 5 a § förÀldrabalken).

Undantaget nÀr det gÀller samtycke av barn mellan 12 och 16 Är infördes Är 1959 och tar i första hand sikte pÄ barn som har placerats i familjehem och som skulle kunna ta allvarlig skada av att fÄ kÀnnedom om att familjehemsförÀldrarna inte Àr biologiska förÀldrar. Synen pÄ barnets stÀllning, barnets vilja och barnets rÀtt till information om sitt ursprung har sedan dess förÀndrats. Utredaren ska ta stÀllning till om den 12-ÄrsgrÀns som gÀller i dag för barnets samtycke bör sÀnkas och i vilka fall det bör kunna göras undantag frÄn kravet pÄ samtycke. Det bör övervÀgas om den sÀrskilda regeln för barn mellan 12 och 16 Är bör tas bort.

Utredaren ska vidare ta stÀllning till om det finns skÀl till förÀndringar nÀr det gÀller krav pÄ samtycke frÄn barnets förÀldrar. NÀr det gÀller familjehemsplacerade barn har det framförts att dagens regler kan hindra att adoptioner som skulle vara till barnets bÀsta genomförs (SOU 2000:77 s. 142). Lagen bör ge en sÄ god

320

SOU 2009:61

Bilaga 1

garanti som möjligt för att barnets bÀsta sÀtts i frÀmsta rummet vid ett beslut om adoption, samtidigt som hÀnsyn ska tas till Europakonventionens bestÀmmelser om förÀlders rÀtt till skydd för privat- och familjelivet. Utredaren ska beakta eventuella förslags konsekvenser nÀr det gÀller internationella adoptioner och behovet av sÀrreglering t.ex. i frÄga om eventuella krav pÄ samtycke frÄn en förÀlder som inte Àr vÄrdnadshavare (jfr Ds 2001:53 s. 88).

Utredaren ska Àven ta stÀllning till behovet av ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla att de personer som ska ge sitt samtycke till en adoption har fÄtt den rÄdgivning som behövs och underrÀttats om verkningarna av sina samtycken och att samtycket skett frivilligt. StÀllning ska ocksÄ tas till om samtycket bör uttryckas i sÀrskild form. Regler om detta finns sÄvÀl i 1993 Ärs Haagkonvention som i den konvention om adoption av barn som för nÀrvarande utarbetas i EuroparÄdet.

Enskild adoption

Om nÄgon i Sverige vill adoptera ett barn med hemvist utomlands, ska det som huvudregel ske genom förmedling av en sammanslutning som Àr auktoriserad enligt lagen om inter- nationell adoptionsförmedling. Detta gÀller dock inte om adop- tionen avser slÀktingbarn eller om det annars finns sÀrskilda skÀl, s.k. enskild adoption. MIA ska i sÄdana fall innan barnet lÀmnar landet pröva om förfarandet Àr godtagbart (4 § lagen om internationell adoptionsförmedling). Detta gÀller bÄde nÀr adop- tionen ska beslutas i Sverige och nÀr den ska ske i barnets ur- sprungsland.

Det har i flera avseenden framförts kritik mot den gÀllande regleringen nÀr det gÀller enskild adoption.

Utredningen om internationella adoptioner uttalade i betĂ€nkandet Adoption – till vilket pris? (SOU 2003:49 s. 302 f.) att adoptionsprocessen vid enskild adoption Ă€r otydlig och att ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter Ă€r oklar. Det vanligaste för den som vill adoptera enskilt Ă€r att först ansöka om socialnĂ€mndens medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen att ta emot barnet. Om medgivande lĂ€mnas och MIA finner att förfarandet Ă€r godtagbart, har den som vill adoptera, efter vederbörligt tillstĂ„nd frĂ„n Migrationsverket och i förekommande fall utlĂ€ndska myndigheter, rĂ€tt att ta barnet till Sverige. I stĂ€llet

321

Bilaga 1

SOU 2009:61

för detta tillvÀgagÄngssÀtt förekommer det att den som vill adoptera ansöker om adoption direkt vid tingsrÀtten. NÄgon ansökan om medgivande enligt socialtjÀnstlagen eller prövning av förfarandet enligt lagen om internationell adoptionsförmedling görs dÄ inte. I stÀllet yttrar sig socialnÀmnden enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken.

En brist som har pĂ„talats Ă€r att det ofta kan vara svĂ„rt för domstolen att fĂ„ fram uppgifter om barnets hemförhĂ„llanden och instĂ€llning till en adoption, samt att socialnĂ€mnden varken vid en hemutredning enligt 6 kap. 12 § socialtjĂ€nstlagen eller nĂ€r domstolen begĂ€r ett yttrande enligt 4 kap. 10 § förĂ€ldrabalken har en tillrĂ€ckligt tydlig skyldighet att utreda barnets hemförhĂ„llanden (se rĂ€ttsfallet RÅ 1991 ref 70). Det Ă€r vidare vid enskilda adoptioner möjligt att barnet redan har kommit till Sverige innan en lĂ€mplighetsprövning av sökanden har gjorts.

Utredaren ska analysera vilka problem som i dag finns nÀr det gÀller enskild adoption. Mot bakgrund av det som framkommer vid analysen ska utredaren ta stÀllning till behovet av ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla barnets bÀsta i dessa fall. FrÄgor som ska uppmÀrk- sammas Àr hur adoptionsprocessen kan göras mer enhetlig och hur det i varje enskilt fall kan sÀkerstÀllas att barnets situation Àr tillfredsstÀllande utredd innan barnet lÀmnar sitt ursprungsland. En lösning som ska övervÀgas Àr att en ansökan om adoption vid domstol ska förutsÀtta att ett medgivande redan har lÀmnats av socialnÀmnden och att nÀmnden ges ett tydligare ansvar nÀr det gÀller utredningen om barnets hemförhÄllanden och instÀllning till adoptionen. Det ska övervÀgas vilken roll MIA bör ha i sammanhanget och om utrymmet för enskild adoption bör begrÀnsas. Utredaren ska ocksÄ ta stÀllning till om det finns behov av ytterligare ÄtgÀrder för att tillgodose intresset av insyn vid enskild adoption, bl.a. för att förhindra att det frÄn nÄgon sida har getts eller utlovats ersÀttning.

Internationellt privatrÀttsliga frÄgor

Internationellt privatrÀttsliga bestÀmmelser om adoption finns i flera författningar. BestÀmmelser om bl.a. erkÀnnande av beslut om adoption som har meddelats i lÀnder som Àr anslutna till 1993 Ärs Haagkonvention framgÄr av lagen med anledning av Sveriges tilltrÀde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete

322

SOU 2009:61

Bilaga 1

vid internationella adoptioner. Regler om domsrÀtt, lagval och erkÀnnande av beslut i nordiska förhÄllanden finns i 1931 Ärs förordning. AllmÀnt tillÀmpliga bestÀmmelser finns i 1971 Ärs lag. En ansökan om adoption prövas av svensk domstol om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har hemvist i Sverige. Ansökan kan ocksÄ prövas hÀr efter medgivande av regeringen (1 § i 1971 Ärs lag). Ansökan prövas enligt svensk lag (2 §). Ett utlÀndskt adoptionsbeslut gÀller i Sverige om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den frÀmmande staten nÀr beslutet meddelades. Om adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, förutsÀtter erkÀnnandet att adoptionen godkÀnts av MIA (3 §). MIA kan ocksÄ i andra fall godkÀnna utlÀndska adoptionsbeslut.

FrÄgor om skydd för barn och barnets stÀllning har kommit allt mer i fokus, sÄvÀl i Sverige som internationellt. Detta gÀller Àven den internationellt privatrÀttsliga regleringen. Barnets rÀttsliga stÀllning har pÄ flera omrÄden stÀrkts genom enhetliga regler om erkÀnnande av utlÀndska avgöranden och genom domsrÀttsregler som utgÄr frÄn barnets förhÄllanden. En allmÀn tendens Àr att den s.k. hemvistprincipen fÄtt allt större betydelse pÄ bekostnad av nationalitetsprincipen.

Utredaren ska mot denna bakgrund göra en allmĂ€n översyn av 1971 Ă„rs lag. En frĂ„ga som ska uppmĂ€rksammas Ă€r om det finns anledning att erkĂ€nna utlĂ€ndska avgöranden om adoption i större utstrĂ€ckning Ă€n i dag. Ändringar i den riktningen föreslogs av Förmynderskapsutredningen (SOU 1989:100 s. 186 f.). Sedan dess har skyldigheten att erkĂ€nna utlĂ€ndska avgöranden utvidgats genom Sveriges tilltrĂ€de till 1993 Ă„rs Haagkonvention. Det ska ocksĂ„ övervĂ€gas om nĂ„gra förĂ€ndringar bör göras nĂ€r det gĂ€ller behörigheten för svenska domstolar att besluta om adoption. Det ska, i syfte att stĂ€rka barnets stĂ€llning, övervĂ€gas om barnets hemvist i Sverige bör grunda domsrĂ€tt för svenska domstolar och om dispensmöjligheten för regeringen bör tas bort eller lĂ€ggas pĂ„ domstol eller annan myndighet.

Utredaren ska i sammanhanget ta stÀllning till om det finns behov av regler om hur förfarandet ska gÄ till och vilka som ska vara ansvariga myndigheter nÀr ett barn med hemvist i Sverige adopteras till ett annat land (jfr prop. 1996/97:91 s. 72).

323

Bilaga 1

SOU 2009:61

Behovet av företrÀdare för barn som kommer till Sverige för att adopteras

Socialstyrelsen har i en skrivelse till regeringen (dnr S2007/4377/SK) uppmÀrksammat att det kan finnas behov av att skyndsamt utse en stÀllföretrÀdare för ett barn som kommer till Sverige för att adopteras. SÄ kan vara fallet t.ex. nÀr barnet inte har adopterats i sitt ursprungsland utan adoptionen ska ske i Sverige. För det fall det intrÀffar nÄgot som innebÀr att det behövs en vÄrdnadshavare som kan företrÀda barnet fram till dess att det finns ett adoptionsbeslut Àr det vanligen lÀmpligt att de tilltÀnkta adoptivförÀldrarna utses. Det kan dock finnas situationer dÄ nÄgon annan bör utses. Det kan t.ex. vara sÄ att den som har tagit emot ett barn i syfte att adoptera det i Sverige inte fullföljer en planerad ansökan om adoption eller att ansökan avslÄs.

Utredaren ska ta stÀllning till om det behövs ÄtgÀrder för att stÀrka barnets stÀllning i dessa och liknande fall. En ordning som ska övervÀgas Àr att det för barnet utses en god man med motsvarande uppgifter som enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Övrigt

Utredaren ska i första hand ta upp de frÄgor som anges ovan. Utredaren fÄr dock ta upp Àven andra frÄgor om adoption som aktualiseras under utredningsarbetet om det bedöms tillrÀckligt motiverat och det finns utrymme för det under utredningstiden. Förslag och övervÀganden kan anknyta till det arbete med en konvention om adoption som för nÀrvarande pÄgÄr inom Europa- rÄdet. I utredningsuppdraget ligger dock inte att övervÀga om Sverige ska tilltrÀda konventionen.

Utredaren ska lÀgga fram de förslag till författningsÀndringar som översynen ger anledning till.

UtgÄngspunkten för övervÀgandena ska vara barnkonventionen och dess grundlÀggande principer i allmÀnhet och i frÄga om adoption. Det innebÀr bl.a. att inga andra intressen fÄr ta över eller jÀmstÀllas med barnets.

Utredaren ska redovisa gÀllande rÀtt och eventuellt pÄgÄende lagstiftningsarbete i lÀnder som utredaren bedömer vara av intresse och i övrigt göra de internationella jÀmförelser som anses befogade.

324

SOU 2009:61

Bilaga 1

Regleringen i andra nordiska lÀnder bör ges en sÀrskild belysning och beaktas i arbetet.

Utredaren ska inhÀmta synpunkter frÄn berörda myndigheter och organisationer, innefattande de adopterades egna organisa- tioner. Utredaren ska samrÄda med den i prop. 2006/07:129 aviserade utredningen om en översyn av bestÀmmelserna om skydd och stöd för barn och unga i socialtjÀnstlagen (2001:453) och lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2009.

(Justitiedepartementet)

325

Bilaga 2

EnkÀtundersökningen till socialnÀmnderna

Undersökningens genomförande

Utredningen skickade under vÄren 2008 ut en enkÀt om socialtjÀnstens hantering av adoptionsÀrenden till socialnÀmnderna i 55 kommuner och till Stockholms 14 stadsdelsnÀmnder, dvs. sammanlagt 69 enkÀter. EnkÀten skickades ut till samtliga kommuner med över 100 000 invÄnare, varannan kommun med mellan 50 000 och 100 000 invÄnare och till omkring var tionde kommun med ett invÄnarantal under 50 000. I missivet angavs som önskemÄl att den eller de handlÀggare vid socialtjÀnsten som fyllde i enkÀten skulle ha god erfarenhet av att genomföra utredningar i adoptionsfrÄgor och skriva yttranden till tingsrÀtt enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken. Fyra mindre kommuner har meddelat att de inte kunde besvara enkÀten. Ett par av dessa har angett att de pÄ grund av fÄ adoptionsÀrenden inte har den aktuella kompetensen i kommunen utan att de har tagit hjÀlp av externa handlÀggare. I övrigt har 59 enkÀtsvar kommit in. Svarsfrekvensen Àr 86 procent.

EnkÀten bestod av tvÄ delar. Den första delen handlade om socialnÀmndens yttrande enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken och bestod i sin tur av tre underavdelningar:

‱A – Nationell adoption

‱B – Adoption av ett barn frĂ„n utlandet som har kommit till Sverige i adoptionssyfte – en auktoriserad adoptionsorganisa- tion medverkar

‱C – Adoption av ett barn frĂ„n utlandet som inte förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation (s.k. enskild adoption)

Den andra delen behandlade nÄgra mer allmÀnna frÄgor. Den nÀrmare redogörelsen av innehÄllet i enkÀten och svaren pÄ

327

Bilaga 2

SOU 2009:61

frĂ„gorna finns nedan. EnkĂ€ten har besvarats av handlĂ€ggare vid socialförvaltningarna och stadsdelsförvaltningarna. I den följande redovisningen anvĂ€nds dock i allmĂ€nhet begreppet ”kommuner” som beteckning av de svarande.

Alla kommuner har inte besvarat alla frÄgor. I de allra flesta fallen Àr bortfallet marginellt. De procentsatser som redovisas nedan Àr om inte annat anges berÀknade utifrÄn det antal kommuner som har besvarat den aktuella frÄgan.

Redovisning av enkÀtens frÄgor och svar

Nationell adoption

Med nationell adoption avses i detta sammanhang adoption dÀr barnet har hemvist i Sverige. Det kan gÀlla adoption av ett spÀdbarn eller av ett Àldre barn som Àr placerat i familjehem. Det kan ocksÄ gÀlla en styvbarnsadoption.

NÀr nÄgon ansöker om adoption vid en svensk domstol ska domstolen enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken begÀra in ett yttrande frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr sökanden Àr folkbokförd och frÄn socialnÀmnden i den kommun dÀr den som har vÄrdnaden Àr folkbokförd.

1) HÀnder det i dessa fall i praktiken att tvÄ kommuner Àr inblandade?

Cirka 20 procent har svarat ja, ofta, och omkring 35 procent har svarat ja, men sÀllan. Resterande del (cirka 45 procent) har svarat nej.

2) Om ni har svarat ja pĂ„ frĂ„ga 1 – förekommer det att social- nĂ€mnderna i de bĂ„da kommunerna samrĂ„der?

Knappt 80 procent har svarat ja, ofta, och cirka 15 procent ja, men sÀllan. Drygt 5 procent har svarat nej.

3) Vilka personer, förutom sökanden, samtalar ni normalt med inom ramen för utredningen? a) Barnets förÀldrar, Ja/Nej. b) Andra personer, Ja/Nej.

Alla som har svarat pÄ frÄgan om samtal med barnets förÀldrar har svarat ja. Cirka 70 procent har svarat ja pÄ frÄgan om de talar med

328

SOU 2009:61

Bilaga 2

andra personer, cirka 15 procent har svarat nej. (ÅterstĂ„ende 15 procent har inte satt kryss i nĂ„gon av rutorna.)

4) Om ni samtalar med andra personer (referenter), vilka? (T.ex. förskolepersonal, slÀktingar m.fl.)

De som samtalar med andra personer (jfr frÄga 3) har angett att de talar med slÀktingar, personal pÄ barnavÄrdscentralen, förskole- och skolpersonal och socialsekreterare som handlÀgger familjehems- placeringar.

5) Om ni inte pratar med barnets förÀldrar, vilken Àr anledningen?

I de fall kommunerna inte pratar med barnets förÀldrar beror det pÄ att förÀldern Àr avliden, inte medverkar, inte gÄr att nÄ, Àr allvarligt psykiskt störd, Àr okÀnd eller inte finns i landet eller att barnet och förÀldrarna har hemvist i en annan kommun och att hem- kommunen hÄller i dessa kontakter.

6 a–d) Samtalar ni med barnet? Om ja, frĂ„n vilken Ă„lder? Om ja, pĂ„ vilket sĂ€tt sker det (enskilt, tillsammans med de biologiska förĂ€ldrarna, tillsammans med sökandena/adoptivförĂ€ldrarna eller pĂ„ annat sĂ€tt – i sĂ„ fall hur)? Om ni inte pratar med barnet, vilken Ă€r anledningen?

PĂ„ frĂ„gan om kommunerna samtalar med barnet har knappt 80 procent svarat ja, ofta, och drygt 15 procent ja, men sĂ€llan. Återstoden (drygt 5 procent) har svarat nej. Det fĂ„tal som har svarat nej pĂ„ frĂ„gan har som skĂ€l angett att barnet har för lĂ„g Ă„lder. PĂ„ frĂ„gan frĂ„n vilken Ă„lder de samtalar med barnet har svaren varierat frĂ„n det att barnen har ett sprĂ„k och Ă€r ”pratbara” i treĂ„rsĂ„ldern upp till 10–12 Ă„r. De flesta talar med barn frĂ„n fyra– till sexĂ„rsĂ„ldern/förskoleĂ„ldern. NĂ„got som tycks vara gemensamt för mĂ„nga Ă€r att de alltid trĂ€ffar barnet, men att samtal i ordets rĂ€tta bemĂ€rkelse beror pĂ„ barnets Ă„lder och mognad. NĂ€r socialtjĂ€nsten trĂ€ffar barnet sker det pĂ„ olika sĂ€tt, sĂ„vĂ€l enskilt (cirka 80 procent), tillsammans med de biologiska förĂ€ldrarna (drygt hĂ€lften) och tillsammans med sökanden (cirka 60 procent). Andra sĂ€tt kan vara att trĂ€ffa, leka och fika med barnet. MĂ„nga trĂ€ffar barnet i samtliga dessa konstellationer.

329

Bilaga 2

SOU 2009:61

7) HÀnder det att ni inhÀmtar information frÄn andra myndigheter eller frÄn hÀlso- och sjukvÄrden? Ge exempel.

Drygt 45 procent av kommunerna har svarat ja, ofta. Cirka 15 procent har svarat ja, men sĂ€llan. Återstoden (knappt 40 procent) har svarat nej. Exempel som nĂ€mns Ă€r information frĂ„n polisregister, socialregister, Kronofogdemyndigheten, barnavĂ„rds- central, lĂ€karintyg i frĂ„ga om de vuxna, barn- och ungdoms- psykiatrin, förlossningsklinik och mödravĂ„rden.

8 a–b) Ger ni information till barnets förĂ€ldrar om vad adoption innebĂ€r? Ger ni information till barnet om vad adoption innebĂ€r?

Alla ger information till barnets förÀldrar om vad adoption innebÀr. De allra flesta informerar Àven barnet. Vid de enstaka nekande svaren stÄr kommenterat att barnet varit alltför litet.

9) Hur lÄng tid tar en utredning i genomsnitt?

Svaren varierar frĂ„n 1–2 mĂ„nader upp till 6–8 mĂ„nader. De flesta (knappt 80 procent) har svarat att utredningen tar mellan tvĂ„ och fyra mĂ„nader. Drygt 10 procent har angett en kortare tid och cirka 10 procent en lĂ€ngre tid.

10) LÀmnar ni förslag till beslut? (En uppskattning.)

Över 90 procent har svarat ja, alltid. Övriga har svarat att de ger förslag i mer Ă€n hĂ€lften av Ă€rendena. Ingen har svarat nej.

Adoption av ett barn frĂ„n utlandet som har kommit till Sverige i adoptionssyfte – en auktoriserad adoptionsorganisation medverkar

Vid adoption av ett barn med hemvist i utlandet som förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation finns som regel förhÄllande- vis god information om sökandens lÀmplighet. Sökanden har dÄ redan bedömts som lÀmplig i samband med att socialnÀmnden givit sitt medgivande till adoption av ett barn med hemvist utomlands enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen (2001:453). Vidare förmedlas information om barnets hemförhÄllanden via adoptionsorganisa- tionen.

330

SOU 2009:61

Bilaga 2

1 a) Vidtar ni inför yttrandet till domstol enligt 4 kap. 10 § förÀldrabalken nÄgon ytterligare ÄtgÀrd för att bedöma sökandens lÀmplighet?

Drygt hÀlften av kommunerna har svarat ja och knappt hÀlften har svarat nej.

1 b–d) Har ni nya samtal med sökanden? HĂ€mtar ni in andra uppgifter om sökandens förhĂ„llanden? Om ja, vilka uppgifter?

NÀstan alla kommuner (97 procent) har nya samtal med sökanden. Knappt 20 procent hÀmtar Àven in andra uppgifter om sökandens förhÄllanden. Exempel pÄ det Àr registerkontroller, kontakt med barnavÄrdscentralen vid behov och hembesök hos familjen en kort tid efter hemkomsten.

2 a–b) HĂ€nder det att den information om barnets hemförhĂ„llanden i ursprungslandet, som erhĂ„llits via adoptionsorganisationen, behöver kompletteras? (En uppskattning.) Om ja, i vilka avseenden?

Drygt 90 procent har svarat nej, aldrig. Cirka 7 procent har svarat ja, i mindre Ă€n 25 procent av Ă€rendena. Knappt 2 procent har svarat ja, i mer Ă€n 50 procent av Ă€rendena. I de fall uppgifterna har behövt kompletteras har det gĂ€llt t.ex. att barnet har fĂ„tt fel födelsedatum eller att informationen om barnets hĂ€lsotillstĂ„nd har varit otillrĂ€cklig. Även aktuell situation och hĂ€lsoundersökning har angetts som kompletteringsskĂ€l.

2 c–d) Kan det vara svĂ„rt att inhĂ€mta information om barnets hemförhĂ„llanden? Om det Ă€r svĂ„rt, vad bestĂ„r svĂ„righeterna i?

Flera av de som svarat ja pÄ frÄga 2 a) har svarat att det kan vara svÄrt att inhÀmta information om barnets hemförhÄllanden. SvÄrigheterna kan bestÄ i att barnen ofta Àr s.k. hittebarn och hemlandet kan ha straffbelagt förÀldrar som överger sina barn med följden att ingen vet var förÀldrarna Àr. MÄnga andra kommuner har kommenterat att de inte utreder barnets hemförhÄllanden utan förutsÀtter att barnets sociala bakgrund och de juridiska förhÄllandena har utretts av den auktoriserade adoptions- organisationen.

331

Bilaga 2

SOU 2009:61

3 a–b) HĂ€nder det att ni tar kontakt med barnets förĂ€ldrar eller nĂ„gra andra personer i barnets hemland? Om ja, med vilka?

Endast en kommun har svarat ja, resterande har svarat nej. Den kommun som svarade ja hade skickat frÄgor och information via ambassaden till anhöriga och barnet i landet.

4 a–b) Tar ni initiativ till att inhĂ€mta samtycke frĂ„n barnet förĂ€ldrar? Om ja, hur gör ni dĂ„?

Endast en kommun har svarat ja, och det var samma kommun som svarade ja pÄ frÄga 3). TillvÀgagÄngssÀttet var samma som i den frÄgan. En kommun har anmÀrkt att samtycke ska finnas och att det ligger utanför deras befogenhet att inhÀmta samtycke frÄn förÀldrarna i ett annat land.

5 a–b) Pratar ni med barnet? Om ja, pĂ„ vilket sĂ€tt sker det(enskilt, tillsammans med de biologiska förĂ€ldrarna, tillsammans med sökandena/adoptivförĂ€ldrarna eller pĂ„ annat sĂ€tt – i sĂ„ fall hur)?

Drygt hÀlften av kommunerna har svarat att de pratar med barnet. Av dessa har endast ett fÄtal anfört att de pratar enskilt med barnet, de flesta trÀffar barnet tillsammans med adoptivförÀldrarna. NÄgra har kommenterat att barnen i regel Àr mycket smÄ men att det alltid görs hembesök.

6) Hur lÄng tid tar en utredning i genomsnitt?

60 procent av kommunerna har svarat att utredningen tar 1–2 mĂ„nader. 25 procent har svarat 2,5–3 mĂ„nader och 15 procent har svarat 3,5 mĂ„nader upp till 6 mĂ„nader.

7) LÀmnar ni förslag till beslut? (En uppskattning.)

Alla utom en kommun har angett att de alltid ger förslag till beslut.

Adoption av ett barn frÄn utlandet som inte förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation (s.k. enskild adoption)

Som har nÀmnts i avsnitt 14.2 kan Myndigheten för internationella adoptionsfrÄgor (MIA) i vissa fall godkÀnna att en adoption av ett barn med hemvist i utlandet fÄr ske utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation (s.k. enskild adoption). Av

332

SOU 2009:61

Bilaga 2

enkÀtsvaren framgÄr att det i de flesta kommunerna förekommer enskild adoption.

1) Tar ni initiativ till att inhÀmta information om barnets ursprungsmiljö/hemförhÄllanden?

Cirka 30 procent av kommunerna tar ofta initiativ till att inhÀmta information, omkring 25 procent gör det ibland medan knappt 45 procent har svarat nej.

2 a) Om ja, tar ni kontakt med utlĂ€ndska behöriga myndigheter, svensk ambassad i utlandet, MIA eller annan – i sĂ„ fall vem?

NĂ€r kontakt tas Ă€r det i första hand med MIA (över 80 procent). Även utlĂ€ndska behöriga myndigheter (25 procent) och svensk ambassad i utlandet (40 procent) kontaktas. HĂ€lften av de som har svarat har angett att kontakt ocksĂ„ tas med ”annan”, t.ex. med sökandena (adoptanterna), barnet och barnets förĂ€ldrar, Migrationsverket, Socialstyrelsen och ISS (International social service, en internationell organisation).

2 b–c) Finns det nĂ„gra svĂ„righeter [i frĂ„ga om inhĂ€mtande av information om barnets ursprungsmiljö/hemförhĂ„llanden]? Om ja – vilka?

I mer Àn hÀlften av svaren uppges att det ofta förekommer svÄrigheter och i en fjÀrdedel av fallen Àr svaret ja, men sÀllan. Resterande fjÀrdedel har uppgett att det inte förekommer svÄrigheter. SvÄrigheterna bestÄr i att det kan vara svÄrt att fÄ kontakt med de biologiska förÀldrarna i ursprungslandet och svÄrt att fÄ fram dödsbevis frÄn utlandet om de biologiska förÀldrarna Àr avlidna. Det kan ocksÄ vara svÄrt att klargöra barnets situation i hemlandet och att ta reda pÄ vilka alternativ till adoption som kan finnas i ursprungslandet. Det kan vara problematiskt att bedöma om det finns adoptionsskÀl eller inte och om det Àr till barnets bÀsta att adopteras. Det förekommer att de biologiska förÀldrarna vill att barnet ska fÄ ett bÀttre liv i Sverige i frÄga om utbildning, boende och sjukvÄrd. I frÄga om Àldre barn kan det vara svÄrt att bedöma anpassning och anknytning. MÄnga anser att det Àr svÄrt att veta vad som krÀvs av dem och att regelverket Àr otydligt. SvÄrigheter kan ocksÄ finnas i de fall dÀr barnet redan finns hos

333

Bilaga 2

SOU 2009:61

sökanden och socialtjÀnsten gör bedömningen att sökandena inte Àr lÀmpliga som adoptivförÀldrar.

3) HÀnder det att ni tar kontakt med barnets förÀldrar i barnets hemland?

Drygt 80 procent av de svarande har angett att de inte tar kontakt med barnets förÀldrar i barnets hemland. Cirka 10 procent tar ofta kontakt medan resterande har svarat ja, men sÀllan.

4) Tar ni initiativ till att inhÀmta samtycke frÄn barnets förÀldrar?

Cirka 20 procent har svarat ja, ofta, och 10 procent har svarat ja, men sĂ€llan. ÅterstĂ„ende 70 procent har svarat nej. Bland de som tar initiativ till att inhĂ€mta samtycke frĂ„n barnets förĂ€ldrar har nĂ„gon anmĂ€rkt att de uppmanar sökanden att presentera ett samtycke.

5 a–b) Pratar ni med barnet? Om ja, pĂ„ vilket sĂ€tt sker det (enskilt, tillsammans med de biologiska förĂ€ldrarna, tillsammans med sökandena/adoptivförĂ€ldrarna eller pĂ„ annat sĂ€tt – i sĂ„ fall hur)?

HÀlften av de svarande kommunerna pratar inte med barnet. Cirka 30 procent gör det ofta och cirka 20 procent har svarat ja, men sÀllan. NÄgra har framhÄllit att det beror pÄ om barnet finns i Sverige och pÄ hur gammalt barnet Àr. De flesta samtal med barnet sker tillsammans med sökanden eller enskilt. Endast ett fÄtal pratar med barnet tillsammans med de biologiska förÀldrarna. I nÄgot fall anges att samtal sker med hjÀlp av utlandskontakt.

6 a–b) Har det hĂ€nt att ni fĂ„r en begĂ€ran om yttrande enligt 4 kap. 10 § förĂ€ldrabalken utan att ni (eller nĂ„gon annan socialnĂ€mnd) tidigare varit inblandade enligt 6 kap. 12 och 14 §§ socialtjĂ€nstlagen? Om ja, har det hĂ€nt ofta?

PÄ frÄgan om det hÀnt att de har fÄtt en begÀran om yttrande utan att nÄgon annan socialnÀmnd tidigare varit involverad har cirka 65 procent svarat ja och 35 procent nej. Av de som har svarat ja har tre fjÀrdedelar uppgett att det sker mer sÀllan. Cirka 15 procent har svarat att det sker en gÄng om Äret medan ÄterstÄende 10 procent svarat att det hÀnder flera gÄnger om Äret.

334

SOU 2009:61

Bilaga 2

7) Hur lÄng tid tar en utredning i genomsnitt?

Cirka 60 procent har angett en utredningstid mellan tre och fem mÄnader. Knappt 35 procent har angett en kortare tid och drygt 5 procent en lÀngre tid (6 mÄnader). NÄgon kommun har vid sin notering om 5 mÄnader skrivit att anledningen Àr att en utredning motsvarande en medgivandeutredning görs.

8) LÀmnar ni förslag till beslut? (En uppskattning.)

Samtliga svarande har angett att de alltid lÀmnar förslag till beslut.

AllmÀnna frÄgor

Enligt 4 kap. 1 § förÀldrabalken ska den som vill adoptera som huvudregel ha fyllt 25 Är. I vissa fall kan Àven den som har fyllt 18 Är fÄ adoptera, nÀmligen om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det annars finns synnerliga skÀl.

1 a–c) Har ni handlagt ett Ă€rende dĂ€r nĂ„gon under 25 Ă„r vill adoptera barn? Om ja, har det hĂ€nt ofta? Vilka situationer har varit aktuella (adoption av eget barn, styvbarnsadoption eller andra fall – i sĂ„ fall vilka)?

Cirka 15 procent har svarat ja pĂ„ frĂ„gan om de handlagt ett Ă€rende dĂ€r nĂ„gon under 25 Ă„r vill adoptera, och 85 procent har svarat nej. Samtliga som har svarat ja har angett att det sker sĂ€llan (alter- nativen var flera gĂ„nger per Ă„r, en gĂ„ng per Ă„r eller mer sĂ€llan). Det har dels varit frĂ„ga om styvbarnsadoption (knappt 35 procent), dels andra fall (drygt 65 procent). HĂ€lften av ”de andra fallen” har avsett slĂ€ktingadoption (t.ex. egna biologiska syskon eller syskon- barn) och i övrigt nĂ€mns t.ex. makar som haft intyg om att de inte kunde fĂ„ barn och en kvinna som pĂ„ grund av sjukdom varit tvungen att operera bort livmodern.

335

Bilaga 2

SOU 2009:61

Av praxis frÄn RegeringsrÀtten följer att ett generellt medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen att ta emot ett barn för internationell adoption i allmÀnhet inte bör ges till personer över 45 Är, och att en riktpunkt bör vara att den eller de som vill adoptera fÄr vara högst 42 Är dÄ ansökan om medgivande görs hos socialnÀmnden.

2) Har det hÀnt att ni har föreslagit avslag pÄ ansökan om medgivande enligt 6 kap. 12 § socialtjÀnstlagen pÄ grund av att sökandena har betraktats vara för gamla?

Drygt hĂ€lften har svarat ja, knappt hĂ€lften har svarat nej. Bland de som har svarat ja har drygt 30 procent angett att det har hĂ€nt i mindre Ă€n en procent av Ă€rendena medan drygt 60 procent angett att det har hĂ€nt i 1–10 procent av Ă€rendena. Cirka 6 procent har svarat att det har hĂ€nt oftare Ă€n sĂ„ (3 procent har angett att det har hĂ€nt i 10–20 procent av Ă€rendena och 3 procent har angett att det har hĂ€nt i mer Ă€n 40 procent av Ă€rendena). Flera svarande har kommenterat att de förvĂ€ntar sig en ökning av avslagsbesluten med hĂ€nsyn till RegeringsrĂ€ttens praxis. MĂ„nga har skrivit att det Ă€r vanligt att sökandena vĂ€ljer att inte ge in nĂ„gon ansökan, alternativt att de Ă„terkallar sin ansökan, sedan de har blivit avrĂ„dda att gĂ„ vidare pĂ„ grund av sin Ă„lder.

336

Statens offentliga utredningar 2009

Kronologisk förteckning

1.En mer rÀttssÀker inhÀmtning av elektronisk kommunikation i brotts- bekÀmpningen. Ju.

2.Nya nÀt för förnybar el. N.

3.Ransonering och prisreglering i krig och fred. Fö.

4.Sekretess vid anstÀllning av myndighets- chefer. Fi.

5.SÀkerhetskopiors rÀttsliga status. Ju.

6.Återkrav inom vĂ€lfĂ€rdssystemen.

– Förslag till lagstiftning. Fi.

7.Den svenska administrationen av jord- bruksstöd. Jo.

8.Trygg med vad du Ă€ter – nya myndigheter för sĂ€kra livsmedel och hĂ„llbar produk- tion. Jo.

9.SÀkerhetskontroller vid fullmÀktige- och nÀmndsammantrÀden. Fi.

10.Miljöprocessen. M.

11.En nationell cancerstrategi för framtiden. S.

12.Skatt i retur. Fi.

13.Effektiviteten i KriminalvÄrdens lokal- försörjning. Ju.

14.Grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrÀttsliga frÄgor. Ju.

15.Kraftsamling!

– museisamverkan ger resultat.

+ Bilagor. Ku.

16.BetÀnkande av Kulturutredningen. Grundanalys

Förnyelseprogram Kulturpolitikens arkitektur. Ku.

17.Kommunal kompetenskatalog. En problemorientering. Ju.

18.TvÄ rapporter till Grundlagsutredningen. Ju.

19.Aktiv vĂ€ntan – asylsökande i Sverige. Ju.

20.Mer jÀrnvÀg för pengarna. N.

21.Redovisning av kommunal med- finansiering. Fi.

22.En ny alkohollag. S.

23.Olovlig tobaksförsÀljning. S.

24.De statliga bestÀllarfunktionerna och anlÀggningsmarknaden. N.

25.Samordnad kommunstatistik för styrning och uppföljning. Fi.

26.Det vÀxande vattenbrukslandet. Jo.

27.Ta klass. U.

28.StĂ€rkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt. + Bilagor. U.

29.Fritid pÄ egna villkor. IJ.

30.Skog utan grÀns? Jo.

31.Effektiva transporter och samhĂ€lls- byggande – en ny struktur för sjö, luft, vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g. N.

32.SocialtjĂ€nsten. Integritet – Effektivitet. S.

33.Skatterabatt pÄ aktieförvÀrv och vinstut- delningar. Fi.

34.Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. Ju.

35.Moderna hyreslagar. Ju.

36.FrĂ€mja, Skydda, Övervaka

– FN:s konvention om rĂ€ttigheter för personer med funktionsnedsĂ€ttning. IJ.

37.Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar. Ju.

38.Ingen fÄr vara Svarte Petter. Tydligare ansvarsfördelning inom socialtjÀnsten. S.

39.En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. N.

40.En ny modell för arbetsmiljötillsyn. A.

41.BÀttre och snabbare insÀttningsgaranti. Fi.

42.Vattenverksamhet. M.

43.Klinisk forskning – ett lyft för sjukvĂ„rden. U.

44.Integritetsskydd i arbetslivet. A.

45.OmrÄden av riksintresse och Miljö- konsekvensbeskrivningar. M.

46.Försenad Ärsredovisning och bokförings- brott, m.m. Ju.

47.God arbetsmiljö - en framgÄngsfaktor? A

48.Koncessioner för el- och gasnÀt. N.

49.BÀttre samverkan. NÄgra frÄgor kring samspelet mellan sjukvÄrd och social- försÀkring. S.

50.Nytt pensionssystem för den statsunder stödda scenkonsten. Fi.

51.Avskaffande av filmcensuren för vuxna

–men förstĂ€rkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan. Ku.

52.Staten och imamerna.

Religion, integration, autonomi. U.

53.FiskevÄrd i enskilt vatten. En översyn av lagen om fiskevÄrdsomrÄden. Jo.

54.UthÄllig Àlgförvaltning i samverkan. Jo.

55.Ett effektivare smittskydd. S.

56.Den nya migrationsprocessen. Ju.

57.Myndighet för hÄllbart samhÀllsbyggande

–en granskning av Boverket. M.

58.Skatteförfarandet. Fi.

59.Skatteincitament för gÄvor till forskning och ideell verksamhet. Fi.

60.ÅtervĂ€ndandedirektivet och svensk rĂ€tt. Ju.

61.Modernare adoptionsregler. Ju.

Statens offentliga utredningar 2009

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

En mer rÀttssÀker inhÀmtning av elektronisk kommunikation i brottsbekÀmpningen.[1]

SÀkerhetskopiors rÀttsliga status. [5]

Effektiviteten i KriminalvÄrdens lokalförsörj- ning. [13]

Grundlagsskydd för digital bio och andra yttrandefrihetsrÀttsliga frÄgor. [14]

Kommunal kompetenskatalog. En problemorientering. [17]

TvĂ„ rapporter till Grundlagsutredningen. [18] Aktiv vĂ€ntan – asylsökande i Sverige. [19] Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. [34] Moderna hyreslagar. [35]

Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar. [37]

Försenad Ärsredovisning och bokföringsbrott, m.m. [46]

Den nya migrationsprocessen. [56] ÅtervĂ€ndandedirektivet och svensk rĂ€tt. [60] Modernare adoptionsregler. [61]

Försvarsdepartementet

Ransonering och prisreglering i krig och fred. [3]

Socialdepartementet

En nationell cancerstrategi för framtiden. [11] En ny alkohollag. [22]

Olovlig tobaksförsĂ€ljning. [23] SocialtjĂ€nsten. Integritet – Effektivitet. [32]

Ingen fÄr vara Svarte Petter. Tydligare ansvars- fördelning inom socialtjÀnsten. [38]

BÀttre samverkan. NÄgra frÄgor kring sam-- spelet mellan sjukvÄrd och socialför- sÀkring. [49]

Ett effektivare smittskydd. [55]

Finansdepartementet

Sekretess vid anstÀllning av myndighets- chefer. [4]

Återkrav inom vĂ€lfĂ€rdssystemen.

– Förslag till lagstiftning. [6]

SÀkerhetskontroller vid fullmÀktige- och nÀmndsammantrÀden. [9]

Skatt i retur. [12]

Redovisning av kommunal medfinansiering. [21]

Samordnad kommunstatistik för styrning och uppföljning. [25]

Skatterabatt pÄ aktieförvÀrv och vinstut- delningar. [33]

BÀttre och snabbare insÀttningsgaranti. [41]

Nytt pensionssystem för den statsunder stödda scenkonsten. [50]

Skatteförfarandet. [58]

Skatteincitament för gÄvor till forskning och ideell verksamhet. [59]

Utbildningsdepartementet

Ta klass. [27]

StĂ€rkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt. + Bilagor. [28]

Klinisk forskning – ett lyft för sjukvĂ„rden. [43]

Staten och imamerna. Religion, integration, autonomi. [52]

Jordbruksdepartementet

Den svenska administrationen av jordbruks- stöd. [7]

Trygg med vad du Ă€ter – nya myndigheter

för sÀkra livsmedel och hÄllbar produktion. [8]

Det vÀxande vattenbrukslandet. [26] Skog utan grÀns? [30]

FiskevÄrd i enskilt vatten. En översyn av lagen om fiskevÄrdsomrÄden. [53]

UthÄllig Àlgförvaltning i samverkan. [54]

Miljödepartementet

Miljöprocessen. [10] Vattenverksamhet. [42]

OmrÄden av riksintresse och Miljö- konsekvensbeskrivningar. [45]

Myndighet för hÄllbart samhÀllsbyggande

– en granskning av Boverket. [57]

NĂ€ringsdepartementet

Nya nÀt för förnybar el. [2] Mer jÀrnvÀg för pengarna. [20]

De statliga bestÀllarfunktionerna och anlÀggningsmarknaden. [24]

Effektiva transporter och samhÀllsbyggande

– en ny struktur för sjö, luft, vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g. [31]

En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. [39] Koncessioner för el- och gasnÀt. [48]

Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet

Fritid pÄ egna villkor. [29]

FrĂ€mja, Skydda, Övervaka

– FN:s konvention om rĂ€ttigheter för personer med funktionsnedsĂ€ttning. [36]

Kulturdepartementet

Kraftsamling!

– museisamverkan ger resultat. + Bilagor. [15]

BetÀnkande av Kulturutredningen. Grundanalys Förnyelseprogram Kulturpolitikens arkitektur. [16]

Avskaffande av filmcensuren för vuxna

– men förstĂ€rkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepĂ„verkan. [51]

Arbetsmarknadsdepartementet

En ny modell för arbetsmiljötillsyn. [40] Integritetsskydd i arbetslivet. [44]

God arbetsmiljö - en framgÄngsfaktor? [47]